Kategoriarkiv: Uncategorized

#1652 – Champagne 2008

Hur artar det sig med årgång 2008?! Sven-Olof hade bjudit in oss för pröva 8 olika exempel av olika druvor och varierande prisklass.

20200507_192204

Raskt över till vinerna.

Vin nr 1. Diebolt Valloise, Fleur de Passion, 2008.
Färgen ljust gyllengul, doften innehöll lite fat, smör, citrus, mineral och ngt marmelad. Söt gul frukt i smak med syra och mineral. Stram, utvecklad och topisk frukt var några av de allmänna kommentarerna.

Vin nr 2. Louis Roederer, Vintage, 2008.
Ljust gul färg, spritsig, lite jäst och fat samt citrus i doften. Smaken stram med gul frukt, syra och ganska lätt. Allmänna kommentarer var ngt oxiderad/utvecklad, mineraldriven med lite vitmögelost/fiskton och generös eftersmak.

Vin nr 3. Mailly, Millesime, 2008.
Ljust gyllengul, doft av bokna gula och röda äpplen med lite mineral och fat, bokna äpplen, syra och något mineral samt fat i smaken. Andra kände sherrytoner, limeblad, vinös och kartig smak. Gissningar på pinot meunier.

Vin nr 4. Francoice Bedel, Dis ”Vin Secret”, 2008.
Färgen ngt gyllengul med doft av gröna äpplen, citrus och mineral. Smaken ren, frisk och stram samt ngt outvecklad. Mogen, maltig, banan, bredaxlad, komplex och tillgänglig var några av kommentarerna.

20200507_203011

Vin nr 5. Paul Bara, Special Club, 2008.
Ljust guldgul färg med doft av popcorn, citrusmarmelad och gula äpplen. Smaken med mycket mousse, mineral, fat och stram gul frukt. En del tyckte arom/smak var extrem, fantastisk, blommig, söt, besk. Ett kontroversiellt vin som någon uttryckte det.

Vin nr 6. Veuve Clicquot, Vintage Brut, 2008.
Färgen ljust gul med doft av röda bär, fat, gröna blad, mineral och krut. Smaken med mycket mousse, mineral, fat och stram gul frukt. Stramt, omoget, kiwi/hasselnöt, långa syror och gissningar på chardonnay hördes runt bordet.

Vin nr 7. Veuve Clicquot, La Grand Dame, 2008.
Ljust gul, röda äpplen, citrus, ngt fat och jäst i den mogna doften. Äpplen, syra, ngt fat i smaken som har viss mognad. Allmänna kommentarer om svavelstick, skaldjursskal och grapefrukt. Några tyckte vinet behöver mer lagring och är ngt tunt. En åsikt var t.o.m. vinet var slarvigt!

Vin nr 8. Moet et Chandon, Dom Perignon, 2008.
Ljust gyllengula färgtoner, mogen doft av smör, fat och citrusskal med kalk och mineral. Smaken ganska stram med bokna äpplen och smör balanserade av mineral och syra. Komplext, lyxigt, rostade fat, rökigt och ett bra vin med hög volym tyckte somliga.

20200507_203018

En intressant provning som visade på stora skillnader avseende mognad men generellt bjöd på bra syror, mineral och lång eftersmak!

  1. Diebolt Valloise Fleur de Passion 2008, 100% C., 739:- (2019), 3/0/14, 17,5p
  2. Louis Roederer Vintage 2008, 70% PN. 30% C., 499:- (2014), 0/2/14, 14,5p
  3. Mailly Millesime 2008, 75% PN. 25% C., 555:- (2019), 0/7/14, 13p
  4. Francoice Bedel Dis ”Vin Secret” 2008, 90% PN. 5% PM. 5% C., 399:- (2019),    2/0/14, 14,5p
  5. Paul Bara Special Club 2008, 90% PN. 10% C., 595:- (2019), 4/3/14, 15,5p
  6. Veuve Clicquot Vintage Brut 2008, 61% PN. 34% C. 5% PM., 590:- (2019), 1/1/14, 14,5p
  7. Veuve Clicquot La Grand Dame 2008, 92% PN. 8% C., 1389:- (2019), 0/0/14, 14,5p
  8. Moet et Chandon Dom Perignon 2008, 60% C. 40% PN., 1424:- (2019), 4/1/14, 16,5p

// TB

#1646 – Hipsterpinot

Lena tog sig an ett utmanande och lätt provokativt tema med pinot noir i fonden. Jag är långt ifrån säker på vad begreppet faktiskt betyder efter provningen men det var huvudsakligen gott och bra och vi provade följande viner:

  1. 2016 Liaison Enderle & Moll Tyskland Baden Extrabrut, 0/4/7,  12,5p, 220kr
  2. 2018 Pinot Noir Bencze Birtok Ungern Balaton, 0/2/7, 13p, 227kr
  3. 2015 Clos du Roi Sylvain Pataille Frankrike Bourgogne Marsannay, 0/1/7, 10p, 409kr
  4. 2012 Sta Rita Hills Pinot Noir Sandhi USA Kalifornien Napa Valley, 1/0/7, 17,5p, 554kr
  5. 2013 Tous Pres By Farr Pinot Noir By Farr Australien Victoria Geelong, 5/0/7, 18,5p, 839kr
  6. 2013 Sonoma Coast Pinot Noir Kistler USA Kalifornien Sonoma Coast, 1/0/7, 18p, 881kr

/JT

#1633 Port

AuZones sedvanliga portvinsprovning innan jul hade i år temat tawny. MW hade i vanlig ordning plockat ihop en samling spännande och goda viner.

Port glas

Som synes ovan är första vinet klart avvikande från de övriga med sitt ungdomliga utseende med övervägande röda nyanser och ett klart större djup. Doften är söt och lite eldig med snygg, ren, ung frukt, mint och en liten örtig medicinal ton. Smaken är söt, frisk och läckert intensiv med ung, mintig frukt. En del snyggt finkorniga tanniner och en ren, lång, ungdomlig eftersmak.
Wine & Soul 10y

Med tvåan är vi mer i den typ av viner man väntar sig av en provning som angetts handla om tawny, dvs. viner som är mer påtagligt påverkade av sin utsträckta tid i faten. Doften är fyllig och med ett lätt volatilt inslag och en söt, varm torkad frukt med drag av fikon, russin och stekt banan. Vinet har, trots den torkade frukten, en aningen ungdomlig känsla. Alkoholen sticker ut en aning. Smaken är rätt söt med ett friskt inslag i den torkade frukten. Mogna inslag samt ett friskt inslag av klementiner och apelsinblom. Lite torrt och uttunnande slut med en växande känsla av alkohol. Välgjort, men sitter inte riktigt ihop.
Taylor’s 20y

En tydligt mogen tawny med tobak, fikon, nötter, rök, tjära och en läcker träig ton. En söt, tät smak med bra intensitet och en hyggligt balanserande syra. Massor av torkad frukt och ordentlig utveckling utan att vara trött. Lång, varm och ordentligt söt eftersmak. Riktigt bra.
1979 Kopke Colheita

Fyran är friskt mintig och rätt ungdomlig med bra, rund frukt och toner av vaniljtoppar, ljus choklad och kokos. smaken är söt med en frisk, god syra. Läckert intensiv med torkad frukt, mint, fikon och en något bränd ton. Lång, rätt söt, rökig, intensiv eftersmak.
1994 Graham’s Single Harvest. (Notera att Graham’s väljer att inte använda uttrycket Colheita utan kallar i stället sina årgångsbetecknade tawnies för Single Harvest.)

Femman är rätt utvecklad med toner av fikon, trä apelsin och bourbon. Rökig och lätt örtig med lite trött frukt. Smaken är söt, varm och eldig med en hygglig syra. Kryddigt och intensivt eldigt med lite torr frukt, rök och trä efteråt.
1989 Kopke Colheita

Utvecklad, dov, bred doft med gammal byrålåda, träolja, mörk choklad och lite medicin. Dov, söt, rökig och intensiv smak med en lysande syra. Klart moget med massor av tobak, torkad frukt och rök. Komplex, lång, rökig eftersmak. Riktigt bra!
1982 Krohn Colheita

Även i det sista vinet har vi ett rejält utvecklat och charmigt vin. Näsan möts av brända, rökiga toner med asfalt, tobak och en trevlig liten apelsinton. Smaken är bred, söt och rökig med tobak, torkad frukt, apelsin och trä. Rätt bra syra som piggar upp. Mycket lång, rökig eftersmak med toner av bränt trä men även en bra frukt.
1976 Quinta do Noval Colheita

Port butta

Tabellen:

  1. Wine & Soul 10y, 339 kr, 0-9, 16p
  2. Taylor’s 20y, 499 kr, 0-3, 14p
  3. 1979 Kopke Colheita, 739 kr, 2-1, 16,5p
  4. 1994 Graham’s Single Harvest, 1100 kr, 1-2, 16p
  5. 1989 Kopke Colheita, 598 kr, 1-0, 15p
  6. 1982 Krohn Colheita, 795 kr, 7-0, 19p
  7. 1976 Quinta do Noval Colheita, 1282 kr, 4-0, 18,5p

Tack MW för en provning som sedvanligt trivsamt skapade julstämning!

/Anders K

#1632 Moget icke-europeiskt rött

”Källarrensning” var Tomas inledning på provningen av röda viner med ursprung utanför Europa som han höll dagen före Lucia. Nu var jag, och mina medprovare, inte speciellt oroade av denna skämtsamma inledning då vi vet att Tomas vinkällare håller en genomgående hög kvalité. En snabb okulär besiktning och sniffprov efter att vinerna hällts upp avslöjade att jag kunde vara lugn.

20191212_193426.jpg

Vin nr 1. Chateau Musar 2001.
Färgen ljust rödbrun, doften ngt oxiderad med rostade fat, röda bär (jordgubbar). Smaken lite söt, oxiderad, multna jordgubbar, fat och torr syra. Allmänna kommentarer: charmigt skitig, bismak, utvecklad och god syra.

Vin nr 2. Le Dix de Los Vacos, Domaine des Barons de Rothschild 2007.
Blåröd färg, mynta, fat, svarta vinbär och mentol i doften. Syra, svarta vinbär, fat, mynta och torr eftersmak. Sv vinbärssaft med alkohol, cassis, körsbär och påklistrad syra hördes runt bordet.

Vin nr 3. Selection del Enologo, Tomero 2004.
Mörkröda färgtoner med doft av mörka bär (blåbär/björnbär) och körsbärssylt. I smaken hittade jag mörka bär, torr/stram syra med lite blåbärssylt. Mina kollegor pratade om mörk choklad, bar tanniner och skitig/floral känsla.

Vin nr 4. Rubicon, Meerlust 2003.
Färgen mörkt rödbrun, doften bjöd på vaniljrostade fat, cigarrtoner, mörka bär och mognad, smaken på fat, syra, sv vinbär och mognad. ”Kallt kaffe, Sydafrika/Bordeaux, slipdamm och chokladbeska” var några av synpunkterna.

Vin nr 5. Larose Cabernets, Stonyridge 1997.
Mörkt rödbrun, lite köttig/syltig doft med mörka bär och något fat. Stram syra, fat och mörka bär (björnbär) i smaken. Här hördes cassis, eukalyptus, torr frukt och lite dammig eftersmak från de övriga.

Vin nr 6. Moss Wood 1999.
Mörkröda färgnyanser, mogen doft med mörka bär (vinbär/körsbär) och fat, smaken ngt syltig och tjock med strama mörka bär. Söt frukt med bra längd, mycket fat, linolja/målarlåda och ngt överkoncentrerad var allmänna synpunkter.

Vin nr 7. Ashmead Single Vineyard, Elderton 2001.
Färgen mörkt rödbrun, doften hade lite dill/vanilj/kokos, mentol och mycket ekfat. Smaken fatdominerad med mentol och kokos. Övriga provare pratade om amerikanska fat, vanilj och druvsötma. Gissningar om Australiskt ursprung från flera.

Vin nr 8. Dominus 2002.
Mörkröd färg, syltig doft av björnbär/körsbär och ngt fat. Smaken hade viss sötma, mörka bär och en torr/stram eftersmak. Kollegorna pratade om ett yngre/outvecklat vin som fortfarande var lite stumt.

20191212_200841.jpg

Sammanfattningsvis tyckte vi att det var mycket fat/eukalyptus och ”gamla världen-stil” på vinerna med mycket Cabernet Sauvignon-känsla. Tack igen Tomas för lärorik ”lagerrensning”!

  1. Chateau Musar 2001, Libanon, Bekaadalen, Cab. Sauv., Cinsault och Carignan, 13,5%, 292 :- (2013), 1/4/12, 15p.
  2. Le Dix de Los Vascos 2007, Domaine des Barons de Rothschild, Chile, Colchagua, Cab, Sauv. >85%, Syrah och Carmenère, 14%, 215:- (2011), 0/5/12, 13,5p.
  3. Selection del Enologo 2004, Tomero, Argentina, Mendoza, Petit Verdot, 14,3%, 170:- (2008), 0/1/12, 13p.
  4. Rubicon 2003, Meerlust, Sydafrika, Stellenbosch, 69% Cab. Sauv., 19% Merlot och 12% Cab. Franc, 13,5%, 209:- (2008), 2/1/12, 16,5p.
  5. Larose Cabernets 1997, Stonyridge, Nya Zeeland, Waiheke Island, 65% Cab. Sauv., 20% Merlot, 7% Malbec, 7% Cab. Franc och 2% Petit Verdot, 13%, 450:- (2011), 0/0/12, 15,5p.
  6. Moss Wood 1999, Australien, Western Australia, Cab. Sauv., 14,5%, 475:- (2011), 1/1/12, 13p.
  7. Ashmead Single Vineyard 2001, Elderton, Australien, South Australia: Barossa, Cab. Sauv., 14,5%, 0:- (gåva), 3/0/12, 16p.
  8. Dominus 2002, USA, Kalifornien: Napa Valley, 83% Cab. Sauv., 9% Cab. Franc, 5% Merlot och 3% Petit Verdot, 14%, 720:- (2010), 5/0/12, 14,5p.

//TB

#1625 – Ickeitaliensk Nebbiolo

I AuZone och för trogna läsare av denna blogg är det en illa bevarad hemlighet att AK och ET på egen hand har hållit i flera ”once in a liftetime” provningar av förstklassig Nebbiolo från Piemonte. Enligt stora delar av vinlitteraturen är Nebbiolo en svårodlad druva som inte trivs speciellt bra utanför norra Italien men när AK och ET slår sina vassa Nebbiolo-näsor ihop och skapar en provning på temat icke italiensk Nebbiolo så är förväntningarna mycket högt ställda…

AK inleder med en kort presentation av vilka länder utanför Italien som odlar Nebbiolo i en något större utsträckning. Förutom de länder som vi sedermera provar så uppfattar jag att det även odlas Nebbiolo i Sydafrika, Mexiko och Virginia. AK berättar även en del spännande anekdoter från den omfattande icke italienska provning av Nebbiolo som gjordes i samband med att Petter Alexis Askergren (rapparen) och Alf Tumble (vinjournalisten) skrev boken ”Nebbiolo – Så funkar det”. Förutom AK så deltog på den provningen även andra kända vinprofiler såsom MW Madeleine Stenwreth, krögaren Daniel Crespi och min läromästare från Munskänkarna Torsten Rundqvist (aka Finare Vinare på sin välkända blogg / Insta). Efter introduktionen hugger 14 förväntansfulla vinprovare in på de 10 vinerna som serveras blint i en flight.

  1. 2016 Luke Lambert

Rödbrun. Inbjudande näsa med relativt hög och komplex doft. Aromer av röda bär (hallon, jordgubbar och nypon), espresso och en lätt svavelton. Smaken har inte riktigt samma höga intensitet och komplexitet som doften men bjuder bl.a. på röda bär(körsbär), örter och blå frukt. Syrligt slut med medellängd. Det här vinet känns inte helt färdigt och harmoniserat men det är ett lovande vin, tillika en bra start.

  1. 2013 S C Pannell

Ljust rödbrun. Medelintensiv doft av röda bär ek (kaffe) och lakrits. Relativt höga tanniner. Smak av röda bär (körsbär), örter, kära, espresso och medellångt och relativt neutralt slut. Som synes var mina noteringar på detta vin ganska knapphändiga och kanske är det rättvist eftersom detta vin var kvällens förlorare som drog på sig fem sämst-röster men ingen bäst-röst.

  1. 2017 Traviarti

Mkt ljust rödbrun. Fräscha och eleganta aromer av röda sommarbär (smultron). Relativt hög syra och extrakt. I smakpaletten hittar jag körsbär, örter och lerkruka. Medellång finish. Det här vinet är kanske inte helt på topp ännu men är definitivt ett bra vin. Vore kul att prova mer från denna producent.

  1. 2015 Giornata Luna Matta Vineyard

Rödbrun färg. Volatila syror (ammoniak / rengöringsmedel) och tobak. Vinet har både hög syra och mycket tannin och relativt stor kropp. I munnen framträder olika lager av röda bär (körsbär, nypon) och örter. Lång eftersmak. Nu börjar provningen verkligen komma igång. För mig är vinet det tredje bästa i hela provningen.

Giornata

  1. 2015 Domenica

Rödbrun färg. Något reduktiv doft med volatila toner och lite blåbär, men vinet har en rätt sparsmakad fruktighet. Smaken är något grön med bitter stjälkighet och örter. Finishen är torr med lite bitterhet.

  1. E. Pira – Chiara Boschis Mosconi Barolo

Rödbrun färg med medium- intensitet. Hög doftintensitet (bäst på hela provningen) med komplexa och utvecklade aromer av röd frukt (hallon, nypon), blåbär, kaffe, lerkruka, läder. Hög syra. Höga och uttorkande tanniner samt hög alkohol. Kraftigt vin med smak av lerkruka samt röd & blå bär och örter. Långt, torrt och rent slut. Kort sagt ett mycket bra vin med komplexitet och imponerande kraft.

Chiara

  1. 2009 Clendenen Family Vineyards Bricco Buon Natale

Ljust rödbrun färg. Ett moget, charmigt vin med aromer av volatila syror, tjära och ek (espresso samt en uns vanilj). Välstoppat med hög syra och bra längd. Detta är ett synnerligen bra vin som jag tror är en i en perfekt fas nu. För mig ger detta vin # 6 en tuff match om kvällens bästa vin men i slutändan så tycker jag trots allt att sexan har mer kraft och komplexitet vilket gör att den får en något högre poäng.

Clendenen

  1. 2008 Coronamento Pizzini

Ljust rödbrun färg. Förvånansvärt ungdomlig doft med volatila syror och vanilj. Hög syra och tanniner. Smak av espresso, målarlåda, röd frukt (nypon). Långt slut.

  1. 2009 Giaconda

Vinet är tegelfärgat och har sannolikt en medelintensiv färgintensitet men det är svårt att avgöra med säkerhet eftersom vinet har en del fällning. Vinet är mycket utvecklat på näsan med aromer av torkad frukt, rotsaker och tomatsoppa. Vinet har bra syra och tannin. Medelhög smakintensitet med i princip samma (över)mogna smakaromer som fanns i doften. För mig känns detta vin som om de har passerat sin mognadstopp och därmed röstar jag sämst på detta vin.

  1. 2009 Wind Gap Luna Matta Vineyard

Ljust rödbrun färg. Utvecklat vin med medium+ intensitet; bouquet av röda bär (nypon), rosor och tjära, volatila syror. Höga tanniner. Smakaromer av körsbär, örter och tjära. Fin balans och härligt sjung i syran. Detta vin är nog egentligen rätt bra och kanske förtjänar det en lite mer omsorgsfull beskrivning samt ev. en något högre poäng. Får erkänna att jag dock prioriterade att lägga tid och kraft på att analysera vin # 6 och #7 eftersom dessa viner förde en så tuff och jämn kamp om provningens bästa vin.

Wind Gap

Listan (pris, # bästa-sämsta röster, min poäng)

  1. 2016 Luke Lambert (Australien, Victoria, Yarra Valley), 0. – 0, 349 kr, 13,5 p
  2. 2013 S C Pannell (Australien, S Aus, Adelaide Hills), 0 – 5, 238 kr, 13+ p
  3. 2017 Traviarti (Australien, Victoria, Beechworth), 0 – 0, gåva från producenten, 14 p
  4. 2015 Giornata Luna Matta Vineyard (USA, Kalifornien, Paso Robles), 2 – 0, 392 kr, 15 p
  5. 2015 Domenica (Australien, Victoria, Beechworth), 0 – 3, 210 kr, 13 p
  6. E. Pira – Chiara Boschis Mosconi Barolo (Italien, Piemonte, Barolo), 0 – 0, 500 kr, 16 p
  7. 2009 Clendenen Family Vineyards Bricco Buon Natale (USA, Kalifornien, Santa Maria Vy), 4 – 1, 500 kr, 15,5 p
  8. 2008 Coronamento Pizzini (Australien, Victoria, King Valley), 0 – 0, 980 kr, 14 p
  9. 2009 Giaconda (Australien, Victoria, Beechworth), 0 – 3, 1602 kr, 13- p
  10. 2009 Wind Gap Luna Matta Vineyard (USA, Kalifornien, Paso Robles), 1 – 1, 375 kr, 14 p

Slutsatsen är paradoxal. Bra Nebbiolo kan definitivt produceras utanför Italien! På denna provning så står ändå originalet ut som en tydlig vinnare då den har mer kraft och nyansrikedom. Många av de andra vinerna skulle dock imponera stort på de flesta Nebbiolofreaks. Vi tackar AK och ET för ännu en spännande och minnesvärd Nebbioloprovning.

 

/AM aka v00alex på ViVino

#1623 Kanariska viner

I höstmörkret samlades vi för att värmas av solbestänkta viner från de kanariska öarna (Teneriffa, Gran Canaria, Lanzarote, La Palma. La Gomera, Fuerteventura och El Hierro är de 7 större). Provningsledare Jack beskrev förutsättningarna för dessa viner som bl.a. är: ett klimat som är relativt jämt året runt, vulkaniska jordar och framförallt de oympade gamla vinstockarna. Det innebär gamla lokala druvor med speciell stil.

Nåväl, över till vinerna:
Vin nr 1. El Esquilón, Suertes del Marqués, Teneriffa: Valle de la Orotava, 70% Listan Negro 30% Tintilla, 2010.
Ljust röd/blå/brun färg med doft av röda bär, fat, gröna blad, mineral och krut. Smaken torr, uttorkad med syra, röda/mörka bär och fat. En del tyckte aromen var som gammal bordeaux men även sv vinbär, hallon och florala toner hittades.

Vin nr 2. Tara Tintilla, Viña La Guancha (Pérez), Teneriffa: Ycoden Daute Isora, Tintilla, 2009.
Färgen mörkt rödbrun, doften grönstjälkig med svavel, ngt syltiga toner och uttorkade bär. Torr grönstjälkig och lite syltig smak. Allmänna kommentarer var tomat, salami, basturökt skinka, ceder/lagerblad, blommig doft och köttbuljong.

Vin nr 3. Vinátigo, Bod Vinátigo, Teneriffa: Ycoden Daute Isora, Tintilla, 2013.
Scharlakansröd med rödbruna toner, fat, mörka bär och choklad i doften, syra, röda och mörka bär, sötma och lite blåbärssylt i smaken. Andra fick Syrah-triggningar och kände sötma, kaffe, blommor och mjuka/dämpade tanniner.

Vin nr 4. Los roquillos tinto, Vinos Roque Cano, La Gomera: Vallehermoso, Cuvee 90% Listan Negro, 2017.
Scharlakansröd färg med doft av ljusa röda bär, jäst och lite ammoniak. Smaken jästig, ngt oxiderad och sur. Naturvin, brett, kort, lätt och läskande. Ett ungt vin tyckte många med naturvinstoner, brett, och kort, lätt och läskande smak.

Vin nr 5. Castellana Negro Colección, Dominguez Cuarta, Teneriffa: Tacoronte Acentejo, Castellana Negra, 2013.
Färgen rödbrun, fat, mynta, lie te och mörka bär i doften. Torr smak med fat, ek, mynta och mörka bär. Köttig, dillkött, tanniner, kokos och tanniner hördes runt bordet. Vissa tyckte det smakade rioja eller australisk Cab.

Vin nr 6. Gran Tehyda, Bod Valleoro, Teneriffa: Valle de la Orotava, Listan Negro, 2012.
Mörkt blåröd i färg, doft av syltade mörka bär (björnbär och blåbär). I smaken hittade jag mörka bär, sylt, och en torr och uttorkad eftersmak med tanniner. Koncentrerat, mycket tanniner och uttorkande eftersmak tyckte mina medprovare.

Vin nr 7. Tanajara, Bod Tanajara, El Hierro, Babosa Negro, 2010.
Ljust rödbruna färgtoner med doft av lite tomat, ättika, mognad, vinäger och kardemumma. Lite vinäger, mognad, ngt tomat och lite oxiderad smak. Ved, pinot-markörer, salmiak, t-sprit, extraktrikt och mycket smak var olika synpunkter.

Vin nr 8. Listan Negro barrica, Monje, Teneriffa: Vino de Calidad, Listan Negro, 2013.
Färg röd (ngt brun), doft lite grön, fat, mineral, krut och röda bär. Smak grön, lite jästig, ngt fat och torr syra. Några hittade grape, myggmedel, svart peppar och rökighet i doft och smak.

1. El Esquilón, 280:- (2012) 2/0/14, 15,5p
2. Tara Tintilla, 250:- (2012) 2/0/14, 14,5p
3. Vinátigo, 280:- (2017) 5/0/14, 16,5p
4. Los roquillos tinto, 75:- (2018) 0/6/14, 11,5p
5. Castellana Negra Colección, 370:- (2018) 3/0/14, 15,5p
6. Gran Tehyda, 300:- (2018) 0/1/14, 15p

7. Tanajara, 260:- (2017) 1/7/14, 13p
8. Listan Negro baricca, 180:- (2018) 1/0/14, 15p

//TB

#1617 Eric Tenebergs favoriter

1983 var året då Erik T på allvar började intressera sig för vin. Vin-Sverige såg annorlunda ut då. SB hade inte öppet på lördagar (kom 2001), sortiment och prislista i fysisk form (inget internet), och ett fokus på gamla världen-viner. Vinerna från Bordeaux var härtappade, vinerna från Tyskland söta och vinerna från Spanien dilldoftande. Nya världen hade knappt gjort sitt insteg. Få kände till orden barrique och terroir. Kvällens provning skulle spegla 1983:s års utbud, men med något yngre viner.

Till varje vin finns kommentaren bäst-sämst/min poäng/pris idag i kr

1.2011 Abts Erde Riesling GG från Keller (Rheinhessen) 1-0/15p/672

Trots sina åtta år känns vinet oförlöst. En ung, knuten doft; torr, medelfylligt smak av mineral och äpplen med bra syra. Vinet är gott men jag förväntar mig mer av en Keller GG. Är det helt enkelt för ungt?

2. 2012 Corton-Charlemagne GC Louis Jadot 3-1/17p/1642

Och nu till något helt annat. Här ett vin som verkligen levererar. Massor av ek, frukt och mineral i härlig kombination. Betydligt fylligare och mer smakrikt, men på ett balanserat och elegant sätt. Lång eftersmak. Inser hur sällan jag dricker vit Bourgogne av den här kvalitén och hur ekade vinerna trots allt är.

3. 2009 Clos de la Roche GC J-C Boisset 1-3/17p/1500

Bourgogne igen, men nu röd. Gissar på nebbiolo (rosor i doften), men med tanke på kvällens tema är det naturligtvis osmart. Det dracks inte mycket nebbiolo i Sverige 1983. Jag gillar det här vinet initialt. Har den där härliga kombon av frisk syra, röda bär (lingon) och rejäla tanniner som tar tag i en. Håller den som bästa vin vid omröstning, men det håller inte riktig kvällen ut. Förmodligen passerat toppen.

4. 2007 Chateuneuf-du-Pâpe Le Vieux Donjon 0-7/13p/740

Oj, vad är det här? Ett mycket mörkt vin med doft av fikon och fyllig, eldig smak med alkohol och beska. Inte speciellt angenämt. Visst gissar man fel, men brukar åtminstone ha en idé. Inte denna gång. Kvällens enda riktiga besvikelse. 2007 var trots allt ett bra år och Parker har gett den 96p. Är det flaskvariationer?

5. 2003 Château Leoville-Poyferré (St-Julien) 6-0/18p/1200

Strålande Bordeaux med perfekt mognad. Underbar ceder och tobak, komplext och bra längd. Blir bara bättre i glaset och håller säkert tio år till. Kvällens bästa vin (trots allt).

6. 2008 Estate Cuvée, State Lane Vineyard, Kapscandy Family Winery (Napa Valley) 1-0/16p/1200

Ett gott, imponerande vin, där gissningarna går mot Spanien (typ modern Tempranillo i franska fat). Trots 68% cabernet sauvignon hittar jag ingen cassis, men det är mycket koncentrerat, fylligt och smakrikt med rejäla tanniner. Gott idag, men förmodligen på topp om 5-10 år och då högre poäng.

1963 Vintage Port Warre’s 1-2/17p/1210

Port är gott, och bevisas härmed. 56 år gammalt, läderfärgat, med stor, öppen russindoft och lång, söt, eldig smak.

Som extravin serverades en 2004 Dönnhof Riesling Spätlese. God den också, förstås. Tack Erik!

PW