Category Archives: Uncategorized

#1509 Turbiana

Det är inte ofta man provar viner på druvor för första gången, och det är än mer ovanligt att prova druvor man inte ens hört talas om. Men ikväll var det dags. Druvan heter Turbiana och odlas i DOC Lugana vid Gardasjöns sydspets. EH hade lyckats hitta sju exemplar på SB vilket t.ex. är fler än antalet torra Vouvray. Lite svårt att förstå hur SB tänker. Kul med udda saker, men det kan väl knappast spegla allmänhetens intresse?

Enligt EH är det lite oklart hur Turbiana, även kallad Trebbiano di Lugana, är släkt med andra druvor. Tidigare har man trott den är släkt med Trebbiano di Soave och/eller Verdicchio, men DNA-tester har omkullkastat dessa teorier. Det ska dock visa sig att det finns klara likheter med dessa druvor, och även med Garganega, Soaves druva.

Vinerna vi provar blint är:

  1. 2015 Catulliano, Turbiana, DOC Lugana
  2. 2015 Lugana Limne, Turbiana, DOC Lugana
  3. 2015 I Frati, Turbiana, DOC Lugana
  4. 2015 Tralivio, Verdicchio, DOC Verdicchio dei Castelli di Jesi
  5. 2014 Il Lugana, Turbiana, DOC Lugana
  6. 2015 Le Creete, Turbiana, DOC Lugana
  7. 2014 Brolettino, Turbiana, DOC Lugana
  8. 2014 Lugana Riserva Sergio Zenato, Turbiana, DOC Lugana

Dvs, alla utom vin #4, kom från utlovad druva och område.

Nedan min poäng, röstpoäng (bäst-sämst) och pris.

2015 Catulliano var torr, bra syra, något mineraldriven, diskret, enkel men tilltalande. 13p, 0-4, 129 kr

2015 Lugana Limne var ett snäpp bättre med gul frukt och viss komplexitet. 13p+, 3-0, 170 kr

2015 I Frati hade en floral ton i kombination med citrus. God och 14p, 0-0, 139 kr

2015 Tralivio hade en torr, vaxig textur med lätt bitter smak (Verdicchio). 12p, 0-5, 122 kr

2014 Il Lugana hade en ylleton liknande chenin blanc och nötter i smak och doft. 14p-, 0-1, 150 kr

2015 Le Crete för tankarna till sauvignon blanc: massor av svarta vinbär och frukt. 14p, 2-1, 180 kr

2014 Brolettino är tveklöst kvällens vinnare. En stor öppen, fatig (?) doft som för tankarna till chardonnay. Smakrikt vin med bra komplexitet och viss längd. 15p, 4-0, 165 kr. Snudd på fynd.

2014 Lugana Riserva Sergio Zenato har en doft av honungskarameller, ganska uttrycksfullt vin men låg syra. 14p, 2-0, 296 kr

Det här är viner som bra prissatta med undantag för det sista. De är torra med diskret men tilltalande karaktär, oftast bra syra, angenäma att dricka och kul alternativ till alla de riesling, chardonnay och sauvignon blanc som klunkas. Sitter säkert som en smäck till sommarens mat, gärna italiensk, typ caprese eller pasta med skaldjur. Förmodligen ska de drickas unga.

Tack EH för en kul provning.

/PW

#1503a BYO Riesling

Nio rieslingsugna samlades på skärtorsdagen för att dela på tolv flaskor. Jag rapporterar här om de åtta första, torra vinerna. Det är några osäkerheter i vinnamnen nedan, och jag är tacksam om jag får in kompletteringar och rättelser.

Först ut var ett bubbel med en ganska champagnelik jästig mogen doft.

2004 Molitor Prestige (Mosel)  hade också en lång mogen smak som dock såsmåningom blev något enkel. Lättheten i smaken markerar tydligt att vinet inte är franskt.

Sedan en uppsättning med sju huvudsakligen torra viner.
2011 Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels, Leitz (Rheingau). Något gul färg, liten grön doft och smak, måttlig syra och aningen sötma. Ren och god, med med den etiketten hade jag väntat mig mer.

2015 Vulkangestein, Schäfer-Frölich (Nahe), mitt vin. Blekt med frisk doft och fräsig ung gräsig smak med ungdomens päronton fortfarande kvar i doft och smak. Gott, men blir klart bättre om ett år.

2013 Josmayer (Alsace) imponerade inte alls, ganska bra doft med hägg men klumpig smak där alkohol, syra och beska inte hamonierade.

2004 (?) Singerriedel Smaragd, Hirtzberger (Wachau, Österrike) fick min röst och blev också kvällens vinnare. Ganska gult, rik mogen läcker rieslingdoft och fyllig, mogen smak. Ett nummer större och kraftigare än de tyska vinerna denna gång, men fortfarande med utmärkt balans. Jag tror också att det var ännu bättre för några år sedan.

2009 Wiltinger Schlangengraben, Loch (Mosel, ungrafted) var ljust med liten doft och rik mogen smak med viss sötma och beska.

2011 Primus Maximus, Heinz Nicolaj (Rheingau) var också ljust med lite dammig doft och snygg, gräsig smak. Lite enkelt och neutralt.

Sista vinet var dramatiskt annorlunda redan till färgen, det var så mycket bärnsten att jag inte hade några speciella förhoppningar, men…

1976er Johannisberger Goldatzel Spätlese, Martin Klein (Rheingau) doftade fernissa, men god! Torr smak, låg alkoholhalt, extremt mogen men fortfarande klart drickvärd och verkligen häftig. Visserligen inte alls som riesling brukar vara, men jag förstår ändå inte de fyra som hade det som sämst.

Sammanfattningsvis tyckte jag för en gångs skull att de yngre tyska vinerna underpresterade, och särskilt Leitz från 2011 som anses vara ett riktigt bra år. Hos mig har det året hamnat mellan stolarna, så jag har ingen egen uppfattning utom att det börjar ha gått väl många år sedan skörden.

Tabellen:
2004 Molitor Presige, 14 p
2011 Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels, 1-1, 15 p
2015 Vulkangestein, Schäfer-Frölich, 2-0, 13 p
2013 Josmayer, 0-4, 11 p
2004 Singerriedel Smaragd, Hirtzberger, 4-0, 17 p
2009 Wiltinger Schlangengraben, 2-0, 15 p
2011 Primus Maximus, Heinz Nicolaj, 0-0, 13 p
1976er Johannisberger Goldatzel Spätlese, 0-4, 16 p

ASi

#1500 Semillon

Druvrena Semillonviner berättade Per W när han inledde provningen. ”Världens mest odlade druva på mitten av 1800-talet” var en annan obekräftad utsaga vi fick oss till livs!

IMAG3208.jpg

Nåväl, det är alltid spännande att pröva något jag har lite erfarenhet av och där det enda jag fått för mig är att det smakar/doftar vax och kommer från Australien. Mina fördomar fick jag omgående avfärda när vi satte igång att prova. De flesta av provarna upplevde vinerna som ganska olika sinsemellan, där flera upplevdes rena/fräscha med bra syra, frukt och ett litet grönt inslag medan några var mogna, fatade med lägre syra. En gemensam egenskap var en lite metallisk beska. Dags för vinerna ett och ett:

Vin nr 1. Tyrrell´s Wines VAT 1, Hunter Valley (Australien) 2009. Ljusgul färg, lite kritig och fet/vaxig doft med toner av gräs. Smaken hade syra, lite mineral/krita och gröna toner.
Allmänna kommentarer var ren, snygg men saknar stoppning.

IMAG3228

Vin nr 2. Henschke Louis, Hunter Valley (Australien) 2014. Ljust guldgul, lätt, floral med toner av burksparris och grön frukt. Smaken grön och lätt med lite syra och sparris.
Övriga hittade jord, stearin, vingummin och vattenkrasse/libbsticka!

IMAG3229

Vin nr 3. Mount Horrocks, Clare Valley (Australien) 2014. Ljusgul, doften fet, kritig, och grön med sparris. Torr, syrlig och ”grön” smak med burksparrisen igen.
Snygga fat, chardonnaylik, nässlor, ananas och grillad citron tyckte andra.

IMAG3231

Vin nr 4. Tim Adams, Clare Valley (Australien) 2002. Guldgul färg, torr mandel, torkad tropisk frukt och lite plåt i doften. Gul torkad frukt, lite plåt och gröna toner i smaken.
Väl utvecklad, petroleum, gammal riesling och fläder hördes runt bordet.

IMAG3233

Vin nr 5. Cederberg Ghost Corner, Western Cape (Sydafrika) 2013. Ljusgul, doft av nyslaget gräs och vit sparris med smör. Smaken mycket grön med burksparris och gräs.
Nässlor, svarta vinbär, ”smakar ju Sauvignon Blanc”, och ekfat sade några.

IMAG3235

Vin nr 6. Boekenhoutskloof, Franschhoek (Sydafrika) 2014. Färgen ljust guldgul, Doft av gul frukt, blomstjälkar, äpple och sparris. Lite fet gul frukt i den lite stjälkiga smaken.
Kommentarer var oxiderade äpplen, tallskott, hummerskal, vita vinbär och Rhônelik.

IMAG3237

Vin nr 7. Glenwood, Franschhoek (Sydafrika) 2013. Guldgul, lite härsket smör, mognad, bokna äpplen och champinjoner i doften. I smaken smör, bokna äpplen, fat och mognadstoner.
Fyllig, smörig, ingen syra, hemsk eftersmak av lösningsmedel var det blandade omdömet.

IMAG3239

Vin nr 8. Tyrrell´s Wines Brookdale, Hunter Valley (Australien) 2013. Ljus gulgrön färg, gräs, blommig, stram och gröna äpplen. Smaken hade sälta, gräs, gröna äpplen och torrhet.
Allmänna kommentarer var pärondoft, syra, lite reduktiv, mineralisk och chablistoner.

IMAG3241

 

  1. Tyrell´s Wines VAT 1 2009, 287:-, 1/0/12, 14p
  2. Henschke Louis 2014, 201:-, 0/1/12, 13p
  3. Mount Horrocks 2014, 168:-, 3/0/12, 14p
  4. Tim Adams 2002, 199:-, 2/0/12, 15p
  5. Cederberg Ghost Corner 2013, 240:- 0/7/12, 12p
  6. Boekenhoutskloof 2014, 259:-, 0/1/12, 13p
  7. Glenwood 2013, 136:-, 3/3/12, 16p
  8. Tyrell´s Wines Brookdale, 139:-, 3/0/12, 15p

Till detta serverade Per varmrökt lax, med potatissallad och lite grönt samt några ostar. Gott och en bra avrundning på en lärorik kväll!

IMAG3252

//TB

#1494 Giro d’Italia Bianco

Bianchi,fixEn tur runt Italien med nedslag i diverse vita viner med mer eller mindre kända druvor. Inspirerande, gott och samtidigt en hyllning till Olle Wallén som tillsammans med Anders satt samman vinerna. Båda hans anda och vinkunnande var i högsta grad närvarande på provningen.

Vin 1. 2013 Adarmando, Bianco dell’Umbria, Tabarrini

Tät, fruktig och solmogen i munnen ned vaxtoner, honung, lite nötter. Klar citrus, zest och lite fat i doften och tyvärr lite lätt korkskadad. Var inte med i omröstningen. Druva: Trebbiano Spoletino

Vin 2. 2013 Io sono Gaia, Pecorino, Le Caniette

Lätt, frisk och lite kryddig i doften med varm frukt. Mogen, len med bra syra i munnen. Grillade citroner, örter och bra balans. Rivigt avslut med lite bitterhet. Kvällens bästa. Druva: Pecorino

Vin 3. 2014 Rocca Bernarda, Ribolla Gialla

Lite kvalmig och tvålig i doften med viss citrus och blommighet. Bra syra, nässlor, tydlig frukt men lite irriterande parfymering i bakgrunden. Ganska intetsägande. Druva: Ribolla Gialla

Vin 4. 2013 Grecante, Arnaldo Caprai, Umbrien

Metallisk, sockrig doft med petroleum och bränd bakelit. Lite grovhuggen i munnen, med snål frukt, honung, rätt smörig. Håller inte riktigt ihop.  Druva: Grechetto

Vin 5. 2013 Rovereto, Gavi di Gavi, Michele Chiarlo, Piemonte          

Len och god gul frukt i smaken med päronpiggelin, bränt socker och ananas. Lite beska på slutet. Tunn och sluten i doften. Trevlig men saknar karaktär.  Druva: Cortese

Vin 6. 2012 Morasso, Cascina Montagnola, Colli Tortonesi, Piemonte

Läcker petrokänning i doften med bränd bakelit och äpplen. Mogen, god, komplex i smaken med flera nivåer. Riktigt bra. Druva: Timorasso

Vin 7. 2015 Pinner, Cavallotto

Syltig i doften med smultron, frukt och sötma. Jordgubbar, lite sötma, bland saft och strimma tallbarrssåpa. Lite vresig och stjälkig med bitterhet i smaken. Intressant vit pinot noir. Druva: Pinot Nero

Vin 8. 2003 Pietramarina, Benanti, Etna bianco

Läckert fet och smörig i munnen med mogen frukt och bivax. Fruktig och tät i doften men ett anis- eller kådaliknande inslag tar över för mycket i både smak och doft och saboterar helheten. Druva: Carricante

  1. 2013 Adarmando, Bianco dell’Umbria, Tabarrini -/-, 134 kr, –
  2. 2013 Io sono Gaia, Pecorino, Le Caniette 6/1, 228 kr, 16p
  3. 2014 Rocca Bernarda, Ribolla Gialla 1/4, 83 kr, 13,5p
  4. 2013 Grecante, Arnaldo Caprai, Umbrien 1/4, 110 kr, 13p
  5. 2013 Rovereto, Gavi di Gavi, Michele Chiarlo, Piemonte 1/1, 170 kr, 14,5p
  6. 2012 Morasso, Cascina Montagnola, Colli Tortonesi, Piemonte 5/3, 145 kr, 16p
  7. 2015 Pinner, Cavallotto, 2/0, 134 kr, 15,5p
  8. 2003 Pietramarina, Benanti, Etna bianco, 1/2, 600 kr, 14,5p

//JL

#1495 Mina USA-favoriter, syrah

Igen (här, och delvis här) är jag skribent om amerikansk syrah. Den här gången hoppades jag att det skulle handla om måttligt dyr pinot när jag anmälde mig som skribent, men temat ändrades på vägen… Jag tycker ofta om lätta och eleganta viner snarare än maffiga och koncentrerade, så jag var orolig över  vad den utannonserade prisnivån skulle leda till för slags viner. De var alla mycket mörka men med ganska måttliga tanninnivåer. Alkoholhalterna var höga, enligt etiketterna hade alla utom min favorit nummer två och nummer fem över 15%.

Vinerna är valda av en av våra medlemmar som varit bosatt i Washington DC.

2009 Angeli, Stolpman Vineyards hade rök i den lite bäriga doften. Smaken var fyllig och lång med fat och korv som pekade på druvan. Gott, men med aningen mycket mint i både doft och smak.

2013 In the Rocks Syrah, Reynvann Family Vineyards med 95% syrah doftade elegant av peppar och kött, lång lite stjälkig smak med fat. Vinet hade tydligast syrah-karaktär och blev min favorit. Särskilt doften var bra, smaken var lite skitig och aningen tunnare än hos de övriga vinerna,  men jag tyckte snarast att det var en fördel. När jag tittade tillbaka på länkarna ovan så såg jag att jag gillade Reynvaan skarpt förra gången också (men då hade jag också övriga provare med mig).

2010 The Hidden, Syrah, K Vintners hade blommig peppardoft, bra syra och kryddig smak. Bra med aningen mycket nejlika.

2010 Five Shooter Syrah, Sine Qua Non tilltalade mig inte alls, jag har svårt för stekt syrah. Jag överlåter till en som uppskattar stilen att beskriva vinet. Fem olika druvor, 85% syrah,

2010 Singularity Syrah, Sheridan Vineyard hade lite mogen färg och mogen doft, men tyvärr dominerades smaken i min mun av en elak fatbeska. Flera andra uppskattade dock vinet.

2009 Royal City Syrah, Charles Smith (K Vintners) had en god doft av fat och syrah och en lite väl eldig men ändå trevlig aromatisk smak med apelsin och lite tvålighet.

Röstningen gav den här gången ett rungande icke-utslag; alla viner fick både bäst- och sämströster trots att det bara var 10 deltagare. Om röstningen hade varit helt slumpmässig så skulle detta hända mindre än en gång på tio. Vinerna var ganska olika, så den slutsats man kan dra är att olika personer uppskattar olika viner. Jag tyckte fyra var goda, alla utom SQN och Sheridan. I vilket fall så kommer här tabellen:

Vin, pris, röstsiffror bäst-sämst, min poäng
2009 Angeli, Stolpman Vineyards, Kalifornien, 680 kr, 2-3, 15 p
2013 In the Rocks Syrah, Reynvaan, Washington State, 600 kr, 1-2, 17 p
2010 The Hidden, Syrah, K Vintners, Washington State, 550 kr, 2-1, 14 p
2010 Five Shooter Syrah, Sine Qua Non, Kalifornien, 2000 kr, 2-1, 12 p
2010 Singularity Syrah, Sheridan Vineyard, Washington State, 730 kr, 2-2, 12 p
2009 Royal City Syrah, Charles Smith (K Vintners), Washington, 1275 kr, 1-1, 16 p

Avslutningsvis är jag lite skeptisk till att göra prestigeviner av syrah. Druvan har kantiga aromer och en inneboende ruffighet som ofta gör vinerna skojiga och särpräglade. Det går att göra elegant syrah, men jag tycker det verkar svårt att samtidigt göra dem mycket koncentrerade. De gånger jag provat lalala-erna har jag inte heller blivit så imponerad. Det är lättare att nå balans mellan kraft och elegans med till exempel cabernet.

ASi

#1481 Brassebubbel

I novembermörkret var det dags för Olle att lysa upp tillvaron med lite bubbel från Brasilien. Jo, det finns, och har till och med letat sig in på bolaget. Själv hade han dock utnyttjat sista tjänsteresan innan pensionen för att få med sig hem lite brassebubbel inköpt på plats. Kul, intressant och varierat.

1. Ferrari Brut, Trentino Alto Adige, Italien

Frisk, fräsch och äpplig i smaken med lite jästtoner i doften. Stilren och god. 100% chardonnay.

2. Cave Geisse Blanc de Blancs Brut, Cave Geisse, Bento Goncalves, Rio Grande do Sul

Skumbanan och smågodis i doften som annars var rätt ren och lätt. Bra syra och frukt i smaken. 100% chardonnay.

3. Diebolt-Vallois Blanc de Blancs, Diebolt-Vallois, Cramant, Champagne, Frankrike

Olle hade stoppat in lite äkta vara för att förvilla men det lyckades inte, kvällens klara vinnare. Läcker jästig doft med fin mousse. Djup, fruktig och lite mogen i smaken, brioche och äppelsylt. 100% chardonnay.

20161117_210144

4. Intenso Salton Brut, Vinicola Salton, Bento Goncalves, Rio Grande do Sul

Udda och lite kemiska toner i doften som också återkommer i smaken. Samarin, för låg syra och allmänt menlös. Ingen samba här inte. Chardonnay och riesling.

5. Valduga 130 Anos, Casa Valduga, Vale dos Vinhedos, Rio Grande do Sul

Svavel, friskhet och anstrykning av Chablis i doften. Friskhet, ängssyra, bittermandel, vinteräpplen och lite champagnevibbar i smaken. Helt OK men slätstruken. Chardonnay och pinot noir.

6. Miolo Brut Millesime, Miolo, Vale dos Vinhedos, Rio Grande do Sul

Fruktig och inbjudande i doften som tog sig takt med att temperaturen ökade. Balanserad, lätt och frisk med bra syra, frukt och bubblor men den dog tyvärr väldigt fort i munnen. Pinot noir och chardonnay.

7. Fausto de Pizzato Brut, Pizzato, Serra Gauche, Rio Grande do Sul

Märklig, lite off i doften som saknade frukt. Florala och tvåliga drag i smaken som inte hängde ihop. Märklig och föll egentligen inte någon i smaken.

8. 2010 Cave Geisse Bland de Noirs, Cave Geisse, Bento Goncalves, Rio Grande do Sul

Härligt frisk och äpplig i doften med brioche, hasselnötter och lite jordgubb. God, len och silkig i munnen med bra frukt, syra och mineraler. Mognadstoner, vinteräpplen och lite autolys. Riktigt bra.

20161117_210124.jpg

Vin, pris, röster (bäst-sämst), betyg.

1. Ferrari Brut, Trentino Alto Adige, 155 kr, 1-2, 15,5

2. Cave Geisse Bland, Blanc de Blancs Brut, Cave Geisse, 205 kr, 0-3, 14

3. Diebolt-Vallois Blanc de Blancs, Diebolt-Vallois, 322 kr, 8-0, 16,5

4. Intenso Salton Brut, Vinicola Salton, Bento Goncalves, 106 kr, 0-3, 13

5. Valduga 130 Anos, Casa Valduga, Vale dos Vinhedos, 250 kr, 1-0, 15,5

6. Miolo Brut Millesime, Miolo, Vale dos Vinhedos, 250 kr,  0-1, 15,5

7. Fausto de Pizzato Brit, Pizzato, Serra Gauche, 175 kr, 0-0, 15

8. 2010 Cave Geisse Bland de Noirs, Cave Geisse, Bento Goncalves, 205 kr, 1-2, 16,5

//JL

Goda viner (#1490)

Vinåret 2017 inleds Auzonemässigt (förutom en BYO) med att Jack ställer fram åtta ”goda viner”, fyra vita och fyra röda i en gemensam flight. Erfarenhetsmässigt vet jag att det som inte kommer provas är röda, fruktiga viner med restsötma. Rosé lär inte heller förekomma. Däremot ett knippe mogna, strama viner, där några kräver en viss ”acquired taste”.  Gott så.

Första vinet är tyvärr korkskadat. TCA:n ligger tjock över en viss petroleumdoft som antyder riesling. Det är en 2004 Breuer Berg Schlossberg. Tyvärr odrickbar, och utgår ur röstningen.

Andra vinet har en mörknande gul färg, som antyder ålder; en mogen brödig doft med nötter à la Champagne; en medelfylligt torr smak med mineral och låg syra. Bra komplexitet, härlig längd och mycket god. Gissningsvis norra Rhône, garderat med vit Bordeaux. Det är en 1999 Chapoutier Hermitage (Chante-Alouette), och ett exempel på hur bra vita Rhôneviner kan vara.

Tredje vinet har en ungdomlig gulgrön färg; en öppen frisk doft av svarta vinbär; en frisk, torr, syrlig smak med mera svarta vinbär och mineral. Tveklöst sauvignon blanc av bättre kvalitet. Förmodligen Loire, men det kan också vara nya världen. 2004 Dagueneau Silex. Oj, en tolv år gammal SB som känns lite för ung. Måste vara speciella vinstockar.

Fjärde vinet har en kraftig gul färg; en stor, öppen, angenäm doft av nötter; smaken är superb: torr, fyllig och väldigt lång med grape och vitpeppar. Viskositeten är ”fet”. En perfekt grüner veltliner. 2002 Pichler FX GV Smaragd ”M”.

Femman är första röda. Ganska mörk röd; initialt något knuten med doft av röda vinbär; smaken är medelfyllig med bra syra, tanniner och kirsch. Gott vin, men har ingen aning om vad det är. 2005 Alves de Sousa Quinta da Gaviosa. Ok, Portugal och Duoro.

Sexan är mogen överallt. Färgen är tegel; doften är utvecklad med jord, mineral och röda bär; smaken är medelfyllig, ganska frisk och tanninrik, något låg frukt. Även här har jag svårt att gissa druva/distrikt. 1998 Guigal Côte-Rôtie.

Sjunde vinet har också en begynnande tegelfärg; en öppen, mogen doft av höstlöv och tomatsoppa; smaken är fylligt mogen med lingon, men framförallt dominerar tanninerna totalt. Förmodligen nebbiolo. Det blir obalanserat, och för gammalt. 2000 Massolino Vigna Rionda ”X”. 

Sista vinet känns yngre. Färgen är mörk, närmast blåsvart; doften är öppen och mintig (Australien?) med massor av mörk frukt; smaken är fyllig med bra balans mellan frukt, syra och tanniner. Balanserat och gott. Bra grejer, men vad är det? 2005 Olazabel Quinta do Vale Meao. Åter Portugal och Duoro.

img_2212

Så till röstning (bäst-sämst, mina poäng, pris)

1999 Chapoutier Hermitage (0-7, 17p, 450 SEK)

2004 Dagueneau Silex (0-2, 16p, 900 SEK)

2002 Pichler FX GV Smaragd ”M” (3-0, 18p, 650 SEK)

2005 Alves de Sousa Quinta da Gaviosa (0-2, 16p, 600 SEK)

1998 Guigal Côte-Rôtie (7-0, 15p, 900 SEK)

2000 Massolino Vigna Rionda ”X” (2-2, 14p, 1000 SEK)

2005 Olazabel Quinta do Vale Meao (2-1, 16p, 800 SEK)

Tack Jack!
/PW