Category Archives: Uncategorized

#1564 Lätta rödviner

Ingen av AuZines utsända var på på plats, så här är istället en kort rapport från arrangören.

2016 Ahlsbacher Schöntal från Kühnert. Ett rödvin från Hessische Bergstrasse på pinot noir. Trevig doft med jordgubb och hallon, som också kom igen i smaken. Den stramades också upp av en liten bitterhet. Provningens vinnare, trots att priset troligen ligger under 100 kr. (Jag har fått vinet)

2015 Maranges Premier Cru från Giroud hade knappt någon doft men en god komplex smak, lätt jordig jordgubb.

Othello var mörkt och mousserande, saftig och parfymerad doft och smak av lingon och smörkola. Nästan lambrusco, men IGT Emilia. Lite väl konstigt, och fick alla sämströster.

2016 Nero di Lupo av Cos, en IGT från Sicilien gjord på nero d’Avola. Kryddig doft med mycket aska samt lätt och läskande smak. Trevligt med en liten naturvinsanstrykning.

2015 Beaune de Chateau Premier Cru från Bouchard. När jag började med vinprovning fanns mycket få bourgogner på systemet, och detta vin var en återkommande utmaning på blindprovningar, och tyvärr är det det fortfarande. Neutralt, ganska gott, lite fat men omöjligt att placera. Ingen gissning på bourgogne.

Till efterrätten avslutningsvis det lättaste av alla rödviner, 2017 Brachetto d’Acqui från Braida.

Tabellen
2016 Ahlsbacher Schöntal, Kühnert, Hessische Bergstrasse, 4-0, 14 p
2015 Maranges Premier Cru, Giroud, Bourgogne, 295 kr, 2-0, 15 p
Othello, Emilia-Romagna, Italien, 189 kr, 12 p
2016 Nero di Lupo, Cos, Sicilien, 189 kr, 0-0, 14 p
2015 Beaune de Chateau, Bouchard, Bourgogne, 359 kr, 0-0, 13 p

2017 Brachetto d’Acqui, Braida, Piemonte, 89 kr (1/2), 14 p

ASi

Annonser

#1547 Bättre zinfandel

Första provningen i Zonen V! Efter lite inledande problem med att hitta rätt i byggarbetsplatsen så var det riktigt trevligt med en snygg och enormt rymlig lokal. I fortsättning så är gränsen inte två, utan omkring tjugotvå flaskor av varje vin…

Zinfandel är ju en druva som ger rika och nästan burdusa viner, och tillsammans med den närstående primitivo är det nästan arketypen för grillvin. Jag tänker inte fördjupa mig i släktskapet mellan dessa, men enligt till exempel Wikipedia är zinfandel och primitivo ej samma druva. De härstammar båda från landskapet Dalmatien i Kroatien men zinfandel odlas ju framförallt i Kalifornien. Denna provning inriktade sig på viner med högre anspråk och prislapp, för att få ett grepp om hur bra zinfandel kan bli.

Gemensamt för många av vinerna var en kraftig attack med mycket frukt och förvånande nog mycket syra. Därefter klingade vinerna av någorlunda snabbt utan att utveckla elegans eller komplexitet. Jag ångrar delvis att jag angav att jag var intresserad av att skriva om vinerna, för vinstilen passar mig inte. Kanske jag tycker bättre om zinfandel ju enklare och mer dämpat vinet är? För att motverka mina snåla betyg så anger jag också betygen från cellartracker på de amerikanska vinerna, och de är ju riktigt höga.

Flera av vinerna hade en distinkt fatkaraktär, men jag tyckte inte att den egentligen harmonierade med vinerna. Den var mer eller mindre god, och låg vid sidan, och ingen gång lyfte samverkan.

Vinerna verkade inte påverkas särskilt av lagring. Det var visserligen bara sex år mellan yngsta och äldsta vinet, men med tanke på att det inte är någon överdriven friskhet från början så kan man ju lika gärna dricka zinfandel ung.
zin2.jpg
De åtta vinerna på provningen var:

2014 Russian River Valley, Carlisle Vineyard, doft av björnbär, ung, bra syra.
2011 Zlatan Crljenak, Dalmatien från ön Hvar i Kroatien. violdoft, frisk med viss strävhet, asketiskt jämfört med de övriga vinerna och min favorit men ingen annans… Crljenak är den lokala synonymen till zinfandel.
2013 Ridge Geyserville, Alexander Valley var fatdominerat med mint och vanilj i doft utan mycket frukt, men ganska snyggt ändå.
2014 Ridge Lytton Springs, Dry Creek Valley, hade inledande en unken doft som förde tankarna till TCA, men den vädrades snabbt ut. Lite besk stjälkig smak.
2011 Ravenswood Teldeschi, Dry Creek Valley doftade aska men god smak med bra strävhet, syra och fyllighet. En del gissningar på brända bakelittelefoner (dvs Sydafrika).
2008 Turley Ueberroth, Paso Robles. Turley producerar omkring 50 olika viner, och 2008 från tre olika vingårdar var med här. Alla tre hade knappt 16% alkohol. Detta hade god rosendoft med inslag av orena fat. Smaken var som doften och det positiva dominerade.
2008 Turley Fredericks, Sonoma Valley var riktigt maffigt men tyvärr stördes jag mycket av karaktären av bränd kakao från de hårdrostade faten.
2008 Turley Hayne, Napa Valley blev kvällens klara vinnare men jag hittar inte mycket att säga. Mycket fat och alkohol och inget störande.

Tabellen
2014 Russian River Valley, Carlisle Vineyard, 519 kr, 15%, 0-6, 14 p, ct 92.4 p
2011 Zlatan Crljenak, Dalmatien, 298 kr, 1-2, 15 p
2013 Ridge Geyserville, Alexander Valley, 358 kr, 14.7%, 2-1, 12 p, ct 91.1 p
2014 Ridge Lytton Springs, Dry Creek Valley, 361 kr, 14.4%, 1-1, 13 p, ct 91
2011 Ravenswood Teldeschi, Dry Creek Valley, 361 kr, 14%, 1-1, 12 p, ct 90 p
2008 Turley Ueberroth, Paso Robles, 875 kr, 15.9%, 0-0, 13 p, ct 92.1
2008 Turley Fredericks, Sonoma Valley, 741 kr, 15.9%, 2-1, 11 p, ct 91 p
2008 Turley Hayne, Napa Valley, 1212 kr, 15.6%, 5-0, 12 p, ct 92.3

Stort tack för denna lektion i min egen smak! Jag ska nu helt sluta köpa Lytton Springs. Jag skulle uppskatta om någon som gillar vinerna också kommenterade!

ASi

#1541 Envig: Bordeaux mot kopior

Det råder en mycket koncentrerad stämning på provningen. Det snurras, sniffas, spottas och antecknas frenetiskt. De flesta provare har nog en förhandsåsikt kring huruvida de föredrar originalet från Bordeaux eller utmanarna från nya världen och nu är det upp till bevis. Efter en god stund tar en av AuZones mest erfarna vinprovare bladet från munnen och utbrister: ”Det här var ju inte så lätt, kvalitén är väldigt hög och jämn”. I vanlig ordning provades alltså nedanstående viner blint och omröstningen genomfördes innan det avslöjats vad som var i glasen.

  1. 2007 Craggy Range Sophia

Rubinfärg med medelintensitet. Utvecklad doft av svarta vinbär men också en något söt rödfruktig arom liknade kirsh. Bra syra och silkiga tanniner. Den relativt höga alkoholen på 14,5% sticker inte ut.

  1. 2007 Santa Cruz Mountains, Ridge

Rubinfärg med medelintensitet. Utvecklad doft med toner gasbinda, svarta vinbär och röda frukter (såsom söta körsbär), sandelträ och toner av mineral. Frisk syra och ett visst bett i tanninerna. Relativt lång eftersmak.

  1. 2006 Ch’ Gruaud Larose

Rubinfärg med medelintensitet. Karaktärsfull doft av brett, svartvinbär, plommon och kaffe. Ett maskulint vin med relativt hög syra och smakintensitet som matchas av en fyllig kropp.

  1. 2004 Sassicaia

Rubinfärg med en medelminusintensitet. I doften finns medelintensiv röd frukt och en antydan till damm. Vinet känns alltså utvecklat, kanske har det t.o.m. passerat toppen? Det finns ett visst grepp i syra och tanniner och vinet har en relativt lång längd.

  1. 2005 Ch’ Haut Condissas

Rubinfärg med medelminusintensitet, vilket antyder viss ålder. I doften finns röd & mörk frukt och i smaken finns en finns frisk syra, tanniner med grepp samt en fin balans.

  1. 2007 Kanonkop, Paul Sauer

Även detta vin är rubinfärgat med medelminusintensitet. En relativt stor och utvecklad doft som förutom cassis bjuder på bl.a. gräs. Relativt stadig syra kropp och strävhet stödjer de höga och komplexa smakerna av paprika, röd & mörk frukt (svarta vinbär), tobak, samt kaffe och brett.

  1. 2007 Le Serre Nuove, Ornellaia

Rubinfägat med utvecklade doftaromer av röd frukt. Syra och tanniner är något över medel. I smaken finns mogna körsbär. Kropp, smakintensitet och längd är snarare är medel.

  1. 1998 Ch’ Pichon Lalande

Ljust rubinröd. Relativt hög samt komplex doft av mogna röda och mörka bär. Syran är över medel och tanninerna är fint integrerade. Stor kropp. Hög smakintensitet av elegant röd och mörk frukt samt mineral. Långt dynamiskt slut.

 

Envig

Listan (inköpspris, # bästa-sämsta röster, min poäng)

  1. 2007 Craggy Range Sophia, 350 kr, 0-4, 13p
  2. 2007 Santa Cruz Mountains, Ridge, 298, 2-1, 15p
  3. 2006 Ch’ Gruaud Larose, 495, 0-1, 15+p
  4. 2004 Sassicaia, 975, 0-4, 14p
  5. 2005 Ch’ Haut Condissas, 669, 3-0, 15p
  6. 2007 Kanonkop, Paul Sauer, 329, 4-1, 16p
  7. 2007 Le Serre Nuove, Ornellaia, 389, 1-1, 15p
  8. 1998 Ch’ Pichon Lalande, 632, 3-1, 15,5p

MM och JT har gemensamt satt ihop denna intressanta provning med många av de mer kända vinerna från respektive region. En intressant provning där jag imponeras av att vinet med det lägsta inköpspriset – Kanonkop, Paul Sauer – stod sig så väl mot betydligt dyrare viner i detta namnkunniga startfält. Trots att jag provade en hel del Sydafrikanska viner i samband med min bröllopsresa för ett par år sedan så är detta det bästa vin jag har druckit från Afrika.

Stort tack!
/ v00alex

Gambero Rosso tre bicchieri 2018

Mitt första inlägg som bloggare på AuZine där jag representerar AuZone efter inbjudan av Nordic Wine. Platsen är Grands vinterträdgård tisdagen den 16 januari 2018 och det är alla de producenter som har fått betyget tre bicchieri som är berättigade att medverka. Jag har inte den exakta siffran, men det är omkring 350 viner som fått det högsta betyget. Det är idag 37 producenter representerade och de flesta har passat på att ha flera viner med sig, så det finns 106 olika viner att pröva.

Producent Cantina Lunae Bosoni från Ligurien 

Colli di Luni Vermentino Lunae Et.Nera och Et. Grigia, bägge från 2016 och gjorda med vermentino druvan. Et. Nera är den högre rankade och bägge ligger på jästfällning men olika lång tid. Bägge är florala, och med en exotisk frukt av persika. Som kuriosa så skriver man LVNAE på etiketten men det är latinets V som skall uttalas som U.

Producent Ferrari från Trentino 

De har tre olika mousserande viner, med 100% Chardonnay. Ferrari Organic NV som är relativt enkel, Trento Brut Perle 2010 som är balanserad och mediumfyllig. Sedan deras flaggskepp Trento Brut Giulio Riserva del Fondatore 2006 som endast tillverkas utvalda år och har en fyllig smak med gula äpplen.

Producent Monte del Frá från Veneto 

Custoza superiore Cá del Magro 2015 som är gjord med 8 olika druvor. Frisk, välbalanserad och prisvärd.

Producent Ottella från Veneto 

Lugana Le Creete 2016 som är ljusgult och blommigt. Lugana Molceo Riserva 2015 med citrus och mineral.

Producent Ruggeri & C. från Veneto 

Två olika Prosecco, Valdobbiadene Brut Quartese NV, fruktig och snarast ett aperitif-vin samt Valdobbiadene Extry Dry Giustino B. 2016 blommig, syrlighet och mineraler.

Producent Tenuta di Angoris från Friuli-Venezia-Giulia 

Collio Bianco Riserva Giulio Locatelli 2015, 3 olika druvor med Fruiliano 60%, Sauvignon Blanc 30% och Malvasia 10%. Blommig karaktär men SB känns tydligt i smaken, medelfylligt.

Producent ColleMassari från Toscana. 

Rosso di Montalcino 2014 “Poggio di Sotto” som är fylligt, omoget och med en ungdomlig elegans. Grattamacco Bogheri Superiore 2014, fylligt, mörka bär och välbalanserat som kräver mer lagring (7-10). Montecucco Sangiovese Poggio Lombrone Riserva 2013 med körsbärsfrukt, tanniner och mineral i en välbalanserad smak. Fylligt med lång eftersmak som kräver mer lagring (10+).

Producent I Campi från Veneto. 

Soave classico Campo Vulcano 2016 med hög syra och bra frukt som är gott att dricka nu, men tjänar nog på ett eller två års lagring. Valpolicella Superiore Ripasso Campo Ciotoli 2015 med mycket frukt och fyllighet. En sötma är också närvarande men inte så besvärande för att vara en Ripoasso.

Producent Donnafugata från Sicilien. 

Tancredi 2013 med mörka bär, körsbär och choklad. Fylligt och tanninrikt med lång eftersmak och bra balans. Mille e una Notti 2012, komplext och elegant som samtidigt är fylligt och har lång eftersmak.

Producent San Felice från Toscana. 

Bell’Aja 2016 från Bolgheri. Ung vingård och detta är den första årgången som släpps på marknaden och det reflekteras i vinets karaktär. Chianti classico “Il Grigio de San Felice” Riserva 2014. Körsbärsfrukt och klassisk Chianti. Vigorello 2013 som är en “super-Tuscan”, mörka bär med komplex fyllig smak med lång eftersmak.

/JEP

Australian Wine Tasting

Den 10 oktober var det dags för den årliga provningen av viner från Australien inne på Grand Hotel. Min taktik i år var att ta mig igenom alla Chardonnay-viner först för att sedan, om jag kom ihåg att spotta ut hela tiden, ge mig på en provning av de röda vinerna. Det innebar att jag hoppade över en del vita viner av andra druvor men det fanns helt enkelt inte möjlighet att prova allt. Så för att summera Chardonnay-intrycken så tycker jag mig se en fortsatt trend att ta sig bort från de överdrivet ekade vinerna men att den tropiska frukten fortsatt är kvar. Vissa av vinerna var nästan på gränsen till att ha en restsötma men jag tror det mest beror på det varma klimatet, mogen frukt och för lite syra. De föll i alla fall inte mig i smaken. Enligt mig så var det bästa Chardonnay-vinet Wakefield ¨St Andrews¨ Clare Valley Chardonnay 2015. Enligt importören ”Enjoy Wine” så skulle priset ligga på ca 250 kr men tyvärr kommer de tidigast att kunna få in några flaskor till den svenska marknaden under 2018. Men håll ögonen öppna. Det var ett fantastiskt vin med mjuka och mycket balanserade rostade fattoner som lutade åt rostad kokos. I smaken fanns en behaglig syra, tropiska frukter och återigen den behagliga tonen av fat och rostad kokos. Jag är verkligen besviken på att det inte går att köpa några flaskor i dagsläget.
På rödvinssidan så fanns det också en hel del trevliga viner och det var i alla fall nytt för mig att testa både Nebbiolo och Tempranillo från Australien. Faktiskt rätt så trevliga upplevelser båda två. Men jag är en sucker för Cabarnet Sauvignon och Shiraz så jag fokuserade i slutändan mest på dessa druvor. Återigen så gjorde Wakefield  rejäla avtryck med sina två prestigeviner (se bilderna). I mitt tycke var dock ”The Pinoneer Clare Valley Shiraz 2012” lite lätt oxiderad men ”The Visionar Clare Valley Caberet Sauvignon 2013” var magiskt god. Båda kostade dock 750 kr och med de priserna kan jag helt klart slå ett slag för den betydligt billigare ”Wakefield Jaraman Clare Valley Coonawarra Cabernet Sauvignon 2014. Med en prislapp på 190 kr så känns det nästan som ett riktigt kap.
Avslutningsvis så fastnade jag också för några producenter som letade efter importörer och som fanns på ett och samma bord. Soumah  (www.soumah.com.au) hade en riktigt trevlig Chardonnay med sin ”Single Vineyard Hexham Yarra Valley Chardonnay 2016” som enligt mitt tycke var den näst bästa av alla Chardonnay-viner. Även deras ”Single Vineyard Hexham Yarra Valley Pinot Noir 2016 var riktigt trevlig med sina röda bär, kryddighet och behagliga tanniner. På detta bord fanns flera mindre producenter och även ”The Hairy Arm Heathcote Nebbiolo 2013” måste nämnas. Det var som att dricka en riktigt trevlig italienare så håll ögonen öppna eller kolla in deras hemsida (www.hariyarm.com). Ett sista vin att nämna från detta bord var ”The Trust Nagambie Lakes Shiraz 2014” som nog hade lurat mig i en blindprovning och fått mig att gissa på norra Rhône-dalen. Ett pris på ca 160 kr om någon börjar importera vinet gör ju inte saken sämre (www.trustwines.com.au). Men ni får ta mina sista intryck från det här bordet med en nypa salt för då hade jag provat viner i nästan fyra timmar och jag ska väl i ärlighetens namn säga att jag inte spottade hela tiden mot slutet.
/Anders S

#1533 Hamilton-Russel Pinot Noir

Hamilton-Russel är en vinfirma i Sydafrika som förfogar över de sydligaste vinodlingarna i Afrika. Hamilton-Russel fokuserar på chardonnay och pinot noir, och under kvällen hördes synpunkten att deras chardonnay är bättre än pinoten. Pinot var dock dagens tema, 10 årgångar, som det visade sig i sekvens och uppställda i åldersordning, 2005-2014.

I dokumentationen från vinfirman läser jag bland annat ”Each of our wines has first and foremost been an expression of place and second to that an expression of vintage.” Jag googlade sedan på på Nya Zeeland pinot och det första citat som dök upp var ”My job as a winemaker in this region is essentially to make sure that I transfer the character of the grapes through into the wine with minimal interference.” En tydlig skillnad, eller hur? Ska vinet uttrycka marken eller druvan? Det är naturligtvis också en fråga om vad som är klyschor och vad som verkligen spelar roll i vinifikationen. Många franska vinmakare kan formulera sig som Hamilton-Russel, men då har de känd kvalitet under  fötterna efter många årgångar. Som relativt ny odlare är det ju svårt att veta om jorden är bra och det kanske kan vara bättre att försöka uttrycka druvan.

Vinerna hade hög syra och var tunna/eleganta samt ganska kryddiga, där kryddigheten drog mot bränd bakelit. Pinotkaraktären var återhållen, i många av vinerna nästan dold. Vinerna hade en ganska snabb mognadscykel trots den höga syran, på de tio åren gick vi från för gammal till klart för ung. Kvaliteten ökade svagt mot de senare årgångarna, även om det inte avspeglas i röstsiffrorna eftersom de yngsta vinerna var ganska kantiga, men sammanfattningsvis så blev jag varken imponerad eller charmad. Frånsett de generella kommentarerna ovan så kommer här lite observationer om vart och ett av vinerna.

2005 var mörk, med mogen doft med sous-bois, gamla löv och lingon. Smaken var sämre; tunn, syrlig och övermogen.

2006 hade kryddig och rökig doft, dito god smak med bra syra.

2007 var obehaglig, med stickig doft och gammal oxiderad smak.

2008 blev kvällens vinnare, tänk elegant bourgognelik köttig apelsinsaft.

2009 hade tunn anonym doft, metallisk smak med en ton av rå potatis som för tankarna till Oregon…

2010 var en rökig pinot, lång balanserad smak och mogen med bra intensitet. Min favorit, medan andra tyckte det var i tunneln.

2011 var däremot ett tunt syradominerat vin.

2012 hade mer karaktär med fat, pinot, tvål, syra och mycket bakelit.

2013 var bärig (lingon) med pinotfrukt, och lång god men ung smak.

2014 Kryddig doft, ung och rå bärig och kantig smak.

Tabellen med röstsiffror och min poäng
2005 3-2, 12 p
2006 1-2, 14 p
2007 0-4, 8 p
2008 3-1, 15 p
2009 1-2, 11 p
2010 1-0, 15 p
2011 2-0, 12 p
2012 2-1, 14 p
2013 1-2, 13 p
2014 0-0, 12 p

På Cellartracker ligger alla utom de två första omkring 90 p, vilket ju är klart mer positivt än mina betyg. Priserna tappade jag bort, omkring 350 kr per flaska, kan någon hjälpa till med det?

Stort tack för denna nya erfarenhet!

ASi

#1529 Magnum i Olle Walléns anda

I torsdags kväll samlade AuZone 20 förhoppningsfulla vinentusiaster. Temat ”Magnum i Olle Walléns anda” lät förstå att vi hade något extra att vänta! Peter och Magnus hade samlat ihop lämpliga magnumflaskor från olika generösa personer i föreningen.

IMAG5418

Vin nr 1. Cuvée des Enchanteleurs, Champagne, Henriot 1996. Ljust guldgul, jäst, fat, citrus i doften. Smaken torr med hög och stram syra, gul frukt och mineral med lång eftersmak. Allmänna kommentarer: utvecklad doft med mycket stram smak av citron och lime.
IMAG5469

Vin nr 2. Château Léoville Las Cases, St-Julien, 1970. Färgen är lite grumligt brunröd. Doften till en början fantastisk med fat, stall, läder, blyerts och paprika. Efter ett tag i glaset tar oxidationen över och doften försvinner. Smaken är pga övermognaden oxiderad, torr och lite syrlig. Många upplevde samma fantastiska början innan vinet ”föll ihop”. Gissningar var ett vin från 50-60-talet.
IMAG5450

Vin nr 3. Château Léoville-Barton, St-Julien, 1986. Rödblå färgtoner, doften innehåller fat, kokos, mynta, stall och ngt läder. Tanniner, mörka bär, syra och sträv, nästan tuggbar smak. Andra upplevde vinet som friskt med minttoner, beska, slank struktur och lätt/elegant struktur. Gissningar var Bordeaux från sent 90-tal.
IMAG5451

Vin nr 4. Château Sociando-Mallet, Haut-Médoc, 2000. Blårött med doft av blyerts, fat, grön paprika, svarta vinbär och mörka bär. Smak av svarta vinbär, grön paprika, fat och torr eftersmak. Deltagarna gissade på USA eller Bordeaux och upplevde vinet som stramt och med tydliga cabernet sauvignontoner. Årgångsgissningar var 96 eller tidigt 2000-tal.
IMAG5452

Vin nr 5. Côte-Rôtie, Brune & Blonde, Côte-Rôtie, Guigal 2001. Rödbrun färg, doften lite syltig med någon sötma, röda och mörka bär och lite mineral. Smak av fat/trä och lite syltiga mörka bär. Några kände fudgetoner, värme, målarfärg och frukt i vinet. Gissningar på sangiovese från Italien eller Napacab. 80-, 90-tal var åldersspekulationerna.
IMAG5453

Vin nr 6. Hermitage, La Petite Chapelle, Hermitage, Jaboulet 2001. Brunröd, doft av cigarrök, fat, röda bär, krut och köttiga toner. Chark, rökt kött, mörka bär och fat i smaken. Här var många inne på norra Rhône. 90 eller 91 trodde några.
IMAG5455

Vin nr 7. Barolo, Sorì Ginestra, Conterno Fantino 2000. Färgen brunröd, lite lösningsmedel, grädde och varma mörka bär i doften. Smaken sträv, medicinal med rosor och tanniner. Deltagarna kände mycket fat/ek och bittra tobakstoner med brutala tanniner. Gissningarna varierade mellan Brunello och Nebbiolo.
IMAG5456

Sammanfattningsvis en generös och mycket innehållsrik provning som jag tror stämde väl överens med vad Olle gillade!
IMAG5474

  1. Cuvée des Enchanteleurs 1996, 2181:-, deltog ej i omröstningen, 18 p
  2. Château Léoville Las Cases 1970, 2500:-, 0/11/20, 10 p
  3. Château Léoville-Barton 1986, 900:-, 1/3/20, 17 p
  4. Château Sociando-Mallet 2000, 1064:-, 4/1/20, 18 p
  5. Côte-Rôtie, Brune & Blonde 2001, 900:-, 1/4/20, 16 p
  6. Hermitage, La Petite Chapelle 2001, 1500:-, 10/0/20, 17,5 p
  7. Barolo, Sori Ginestra 2000, 1800:-, 4/1/20, 18,5 p
    //TB