Etikettarkiv: Dauvissat

#1572 Domaine Vincent Dauvissat

Domaine Vincent Dauvissat

Domaine Vincent Dauvissat är en av de mest kända adresserna i Chablis, antagligen gör de tillsammans med Raveneau de mest prestigefulla Chablis vinerna. Deras viner är väldigt svåra att få tag i och vanligtvis när systemet erbjuder någon Chablis från Dauvissat så kommer den i själva verket ifrån någon mindre mindre känd odlare med samma efternamn. Domaine Vincent Dauvissat har två Grand Cru lägen, Preuses och Les Clos samt tre Premier Cru viner: Forêt, Séchet och Vaillons. Dessutom så gör de både Chablis och Petit Chablis viner. Vinerna är ekade och utan tvekan koncentrerade. Det kan diskuteras huruvida man därtill ska lägga komplexa eller eleganta. Jag uppskattade koncentrationen och mineraltonerna, andra talade förutom dessa karaktäristiska egenskaper mycket om bakkryddor. Domaine Vincent Dauvissats viner är inte billiga.

Petit Chablis

Jag och många andra uppskattade teorivinet Jean-Paul Benôit Droin, Petit Chablis, 2014.

  1. Chablis (Village) 2005, 16p, 0-4, 50€

Jag tyckte om detta vin som hade fina dofter utav härsket smör, blommor och mineral samt fin syra och dessutom smörighet och nöttoner (mandelmassa) i smaken. Ett gott vin som vars placering jag anser återspeglades i rösterna.

  1. Chablis (Village) 2006, 14p, 0-2, 50€

Detta vin var först slutet men gav sedan ifrån sig liknande dofter (som ettan) inte minst florala. Smaken var dock klart sämre är ettans. Dels var eken störande och dels så fanns det en otrevlig besk smak.

  1. Chablis (Village) 2010, 27€

Dessvärre var detta vin enormt korkat.

  1. La Forêt (Permier Cru), 2009, 17p, 1-3, 45€

Även detta vin var först slutet men senare kom mer och mer mineral- samt citrusdofter. Jag hade först vissa problem gröna toner i smaken men svängde senare och tyckte att mineralen tillsammans med en fräsch citrus (lime) och florala toner samt en bra längd gjorde detta till ett utmärkt vin.

  1. Jean et Sebastien Dauvissat, Séchet, 2011, 16p, 2-1, 249kr

Även om provarna inte insåg det direkt så var alltså detta kvällens katt bland hermelinerna. Förutom mineral etcetera som i övriga viner så hittade jag en doft av honung, likt i vit Bourgogne, och bland smakerna fanns ek, härsket smör samt gröna toner.

  1. Séchet, 2012, 17p, 2-0, 50€

Alltså en “äkta” Séchet direkt efter den från Jean et Sebastien Dauvissat, dessutom från 2012 som ska vara ett betydligt bättre år.  I doften har den kryddiga toner samt hasselnöt, dessutom citrus och speciellt lime i smaken och en fin syra samt längd.

  1. Les Clos, 2007, 15p, 4-2, 84€

Här hittar jag härliga dofter av smörkola och fudge däremot så finner jag smaken trött och lite tråkigt ekdominerad, andra provare är mer entusiastiska, dock inte alla.

  1. Preuses, 2014, 18p, 4-1, 1490kr

Doften domineras av krut samt en koncentrerad frukt. Smaken går i linje med doften. Det finns härliga inslag av mineral, citrus, kryddighet och syra, vilka levereras med en imponerande koncentration såväl som längd. Snyggt!

Dauvissat

/JL

Annonser

# 1379 Chablis Grand Cru

När TE kallar till en provning av Chablis Grand Cru är det ju bara att anmäla sig. För min del blir det inte så ofta av att dricka Chablis privat, men ändå gillar jag att gå på provningar och branschdagar. Varför jag inte själv köper Chablis trots att jag brukar gilla vinerna, vet egentligen jag inte riktigt. På något vis är ändå inte Chablis i ropet just nu.

Även den här provningen uppvisade ett flertal riktigt bra viner, som sig bör mineraldrivna, med bra syra och ren frukt. Hanteringen av fat verkar vara under kontroll i Chablis nu, efter en del excesser, främst på andra sidan millennieskiftet. Även om TE informerade om att Chablis Grand Cru i stor utsträckning får en viss tid i små fat, så var fattonerna här i huvudsak snyggt hanterade och väl integrerade.

Chablis Gr Cru 140821

Provningens första vin har en dov, rätt oxiderad, äpplig doft med flinta, mineral och mandel. En viss utveckling. Elegant och lätt. Smaken är elegant och snygg, distinkt syradriven och med en bra mineralbotten som ger en bra tuggbarhet. Stram, mineralig efter. Hyfsat läckert, men ändå ett snålt slutintryck. Klassisk, rätt charmlös Chablis. Lite mer väntar man sig ändå av en Chablis Grand Cru.
2008 Valmur, W Fèvre

Sedan ett vin med en yngre, druvigare doft med kryddighet, citrus och en basilikaton. Någon brödig ton finns där också, möjligen från faten. Smaken börjar friskt och intensivt med en god, inbäddad syra. Tuggbart med en lite snål mitt och torra, växande mineraler. Lång, krutrökig och kruttorr eftersmak utan direkt charm. Bör nog lagras.
2008 Vaudésir, W Fèvre

Trean är något utvecklad med bra djup i doften som uppvisar havsstrand och en del äpplen samt florala, nästan tvåliga toner. En frisk och stram smak med bra, lätt saftig frukt och god, integrerad syra. Mineralerna märks inte så mycket först, men de växer till sig rejält och dominerar eftersmaken. Kul men krävande vin som också behöver några år till i flaskan.
2008 Bougros ”Côte Bouguerots”, W Fèvre

Så ett ung, snygg och rätt druvigt vin med en distinkt men lite svårdefinierad charmighet som jag ofta associerar med Les Clos. De klassiska markörerna för Chablis finns där i form av flinta, krutrök, äpplen och mineral. Ett vin med stil och bra djup. Smaken öppnar friskt, stramt och intensivt med en god, rejäl syra som är inbäddad i krossade stenar och mineraler som växer och växer till en ytterst tuggbar helhet. Lång, läcker, tuggbar och mineralisk eftersmak. Ungt men alldeles strålande!
2008 Les Clos, W Fèvre

Nästa vin är mer utvecklat i doften med en del åldrade äpplen. Bra djup och en hel del rök. Mer kraft än finess. Även smaken känns dominerad av äldre äpplen och är rätt grov med rökighet och trött frukt. Besk. Torr, rökig eftersmak. Kanske inte fullt så tråkigt som det låter, men ändå grovt och charmlöst.
2008 Les Clos, V Dauvissat

Sjätte vinet har en djup, läckert och komplex doft med en aningen mer värme och en fin utveckling. Hav, mineral, rök och lite bröd ger ett intryck av en stilla Champagne Blanc de Blanc. Smaken är frisk, stram och torr med en smörig ton. Bra djup och med typiska havstoner. Smaken växer och blir rejält tuggbart mineralisk. Hög klass men inte helt okontroversiellt.
2007 Les Clos, W Fèvre

Sjuan är rätt återhållen i doften, men också klart mer utvecklat med gula äpplen, bröd och vanilj. En smörighet antyder att en aningen tyngre fatbehandling kan antas här. Även i smaken känns rostade fattoner. Syran är hygglig men fatbeskan tar snart över och förtrycker även de finare mineraltonerna. Ett grovt helhetsintryck.
1999 Valmur, W Fèvre

Även det sista vinet antyder en ordentlig utveckling med sin dova, mulliga, rätt åldrade doft. En lätt bränd ton för tanken till rostade hasselnötter och en tung blommighet till vita pioner. Betydligt mer uttrycksfullt och komplext än föregående vin. Även i smaken känns det som ett mycket större vin. Tätt och med en ännu hygglig, mullig frukt. Hyfsad syra och bredd. Blir lite bränt och aningen trött mot slutet, men på det hela ett snyggt utvecklat vin.
1999 Les Clos, W Fèvre

Tabellen:

  1. 2008 Valmur, W Fèvre,0-2, 13.5p
  2. 2008 Vaudésir, W Fèvre, 0-3, 14p
  3. 2008 Bougros ”Côte Bouguerots”, W Fèvre, 0-0,16p
  4. 2008 Les Clos, W Fèvre, 5-1, 18p
  5. 2008 Les Clos, V Dauvissat,0-3, 14p
  6. 2007 Les Clos, W Fèvre,0-1, 17,5p
  7. 1999 Valmur, W Fèvre,3-1, 14,5p
  8. 1999 Les Clos, W Fèvre,3-0, 17p

Priserna har jag som synes missat att notera. Om någon har dem får denne gärna komplettera med dem.

/Anders K