Category Archives: Pinot

Baden 5 februari

AuZone Baden 5 feb 2018

För tredje året i rad så bjöd de främsta vinodlarna i Baden och Mosel på en exposé av sina viner på Operaterrassen i form av “VDP Baden & VDP Mosel-Saar-Ruwer in Stocholm“. VDP är en sammanslutning av ca 100 högkvalitativa tyska vinproducenter. I år hade andelen från Mosel ökat så att det var 8 vingods från Mosel och 12 från Baden. Överlag var det många intressanta och bra viner som presenterades.

I Baden var vinåret 2016 vädermässigt inte lika soligt och generöst som 2015, vilket givit “slankare” viner, vilket många vinmakare från Baden välkomnar. Även 2017 ser ut att bli likt 2016 i detta avseende. I Baden produceras både röda och vita viner med tonvikten på “burgunderdruvorna” Spätburgunder, Weissburgunder och Grauburgunder. I Mosel är majoriteten av vinerna gjorda av rieslingdruvan.

Bland de intressanta vinodlarna från Baden kan nämnas Bercher, Dr. Heger, Schloss Neuweier, Salwey, Seeger och Stigler.

WG Bercher presenterade utmärkta vita viner av Grauburgunder (pinot gris) i olika kvalitetsklasser (Gutswein, Erste Lage, Grosse Lage), där deras 2016 Feuerberg Haslen GG (Grosses Gewächs) var klart bäst i stram och stenig stil. En påtaglig glycerol-oljighet i munkänslan skvallrar om koncentration. Det vinet bör man låta ligga minst 5 år innan det är utvecklat. På röda sidan hade Bercher utmärkta viner av Spätburgunder, den enklaste är 2015 Gutswein som är lättsam och trevlig med ljusa toner av sandelträ och lite jordgubbe. Mer tryck i juicen när man provar 2014 Sasbacher Limburg Erste Lage med tydligare ekkrydda och bra fruktkoncentration. Den är ganska syradriven, och behöver lite passande mat för att komma till sin rätt. Toppvinet 2015 Feuerberg Kesselberg Grosse Lage genererar köplust, men man måste klara den tydliga fatbehandlingen. Med ett par års lagring bör balansen infinna sig, ty frukten är rätt tät och klarar tid på rygg. Berchers röda viner var en av höjdpunkterna denna eftermiddag.

WG Dr. Heger från Ihringen är en klassiker i Baden. Till skillnad från många andra i Baden har de även riesling i sitt sortiment. De vita vinerna från 2016 av riesling, grauburgunder och weissburgunder presenterade god frukt men var fortfarande strama och behöver ytterligare tid för att utvecklas. Deras röda GG från Vorderer Winklerberg hade syrligt anslag med god frukt, lurviga tanniner och stor lagringspotential. Bör lagras åtminstone 3 år, gärna längre.

Schloss Neuweier presenterade vita rieslingviner och röda pinot-noir-viner. Alla finns numera i Systembolagets beställningssortiment. De vita vinerna från 2016 är fortfarande litet strama och behöver förmodligen litet tid att utvecklas. Det röda Neuweier Heiligenstein från 2015 var mer lättillgängligt men kan lagras för att utvecklas ännu mer.

WG Salwey från Oberrotweil hade vita viner från 2015, där deras Henkenberg Weissburgunder GG uppvisade läcker flinta, mineral och en förbluffande skärpt syra som lyfter vinet. Imponerande för att vara weissburgunder, som ofta kan kännas neutral. Kan lagras 5 år eller mer. Salwey visade även två grauburgunderviner, 2015 Henkenberg Grosse Lage (alltså samma vingård som ovan) hade nog fått ta lite tid i ekfat och kändes inte helt i balans. Däremot imponerade 2015 Eichberg Grauburgunder Grosse Lage med fet munkänsla härliga mineraler i rik stil. Intressant, en helt annan stil än t.ex. pinot gris från Alsace. På den röda sidan var Eichberg GG från 2014 hyggligt tillgängligt redan nu men kommer sannolikt att utvecklas med lagring. Generellt sett brukar nog Salwey imponera mer på röda sidan, kanske en lagringsfråga?

WG Seeger från Leimen strax söder om den gamla klassiska universitetsstaden Heidelberg presenterade goda vita och röda viner från sina odlingar om totalt 11,5 ha. Från Oberklamm (Grosse Lage) produceras både weissburgunder och grauburgunder, vilka båda redan nu (årg. 2016) var välbalanserade och lättillgängliga med god frukt. Rödvinet Heidelberger Herrenberg från 2014 var fortfarande stramt men med god frukt och behöver förmodligen ytterligare 5 år på flaska för full mognad. WG Seeger presenterade också en spännande rödvinscuvée baserad på spätburgunder, blaufränkisch och schwarzriesling från 2015 som heter Cuvée AnnA och har god lagringspotential.

WG Stigler har en bred palett av olika druvsorter. På vita sidan fanns en underbar silvaner (2016er Ihringer Winklerberg) med god frukt, spännande mineralitet och viss restsötma. Även om silvaner mest förknippas med Franken så är det en traditionell druvsort i delar av Baden. WG Stigler hade också en intressant 2015er Chardonnay GG från Winklerberg. På röda sidan förevisades en 2011 Schlossberg GG som fortfarande upplevdes som ungt och därmed visar på lagringspotentialen hos många badiska viner.

Vinstilsmässigt är Mosel och Baden tämligen olika och de kompletterar därför varandra på ett intressant sätt. Vinproducenterna från Mosel (med bifloderna Saar och Ruwer) presenterade nästan uteslutande rieslingviner – såväl torra som halvtorra och söta.

Maximin Grünhaus presenterade huvudsakligen årgången 2016 som inte var lika varm som 2015 men som ger viner som är välbalanserade med pigg syra och för kvalitetsklasserna Kabinett och Spätlese med god matchande sötma. De bästa vinerna var från Grosse Lage Abstberg, där 2016er Kabinett var en makalös uppvisning i balans mellan sötma och syra på det där viset som bara Mosel klarar av att prestera. Även 2015er Spätlese imponerade i samma stil, klart köpläge här om tillfälle gives.

Vinerna från Reinhold Haart 2016 var lätta i stilen och behöver nog ytterligare litet tid att komma helt till sin rätt. Haart presenterade 3 GG-viner – Grafenberg, Goldtröpfchen och Ohligsberg, som alla visade god potential inför framtiden. Vi fick också prova en makalöst bra Goldtröpfchen Spätlese från 2008, som uppvisade aromatiska mognadstoner (Firne) och gott samspel mellan sötma och rieslingsyra, vilket visar på de ypperliga utvecklingsmöjligheterna för moselviner. Stort vin, hart när omöjligt att spotta!

Karthäuserhof utanför Trier är en klassiker i Mosel-Saar-Ruwer, som haft lite gungig historik de senaste decennierna men som nu är tillbaka i mycket god form. Deras genomgående utmärkta kollektion från 2016 uppvisade frisk syra med fin matchning av god frukt och läcker sötma för Kabinett och Spätlese. Deras Grosse Lage Karthäuserhofberg fick glänsa extra mycket i en Spätlese från 2008 och en Auslese från 2004. Speciellt den senare var makalös, en uppvisning i fjällbäcksliknande renhet och balans. En stor vinupplevelse, riesling när den är som bäst.

Reichsgraf von Kesselstatt hade också utmärkta viner, där 2014er Nies’chen GG och 2016er Goldtröpfchen Kabinett var extra minnesvärda. En Grosse Lage Auslese från 2003 (Josephshöfer Riesling Auslese Lange Goldkapsel #6) visade återigen att moselviner har ett långt liv.

Schloss Saarstein presenterade en pinot blanc från 2015 som var välbalanserad med god frukt och läcker syra. De hade också en nytappad 2017 Schloss Saarstein Riesling trocken som naturligtvis behöver mer tid på sig men som ändå redan nu visade på goda framtidsutsikter. De bästa vinerna från Schloss Saarstein var från deras Grosse Lage Serriger Schloss Saarsteiner – 2015 Riesling Kabinett och 2011 Riesling Auslese.

Nik Weis – St. Urbans-Hof förenklar för konsumenterna genom att ha vita etiketter på viner i torr stil medan svarta på dem i söt stil. Deras kollektion från 2016 var ypperlig – både på torra och söta sidan. Den bästa av de torra var 2016er Wiltinger “Alte Reben” med en god frukt, pigg syra och ett uns restsötma. På den söta sidan toppade Bockstein, som är ett Grosse Lage, både med Kabinett och Auslese. Kabinetten naturligtvis mer tillgänglig redan nu men båda med god lagringspotential.

Sammanfattningsvis bjöd årets upplaga av Baden- och Moselvindagen på många spännande och smakrika vinupplevelser från två högintressanta tyska vindistrikt.

För AuZone

BP & ET

Annonser

#1543 Pinot noir från Tyskland

Pinot noir-viner från Tyskland, hur står de sig? I denna provning hade de fem tyska vinerna inga problem med de tre vinerna från övriga världen. Inget av de övriga fick någon bäströst, och alla tre fick sämströster. Men det var svårt att generalisera, så jag går direkt på vinerna:

2012 Moray St Denis från David Duband i Bourgogne hade en frisk hallondoft, men var förutom det enkelt och tunt. Jag var säker på att det var ett rätt billigt tyskt vin.

2015 Liason av Enderle & Moll i Baden var både det billigaste och mest spännande vinet. Lite mjölkig färg, först dov blommig doft, senare en djup hallondoft som avslutningsvis blev mycket parfymerad. Smaken varierade också, först mycket lätt med aningen naturvinskaraktär, sedan kraftigare med också mer smak av hemkört. Trots att jag ofta har svårt för naturviner så hamnade detta på klart plus för mig, men jag förstår också de fyra som hade det som sämst. Jag lärde mig också den hårda vägen risken med att säga positiva saker om naturviner när jag för första gången i mitt liv blev kallad hipster…

2011 Spätburgunder Herrenwingert Erste Lage från Friederich Becker i Pfalz var ett tunt vin med alldeles för mycket fat, och det fick min sämströst.

2010 Burgweg Spätburgunder GG från Knipser i Pfaltz hade mogen färg och en trevlig liten pinotdoft. Slånbär i smaken, bra syra och kraft, och balanserad ek. Ett av de två toppvinerna!

2011 Pinot Noir, Ata Rangi, Martinborough NZ hade jordgubb i doften, smaken började lång god och ganska bourgognelik, men så småningom bredde eken ut sig och sänkte vinet.

2012 Spätburgunder Siebeldingen aus dem Muschelkalk, Dr Wehrheim, Pfalz, var ganska återhållen med tydligt tvålig smak.

2009 Walporzheimer Gärkammer GG, Adenauer, Ahr, var kvällens äldsta, dyraste och bästa vin. Det upplevdes klart ungdomligt med mint och slån i doft och lång balanserad smak med lite bett från stjälk/bittermandel.

2010 Ojai Pinot Noir Bien Naciado, Kalifornien, var det mest aparta vinet. Blint hade det inte fått många gissningar på pinot. Mörkt med malört och svarta vinbär i doft, sötma och malört i smak. Det blev kvällens förlorare, men för mig mer avvikande än dåligt.

Spätburgunder

Tabellen
2012 Moray St Denis, David Duband, Bourgogne, 363 kr, 0-1, 12 p
2015 Liason, Enderle & Moll, Baden, 230 kr, 0-4, 14 p
2011 Spätburgunder Herrenwingert Erste Lage, Becker, Pfalz, 412 kr, 1-2, 9 p
2010 Burgweg Spätburgunder GG, Knipser, Pfaltz, 435 kr, 5-0, 16 p
2011 Pinot Noir, Ata Rangi, Martinborough NZ, 467 kr, 0-1, 12 p
2012 Spätburgunder Siebeldingen, Pfalz, Dr Wehrheim, 465 kr, 1-0, 13 p
2009 Walporzheimer Gärkammer GG, Adenauer, Ahr, 809 kr, 7-1, 17 p
2010 Ojai Pinot Noir Bien Naciado, Kalifornien, 488 kr, 0-5, 14 p

De två vinnarna var ensamma om två saker som man skulle kunna göra om till ett köpråd, och nästa gång jag ser ett vin som uppfyller kriterierna ska jag också slå till. Dels var båda klassade som GG, Grosses Gewächs, och dels (som en annan provare observerade) så var de buteljerade på ”tyska” flaskor. Kanske väljer odlarna bourgogneflaska när de vill fläska på med eken?

Tack för överblicken!

ASi

PS. För övrigt så verkar årgång 2015 ge en fin pinositet i röd bourgogne!

VDP Operaterrassen 5 februari 2018

Givakt.

VDP, smaka på de tre bokstäverna till att börja med. Verband Deutscher Predikatsweingüter. Erkänn att du nästan intar enskild ställning när de korrekt artikulerade orden når dina trumhinnor. Klanderfri ordning inom vinvärlden kan vi gott och väl visa lite uppskattning för och humma lite instämmande till. Cirka 200 odlare har genom ett privat organ skapat en relativt tydlig klassificering som efter ett visst pluggande fastnar ganska lätt. Jämför gärna med Maslows Behovspyramid. Gutswein nere vid basen av triangeln och Grosse Lage när livet är på topp.

Manöver

Vi marscherar medelst civila steg in till Operaterrassen. En viss aktning kommer helt utan kommando, det är fint besök i salen.

Baden har tolv representanter på plats. Tyskland produktion består till en tredjedel av röda druvor och en hel del kommer härifrån. Vi som anmält oss till Lenas provning på torsdag, rött från Tyskland, kommer säkert att få smaka något från detta 40 mil långa distrikt. 15 818 ha odlingar varav 566 ha klassat som VDP.

Mosel har åtta representanter med bord reserverade och distriktet behöver knappast någon ytterligare presentation. Dessvärre lämnade SA Prüm och Van Volxem walk over och borden gapade tomma. Mosel har näst flest producenter under VDP-flagg, 30 stycken. Bara Rheingau har fler med sina 36 VDP-klassade producenter. 8 792 ha varav 477 ha under VDP-flagg.

Mittelrhein. Alla som har smakat ett vin från Mittelrhein upp med en hand…! Nehepp, inte det. Fem VDP-klassade odlare sörjer för att 63 ha vårdas på bästa sätt. Produktionen hos de fem odlarna ligger mellan 50 – 130 000 flaskor per år. Distriktet omfattar totalt 468 ha. Vi gör honnör för denna Kleiner Kämpfer. En producent var annonserad men dök inte upp varför vi får vandra vidare lyckligt ovetande om distriktets förträfflighet.

Fältlystring

Haart 1

Reinhold Haart, en krävande producent. Mosel.

Med undantag för deras Piesport Riesling Trocken, VDP Ortswein, var övriga torra flaskor säreget tuffa med en mineralisk, knastrande torrhet och längd, grapetoner och en viss bitterhet. Synnerligen omogna och frågan är hur många med handen på hjärtat som uppskattar denna tydlighet. Men samtidigt som man brottades med de effektfulla vinerna kunde man inte undgå att imponeras av hantverket och önska att man hade ett antal lådor för lagring. Grafenberg, Goldtröpfchen och Ohligsberg, samtliga GG, var fantastiska tungviktare inom segmentet.

Den söta delen representerades av Piesport Riesling Kabinett 2016, VDP Ortswein, med en spritzighet, ganska tydlig sötma och svinhög syra. Ni får säga vad ni vill men den här måste få landa lite till i flaskan innan den korkas upp. Goldtröpfchen Riesling Spätlese 2008, VDP Grosse Lage, uppvisade så otroligt mycket mer efter sina nio år i flaskan. Ljuvlig doft med behaglig sötma och grönt gräs. Gräddig känsla med ljuvligt, behaglig sötma med nougattoner som bars upp på ett fint sätt av en skön syra och en fantastisk längd. Om jag är riktigt ledsen någon dag skall jag ta ett glas av detta vin så kommer solen att skina igen.

Grunhaus 1

 

Maximin Grünhaus, enkel att tycka om. Mosel.

Redan deras instegsvin Maximin Grünhaus Riesling Trocken 2016, VDP Gutswein, bjöd på en tydlighet och kvickhet som var lätt att ta till sig. Karaktär för en ringa slant. Uppe på toppen av VDP-pyramiden representerades producenten av en GG som följdes av en Feinherb, en Kabinett och en Spätlese. De två första från odlingslotten Herrenberg och de två sista från Abtsberg. GG´n var fantastiskt god redan som ettåring, 2016, med vad jag vill kalla elegans och en behaglig längd. Det lilla anslaget av sötma i Feinherb var omöjligt att inte bli förtjust i. Kabinetten hade en sådan smekande sötma, uppbackad av den renaste syran att jag direkt tänker på en välkänd sommeliers liknelse vid ”änglakiss”. Ynka 7,5 % gör att du aldrig behöver tveka på att ta ett glas till. Utan tillgång till priser kanske man skall passa sig för en rekommendation men husets hela stil var väldigt lätt att tycka om.

Schloss

Schloss Saarstein, ungdomlig lätthet. Mosel

Som en katt bland Hermeliner serverades Saarstein Pinot Blanc trocken, 2015. Vinet uppvisade en viss bitter touch och en inte fullt så angenäm eftersmak. Samtidigt kan man tycka att det är vågat att servera vinet mitt bland alla goda Rieslingviner. Ännu modigare var greppet att servera ett vin från 2017 som buteljerats för bara en vecka sedan. Nej det var inte gott och samtidigt kan man fråga sig hur många som klarar av att utvärdera ett så omoget vin. Jag gör det i alla fall inte. Följande viner var Schloss Saarstein 2016, Spätlese trocken och Kabinett Feinherb. Bägge med lovande dofter men som inte möttes av en motsvarande smakupplevelse. De kändes för unga och Kabinetten hade en spritzighet inte riktigt hörde hemma här. Som ni hör hyllas inte producenten men jag undrar om inte de två första, högst märkliga, vinvalen färgade synen på hela producenten.

Salwey 1

Salwey, ger Grauburgunder ett helt nytt ansikte. Baden.

Även Salwey välkomnade besökarna med en ”Weissburgunder” men var kloka nog att ta i lite. En torr Grosse Lage i prisklassen 250 kr med förförisk, och odefinierbar, doft och en smörig blommighet. Därefter följde två Grauburgunder GG som var så långt bort från Alsaces Pinot Gris du kan tänka dig. Henkenberg och Eichberg, bägge från 2015, GG. Bägge saknade den, vad skall man kalla det, sötma av torkade frukter som Alsace bjuder på. Här var man mer inne på en elegant krispighet med mjuka och varma kryddor. Doften av Eichberg fick den angenäma effekten att håren på underarmarna reste sig.

Två röda presenterades, Henkenberg och Eichberg. Bägge Spätburgunder GG från 2014. Intressant var att representanten hävdade att de högst ogärna släppte sina viner lika tidigt som alla andra. 2014 kan knappast kallas moget men Eichberg Spätburgunder GG var definitivt en upplevelse redan nu. Mjuk och tydlig ekton. Detaljerad smak med behagliga men tydliga tanniner, ett kraftigt bett och med en fantastisk längd. 39 Euro på deras hemsida.

Seeger 1

Seeger, genomgående en välproducerad känsla. Baden.

Det börjar bli en vana att få Weissburgunder i första glaset men den här avvek en aning genom sin lagring på fat. Oberklamm Weisser Burgunder GG 2016. Supertydliga, nya, ekfat men på ett väldigt behagligt sätt, mild grape, sinnrik syra och fin längd. Nästa glas fylldes med Oberklamm Grauburgunder GG och bjöd på en av dagens läckraste upplevelser. Behagligt, supertydlig ek, gräddig och nästan söt doft, svingott men ungt, torrt och med gräddig känsla.

På den röda sidan stoltserade Heidelberger Herrenberg Blauer Spätburgunder trocken 2014. Smaken var lika lång som namnet och vinet hade en omfamnande kropp och kraftig tydlighet. Röd javisst men mer mot det mörkröda hållet och en överraskande mogen känsla. Sista glaset fylldes med Cuvée AnnA 2014 vilket var en blandning av Spätburgunder, Blaufränkisch och Schwarzriesling. Gamla ekfat, mjuk kryddighet och en viskande lätt syra. En annorlunda upplevelse som var svår att placera i ett fack.

 

Lediga.

VDP rymmer merparten av de namnkunniga producenterna. En och annan kanske protesterar med hänvisning till ”fria” odlare av hög kvalitet som inte är medlemmar och det ligger helt säkert någonting i det. Men i akt och mening att främja kvaliteten och även ryktet av kvalitet har VDP lyckats riktigt bra. Tanken är att om du greppar en flaska med märkningen VDP skall du på goda grunder veta vad den innehåller. GG, de olika predikaten eller de prisvänliga Gutswein.

Häng av dig uniformskappan, knäpp upp översta knappen och luta dig tillbaka med några tyska droppar i glaset. Men låt dig för allt i världen inte ryckas med av tyskarnas eget konsumtionsmönster där de bälgar i sig allting väldigt ungt. Köp, glöm bort och njut av vinet först efter att år av damm lagt sig över flaskorna.

”MUCK”

Sven-Olof Johansson för AuZone

#1532 – Arnot-Roberts

Arnot Roberts photo history1ET hade via egna källor och vineventet GoWest letat upp denna unga producentduo i Kalifornien. Firman drivs av Duncan Arnot Meyers och Nathan Lee Roberts. Produktionen uppgår till 2000 lådor per år och utgörs främst av stramare viner tack vare tidigare skördar och utvalda svalare lägen än vad annars karakteriserar vinerna från regionen.

Dagens vinerA-R glas

1. 2014 Chardonnay, Trout Gulch Vineyard, Santa Cruz Mountains

Glasgul färg. Läcker vaxig fruktdriven doft. Rikedom, komplexitet. Elegant, fyllig, lite rökig doft med eleganta fat. Fräsch med inslag av tändsticksplån.

Komplex, lätt fatig, syradriven, lång smak med en bukett av olika citrusfrukter.

2. 2014 Chardonnay, Watson Ranch, Napa Valley

Glasgul färg. Initialt stram och sluten vaxig doft. Fat, vanilj och smör efterhand. Elegant.

Fatbalanserad, lätt smörig, örtig och lite gräsig karaktär. Lite djurisk kraft och komplexitet.

3. 2013 Le Grappin Beaune Premier Cru Boucherottes, Bourgogne, FRA

Rödlätt färg, Vulkanisk, komplex, lite sluten doft med florala, örtiga inslag efterhand.

Rik och komplex men ändå elegant, syradriven med klarbär och äpple i smaken. Ung!

En slamkrypare visade det sig, från Bourgogne. Men stack inte ut så nämnvärt från amrisarna…

4. 2015 Pinot Noir, Peter Martin Ray Vineyard, Santa Cruz Mountains

Genomröd färg. Kryddig, mognadstoner, lite krusbär, örter och gräs. Stram och komplex med lite grape och doftmarkörer som sauvignon blanc!

Intensiv, syradriven, spretig, örtig smak med markerade och snygga tanniner! Robust och stram.

5. 2015 Pinot Noir, Clary Ranch, Sonoma Coast

Genomröd mörk färg. Initialt lite stram, kokt ton, efterhand fylllig, burgundisk, rotfruktsdriven pinös doft.

Kraftig smak med rund, lite mogen smak. Aning ox-anstrykning med lite skalig / hela klasar – tanninkänsla.

6. 2013 Arnot-Roberts, Syrah, North Coast

Svart-blåröd färg. Initialt saftig doft, svartfrukt och kryddor. Eteriska toner, torkad ingefära, komplex. Björnbär och lite korinter.

Fyllig, tannindriven smak med snygga fat. Bred frukt med björnbär och lite kråkbär i smaken, ganska elegant.

7. 2013 Que Syrah Vineyard, Sonoma Coast

Mörkrödsvart färg. Komplex, lite kokt, möjligen lite oxidation. Bred robust och lite svartpeppar. Någon provare hävdade att det doftade marijuana, inga namn.

Kryddig, komplex smak med begynnande mognad. Kraftig syra och balanserad frukt.

– Listan –

  1. 2014 Chardonnay, Trout Gulch Vineyard, Santa Cruz Mountains, 1/1/10, 17p
  2. 2014 Chardonnay, Watson Ranch, Napa Valley, 0/2/10, 16p
  3. 2013 Le Grappin Beaune Premier Cru Boucherottes, Bourgogne, FRA, 1/4/10, 15p
  4. 2015 Pinot Noir, Peter Martin Ray Vineyard, Santa Cruz Mountains, 0/1/10, 16p
  5. 2015 Pinot Noir, Clary Ranch, Sonoma Coast, 0/1/10, 16,5p
  6. 2013 Arnot-Roberts Syrah North Coast, 3/1/10, 17,5p
  7. 2013 Que Syrah Vineyard, Sonoma Coast, 5/0/10, 16,5p

Snygg etikett med en teckning av en fuchsia.

/JT

#1525 Route de vin rouge – Bourgogne

Låt säga att man bestämmer sig för att åka till Frankrike för att plugga franska. Om man dessutom är vinälskare, finns väl knappas något lämpligare ställe att göra det än i Beaune, i hjärtat av Bourgogne. Dessutom kan man ju ta bilen ned och då passa på att åka vägen genom de berömda vingårdarna och stanna till hos ett urval producenter för att prova och köpa vin. Det låter väl som en alldeles utmärkt idé? År 2007 gjorde kvällens arrangör MA just detta och ett antal av de flaskor som så småningom fick plats i bilen när han vände kosan hemåt igen, fick vi i AuZone förmånen att avnjuta i kväll.

Vin nr 1 har en utvecklad doft med djuriska, köttiga toner med värme. en klassisk skit-pinot med lite vedrök och en aning kryddpeppar. Rätt lätt och klassiskt i stilen.
Smaken är frisk med en lätt söt, röd frukt. Syran är påtaglig och minst sagt läskande. Rätt slankt men charmigt. Lätt snål, rökig eftersmak. Doften bättre än smaken.
2007 Santenay-Beauregard 1er Cru, Dom. Roger Belland

Lätt metallisk, friskt rödfruktig doft med lingon och röda vinbär. Liten skitighet och en del rotfrukter.
Tät, mörk frukt och lite fat i smaken som har en bra syra och tät, mörk, mustig frukt. Intensivt och aningen grovhugget med rätt torra tanniner som tar över i eftersmaken. Viss stil ändå.
2007 Pommard 1er Cru ”Les Rugiens”, Aleth Girardin

Trean har en fint utvecklad doft med bra, mogen frukt, en del vedrök och köttiga, djuriska toner tillsammans med kolatoner. Bra djup.
Frisk, rökig, god smak med bra syra och snygg, ljusröd frukt. Pyrande vedbrasa hela vägen. Måttliga, rätt avrundade tanniner. Charmig, rökig, något torr eftersmak. Riktigt trevligt vin!
2007 Vosne-Romanée, Robert Sirugue

Djup, fyllig doft med en del rostade fat, tät bra frukt, kanel och vedrök. Känns snyggt, påkostat och välgjort.
Smaken öppnar tätt med mörk, söt frukt. Mustigt och mulligt, med något lägre syra. Utstrålar värme och mogen frukt. Tanninerna är snyggt inbäddade i frukten och ger en tjock, tuggbar, något eldig eftersmak med bra pinosity. Utmärkt vin, men med aningen alkoholtyngd.
2007 Vosne-Romanée 1er Cru ”Les Petits Monts”, Robert Sirugue

Femman har en stram, frisk, något återhållen doft med en kryddig, körsbärsaktig frukt och en lätt grön, örtig ton.
Smaken är rejält frisk och rödfruktig. Lite lingonaktigt, men också röda vinbär och rabarber. En del kritiga tanniner. Frisk, torr, rätt syrlig eftersmak.
2008 Vosne-Romanée 1er Cru ”La Croix Rameau”

Sexan är tät och koncentrerad med vaniljiga fattoner och mörk frukt som paras med mörk choklad och massor av mint. Nästan Aussielikt! Smaken är frisk och tät med en tuggbar söt frukt. En mer aromatisk pinotfrukt växer till sig och ger en känsla av mogna, mörka körsbär. En hel del tuggbara, finkorniga tanniner är snyggt inbäddade i den täta frukten. Lång, tät, mörkfruktig eftersmak med klass.
2006 Volnay 1er Cru ”Brouillardes”, Roblet-Monnot Père et Fils

Sista vinet är tätt och djupt med läckra djuriska toner och en mörk, mogen frukt. Ävenså en del vedrök och lite skit. Känns högklassigt.
Smaken är överraskande frisk och stram men med en bra, snygg, frukt och en tjock, tuggbar känsla. Tätt och intensivt, men också med stil. Ursnygg fatbehandling! Snyggt integrerade, finkorniga tanniner och en lång, rökig, tuggbar eftersmak. Bör lagras mer och kan bli riktigt stort!
2006 Volnay 1er Cru ”Taillepieds”, Roblet-Monnot Père et Fils

Route du vin de Bourgogne

Tack MA för en riktigt givande provning, med några viner som verkligen sjöng. Kul också med lite mer okända odlare att lägga på minnet i Bourgogne.

Tabellen med inköpspriser 2010:

  • 2007 Santenay-Beauregard 1er Cru, Dom. Roger Belland, 17 euro, 0-0, 15p
  • 2007 Pommard 1er Cru ”Les Rugiens”, Aleth Girardin, 20 euro, 0-6, 13p
  • 2007 Vosne-Romanée, Robert Sirugue, 45 euro, 1-0, 17p
  • 2007 Vosne-Romanée 1er Cru ”Les Petits Monts”, Robert Sirugue, 45 euro, 7-0, 16p
  • 2008 Vosne-Romanée 1er Cru ”La Croix Rameau”, 45 euro, 0-4, 14p
  • 2006 Volnay 1er Cru ”Brouillardes”, Roblet-Monnot Père et Fils, 45 euro, 3-1, 16,5p
  • 2006 Volnay 1er Cru ”Taillepieds”, Roblet-Monnot Père et Fils, 50 euro, 1-1, 18p

/Anders K

#1497 – Kvalitet och pris – rött

EH upprepade sin succéprovning där kvalitets och prisrelationen försökte belysas, fast nu med röda viner på samma druva.

Sist provade vi chardonnay i diametralt olika prislägen, nu har turen kommit till motsvarande övning men med röda viner.

Inbjudan denna gång gjorde klart att alla som medverkade provade utan skyddsnät: Vi korkar upp 8st röda viner i likartad stil, ett prisspann på 43ggr – från för billigt till för dyrt, ordningen helt slumpmässig givetvis. Motsvarar priset kvaliteten på något sätt överhuvudtaget? Förra övningen pekade på en obehaglig korrelation mellan pris & kvalitet.

Dagens uppställ

IMG_6619

Vin 1. 2014 Bourgogne Rouge, Oka, Dom Arlaund, Bourgogne, FRA

Ljusröd färg, liten blåkant. reduktiv ton, MC, kryddigt och rödfruktigt, slankt/enkelt.

Syradrivet, enkelt, bittert avslut, lingonfruktigt

– En deltagare gav detta vin epitetet “Svag vargtass”

Vin 2. 2005 Felton Road, Pinot Noir, Central Otago, NZL

Mörkröd tät färg, liten brun kant.. Köttig rik komplex fyllig doft. Blåfrukt och chark, fyllig frukt med liten elegant grönton.

Kraftig, lång, komplex, kryddig rödfruktig smak med snygga fat och en aning övermogen känsla.

Vin 3. 2012 Calitopia, Pinot Noir, Kalifornien, USA

Röd färg. Syltig, stum slank doft med aningen fat. Svavel och viss pinosity.

Elegant saftig smak med snälla syror och tanniner.

Vin 4. 2014 Gardo & Morris, Pinot Noir, Marlborough, NZL

Röd färg med viss blåkant. Elegant, jordgubbsdominerad doft med aning av fat. Efterhand begynnande komplexitet och trevlig fruktdriven doft.

Syradriven smak med längd, bra tanniner och frukt. Balans men efterhand lite blåfruktsdominerat, aningen klumpigt.

Vin 5. 2013 Kistler, Sonoma Coast, Pinot Noir, Kalifornien, USA

Genomröd tät färg. Komplex, kryddig doft med mängder av blå och röd frukt. Snygga fat och läcker stringent karaktär med massor av pinosity.

Polerad, balanserad fruktrik och komplex elegans. Välstoppat och riktigt bra nu med ett långt liv framför sig.

Vin 6. 2009 Mazis-Chambertain, Grand Cru, Bourgogne, FRA

Mörkröd tät färg. Mullig komplex doft som initialt är sluten men efterhand blir alltmer läcker. Drav av kola och bränt socker i doften, lite rökig.

Robust mogen smak med lite låg frukt och aningen eldighet, årgångstypiskt?

Vin 7. 2012 Sangreal By Farr, Victoria, AUS

Defekt på nåt vis. Eterisk kraftigt stjälkig grön doft med massa paprika och oxidation. Grov smak

Vin 8. 2009 Vosne-Romaneé 1:er Cru, Sylvain Cathiard,“En Orveaux”, Bourgogne, FRA

Genomröd mogen färg. Komplex doft med lite lätta fat. Intensiv pinocity med många / alla röda frukter. Läcker exklusiv doft, lite bilhandlarkänsla.

Välstoppad fyllig intensiv smak med klingande syra . Balanserad syra och tanniner med dominans av frukt och elegant fathantering!

IMG_6621

– Vad i helvete har hänt med By Farren?

Matrisen

I likhet med förra kvalitet/prisprovningen tvingade vi alla provarna att inte bara rösta bäst sämst i vanlig ordning utan dessutom tala om vad de trodde respektive vin kostade, provningsansvarig undantaget förstås.

Vin P1 P2 P3 P4 P5 P6 P7 P8 P9 P10 snitt Pris
1 65 100 80 150 60 200 80 70 50 120 98 200
2 500 250 600 250 750 800 150 600 2000 500 640 389
3 350 400 300 60 120 300 350 400 200 70 255 50
4 1200 500 150 250 450 69 250 290 100 200 346 100
5 2500 1000 400 1600 1000 1900 1200 850 300 700 1145 870
6 100 300 500 600 350 400 600 400 500 1200 495 2149
7 Utgått 499
8 1500 600 2500 800 1500 600 500 2800 400 3000 1420 1109

Listan

  1. 2014 Bourgogne Rouge, Oka, Dom Arlaund, 0/6/11, 200kr, 12,5p
  2. 2005 Felton Road, Pinot Noir, 2/0/11, 389kr, 18p
  3. 2012 Calitopia, Pinot Noir, 0/3/11, 50kr, 13p
  4. 2014 Gardo & Morris, Pinot Noir, 0/1/11, 100kr, 16p
  5. 2013 Kistler, Sonoma Coast, Pinot Noir, 5/0/11, 870kr, 19p
  6. 2009 Mazis-Chambertain, Grand Cru, 0/1/11, 2149kr, 15,5p
  7. 2012 Sangreal By Farr, – utgått ur omröstn, 499kr – defekt
  8. 2009 Vosne-Romaneé 1:er Cru, “En Orveaux”, 4/0/11, 1109kr, 19p

/JT

Prince Edward County #1480

Genom Börjes försorg fick vi tillfälle att prova viner från ett nytt kanadensiskt vindistrikt, Prince Edward County, PEC, (inte att förväxla med den kanadensiska provinsen Prince Edward Island, där det i och för sig också odlas vin). Jag har tidigare en ganska positiv erfarenhet av kanadensiska viner från vindistriktet Niagara, som jag besökte ett antal gånger då vi bodde i USA, särskilt vad gäller chardonnay, cabernet franc, meritage (d v s Bordeaux-blandningar) och icewine (förstås!). Däremot tyckte jag inte de lyckats särskilt bra med pinot noir eller torr riesling.

PEC ligger i Ontario, där klimat och jordmån anses gynnsamma för vinodling, nya vingårdar anläggs och 2015 fanns det 42 stycken. Första vingården startades 1993 och 2007 blev PEC den fjärde, och nyaste Designated Viticultural Area (DVA) i Ontario. Detta får t ex den i Sverige kända vingården Inniskillin i Niagara att framstå som rena åldermannen (etablerat 1975). Tidigare odlade man i PEC mycket frukt för konservindustrin i PEC, men nuförtiden köper nästan ingen fruktkonserver så man har sadlat om till vin. Närheten till storstäder som Ottawa och Toronto befordrar väl också en del vinturism, kan man tänka.

Vi fick prova tre vita och tre röda viner.
pec-white
Vin 1 var klart gult. Diskret doft av svamp, fat, äpplen, hygglig frukt (vilket annars kan vara ett problem så här långt norrut). Mjuk, lite oljig smak, viss syra, god och rätt fyllig. Detta var min favorit bland de vita vinerna och kvällens vinnare bland de vita. Som de flesta gissade var det en chardonnay, nämligen en 2010 Chadsey’s Chardonnay, 4/2/8, 14p

Vin 2 var mörkt gult, stor doft av bränt rostat bröd, helt utan frukt, totalt sönderfatat. Smaken med viss syra, mycket bränd, viss röndör men en brännande eftersmak av bränt bröd. Min förlorare bland de vita. Vinet var nästan att klassa som defekt, i vart fall ytterst valhänt vinifierat, det var svårt att gissa druva, men den påminde om överfatade chardonnayer från Australien och USA under 1900-talets senare decennier och så var det: 2012 Stanners Chardonnay, 2/3/8, 8p

Vin 3 var mörkare gult med en ganska stor doft brödbak, lussebullar, gummianka och konserverad frukt. Fat fanns också i doften. Söt smak med lite brända fat, låg syra, och stor beska i eftersmaken. Alla pilar pekade ju egentligen på någon hybriddruva, men ingen gissade på det. 2012 Thirty-Tree frontenac blanc, 2/3/8, 11p

Vin 4 var ljust röd, med något fat, lite ljusröd frukt (hallon), lite svamp och en aning ”pinosity” i doften. Smakade av mogen pinotfrukt, med bra syra och lite strävhet. Nog var det en pinot noir, och förhållandevis väl vinifierat. Det var min röda favorit och kvällens segrare bland de röda. 2009 Thirty-Three pinot noir, 5/1/8, 14,5p

Vin 5 var ljust röd, doften något volatil, med övermogen frukt (hallon) och lite undervegetation. Smaken syrlig, mycket fruktdriven med en störande sötma, något fat och lite hallonsaft. Vi gissade på pinot noir igen och det var rätt. 2007 Ridgepoint pinot noir, men ett vin från Niagara, inte PEC, och kvällens förlorare bland de röda, 1/4/8, 10p

Vin 6 var brunaktigt röd med en ganska stor, dock ohjälpligt oxiderad doft; något frukt kändes inte. Smaken torr med god syrlighet, dock med oxiderad smak och lite sötma (!) i eftersmaken. Jag tyckte vinet var, om inte helt dött, så åtminstone på god väg till begravningsplatsen. 2010 Bergeron pinot noir, 2/3/8, 8p

pec-red

Vad var då Auzonekollegiets dom över viner från PEC? Uttryck som ”tillbaka till 1980-talets överfatade australiska chardonnayer”, ”valhänt vinifierade” och ”tunt med frukt” speglar väl ganska väl Auzonarnas synpunkter att detta distrikt har en ganska lång väg att gå innan man når upp till ens bra kanadensisk vinstandard, som i Niagara t ex. Bara det att man fortfarande gör vin på hybriddruvor är ett tydligt uttryck för en ganska föråldrad syn på kvalitet och vinodling i detta distrikt. Trots detta kunde jag hitta en chardonnay och en pinot noir (mina favoriter, vinerna 1 och 4) som i vart fall visade på en ambition att göra vin på ett modernare sätt. Det fick en att hoppas på att det finns en framtid för PEC.

Vi tackar Börje för denna inblick i ett nytt vindistrikt i ett nyare vinland!

/OW