Tag Archives: Jubileum

#1243 Viner från 1986

AuZone fyller 25 i år och ett sådant jubileum måste förstås firas med eftertryck. Tre provningar hålls samt en festmiddag i Spegelsalen på Berns. Först ut var en provning av drycker från året då föreningen grundades, alltså 1986. Som sig bör var det föreningens vördade ordförande som stod för arrangemanget, vilket var särskilt passande, dels för att han har en välkänd svaghet för lagrade drycker och dels för att han är en av de ursprungliga medlemmarna.

Ordinarie redaktören hade fått förhinder, varför följande noter är ett samarbete mellan flera av de närvarande provarna, varav en del av dem nya i rollen som skribenter här. Vi låter Anders B komma till tals först, med de två första dryckerna.

1986 Carnegie Porter (25 cl flaska): Lite gråbrun, nästan helt utan kolsyra. Lite köttig, rökig doft med toner av kavring. Syrlig, lite tunn, uttorkad smak drag av vidbränd mat, kompost och kinesisk soja. Var godare för 15-20 år sedan. 6 poäng. [AB]

1986 Sangre de Toro (18 cl flaska): Trött, aning flyktig doft med udda dammiga toner av torra gamla örtkryddor och torkade blåbär. Syrlig, tunn, heldöd smak med plåtig syra och inslag av rönnbär. 2 poäng. [AB]

Olivia får sedan ta hand om det följande bubblet samt det första ”riktiga” rödvinet.


1986 Moët & Chandon Brut Impérial, Champagne, Frankrike
Varmt gul färg; mycket stor mogen doft med lika delar toast och citrusfrukter samt en viss gräddighet och lite röda äpplen; bra syra, mogna citrusfrukter och till och med en grapefrukt dyker upp tillsammans med nötter.
Efter en stund börjar flera deltagare prata om crème brûlée i doften. När spekulationerna drar igång kommer man fram till att det är en champagne från ett stort hus. [ON]

1986 Château Julien Private Reserve, Monterey County, Kalifornien, USA: Mörk småtunn färg med bruna toner; stor mogen doft med mycket fat, stall, tabasco och något som påminner om pappas kompost på landet; frisk, ganska fyllig smak men den mörka frukten domineras av fat och helheten vacklar därmed.
[ON]

Nästa rödvin tar jag själv hand om.
1986 Rubesco, Lungarotti, Umbrien, Italien har en hyfsat mörk rödbrun färg med blek kant. Doften är dov och rätt kartongaktig med en del kött, bröd och linoleum. Lite tomatjuice och råa champinjoner står också att finna. Inte särskilt lovande doft. Smaken är friskt syrlig med en trött, murken frukt. En del torra tanniner finns kvar och i brist på mycket annat tar de över smaken mot slutet. Ett tämligen trött vin. 8p [AK]

Vinpunkarn får dubblera som skribent här och på sin egen blogg Winepunk med ett inlägg om
1986 Château Mouton-Rotschild. Intensiv doft, ungdomlig med tät svart frukt, blåbär och cassis, rejält men snyggt fatad, en del målarlåda och terpentin blandar sig med lite cassis och tjära, en del nyhyvlat virke. Smaken är tät, sträv till max och lite sotigt grov, fatig och kärv, den känns aningen stum och ogin även om koncentration och täthet är på topp. Tanninerna är snyggt sandiga men dominerar tyvärr vinet lite, rökiga och brända övertoner. Avslitningen (sic!) är aningen torr, den skulle vunnit på mer charm. Betyg:++ [WP]

Så ett inlägg från Per.
1986 Philip Togni Cabernet Sauvignon: Utseende: briljant, medel röd, tegel kant, normal tyngd
Doft: god, Cab Franc, mint, svarta vinbär
Smak: Cab Franc, grön paprika, torra tanniner, uppfriskande syra, god,
lang eftersmak
Sammanfattning: St Emilion och Cheval Blanc trodde jag, sa fel det kan bli! [PJ]

Janne L är ännu en av våra debutanter.
1986 Château Ausone: Tegelröd ljus färg, aningen fat, lakristoner i doften – något plåtig och ganska mörk (gammal) frukt, smaken är tunn nästan död , men  sandiga  tanniner – och syrastruktur finns kvar. Känns som det  inte utvecklas vidare.
Med facit i hand en stor besvikelse. [JEL]

Själv rapporterar jag också om
1986 Spätburgunder, Lingenfelder, Pfalz, Tyskland som är blekt tegelfärgat och doftar finstämt men läckert av ljusa jordgubbar, rök, gummi och ett överraskande smörigt inslag som av popcorn. En typisk, väl utmognad pinot noir,helt enkelt. Smaken är liksom doften påtagligt finstämd, vilket tyvärr i det här fallet mest är en förskönande omskrivning av klen. Syran dominerar över den eteriska frukten. Ett litet skitigt inslag gör sitt till för att ge något som är lite intressant i smaken. Ett avrundat och syradrivet slutet, har ändå en viss charm, även om detta vin absolut skulle ha druckits för ett antal år sedan. Jag får erkänna att det här nog kan inlemmas i kategorin ”Bortglömda viner” i min källare, men det kom ändå till pass i den här provningen. 12 p [AK]

Anders B kommer tillbaka och skriver om det första av tre söta viner, och vilket vin sedan!
1986 Château Climens: Djup gyllene färg. Typisk mogen Sauternesdoft med mycket botrytis och toner av saffran och etylacetat. Lite tjockflytande, med avrundad, väl inbäddad honungssötma, en aning beska och massor av botrytis. En klockrent klassisk Sauternes! 17 poäng. [AB]

Jörgen, som varit med sedan föreningens start 1986, tillika den som kom på föreningens genialiska namn, tog på sig beskrivningen av nästa söta vin.
1986 Dürkheimer Feuerberg Huxelrebe TBA: Här var ett vin som är helt madeiriserat i färgen. Brunt och lagom mycket grönt får i alla fall mig att tänka madeira. Men doften stämmer inte, här finns oljighet och toner av plast och kanske vax. Smaken visar sig vara intensivt söt, med koncentrerad russinton och ganska ren smak med en del syra. Det var trots allt ganska naturligt att gissa Tyskland, men Huxelrebe… [JA]

Punkarn får ordet igen om sista vinet, 1986 Vintage Port Dow´s Quinta do Bomfim som har en mogen doft, enormt rökig med röd frukt och lite eldigt anslag, ganska stram faktiskt under skogsbranden. Tät smak, rökig med brinnande tobak & trä, massor av mogen frukt, fina sandiga tanniner, eldig och snygg. Lång och krävande bitter smak med en hel del valnötter och plommon, drar i eftersmaken mot dyr cigarr. Tyvärr dominerar alkoholen en aning.
Betyg:++ [WP]

Sålunda avlöpte vårt första jubileumsevenemang. De följande tre har det redan rapporterats om. Läs om dem oxå, om ni inte redan har gjort det. Tabellen nedan är lite ofärdig, men kvällen börjar bli sen och för att ni inte ska behöva vänta längre på det här inlägget, publicerar jag det nu och ämnar fixa till tabellen när jag hinner.

  • 1986    Starkporter Carnegie, bryggd dec 86, Pripps 4.5 9007 13 SEK  Syst
  • 1986    Sangre de Toro Torres 12.5 9010 10 SEK    Syst
  • 1986    Moët & Chandon 600
  • 1986    Ch Julien CS Private Reserve Monterey County    13 1990? 25$ Cal  400
  • 1986    Rubesco Lungarotti, Umbrien   0412  152    SEK        260
  • 1986    Ch. Mouton-Rothschild    Pauillac 9405 745 SEK  Syst 1500
  • 1986    Philip Togni CS  Napa  1990? 25$ 400
  • 1986    Ch. Ausone   9405 775 SEK Syst 1550
  • 1986    Spätburgunder  Lingenfelder, Pfalz 9007 84 SEK Adnams UK 170
  • 1986    Ch Climens 0311 219 SEK Syst 550
  • 1986    Dürkheimer Feuerberg Huxelrebe TBA  WGS Vier Jahresseiten-Kloster Limburg    6.9 1989 149 SEK Syst 450
  • 1986    VP Quinta do Bomfim, Dow´s, 20  2001 279 SEK Syst 500

/AK

Annonser

#1246 Röda julviner 25 år senare

Den 4 december kl 19:30 nådens år 1986 föddes AuZone. Åke, tillika föreningens förste ordförande, körde då igång med provningen ”Röda julviner (ej glögg)” tillsammans med fjorton premiärister ur föreningens första medlemskader. AuZone, konstituerad som vinsektion i kulturföreningen Z, huserade då i sin första lokal, Zonen. Dåvarande Zonen var, precis som vår nuvarande lokal Zon III, en källarlokal befriande ren från fönster och ventilation.

Vårt föreningsnamn var även det nyfött efter att under hösten 86 haft arbetsnamn Z-vin. Tacka Jörgen för att Zvin istället blev det mer rättframma ”På Zonen” (AuZone). Den tilltänkta devisen ”vi har alla ett litet zvin inom oss” fick därmed kasseras.

Åke´s premiärprovning i december för 25 år sedan bjöd på fem röda viner tillika tilltänkta inköpskandidater lämpliga till julens vinbehov behov. Vilka vinerna var ser ni i listan längst ned där omröstningen gav dött lopp mellan 1976 Viña Arana och 1978 Barolo (koperativvin) som vinnare. Provningen då kostade 80:- att jämföra med dagens 160:- (KPI okt 86 var 161,9 för att okt 11 vara 313,4).

Som ni nu säkert förstått återkom densamme (?) Åke för en upprepning av sin tidigare provning. Inte en repris av identiska viner från 1986 utan en provning med ”samma” viner, motsvarande och av samma typ. Alla viner då som nu ur systembolagets sortiment. Då drack vi fem viner från klassisk vinmark, Bordeaux, Bourgogne, Rhône, Rioja samt Piemonte. Denna gång återprovade vi dessa fem klassiker men utökat med ett extra sjätte vin, ett vin som absolut inte, ens teoretiskt, kunnat ingå 1986. Vad då för vin undrar Du kanske? Ja, tag Dig en funderare, vilka distrikt och vintyper har tillkommit de senaste 25 åren? Ganska många inte minst om Du räknar in att många vintyper ändrat stil sedan 80-talet. Tänk på sådant som alkoholhalt, Chile, sydön av NZ, fatbehandling, omvänd osmos, beskärningstekniker, skördeuttag, BiB, EKO, Bio mm mm!

Hur var då kvällens viner? Efter Åkes inledande och engagerande nostalgiåterblick, intet öga torrt, gled vi obönhörligt över från power point till sedvanlig karaffrotation med mätglas (fanns inte 86) och provning. Ganska snart blev det klart att Åkes rekonstruktion, efter dekonstruktion vin för vin, lyckats förträffligt. Kvällens, tillika provningens andra vin, Bordeaux (LTA-präglad men med måttfulla 13%) klassisk och ursprungstypisk med alla de baskomponenter Du skall förvänta Dig. Vinet har härlig doft av syrén och cassis men med aning gröna tanniner och med pregnant behov av lagring, inte olikt sin like 1981 Larrivet Haut Brion från 86-provningen.

Därefter kom en köttig och korvelegant nordrhônare från ”nya” Jaboulet. Förvånansvärt mogna komponenter och med redan utblommad baconrök i en lika klassisk stil som tidigare provade 82an Côte Rôtie från ärkefiende Chapoutier.

Vidare provades ytterligare två arketyper, från Rioja respektive Barolo. Viña Arana, som idag främst produceras av traditionalistenLa RiojaAltasom en reserva, är fortfarande en typisk representant för gamla tiders röda riojor, fat, dill och åter dill. Dock, då 1986 fick Du en grand reserva för 62:-, idag får Du pynta 194:- för en reserva!

Karaff nummer fyra, skolboks-Barolo (La Roccaela Pirafrån Roagna – f.ö. samma Roagna som deltog i 25års-provandet av BaBa) uppvisande en slående druvtypisitet med viol, mint, körsbär men också en aning etylacetat, precis som vi vill ha vår utvecklade nebbiolo.

Som sjätte och sista vin hade vi en 1.cru från Mercurey, 2007 Clos des Myglands, att jämföra med den 1982 Mercurey (från Lupé-Cholet) vi provade 1986. Båda besvikelser där 2007an idag lider av uppenbart tunnelseende med tillhörande snipighet och oförlösta hallon-PN. Själv tyckte jag idag liksom vid provningen 1986, att en Mercurey i sällskap som detta dessvärre i nio fall av tio underpresterar.

Så vad återstår att kommentera, jo provningens första vin, vinet som inte var möjligt 1986. Ja, Du har gissat rätt, det var en PN från Nya Zeeland (inte omöjlig att ta för en bourgogne tyckte flera) som presiderade över tidens gång och vinvärldens förändring. Denna Pinot Noir från Central Otago (2007 Anthem Discover) visade för bourgognen utan pardon att nya tider är här.

Valuta för pengarna? Ja, men värt att notera vilket också Åke gjorde, är att medelpriset för vinerna (de fem sista) idag är ca 300:- att jämföra med medelpriset 1986 som var knappt 100:-. Således en tredubbling trots att KPI endast ökat med en faktor två. Var det bättre förr…

Tabell med kvällens, 111206, viner och röstsiffror;

  1. 2007 Anthem Discover Pinot Noir (Central Otago, Anthem Wine Co, 13%, Pinot Noir, 159 kr B), 3-1, 15,0p
  2. 2007 Château Carbonnieux (Pessac-Léognan, A. Perrin & fils, 13 %, 60CS+30Me+10CF, 219 kr, rea), 1-2, 15,5p
  3. 2007 Côte Rôtie Les Jumelles (Côte-Rôtie ,Paul Jaboulet Ainé, 13%, Syrah, 449 kr B), 6-0, 16,0p
  4. 2001 Viña Arana Reserva (Rioja,La Rioja Alta, 13%, 95Temp+5Maz, 194 kr B), 1-0, 15,5p
  5. 2004 Barolo La Rocca e la Pira (Barolo, Roagna, 13.5%, Nebbiolo, 389 kr), 3-0, 16,0p
  6. 2007 Mercurey Clos des Myglands 1. Cru (Mercurey, Faiveley, 13%, Pinot Noir, 249 kr B), 0-11, 14,5p

Viner som provades 861204 (köpt på systembolaget, priser dec 86);

  1. 1982 Côte Rôtie (Chapoutier) 127 kr, 0 bäströster
  2. 1976 Viña Arana G.R. (La Rioja Alta) 62 kr, 5 bäströster
  3. 1982 Mercurey (Lupé-Cholet) 70 kr, 2 bäströster
  4. 1981 Ch Larrivet Haut Brion, Graves 139 kr, 2 bäströster
  5. 1978 Barolo (Terre del Barolo) 89 kr, 5 bäströster

Fotnot. 1986 röstade vi i AuZone bara på bästa vin!

(JaJ)

# 1245 AuZones 25-årsjubileumsmiddag

I räckan av firandet av den illustra föreningens kvartssekel kom så höjdpunkten: silverjubileumsmiddagen. Denna ägde rum på anrika Berns Salonger i Stockholm, som öppnade redan 1863, vilket vi kunde lära oss genom den anordnade tipsrundan i Salongerna.

Redan ankomsten lovade gott: så uppklädda har väl aldrig medlemmarna varit med mörka kostymer, sobra slipsar, färgrika dräkter och frasande långklänningar, allt efter  kön och läggning. Många goda gamla vinprovande vänner blandades med ”the usual suspects”, d v s de som brukar hänga på Zon III på torsdagarna. Vi träffade även några nya bekanskaper, medföljande till medlemmar, vilket var extra trevligt. 

Vår käre och evige ordförande hälsade oss välkomna med ett prim(a)tal och konstaterade att vid 40-årsfirandet 2026 kommer vi att ha uppnått provning # 2026. Nåja # 1245, som vi begick denna afton, är inte så illa pinkat heller.

Skumpa med hög dosage…..

  I baren började vi med en relativt mogen skumpa: 2002 Camille Savès från Bouzy, en Grand Cru-by med övervägande pinotodlingar. Enligt baksidesetiketten innehöll vinet 80% pinot noir och 20% chardonnay. Vi möttes av en ganska kraftig mogen pinotig doft som sig bör när den är fråga om blanc des noirs. Smaken var mogen, fyllig och kraftig, med bra mousse och ganska lång. Aningen hög dosage enligt champagneofilerna. 15 p i min bok.

...passar till ostron & gåslever

Perfekt till gåslevern som serverades på porslinssked och ostronen, vilka vi avstod från. Dock smarrigt enligt omkringstående ostronslukare, vilka girigt kastade sig över mina och Kristinas fyra överblivna mollusker.

Tipspromenaden vidtog sedan med champgneglaset i ena näven och pennan och tipskupongen i andra. Fem frågor, vilka föreföll enkla, avverkades, och därefter blinddoftning på ett rött och ett vitt vin (ingen fick smaka då det bara fanns ett glas av vardera). Det var en riesling och en syrah. Vår käre ordförande skulle visa sig kamma hem förstapriset: en box chardonnay från Sydafrika. Så glada vi övriga blev att vi inte vann!

"Duvan" i kamp mot densamma

”Another Brick in the Wall” krängde lotter enligt ett säkert försäljningsknep: en lott för sjutton spänn eller två för en Selma. Någon köpte sedan upp restlagret och högsta vinsten (en flaska skumpa) gick till Sofia. Så ledsna vi övriga blev att vi inte vann!

Så till bords! Johan Lindqvist, kökschef på Berns hade tillagat mun-roarna vi fick till skumpan och stod dessutom bakom hela menyn, som var tillagad enligt kai seki-metoden. De två japanska orden betyder ”het sten” och sägs indikera det välmående och välbehag som uppnås när måltiden är en delad upplevelse. Det konceptet kändes lite sökt.

Sumobrottande sashimi....

Först ut var Sashimi new style, som skulle visa sig vara tillagade tunna skivor av tonfisk. Kanske hade de legat några sekunder på de heta stenarna för de var inte helt råa. Lite chili hettade upp rätten ytterligare. Gott!

...blev den spensliga rieslingen övermäktig

Till detta serverades en 2009 Riesling Trocken Felseneck från Schäfer-Fröhlich i Nahe. Doften var stor, fruktig, mineraldriven och en klassikt ren blom/citrondoft. Smaken fyllig, mineralisk, fruktig med ett uns av restsötma och mineralbeska. I mina provningsanteckningar står på detta vin ”beska” två gånger. En mineralbomb! 14 p i min bok. Kvällens förlorare, i alla fall runt vårt bord. Vinet hade en tuff match mot maten och knuffades precis över den runda ringen på sumobrottningsmattan varje gång den försökte möta sashimin. Vid vårt bord avstod vi även från sojan, men de som kontaminerade sashimin med soja måste ha gett den stackars spensliga rieslingen en ännu tuffare brottningsmatch.

Den helige Jack....

Andra rätten var en gratinerad pilgrimsmussla med sparris gömd under ett generöst lager mollusker med smält ost. Den hade man dock glömt salta så även jag som är försiktig med den varan sträckte mig efter saltkaret.

...blev kompis med Waiparan

Om förra matchen klart vanns av maten, så stod vinet denna gång emot bättre; eller snarare, det var en mer harmonisk kombination. 2007 Chardonnay Mountfield Estate, Waipara, Nya Zealand hade en stor, mycket rostekad doft som inte helt dolde en läcker ton av exotisk frukt och kvitten. Lite för generös för att passera som en Bourgogne. Smaken var fyllig, torr, rostekad med bra alkohol och god frukt. Äntligen en ordentligt ekad chardonnay som vi alla tyckte om runt vårt bord. 15,5 p i min bok.

Nordlig pinosity gladde.....

Till tredje rätten serverades två viner, först en 2007 Spätburgunder Blauschieferfrån Meyer-Näkel. De branta sluttningarna längs floden Ahr hade producerat en medelstor, ganska god, ekad doft med den klassiska skogbackekaraktären och lakrits, men något återhållen av det nordliga odlingsläget. Smaken god, medelfyllig, lakrits, bärig men inte för ung, med mineralitet och bra syra, lång eftersmak. 15 p; betyget kanske lite i överkant bara p g a ”pinosityn” i vinet.

....tillsammans med sydlig syrah.....

Det andra röda vinet var en 2006 André Péalat St Joseph från vår gamle polare Gilles Robin i Rhône, den ende (?) vinodlare som besökt oss på Zonen. 100% syrah som sig bör. Doften stor fruktig, generös med viss mognad, fatig med klara inslag av charkuterier och hög alkohol. Smaken fyllig, mättad, hög alkohol, sträv, torr mogen med köttig karaktär och framförallt god! 16.5 pinnar.

... i kampen mot duvan.

Varför behövdes det två röda viner till maten denna gång undrade vi? Svaret kom när vi grep oss an limecurrystekt blodduva med ankleversås, bok choy och friterade kokosbollar. Det var tufft att med inte särskilt vassa knivar stycka den lilla fågeln – de flesta valde att gå mera handgripligen tillväga och med fingrarna slita loss vingar och ben och mumsa på dem som de värsta neanderthalare. Förmodligen den mest svårforcerade maträtten som någonsin serverats i Zonens regi. Svetten lackade och uppkommen törst behövde släckas med hjälp av bägge vinerna. Det röda fågelköttet, när det väl separerats från skrovet, var dock gott, såsen gudomlig; medan bok choyn och kokosbollarna gick i den japanska kai seki-andan igen.

Anno 1225, Wrångebäck och Källarlagrad.....

Efter denna tvekamp, som mestadels vanns av fågeln, skulle vi begå svenska ostar från Almnäs, ett ekologiskt jordbruk utanför Hjo. Ostarna hette Anno 1225, Wrångebäck och Källarlagrad. De två sista var relativt lika i karaktär, med Källarlagrad som min favorit då den hade en kraftigare tomme-liknande smak. Anno 1225 är en korgost med samma ostmassa som Källarlagrad, men som p g a tillverkningssättet blir mycket mjukare och med många små håligheter. Hasse och jag rensade ostbrickan på vårt bord, men vi noterade att medlemmarna vid flera andra bord inte förstod att uppskatta dessa ostar till fullo. Se http://www.almnas.com/mejeri.htm.

...till amerikansk "port"

Vad för sorts portvin skulle vi få till ostarna? Jo, en 2006 Ridge Geyserville, Sonoma County med 72% zinfandel, 18% carignan och 10% petite sirah. Doftade stort med blåbär som största fruktkomponent, och mycket alkohol. Smaken syrlig, fruktig, fatig, lite godis och med mognad. En riktig fruktbomb som passade utmärkt med ostarna. Alkohol 14.5% enligt flaskan, men säkert mer i buteljen. 16 p i min bok; säkert mer i Kristinas.

Den enda 25-åringen på middagen

Så efterrätten som bestod av blandade bakverk: crème brûlée, chokladmousse med lättkokt frukt, morotskaka med grädde och frukt plus ett antal små mysiga choklad- och gelébitar. Skulle det nu komma något riktigt fint för att stämma in i avslutningsfyrverkerierna i vårt vid det här laget sex timmmars långa firande? Ja, det skulle det: 1986 Château Climens, Barsac, vederbörligen hitfluget med SAS. Vinet serverades, till skillnad från kvällens övriga viner, blint. Färgen överraskande ljus för vad som skulle visa sig ett så pass gammalt vin. Doftande mycket av botrytis, aprikos, fat och något mineral. Smakande av sötma, fyllighet, syrlighet, gräddighet. Botrytis och aprikos även i smaken, som var lång och med en vidhäftande syra som hängde med hela vägen. På topp just nu, men med potential för ännu många år. Klar såtenäs på både doft och smak, den ljusa färgen lurade mig till yngre årgångar. Det visade sig att man begått samma vin på torsdagens provning på temat 1986. 17,5 poäng och klar förstaplats i mitt protokoll.

Rolands rom

Till kaffet hade Roland spårat upp en god rom från det för mig okända romlandet Guatemala: Ron Zacapa, gjord enligt ett solerasystem, där yngsta fat lagrats i sex år och äldsta i 23 år. Faten hade tidigare härbärgerat bourbon och sherry (XP och Oloroso), och lagras på över 2.000 meters höjd. Tänka sig att lagra svensk whisky på Kebnekaises topp, se där har Mackmyras ihärdiga marknadsförare en idé! Doftade av brunt socker, lite bränt, vaniljstång, alkoholstark som sig bör. Smaken med både sötma och någon strävhet, fyllig, lite bränd, choklad, god men ändå ganska slank. Inte poängsatt men mycket god.

Stort tack till middagsarrangörerna Per, Erik, Anders, Magnus, the Wall och alla andra; dessutom alla i styrelsen som slitit med arrangemanget. Det blev så lyckat och uppskattat som ni alla hoppats på. Vi är visseligen bortskämda med ypperliga viner och fantastisk mat på våra höstmiddagar, när vi själva står för fägnaden, men även Johan Lindqvist, som gör detta varje dag på Berns, nådde upp till AuZones höga kvalitetsnivå. Tack även the Wall för bilder. Sen bjöd Philip och Sofia på nachspiel, men det – som det heter i sagorna – är en helt annan historia.

Vinerna (samtliga från SB utom Rhônevinet och Såtenäsen):

  1. 2002 Camilles Savès (Bouzy, Champagne, Frankrike)
  2. 2009 Schäfer-Fröhlich Felseneck Riesling Trocken (Nahe, Tyskland)
  3. 2007 Mountford Estate Chardonnay (Waipara, Nya Zeeland)
  4. 2009 Meyer-Näkel Blauschiefer Spätburgunder (Nahe, Tyskland)
  5. 2006 André Péalat, Gilles Robin (St Joseph, Frankrike)
  6. 2006 Ridge Geyserville (Sonoma County, USA)
  7. 1986 Château Climens (Barsac, Frankrike)
  8. NV Ron Zacapa (Guatemala)

/OW

#1244 Mogen Barolo & Barbaresco

Auzone firar 25 år som förening, och dagen till ära hade man bjudit in till provning på temat ”mogen Barolo och Barbaresco”, eller ”BaBa”, som dagens provningsledare Anders Källberg kallade dem. Anders har lång erfarenhet av italienska viner, och inledde övningen med att visa bilder från Piemonte, vinernas hemvist, samt berätta om skillnader mellan Barolo och Barbaresco. Minsta gemensamma nämnaren är naturligtvis druvan – nebbiolo – som med sina tanniner brukar behöva åtskilliga år för att mjukna och bli behaglig. Ibland tar det tio-tjugo år, i andra fall händer det aldrig. I sina bästa stunder är det en av vinvärldens stora rödvinsdruvor, som betingar priser därefter. I mindre bra år, respektive i händerna hos mindre skickliga vinmakare, så kan det bli fruktfattigt, strävt och ogint. Lite som röd Bourgogne.

För den som vill läsa om geografi, jordmån och producenter, hänvisas lämpligen till Wikipedia, se http://en.wikipedia.org/wiki/Barolo respektive http://en.wikipedia.org/wiki/Barbaresco.

Under teoridelen serverades ett vitt vin från Piemonte, en 2010 Bruno Giacosa Roero Arneis, inköpt på Heathrow för £29,99 dvs 300+ SEK. Jag har druckit ganska många Arneis på plats, och gillar verkligen druvan. Det här var också ett schyst exemplar. Helt torrt, frisk smak av mineraler och mandel och markerad beska, men varumärket Giacosa har tryckt upp priset väl mycket.

Så till de sex provningsvinerna, med två flaskor av varje för att alla 25 provare skulle få 5cl var, dvs mängden av en hyfsat stor snaps. Av vin nr fem var en flaska korkskadad, så då blev det 2,5 cl. Vinerna provades blint, förstås.

1. 1990 Conterno Fantino, Barolo, Sorì Ginestra

Röd färg med begynnande tegel; mycket mogen doft av champinjoner, höstlöv och kokta grönsaker; mycket mogen, relativt fyllig smak av jord snarare än frukt, något stram men ändå med bra balans mellan syra och frukt och med mjuka tanniner. Gott, elegant och en bra början, men jag misstänker att det var bättre för 5-10 år sedan.

2. 1978 Cappellano Barolo

Samma färg som föregående, drar mot tegel; doften likaså mogen av höstlöv, jord och något lakrits; stramare än föregående vin, kraftigare tanninstruktur och lätt metallisk. Här saknas frukten, och vinet ger ett svagare intryck än föregående.

3. 1978 Bruno Giacosa Barbaresco Gallina di Neive

Klassisk ljus nebbiolofärg; till en början en nästan animalisk doft som jag undrar är en defekt, men som försvinner efter tjugo minuter och fram träder en komplex, mogen doft och smak av jord, champinjoner, kaffe och lakrits. Vinet är i det närmaste tanninfritt, vilket måste betyda rejäl ålder, men absolut inte för gammalt, utan riktigt bra nu.

4. 1988 Roagna Barbaresco (magnum)

Färgen drar mot tegelröd; en klassisk doft av rosor och viol, precis som jag tänker mig mogen nebbiolo; stor fyllig smak av samma rosor och tuggbara tanniner. Det är supergott och påminner om en Gaja Barbaresco. Bäst hittills.

5. 1947 Borgogno Barolo

Ljus röd färg; mycket stor, mogen doft av rosor, tryffel och skog; väldigt elegant smak med fin, nästan sötaktig frukt och bra längd. Ett stort vin och bara snäppet sämre än föregående.

6. 1961 Fontanafredda Barolo

Tegelröd färg; till en början alldeles stum, doften är obefintlig och avslöjar ingenting; smaken är mycket mogen och näst intill ogin med alldeles för mycket tanniner vis-à-vis frukten. Jag är beredd att ge den låga betyg, men så öppnar den upp sig efter ca 30 min och fram träder både doft och smak av rosor, viol och körsbär.

Så åker flaskorna fram i den traditionella gissningsleken. Det går sådär. En kul detalj är att Anders själv inte vet vilket vin nr fyra är. Den är inköpt på plats hos Roagna, men utan etikett eller annat facit. Genom sms från odlaren får vi veta att det är en 1988 Barbaresco. Vidare så blir man helt fascinerad av vin nr fem som visar sig vara från 1947. Hur många minns det året? Hur många var födda det året? Jag svarar ”nej” på båda.

Vin/röster (bäst-sämst)/mina poäng/dagens pris:

1. 1990 Conterno Fantino, Barolo, Sorì Ginestra/0-4/17p/400 SEK (eBay)

2. 1978 Cappellano Barolo/1-2/15p/1715 SEK (hos producent)

3. 1978 Bruno Giacosa Barbaresco Gallina di Neive/6-7/2313 SEK (S. Töpler)

4. 1988 Roagna Barbaresco (magnum)/7-6/18p/0 SEK (gåva av producenten)

5. 1947 Borgogno Barolo/11-0/17p/1385 SEK (S. Töpler)

6. 1961 Fontanafredda Barolo/0-6/15p/2850 SEK (systembolaget)

Vinerna tre och fyra valdes av många som såväl bäst som sämst. Möjligen berodde det på flaskvariationer. I vilket fall som helst blev 1947:an kvällens klara vinnare.

En helt igenom perfekt provning.

/PW