Category Archives: Piemonte

#1542 Produttori del Barbaresco

GlasVärldens bästa kooperativ? Ja, det är så kooperativet Produttori del Barbaresco ofta beskrivs och det är nog svårt att finna ett annat kooperativ som skulle kunna göra dem rangen stridig. Vid skördetid bildar de 50-talet medlemmarnas traktorer långa köer uppför backen i den lilla byn Barbaresco för att leverera sina druvor. De vägs in och analyseras i vineriet och med ett system där betalningen för druvorna är beroende av deras kvalitet, så har vinodlarna en stark drivkraft att producera bästa möjliga vara. Vinifikationen är tämligen traditionell med jäsning i ståltankar vid 30 grader och lång skalkontakt, runt 4 veckor, innan vinerna får vila i stora botti i tre år och sedan ytterligare ett år på flaska innan de släpps. Den huvudsakliga produkten är deras Barbaresco, av vilken runt 100 000 flaskor görs och som håller en hög och jämn kvalitet. Sedan 1967 vinifierar man under bra år 9 olika vingårdsviner separat. Dessa 9 ”cru”, vilka alla vinifieras likadant, uppvisar fascinerande olika karaktärer, beroende på de vingårdar de kommer ifrån. Under sämre år gör man inga cru-viner, utan allt åker i stället in i den vanliga Barbaresco, vilken då i gengäld kan vara av högre kvalitet än normalt. Man gör även en Langhe Nebbiolo på druvor från yngre stockar. Här har ni en karta över vingårdarna i Barbaresco.Bara att plugga på!

barbcombo

Som en vägledning till de olika vingårdarnas egenskaper får ni här en beskrivning av dem från självaste Aldo Vacca, den karaktärsfulle och kunnige direktören för Produttori, hämtat från en intervju med honom på The Rare Wine Co:s hemsida:

Pora is approachable; Rio Sordo, elegant; Asili, austere; Pajè, bright; Ovello, lively; Moccagatta, floral; Rabajà, complete; Montestefano, powerful; Montefico, austere.”

Aldo Vacca Boxing for Barbaresco,cr

Aldo Vacca in his famous Boxing for Barbaresco pose

För kvällens provning hade S-E samlat ihop ett gäng Produttoriviner från olika källor. Innan vi började prova, retade han vår aptit ytterligare genom att berätta att vi skulle få prova viner från fyra olika decennier. Det lät ju spännande!

Vi inledde med ett påtagligt ungdomligt vin med en bärig, frisk och fruktig doft med inslag av ljusa körsbär, blåbär, mint och timjan.
Smaken är påtagligt frisk och syrlig med en ljusröd, ganska lätt frukt. De torra, kritiga tanninerna tar raskt ett ordentligt tag i gommen och eftersmaken är ung, bärig, torr och krävande sträv. Här har vi 2011 Montefico, som onekligen lever upp till Aldo Vaccas beskrivning ovan: ”Montefico, austere” Man får ge det tid, så blir det förhoppningsvis lite mer lättillgängligt.

Nästa vin är betydligt mer öppet och inbjudande med en yppig, närmast förförisk, djup och charmig doft. Ung, druvig, röd frukt som körsbär och hallon samt ett helt lass med minttabletter i glaset. Rosorna finns där också och en liten aning djurisk känsla i bakgrunden som redan skvallrar om vad som komma ska.
Smaken öppnar friskt och läskande med en bra, tät röd frukt. God syra, kryddigt, bra bredd, intensitet och charm. En hel del snyggt finkorniga tanniner vilka efterhand tar över frukten en del. Riktigt bra, men behöver lagras. ”Ovello, lively”, ja, varför inte. Det är ju lätt att hålla med när man har facit. Alltså: 2011 Ovello.

Trean är kraftfull, tät och köttig, men har också en bra, sötaktig frukt. Massor av mint och en del choklad.
Smaken är tät med söt, mörk frukt och tjock, tuggbar känsla. En lite mer måttlig syra ger en känsla av värme. Markerade, rätt tjocka, avrundade tanniner som tar över i eftersmaken som är tjock och torrsträv. Tufft slut, men ett bra vin! Här har vi Ovello igen, men nu av årgång 2005. Kanske inte lika ”lively” som det förra vinet.

Så har vi ett ungdomligare vin igen med en fräsch och snygg lätt bärig doft. Klassisk nebbiolo med mint, rosor och lite kakdeg.
Frisk, något kärv attack på smaken med bra intensitet och någon utveckling. Påtagligt kryddigt och med kraft. Tanninerna är massivt kritiga och eftersmaken grovtorr med värme. Rätt bråkigt, men tar sig med tiden i glaset. 2011 Pora. ”Approachable”, tja…

Att femman har mer ålder är uppenbart, redan från den rätt täta orangebruna färgen. Även den dova, lätt skitiga doften är åldrad med toner av köttsoppa, tjära och kola.
Smaken är frisk och läskande med en rejäl köttighet. Tanninerna är avrundade och finkorniga. Smaken slutar snyggt och avrundat med goda, finkorniga tanniner. Kanske lite trött och aningen grovt, men med fin mognad. 1986 Barbaresco. Alltså ”normalen”, ingen vingårdsbeteckning. Någon som har koll på hur 1986 var i Barbaresco?

Sexan har en bra, tät, rökig och köttig doft med gott om tjära och mint. En del rosor dröjer sig kvar också. Fin utveckling.
Smaken har en viss värme, men den balanseras bra av den friska syran. Kryddigt med goda, torra, tuggbara tanniner och en bra längd efteråt. Riktigt bra och kvällens vinnare. 2005 Asili som alltså ska vara ”austere”. Åren i flaska har väl rundat av den värsta strängheten.

Sjuan är finstämd och elegant. Inte alltför expressiv. I tunneln? Där finns ändå en hel del mint, en lätt fruktighet och en torr te-känsla.
Smaken är frisk och läskande med en bra, tät och mörk, sötaktig körsbärsfrukt. En hel del, rätt tjocka tanniner. Inte direkt elegant, mer tätt och köttigt. Lång, god, köttig eftersmak. 2005 Rabajà är väl ett av de högst ansedda cruvinerna och Aldo själv tycker att det är ”complete”. Behöver nog helt enkelt mer tid för att bli mer komplext och uttrycksfullt.

1967

1967 Rabayà Riserva Speciale

Till sist ett påtagligt moget vin med en vackert blekorange färg. Doften är av helt mogen, eteriskt finstämd nebbiolo. Underbart och närmast fragilt. Tyvärr finns där också en viss orenhet i doften, som förtar lite av lyckokänslan.

Smaken har en frisk, läskande syra och ett fint djup. tyvärr ligger åter orenheten där och stör lite i bakgrunden. Tanninerna är avrundade, men ändå tydliga och tuggbart kritiga. Långt, fint slut. Kunde ha varit stort om inte för den lilla orenheten. Det här är 1967 Rabayà, som man stavade det på den tiden. Kommer alltså från det allra första året då Produttori började göra sina vingårdsviner, betecknad Riserva Speciale. Väldigt spännande att få dricka det!

 

Butts

Buttsen

Listan. Samtliga viner inköpta 2017.

  1. 2011 Barbaresco Riserva Montefico, 389 kr, 0-5, 12p
  2. 2011 Barbaresco Riserva Ovello, 389 kr, 2-2, 17p
  3. 2005 Barbaresco Riserva Ovello, 850 kr, 2-0, 16,5p
  4. 2011 Barbaresco Riserva Pora, 389 kr, 1-1, 16p
  5. 1986 Barbaresco, 700 kr, 3-3, 15p
  6. 2005 Barbaresco Riserva Asili, 850 kr, 5-1, 16,5p
  7. 2005 Barbaresco Riserva Rabajà, 850 kr, 15,5p
  8. 1967 Barbaresco Riserva Speciale Rabayà, 1600 kr, 15p

Till maten serverades dessutom 2013 Barbaresco som kändes väl ungt och bråkigt. Det kan nog bli bra – årgången är ju strålande i Barbaresco – men det bör få ligga på rygg några år.

Tack S-E för en strålande provning!

/Anders K

Annonser

Provning med Giulia Negri, vinmakare i La Morra

Img_9859,cr,usm.jpgDet är dags att sluta att skriva om och tänka på Giulia Negri som den där unga tjejen som gör vin i La Morra. Hon är nu helt enkelt en av alla de duktiga kvinnliga vinmakare som allt mer gör avtryck i Piemontes vinvärld. Erfarenhet har hon också hunnit skaffa sig vid det här laget. 2017 blir hennes tionde årgång. Som 17-åring tog hon ansvaret för de pinot noir- och chardonnayrankor som hennes pappa hade planterat i en del av vingården Serradenari, som också är namnet på familjens vineri. Pappan tänkte riva upp rankorna, men Giulia ville ha dem kvar och fick då ta hand om dem. Detta var alltså 2008 och nu gör hon viner under sitt egna namn, La Tartufaia, som hon tagit från namnet på den tryffelskog som gränsar till vingården. Hon har nu också nebbiolorankor och gör i huvudsak två olika Barolo, La Tartufaia, som är en blandning av druvor från Serradenari och en liten del av Brunate som hon har, samt Serradenari, från den högsta delen av vingården, där det är mest kalk i jorden. 2011 var första årgången hon gjorde Barolo Serradenari. Vingården är den högst belägna i hela Barolo, där den ligger uppe på åsen som går från La Morra mot Barolo. Högsta punkten ligger 525 meter över havet. Vissa, bra år gör hon också en Barolo som hon kallar La Delizia på druvor från en speciell, amfiteaterformad del av Serradenari – ett vin som jag tyvärr (ännu) inte fått prova.

Giulias vinmakning är tämligen traditionell. Hon jäser i fyra tini, dvs. stora, stående trätunnor som är öppna upptill. Nebbiolo får dra med skalen i 20-35 dagar och ligger sedan och mognar i en mix av 500-liters tonneaux och stora botti. Hon använder en del barriquer för chardonnay och pinot noir, men låter dem inte få en alltför framträdande roll i vinernas karaktär. Produktionen ligger för närvarande på runt 15000 flaskor per år.

Img_9868.cr.usm.jpgTerrific Wines hade tagit hit Giulia och vi fick förmånen att träffa henne och prova hennes viner på vinbaren Folii.

2015 La Tartufaia Chardonnay har en snygg, lätt kryddig doft med gulaktig frukt. En lite dov, men snygg fatton finns där, men stör inte alls. Smaken är markant kryddig och har en bra syra. Den är rätt stram, men också stilren och charmig. En mineraldriven, stram och torr eftersmak lämnar munnen med en ren känsla. Klart bra! Har fått ligga 30 månader på begagnade barriquer.

2012 La Tartufaia Langhe Pinot Nero har en lätt ton av vedrök och en varm pinotfrukt som drar åt jordgubbshållet. Smaken öppnar friskt och kryddigt med en bra, läskande syra. Vinet är rätt lätt och elegant, men har en bra, växande intensitet. Där finns också en del kritiga tanniner som ger en torr, tuggbar eftersmak. Kul vin. Från 2014 har Giulia börjat inkludera en 30-procentig andel hela klasar vid vinifikationen. Från 2015 säger hon att hon tycker det ger ett gott resultat.

2012 Barolo La Tartufaia har en snygg, ren, kryddig nebbiolodoft med aromatiskt blommiga toner av rosor, massor av frisk mint och en röd körsbärsfrukt. Öppet och inbjudande. Smaken startar rent och friskt med en bra syra och en mumsig, snygg nebbiolofrukt. Läskande aromatiskt med torra, tuggbara tanniner. Snyggt och klart drickbart redan nu.

2010 Barolo La Tartufaia är en helt annan historia, med en tät, djup körsbärsfrukt, massor av mint, rosor och en del rök och mörk choklad. Smaken är tät och tuggbar med fantastiska tanniner som tar befälet redan från början. God syra, läcker djup frukt, välbyggt och rejält strukturerat. Fantastiska, tuggbara tanniner, som leder vägen till en rik och tät eftersmak med varm, mogen frukt. Strålande vin och väldigt typiskt för denna fantastiska årgång.

2012 Barolo Serradenari är friskt och rätt svalt med en snygg, röd frukt. Fräscht, öppet och floralt med en frisk mintighet, lite skogiga toner och en del rökt kött. Även smaken är frisk och med sval med en ren, läskande frukt som är mogen, men inte sötaktig. Snygga, finkorniga, integrerade tanniner och en eftersmak med bra intensitet, men alkoholen sticker upp en liten aning. Förhoppningsvis går det hela ihop med tiden. Klart drickbart på sin ungdom redan nu, men lagra gärna några år.

2011 Barolo Serradenari. Första årgången av detta vin har en snygg, floral, läcker doft med mint och rosor och en öppen, inbjudande, yppig körsbärsfrukt. Smaken öppnar friskt och kryddigt med en läcker, snygg frukt. Kanske lite måttlig syra och avrundade, tjocka tanniner samt en tjock, tuggbar eftersmak. Ett klart varmare intryck än förra vinet, men ändå inte så påtagligt präglat av den varma årgången som många andra 2011-or kan vara.

Img_9852,cr,bc,usm.jpg

Det känns som om Giulia börjar få bra koll på sin vintillverkning. Jag har provat en del av hennes viner tidigare och de har inte haft samma renhet och fina struktur som de vi provade nu. När vi diskuterade med henne märkte vi också hur nyfiken och vetgirig hon är och att hon redan vet rätt väl vad hon håller på med, och varför, även om hon rimligen bara är i början av sin förhoppningsvis långa och framgångsrika karriär som vinproducent i Barolo. En diskussion kring beskärning blev rätt detaljerad. I teckningen nedan förklarade hon hur hon har ändrat beskärningen av sina rankor för att minska risken för att snitten orsakar s.k. nekros, dvs. att en del av veden dör innanför snitten. Det kan nog behövas ett besök med henne i vingården för att ordentligt förstå den tekniken 🙂IMAG2493-20170713-132228938.jpg

Anders K

Hos Elio Sandri, Piemonteloggen del 17

Mot SerralungaI det allra nordligaste hörnet av Monforte, nedanför den gamla borgen i Castiglione Falletto, hittar vi med lite möda till Elio Sandris vineri. En liten slingrig väg leder upp från den större vägen mot Monforte som går i dalen mellan Serralunga och Perno. Ingen skylt pekar ut att det är dit vi ska, men Masnaghettis karta är tydlig och vi tar av från vägen och klättrar upp på höjden där vineriet alltså ligger. Ett par män jobbar ute på planen framför huset och vi frågar efter Fabrizo som vi har stämt träff med. Nej, han är inte där utan i Alba, meddelar de lite undrande. Efter lite diskussion ringer de upp honom åt oss och då jag får tala med honom står det klart att han helt enkelt har glömt bort att vi skulle komma. Nå, Alba är ju inte så långt borta, så han meddelar att han är hos oss om 20 minuter, om vi kan vänta. Visst kan vi det. Det är en strålande höstdag, om än en sval sådan, vilket känns om man är i skuggan. Med solen i ansiktet promenerar vi tillbaka en bit längs vägen nedåt dalen. Vingårdarna i Serralunga reser sig framför oss och vi identifierar Massolinos terrass där vi för bara några timmar sedan stod och tittade på de vingårdar där vi just nu befinner oss. På bägge sidor om Serralungas slott breder vingårdarna ut sig, så här i början november klädda i sprakande höstfärger i alla möjliga nyanser från grönt, över gult och till rött. Vi diskuterar bakom vilken ås Vigna Rionda ligger och kommer fram till att det är den med ett litet hus, en ciabot, som man kallar dem här, i ena ändan.

Fabrizio på vespaVi spanar nedåt vägen när de tjugo minuterna har gått och ser så småningom en liten man som kommer puttrande på en vespa. Det är något målmedvetet över honom, hur det nu kan vara det över en man på en vespa, men vi får intrycket att han är på väg till oss. Mycket riktigt svänger han av från huvudvägen, upp på den slingriga vägen vi tidigare tog. Snart är Fabrizio, för det är alltså han, uppe hos oss och vårt besök kan börja. Han har pigga, plirande ögon, en spetsig näsa och en allmänt nyfiken uppsyn, vilket får Eric att raskt döpa honom till Klas Klättermus.

FabrizioInnan det sedvanliga besöket i källaren får vi vet att Fabrizio är Elios svåger och han hjälper till med lite av varje, bl.a. marknadsföring. Elios pappa köpte vingården i början av 60-talet. Från början såldes det mesta av druvorna och en del säljer de fortfarande men de gör också själva runt 20000 flaskor per år. Elio är utbildad vinmakare i den renommerade skolan i Alba och, som vi ska erfara då vi på kvällen träffar honom till middagen i La Morra, så har han bestämda åsikter om det mesta inom vinmakning.

BottiI källaren provar vi ett gäng viner från fat av varierande storlekar, från barriquer till stora botti. Först en 2015 Barbera Superiore som de tänker buteljera i februari-mars 2017. Det har en djup, tät, dov, rätt djurisk doft med en viss jästton. Frukten är mörk, tät och ren. I munnen intensivt och pepprigt med en snygg syra och en del finkorniga tanniner. Tufft och mineraliskt, men läckert och pepprigt efter. Riktigt bra. Till vår glädje ser vi på en lapp på fatet att Bristly har beställt 100 lådor av detta vin.

Fabrizio o Barbera 2015Fatet bredvid ser spännande ut, emedan det innehåller en 2010 Barbera d’Alba, så det ber vi att få prova. Visst, tycker Fabrizio och vinet visar sig vara tätt och snyggt med fräscha, aromatiska, blommiga toner av röd hallonlik frukt. Även i munnen är det friskt, tätt, rent och snyggt med en läskande syra. Blommorna och hallonfrukten kommer igen. Finkorniga tanniner och en intensiv, lång, fantastiskt läcker smak. Nästan svårt att förstå att detta fräscha vin har legat på fat i sex år. Kunde inte Gabriel på Bristly ta hem ett gäng flaskor av detta vin också? Jag är övertygat om att de skulle ta slut i ett nafs när ryktet om dem börjar gå. Så provar vi ur botti det vin som ska bli Barolo 2014. Det har en lite lustig rostad doft och en fräsch, djup, mörk frukt. Påtagliga, torra, tuggbara tanniner som lämnar tungan rejält torr efteråt. Inget snack om att det är i Monforte vi befinner oss, om vi nu glömt det.

Här berättar Fabrizio att de år då de gör Riserva, så släpper de den vanliga Barolo samtidigt. Det är alltså ingen skillnad i lagringstid på de två. Elio gör varje år ett urval av vin från de bästa druvorna och de kan komma från olika delar av vingården från år till år. Han kallar detta urval för ”The virtual vineyard” och det är alltså de utvalda druvorna som används till riservan.

Vi provar ett bottivin till. Det här ska bli 2011 Barolo. Det har en tät, rätt varm, körsbärsfrukt och toner av mint, rosor och cacao. Smaken är maffig med en tät, söt frukt och en god syra. Bra kraft och växande, torra tanniner. Torr, lång eftersmak med goda mineraltoner. Riktigt bra för årgången.

Tidigare gick vi förbi en ensam barrique som var märkt ”10 Atto a Barolo”, alltså ämnad att bli Barolo 2010. Det visar sig onekligen vara ett kvarvarande obuteljerat fat med 2010 Barolo. Doften är ren och snygg och dominerad av de där klingande rena rosorna parade med friska minttoner som nebbiolo i sina bästa stunder uppvisar. Bra frukt och en liten gödselton. Även smaken är frisk, tät och fylld av rosor och mint. Fantastiskt ren och snygg! Så tar de massiva 2010-tanninerna över. Härligt strukturerade, tuggbara och dominanta. Verkligen ”tannini importanti”, som italienarna beskriver dem.

CementEfter denna imponerande upplevelse är det nästan svårt att gå vidare med provandet, men vi ger oss i alla fall på två exempel från 2012, ett prov från cementtank och ett från botti. Cementprovet är rejält mintigt, som en nyöppnad rulle av Strong. Lite slutet och med en reduktiv ton. Intensivt och mörkfruktigt med en läskande syra och bra, finkorniga, tuggbara tanniner. Bottiprovet har en härligt öppen, mer klassisk nebbiolodoft där rosorna dominerar över minten. Det är friskt och läskande med en öppen, aromatisk frukt.

ButtsAvslutningsvis provar vi även två butlejerade vienr. 2008 Barolo Riserva visar, förstås en del mognad, men har ändå en hel del tid kvar tills det bör drickas. Doftar mustiga körsbär, en aning målarfärg, lite kalops och balsamico. Smaken är frisk och tät, med tuggbara, tanniner som börjar rundas av, men fortfarande lämnar sitt torra, typiska Monforteavtryck i eftersmaken. 2004 Barolo är fint utvecklad med läckra nebbiolorosor, tjära, stall och lite trä. Det har en frisk, tät, kryddig, tuggbar smak. Frukten är söt och mogen och det finns toner av tjära och vinteräpplen. Tanninerna är fortfarande framträdande, men också hyggligt avrundade. Lång eftersmak med kraft och bra stil.

Vi rundar av vårt besök och tackar vår vän Klättermusen, alltså Fabrizio, för ett mycket givande besök och kommer överens om att även träffa Elio Sandri till kvällen, då han är tillbaka.

Mötet med Elio under en god middag på utmärkta More e Macine i La Morra blir minnesvärt. Mannen är en veritabel guldgruva av djupa kunskaper om hur man gör vin och han delar gärna med sig av dem. Jag skulle gärna delge er allt han sade, men tyvärr pratade han oavbrutet, på italienska, och jag fick koncentrera mig hårt för att hänga med. När sedan Fabrizio skulle översätta vad han sagt för de andra, fortsatte Elio i mitt andra öra. Det blev helt enkelt information overload, så tyvärr kan jag inte återge vad han berättade. I bästa fall kan någon av mina medresenärer kommentera med lite minnesbilder från kvällen, då vi också fick prova ytterligare några årgångar. Förhoppningsvis får jag träffa Elio igen och då kanske jag också får tid till att anteckna. Hur som helst är det helt klart en man som vet vad han håller på med och har ordentligt på fötterna varför han gör. Jag tycker också vinerna låter en förstå detta, med all den struktur och karaktär som de innehåller. Kul att Bristly hittat denna spännande producent.

/Anders K

#1499 Barolo

Vin, vatten, bröd och en anteckningsbok – provningen kan börja!

LT bjöd in till Baroloprovning och då kommer man, naturligtvis. Väl på plats, specificerades temat till Barolo 2006 och framåt, närmare bestämt till år 2012. Ett extravin blev det dessutom, medskickat av Ward Wines när de fick höra om kvällens provning.

Nio viner, således. Låt oss ta dem från början.

Vin 1 är finstämt och öppet med mint och varma körsbär. Ingen direkt fatton, men lite eldigt. Smaken öppnar friskt och eldigt med hygglig, något slank frukt och god syra. Tanninerna är tydliga och kritigt finkorniga, precis som man vill ha dem i en Barolo. Bra intensitet i eftersmaken, men alkoholen slår igenom något. Klassiskt.
2010 Barolo Monvigliero, Sordo

Vin 2 är rätt dammigt i doften med toner av cacaopulver och en ljusröd, söt körsbärsfrukt som gömmer sig lite i bakgrunden. Lite Pinotlikt. Smaken är frisk med en ren och snygg, aningen slank frukt. En hel del något avrundade tanniner. Snyggt, men lite slankt och torrt efteråt.
2012 Barolo, Burlotto

Vin 3 Tät och intensiv doft med mörk, mogen frukt. Mustigt, köttigt och rätt utvecklat med tydlig alkohol och en del medicinala toner. Kanske en del fat och efterhand kommer en trött ton av gamla äpplen fram. Mörk, söt frukt i smaken, hyfsad syra och en växande eldighet. En hel del, rätt avrundade, mogna tanniner. Eldigt, men välgjort känsla i eftersmaken. Lite märkt av årgången.
2007 Barolo Riserva, Giacomo Fenocchio

Vin 4 har en ungdomlig, tät och söt körsbärsfrukt med massor av mint och en nästan starkvinsaktig kirschton. Smaken är frisk med bra, mörk frukt och maffiga tanniner som tidigt tar tag i gommen. Intensivt, tätt och bråkigt. Behöver mer tid.
2008 Barolo Margheria, Massolino

Vin 5 har en dov, brödig, rostad men ändå snygg ton av små fat och en bra, mörk frukt som matchar dem fint. Mint och klass samt en lätt funky ton. Smaken öppnar friskt med en viss beska (från faten?). Bra, tät, mogen frukt och rätt tuffa, finkorniga och tuggbara tanniner. Snyggt och med klass och stil. Välgjort och med modern känsla.
2011 Barolo Via Nuova, Chiara Boschis, E Pira

Vin 6 är det i särklass mörkaste och tätaste och även doften är tät med en djup, mörkröd frukt. Där finns körsbär, mörk choklad och mint samt en markerad, knäckig fatton. Smaken öppnar friskt, mintigt och sötfruktigt med en hel del tanniner, väl inbäddade i den täta frukten. Under kvällen växer fattonerna till sig och blir grovhuggna och bråkiga.
2006 Barolo, Vecchia Vigna delle Brunate, M. Marengo

Vin 7 har en fin, utvecklad doft med de klassiska rökiga tjärtonerna. Charmigt oc h läckert med en hel del kokt kött, läder men också en fräsch mintighet. Djuriskt och lite skitigt. Smaken öppnar friskt och köttigt med tjära och läder samt en del rondör. Rätt utvecklat, men tanninerna är fortfarande maffiga, om än tämligen genomträngliga och tuggbara. Torr, tuggbar, mumsig och köttig eftersmak.
2009 Barolo Riserva, Elio Sandri, Cascina Disa

Vin 8 är rätt dammigt och torrt med tillbakadragen frukt. Cacao, alkohol och mint. Smaken är frisk och rätt slank med måttligt frukt och markerade, torra tanniner som trycker ned frukten. Torrt, eldigt och tuggbart efter med en rätt påträngande lingonsyra. Bråkigt och tufft. I en sluten fas nu?
2010 Barolo, Cascina Fontana

Vin 9 Har en klassisk, mintig, hyfsat djup doft med en lite lustig gummiton och rätt söt, slank, röd frukt. Smaken frisk, ung och rätt tät med mint och eldighet. God syra och en hel del, goda, tuggbara tanniner. Elegant, snyggt och läckert men med måttligt djup och karaktär.
2011 Barolo, Tortoniano, Michele Chiarlo

Tabellen. Priserna är utpriser på provningen.

  1. 2010 Barolo Monvigliero, Sordo, 411 kr, 2-2, 15,5p
  2. 2012 Barolo, Burlotto, 313 kr, 0-2, 14p
  3. 2007 Barolo Riserva, Giacomo Fenocchio, 473 kr, 0-3, 15p
  4. 2008 Barolo Margheria, Massolino, 631 kr, 1-1, 16p
  5. 2011 Barolo Via Nuova, Chiara Boschis, E Pira, 510 kr, 3-0, 16p
  6. 2006 Barolo, Vecchia Vigna delle Brunate, M. Marengo, 974 kr, 15-16p
  7. 2009 Barolo Riserva, Elio Sandri, Cascina Disa, 314 kr, 6-0, 17,5p
  8. 2010 Barolo, Cascina Fontana, 408 kr, 1-4, 15p
  9. 2011 Barolo, Tortoniano, Michele Chiarlo, 0 kr, 0-1, 16,5p

Tack Lena för en kul provning utan egentliga toppar, även om Elio Sandris vin stod ut som riktigt bra.

/Anders K

Lunch med Ward Wines & Alberto Chiarlo

Finlunch på Taverna Brillo med Ward Wines, viner från Michele Chiarlo i Piemonte och besök av Alberto Chiarlo & Giovanno Bocchino

Vi inledde med en 2015 Gavi di Gavi, på cortesedruvan

Evernote Snapshot 20170201 124303

Mineraliskt, syradrivet, elegant, stenfrukt och lätt metalliskt.

Kraft och balans. Mineraliskt och fruktdrivet

Bra syra och lång fyllig eftersmak med snyggt avslut.

Lätt aromatisk floral karaktär. ++

 

Evernote Snapshot 20170201 124926

Till det serverades en riktigt god Vitello Tonnato!

 

Vin 2, 2014 Barbera D’Asti, Le Orme

Evernote Snapshot 20170201 130542

Djuriskt, fylligt, stall, svartfrukt. Bra kombo av blod/slån och björnbär. 

Komplex, syradriven med fruktbalans. Snygga eleganta tanniner och fyllig svans, rikt! +

Hårt gallrade barberadruvor!

 

Vin 3, 2012 Barbareco La Reyna

Evernote Snapshot 20170201 130833

Fylligt, mognadstoner, rik och med lätta lingon och slåntoner. Lite underveg. Bra frukt och läcker komplexitet.

Kraft och ung röd och läcker frukt!. Sandiga tanniner med snyggt fruktigt avslut. +++

 

Vin 4. 2012 Barolo Tortoniano

Evernote Snapshot 20170201 131049

Elegant, lätt metallisk fyllig och öppen samt lite cypress. Fyllig och rik frukt men slutet nu.

Kraftigt och läcker frukt! Med fyllig svartfrukt och tufft tanninigt med riktigt bra stoppning. +++

Tortoniano kommer fr mjuka Barolosidan vid La Morra

 

Evernote Camera Roll 20170201 132805

God kalvkind till!

 

Vin 5. 2016 Nivole Moscato D’Asti

Evernote Snapshot 20170201 134842

Aromatiskt och fruktrikt. 

Sött men bra syra och superfräscht! Bra och roligt

+

 

Evernote Snapshot 20170201 134842(1)

God sorbet!

/JT

Caviste 0066, Colombera & Garella Bramaterra Cascina Cottignano

Evernote Snapshot 20170208 170004

Martin har varit på jakt i Norditalien igen och funnit ett för mig nytt namn och vinhus, Colombera & Garella.

Lådan innehåller 4 olika viner, eller egentligen 3 men 2 olika årgångar av ett vin som faktiskt är rätt olika, ingen stor kvalitetsskillnad, men årgångskaraktärer.

2014 Coste della Seisa

  • Ungt, rikt, köttigt, syra och frukt och lite läder
  • Syradrivet, frukt och bra tanniner!
  • Roligt och ungt!

2013 Coste della Seisa

  • Återhållsam, stall, snygg frukt
  • Syra och fruktdriven, lång och tanninstinn!
  • Elegant, lite bittert avslut, bra snygg frukt

2013 Bramaterra

  • Läcker rik och fyllig. Svart och blåfruktig
  • Lite slån och bra komplexitet
  • Bra syra och frukt, snygga tanniner
  • – Får gärna ligga 5 år till

2013 Lessona

  • Balanserad, elegant, eterisk. Rödfruktig med rosor och fyllighet, elegant fatkänsla! (Ryktas om äldre barriquer)
  • Kraft och frukt, snygga tanniner
  • Bra intensitet och stoppning!
  • – Får gärna ligga 5 år till men varför, det är ju så gott nu!!

– Jag har köpt på mig en låda Ler
/JT

Caviste CAV0060 – Ferdinando Principiano

Snabba noter, släpp om 15 min..

Evernote Snapshot 20161005 165844

2014? Ferdinando Principiano Dolcetto d’Alba Sant’ Anna

Ung, köttig, rik bärig doft, rent komplext och bra

Tanninstinnt, fylligt, bra frukt. Kraft och gott +

Evernote Snapshot 20161005 165844(1)

2014 Ferdinando Principiano Barbera d’Alba Laura

Stram precis fruktdriven, körsbär, rik och läcker frukt. Bra!

Fruktstinn, rik syra med bred angenäm smak +

 

Evernote Snapshot 20161005 165844(2)

2012 Ferdinando Principiano Barolo Serralunga

Spearmint, grape och blå frukt. Komplext, kryddigt, skitiga toner,

Bred rik frukt och bra tanniner. Kraft, välstoppat och med väldefinierad syra. Supersnygg balans med liten mineralitet Kommer bli bättre med tiden.. 

– Jag försöker komma över en låda..

/JT