Kategoriarkiv: Uncategorized

#1592 Kort rapport från ett träningsläger

Hur kan man förbereda sig inför ett KM med bara en vecka kvar? Antingen kan man korka upp minst åtta flaskor och filosofera på egen hand utan att bli det minsta klokare eller så kan man delta i AuZones träningsläger och utbyta väldigt värdefulla erfarenheter.

Johan T sonderade önskemål, preferenser, tankar och idéer bland deltagarna inför vininköp och ställde sedan KM-mässigt upp två omgångar; en vit och en röd med ett lika KM-mässigt protokoll att fylla i. För enkelhetens skull tillämpade vi poängsättning från KM 2018; druva 8 p, land, 4 p, distrikt 4 p, årgång 2 p, deldistrikt/odlare 2 p, totalt max 20 p per vin samt möjlighet till gardering för halva poängen. Rättning efter eget samvete. Det viktiga var inte poängen utan den efterföljande diskussionen.

Vi provade först igenom de vita vinerna och därefter kom den synnerligen värdefulla genomgången av vinerna vin för vin; vad tror vi att det är för druva och vad är det som gör att vi tror det och lika viktigt varför är det inte den druva som jag tror att det är? Finns det några bra markörer som man kan ta till sig från andra provare? Efter varje diskussion följde en del ”ahhaa, det var en bra poäng och dessutom helt logisk”. Vi behövde heller inte vänta till slutet på facit, utan fick direkt efter diskussionen reda på om vi hade några rätt, vilket trevligt nog var påfallande ofta, eller helt fel, vilket lika trevligt nog inte hände alls. Med samma upplägg betades de röda vinerna av och lite märkligt uppfattades de röda vinerna som lättare att pricka än de vita vinerna.

Johan T hade satt ihop en mycket bra uppställning av åtta ganska typiska KM-viner och den väldigt värdefulla behållningen var, tillsammans med vinerna, den lärorika och lättsamma genomgången vi hade efteråt. Stort tack ånyo för genomgången Johan, nu är det bara att med sedvanlig skräckblandad förtjusning se fram emot KM nästa vecka. På tal om KM, jag passar på att puffa för den provningen; det är helt blint och ger en utmärkt möjlighet att sas prova sig fram; finns det något vin i uppställningen som jag verkligen gillar alternativt ogillar? KM är ett bra tillfälle att ta reda på det. Man behöver heller inte känna sig det minsta orolig för att göra bort sig eller att inte räcka till; det finns erfarna provare som har kommit sist ett år för att senare vinna ett annat år.

Så hur gick det igår?

Första vita

Ljust gul, första sniff påminner om druvkärnor, hmm, det brukar tyda på Chablis och chardonnay, men fortsätter att sniffa och då tonar druvkärnorna bort lite. Klurigt, jag får återkomma…och då doftar det våt halm så då hamnar jag på chenin blanc. I munnen är vinet tydligt syrligt och ganska eldigt så Sydafrika känns logiskt. Ålder? Tja, 2016 kanske?

Facit: Chenin blanc, Frankrike, Loire, 2015, Savennières, Domaine de la Bergerie, Clos le grand Beaupréau.

Nåja, druvan var iaf rätt och med tanke på 14% i vinet kändes Sydafrika rätt. Det var möjligen inte feletiketterat..?

Andra vita

Ljust gul, full med avfyrat knallpulver, det verkar finnas lite ek involverad här…, jo, chardonnay är det utan tvivel, men vad har vinet för adress? Knappast Frankrike eftersom elegansen från Bourgogne inte finns där, knappast Australien eftersom tropiska frukterna saknas. Sydafrika? Nja. Det får bli USA, men det känns inte helt rätt då vinet inte har det där ”extra allt” i doft- och smakväg som amerikanarna ganska ofta får till. Kan det vara en 2017?

Facit: Chardonnay, Australien, Victoria, 2015, Port Phillip, Mornington Peninsula, Ocean eight, Verve Chardonnay.

Hoppla, där ser man, jo, vinet påminner lite om Vasse Felix Chardonnay från Margaret River som ligger i Western Australia, ungefär vid Perth, till skillnad Mornington som ligger vid Melbourne, bara 360 mil fel, inget att oroa sig för. Jag känner även viss likhet med vinerna från Kumeu River Winery (ungefär vid Auckland), visserligen ett helt annat land (Nya Zeeland) och bara 260 mil från Melbourne, men nästan samma breddgrad.

Tredje vita

Jaha, fruktsoda…nä, päronsoda…kanske mineraler om man ska vara snäll, väldigt slank och lite intetsägande. Hm, det här skulle kunna vara en riesling eller en grüner veltliner, men vitpepparn som brukar finnas i GV saknas. Sniffar och smakar vidare och landar i en riesing från Österrike, även om de brukar kännas lite kantigare än sina tyska dito. Känns ungt, kanske 2017? Garderar med pinot gris från Alsace som normalt är en pålitlig gissning när inga markörer stämmer, även om det saknades Nivea och champinjoner i doften.

Facit: Riseling, Tyskland, Nahe, 2017, Weingut Hermann Dönnhoff, Riseling Trocken.

Ingen petroleum. Alls. Å andra sidan, ett KM utan riesling finns inte så det var knappast någon skräll, men jag tänkte inte tanken på Dönhoffs instegsvin. Tur att vi drack vinet hemma för två veckor sedan så man inte gissade fel. Visst ja, vi provade inte vinet, utan drack det…

Fjärde vita

Efter en lite för djup sniff krävdes en stunds återhämtning från krusbärsattacken i doften. Var det möjligen inte så att en hankatt varit framme och lättat sig på nämnda krusbärsbuske? Hyperventilerar näsborrarna en kort stund och hittar lite söta toner som ger mig ek-känsla… Sauvignon blanc är jag till 90% säker på och de sista 10% tillskriver jag semillon och nu blev det lite klurigt; Nya Zeeland eller Bordeaux? Med möjlighet till gardering blir det savignon blanc från Nya Zeeland med semillon från Bordeaux som gardering och eftersom det känns som lite ålder finns kanske det är 2014?

Facit: Sauvignon blanc (90%) och semillon (10%), Frankrike, Bordeaux, 2012, Graves, Pessac-Léognan, Château la Louvière, Vignobles André Lurton.

90 SB och 10 semillon, ta-daaa! Men det var mer tur (90%?) än skicklighet (10%). Bra vin med en elegans som kröp fram efter en stund i glaset och jag blev nog lite förvillad av den påtagliga krusbärssmockan i början.

Eftersom jag har mina noteringar hemma är noteringarna lite svävande. Rapport om röda uppställningen kommer också och som en liten retare kan nämnas att jag placerade en klockren syrah från norra Rhône som en merlot från östra Bordeaux. Varför? Jo, för att det går….

Så till de röda:

Första röda

Klar, ljus, röd färg med antydan till tegelton i kanten. Sniffar lite försiktigt och känner en antydan till…skumbanan…hm, har vi en gamay från Beaujolais i glaset månntro. Sniffar vidare och skumbananen ger sig iväg och ersätts av…körsbärskärnor? Dolcetto? Näha. Det här var ju lite krångligt att placera. Sniffar igenom de andra vinerna och när jag återkommer till ettan igen kryper det fram lite örter. Väl i munnen dyker det upp välbekant kryddighet och viss smörkola; jodå, visst är det en pinot noir i glaset…eller kanske en spätburgunder från Ahr med tanke på att franska finessen inte vill infinna sig? Nya Zeeland då? Tja, en väldigt bra gardering tyckte jag själv. Kanske en 2015?

Facit: pinot noir, USA, Kalifornien, Sonoma county, 2016, Russian river valley, Black Stallion Estate Winery, 14,5%

Aha, USA! Ja, visst fanns det lite gummitoner i vinet som placerade mig i Ahr, men jag skulle knappast protestera om någon hade en annan geografisk uppfattning, särskilt med tanke på att det fanns lite mer ”extra” än i vinerna från Frankrike och Nya Zeeland.

Andra röda

Ljust röd med dragning åt ljusbrunt samt tydlig tegelton i kanten. Ett KM utan nebbiolo hör till ovanligheterna, men likaväl hör ett KM där sangiovese misstagits för nebbiolo inte till undandtagen. Nåväl, körsbärskärnorna finns i bakgrunden i doften, färgen talar för nebbiolo, men var har min spearmint gått och gömt sig? Efter ett bra tag går det att identifiera lite rosenrabatt, men fortfarande ingen spearmint. Strävt och syrligt i munnen och fantasin flödar; nebbiolo, Italien, Piemonte, Ba….rolo, 2014. En gardering? Det skulle vara barbera, Italien, Piemonte, typ. Sangiovese, Toscana och Brunello då? Nja, man kan ju inte komma ihåg allt. Särskilt inte om man tänkte på det för 5 minuter sedan.

Facit: nebbiolo, Italien, Piemonte, Barolo eller Langhe, 2014, Giacomo Borgogno, No Name, 14%

Jaja, de flesta rätt var ju skönt. Men vinet var inte helt okontroversiellt; är det en Barolo eller en Langhe? Vi debatterade och analyserade fram och tillbaka och gav i slutänden oss själva rätt för Barolo även om baksidesetiketten säger Langhe DOC. Druvorna i vinet kommer från Cannubi, Liste och Fossati, sålunda kan man med gott samvete hävda att det är en Barolo. Tydligen tyckte dock inte de italienska vinmyndigheterna att vinet var en typisk Barolo så ingen Barolo-klassning mao. Senare fick vinet dock okej till att klassas som Barolo, men Borgogno hade redan surnat till på myndigheterna och höll fast vid No Name.

Tredje röda

Klart röd, lite mörk, dragning åt lila hållet. Tvärknuten och lika talför som Ingemar Stenmark efter ett av få misslyckade åk. Finns det någonting här? Kanske en antydan till stall? Men ändå inte. Smakar och trevar mig fram och vill minnas att merlot från östra stranden i Bordeaux kan uppfattas så här platt. Vinet i sig är det definitivt inget fel på, men har man snöat, eller som i kväll regnat, in på Bordeaux känner man sig lite besviken. Ok, merlot, Frankrike, Bordeaux, S:t Emilion, 2016. Men vad ska jag gardera med? Garnacha, Spanien, Rioja, 2015 verkar ju genomtänkt; visst finns det väl någon modern Rioja som inte påminner om kräftskiva, någonstans?

Facit: syrah, Frankrike, Côtes du Rhône/norra Rhône, Crozes-Hermitage, E. Guigal, 2015, 13%.

När jag får höra ”en supertydlig norra Rhône, det finns lagerblad och björnbär och vad inte” och sitter med vinet i hand och mun undrar jag fortfarande hur jag fick det till en merlot från Bordeaux. Jaja, det är ju det här som är det roliga med helblinda provningar, att hitta rätt markörer och koppla av och på de för tillfället relevanta sinnena. Även när vi fått reda på vilket vin det var hävdade vissa (jag) att det ändå är en Saint Joseph snarare än en Crozes eftersom jag upplevde vinet som lättare och mer tillgängligt än en ”vanlig” Crozes. Av en erfaren provare fick jag lära mig att Graillot brukar ha hyacint i doften, Cornas mer tanniner och Saint Joseph är bärigare.

Fjärde röda

Mörkt röd, möjligen dragning åt lila. Efter att näsan med möda lyckats skingra doften av brinnande bakelittelefoner dyker det upp grön paprika i andra doftvågen och i munnen är det eldigt, men inte riktigt så där typiskt Sydafrika-överdrivet. Hursomhelst, Sydafrika känns ändå givet och druvan borde med gröna paprikan som fond vara cabernet sauvignon. Faktiskt ett trevligt Rauchwein att smutta på inledningsvis. Garderingen får bli cabernet franc pga paprikan, men med Sydafrikas förkärlek för field blend där det mesta verkar ingå; druvor, stjälkar, åkarbrasor, traktorer etc kan det möjligen framstå som en aning ogenomtänkt att lägga fram en ren cab franc som alternativ, men det var gröna paprikans förtjänst. Hur var det nu…syrah, finns den i Sydafrika och lyckades jag komma ihåg det…? Nä. Nåja, 2015 om det är ungt, vilket det verkar vara.

Facit: cabernet sauvignon, Sydafrika, Stellenbosch, 2015, Kleine Zalze, Familiy reserve, 14,5%

Skönt att kunna identifiera ytterligare druva och land och det var en trevlig bekantskap inledningsvis. Efter någon timme i glaset tyckte jag dock att vinet kantrat åt det syltsaftiga hållet. Nåja, med tanke på klunkabiliteten lär vinet ändå inte blir långlivat i glaset.

Men räknade ni inte några poäng? undrar kanske den nyfikne. Svaret är ”jodå, det gjorde vi, men kanske inte överdrivet noggrant” och vi kunde trevligt nog konstatera att det var hyggligt jämnt samt att vi som åttamannalag hade alla rätt. Men det kan möjligen ha lite att göra med att arrangören hade alla rätt på förhand.

/The Wall

Annonser

#1590 Röda viner från Jura

Den andra och sista delen i Juradubletten. De vita skrev jag om tidigare (#1574), de hade bra syra, var ofta lite oxiderade, och var rätt bra. Inför de röda hade jag lägre förväntningar, kanske som bäst som en kommunbourgogne?

I Jura odlas vin på 2000 ha, vilket ger 100000 hl varav 1/4 är röda och rosé. Förutom pinot noir odlas poulsard/ploussard som är mycket ljus (enligt engelska wikipedia använd till och med den ljusa pinot för att göra poulsardviner mörkare), samt trousseau (vilken är mer känd som bastardo, bland annat i portvin). På senare år har Jura blivit uppmärksammat på grund av det det finns många producenter av ”naturviner”. De två appelationerna för röda viner är Côtes-de-Jura och Arbois. Vinerna var:

2016 L’Enfant Terrible, J-F Ganevat, Cotes du Jura (poulsard)
Mycket ljus, klar, mycket god doft av jordgubbspinot och rök. Smaken var som doften med bra syra och längd. Många kände en tydlig karaktär av brett. Jag tyckte det var kanonläckert trots sin lätthet, men tyvärr höll vinet inte ända in i kaklet. På färgen var det svårt att inte gissa på poulsard, och det stämde.

2016 DD, Stephane Tissot, Arbois (pinot, poulsard och trousseau)
Grumlig färg, kryddig god doft som efterhand drog mot mint. Balanserad lång smak med hallon och en viss beska. Ganska bra.

2005 Rouge, Chateau d’Arlay, Cotes du Jura (pinot noir)
Mogen färg, ingen doft, sursträv smak, kvällens förlorare, minst ett decennium för gammalt!

2015 Cuvee Julien, J-F Ganevat, Cotes du Jura (pinot noir)
Ljus, klar färg, doft av gummi, hallon och lite naturvinston i smaken.

2015 Trousseau Amphore, Stephane Tissot, Arbois (trousseau)
Opak gråbrun färg, doftar hallon och naturvin, god syra, hallon och funk i smak. Vinet började bra men var klart instabilt, och efter ett tag ville jag inte alls ha mer av det. Man använder väl amforor för att stabilisera vinerna, men svavel verkar säkrare…

2016 Morgon Cote Du Py, Jean Foillard, Beaujolais (gamay)
Kvällens mörkaste vin, gummi och hallon i doft, mest gummi i smaken. Ok, men inte så mycket mer. Ingen gjorde kopplingen till gamay eller Beaujolais.

2015 Nuit-St-Georges, Duband, Bourgogne (pinot noir)
Denna avvikare var också ett av de mörkaste vinerna, med åter igen pinothallon i doft och smak. Ungt, inte komplext men riktigt gott och så här långt in i provningen uppskattade jag som omväxling ett vin som var rent och stabilt. Många andra klagade på den dominerande ektonen, men lättrostad ek har jag hög tolerans för. Kvällens klara vinnare, och det enda som inte fick någon sämströst.

2014 Lulu, Lulu Vigneron, Cotes du Jura (pinot noir)
Klar, doft av nejlika, men inte så god smak. Den som kallade det för körsbärsvin slog huvudet på spiken, med mycket karaktär av körsbärskärnorna.

För den nyfikna finns en bok, ”Jura Wine” av Wink Lorch.

Tabellen (vin, pris nu, röstsiffror bäst-sämst, min poäng)
2016 L’enfant Terrible, J-F Ganevat, Cotes du Jura, 415 kr, 0-2, 16 p
2016 DD, Stephane Tissot, Arbois, 400 kr, 1-2, 14 p
2005 Rouge, Chateau d-Arlay, Cotes du Jura, 253 kr, 0-5, 7 p
2015 Cuvee Julien, J-F Ganevat, Cotes du Jura, 515 kr, 4-1, 14 p
2015 Trousseau Amphore, Stephane Tissot, Arbois, 400 kr, 1-2, 15 (initialt)-11 p
2016 Morgon Cote Du Py, Jean Foillard, Beaujolais, 299 kr, 2-1, 13 p
2015 Nuit-St-Georges, Duband, Bourgogne, 440 kr, 5-0, 17 p
2014 Lulu Vigneron, Cotes du Jura, 346 kr, 1-1, 10 p

Således var inget av juravinerna bättre än just denna kommunbourgogne i min bedömning, men dels var bourgognen riktigt bra, och dels bjöd de sex juravinerna på mycket underhållning, med vild variation både mellan glasen och i varje glas. Så de var utmärkta viner för en kicksökande provare… Efter provningen kommenterade någon med ”knappast kommer något av de här vinerna att väljas till årets vin” men å andra sidan var det en stark kandidat till ”årets intressantaste provning”.

Jag kan också tänka mig att Jura är ett perfekt område att beställa in vin glasvis ifrån. Jag besöker visserligen aldrig vinbarer, med arrangören hälsar att det finns bra utbud av Juraviner på Bar a vins på Narvavägen.

För övrigt ska jag hålla ögonen öppna efter poulsard i fortsättningen!

ASi

#1587 Goda viner

Vi var 9 nyfikna provare + provningsledare Jack som tog paus i helgfirandet för att testa ”Goda viner”. Goda viner i Jacks regi brukar betyda viner med god mognad och hög kvalité. Det kunde vi vänta oss även denna gång enl provningsledaren som berättade för oss att samtliga viner (utom möjligen ett) befann sig i det sk. ”drickfönstret” enl. olika källor (vinsidor på internet).

Provningsledaren förbereder sig!

Vin nr 1. FX Pichler, Riesling Smaragd, 2002.
Guldgul färg, petroleum, honung, saffran och kanderad citrus i doften. Smaken läckert svulstig med gul frukt, sötma, saffran och godis.

Vin nr 2. Stéphane Carell, Condrieu, 2008.
Färgen guldgul, doften lite knuten, grapeskal, persika i burk och citrus. I smaken hittade vi ganska liten syra med torr gul frukt och lite smör.

Vin nr 3. Clemens Busch, Riesling 1er ÖKO, 2007.
Bronsgul med doft som liknade gammal champagne med bokna gula äpplen och lite parfymerad. Sötma, söt gul frukt och citrusmarmelad i smaken.

De 3 vita vinerna.

Vin nr 4. Ogier, Côte-Rôtie, 2003.
Färgen scharlakansröd, doften mörka bär, fat och lite kött/peppar. Torr, sträv, tanniner, fat och söt frukt i smaken.

Vin nr 5. Pape Clément, Chateau Pape Clément, 1990.
Lite brunröda färgtoner med doft av svarta vinbär, ceder, fat och läder. Lite brettig smak med mörka bär, tanniner, rondör och mognad.

Vin nr 6. Rayas, Chateau de Fonsalette, 2001.
Ljust brunröd färg, doft av röda bär, fat och sparrisburk med smak med torr syra, röda bär, söt frukt och fat.

De 3 röda vinerna.

Sammantaget en härlig provning med både mogna och goda viner!


1. FX Pichler, Dürnsteiner Kellerberg, Riesling smaragd, 480:- (2004), 1/1/10, 17,5p.
2. Stéphane Carell, Domaine de Bonserine, Condrieu, 470:- (2012), 0/5/10, 14p.
3. Clemens Busch, Marienburg Raffes, Riesling 1er ÖKO, 550:- (2014), 1/3/10, 16p.
4. Ogier, Les EmBruns, Côte-Rôtie, 450:- (2007), 1/0/10, 15p.
5. Pape Clément, Chateau Pape Clément, Pessac-Leognan, -, 4/1/10, 17p.
6. Rayas, Réservé, Chateau de Fonsalette, 400:- (2007), 3/0/10, 16p
.

//TB

#1575 – Klimat och Kvalitet

DB höll en lite annorlunda provning efter WSET protokoll och med en lite annorlunda bedömningsstruktur än normalt i AuZone

Fokus var vinprovning utifrån ett kvalitets- och klimatperspektiv med provningsmetodik utgående från de strukturerade metoder som används exempelvis av WSET och Masters of Wine.

Vi provade följande viner i två flighter:

  • 1.1. La Chablisienne, Chablis Le Finage 2017 (155:-)
  • 1.2. Golan Heights Winery, Yarden Chardonnay 2016 (159:-)
  • 1.3. William Fèvre, Chablis Premier Cru Montmains 2016 (299:-)
  • 1.4. Far Niente Chardonnay 2016 (575:-)
  • 2.1. Luke Lambert Nebbiolo 2016 (349:-)
  • 2.2. Paul Jaboulet Ainé, Côte-Rôtie Les Jumelles 2014 (399:-)
  • 2.3. Borgogno Barolo Riserva 2011 (399:-)
  • 2.4. Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz 2015 (239:-)

Flight 1, vita

          1.1 1.2 1.3 1.4
 Utseende
Klarhet klar, dimmig fällning? Klar Klar Klar Klar
Färgintensitet låg, medel, djup låg medel låg medel
Färgnyans vitt gröngul, citron, guld, bärnsten, brun citron guld gröngul gröngul
Färgnyans rosé skär, laxfärgad, orange, lökskal        
Färgnyans rött lila, blåröd, röd, brunröd, tegel        
 Doft
Renhet rent, orent
defekt?
rent rent rent rent
Doftintensitet låg, medel(-), medel, medel(+), hög låg medel + medel medel
Aromer/Karaktär primära (från frukten)

sekundära (från fatbehandling, malolaktisk jäsning, autolys, battonage…)

tertiära (från mognadslagring, oxidation…)
mineral

reduktiv

citrus
fat

melon
persika

rör
mineral

cest
lime

mynta
citrus
fat, popcorn

oliv, nektari
funky

kryddig
godis
Mognadsgrad ung, under utveckling, fullt utvecklad, passé ung under utveckling under utveckling under utveckling
 Smak
Torrhet torr, torr med lite sötma, halvtorr, halvsöt, söt, mkt söt torr med lite sötma torr torr torr
Syra låg, medel(-), medel, medel(+), hög medel + medel – medel + medel –
Strävhet ingen, låg, medel(-), medel, medel(+), hög låg låg låg låg
Fyllighet lätt, medel(-), medel, medel(+), fylligt medel – medel + medel medel +
Smakintensitet låg, medel(-), medel, medel(+), hög medel medel medel + medel +
Smaker/Karaktär primära (från frukten)

sekundära (från fatbehandling, malolaktisk jäsning, autolys, battonage…)

tertiära (från mognadslagring, oxidation…)
frukt

mineral

örtig / skalig
fat

gul frukt

kryddig
frukt

mineral

mandel
/bitter
frukt
aprikos
lång

mineral
fat

stenfrukt
Alkohol låg, medel(-), medel, medel(+), hög 13,5 14 14 13,5
Alkohol starkvin låg, medel, hög        
Eftersmak kort, medel(-), medel, medel(+), lång medel – medel medel + lång
 Slutledning
Lagringspotential för ungt, kan lagras x år, bör konsumeras, för gammalt 2 år 0 år 3 år 1 år
B L I K Balans, Längd, Intensitet, Komplexitet x x     x x x x x x   x x x x
Kvalitet defekt, låg, medel, bra, mycket bra medel bra medel mycket bra
Ålder / årgång   2014 2012 2013 2014
Ursprung druvsort, klimat, region, producent   Chardonnay
 – nya världen
Chenin blanc Chardonnay
 – bourgogne
Serveringstemp 6-8°C, 8-10°C,
10-12°C, 12-14°C,
14-16°C, 16-18°C
10-Aug 43385 43322 43385
Matkombination förslag på

råvara,
tillagning,
tillbehör
       
 Röstning / Betyg
Bäst   0 1 0 7
Sämst   2 3 3 0

Flight 2 Röda

            2.1 2.2 2.3 2.4
 Utseende
Klarhet klar, dimmig fällning? Klar Klar Klar Dimmig
Färgintensitet låg, medel, djup medel djup medel djup
Färgnyans vitt gröngul, citron, guld, bärnsten, brun        
Färgnyans rosé skär, laxfärgad, orange, lökskal        
Färgnyans rött lila, blåröd, röd, brunröd, tegel röd blåröd brunröd blåröd
 Doft
Renhet rent, orent
defekt?
orent defekt rent rent
Doftintensitet låg, medel(-), medel, medel(+), hög medel + medel medel – hög
Aromer/Karaktär primära (från frukten)

sekundära (från fatbehandling, malolaktisk jäsning, autolys, battonage…)

tertiära (från mognadslagring, oxidation…)
slånbär

plommon
örter

blodapelsin
tca

fat

bitter
mineral

kartig frukt

körsbär
fat

björnbär

sylt
Mognadsgrad ung, under utveckling, fullt utvecklad, passé under utveckling utvecklad ung utvecklad
 Smak
Torrhet torr, torr med lite sötma, halvtorr, halvsöt, söt, mkt söt torr   torr torr
Syra låg, medel(-), medel, medel(+), hög medel +   medel + medel
Strävhet ingen, låg, medel(-), medel, medel(+), hög medel   låg medel +
Fyllighet lätt, medel(-), medel, medel(+), fylligt medel   medel + fylligt
Smakintensitet låg, medel(-), medel, medel(+), hög medel   medel + hög
Smaker/Karaktär primära (från frukten)

sekundära (från fatbehandling, malolaktisk jäsning, autolys, battonage…)

tertiära (från mognadslagring, oxidation…)
frukt

järn

mineralitet
dill
  plommon

paprika

te
nickel(godis)
paprika

björnbär

sylt
Alkohol låg, medel(-), medel, medel(+), hög 13   14 15,5
Alkohol starkvin låg, medel, hög        
Eftersmak kort, medel(-), medel, medel(+), lång medel –   medel + lång
 Slutledning
Lagringspotential för ungt, kan lagras x år, bör konsumeras, för gammalt nu! aldrig 1-5 år 5-15 år
B L I K Balans, Längd, Intensitet, Komplexitet x     x         x x x x x x x x
Kvalitet defekt, låg, medel, bra, mycket bra medel   bra mycket bra
Ålder / årgång   2005   2010 2015
Ursprung druvsort, klimat, region, producent        
Serveringstemp 6-8°C, 8-10°C,
10-12°C, 12-14°C,
14-16°C, 16-18°C
16-18   14-16 14-16
Matkombination förslag på

råvara,
tillagning,
tillbehör
       
 Röstning / Betyg
Bäst   3   2 3
Sämst   2   0 5

/JT

#1569 BYOB USA

Ett vitt och sex röda. Naturligtvis kan jag ha fått data om vinerna fel, så kolla gärna och kommentera ännu hellre!

2012 Ma Douce Chardonnay, Sonoma, Morlet. Rik god ekig doft, initialt väldigt kallt men också riktigt gott, men eken tog över helt vid mer normal temperatur.

2011 Aubert Pinot Noir, Sonoma Coast. Ljust, kryddig doft, smaken inledningsvis mogen pinot, ej sträv, övergick i en alkoholstinn jordig beska.

2011 Shafer Merlot, Napa Valley. Doften påminde om svartvinbärssaft, och så även den ganska tunna smaken.

2015 Halcon Pinot Noir, Mendocino. Liten jordgubbsdoft, lite anemiskt, pinotsmak och ganska gott.

1999 Pilitteri Cabernet Sauvignon hade en lätt men komplex doft, grön, lite fat, jordig och god cabernet. Smaken innehöll rik frukt med svarta vinbär, med en lite stjälkbesk avslutning. Det här vinet var från Niagara i Kanada, min favorit med endast 12.3% alkohol. Det beror dock inte på att det är odlat så långt norrrut, eftersom Niagara ligger på samma breddgrad som Toscana.

2000 Monte Bello från Ridge, 75% cabernet sauvignon och 23% merlot. Mycket mörkt, kryddig doft med aska och fat, god lång smak. Strålande balans och elegans och kvällens klara vinnare.

1999 Cline Mourverdre var jag ganska säker på att det var en australisk syrah. Eukalyptus, parfymerad, direkt äckligt, allt stämde! Kanske tål mourverdre inte så lång lagring, jag tycker att även elit-bandol kan spåra ut efter två gånger de sju år jag tycker är optimalt.

Tabellen utan priser
2012 Ma Douce Chardonnay, Sonoma, Morlet, 1-2, 16 p kallt och 12 p varmt
2011 Aubert Pinot Noir, Sonoma Coast, 2-1, 14 p
2011 Shafer Merlot, Napa Valley, 0-1, 13 p
2015 Halcon Pinot Noir, Mendocino, 2-3, 14 p
1999 Pilitteri Cabernet Sauvignon, Niagara, 1-2, 16 p
2000 Monte Bello Ridge, 4-0, 16 p
1999 Cline Mourverdre, 1-2, 9 p

ASi

#1564 Lätta rödviner

Ingen av AuZines utsända var på på plats, så här är istället en kort rapport från arrangören.

2016 Ahlsbacher Schöntal från Kühnert. Ett rödvin från Hessische Bergstrasse på pinot noir. Trevig doft med jordgubb och hallon, som också kom igen i smaken. Den stramades också upp av en liten bitterhet. Provningens vinnare, trots att priset troligen ligger under 100 kr. (Jag har fått vinet)

2015 Maranges Premier Cru från Giroud hade knappt någon doft men en god komplex smak, lätt jordig jordgubb.

Othello var mörkt och mousserande, saftig och parfymerad doft och smak av lingon och smörkola. Nästan lambrusco, men IGT Emilia. Lite väl konstigt, och fick alla sämströster.

2016 Nero di Lupo av Cos, en IGT från Sicilien gjord på nero d’Avola. Kryddig doft med mycket aska samt lätt och läskande smak. Trevligt med en liten naturvinsanstrykning.

2015 Beaune de Chateau Premier Cru från Bouchard. När jag började med vinprovning fanns mycket få bourgogner på systemet, och detta vin var en återkommande utmaning på blindprovningar, och tyvärr är det det fortfarande. Neutralt, ganska gott, lite fat men omöjligt att placera. Ingen gissning på bourgogne.

Till efterrätten avslutningsvis det lättaste av alla rödviner, 2017 Brachetto d’Acqui från Braida.

Tabellen
2016 Ahlsbacher Schöntal, Kühnert, Hessische Bergstrasse, 4-0, 14 p
2015 Maranges Premier Cru, Giroud, Bourgogne, 295 kr, 2-0, 15 p
Othello, Emilia-Romagna, Italien, 189 kr, 12 p
2016 Nero di Lupo, Cos, Sicilien, 189 kr, 0-0, 14 p
2015 Beaune de Chateau, Bouchard, Bourgogne, 359 kr, 0-0, 13 p

2017 Brachetto d’Acqui, Braida, Piemonte, 89 kr (1/2), 14 p

ASi

#1547 Bättre zinfandel

Första provningen i Zonen V! Efter lite inledande problem med att hitta rätt i byggarbetsplatsen så var det riktigt trevligt med en snygg och enormt rymlig lokal. I fortsättning så är gränsen inte två, utan omkring tjugotvå flaskor av varje vin…

Zinfandel är ju en druva som ger rika och nästan burdusa viner, och tillsammans med den närstående primitivo är det nästan arketypen för grillvin. Jag tänker inte fördjupa mig i släktskapet mellan dessa, men enligt till exempel Wikipedia är zinfandel och primitivo ej samma druva. De härstammar båda från landskapet Dalmatien i Kroatien men zinfandel odlas ju framförallt i Kalifornien. Denna provning inriktade sig på viner med högre anspråk och prislapp, för att få ett grepp om hur bra zinfandel kan bli.

Gemensamt för många av vinerna var en kraftig attack med mycket frukt och förvånande nog mycket syra. Därefter klingade vinerna av någorlunda snabbt utan att utveckla elegans eller komplexitet. Jag ångrar delvis att jag angav att jag var intresserad av att skriva om vinerna, för vinstilen passar mig inte. Kanske jag tycker bättre om zinfandel ju enklare och mer dämpat vinet är? För att motverka mina snåla betyg så anger jag också betygen från cellartracker på de amerikanska vinerna, och de är ju riktigt höga.

Flera av vinerna hade en distinkt fatkaraktär, men jag tyckte inte att den egentligen harmonierade med vinerna. Den var mer eller mindre god, och låg vid sidan, och ingen gång lyfte samverkan.

Vinerna verkade inte påverkas särskilt av lagring. Det var visserligen bara sex år mellan yngsta och äldsta vinet, men med tanke på att det inte är någon överdriven friskhet från början så kan man ju lika gärna dricka zinfandel ung.
zin2.jpg
De åtta vinerna på provningen var:

2014 Russian River Valley, Carlisle Vineyard, doft av björnbär, ung, bra syra.
2011 Zlatan Crljenak, Dalmatien från ön Hvar i Kroatien. violdoft, frisk med viss strävhet, asketiskt jämfört med de övriga vinerna och min favorit men ingen annans… Crljenak är den lokala synonymen till zinfandel.
2013 Ridge Geyserville, Alexander Valley var fatdominerat med mint och vanilj i doft utan mycket frukt, men ganska snyggt ändå.
2014 Ridge Lytton Springs, Dry Creek Valley, hade inledande en unken doft som förde tankarna till TCA, men den vädrades snabbt ut. Lite besk stjälkig smak.
2011 Ravenswood Teldeschi, Dry Creek Valley doftade aska men god smak med bra strävhet, syra och fyllighet. En del gissningar på brända bakelittelefoner (dvs Sydafrika).
2008 Turley Ueberroth, Paso Robles. Turley producerar omkring 50 olika viner, och 2008 från tre olika vingårdar var med här. Alla tre hade knappt 16% alkohol. Detta hade god rosendoft med inslag av orena fat. Smaken var som doften och det positiva dominerade.
2008 Turley Fredericks, Sonoma Valley var riktigt maffigt men tyvärr stördes jag mycket av karaktären av bränd kakao från de hårdrostade faten.
2008 Turley Hayne, Napa Valley blev kvällens klara vinnare men jag hittar inte mycket att säga. Mycket fat och alkohol och inget störande.

Tabellen
2014 Russian River Valley, Carlisle Vineyard, 519 kr, 15%, 0-6, 14 p, ct 92.4 p
2011 Zlatan Crljenak, Dalmatien, 298 kr, 1-2, 15 p
2013 Ridge Geyserville, Alexander Valley, 358 kr, 14.7%, 2-1, 12 p, ct 91.1 p
2014 Ridge Lytton Springs, Dry Creek Valley, 361 kr, 14.4%, 1-1, 13 p, ct 91
2011 Ravenswood Teldeschi, Dry Creek Valley, 361 kr, 14%, 1-1, 12 p, ct 90 p
2008 Turley Ueberroth, Paso Robles, 875 kr, 15.9%, 0-0, 13 p, ct 92.1
2008 Turley Fredericks, Sonoma Valley, 741 kr, 15.9%, 2-1, 11 p, ct 91 p
2008 Turley Hayne, Napa Valley, 1212 kr, 15.6%, 5-0, 12 p, ct 92.3

Stort tack för denna lektion i min egen smak! Jag ska nu helt sluta köpa Lytton Springs. Jag skulle uppskatta om någon som gillar vinerna också kommenterade!

ASi