Category Archives: Uncategorized

Gambero Rosso tre bicchieri 2018

Mitt första inlägg som bloggare på AuZine där jag representerar AuZone efter inbjudan av Nordic Wine. Platsen är Grands vinterträdgård tisdagen den 16 januari 2018 och det är alla de producenter som har fått betyget tre bicchieri som är berättigade att medverka. Jag har inte den exakta siffran, men det är omkring 350 viner som fått det högsta betyget. Det är idag 37 producenter representerade och de flesta har passat på att ha flera viner med sig, så det finns 106 olika viner att pröva.

Producent Cantina Lunae Bosoni från Ligurien 

Colli di Luni Vermentino Lunae Et.Nera och Et. Grigia, bägge från 2016 och gjorda med vermentino druvan. Et. Nera är den högre rankade och bägge ligger på jästfällning men olika lång tid. Bägge är florala, och med en exotisk frukt av persika. Som kuriosa så skriver man LVNAE på etiketten men det är latinets V som skall uttalas som U.

Producent Ferrari från Trentino 

De har tre olika mousserande viner, med 100% Chardonnay. Ferrari Organic NV som är relativt enkel, Trento Brut Perle 2010 som är balanserad och mediumfyllig. Sedan deras flaggskepp Trento Brut Giulio Riserva del Fondatore 2006 som endast tillverkas utvalda år och har en fyllig smak med gula äpplen.

Producent Monte del Frá från Veneto 

Custoza superiore Cá del Magro 2015 som är gjord med 8 olika druvor. Frisk, välbalanserad och prisvärd.

Producent Ottella från Veneto 

Lugana Le Creete 2016 som är ljusgult och blommigt. Lugana Molceo Riserva 2015 med citrus och mineral.

Producent Ruggeri & C. från Veneto 

Två olika Prosecco, Valdobbiadene Brut Quartese NV, fruktig och snarast ett aperitif-vin samt Valdobbiadene Extry Dry Giustino B. 2016 blommig, syrlighet och mineraler.

Producent Tenuta di Angoris från Friuli-Venezia-Giulia 

Collio Bianco Riserva Giulio Locatelli 2015, 3 olika druvor med Fruiliano 60%, Sauvignon Blanc 30% och Malvasia 10%. Blommig karaktär men SB känns tydligt i smaken, medelfylligt.

Producent ColleMassari från Toscana. 

Rosso di Montalcino 2014 “Poggio di Sotto” som är fylligt, omoget och med en ungdomlig elegans. Grattamacco Bogheri Superiore 2014, fylligt, mörka bär och välbalanserat som kräver mer lagring (7-10). Montecucco Sangiovese Poggio Lombrone Riserva 2013 med körsbärsfrukt, tanniner och mineral i en välbalanserad smak. Fylligt med lång eftersmak som kräver mer lagring (10+).

Producent I Campi från Veneto. 

Soave classico Campo Vulcano 2016 med hög syra och bra frukt som är gott att dricka nu, men tjänar nog på ett eller två års lagring. Valpolicella Superiore Ripasso Campo Ciotoli 2015 med mycket frukt och fyllighet. En sötma är också närvarande men inte så besvärande för att vara en Ripoasso.

Producent Donnafugata från Sicilien. 

Tancredi 2013 med mörka bär, körsbär och choklad. Fylligt och tanninrikt med lång eftersmak och bra balans. Mille e una Notti 2012, komplext och elegant som samtidigt är fylligt och har lång eftersmak.

Producent San Felice från Toscana. 

Bell’Aja 2016 från Bolgheri. Ung vingård och detta är den första årgången som släpps på marknaden och det reflekteras i vinets karaktär. Chianti classico “Il Grigio de San Felice” Riserva 2014. Körsbärsfrukt och klassisk Chianti. Vigorello 2013 som är en “super-Tuscan”, mörka bär med komplex fyllig smak med lång eftersmak.

/JEP

Annonser

Australian Wine Tasting

Den 10 oktober var det dags för den årliga provningen av viner från Australien inne på Grand Hotel. Min taktik i år var att ta mig igenom alla Chardonnay-viner först för att sedan, om jag kom ihåg att spotta ut hela tiden, ge mig på en provning av de röda vinerna. Det innebar att jag hoppade över en del vita viner av andra druvor men det fanns helt enkelt inte möjlighet att prova allt. Så för att summera Chardonnay-intrycken så tycker jag mig se en fortsatt trend att ta sig bort från de överdrivet ekade vinerna men att den tropiska frukten fortsatt är kvar. Vissa av vinerna var nästan på gränsen till att ha en restsötma men jag tror det mest beror på det varma klimatet, mogen frukt och för lite syra. De föll i alla fall inte mig i smaken. Enligt mig så var det bästa Chardonnay-vinet Wakefield ¨St Andrews¨ Clare Valley Chardonnay 2015. Enligt importören ”Enjoy Wine” så skulle priset ligga på ca 250 kr men tyvärr kommer de tidigast att kunna få in några flaskor till den svenska marknaden under 2018. Men håll ögonen öppna. Det var ett fantastiskt vin med mjuka och mycket balanserade rostade fattoner som lutade åt rostad kokos. I smaken fanns en behaglig syra, tropiska frukter och återigen den behagliga tonen av fat och rostad kokos. Jag är verkligen besviken på att det inte går att köpa några flaskor i dagsläget.
På rödvinssidan så fanns det också en hel del trevliga viner och det var i alla fall nytt för mig att testa både Nebbiolo och Tempranillo från Australien. Faktiskt rätt så trevliga upplevelser båda två. Men jag är en sucker för Cabarnet Sauvignon och Shiraz så jag fokuserade i slutändan mest på dessa druvor. Återigen så gjorde Wakefield  rejäla avtryck med sina två prestigeviner (se bilderna). I mitt tycke var dock ”The Pinoneer Clare Valley Shiraz 2012” lite lätt oxiderad men ”The Visionar Clare Valley Caberet Sauvignon 2013” var magiskt god. Båda kostade dock 750 kr och med de priserna kan jag helt klart slå ett slag för den betydligt billigare ”Wakefield Jaraman Clare Valley Coonawarra Cabernet Sauvignon 2014. Med en prislapp på 190 kr så känns det nästan som ett riktigt kap.
Avslutningsvis så fastnade jag också för några producenter som letade efter importörer och som fanns på ett och samma bord. Soumah  (www.soumah.com.au) hade en riktigt trevlig Chardonnay med sin ”Single Vineyard Hexham Yarra Valley Chardonnay 2016” som enligt mitt tycke var den näst bästa av alla Chardonnay-viner. Även deras ”Single Vineyard Hexham Yarra Valley Pinot Noir 2016 var riktigt trevlig med sina röda bär, kryddighet och behagliga tanniner. På detta bord fanns flera mindre producenter och även ”The Hairy Arm Heathcote Nebbiolo 2013” måste nämnas. Det var som att dricka en riktigt trevlig italienare så håll ögonen öppna eller kolla in deras hemsida (www.hariyarm.com). Ett sista vin att nämna från detta bord var ”The Trust Nagambie Lakes Shiraz 2014” som nog hade lurat mig i en blindprovning och fått mig att gissa på norra Rhône-dalen. Ett pris på ca 160 kr om någon börjar importera vinet gör ju inte saken sämre (www.trustwines.com.au). Men ni får ta mina sista intryck från det här bordet med en nypa salt för då hade jag provat viner i nästan fyra timmar och jag ska väl i ärlighetens namn säga att jag inte spottade hela tiden mot slutet.
/Anders S

#1533 Hamilton-Russel Pinot Noir

Hamilton-Russel är en vinfirma i Sydafrika som förfogar över de sydligaste vinodlingarna i Afrika. Hamilton-Russel fokuserar på chardonnay och pinot noir, och under kvällen hördes synpunkten att deras chardonnay är bättre än pinoten. Pinot var dock dagens tema, 10 årgångar, som det visade sig i sekvens och uppställda i åldersordning, 2005-2014.

I dokumentationen från vinfirman läser jag bland annat ”Each of our wines has first and foremost been an expression of place and second to that an expression of vintage.” Jag googlade sedan på på Nya Zeeland pinot och det första citat som dök upp var ”My job as a winemaker in this region is essentially to make sure that I transfer the character of the grapes through into the wine with minimal interference.” En tydlig skillnad, eller hur? Ska vinet uttrycka marken eller druvan? Det är naturligtvis också en fråga om vad som är klyschor och vad som verkligen spelar roll i vinifikationen. Många franska vinmakare kan formulera sig som Hamilton-Russel, men då har de känd kvalitet under  fötterna efter många årgångar. Som relativt ny odlare är det ju svårt att veta om jorden är bra och det kanske kan vara bättre att försöka uttrycka druvan.

Vinerna hade hög syra och var tunna/eleganta samt ganska kryddiga, där kryddigheten drog mot bränd bakelit. Pinotkaraktären var återhållen, i många av vinerna nästan dold. Vinerna hade en ganska snabb mognadscykel trots den höga syran, på de tio åren gick vi från för gammal till klart för ung. Kvaliteten ökade svagt mot de senare årgångarna, även om det inte avspeglas i röstsiffrorna eftersom de yngsta vinerna var ganska kantiga, men sammanfattningsvis så blev jag varken imponerad eller charmad. Frånsett de generella kommentarerna ovan så kommer här lite observationer om vart och ett av vinerna.

2005 var mörk, med mogen doft med sous-bois, gamla löv och lingon. Smaken var sämre; tunn, syrlig och övermogen.

2006 hade kryddig och rökig doft, dito god smak med bra syra.

2007 var obehaglig, med stickig doft och gammal oxiderad smak.

2008 blev kvällens vinnare, tänk elegant bourgognelik köttig apelsinsaft.

2009 hade tunn anonym doft, metallisk smak med en ton av rå potatis som för tankarna till Oregon…

2010 var en rökig pinot, lång balanserad smak och mogen med bra intensitet. Min favorit, medan andra tyckte det var i tunneln.

2011 var däremot ett tunt syradominerat vin.

2012 hade mer karaktär med fat, pinot, tvål, syra och mycket bakelit.

2013 var bärig (lingon) med pinotfrukt, och lång god men ung smak.

2014 Kryddig doft, ung och rå bärig och kantig smak.

Tabellen med röstsiffror och min poäng
2005 3-2, 12 p
2006 1-2, 14 p
2007 0-4, 8 p
2008 3-1, 15 p
2009 1-2, 11 p
2010 1-0, 15 p
2011 2-0, 12 p
2012 2-1, 14 p
2013 1-2, 13 p
2014 0-0, 12 p

På Cellartracker ligger alla utom de två första omkring 90 p, vilket ju är klart mer positivt än mina betyg. Priserna tappade jag bort, omkring 350 kr per flaska, kan någon hjälpa till med det?

Stort tack för denna nya erfarenhet!

ASi

#1529 Magnum i Olle Walléns anda

I torsdags kväll samlade AuZone 20 förhoppningsfulla vinentusiaster. Temat ”Magnum i Olle Walléns anda” lät förstå att vi hade något extra att vänta! Peter och Magnus hade samlat ihop lämpliga magnumflaskor från olika generösa personer i föreningen.

IMAG5418

Vin nr 1. Cuvée des Enchanteleurs, Champagne, Henriot 1996. Ljust guldgul, jäst, fat, citrus i doften. Smaken torr med hög och stram syra, gul frukt och mineral med lång eftersmak. Allmänna kommentarer: utvecklad doft med mycket stram smak av citron och lime.
IMAG5469

Vin nr 2. Château Léoville Las Cases, St-Julien, 1970. Färgen är lite grumligt brunröd. Doften till en början fantastisk med fat, stall, läder, blyerts och paprika. Efter ett tag i glaset tar oxidationen över och doften försvinner. Smaken är pga övermognaden oxiderad, torr och lite syrlig. Många upplevde samma fantastiska början innan vinet ”föll ihop”. Gissningar var ett vin från 50-60-talet.
IMAG5450

Vin nr 3. Château Léoville-Barton, St-Julien, 1986. Rödblå färgtoner, doften innehåller fat, kokos, mynta, stall och ngt läder. Tanniner, mörka bär, syra och sträv, nästan tuggbar smak. Andra upplevde vinet som friskt med minttoner, beska, slank struktur och lätt/elegant struktur. Gissningar var Bordeaux från sent 90-tal.
IMAG5451

Vin nr 4. Château Sociando-Mallet, Haut-Médoc, 2000. Blårött med doft av blyerts, fat, grön paprika, svarta vinbär och mörka bär. Smak av svarta vinbär, grön paprika, fat och torr eftersmak. Deltagarna gissade på USA eller Bordeaux och upplevde vinet som stramt och med tydliga cabernet sauvignontoner. Årgångsgissningar var 96 eller tidigt 2000-tal.
IMAG5452

Vin nr 5. Côte-Rôtie, Brune & Blonde, Côte-Rôtie, Guigal 2001. Rödbrun färg, doften lite syltig med någon sötma, röda och mörka bär och lite mineral. Smak av fat/trä och lite syltiga mörka bär. Några kände fudgetoner, värme, målarfärg och frukt i vinet. Gissningar på sangiovese från Italien eller Napacab. 80-, 90-tal var åldersspekulationerna.
IMAG5453

Vin nr 6. Hermitage, La Petite Chapelle, Hermitage, Jaboulet 2001. Brunröd, doft av cigarrök, fat, röda bär, krut och köttiga toner. Chark, rökt kött, mörka bär och fat i smaken. Här var många inne på norra Rhône. 90 eller 91 trodde några.
IMAG5455

Vin nr 7. Barolo, Sorì Ginestra, Conterno Fantino 2000. Färgen brunröd, lite lösningsmedel, grädde och varma mörka bär i doften. Smaken sträv, medicinal med rosor och tanniner. Deltagarna kände mycket fat/ek och bittra tobakstoner med brutala tanniner. Gissningarna varierade mellan Brunello och Nebbiolo.
IMAG5456

Sammanfattningsvis en generös och mycket innehållsrik provning som jag tror stämde väl överens med vad Olle gillade!
IMAG5474

  1. Cuvée des Enchanteleurs 1996, 2181:-, deltog ej i omröstningen, 18 p
  2. Château Léoville Las Cases 1970, 2500:-, 0/11/20, 10 p
  3. Château Léoville-Barton 1986, 900:-, 1/3/20, 17 p
  4. Château Sociando-Mallet 2000, 1064:-, 4/1/20, 18 p
  5. Côte-Rôtie, Brune & Blonde 2001, 900:-, 1/4/20, 16 p
  6. Hermitage, La Petite Chapelle 2001, 1500:-, 10/0/20, 17,5 p
  7. Barolo, Sori Ginestra 2000, 1800:-, 4/1/20, 18,5 p
    //TB

#1521 Barolo 2010

Årgång 2010 i Barolo har hyllats i media som en av de bästa bland många bra på senare år. Snart sju år efter skörd kunde ju vara ett lämpligt tillfälle att göra en avstämning. Eric ställde upp åtta viner, men var alla barolo? Var alla från året 2010?

Vinerna var relativt lika till utseendet med tämligen låg färgintensitet. Gemensamt var också att inget av vinerna var helt drickfärdigt idag, samtliga har att vinna på ytterligare lagring, inte minst på grund av höga tannin-nivåer. Till maten efter provningen stod det som väntat klart att dessa viner spelar utmärkt med sedvanligt tilltugg – kallskuret, ost, paté.

Efter blindprovningen kändes det inte orimligt att alla vinerna faktiskt var barolo 2010. Det mest avvikande vinet var #7 med nya världen-frukt och massor av ek, men även detta var barolo från 2010 (Ratti). Bara det sista vinet bröt temat, dock barolo men 2011. Nu följer genomgång vin för vin i den ordning de serverades. Vinerna hade öppnats fem timmar innan provningen.

#1. 2010 Barolo (Comm. G.B. Burlotto)

Nypon och söt frukt i doften, något svett. Markerad syra med spetsiga tanniner och jordgubbig frukt. Aning oren och kanske ospännande. Förlorade omröstningen klart.

#2. 2010 Barolo (Cascina Fontana)

Rosor och te med grönt inslag i en fin och klassisk doft. Rejält tannisk och bitter åt det gröna hållet. Bra syra, rönnbär, medellång smak.

#3. 2010 Barolo Perno (Elio Sandri)

Snygg bouquet med spearmint, läder, nypon och ekfat. Aning brettanomyces. Fyllig, viskös med tuffa tanniner och litet fruktsötma. Viss utveckling. Typisk.

IMG_2193

#4. 2010 Barolo Cannubi (Brezza Giacomo & figli)

Mineralisk doft, rödbärig, slånbär, aning funk. Elegant slank smak med mynta och sandiga tanniner. Känns mycket ungdomlig.

#5. 2010 Barolo Cannubi (Francesco Rinaldi & figli)

Ren men sluten doft med röda vinbär och drag av pinot noir. Måttligt bred i munnen, tannisk, bitter och ganska eldig. Inte illa men saknar lilla extra.

#6. 2010 Barolo Tre Tine (Giuseppe Rinaldi)

Vilken fin doft! Nypon, målarlåda, hallon efter hand, mandelskorpor och kanske fat. Bra frukt med jordgubbe och rosor. Fyllig med tuggbara tanniner och snygg balans. Min och gruppens favorit.

IMG_2194

#7. 2010 Barolo Rocche dell’Annunziata (Renato Ratti)

Oj! Stor, rik och godissöt doft med vingummi, cassis, örter och fat. Enormt bärig i smaken med frukt åt nya världen, cassis. Rejäl tanninkick dock, nebbiolo på smaken men inte i doften.

#8. 2011 Barolo Pie’ Franco (Giuseppe Cappellano)

Elegant doft med hallon och efter hand ros och rönnbär. Stall och eventuellt litet fat. Stram, ung smak med mycket tanniner och rätt hög syra. Nypon, bitterhet. Fin. Svårt identifiera avvikande år.

IMG_2195

Listan (Vin – pris idag – röster (bäst – sämst) – min poäng (av 20))

#1. 2010 Barolo (Comm. G.B. Burlotto) 270 kr, 0 – 9 13p

#2. 2010 Barolo (Cascina Fontana) 468 kr, 0 – 1 14.5p

#3. 2010 Barolo Perno (Elio Sandri) 380 kr, 2 – 0 16p

#4. 2010 Barolo Cannubi (Brezza Giacomo & figli) 420 kr, 1 – 0 15.5p

#5. 2010 Barolo Cannubi (Francesco Rinaldi & figli) 456 kr, 2 – 1 15p

#6. 2010 Barolo Tre Tine (Giuseppe Rinaldi) 975 kr, 4 – 0 17.5p

#7. 2010 Barolo Rocche dell’Annunziata (Renato Ratti) 683 kr, 3 – 2 17p

#8. 2011 Barolo Pie’ Franco (Giuseppe Cappellano) 1045 kr, 2 – 1 16.5p

Åke

Let’s drink Italy! 13 september 2017

Nitton dukade bord och lika många producenter på Operakällarens terrass. Prydligt uppklädd personal och en fantastisk utsikt över Strömmen, Slottet och Skeppsholmen. Namnlapp på bröstet, spottkopp och ett vinglas fritt från fingeravtryck. Informationsbladet visade en liten karta med markerat område för respektive producent men i övrigt väldigt knapphändig information. Lokalen kan knappast vara bättre för ändamålet men om avsikten är kommersiell förundras jag över det bristfälliga presentationsmaterialet. Hemmasnickrat i word och printat i den gamla skrivaren på kontoret. Min merkantila radar var nu aktiverad och jag kunde efter mina timmar i lokalen konstatera att dessa fantastiskt trevliga människor har mycket att vinna på en säljutbildning. Ingen av representanterna gjorde minsta ansats till att knyta en affärsmässig kontakt, de var bara ohyggligt trevliga.

La-Vis

Eventets modigaste representant som på bästa plats hade ställt upp en bag-in-box. Ingenting de bjöd på men jag gillar stöddigheten i att flagga med det som faktiskt svenskarna sörplar i sig mest av. Hemvisten är Trentino och häruppe i Sydtyrolen har man släppt en del av det italienska. Ett par Müller Thurgau och en Sauvignon var huvudnummer. Min uppfattning var att det var folkliga och välsmakande viner.

Lavis

 

Bartolomiol

På bordet stod tre flaskor Prosecco och med tanke för svenskars förkärlek för drycken borde deras möjligheter vara stora. Jag tappade dock det mesta av vinernas attityd och mening då moussen är hård och skoningslös i munhålan, Ius Naturae Brut 2016 och Prior Superiore Valdobbiadene Brut 2016. Desto roligare var deras Superiore di Cartisse 2016 med 27 gram socker. Tjugosju gram låter väldigt högt men jag var tvungen att fråga två gånger för att konstatera att jag hört rätt. En högst behaglig men påtaglig syra tonade ner söthetsgraden till att mer bli en läcker smakbärare. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det om en söt Prosecco men den här var god. Serverad iskall på terrassen i minglet med vänner, lättflirtad och somrig.

De producerar 1,8 miljoner flaskor per år och har en bred palett att erbjuda. Deras senaste giv var en cuvé buteljerad i klarglas, som ger association till en annan producents prestigevin, med en längre tid på sin jästfällning, mer omsorgsfull hantering och i en högst begränsad produktion. Bartolomiol har laborerat med sin ”La Grande Cuvée del Fondatore” under endast fyra år och ansågs vara lite på experimentstadiet men definitivt en produkt som skulle tillåtas växa i sortimentet. Vinet fanns dessvärre inte att prova.

Bartolomiol

 

Belisario

Fyra cuvéer av Verdicchio med friska härliga toner, enkla att ta till sig och,,,!! Jag försöker mig på att hitta mer information via importörens hemsida men kunde inte utröna mer än vad som framgick av etiketten. Jag provade att trycka på knappen ”Beställ här” och hamnade på Systembolagets hemsida där det ordagrant stod ”Hoppsan, nu blev det lite tokigt”.

Belisario

 

Bucci

Samma importör som Belisario ovan och jag bemödar mig inte att gå in på deras usla hemsida. Men vad skall jag på hemsidan att göra när vinerna talar för sig själv. Villa Bucci 2013 Castelli di Jesi Riserva var sagolikt krispigt och knivskarpt fräsch med en lätt äpplig ton som gav näring åt en gissning mot det tyska hållet. En behagligt lång eftersmak med en tydlig bitter ton. För mig var det dagens höjdpunkt och jag går in på importörens hemsida igen och klickar på knappen ”beställ här”. Men jag möts återigen av Systembolagets hemsida med den prutthurtiga formuleringen ”Hoppsan, nu blev det lite tokigt”.

 Bucci

La Monacesca

Har du någonsin gillat ett vin som varit pinsamt billigt. Uppskattat ett lättsamt, enkelt, tillgängligt och fräscht vin och till och med uttalat, -Så gott det var, och sedan fått höra att priset är 5 Euro per flaska, Verdicchio di Matelica 2015. Vin nummer två, Verdicchio di Matelica terra di Mezzo 2012, höll samma fina klang och var begåvat med en längre eftersmak. Å andra sidan hade priset skjutit i höjden och betingade en prestation om åtta Euro. Må vara att det är importpriser och vi betalar omkring det dubbla på bolaget men ändå. Producentens samtliga viner kändes välgjorda och gav ett stolt intryck. För er som uppskattar Verdicchio hoppas jag att ni får förmånen att prova Verdicchio di Matellica Riserva Mirum 2015. Officiellt lanseringsdatum är den 1:a december och jag kan bara hoppas att den når våra hyllor, produktionen är 20 000 flaskor. Lite rostad, nästan brödig och med en citrusfräsch klang. Skall kunna lagras upp till tio år men varför vänta på ett vin där alla intryck redan nu spelar så fint ihop.

 Monacesca

Du surfar varje dag eller hur. Bolagsverkets hemsida innehåller en miljard blanketter men det tar mindre än trettio sekunder att hitta rätt. Paul Bara är en sann favorit i Champagne men ta en titt på deras nya hemsida och du hamnar tillbaka i nittiotalet med långsamma intron och fullständigt innehållslösa sidor. På Monasescas hemsida finns ett föredömligt produktblad för respektive vin som återger höjd över havet, odlingslottens väderstreck och yield. Även pieropan.it har lyckats kombinera ett snyggt skal med informativa produktblad för respektive cuvée. Det viktigaste är naturligtvis att vinet är gott och att du har någon att skåla med men fakta får vi nog ett tag till leta efter på vintomasblogg eller liknande.

 

Sven-Olof Johansson

 

#1516 Sherry, fino och manzanilla

Höstens andra ordinarie provning handlade om sherry och specifikt fino och manzanilla.

Jan Lindroth hade plockat fram några olika exempel på finos från Jerez och Montilla Moriles. Några av dessa finos från Jerez var specifikt från Sanlúcar de Barrameda och alltså Manzanillas. Nedan en beskrivning av de olika vinerna.

IMAG4602

Vin nr 1. Lustau, Lustau Puerto Fino. Ljust gul, salt, lite jäst, citrus och mineral i doften, smaken torr och stram, hög syra, jäst, citus och sälta. Allmänna kommentarer var rieslinglik, nötter, lite kemisk och jästig.

IMAG4609

Vin nr 2. Manzanilla La Gitana En Rama, Bodegas Hidalgo La Gitana. Guldgul i färg, doften lite nötter, jäst, trä, sälta och mognad/oxidation. Jag hittade nötter, jäst, trä, alkohol och oxidation i smaken. Gamla äpplen, marsipan och lite sötma i den något trötta eftersmaken var några av de allmänna synpunkterna.

IMAG4610

Vin nr 3. Alvear Fino En Rama 2012, Alvear. Färgen ljust guldgul, doften gammalt smör, nötter, citrusskal, jäst och murket trä och smaken viss syra, sälta, grönmögelost, lite citrus och jäst. Kollegorna hittade marsipan, vanilj och ”fetma” i doften. Smaken oljig, fyllig och kanderade citrusskal.

IMAG4611

Vin nr 4. La Bota de Fino 68, Equipo Navazos. Bronsgul färg, fat, mognad, jäst och lite ost i doften. Fat, trä, torrhet och lite oxidation i smaken. Medlemmarna tyckte vinet doftade bränt bröd, oxiderat, diskret och hade en avrundad smak med mindre syror.

IMAG4613

Vin nr 5. Manzanilla Pasada Pastrana, Bodegas Hidaglo La Gitana. Ljust guldgula färgtoner, mineral, salt, jäst, citrusskal och kalk i doften. Smaken bjöd på citrus, sälta, kalk och lite trä. Andra kände sesamkaka, hasselnötter/valnötter och lite oxidation i doften och ärtskott och sälta i den lite oxiderade smaken.

IMAG4614

Vin nr 6. Fino Tradicion, Bodegas Tradicion. Guldgul, ngt lösningsmedel, jäst och nötter i doft. Smaken hade smör, gammal ost, sälta och jäst. Kakdeg, mandeltoner och nougat samt fet och fyllig smak hördes från flera.

IMAG4615

Vin nr 7. Gran Barquero Fino En Rama, Perez Barquero. Guldgul färg, doft av jäst, trä, fat och lite oxidation. Smaken salt, torr, mineral och eftersmaken stram och lång. Simbassäng/finodoft med spretig smak med syra, alkohol och citrusskal sades runt bordet.

IMAG4617

Vin nr 8. Antique Fino, Fernando de Castilla. Bronsfärgad, doft av gammalt smör, jäst, trä och aprikos. Smaken uttorkat trä, ammoniak, sälta och syra. Örtig, rå potatis, komplex, nötig med oxidation och fräsig syra tyckte några.

IMAG4619

 

Sammanfattningsvis en mycket intressant och, i alla fall för mig, provning som gör att jag kommer dricka mer sherry (inte minst fino och manzanilla). Till detta bidrog även de olika tilltugg vi fick efter provning och som visade vilka utsökta matviner detta är.

 

  1. Lustau Puerto Fino, Lustau, Jerez, druva Palomino Fino, 15%, 125:-
    0/3/9, 13p
  2. Manzanilla La Gitana En Rama, Bodegas Hidalgo La Gitana, Jerez, druva Palomino Fino, 15%, 115:-
    1/0/9, 14p
  3. Alvear Fino En Rama 2012, Alvear, Montilla Moriles, druva Pedro Ximenez, 15%, 95:-
    1/2/9, 13,5p
  4. La Bota de Fino 68, Equipo Navazos, Jerez, druva Palomino Fino, 15%, 262:- 0/0/9, 15p
  5. Manzanilla Pasada Pastrana, Bodegas Hidaglo La Gitana, Jerez, druva Palomino Fino, 15%, 145:-
    1/1/9, 14p
  6. Fino Tradicion, Bodegas Tradicion, Jerez, druva Palomino Fino, 15%, 262:-
    2/0/9, 14p
  7. Gran Barquero Fino En Rama, Perez Barquero, Montilla Moriles, druva Pedro Ximenez, 15%, 162:-
    2/1/9, 15,5p
  8. Antique Fino, Fernando de Castilla, Jerez, druva Palomino Fino, 17%, 213:- 2/2/9, 14,5p

//TB