#1621 Graillot-Bonanza

Alain Graillots Crozes-Hermitage har varit ett av mina favoritviner alltsedan jag köpte den första flaskan av årgång 1989 på Systemet. Kombinationen av yppigt florala toner och en, med lagring markant viltköttig skitighet har fascinerat mig. När nu JT hade samlat ihop hela 17 olika viner till en större provning än vad vi normalt ägnar oss åt under torsdagarna med AuZone, var det inte mycket som skulle kunnat hålla mig borta. Tyvärr överfölls jag några dagar innan provningen av en elak förkylning och hade provningen inte handlat just om Graillot, så hade jag definitivt stannat hemma, men som det nu var, så tog jag några ordentligt omgångar nässpray och tog mig ändå dit. Tyvärr för er, kära läsare, blev naturligtvis mina intryck av vinerna något dämpade, men eftersom jag hade uppdraget att skriva om kvällen, har jag ändå samlat mina intryck här. Ni som var där med fräschare näsor än min, får mycket gärna kommentera med era intryck, så vi kan få en mer nyanserad bild av dessa viner.

Graillots vita

Innan provningen får vi en förträffligt utförlig presentation av egendomen som JT satt samman. Den går att hitta snart(?) om ni klickar på ”Teorisidor” här ovan. Till teorin får vi Graillots vita Crozes-Hermitage från 2017 som är ett rätt typiskt vitt Rhônevin med gul frukt, lite honung och rosenkvitten. Pepprigt och oljigt med måttlig syra men med en bra struktur och en påtaglig beska i eftersmaken.

Första flighten

Första vinet har en tät, rostad, rökig doft med toner av stekt kött. En mycket frisk smak med en lustig brödig nästan jästig ton. Snygga, integrerade tanniner och en lång, rostad eftersmak. Visade sig vara det varma året 2003.

I andra vinet dyker mer av de florala tonerna upp, men också en hel del kött, tjära och rök, samt en lite lustig ton av badsalt. Smaken även här påtagligt frisk med en bra, aromatisk känsla. En hel del torra tanniner. Något murken eftersmak och en syra som tar över en del. 2005.

Trean har en rätt sluten, ung, nästan druvig doft med mint, höstflox, rök, rosmarin och kåda. Smaken är ung, fruktdriven med rostade fat. Snyggt inbäddade tanniner och en lång, rätt floral eftersmak. Kanske något slank frukt, men snyggt och välgjort, med bra framtidsutsikter. 2010.

Fyran har en fint kryddig, utvecklad doft med mynta, myggmedel och chark. En frisk, läskande smak med en del utveckling, men också bra florala toner. Rätt avrundade tanniner. Torr, frisk, elegant eftersmak. Kvällens äldsta vin, 2001.

Femman känns ungdomlig med en tät, mörk, snyggt frukt plus en del fat, blommor och varmkorv. Smaken är markant frisk med en aningen rå frukt. Markerade, rätt inbäddade tanniner och torrsträv, frisk eftersmak. Lagras. 2006.

Vin nr 6 har en dov, tät, skitig doft. Brett? Ordentligt utvecklat. Smaken är som vanligt frisk och ungdomligare än doften. Tät och intensiv med rök, kött och blommor. Torra tanniner ger ett något krävande slut. 2009.

Sjuan är utvecklad men ännu floral och elegant med toner av doftranka och myggmedel. Distinkt floral smak med en god, frisk syra. Bra utveckling och ett fint floralt lyft. En hel del torra tanniner ger en något torr eftersmak. 2004.

Åttan, sist i första flighten, har en rätt stum doft, men man kan ändå hitta en hel del blommor, mint och en liten örtighet. Smaken är frisk, kryddig och ungdomlig med en lite rå ton. Markerade, hyggligt inbäddade tanniner och en läckert torrsträv eftersmak. 2007.

Andra flighten

Det blir snabbt tydligt att vi här har att göra med klart yngre årgångar än i den första flighten. Nian möter med en tät, svartlila färg och en likaledes tät och mörk frukt. Aromatiskt, nästan lite volatilt med toner av hallonbåtar. Smaken är frisk och läskande med mycket tät, mörk frukt. Intensivt och påtagligt kryddigt. Markerat sträva tanniner. tufft och strävt efter. Lovande, men lite påträngande i sin ungdom nu. 2017.

Även tian är påtagligt ungdomlig med en tät, närmast gräddig hallonfrukt som paras med en del rök och kött. Smaken är frisk, nästan saftig med sin söta frukt. Läcker, aromatisk och tät. Snyggt inbäddade tanniner som ger en tuggbar munkänsla. Lång, läcker eftersmak. Riktigt bra! 2017 Domaine des Lises.

Vin nummer elva har en mycket tät, mörk frukt och sotiga toner av stekt kött. Smaken har en frisk, torrsträv och närmast bråkig attack med sin friska syra och markerade tanniner. Kraftfullt, kryddigt och ungt, spretigt, men lovande slut. Att lagra! 2015 La Guiraude.

Tolvan är också tät och maffig med rökiga köttiga toner som tävlar med den florala grunden. Smaken är tydligare floral med läckert integrerade tanniner och en rätt elegant känsla. Lång, intensiv, tuggbar eftersmak. Riktigt bra! 2009 La Guiraude.

Vin 13 har en snygg, fräsch, ungdomlig och aromatiskt floral doft med en läckert rökig köttighet. Klassisk syrah och urtypisk Graillot! Smaken är ungdomlig och har en påtaglig syra och en tät, mörk frukt. Snyggt inbäddade tanniner och en lång, intensiv, tokung eftersmak. Riktigt bra just nu, men kommer att vinna mycket på (lång) lagring, i alla fall enligt min smak. 2015.

Nästa vin är ungt och druvig med en intensivt floral doft som även innehåller en något sotig fatton med en aning vanilj. Smaken är ung, frisk och läskande. Kanske en aning spretigt i sin ungdom och friskhet. Påtagligt strävt och aningen jordig eftersmak. 2016.

Vin 15 har en mörk hallonfrukt, massor av viol och en del bacon. Seriöst, men också med en något murken ton. Smaken är frisk och snyggt floral med en god syra. Allmänt läckert, aromatiskt och med en bra intensitet. markanta, men inbäddade tanniner och en lång, floral, rätt torr eftersmak med en del köttighet. Riktigt bra. Kanske håller det på att sluta sig en del. 2014.

Till sist är vi framme vid kvällens sista vin, nr 16 av de röda. Det är tätt och mörkt med en något stum doft med en del utveckling i form av en tydlig köttighet. De florala tonerna finns där också, men de håller sig mest i bakgrunden. Där finns också toner av svarta oliver, asfalt och rökiga fat. Smaken börjar friskt och aningen slankt, men den växer till sig i munnen. Frukten känns ännu ung och aningen hård. Tanninerna är fint inbäddade i den täta frukten. Eftersmaken är sträv, men med bra intensitet och viss längd. Känns aningen hårt och stenigt nu. På väg ur tunneln, men behöver ännu några år på rygg för att blomma ut. 2011.

En fascinerande exposé över 2000-talets Graillotviner. Trots min förkylning, känns det som om jag fick hyggliga intryck av de flesta. Meningarna var delade runt bordet huruvida de var bäst som unga eller gamla, där jag alltså själv hör till det senare lägret. Tack JT och Ward Wines för denna spännande djupdykning i dessa viner.

Den sedvanliga tabellen är uppdelad i två för de respektive flighterna. Priser kommer eventuellt senare, men i grova drag har vinerna kostat runt 200 kr, lite mer för La Guiraude. 2017 Dom des Lises finns i skrivande stund på Systemet för 279 kr. Det vita vinet gick för 239 kr. Vi gjorde även en omröstning av det bästa vinet i de två flighterna. Det resultatet kommer jag också att lägga in här snart, hoppas jag.

Flight 1

1. 2003 0-7 15p
2. 2005 0-6 15p
3. 2010 1-1 16.5p
4. 2001 2-1 16.5p
5. 2006 2-0 16p
6. 2009 5-1 15p
7. 2004 5-0 17.5p
8. 2007 2-1 16p

Flight 2

1. 2017 0-3 15p
2. 2017 Dom de Lises 0-6 17p
3. 2015 La Guiraude 3-0 15.5p
4. 2009 La Guiraude 2-4 17.5p
5. 2015 2-1 16.5p
6. 2016 4-0 15p
7. 2014 1-3 16.5p
8. 2011 5-0 16p

/Anders K

#1570 Norra Rhône 2010

Det egentliga temat var röda viner från norra Rhône 2010, och det innebär viner som domineras av syrah. Följande viner provades blint (min poäng/röster bäst-sämst/pris idag i SEK).

2010 Côte-Rôtie Les Terres Sombres (Y. Cuilleron) 14p/1-9/797

Bra, angenäm och utvecklad med fin kryddighet, om än något enkel som mer påminner mer om en Crozes-Hermitage än en Côte-Rôtie.

2010 S:t Joseph La Sensonne (Coursodon) 16p+/2-0/584

Fyllig och smakrik med mörka bär och torkade örter, fin komplexitet som ännu känns ung.

2011 Sonoma Coast Syrah (Wind Gap), USA 15p+/2-2/490

Öppen, utvecklad och köttig på ”traditionellt Rhône-vis”, något kort eftersmak men bra nu och god.

2010 Crozes-Hermitage (A. Graillot) 14p+/1-2/312

Ung, knuten och ekad med rökig ton; väldigt syradriven och inte så angenäm idag. Svårt att veta vart det här vinet tar vägen. På en av mina första Auzoneprovningar drack vi några fantastiska C-H från Graillot. Sedan dess imponerar de mindre och mindre, och 2010 är den sista årgång jag köpt.

2010 Crozes-Hermitage Alberic Bouvet (Gilles Robin) 16p+/0-0/308

Till en början slutet, men efter ca 15 min öppnar det sig till något väldigt bra. Här finns bacon, viol och stall; fin frukt och syra med bra längd. Förmodligen på topp om ca 5 år. Till skillnad från föregående vin så imponerar det här vinet varje gång.

2010 Côte-Rôtie Ch d’Ampuis (Guigal) 17p-/4-0/1250

Stor, utvecklad, ekig doft som påminner om en Ribera del Duero; smakrik med massor av frukt och lakrits; fortfarande en hel del ek som säkert försvinner med tiden och då kanske komplexiteten ökar ytterligare. Gott idag men säkert bättre om 10 år. Såg att Parker gett vinet 99p…

2010 Syrah Vieles Vignes (Simon Maye), CH 17p+/5-0/528

Kvällens toppvin där alla komponenter stämmer: frukt, syra, längd, komplexitet. Väldigt gott nu.

2010 Côte-Rôtie La Landonne (Delas) 17p/0-2/1404

Ungt och outvecklat idag, men en fin fyllighet, bra frukt, syra och tanniner som vittnar om att det blir perfekt om ca 10 år. Bara att vänta.

 

Kvällens provningsledare tillika kvällens buteljer.

/PW

Wine Makers Lunch, Beaucastel + Tablas Creek

Enjoy Wine & Spirits bjöd in till lunchsittning med provning av viner från Château de Beaucastel och Tablas Creek (Paso Robles, USA). Den första behöver förmodligen ingen närmare presentation, men Tablas Creek var okänd för mig. Anledningen till att de framträdde tillsammans var att Tablas Creek hämtat inspiration från Château de Beaucastel där familjerna Perrin (Château de Beaucastel) och Haas (Tablas Creek) genom åren utbytt mängder av erfarenhet och intrycket är att Tablas Creek i princip försöker göra vinerna på samma sätt, med samma druvor och ”organiska” tillverkningsmetod som Château de Beaucastel, som i detta fall måste betraktas som ”originalet”. Hur väl lyckas man?

Matthieu Perrin (överst) och Jason Haas guidade oss genom en provning av 13 viner.

Vita:

2015 Côtes de Tablas Blanc (26% viognier, 25% marsanne, 25% grenache blanc, 24% rousanne)

2013 Esprit de Tablas Blanc (70% rousanne, 20% grenache blanc,10% picpoul blanc)

2016 Châteuneuf-du-Pâpe Blanc (80% rousanne)

2012 Châteuneuf-du-Pâpe Blanc (80% rousanne)

Härligt med dessa vita sydfranska viner i alldeles egen stil. Lång från riesling, sauvignon blanc och chardonnay med höga syror. Här är det feta, vaxiga viner med citron och mineralitet. Rekommenderas inte som aperitif, men väl till mat, här i form av ”variation på svamp”. 2016 Châteuneuf-du-Pâpe Blanc är alldeles lysande och får av mig 18p, men även 2013 Esprit de Tablas Blanc är riktigt bra (16p+).

Röda:

2015 Côtes de Tablas Rouge (50% grenache, 30% syrah, 20% mourvèdre)

2014 Esprit de Tablas Rouge (40% mourvèdre, 35% grenache, 20% syrah, 5% counois)

2015 Coudoulet de Beaucastel red (10% cinsault, 40% grenache, 30% mourvèdre, 20% syrah)

2015 Perrin CdP ”Les Sinards” (40% grenache, 30% syrah, 30% mourvèdre)

Här blir det rött sydfranskt med mycket frukt (grenache), en del kraft (mourvèdre och syrah) och inte så mycket tanniner. Vinerna är unga, och goda redan nu, men blir garanterat bättra om 5-10 år. Här vinner 2014 Esprit de Tablas Rouge med 17p.

Sista flighten är det bara Château de Beaucastel:

2015 Clos des Tourelles Gigondas (16p+)

2015 Château de Beaucastel CdP Rouge (?, väldigt ung, svårbedömd)

2012 Château de Beaucastel CdP Rouge (17p)

2009 Château de Beaucastel CdP Rouge (18p)

2007 Château de Beaucastel CdP Rouge (18p)

Gigondas är gjord på 100% grenache, i övriga viner använde man alla de tretton tillåtna druvorna. 2009 och 2007 är fantastiska.

Stort tack till arrangören för en helgjuten upplevelse. Som sagt, kvalitén på Château de Beaucastel var ingen nyhet, men Tablas Creek var en trevlig bekantskap.

/PW

#1556 Clos des Papes vertikal

Det är lätt att gilla (de röda) vinerna från Châteauneuf-du-Pape. Genom blandningen grenache-syrah-mourvèdere (GSM), och ibland några procent ”annat”, så får man fram viner med söt frukt och lagom mycket syra och tanniner med ljup och komplexitet, som går att dricka tämligen unga, men som utvecklas med lagring. Som kvällens värd, Markus Klasson, sa: ”Jag började i södra Rhône, men har nu alltmer börjat uppskatta vinerna från norra Rhône” (syrah). Så kan det vara, men det finns massor av toppenviner från södra Rhône. Ett av dessa är Clos des Papes med 65% grenache, 20% mourvèdre, 10% syrah och 5% ”annat”.

Första vinet har en mellanröd färg; en öppen, utvecklad doft med massor av grenache (jordgubbar). Fyllig, eldig smak med pepprighet och söt frukt. Typiskt grenache-vin. Utvecklad och god nu. Gissar på ca tio år gammal.
Svar: 2011 Clos des Papes

Andra vinet är betydligt mörkare, nästan blåsvart. Doften är ungt knuten med en trevlig örtighet. Smaken är outvecklad med mycket frukt, en hel del tanniner och balanserande syra. Bra vin, om än något ung. Gissar på max fem år gammal.
Svar: 201o Clos des Papes

Tredje vinet börjar få en lätt tegelfärg, även om det fortfarande är ganska mörkt. Doften är utvecklad med höstlöv, svamp och viss brett, inte de söta primäraromerna. Smaken är fyllig, eldig och fruktig, men till skillnad från doften så anar man att det behöver några år till för att nå zenit. Det bör vara ca tio år.
Svar: 2009 Clos des Papes

Fjärde vinet har en tydlig tegelfärg. Doften är härligt öppen med tobak och mörk frukt (mer syrah-morvèdre än grenache). Smaken är lång och utvecklad med perfekt balans mellan frukt, syra och tanniner.  Perfekt att dricka nu, och kvällen bästa vin hittills. Jag gissar på 2007.
Svar: 2008 Clos des Papes

Femte vinet är blåsvart i färgen. Det har en knuten, outvecklad doft med örter och viss brett. Smaken är fyllig och outvecklad men med mycket frukt, tanniner och eldighet. Ungt och svårbedömt. Kanske ca fem år gammalt?
2010 Domaine du Pegau (dvs en annan vingård)

Sjätte vinet är också rejält mörkt med blåa kanter. Doften drar mot violpastill, bokna äpplen och brett. Smaken är fyllig med rejäl syrlighet och mörk frukt. Känns som ett helt annat vin, väldigt naturvinsaktigt. Inte oävet, men heller inte min grej. Förstår dock dem som går igång på det här.
Svar: 2007 Clos des Papes

Sjunde vinet ger också en ungt intryck med den blåsvarta färgen och den knutna doften med viss rökighet. En fyllig, eldig smak med massor av frukt och vissa tanniner. Gott, ungt och med stor potential, ca fem-tio år gammalt?
Svar: 2006 Clos des Papes

Åttonde, och kvällens sista vin, är fortfarande ganska mörkt men tegelfärgen börjar komma fram. Doften är öppen, utvecklad med tobak och stall och smaken härligt fyllig med mörk frukt och längd. Ganska moget nu men blir nog ännu bättre om fem år. 10+ år gammalt.
Svar: 2005 Clos des Papes

Så till röstning (bäst/sämst/min poäng/pris idag)

1. 2011 Clos des Papes (0/2/17p/661 kr)
2. 2010 Clos des Papes (1/0/16p/800 kr)
3. 2009 Clos des Papes (0/0/16p/800 kr)
4. 2008 Clos des Papes (4/1/18p/800 kr)
5. 2010 Domaine du Pegau (0/2/16p+/739 kr)
6. 2007 Clos des Papes (0/5/15p/700 kr)
7. 2006 Clos des Papes (1/1/17p/700 kr)
8. 2005 Clos des Papes (5/0/17+p/700 kr)

Reflexioner? Inte lätt med årgångarna. Det som känns ungt är gammalt och tvärtom för många viner. 2007 är märklig. Ett stort år som inte levererar alls. Kan det vara flaskvariationer? Men visst är det goda viner som med fördel korkas upp till en schysst casserole, gärna gjord på lamm och tomatsås.

Tack Markus för en kul provning och bra viner.

/PW

Namn(obligatoriskt)

E-post(obligatoriskt)

Webbplats

Meddelande

Skicka

Δ

 

Caviste 0075, Domaine Marcoux i södra Rhône

Kort smaknotering för dagens Cavistesläpp, jag provade blint och var initialt i norra Rhône.

2016 Domaine de Marcoux Vin de France Raisin de Loup

Köttig, rik, chark, ung, lite maceracion carbonique känsla först men efterhand frukdriven doft

Kraft, mineral, rik, kul, god pepprig fruktdriven smak

2016 Domaine de Marcoux Côtes du Rhône

Komplex doft med plommon, frukt och äpple. Ung men inte ogin.

Kraft, bra fruktighet och fyllighet. Trevlig komplex och kompakt frukt. Fina tanniner!

– Martin lät oss också testa samma vin fr 2013 som uppvisade en stor komplexitet och bra mognad just nu. var inte rädd att lägga undan!

2015 Domaine de Marcoux Châteauneuf-du-Pape

Initialt sluten, stram mineralig doft. Efterhand  rödfruktig och syltig komplexitet.

Kraft, frukt och längd! Komplex och fyllig. Tät och bra!

– Jag har fingret på avtryckaren kl 14

/JT

#1492 Södra Rhône 2007 – 2010

Ett samarrangemang mellan JT, EH och ET på temat södra Rhône. 7 hopplockade viner med en snittpoäng på 97,3 från vinadvokaten..

Lottningen i inledningen av provningen föll ut så att undertecknad fick äran att dokumentera drycker och röster om desamma.

– I sann AuZone-anda så betyder temat att minst ett vin bör vara från distriktet i fråga och minst ett från det indikerade tidsspannet.

Vin 1. 2007 Domaine Saint Préfert Châteauneuf-du-Pape Réserve Auguste Favier (JT)

Tät, kraftig, lite sotig doft med mörka bär och aningen saltlakrits och örter.

Kraftig, fyllig, alkoholig smak med komplex av bränt trä, svart frukt, karamell och metalliskhet. Välstoppat och med sandiga tanniner.

Vin 2. 2009 Domaine de la Janasse Châteauneuf-du-Pape Cuvée Chaupin (JT)

Komplex doft med blod, fett, slån, mandel och örter. Mörka bär, körsbär och frukter.

Fruktdriven smak, välstoppat och – “som en ung port” från en deltagare. Polerade fat och tanniner.

Vin 3. 2009 Domaine du Pégau Châteauneuf-du-Pape Cuvée Laurence (ET)

Stallig, fatig skitig doft med oändliga mängder brett. Rosiga / florala läckra toner.

Kraft, fyllighet och intensitet. Bra längd och snygga tanniner

Vin 4. 2010 Le Vieux Donjon Châteauneuf-du-Pape (rouge) (ET)

Initialt sluten, efterhand vanilj blåfrukt, stjälkig, mineralig och komplex.

Ung smak, rik fruktighet med mycket blåfrukt. Elegant bitterhet i avslutet, snygga tanniner!

Vin 5. 2007 Domaine Pierre Usseglio & Fils Châteauneuf-du-Pape Cuvée de mon Aïeul (EH)

Mogen, till efterhand övermogen doft med buljong, metallisk och plommonmarmelad.

Välstoppat, men fruktfattigt och lite alkoholigt. Årgångsmärkt!

Vin 6. 2006 La Pèira en Damaisèla Coteaux du Languedoc Les Terrasses du Larzac Las Flors de La Pèira (EH)

Fatstinn, vaniljig doft med lite aussietriggning. Kryddig, komplex, blåfrukt med elegans och lite blåbär.

Kraftig, lite sotig smak med bra frukt och syra, snygga återhållna tanniner trots koncentration. alkoholigt.

Vin 7. 2012 Ledge Garnacha Los Topos

Markant ljusare i färgen än de andra vinerna! Rödfruktig, välstoppad doft med eleganta fat, komplex med inslag av rök och tobak i doften.

Tannindriven men rik smak med inslag av slaktbänk och läder. välstoppat, roligt!

1. 2007 Domaine Saint Préfert Châteauneuf-du-Pape Réserve Auguste Favier, 0/2/13, 678 kr, 16p
2. 2009 Domaine de la Janasse Châteauneuf-du-Pape Cuvée Chaupin, 2/0/13, 838kr, 18p
3. 2009 Domaine du Pégau Châteauneuf-du-Pape Cuvée Laurence, 6/0/13,  967kr, 17,5p
4. 2010 Le Vieux Donjon Châteauneuf-du-Pape (rouge), 2/0/13, 399kr, 16,5p
5. 2007 Domaine Pierre Usseglio & Fils Châteauneuf-du-Pape Cuvée de mon Aïeul, 0/5/13,  1018kr, 12p
6. 2006 La Pèira en Damaisèla Coteaux du Languedoc Les Terrasses du Larzac Las Flors de La Pèira, 3/1/13, 440kr, 17,5p
7. 2012 Ledge Garnacha Los Topos, 0/5/13, 259kr, 17p

/JT

Mont Redon på Riche

Ward Wines bjöd in att prova Mont Redon på Riche, Jérôme Abeille var på plats och berättade om vinerna.

2015 Cotes-du-Rhone Reserve Blanc

Örtighet, rikedom, röda bär, äpplen, stor vit-rhônig stenfruktig doft

Fyllig, intensiv fruktighet, ung och rolig, komplexitet med liten bitterhet i svansen. Bra!

2014 Chateauneuf-du-Pape Blanc

Elegant, mineralig, komplex, ung.

Bra syra, fruktdriven, mineralig, elegant och ung. – Kul och ren Ch9 🙂

2015 Côtes du Rhône Réserve Rouge

Pepprig, charkig med blod och slaktbänk. Ung men viss komplexitet. Bra lakrits och örter!

Fruktdriven, komplex men slank och hög syra, ung.

2013 Lirac

Kraftig, fruktdriven mörk svart intensiv frukt! Ung och komplex, snygga eleganta fat, blåa frukter.

Kraftigt fruktdriven intensiv och med stor rikedom. Bra balans med eleganta tanniner, bra!

2011 Château Mont-Redon, Châteauneuf-du-Pape

Kryddig, snygg och komplex doft med begynnande mognad. Lätt örtighet och rökighet. 

Balanserad, mogen och komplex. Svart och röd frukt med lite brett och bra tanniner. Lite alkoholig! 

/JT

#1452 Simon Maye – röda viner

Om jag säger schweiziska viner, vad kommer ni att tänka på? De flesta skulle väl fundera en stund och sedan svara något om den vita Fendant eller kanske något blekt rött kallat Dôle eller något. Faktum är onekligen att det är få som har någon särskilt djupare erfarenhet av schweiziska viner än så. Orsaken brukar sägas vara att inte mycket av deras viner kommer ut ur landet, helt enkelt för att schweizarna dricker upp dem själva. Så kan det nog vara, men ändå läcker det ut en del rykten om större saker som skulle gå att hitta i landet. Det har skrivits om det förut här, men det tål att upprepas att det faktum att sommeliervärldsmästaren Andreas Larsson satte Simon Mayes 2001 Syrah Vieilles Vignes högst i en syrahprovning, före etablerade storheter från bl.a. Guigal, gav mer än bara en krusning på ytan i vinälskares glas världen över. Problemet för den nyfikne som vill få uppleva dessa dolda storheter själv är dock att det onekligen inte är mycket som kommer ut ur alpriket. Lyckligtvis har vi vår trägne Kurtis som numer bor en stor del av året i Verbier i kantonen Valais och har arbetat upp en god relation med bl.a. just Simon Maye. Därför får han nu köpa mer än den enda flaska han blev erbjudan att inhandla vid sitt första besök hos dem och generöst erbjuder han oss i AuZone det exklusiva nöjet att prova dessa svårfunna viner. Förra året provade vi Simon Mayes vita, en upplevelse som var kul, men inte särskilt himlastormande. Nu var det dags för de röda, på vilka förväntningarna, baserade på flaskor vi fått prova tidigare, var klart högre ställda.

Vingård i Chamoson. Bild från http://www.simonmaye.ch.

Firman Simon Maye räknar sin historia från 1948 då just Simon Maye etablerade sin vinproduktion. Idag odlar man 11,5 hektar vingårdar som ligger runt 500 m.ö.h. De viktigaste lägena ligger vid byn Chamoson på avlagringsbäddar av glaciärgrus, mest bestående av schist men det finns även en del kalkhaltigt innehåll i bergen här. Namnet Chamoson står för övrigt på alla deras etiketter, vilket fått en del källor att påstå att vinet som Andreas Larsson hyllade skulle heta just Syrah Chamoson, men det bör i stället alltså heta Syrah Vieilles Vignes. Man gör bara vin på egna druvor. Vinifikationen sker i betong- eller ståltankar och toppvinerna får sig en hygglig tid, 12 månader, i barriquer medan övriga viner verkar få vila i olika betongtankar med, som man skriver på sin webbsida, olika luftning (avec différentes aérations). Man gör ett tjugotal olika viner, vara två rosé och resten ungefär delat lika mellan de vita och de röda.

Vi börjar med ett vin med en rätt dov doft med köttiga inslag som ger en känsla av någon mognad. Hyggligt tät och mogen frukt med en del värme och kryddighet som växer i glaset. En mineralisk ylleton finns också i bakgrunden. Smaken är rätt lätt, men snygg, fräsch och ren med en tydlig, god syra och en något aromatisk, lätt bärig frukt. Ringa, men torra tanniner som ger ett visst stöd i den lätta, snygga eftersmaken.
2011 Dôle

Tvåan är tätare och mer åt det örtiga hållet och med en rätt återhållen frukt. Diverse djuriska toner, till och med en del stall, växer till sig och tillsammans med en del rökiga fat och örterna får man ett lätt bordeauxaktigt intryck. Smaken är frisk och något saftig med en hygglig syra och rätt mogen frukt. En hel del tanniner finns där, men de är påtagligt mjuka och avrundade. Slutet blir rätt dammigt och torrt med en viss stjälkighet och en frukt som inte riktigt orkar hela vägen i mål.
2007 Merlot

Dov, rödfruktigt och lätt bärigt med en del värme och florala, kryddiga toner med inslag av myggmedel, vilket för min del brukar vara en indikation för syrah. Smaken öppnar friskt och aromatiskt, åter med en del av de där myggmedelstonerna. En god syra och en frisk frukt ger ett snyggt intryck. Tanninerna är rätt framträdande och är igen åt det mer kritiga hållet vilket ger ett torrt slut med en frisk, något slank frukt.
2012 Camosus (pinot noir, gamay och merlot. Ingen syrah alltså…)

Fyran ser ungdomlig ut med en tydlig lila ton. Även doften är ungdomlig med intensitet och läckra aromatiska, florala toner med höstflox,svartpeppar, mint och myggmedel. Kanske en liten rökig baconton i bakgrunden. Här måste det väl ändå handla om syrah! Smaken bekräftar i mycket doften och bjuder på kryddighet, blommor och en fräsch, djup, röd frukt. En bra syra och en hel del kritiga tanniner som ger ett torrt, distinkt tuggbart slut. Ungdomligt. Côte-Rôtielikt.
2012 Syrah

Så ett vin som till utseendet ger ett ännu ungdomligare intryck. Doften är tät och köttig med en djup, mullig, mogen röd frukt och ett mer återhållet aromatiskt uttryck. Även här följer smaken doften med den täta, mulliga, närmast söta, ungdomliga, mustiga frukten. Tanninerna är här mer inbäddade i den tätare frukten och ger en mer strukturerad känsla. Slutet är tätt, dovt och lite stumt och jordigt. I tunneln?
2014 Syrah

Med sexan är vi tillbaka till skolbokssyrah igen. Ordentligt tätt, med kryddiga myggmedelstoner, chark, kött, blod och en del blommor. Aromatiska toner som ger en tydligt doft av Earl Grey-te. En liten, rökig fatton finns där också. Smaken är distinkt tät med kött, chark, baconfett, svartpeppar och flox. En god syra och en hel del tuggbara, tjocka tanniner. Lång, tuggbar smak med aromatiska inslag och en viss jordighet på slutet. Om fyran var lik en Côte-Rôtie, så är det här mer åt Hermitagehållet.
2012 Syrah Vieilles Vignes

Sjuan är markant köttigt och dovt med bra djup. Mustigt och med lite aromatiska toner. En bra, djup, mörk, mogen frukt . Kanske lite grovhugget. Smaken är frisk, tät och mörkfruktig. Kryddig och med bra intensitet. Tydligt avrundade tanniner och ett tjockt, mörkfruktigt slut med inslag av choklad.
2009 Syrah Vieilles Vignes

Sista vinet har en tydligt annan stil med en rätt dammig, mineralisk doft och en blåröd frukt som mest håller sig bakom de dova mineraltonerna. Där finns också en del kött och blod, fast på ett mer metalliskt vis än de blod/slaktbänksassociationer man kan få från syrahviner. Smaken är markant torr och frisk med en blåröd frukt som drar åt slånbär. En hel del torra tanniner och ett torrt, friskt, läskande slut. Jag får en känsla som liknar den jag får av viner på dolcetto.
2014 Humagne Rouge.

1. 2011 Dôle, CHF 15, 0-6, 14p
2. 2007 Merlot, CHF 26, 0-3, 13p
3. 2012 Camosus, CHF 18, 0-1, 14,5p
4. 2012 Syrah, CHF 22, 0-0, 16,5p
5. 2014 Syrah, CHF 23, 0-0, 15,5p
6. 2012 Syrah Vieilles Vignes, CHF 36, 9-0, 17,5p
7. 2009 Syrah Vieilles Vignes,  CHF 36, 3-1, 16p
8. 2014 Humagne Rouge, CHF 23, 0-1, 15p

Alkoholen låg i samtliga fall i närheten av 13 %.

En fantastiskt givande provning med riktigt bra viner från en av Schweiz mest hyllade vinmakare. Tack Kurtis!

/Anders K

Caviste 0052 – Domaine Vindemio från Ventoux

Efter lite stillestånd och juluppehåll på Cavistefronten kommer här årets första laddning från Martin med Sydrhônsk kraft och känsla!

Ventoux har lite högre läge än mer välkända Chateauneuf-du-Pape. Det ger viner med mer finess och elegans än Lirac och Tavel om än kvaliteten inte alltid når samma nivåer som i Chateauneuf, men ibland!

Vinerna nedan är alla provade blint och jag hamnade ganska direkt i södra Rhône men trodde de var lite äldre och en blandning av olika distrikt och gissade slutligen på Faugères pga den myckna frukten.

Vin 1. 2014 Ventoux Regain Rouge

Mörkröd färg. Fyllig, rik doft med kött, peppar och mogna björnbär.

Bra, fruktdriven, intensiv smak med så väl kryddiga som bäriga inslag. Öppet och drickbart, kraft och fantastisk frukt.

Vin 2. 2014 Domaine Vindemio Ventoux Imagine

Mörkröd färg. Elegant fyllig, komplex doft med massa björnbär, körsbär, plommon och lite charktoner. Kryddigt, fina eteriska toner och med inslag av slånbär och lite rått kött!

Tannindriven smak med lång kompakt frukt, mineraliska toner och breda fruktdrivna syror. Välstoppat och ungt.

Komplext och precist, med lurviga tanniner som kommer växa! 3 år i källaren gör nytta!

Vin 3. 2014 Domaine Vindemio Ventoux Amadeus

Intensiv mörkröd färg. Komplext, roligt, chark, lite viol och floralt. Aningen fat? Ungt men inte stramt eller svårtillgängligt. Lite dold frukt just nu.

Kompakt, syra och fruktdriven smak med mer örter, chark och rikedom. Komplext och koncentrerat. Körsbärs-tanniner och fylligt. Roligt och bra koncentration, med lite läckra gröna toner i eftersmaken.

Detta vin serverades dessutom i en version som sades ha stått öppen ett dygn och där framträdde en tydligare mognad och en aning fatkaraktär. Tyngre frukt och ett betydligt charmigare avslut med mer kryddor och chark.

Lådan släpps 2016-03-03 kl 14 och innehåller 2+2+2 av varje vin med en totalkostnad under 1000kr, kraftig fyndindikation!

– Vilken bättre födelsedagspresent kan man bära hem till sin rödvinsfrälsta hustru??

– Jag kommer ha fingret på köpknappen när grejorna släpps!

/JT

#1427 Zon III 2001-2015 – retrospektivt collage

Fram till hösten 2015 har vinföreningen AuZone huserat i tre olika lokaler. Först den ursprungliga lokalen ”Zonen” på Upplandsgatan, sedan en kortare sejour i Sommelierföreningens lokaler på Grevgatan och så en längre tid i en bostadsrättsförenings källarlokal på Östermalmsgatan. Nu har emellertid även den tredje epoken kommit till ända och en fjärde lokal på Korgmakargränd har inletts. Detta föranledde en provning där de tre i styrelsen som varit ansvariga för provningsprogrammet blickade tillbaka till vad som förekommit i den tredje lokalen.

Den första, vita flighten inleds, som sig bör, med en champagne som ärr rätt slank och mineralisk med ringa brödighet, men en något tvålig, blommig ton. Viss mognad och kanske en del fattoner.
Smaken är frisk, ren och stram med en bra mousse, stram syra och växande, så småningom tämligen massiva mineraltoner. Frisk, nästan citronsyreaktig eftersmak, med tuggbar mineralton. Krävande, men bra.
2000 Taittinger, Comtes de Champagne

Vin två, 2012 Intercardinal, utgår tyvärr pga att det är kraftfullt oxiderat. Synd.

I stället får vi ett ordentligt moget, utvecklat vin med firnetoner, dill, honung och lindblom. Djupt och läckert med en lustig ton av rågbröd i bakgrunden.
En mycket frisk, närmast överraskande torr smak möter först i munnen. Fylligt och ordentligt tuggbart, med en markerad, aningen spetsig syra och en hel del beska. Lång, oljig efter med en god, kul, närmast öllik beska efteråt.Snyggt och djupt.
2001 Jesuitengarten, Bürklin-Wolf, Pfalz

Trean är tät, oljig, närmast parfymerad, tvålig och tjock med stndamm, vitpeppar och mogen, gul frukt.
Smaken är frisk med mogen gul frukt och markerad beska. Blir dovt och tungt i munnen med lite för låg syra för att pigga upp tyngde i smaken. Lång, fyllig, gräddig eftersmak med ringa lyft och charm. Säkert ett bra och ambitiöst vin, men jag skulle vilja ha lite mer stil och syralyft. Inte helt oväntat var det en Hirtzberger GV, nämligen
2009 Axpoint Grüner Veltliner Smaragd, Hirtzberger, Wachau

Nästa vin är dovt, tätt och fatpräglat med tung, gul, mogen frukt såsom melon, persikor, aprikoser och stekt banan.
Smaken är överraskande friskt, citronaktigt syrlig med tydliga, goda fattoner. Den markerade syran ger ett tämligen obalanserat intryck och i eftersmaken dominerar faten och syran. Kan kanske bli bättre med tiden, men jag är inte helt övertygad.
2010 Corton, Lucien Le Moine, Bourgogne

Sista vinet i den vit flighten har en stram, djup, mineralisk rieslingdoft med en hel del mognad, en aning dill, rosor och diesel samt en lätt svartvinbärston.
Smaken är halvsöt med en mumsig, honungsaktig frukt och läskande, balanserande syra. abra mognad, långt, tuggbart efter. riktigt bra, torde vara på topp nu.
1990 Eitelsbacher Karthäuserhofberg Riesling Auslese, Mosel-Saar-Ruwer

Så över till de röda. Vi inleder med ett ljusrött vin med en härligt söt, röd jordgubbsfrukt och en hel del mognad. Massor av pyrande brasa och pinosity.
Smaken är frisk och läskande med en liten beska. Ren, röd frukt och avrundade tanniner som håller sig i bakgrunden. Vedröken och pinosityn slår efter ett tag till med full kraft. Lite beska efter men väldigt gott, om än lite sötfruktigt och inte särskilt komplext. Det är naturligtvis en av favoritproducenterna från andra sidan jorden som vunnit så många provningar i ZIII (men inte denna):
2006 Felton Road Block 3 Pinot Noir, Central Otago, Nya Zeeland

Andra röda är mer återhållet och stilfullt, men också med en tydlig skitighet åt viltkötthållet. Där finns också en mintton samt en liten rökig ton.
I munnen friskt och torrt med en markerad syra och torra, kritiga tanniner, toner av kakdeg,m kött och tjära. Lång, men stram och lite krävande eftersmak. Jag vacklar mellan nebbiolo och pinot.
2006 Clos de la Roche, Jadot, Morey-St-Denis, Bourgogne

Nästa vin osar klassik bordeax lång väg med sina skitiga, stalliga toner med en liten metallton. Klassisk ”Cordier stink” uttalar en provare (JT) helt rätt.
Också i munnen är stalltonerna och skitigheten framträdande tillsammans med en tydlig syra och en hel del rätt grova tanniner. Måttlig frukt, men en lång, stallig eftersmak, som är kul att följa.

1996 Château Gruaud-Larose. Jag vet inte om Cordier hade kvar Gruaud-Larose 1996, men stinkigheten fanns i alla fall fortfarande där.

Nästa röda är tätt och ordentligt mörkrött. Doften är varmfruktig, tät och köttig med mint, värme och mogen frukt. Där finns även lite örtiga toner av pinje, kåda och till och med en lätt ton av leverpastej (på ett bra sätt). Kanske också en lätt oxidation och ett stick av alkohol.

Smaken är tät, jordig och varm med kåda, örter, pinje och mogen frukt. Lite tungt men med bra karaktär. Tanninerna är lurvigt avrundade. Eftersmaken blir lite tung och jordig utan lyft. Kunde ha varit en Nya världen-cabb, men är en modern Bordeaux.
2001 Château Troplong-Mondot, Saint-Emilion, Bordeaux

Så ett ljusare rött, men ändå med ett bra djup i färgen. En frisk, mintig och nästan parfymerat blommig doft. Djup, nästan saftig körsbärsfrukt med en aning körsbärskärnor i. Rent och snyggt med kola, mint och rosor.

Smaken är frisk med en läcker, tät, sötaktig körsbärsfrukt. En del rätt avrundade och snyggt integrerade tanniner och en lång, aromatisk eftersmak med markerade mineraltoner. Snyggt och läckert med en aning beska efteråt. Välgjort, kanske aningen stylat. Kvällens klara vinnare på röda sidan, men jag föredrog det sista vinet.
1997 Barbaresco, Gaja

till sist ett tätt och mörkrött vin med aningen utveckling i färgen.En härligt läcker, djupt blommigt doft med massor av chark, svartpeppar och baconfett. tätt, men ändå snyggt balanserat av de florala tonerna.

Även smaken är frisk, tät och baconrökig med en läcker, tät, söt frukt och en god syra. Läckra,strukturerade tanniner ger en fint tuggbar munkänsla. Lång, tät, rökig efter med en hel del mognad. Strålande skolboksexempel på en riktigt bra Côte-Rôtie!
2005 Côte-Rôtie, Jamet

Tabeller:
Vita:

1. 2000 Taittinger, Comtes de Champagne, 7-0, 16,5p
2. Intercardinal, defekt
3. 2001 Jesuitengarten, Bürklin-Wolf, Pfalz, 1-4, 17,5p
4. 2009 Axpoint Grüner Veltliner Smaragd, Hirtzberger, Wachau,0-7, 16p
5. 2010 Corton, Lucien Le Moine, Bourgogne, 3-2, 16p
6. 1990 Eitelsbacher Karthäuserhofberg Riesling Auslese, Mosel-Saar-Ruwer, 3-1, 18p

Röda:

1. 2006 Felton Road Block 3 Pinot Noir, Central Otago, Nya Zeeland, 0-1, 17p
2. 2006 Clos de la Roche, Jadot, Morey-St-Denis, Bourgogne,2-1,16,5p
3. 1996 Château Gruaud-Larose,2-0,17p
4. 2001 Château Troplong-Mondot, Saint-Emilion, Bordeaux,0-9, 16p
5. 1997 Barbaresco, Gaja, 6-1,17p
6. 2005 Côte-Rôtie, Jamet, 4-2, 19p

Priser och bilder får komma senare.
Tack för en njutningsfull tillbakablick på gångna provningar!

/Anders K