Kategoriarkiv: Piemonte

#1599 Burlotto Monvigliero vertikal

Verduno, den nordligaste av de fem huvudkommunerna i Barolo ger, särskilt i jämförelse med mer livliga La Morra och Barolo själv, ett rätt sömnigt intryck, i alla fall om man inte är där under den mest hektiska turisttiden i september och oktober. Här finns ett par trevliga restauranger, särskilt Trattoria dai Bercau, samt även Ca’ del Re, där man gärna sitter ute i den vackra trädgården. Det kommunala vinoteket, beläget vid torget vid kyrkan högst upp i byn, är väl värt ett besök. Där tar man tillfället i akt för att avnjuta vinerna på Verdunos egen, charmiga, lokala druva Pelaverga.

Vinerna från Verduno är kända för att ha en svalare, elegantare stil än de från resten av Barolo. Vad det beror på är inte helt klart, men läget längst i norr gör att vingårdarna ligger närmare floden Tanaro, som har en viss avkylande verkan. Jordmånen är rätt lik den i La Morra med en hel del sand, lager av blå märgel och marina fossiler. Av vinproducenterna i byn är det väl egentligen bara två som är särskilt kända, Fratelli Alessandria och G.B. Burlotto. Den senare har kommit särskilt i ropet på sistone, sedan den inflytelserika vinkritikern Antonio Galloni givit 100 poäng till deras vingårdsvin Monvigliero från 2013. Den påföljande hypen har säkert varit bra för Burlotto, men den medför tyvärr också att priserna på vinerna omedelbart drar iväg på marknaden. Har man möjlighet att köpa direkt från producenten, är dock priserna fortfarande anständiga. 2015 Monvigliero kostade tidigare i år EUR 43,50 på plats, medan marknadspriset är gott och väl det tredubbla…

Monvigliero är alltså deras toppvingård i Verduno. De gör även en mindre mängd vin från Cannubi i Barolo samt har nyligen ocksåskaffat sig 1 ha i vingården Castelletto i Monforte, vilket kan ses som en parallell till kusinerna hos Fratelli Alessandria som gör en Gramolere från just Monforte. Även Fratelli Alessandria gör en Monvigliero. Vid vårt senaste besök i Verduno i april i år, hade vi nöjet att just på Trattoria dai Bercau avnjuta Alessandrias 2006 Monvigliero – ett härligt moget vin. Enrico Scavino, som inte har sitt vineri i Verduno, gör också en bra Monvigliero, men det är Burlottos som har det bästa ryktet. Och det är en sällsynt vertikal av just det vinet som vi ska få äran att prova i kväll.

Burlottobglas

Första vinet i vertikalen har en ung, fin, floral doft med viol, rosor, mint, smörkola och en lite lustig djurisk ton.
Smaken är ordentligt frisk med en läskande syra och en sval frukt. Intensivt och nästan eldigt pepprigt. Markerade, kritiga tanniner. Måttlig kropp och torr, pepprig eftersmak. Aningen glest intryck.
2012 Monvigliero

Tvåan har en frisk, något metallisk doft med en lätt grön kryddighet som drar åt myggmedel eller våtservetter. Där finns också mint och en fräsch doft av höstflox samt en aning rök.
Även smaken har en lätt, inte alltför störande metallisk känsla, men den växer till sig bra i munnen med bredd och en bra syra. En hel del snyggt inbäddade tanniner, men torrt, aningen grovt slut. Lagras.
2010 Monvigliero

Trean har en fin, floral, mer utvecklad doft med toner av mint, kakdeg och lite kött. Läckert, men frukten tröttnar något i glaset och en viss bu8ljongton kryper fram.
Smaken är frisk med både en bra syra och en känsla av värme. Goda, finkorniga, tuggbara tanniner som ger en lång, tuggbar eftersmak. Även här växer en lätt känsla av buljongtärning till sig. Möjligen är flaskan inte riktigt i den form den borde vara.
2008 Monvigliero

Fyran har en läcker, klassisk doft av mogen nebbiolo med massor av mint, rosor, kött, tjära, kakdeg, eneträ och jordgubbsgodis. Smaken är frisk och knäckig med en bra rondör och ett fint syralyft. Även i smaken finner man tjära, kola och mint. Läcker finkorniga och snyggt avrundade, integrerade tanniner. Lång, snygg och charmig eftersmak , fortfarande med en hel del grepp i tanninerna. Snyggt och elegant.
2006 Monvigliero

Nästa vin har en yngre och friskare doft. Distinkt floralt, mintigt och kryddigt tillsammans med en nästan Nordrhônesk skitighet. Klarröd frukt och lite svartpeppar.
En mycket frisk, knäckig och djurisk attack. En bra syra och en hel del rondör och bredd. Ton av apelsinskal. en hel del, inte alltför påträngande tanniner. Ungt och syradrivet slut. Påtagligt rent och snyggt.
2013 Monvigliero

Sexan är dovare och djupare med mörkare frukt, en hel del kött samt kola, mint och en fräsch smultrondoft. En del rök och tobak finns också där.
Smaken är frisk med knäckiga toner och en bred, läcker frukt. En bra syra och en hel del, rejält tuggbara tanniner. Lång eftersmak med bredd och värme. Både elegant och komplext. Riktigt bra.
2011 Monvigliero

Sjuan är först friskt floral och elegant med ett visst aromatiskt lyft med mint och kola. En del tjära och kött samt en lätt svampton skvallrar om en del mognad.
En frisk attack med bra intensitet och växande smak. God syra och markerade, torra tanniner samt en rätt varm frukt. Torrt slut med lite låg frukt men bra intensitet och längd.
2009 Monvigliero

Sista vinet är tydligt mer utvecklat med en tegelröd färg och en del fällning. Doften är påtagligt utvecklad med kött, aningen buljongtärning, mint, kokt kött, ladugård, julkryddor och målarfärg. Onekligen med en lite åldrad ton, men ack så läckert.
Smaken öppnar friskt och torrsträvt med en söt, utvecklad frukt. Knäck, rondör och charm. en del, tuggbara, rätt avrundade tanniner. En lång, köttig, rätt torrsträv eftersmak. Aningen trött känsla, men fortfarande riktigt läckert.
1998 Monvigliero

Burlottobutts

Buttsen

Listan med dagspriser:

  1. 2012 Monvigliero, 825 kr, 0-4, 14p
  2. 2010 Monvigliero, 1485 kr, 1-4, 15p
  3. 2008 Monvigliero, 1098 kr, 0-3, 16p
  4. 2006 Monvigliero, 495 kr, 2-0, 17p
  5. 2013 Monvigliero, 990 kr, 0-3, 18p
  6. 2011 Monvigliero, 935 kr, 4-0, 18,5p
  7. 2009 Monvigliero, 840 kr, 2-1, 16,5p
  8. 1998 Monvigliero, 1485 kr, 6-0, 17,5p

Tack MK! Åter igen fick vi känna oss privilegierade på AuZone!

/AK

Annonser

#1601 Giuseppe Rinaldi

Rinaldiglas

En riktig drömprovning för en Italienfantast som undertecknad. Vinhuset Rinaldi startade på 20-talet och förfogar idag över ca 6,8 ha, varav 3,6 ha Barolo med högklassiga vingårdslägen i Cannubi, Brunate, Le Coste, San Lorenzo och Ravera.

Guiseppe ”Beppe” Rinaldi utgjorde tillsammans med Bartolo Mascarello och Augusto Cappellano de s.k. tre (sista) mohikanerna i Barolo, producenter som stod emot vågen av modernisering av Baroli med lagring på barriquer, mekanisk extrahering och korta macerationstider.

Vinerna på provningen höll som väntat generellt en mycket hög nivå, några i den eleganta/dansanta stilen och några med lite mörkare frukt och tuffare anslag. Jämförelsen med nyligen provade Burlotto Monvigliero i färskt minne var ofrånkomlig, båda i kategorin druvrena Barolo med fokus på terroir och minimal intervention i vinmakningen. Generellt var min upplevelse att Rinaldis viner har något skarpare tanniner och lite mer motstånd, något jag personligen gillar så länge elegansen består.

En vanlig (miss)uppfattning är att klassiska Barolo har tanniner som taggtråd och kräver decennier i källaren innan de är drickbara. Den fördomen kom rejält på skam ikväll, vinerna var förvånande tillgängliga och uppvisade i flera fall härliga mognadstoner och komplexitet trots sin relativa ungdom.

Ett stort tack till Eric som offrar dessa rariteter för vår gemensamma njutning, dessutom till en föredömligt rimlig prislapp. Riktar även en extra eloge till kvällens matlagare Sven-Olof, som med sin fantastiska anrättning fulländade denna magiska kväll.

Vin 1: G.Rinaldi Barolo Tre Tine 2011 (WA 92p)                                                  1 050 kr, 1/0/14

Vackert röd med antydan till tegelkant. Elegant näsa med ett brett register och viss mognad. Här samsas rödbäriga toner och florala drag med mörkare attribut som körsbär, rök, kött och undervegetation.

Rund och medelfyllig munkänsla, viss beska i första anslaget. Delikat fruktsötma, aningen het i slutet.

Harmoniskt och snyggt vin som upplevs perfekt mogen trots sin ringa ålder.

18p (94)

Vin 2: G.Rinaldi Barolo Cannubi San Lorenzo – Ravera 2009 (WA 94p)       1 152 kr, 0/0/14

Klart mörkare både i färg och doft. Yppig näsa med dov frukt, sten, damm, rök och tjära.

Len och lite varm munkänsla, fin intensitet, lite lägre syra, bitter choklad.

Upplevdes lite bråkig initialt men lugnade ner sig med tid i glaset.

17,5p (92p)

Vin 3: G.Rinaldi Barolo Brunate – Le Coste 2001 (WA 95p)                                                          1 400 kr, 0/8/14

Mörkt röd i färgen med en brun kant. Oxiderad näsa med animaliska toner, blod, kött, farinsocker, katrinplommon, portvin och lite tomatsoppa. Viss frukt kvar i bakgrunden. Bränd känsla på munnen som för tankarna till lägereld.

Några enstaka gillanden i gruppen, men ändå kvällens tydliga förlorare med 8 sämströster. Misstänker dålig lagring, skall inte behöva vara så här medtagen redan efter 18 år.

16p (85p)

Vin 4: G.Rinaldi Barolo Brunate – Le Coste 2008 (WA 96p)                                                          1 038 kr, 4/1/14

Matt röd med brun/orange kant. Komplex och mångfacetterad näsa, här bjuds på dov röd frukt, läder, körsbär, slånbär, karameller, örter, damm, tjära, mint, apelsinskal, medicinala toner och en floral touch. Finns stundtals även lite köttiga och animaliska drag.

Munkänslan är rund och len, fint bett i syran, snyggt integrerade tanniner. Stor energi med långt och lite torrt slut.

18,5p (95p)

Vin 5: G.Rinaldi Barolo Tre Tine 2010 (WA 94p)                                                   1 185 kr, 1/0/14

Ungdomlig och fräsch näsa med fin intensitet. Röd frukt, viol pastiller, godis, florala drag, mineraler, medicinala toner, apelsinskal, mint och en touch mörk choklad.

Fin balans med kraftfull frukt som fångar upp de massiva tanninerna, bra drag i syran. Lite gröna drag, riktigt bra redan nu men behöver mer tid i källaren för att nå sin absoluta topp.

18,5p (95p)

Vin 6: G.Rinaldi Langhe Nebbiolo 2013 (WA 91p)                                                          413 kr, 0/5/14

Ljust röd i färgen, mer transparent än övriga viner. Lättare stil med dofter som drar åt jordgubbar, tranbär, viol och lingon. En del reduktiva drag med bougogneaktig dynga och svett.

Trots en lätt och kropp och slank munkänsla bjuds här på motstånd och en hel del tanniner.

Upplevs som förhållandevis ung och lär hålla ett bra tag till.

17,5p (92p)

Vin 7: Bartolo Mascarello Barolo 2012 (WA +94p)                                             1 014 kr, 6/0/14

Vackert rubinröd med transparens och antydan till brun kant. Burgundiskt elegant på näsan med ett fyrverkeri av finstämda nyanser och begynnande mognad. Här hittar vi exklusiva röda bär, choklad, fudge, rosor, creme caramel, mint, tobak, stjärnanis, läder, örter, medicinala drag och apelsinskal.

Fräsch och behaglig munkänsla, lätt och elegant, en del gröna drag, fin syra och struktur. Perfekt balanserad, krämig textur och synnerligen drickvänlig!

Supergod redan nu, men har sannolikt grym potential för utveckling med ytterligare lagring.
Kvällens klara vinnare med 6 bäst röster. Kommer placera sig högt på listan av ”wine moments” 2019!

19,5p (98p)

Vin 8: G.Rinaldi Barolo Tre Tine 2012 (WA 93p)                                                   1 033 kr, 2/0/14

Transparent röd i färgen. Elegant och sval näsa med röda bär, rosor, tobak, apelsinskal, mint och tranbär. Förvånande mogen och utvecklad i doften.

Tanninrik, bra drag i syran, ett kraftpaket. Härligt drickbar redan nu men behöver mer lagring för att verkligen komma till sin rätt.

Påminner en del om Mascarellon i stilen, årgångsspecifika drag?

19p (96p)

Min tabell för att översätta 100p skalan, som jag är van vid, till 20p skalan.
(osäker på om nedan är korrekt tolkat)
20=100
19,5=98-99
19=96-97
18,5=94-95
18=93-94
17,5=91-92
17=89-90
16,5=87-88
16=85-86

Rinaldibutts

Buttsen:

Och till sist listan:

  1. Rinaldi Barolo Tre Tine 2011 (WA 92p), 1 050 kr, 1/0/14, 18p
  2. Rinaldi Barolo Cannubi San Lorenzo – Ravera 2009 (WA 94p), 1 152 kr, 0/0/14, 17,5p
  3. Rinaldi Barolo Brunate – Le Coste 2001 (WA 95p), 1 400 kr, 0/8/14, 16p
  4. Rinaldi Barolo Brunate – Le Coste 2008 (WA 96p), 1 038 kr, 4/1/14, 18,5p
  5. Rinaldi Barolo Tre Tine 2010 (WA 94p), 1 185 kr, 1/0/14, 18,5p
  6. Rinaldi Langhe Nebbiolo 2013 (WA 91p), 413 kr, 0/5/14, 17,5p
  7. Bartolo Mascarello Barolo 2012 (WA +94p), 1 014 kr, 6/0/14, 19,5p
  8. Rinaldi Barolo Tre Tine 2012 (WA 93p), 1 033 kr, 2/0/14, 19p

MK

#1581 2008 Produttori del Barbaresco

Produttori del Barbaresco, världens bästa kooperativ? Ja, så brukar det ofta beskrivas och onekligen torde det inte finns så många andra kooperativ som konsekvent levererar på samma nivå. Markus, kvällens arrangör, framhöll tre faktorer som orsaker till kvalitén.

  • De gör enbart viner på nebbiolo.
  • De betalar odlarna efter kvaliteten på deras druvor (baserat på sockerhalt, färg och fenolisk mognad).
  • Odlarna måste leverera alla sina druvor till kooperativet.

Idag är 54 odlare medlemmar i kooperativet och med tillsammans 110 ha står de för närmare hälften av den odlade ytan (av nebbiolo?) i kommunen Barbaresco. en typisk årsproduktion ligger på en halv miljon flaskor vilka över åren fördelas på 50% Barbaresco, 30% vingårdsarbaresco och 20% Langhe Nebbiolo. Vinifikationen kan enklast beskrivas som traditionell med överpumpning och nedtryckt skalhatt (capello sommerso) samt hyfsat lång macerationstid om 4-5 veckor. Efter vinifikationen i ståltankar får vinet mogna i omkring tre år i stora botti om 25-75 hl. Dessa byts regelbundet ut med ett 20-årsintervall för att hålla dem hela och fräscha.

Bra år buteljerar de 9 olika vingårdar (cru) separat. Första årgången de valde att separera vingårdar var 1967, då de buteljerade fem vingårdar, nämligen Moccagatta, Pajé, Pora, Rabajà och Martinenga. Den senare förekom bara separat den årgången, medan de andra fyra fortfarande hör till de nio, tillsammans med Ovello, Montestefano, Rio Sordo, Asili och Montefico. I kväll ska vi få prova alla dessa nio cruviner från 2008, en årgång som Produttoris dynamiske direktör, Aldo Vacca, håller mycket högt. Han tycker att det är den klart bästa årgången i Barbaresco under det första decenniet på 2000-talet.

PdB glas

Alla vinerna hade klart utvecklade färger som vackert gled från rött i mitten till mer tegelfärgat mot kanten.

Vi inleder med ett vin som har en dov, köttig doft med inslag av mint, röd, sval frukt, rök, tjära och en lite metallisk ton.

Smaken är frisk med sval och slank frukt. Markerade torra tanniner ger ett kritigt intryck emedan frukten inte riktigt räcker till.
2008 Pora

Tvåan har en betydligt djupare rökig doft med röd frukt, en del mint och kakdeg. Frukten känns varmare här

Smaken är frisk med en god, sötaktig röd frukt. Bra syra och tuggbara, kritiga tanniner. Bra bredd och ett rökigt slut med bara en lätt metallton och en hel del charm.
2008 Rio Sordo

Trean har en fint utvecklad, typisk nebbiolodoft med mint, rosor, körsbär och en charmig ton av kakdeg. Där finns också en del mörk choklad och espressokaffe.

Även här får man initialt ett sötfruktigt intryck, men även en bra syra som lyfter smaken. Trots den söta attacken är ändå frukten åt det svalare hållet men koncentrationen och munkänslan är bra. Tanninerna är, som sig bör, tydliga och torrt kritiga. Bra längd på smaken, med rätt torrt slut. Ett karaktärsfullt och rätt tufft vin.
2008 Asili

Fyran är frisk och något slankare med köttiga toner, rök och tjära. En aning trött frukt som antyder att flaskan åldrats lite i förtid.

Smaken öppnar friskt med den där söta, röda frukten igen, men blir sedan köttigt utvecklad med en rätt murken frukt. Bra, tuggbara tanniner och varm, rund eftersmak som ändå är lite rustik och murken. Ett bra vin, men lagringen eller korken har inte varit helt som den ska.
2008 Ovello

Femman har en hel del av de klassiska tonerna av mint och rosor, men tyvärr finns även här en hel del oxiderade, trötta toner – än mer än i fyran.

Smaken öppnar friskt med mogen, söt frukt som tyvärr också har en trött känsla. Bra tanniner och en hel del värma, men slutet blir rätt trött och torrt med bitterhet. Återigen troligen fel på lagringen eller korken.
2008 Muncagota

Sexan är lyckligtvis ren och snygg med eleganta florala toner, nästan åt syrenhållet. Också mint och en lätt metallisk ton. Tätt och bra.

Smaken öppnar med en bra, söt, röd frukt och en bra syra. Elegant, snyggt och läckert med snygga, kritiga tanniner. Lite lätt men snyggt slut med en liten medicinal ton och en lätt, mineralisk sälta i eftersmaken.
2008 Rabajà

Sjunde vinet är en tät, närmast medicinal historia med massor av mint, rosor och hostmedicin och mörk choklad.

Smaken är frisk och tät med en aromatisk, mörkröd, söt frukt och ett riktigt bra syralyft. Finkorniga, torra tanniner som är snyggt inbäddade i den täta frukten. Kraftfullt, aningen grovt slut. Bra kombination av kraft och stil!
2008 Montestefano

Åttan är dov, tät och mustigt köttig med toner av tobak rök och tjära. Varmt, runt och murrigt med en aning köttsoppa.

Smaken är frisk och stram med murrig, torkad frukt. En riktigt bra syra lyfter ändå smaken även om frukten känns lite trött. Förvånandsvärt avrundade, tjocka tanniner. Bråkigt slut med en del beska.
2008 Pajé. Borde ha varit bättre.

Till sist det nionde cru-vinet vilket har en frisk, något sluten doft med en del metalltoner. En inte helt pigg, röd frukt, mint, kola och den klassiska målarlådan som tittar upp.

Smaken öppnar friskt och med en tät, rejält söt frukt. En läskande, god syra. Bra bredd och struktur. Tätt, men också med en hel del charm. En lätt köttighet antyder en viss utveckling, men annars känns vinet som om det inte har öppnat sig än. Eftersmaken är lång och läcker med markerade, tjocka tanniner som tar över. Behöver mer tid.
2008 Montefico

Flaskorna:

PdB butts

Listan med priser nu. Alla viner köpta 2016 från Winefinder utom Rio Sordo som köptes från Töpler 2018:

  1. 2008 Pora, 505 kr, 0-1, 13p
  2. 2008 Rio Sordo, 465 kr, 1-0, 15,5p
  3. 2008 Asili, 532 kr, 1-0, 16p
  4. 2008 Ovello, 443 kr, 0-1, 15p
  5. 2008 Muncagota, 505 kr, 1-7, 14p
  6. 2008 Rabajà, 551 kr, 3-0, 16p
  7. 2008 Montestefano, 455 kr, 4-0, 17,5p
  8. 2008 Pajé, 505 kr, 0-2, 15p
  9. 2008 Montefico, 505 kr 2-1, 17p

Fantastiskt att få prova alla 9 cru-vinerna samtidigt och från samma årgång! Tack Markus!

/Anders K

#1552 Crichët Pajé

AK drog ihop den här troligen världsunika provningen på Roagnas Prestigebarbaresco. Ansatsen att få ihop en vertikal av denna otroligt exklusiva “filé”-bit av Barbarescovingården Pajé. Första årgången av vinet lär ha varit 1978 och vingården är endast 0,5 ha. 1982 producerades det 8000 buteljer och år 2000 endast 2000 buteljer. Vinet görs i snitt vartannat år och lite speciellt är att årgång 2002 sägs vara extremt bra. Specifikt för vinet är att det skalmacereras i upp till 3 månader.

IMG_8643

Dagens viner:

1. 2000    Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco

Mörk, rubinröd färg med tydlig gulkant. Mogen, eterisk doft med läcker lite solbakad doft. Bred och rik, bra!

Tannindriven, komplex, lång och fyllig men elegant smak. Mogen, läcker, balanserad, lite blodapelsin och eteriska tanniner.

2. 1996    Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco   

Rubinröd färg med tydlig gulkant. Mogen, lätt oxiderad, komplex doft med lite fat. Aning lakrits och metall, efterhand mandel, smör och lite stall.

Komplex, koncentrerad, tanninstinn smak. Läckra precisa syror och lite robust frukt.

3. 1996    Roncaglie Riserva, Poderi Colla, Barbaresco   

Brunröd färg. Komplex, rosig och mogen doft. Rikedom och läckra köttiga toner, kryddor och mocka/kaffe.

Komplex, kryddig, torr, stram och lång smak med örter och mint. Koncentrerad och tannindominerad.

4. 1996    Rabajá, Giuseppe Cortese, Barbaresco

Mörkröd färg med lite brunt i kanten. Stallig, komplex, lång och rosig doft med bred frukt och lite mandellikör. Moget!

Tanninstinn, fyllig men stram smak med mycket, men lite uttorkad, frukt. Lång och balanserad!

5. 1996    Tignanello, Antinori, Toscana IGT

Mörkröd färg med lite brunt i kanten. Stadig, robust fruktighet och komplex, fruktdriven mognad. Lång lite brödig / sockrig doft med en hel del fat och eteriska toner. Örtigt.

Fruktdriven, fatig och komplex smak med lite råa toner och inslag av metall.

6. 1988    Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco

Ljusröd färg med kraftig tegelton. Stallig, läcker, komplex doft med mycket brett. Sval örtighet med lakrits. Moget!

Fruktsyrlig, superelegant, läcker, rosig frukt men intensiv och lite spetsig syra. Superläckert!!

7. 1982    Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco.

Rödbrun färg med tegelkant. Elegant, läcker, fyllig, mogen och lite örtig doft. Nära OTH men ok.

Aning TCA i smaken, oklart. Torr mogen lite kartig frukt, stumhet, syradrivet.

IMG_8644

Dagens uppställ

  1. 2000, Crichët Pajé,Roagna, Barbaresco, Nebbiolo, 10/17/2012, Bristly, 1 299 kr, 1 949 kr, 0/0/13, 17,5p
  2. 1996, Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco, Nebbiolo, 11/11/2011, Töpler, 835 kr, 1 337 kr,  0/2/13, 16p
  3. 1996, Roncaglie Riserva, Poderi Colla, Barbaresco, Nebbiolo, 11/9/2016, Carosso Walter, Alba, 720 kr, 792 kr, 2 /2/13, 19,5p
  4. 1996, Rabajá, Giuseppe Cortese, Barbaresco, Nebbiolo, 4/21/2017, Privatimport, 1 348 kr, 1 348 kr, 0/2/13, 16p
  5. 1996, Tignanello, Antinori, Toscana IGT, 80 Sangiovese+20 CS, ?, Skönstaxering, 500 kr, 1/3/13, 15,5p
  6. 1988, Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco, Nebbiolo, 11/11/2011, Töpler, 928 kr, 1 485 kr, 8/1/13, 19p
  7. 1982, Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco, Nebbiolo, 11/11/2011, Töpler, 1 106 kr, 1 769 kr, 2/3/13, 15p

– Tack för fantastiska viner!

/JT

 

#1542 Produttori del Barbaresco

GlasVärldens bästa kooperativ? Ja, det är så kooperativet Produttori del Barbaresco ofta beskrivs och det är nog svårt att finna ett annat kooperativ som skulle kunna göra dem rangen stridig. Vid skördetid bildar de 50-talet medlemmarnas traktorer långa köer uppför backen i den lilla byn Barbaresco för att leverera sina druvor. De vägs in och analyseras i vineriet och med ett system där betalningen för druvorna är beroende av deras kvalitet, så har vinodlarna en stark drivkraft att producera bästa möjliga vara. Vinifikationen är tämligen traditionell med jäsning i ståltankar vid 30 grader och lång skalkontakt, runt 4 veckor, innan vinerna får vila i stora botti i tre år och sedan ytterligare ett år på flaska innan de släpps. Den huvudsakliga produkten är deras Barbaresco, av vilken runt 100 000 flaskor görs och som håller en hög och jämn kvalitet. Sedan 1967 vinifierar man under bra år 9 olika vingårdsviner separat. Dessa 9 ”cru”, vilka alla vinifieras likadant, uppvisar fascinerande olika karaktärer, beroende på de vingårdar de kommer ifrån. Under sämre år gör man inga cru-viner, utan allt åker i stället in i den vanliga Barbaresco, vilken då i gengäld kan vara av högre kvalitet än normalt. Man gör även en Langhe Nebbiolo på druvor från yngre stockar. Här har ni en karta över vingårdarna i Barbaresco.Bara att plugga på!

barbcombo

Som en vägledning till de olika vingårdarnas egenskaper får ni här en beskrivning av dem från självaste Aldo Vacca, den karaktärsfulle och kunnige direktören för Produttori, hämtat från en intervju med honom på The Rare Wine Co:s hemsida:

Pora is approachable; Rio Sordo, elegant; Asili, austere; Pajè, bright; Ovello, lively; Moccagatta, floral; Rabajà, complete; Montestefano, powerful; Montefico, austere.”

Aldo Vacca Boxing for Barbaresco,cr

Aldo Vacca in his famous Boxing for Barbaresco pose

För kvällens provning hade S-E samlat ihop ett gäng Produttoriviner från olika källor. Innan vi började prova, retade han vår aptit ytterligare genom att berätta att vi skulle få prova viner från fyra olika decennier. Det lät ju spännande!

Vi inledde med ett påtagligt ungdomligt vin med en bärig, frisk och fruktig doft med inslag av ljusa körsbär, blåbär, mint och timjan.
Smaken är påtagligt frisk och syrlig med en ljusröd, ganska lätt frukt. De torra, kritiga tanninerna tar raskt ett ordentligt tag i gommen och eftersmaken är ung, bärig, torr och krävande sträv. Här har vi 2011 Montefico, som onekligen lever upp till Aldo Vaccas beskrivning ovan: ”Montefico, austere” Man får ge det tid, så blir det förhoppningsvis lite mer lättillgängligt.

Nästa vin är betydligt mer öppet och inbjudande med en yppig, närmast förförisk, djup och charmig doft. Ung, druvig, röd frukt som körsbär och hallon samt ett helt lass med minttabletter i glaset. Rosorna finns där också och en liten aning djurisk känsla i bakgrunden som redan skvallrar om vad som komma ska.
Smaken öppnar friskt och läskande med en bra, tät röd frukt. God syra, kryddigt, bra bredd, intensitet och charm. En hel del snyggt finkorniga tanniner vilka efterhand tar över frukten en del. Riktigt bra, men behöver lagras. ”Ovello, lively”, ja, varför inte. Det är ju lätt att hålla med när man har facit. Alltså: 2011 Ovello.

Trean är kraftfull, tät och köttig, men har också en bra, sötaktig frukt. Massor av mint och en del choklad.
Smaken är tät med söt, mörk frukt och tjock, tuggbar känsla. En lite mer måttlig syra ger en känsla av värme. Markerade, rätt tjocka, avrundade tanniner som tar över i eftersmaken som är tjock och torrsträv. Tufft slut, men ett bra vin! Här har vi Ovello igen, men nu av årgång 2005. Kanske inte lika ”lively” som det förra vinet.

Så har vi ett ungdomligare vin igen med en fräsch och snygg lätt bärig doft. Klassisk nebbiolo med mint, rosor och lite kakdeg.
Frisk, något kärv attack på smaken med bra intensitet och någon utveckling. Påtagligt kryddigt och med kraft. Tanninerna är massivt kritiga och eftersmaken grovtorr med värme. Rätt bråkigt, men tar sig med tiden i glaset. 2011 Pora. ”Approachable”, tja…

Att femman har mer ålder är uppenbart, redan från den rätt täta orangebruna färgen. Även den dova, lätt skitiga doften är åldrad med toner av köttsoppa, tjära och kola.
Smaken är frisk och läskande med en rejäl köttighet. Tanninerna är avrundade och finkorniga. Smaken slutar snyggt och avrundat med goda, finkorniga tanniner. Kanske lite trött och aningen grovt, men med fin mognad. 1986 Barbaresco. Alltså ”normalen”, ingen vingårdsbeteckning. Någon som har koll på hur 1986 var i Barbaresco?

Sexan har en bra, tät, rökig och köttig doft med gott om tjära och mint. En del rosor dröjer sig kvar också. Fin utveckling.
Smaken har en viss värme, men den balanseras bra av den friska syran. Kryddigt med goda, torra, tuggbara tanniner och en bra längd efteråt. Riktigt bra och kvällens vinnare. 2005 Asili som alltså ska vara ”austere”. Åren i flaska har väl rundat av den värsta strängheten.

Sjuan är finstämd och elegant. Inte alltför expressiv. I tunneln? Där finns ändå en hel del mint, en lätt fruktighet och en torr te-känsla.
Smaken är frisk och läskande med en bra, tät och mörk, sötaktig körsbärsfrukt. En hel del, rätt tjocka tanniner. Inte direkt elegant, mer tätt och köttigt. Lång, god, köttig eftersmak. 2005 Rabajà är väl ett av de högst ansedda cruvinerna och Aldo själv tycker att det är ”complete”. Behöver nog helt enkelt mer tid för att bli mer komplext och uttrycksfullt.

1967

1967 Rabayà Riserva Speciale

Till sist ett påtagligt moget vin med en vackert blekorange färg. Doften är av helt mogen, eteriskt finstämd nebbiolo. Underbart och närmast fragilt. Tyvärr finns där också en viss orenhet i doften, som förtar lite av lyckokänslan.

Smaken har en frisk, läskande syra och ett fint djup. tyvärr ligger åter orenheten där och stör lite i bakgrunden. Tanninerna är avrundade, men ändå tydliga och tuggbart kritiga. Långt, fint slut. Kunde ha varit stort om inte för den lilla orenheten. Det här är 1967 Rabayà, som man stavade det på den tiden. Kommer alltså från det allra första året då Produttori började göra sina vingårdsviner, betecknad Riserva Speciale. Väldigt spännande att få dricka det!

 

Butts

Buttsen

Listan. Samtliga viner inköpta 2017.

  1. 2011 Barbaresco Riserva Montefico, 389 kr, 0-5, 12p
  2. 2011 Barbaresco Riserva Ovello, 389 kr, 2-2, 17p
  3. 2005 Barbaresco Riserva Ovello, 850 kr, 2-0, 16,5p
  4. 2011 Barbaresco Riserva Pora, 389 kr, 1-1, 16p
  5. 1986 Barbaresco, 700 kr, 3-3, 15p
  6. 2005 Barbaresco Riserva Asili, 850 kr, 5-1, 16,5p
  7. 2005 Barbaresco Riserva Rabajà, 850 kr, 15,5p
  8. 1967 Barbaresco Riserva Speciale Rabayà, 1600 kr, 15p

Till maten serverades dessutom 2013 Barbaresco som kändes väl ungt och bråkigt. Det kan nog bli bra – årgången är ju strålande i Barbaresco – men det bör få ligga på rygg några år.

Tack S-E för en strålande provning!

/Anders K

Provning med Giulia Negri, vinmakare i La Morra

Img_9859,cr,usm.jpgDet är dags att sluta att skriva om och tänka på Giulia Negri som den där unga tjejen som gör vin i La Morra. Hon är nu helt enkelt en av alla de duktiga kvinnliga vinmakare som allt mer gör avtryck i Piemontes vinvärld. Erfarenhet har hon också hunnit skaffa sig vid det här laget. 2017 blir hennes tionde årgång. Som 17-åring tog hon ansvaret för de pinot noir- och chardonnayrankor som hennes pappa hade planterat i en del av vingården Serradenari, som också är namnet på familjens vineri. Pappan tänkte riva upp rankorna, men Giulia ville ha dem kvar och fick då ta hand om dem. Detta var alltså 2008 och nu gör hon viner under sitt egna namn, La Tartufaia, som hon tagit från namnet på den tryffelskog som gränsar till vingården. Hon har nu också nebbiolorankor och gör i huvudsak två olika Barolo, La Tartufaia, som är en blandning av druvor från Serradenari och en liten del av Brunate som hon har, samt Serradenari, från den högsta delen av vingården, där det är mest kalk i jorden. 2011 var första årgången hon gjorde Barolo Serradenari. Vingården är den högst belägna i hela Barolo, där den ligger uppe på åsen som går från La Morra mot Barolo. Högsta punkten ligger 525 meter över havet. Vissa, bra år gör hon också en Barolo som hon kallar La Delizia på druvor från en speciell, amfiteaterformad del av Serradenari – ett vin som jag tyvärr (ännu) inte fått prova.

Giulias vinmakning är tämligen traditionell. Hon jäser i fyra tini, dvs. stora, stående trätunnor som är öppna upptill. Nebbiolo får dra med skalen i 20-35 dagar och ligger sedan och mognar i en mix av 500-liters tonneaux och stora botti. Hon använder en del barriquer för chardonnay och pinot noir, men låter dem inte få en alltför framträdande roll i vinernas karaktär. Produktionen ligger för närvarande på runt 15000 flaskor per år.

Img_9868.cr.usm.jpgTerrific Wines hade tagit hit Giulia och vi fick förmånen att träffa henne och prova hennes viner på vinbaren Folii.

2015 La Tartufaia Chardonnay har en snygg, lätt kryddig doft med gulaktig frukt. En lite dov, men snygg fatton finns där, men stör inte alls. Smaken är markant kryddig och har en bra syra. Den är rätt stram, men också stilren och charmig. En mineraldriven, stram och torr eftersmak lämnar munnen med en ren känsla. Klart bra! Har fått ligga 30 månader på begagnade barriquer.

2012 La Tartufaia Langhe Pinot Nero har en lätt ton av vedrök och en varm pinotfrukt som drar åt jordgubbshållet. Smaken öppnar friskt och kryddigt med en bra, läskande syra. Vinet är rätt lätt och elegant, men har en bra, växande intensitet. Där finns också en del kritiga tanniner som ger en torr, tuggbar eftersmak. Kul vin. Från 2014 har Giulia börjat inkludera en 30-procentig andel hela klasar vid vinifikationen. Från 2015 säger hon att hon tycker det ger ett gott resultat.

2012 Barolo La Tartufaia har en snygg, ren, kryddig nebbiolodoft med aromatiskt blommiga toner av rosor, massor av frisk mint och en röd körsbärsfrukt. Öppet och inbjudande. Smaken startar rent och friskt med en bra syra och en mumsig, snygg nebbiolofrukt. Läskande aromatiskt med torra, tuggbara tanniner. Snyggt och klart drickbart redan nu.

2010 Barolo La Tartufaia är en helt annan historia, med en tät, djup körsbärsfrukt, massor av mint, rosor och en del rök och mörk choklad. Smaken är tät och tuggbar med fantastiska tanniner som tar befälet redan från början. God syra, läcker djup frukt, välbyggt och rejält strukturerat. Fantastiska, tuggbara tanniner, som leder vägen till en rik och tät eftersmak med varm, mogen frukt. Strålande vin och väldigt typiskt för denna fantastiska årgång.

2012 Barolo Serradenari är friskt och rätt svalt med en snygg, röd frukt. Fräscht, öppet och floralt med en frisk mintighet, lite skogiga toner och en del rökt kött. Även smaken är frisk och med sval med en ren, läskande frukt som är mogen, men inte sötaktig. Snygga, finkorniga, integrerade tanniner och en eftersmak med bra intensitet, men alkoholen sticker upp en liten aning. Förhoppningsvis går det hela ihop med tiden. Klart drickbart på sin ungdom redan nu, men lagra gärna några år.

2011 Barolo Serradenari. Första årgången av detta vin har en snygg, floral, läcker doft med mint och rosor och en öppen, inbjudande, yppig körsbärsfrukt. Smaken öppnar friskt och kryddigt med en läcker, snygg frukt. Kanske lite måttlig syra och avrundade, tjocka tanniner samt en tjock, tuggbar eftersmak. Ett klart varmare intryck än förra vinet, men ändå inte så påtagligt präglat av den varma årgången som många andra 2011-or kan vara.

Img_9852,cr,bc,usm.jpg

Det känns som om Giulia börjar få bra koll på sin vintillverkning. Jag har provat en del av hennes viner tidigare och de har inte haft samma renhet och fina struktur som de vi provade nu. När vi diskuterade med henne märkte vi också hur nyfiken och vetgirig hon är och att hon redan vet rätt väl vad hon håller på med, och varför, även om hon rimligen bara är i början av sin förhoppningsvis långa och framgångsrika karriär som vinproducent i Barolo. En diskussion kring beskärning blev rätt detaljerad. I teckningen nedan förklarade hon hur hon har ändrat beskärningen av sina rankor för att minska risken för att snitten orsakar s.k. nekros, dvs. att en del av veden dör innanför snitten. Det kan nog behövas ett besök med henne i vingården för att ordentligt förstå den tekniken 🙂IMAG2493-20170713-132228938.jpg

Anders K

Hos Elio Sandri, Piemonteloggen del 17

Mot SerralungaI det allra nordligaste hörnet av Monforte, nedanför den gamla borgen i Castiglione Falletto, hittar vi med lite möda till Elio Sandris vineri. En liten slingrig väg leder upp från den större vägen mot Monforte som går i dalen mellan Serralunga och Perno. Ingen skylt pekar ut att det är dit vi ska, men Masnaghettis karta är tydlig och vi tar av från vägen och klättrar upp på höjden där vineriet alltså ligger. Ett par män jobbar ute på planen framför huset och vi frågar efter Fabrizo som vi har stämt träff med. Nej, han är inte där utan i Alba, meddelar de lite undrande. Efter lite diskussion ringer de upp honom åt oss och då jag får tala med honom står det klart att han helt enkelt har glömt bort att vi skulle komma. Nå, Alba är ju inte så långt borta, så han meddelar att han är hos oss om 20 minuter, om vi kan vänta. Visst kan vi det. Det är en strålande höstdag, om än en sval sådan, vilket känns om man är i skuggan. Med solen i ansiktet promenerar vi tillbaka en bit längs vägen nedåt dalen. Vingårdarna i Serralunga reser sig framför oss och vi identifierar Massolinos terrass där vi för bara några timmar sedan stod och tittade på de vingårdar där vi just nu befinner oss. På bägge sidor om Serralungas slott breder vingårdarna ut sig, så här i början november klädda i sprakande höstfärger i alla möjliga nyanser från grönt, över gult och till rött. Vi diskuterar bakom vilken ås Vigna Rionda ligger och kommer fram till att det är den med ett litet hus, en ciabot, som man kallar dem här, i ena ändan.

Fabrizio på vespaVi spanar nedåt vägen när de tjugo minuterna har gått och ser så småningom en liten man som kommer puttrande på en vespa. Det är något målmedvetet över honom, hur det nu kan vara det över en man på en vespa, men vi får intrycket att han är på väg till oss. Mycket riktigt svänger han av från huvudvägen, upp på den slingriga vägen vi tidigare tog. Snart är Fabrizio, för det är alltså han, uppe hos oss och vårt besök kan börja. Han har pigga, plirande ögon, en spetsig näsa och en allmänt nyfiken uppsyn, vilket får Eric att raskt döpa honom till Klas Klättermus.

FabrizioInnan det sedvanliga besöket i källaren får vi vet att Fabrizio är Elios svåger och han hjälper till med lite av varje, bl.a. marknadsföring. Elios pappa köpte vingården i början av 60-talet. Från början såldes det mesta av druvorna och en del säljer de fortfarande men de gör också själva runt 20000 flaskor per år. Elio är utbildad vinmakare i den renommerade skolan i Alba och, som vi ska erfara då vi på kvällen träffar honom till middagen i La Morra, så har han bestämda åsikter om det mesta inom vinmakning.

BottiI källaren provar vi ett gäng viner från fat av varierande storlekar, från barriquer till stora botti. Först en 2015 Barbera Superiore som de tänker buteljera i februari-mars 2017. Det har en djup, tät, dov, rätt djurisk doft med en viss jästton. Frukten är mörk, tät och ren. I munnen intensivt och pepprigt med en snygg syra och en del finkorniga tanniner. Tufft och mineraliskt, men läckert och pepprigt efter. Riktigt bra. Till vår glädje ser vi på en lapp på fatet att Bristly har beställt 100 lådor av detta vin.

Fabrizio o Barbera 2015Fatet bredvid ser spännande ut, emedan det innehåller en 2010 Barbera d’Alba, så det ber vi att få prova. Visst, tycker Fabrizio och vinet visar sig vara tätt och snyggt med fräscha, aromatiska, blommiga toner av röd hallonlik frukt. Även i munnen är det friskt, tätt, rent och snyggt med en läskande syra. Blommorna och hallonfrukten kommer igen. Finkorniga tanniner och en intensiv, lång, fantastiskt läcker smak. Nästan svårt att förstå att detta fräscha vin har legat på fat i sex år. Kunde inte Gabriel på Bristly ta hem ett gäng flaskor av detta vin också? Jag är övertygat om att de skulle ta slut i ett nafs när ryktet om dem börjar gå. Så provar vi ur botti det vin som ska bli Barolo 2014. Det har en lite lustig rostad doft och en fräsch, djup, mörk frukt. Påtagliga, torra, tuggbara tanniner som lämnar tungan rejält torr efteråt. Inget snack om att det är i Monforte vi befinner oss, om vi nu glömt det.

Här berättar Fabrizio att de år då de gör Riserva, så släpper de den vanliga Barolo samtidigt. Det är alltså ingen skillnad i lagringstid på de två. Elio gör varje år ett urval av vin från de bästa druvorna och de kan komma från olika delar av vingården från år till år. Han kallar detta urval för ”The virtual vineyard” och det är alltså de utvalda druvorna som används till riservan.

Vi provar ett bottivin till. Det här ska bli 2011 Barolo. Det har en tät, rätt varm, körsbärsfrukt och toner av mint, rosor och cacao. Smaken är maffig med en tät, söt frukt och en god syra. Bra kraft och växande, torra tanniner. Torr, lång eftersmak med goda mineraltoner. Riktigt bra för årgången.

Tidigare gick vi förbi en ensam barrique som var märkt ”10 Atto a Barolo”, alltså ämnad att bli Barolo 2010. Det visar sig onekligen vara ett kvarvarande obuteljerat fat med 2010 Barolo. Doften är ren och snygg och dominerad av de där klingande rena rosorna parade med friska minttoner som nebbiolo i sina bästa stunder uppvisar. Bra frukt och en liten gödselton. Även smaken är frisk, tät och fylld av rosor och mint. Fantastiskt ren och snygg! Så tar de massiva 2010-tanninerna över. Härligt strukturerade, tuggbara och dominanta. Verkligen ”tannini importanti”, som italienarna beskriver dem.

CementEfter denna imponerande upplevelse är det nästan svårt att gå vidare med provandet, men vi ger oss i alla fall på två exempel från 2012, ett prov från cementtank och ett från botti. Cementprovet är rejält mintigt, som en nyöppnad rulle av Strong. Lite slutet och med en reduktiv ton. Intensivt och mörkfruktigt med en läskande syra och bra, finkorniga, tuggbara tanniner. Bottiprovet har en härligt öppen, mer klassisk nebbiolodoft där rosorna dominerar över minten. Det är friskt och läskande med en öppen, aromatisk frukt.

ButtsAvslutningsvis provar vi även två butlejerade vienr. 2008 Barolo Riserva visar, förstås en del mognad, men har ändå en hel del tid kvar tills det bör drickas. Doftar mustiga körsbär, en aning målarfärg, lite kalops och balsamico. Smaken är frisk och tät, med tuggbara, tanniner som börjar rundas av, men fortfarande lämnar sitt torra, typiska Monforteavtryck i eftersmaken. 2004 Barolo är fint utvecklad med läckra nebbiolorosor, tjära, stall och lite trä. Det har en frisk, tät, kryddig, tuggbar smak. Frukten är söt och mogen och det finns toner av tjära och vinteräpplen. Tanninerna är fortfarande framträdande, men också hyggligt avrundade. Lång eftersmak med kraft och bra stil.

Vi rundar av vårt besök och tackar vår vän Klättermusen, alltså Fabrizio, för ett mycket givande besök och kommer överens om att även träffa Elio Sandri till kvällen, då han är tillbaka.

Mötet med Elio under en god middag på utmärkta More e Macine i La Morra blir minnesvärt. Mannen är en veritabel guldgruva av djupa kunskaper om hur man gör vin och han delar gärna med sig av dem. Jag skulle gärna delge er allt han sade, men tyvärr pratade han oavbrutet, på italienska, och jag fick koncentrera mig hårt för att hänga med. När sedan Fabrizio skulle översätta vad han sagt för de andra, fortsatte Elio i mitt andra öra. Det blev helt enkelt information overload, så tyvärr kan jag inte återge vad han berättade. I bästa fall kan någon av mina medresenärer kommentera med lite minnesbilder från kvällen, då vi också fick prova ytterligare några årgångar. Förhoppningsvis får jag träffa Elio igen och då kanske jag också får tid till att anteckna. Hur som helst är det helt klart en man som vet vad han håller på med och har ordentligt på fötterna varför han gör. Jag tycker också vinerna låter en förstå detta, med all den struktur och karaktär som de innehåller. Kul att Bristly hittat denna spännande producent.

/Anders K