Category Archives: Uncategorized

#1516 Sherry, fino och manzanilla

Höstens andra ordinarie provning handlade om sherry och specifikt fino och manzanilla.

Jan Lindroth hade plockat fram några olika exempel på finos från Jerez och Montilla Moriles. Några av dessa finos från Jerez var specifikt från Sanlúcar de Barrameda och alltså Manzanillas. Nedan en beskrivning av de olika vinerna.

IMAG4602

Vin nr 1. Lustau, Lustau Puerto Fino. Ljust gul, salt, lite jäst, citrus och mineral i doften, smaken torr och stram, hög syra, jäst, citus och sälta. Allmänna kommentarer var rieslinglik, nötter, lite kemisk och jästig.

IMAG4609

Vin nr 2. Manzanilla La Gitana En Rama, Bodegas Hidalgo La Gitana. Guldgul i färg, doften lite nötter, jäst, trä, sälta och mognad/oxidation. Jag hittade nötter, jäst, trä, alkohol och oxidation i smaken. Gamla äpplen, marsipan och lite sötma i den något trötta eftersmaken var några av de allmänna synpunkterna.

IMAG4610

Vin nr 3. Alvear Fino En Rama 2012, Alvear. Färgen ljust guldgul, doften gammalt smör, nötter, citrusskal, jäst och murket trä och smaken viss syra, sälta, grönmögelost, lite citrus och jäst. Kollegorna hittade marsipan, vanilj och ”fetma” i doften. Smaken oljig, fyllig och kanderade citrusskal.

IMAG4611

Vin nr 4. La Bota de Fino 68, Equipo Navazos. Bronsgul färg, fat, mognad, jäst och lite ost i doften. Fat, trä, torrhet och lite oxidation i smaken. Medlemmarna tyckte vinet doftade bränt bröd, oxiderat, diskret och hade en avrundad smak med mindre syror.

IMAG4613

Vin nr 5. Manzanilla Pasada Pastrana, Bodegas Hidaglo La Gitana. Ljust guldgula färgtoner, mineral, salt, jäst, citrusskal och kalk i doften. Smaken bjöd på citrus, sälta, kalk och lite trä. Andra kände sesamkaka, hasselnötter/valnötter och lite oxidation i doften och ärtskott och sälta i den lite oxiderade smaken.

IMAG4614

Vin nr 6. Fino Tradicion, Bodegas Tradicion. Guldgul, ngt lösningsmedel, jäst och nötter i doft. Smaken hade smör, gammal ost, sälta och jäst. Kakdeg, mandeltoner och nougat samt fet och fyllig smak hördes från flera.

IMAG4615

Vin nr 7. Gran Barquero Fino En Rama, Perez Barquero. Guldgul färg, doft av jäst, trä, fat och lite oxidation. Smaken salt, torr, mineral och eftersmaken stram och lång. Simbassäng/finodoft med spretig smak med syra, alkohol och citrusskal sades runt bordet.

IMAG4617

Vin nr 8. Antique Fino, Fernando de Castilla. Bronsfärgad, doft av gammalt smör, jäst, trä och aprikos. Smaken uttorkat trä, ammoniak, sälta och syra. Örtig, rå potatis, komplex, nötig med oxidation och fräsig syra tyckte några.

IMAG4619

 

Sammanfattningsvis en mycket intressant och, i alla fall för mig, provning som gör att jag kommer dricka mer sherry (inte minst fino och manzanilla). Till detta bidrog även de olika tilltugg vi fick efter provning och som visade vilka utsökta matviner detta är.

 

  1. Lustau Puerto Fino, Lustau, Jerez, druva Palomino Fino, 15%, 125:-
    0/3/9, 13p
  2. Manzanilla La Gitana En Rama, Bodegas Hidalgo La Gitana, Jerez, druva Palomino Fino, 15%, 115:-
    1/0/9, 14p
  3. Alvear Fino En Rama 2012, Alvear, Montilla Moriles, druva Pedro Ximenez, 15%, 95:-
    1/2/9, 13,5p
  4. La Bota de Fino 68, Equipo Navazos, Jerez, druva Palomino Fino, 15%, 262:- 0/0/9, 15p
  5. Manzanilla Pasada Pastrana, Bodegas Hidaglo La Gitana, Jerez, druva Palomino Fino, 15%, 145:-
    1/1/9, 14p
  6. Fino Tradicion, Bodegas Tradicion, Jerez, druva Palomino Fino, 15%, 262:-
    2/0/9, 14p
  7. Gran Barquero Fino En Rama, Perez Barquero, Montilla Moriles, druva Pedro Ximenez, 15%, 162:-
    2/1/9, 15,5p
  8. Antique Fino, Fernando de Castilla, Jerez, druva Palomino Fino, 17%, 213:- 2/2/9, 14,5p

//TB

 

#1512 van Volxem

Detta var en provning uteslutande med rieslingviner från van Volxem som är en relativt stor egendom i Saar. Vinområdet Saar ingår i Moseldistriktet och floden Saar rinner ut i Mosel. En spektakulär bild på floden kan man se här .

Vinerna var stilmässigt lika varandra, lätta med bra men inte kraftig syra och en viss sötma. De täcks av begreppen halbtrocken och feinherb, även om de inte används på flaskorna.

2008 Wawern Goldberg 1er hade en härlig frisk rieslingdoft och mogen god smak som var både lätt och lång. Utmärkt syra!

2008 Scharzhofberger Pergentsknopp P. var lik det första vinet och också gott. Minus för mig var mer sötma och mindre syra…

2008 Wiltinger Braunfels var mer återhållen med lite beska.

2009 Wiltinger Braunfels Volz hade god men ej så komplex doft och snygg, ung och rivig smak.

2009 Wiltinger Gottesfuss Alte Reben 1er hade liten doft och gräsig, besk och lite tung smak.

2014 Alte Reben (utan vingårdsbeteckning) var enklare och betydligt yngre än de övriga vinerna, men hade en faktiskt god päronton i både doft och smak. Nästan torrt.

2010 Kanzem Altenberg hade en ganska liten doft men en riktigt rik och god smak med tydlig sötma uppvägd av lika tydlig syra. Gruppens klara favorit!

Även kvalitetsmässigt tyckte jag att vinerna var lika varandra, till och med för lika varandra. I flera fall fick man inget för att välja en klart dyrare flaska från samma årgång. Kanske är vinmakningen väl standardiserad? I vilket fall var kvaliteten jämn, så det är riskfritt att köpa ett van Volxem-vin.

Apropå vinmakningen, så talar van Volxem om Naturwein på sin hemsida, men jag vet inte om det betyder samma sak som naturvin på svenska. I vilket fall så hittade jag ingen smak av naturvin, vilket är ett stort plus i min bok.

Alla sju vinerna var van Volxem riesling QbA, med alkoholhalt mellan 11.5% och 12.5%. Nedan i tabellen anges det som kommer därutöver.
1. 2008 Wawern Goldberg 1er, 215 kr, 1-1, 16p
2. 2008 Scharzhofberger Pergentsknopp P., 510 kr, 2-1, 14p
3. 2008 Wiltinger Braunfels, 245 kr, 1-2, 13p
4. 2009 Wiltinger Braunfels Volz, 360 kr, 2-0, 14p
5. 2009 Wiltinger Gottesfuss Alte Reben 1er, 480 kr, 0-2, 12p
6. 2014 Alte Reben, 200 kr, 0-8, 13p
7. 2010 Kanzem Altenberg, 460 kr, 8-0, 16p

ASi

PS. Mitt grillvinstips är 2010 Château Forcas-Hosten, 225 kr, god och typisk medoc som inte slår ihjäl de finstämda nyanserna i en välgrillad köttbit av hög kvalitet.

#1509 Turbiana

Det är inte ofta man provar viner på druvor för första gången, och det är än mer ovanligt att prova druvor man inte ens hört talas om. Men ikväll var det dags. Druvan heter Turbiana och odlas i DOC Lugana vid Gardasjöns sydspets. EH hade lyckats hitta sju exemplar på SB vilket t.ex. är fler än antalet torra Vouvray. Lite svårt att förstå hur SB tänker. Kul med udda saker, men det kan väl knappast spegla allmänhetens intresse?

Enligt EH är det lite oklart hur Turbiana, även kallad Trebbiano di Lugana, är släkt med andra druvor. Tidigare har man trott den är släkt med Trebbiano di Soave och/eller Verdicchio, men DNA-tester har omkullkastat dessa teorier. Det ska dock visa sig att det finns klara likheter med dessa druvor, och även med Garganega, Soaves druva.

Vinerna vi provar blint är:

  1. 2015 Catulliano, Turbiana, DOC Lugana
  2. 2015 Lugana Limne, Turbiana, DOC Lugana
  3. 2015 I Frati, Turbiana, DOC Lugana
  4. 2015 Tralivio, Verdicchio, DOC Verdicchio dei Castelli di Jesi
  5. 2014 Il Lugana, Turbiana, DOC Lugana
  6. 2015 Le Creete, Turbiana, DOC Lugana
  7. 2014 Brolettino, Turbiana, DOC Lugana
  8. 2014 Lugana Riserva Sergio Zenato, Turbiana, DOC Lugana

Dvs, alla utom vin #4, kom från utlovad druva och område.

Nedan min poäng, röstpoäng (bäst-sämst) och pris.

2015 Catulliano var torr, bra syra, något mineraldriven, diskret, enkel men tilltalande. 13p, 0-4, 129 kr

2015 Lugana Limne var ett snäpp bättre med gul frukt och viss komplexitet. 13p+, 3-0, 170 kr

2015 I Frati hade en floral ton i kombination med citrus. God och 14p, 0-0, 139 kr

2015 Tralivio hade en torr, vaxig textur med lätt bitter smak (Verdicchio). 12p, 0-5, 122 kr

2014 Il Lugana hade en ylleton liknande chenin blanc och nötter i smak och doft. 14p-, 0-1, 150 kr

2015 Le Crete för tankarna till sauvignon blanc: massor av svarta vinbär och frukt. 14p, 2-1, 180 kr

2014 Brolettino är tveklöst kvällens vinnare. En stor öppen, fatig (?) doft som för tankarna till chardonnay. Smakrikt vin med bra komplexitet och viss längd. 15p, 4-0, 165 kr. Snudd på fynd.

2014 Lugana Riserva Sergio Zenato har en doft av honungskarameller, ganska uttrycksfullt vin men låg syra. 14p, 2-0, 296 kr

Det här är viner som bra prissatta med undantag för det sista. De är torra med diskret men tilltalande karaktär, oftast bra syra, angenäma att dricka och kul alternativ till alla de riesling, chardonnay och sauvignon blanc som klunkas. Sitter säkert som en smäck till sommarens mat, gärna italiensk, typ caprese eller pasta med skaldjur. Förmodligen ska de drickas unga.

Tack EH för en kul provning.

/PW

#1503a BYO Riesling

Nio rieslingsugna samlades på skärtorsdagen för att dela på tolv flaskor. Jag rapporterar här om de åtta första, torra vinerna. Det är några osäkerheter i vinnamnen nedan, och jag är tacksam om jag får in kompletteringar och rättelser.

Först ut var ett bubbel med en ganska champagnelik jästig mogen doft.

2004 Molitor Prestige (Mosel)  hade också en lång mogen smak som dock såsmåningom blev något enkel. Lättheten i smaken markerar tydligt att vinet inte är franskt.

Sedan en uppsättning med sju huvudsakligen torra viner.
2011 Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels, Leitz (Rheingau). Något gul färg, liten grön doft och smak, måttlig syra och aningen sötma. Ren och god, med med den etiketten hade jag väntat mig mer.

2015 Vulkangestein, Schäfer-Frölich (Nahe), mitt vin. Blekt med frisk doft och fräsig ung gräsig smak med ungdomens päronton fortfarande kvar i doft och smak. Gott, men blir klart bättre om ett år.

2013 Josmayer (Alsace) imponerade inte alls, ganska bra doft med hägg men klumpig smak där alkohol, syra och beska inte hamonierade.

2004 (?) Singerriedel Smaragd, Hirtzberger (Wachau, Österrike) fick min röst och blev också kvällens vinnare. Ganska gult, rik mogen läcker rieslingdoft och fyllig, mogen smak. Ett nummer större och kraftigare än de tyska vinerna denna gång, men fortfarande med utmärkt balans. Jag tror också att det var ännu bättre för några år sedan.

2009 Wiltinger Schlangengraben, Loch (Mosel, ungrafted) var ljust med liten doft och rik mogen smak med viss sötma och beska.

2011 Primus Maximus, Heinz Nicolaj (Rheingau) var också ljust med lite dammig doft och snygg, gräsig smak. Lite enkelt och neutralt.

Sista vinet var dramatiskt annorlunda redan till färgen, det var så mycket bärnsten att jag inte hade några speciella förhoppningar, men…

1976er Johannisberger Goldatzel Spätlese, Martin Klein (Rheingau) doftade fernissa, men god! Torr smak, låg alkoholhalt, extremt mogen men fortfarande klart drickvärd och verkligen häftig. Visserligen inte alls som riesling brukar vara, men jag förstår ändå inte de fyra som hade det som sämst.

Sammanfattningsvis tyckte jag för en gångs skull att de yngre tyska vinerna underpresterade, och särskilt Leitz från 2011 som anses vara ett riktigt bra år. Hos mig har det året hamnat mellan stolarna, så jag har ingen egen uppfattning utom att det börjar ha gått väl många år sedan skörden.

Tabellen:
2004 Molitor Presige, 14 p
2011 Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels, 1-1, 15 p
2015 Vulkangestein, Schäfer-Frölich, 2-0, 13 p
2013 Josmayer, 0-4, 11 p
2004 Singerriedel Smaragd, Hirtzberger, 4-0, 17 p
2009 Wiltinger Schlangengraben, 2-0, 15 p
2011 Primus Maximus, Heinz Nicolaj, 0-0, 13 p
1976er Johannisberger Goldatzel Spätlese, 0-4, 16 p

ASi

#1500 Semillon

Druvrena Semillonviner berättade Per W när han inledde provningen. ”Världens mest odlade druva på mitten av 1800-talet” var en annan obekräftad utsaga vi fick oss till livs!

IMAG3208.jpg

Nåväl, det är alltid spännande att pröva något jag har lite erfarenhet av och där det enda jag fått för mig är att det smakar/doftar vax och kommer från Australien. Mina fördomar fick jag omgående avfärda när vi satte igång att prova. De flesta av provarna upplevde vinerna som ganska olika sinsemellan, där flera upplevdes rena/fräscha med bra syra, frukt och ett litet grönt inslag medan några var mogna, fatade med lägre syra. En gemensam egenskap var en lite metallisk beska. Dags för vinerna ett och ett:

Vin nr 1. Tyrrell´s Wines VAT 1, Hunter Valley (Australien) 2009. Ljusgul färg, lite kritig och fet/vaxig doft med toner av gräs. Smaken hade syra, lite mineral/krita och gröna toner.
Allmänna kommentarer var ren, snygg men saknar stoppning.

IMAG3228

Vin nr 2. Henschke Louis, Hunter Valley (Australien) 2014. Ljust guldgul, lätt, floral med toner av burksparris och grön frukt. Smaken grön och lätt med lite syra och sparris.
Övriga hittade jord, stearin, vingummin och vattenkrasse/libbsticka!

IMAG3229

Vin nr 3. Mount Horrocks, Clare Valley (Australien) 2014. Ljusgul, doften fet, kritig, och grön med sparris. Torr, syrlig och ”grön” smak med burksparrisen igen.
Snygga fat, chardonnaylik, nässlor, ananas och grillad citron tyckte andra.

IMAG3231

Vin nr 4. Tim Adams, Clare Valley (Australien) 2002. Guldgul färg, torr mandel, torkad tropisk frukt och lite plåt i doften. Gul torkad frukt, lite plåt och gröna toner i smaken.
Väl utvecklad, petroleum, gammal riesling och fläder hördes runt bordet.

IMAG3233

Vin nr 5. Cederberg Ghost Corner, Western Cape (Sydafrika) 2013. Ljusgul, doft av nyslaget gräs och vit sparris med smör. Smaken mycket grön med burksparris och gräs.
Nässlor, svarta vinbär, ”smakar ju Sauvignon Blanc”, och ekfat sade några.

IMAG3235

Vin nr 6. Boekenhoutskloof, Franschhoek (Sydafrika) 2014. Färgen ljust guldgul, Doft av gul frukt, blomstjälkar, äpple och sparris. Lite fet gul frukt i den lite stjälkiga smaken.
Kommentarer var oxiderade äpplen, tallskott, hummerskal, vita vinbär och Rhônelik.

IMAG3237

Vin nr 7. Glenwood, Franschhoek (Sydafrika) 2013. Guldgul, lite härsket smör, mognad, bokna äpplen och champinjoner i doften. I smaken smör, bokna äpplen, fat och mognadstoner.
Fyllig, smörig, ingen syra, hemsk eftersmak av lösningsmedel var det blandade omdömet.

IMAG3239

Vin nr 8. Tyrrell´s Wines Brookdale, Hunter Valley (Australien) 2013. Ljus gulgrön färg, gräs, blommig, stram och gröna äpplen. Smaken hade sälta, gräs, gröna äpplen och torrhet.
Allmänna kommentarer var pärondoft, syra, lite reduktiv, mineralisk och chablistoner.

IMAG3241

 

  1. Tyrell´s Wines VAT 1 2009, 287:-, 1/0/12, 14p
  2. Henschke Louis 2014, 201:-, 0/1/12, 13p
  3. Mount Horrocks 2014, 168:-, 3/0/12, 14p
  4. Tim Adams 2002, 199:-, 2/0/12, 15p
  5. Cederberg Ghost Corner 2013, 240:- 0/7/12, 12p
  6. Boekenhoutskloof 2014, 259:-, 0/1/12, 13p
  7. Glenwood 2013, 136:-, 3/3/12, 16p
  8. Tyrell´s Wines Brookdale, 139:-, 3/0/12, 15p

Till detta serverade Per varmrökt lax, med potatissallad och lite grönt samt några ostar. Gott och en bra avrundning på en lärorik kväll!

IMAG3252

//TB

#1494 Giro d’Italia Bianco

Bianchi,fixEn tur runt Italien med nedslag i diverse vita viner med mer eller mindre kända druvor. Inspirerande, gott och samtidigt en hyllning till Olle Wallén som tillsammans med Anders satt samman vinerna. Båda hans anda och vinkunnande var i högsta grad närvarande på provningen.

Vin 1. 2013 Adarmando, Bianco dell’Umbria, Tabarrini

Tät, fruktig och solmogen i munnen ned vaxtoner, honung, lite nötter. Klar citrus, zest och lite fat i doften och tyvärr lite lätt korkskadad. Var inte med i omröstningen. Druva: Trebbiano Spoletino

Vin 2. 2013 Io sono Gaia, Pecorino, Le Caniette

Lätt, frisk och lite kryddig i doften med varm frukt. Mogen, len med bra syra i munnen. Grillade citroner, örter och bra balans. Rivigt avslut med lite bitterhet. Kvällens bästa. Druva: Pecorino

Vin 3. 2014 Rocca Bernarda, Ribolla Gialla

Lite kvalmig och tvålig i doften med viss citrus och blommighet. Bra syra, nässlor, tydlig frukt men lite irriterande parfymering i bakgrunden. Ganska intetsägande. Druva: Ribolla Gialla

Vin 4. 2013 Grecante, Arnaldo Caprai, Umbrien

Metallisk, sockrig doft med petroleum och bränd bakelit. Lite grovhuggen i munnen, med snål frukt, honung, rätt smörig. Håller inte riktigt ihop.  Druva: Grechetto

Vin 5. 2013 Rovereto, Gavi di Gavi, Michele Chiarlo, Piemonte          

Len och god gul frukt i smaken med päronpiggelin, bränt socker och ananas. Lite beska på slutet. Tunn och sluten i doften. Trevlig men saknar karaktär.  Druva: Cortese

Vin 6. 2012 Morasso, Cascina Montagnola, Colli Tortonesi, Piemonte

Läcker petrokänning i doften med bränd bakelit och äpplen. Mogen, god, komplex i smaken med flera nivåer. Riktigt bra. Druva: Timorasso

Vin 7. 2015 Pinner, Cavallotto

Syltig i doften med smultron, frukt och sötma. Jordgubbar, lite sötma, bland saft och strimma tallbarrssåpa. Lite vresig och stjälkig med bitterhet i smaken. Intressant vit pinot noir. Druva: Pinot Nero

Vin 8. 2003 Pietramarina, Benanti, Etna bianco

Läckert fet och smörig i munnen med mogen frukt och bivax. Fruktig och tät i doften men ett anis- eller kådaliknande inslag tar över för mycket i både smak och doft och saboterar helheten. Druva: Carricante

  1. 2013 Adarmando, Bianco dell’Umbria, Tabarrini -/-, 134 kr, –
  2. 2013 Io sono Gaia, Pecorino, Le Caniette 6/1, 228 kr, 16p
  3. 2014 Rocca Bernarda, Ribolla Gialla 1/4, 83 kr, 13,5p
  4. 2013 Grecante, Arnaldo Caprai, Umbrien 1/4, 110 kr, 13p
  5. 2013 Rovereto, Gavi di Gavi, Michele Chiarlo, Piemonte 1/1, 170 kr, 14,5p
  6. 2012 Morasso, Cascina Montagnola, Colli Tortonesi, Piemonte 5/3, 145 kr, 16p
  7. 2015 Pinner, Cavallotto, 2/0, 134 kr, 15,5p
  8. 2003 Pietramarina, Benanti, Etna bianco, 1/2, 600 kr, 14,5p

//JL

#1495 Mina USA-favoriter, syrah

Igen (här, och delvis här) är jag skribent om amerikansk syrah. Den här gången hoppades jag att det skulle handla om måttligt dyr pinot när jag anmälde mig som skribent, men temat ändrades på vägen… Jag tycker ofta om lätta och eleganta viner snarare än maffiga och koncentrerade, så jag var orolig över  vad den utannonserade prisnivån skulle leda till för slags viner. De var alla mycket mörka men med ganska måttliga tanninnivåer. Alkoholhalterna var höga, enligt etiketterna hade alla utom min favorit nummer två och nummer fem över 15%.

Vinerna är valda av en av våra medlemmar som varit bosatt i Washington DC.

2009 Angeli, Stolpman Vineyards hade rök i den lite bäriga doften. Smaken var fyllig och lång med fat och korv som pekade på druvan. Gott, men med aningen mycket mint i både doft och smak.

2013 In the Rocks Syrah, Reynvann Family Vineyards med 95% syrah doftade elegant av peppar och kött, lång lite stjälkig smak med fat. Vinet hade tydligast syrah-karaktär och blev min favorit. Särskilt doften var bra, smaken var lite skitig och aningen tunnare än hos de övriga vinerna,  men jag tyckte snarast att det var en fördel. När jag tittade tillbaka på länkarna ovan så såg jag att jag gillade Reynvaan skarpt förra gången också (men då hade jag också övriga provare med mig).

2010 The Hidden, Syrah, K Vintners hade blommig peppardoft, bra syra och kryddig smak. Bra med aningen mycket nejlika.

2010 Five Shooter Syrah, Sine Qua Non tilltalade mig inte alls, jag har svårt för stekt syrah. Jag överlåter till en som uppskattar stilen att beskriva vinet. Fem olika druvor, 85% syrah,

2010 Singularity Syrah, Sheridan Vineyard hade lite mogen färg och mogen doft, men tyvärr dominerades smaken i min mun av en elak fatbeska. Flera andra uppskattade dock vinet.

2009 Royal City Syrah, Charles Smith (K Vintners) had en god doft av fat och syrah och en lite väl eldig men ändå trevlig aromatisk smak med apelsin och lite tvålighet.

Röstningen gav den här gången ett rungande icke-utslag; alla viner fick både bäst- och sämströster trots att det bara var 10 deltagare. Om röstningen hade varit helt slumpmässig så skulle detta hända mindre än en gång på tio. Vinerna var ganska olika, så den slutsats man kan dra är att olika personer uppskattar olika viner. Jag tyckte fyra var goda, alla utom SQN och Sheridan. I vilket fall så kommer här tabellen:

Vin, pris, röstsiffror bäst-sämst, min poäng
2009 Angeli, Stolpman Vineyards, Kalifornien, 680 kr, 2-3, 15 p
2013 In the Rocks Syrah, Reynvaan, Washington State, 600 kr, 1-2, 17 p
2010 The Hidden, Syrah, K Vintners, Washington State, 550 kr, 2-1, 14 p
2010 Five Shooter Syrah, Sine Qua Non, Kalifornien, 2000 kr, 2-1, 12 p
2010 Singularity Syrah, Sheridan Vineyard, Washington State, 730 kr, 2-2, 12 p
2009 Royal City Syrah, Charles Smith (K Vintners), Washington, 1275 kr, 1-1, 16 p

Avslutningsvis är jag lite skeptisk till att göra prestigeviner av syrah. Druvan har kantiga aromer och en inneboende ruffighet som ofta gör vinerna skojiga och särpräglade. Det går att göra elegant syrah, men jag tycker det verkar svårt att samtidigt göra dem mycket koncentrerade. De gånger jag provat lalala-erna har jag inte heller blivit så imponerad. Det är lättare att nå balans mellan kraft och elegans med till exempel cabernet.

ASi