Category Archives: Klubbmästerskap

KM 2017

Dags igen för KM i föreningen, som vanligt arrangerad av närmast föregående års vinnare vilket innebar att det var Johan Jeansson som höll i evenemanget, i år även med bistånd av såväl fru och dotter. Finns det någon metainformation som är användbar för årets arrangör? Ingen som jag kände till, men fick efteråt reda på en användbar detalj. Nåväl, det enda som går att lita på är sina egna sinnen, och de kan ju knappast vara felkalibrerade efter knappt ett års träningsläger hemmavid innehållandes huvudsakligen riesling, sangiovese och nebbiolo. Vad kan gå fel? Ingenting på en del vilda gissningar och det mesta på spiksäkra svar skulle det visa sig.

Upplägget är det vanliga enkla; identifiera druva (2 poäng), land (1 poäng), region/distrikt (1 poäng), deldistrikt (1 poäng), årgång (1 poäng)och ”bonusinfo” (1 poäng) som för i år faktiskt var fastställd till producent. En gardering tillåts på varje svar och korrekt svar på garderingen ger halva poängen. Först en omgång med 4 vita viner, därefter en kort paus under vilken det kan avhandlas vad som egentligen fanns i glasen, och slutligen en omgång med 4 röda viner. Ända till klockan 19.02 var det rekord i antal deltagare, 16 st, men ett avhopp fem-i-tolv, eller snarare två-över-sju medförde att det fysiska deltagandet enkom tangerades. Tack vare det stora antalet deltagare blev det sålunda ett tvåflaskors-KM och generöst med vin; 30 cl per näsa skulle klaras av på 7 minuter. Eller så var det tvärtom. Oavsett så flöt tiden i varje fall iväg för kvällens redaktör.

Vita omgången

Första vita

Klar och ljust gul färg, först kommer en puff av nässlor och därefter något mer bekant som till en början är lite svårplacerat, men som visar sig vara nygnuggat svartvinbärsblad. De som plockar svarta vinbär och i nära anslutning härtill petar sig i näsan kan ha en aning om doften. I munnen förefaller vinet ha en aning fet känsla och ingen galopperande syra, inte direkt påtagligt friskt och med en eftersmak som pekar mot Rhône. Spontant känns det som sauvignon blanc, men ändå verkar det inte helt klockrent. Nåväl, det får ändå bli sauvignon blanc från Frankrike, Loire, Sancerre och 2015 med chenin blanc från Sydafrika och Rhône samt 2014 som gardering.

Facit; Sauvignon blanc, Frankrike, Bordeaux, Pessac-Leognan, 2014, Ch Lespault-Martillac, 275 kr.

Sauvignon blanc från Frankrike! Ha! Så enkelt! Sen var det slut på det roliga och en tröst halvpoäng från årgången var det enda som var värt att notera. Helt ok vin, men kanske ingen superfavorit just nu.

Andra vita

Vi förflyttar oss ner till bildäck på TT-Line för att hämta något vi glömt i bilen en kvart efter avgång och långtradarnas dieseldofter har bara hunnit ventilerats bort till viss del. Kort sagt, nästa glas innehåller petroleum och någonstans går det även att urskilja inte lika dinosauriella mineraltoner. I munnen ger vinet inte ifrån sig någon direkt syra utan är snarare lent och med en påtaglig restsötma. Eftersmaken påminner närmast om att slicka på en varm lastbilsmotor, det är en ordentlig rökighet som i mitt tycke tar kål på det mesta. Så vad har vi då i glaset? Tja, en riesling verkar det onekligen vara när alternativet ”vit pinotage” raskt sållades bort. Men från var? Gulf, Q8 eller BP? Det står helt still, men får till slut ner riesling, Tyskland, Pfalz, 2012, Breuer som svar med Chardonnay, Sydafrika, Bourgogne och 2014 som garderingar.

Facit: Riesling, Australien, South Australia, Eden Valley, 2011, Pewsey Vale, The Contours Riesling, 210 kr.

Tja, riesling var ju i alla fall rätt. Vi har druckit vinet hemma någorlunda nyligen och tyckte då att det var kanske lite väl mycket extra rök. Uppenbarligen hade den upplevelsen förträngts. Nåväl, det finns ju fortfarande utrymme för förbättringar poängmässigt…

Tredje vita

Lite Nivea, lite vitpeppar, inga champinjoner. Jaha? I munnen lite småsött, som senare blev sockersött. Fast å andra sidan, efter närmast föregående vin upplevs allt, till och med att knapra i sig rå citron, som sött. Vinet känns även tämligen eldigt och inte riktigt i balans. Det här blev jag inte riktigt klok på och drar till med grüner veltliner (pga vitpepparn) från Österrike och Kamptal samt 2015 som svar. Garderar med Silvaner från Tyskland och 2014 med en gnagande känsla av att något inte riktigt stämmer.

Facit; Gewürztraminer, Frankrike, Alsace, Haut Rhin, 2015, Cuvée Laurence, Domaine Weinbach, 380 kr.

Jahapp, om inget stämmer är det Alsace, oavsett druva. En enkel tumregel att hålla sig till. Gewürztraminer ingick inte i det årslånga träningslägret den här gången, vilket kanske förklarar att de annars så typiska parfymerade tonerna gick mig spårlöst förbi. Eller så fokuserade jag på Nivea och vitpeppar utan att veta bättre.

Fjärde vita

Först doftar det smörkola och nyavfyrad knallpulverpistol, men efter en stund brer doften ut sig lite mer och smörkolan och krutröken skingrar sig och fram träder istället ett elegantare intryck. Någon doft av våt halm? Nix. Neutral syra och trevlig smak med behaglig längd, viss antydan till vindruvskärna går även att hitta. Chardonnay helt klart, men sen då? Tja, Frankrike, Bourgogne, Puligny-Montrachet, 2014, kanske? Chenin blanc från Sydafrika och Central Otago, 2013 som gardering.

Facit; Chardonnay, USA, Kalifornien, Sonoma, 2014, La Masia Chardonnay, Marimar Torres, 299 kr.

Chardonnay var rätt resonerat och 2014 var skickligt inprickat med en inte helt obetydligt säck salt med tur. Trevlig Bourgogne-ig skapelse som vann på luftning och till ett överkomligt pris, suitable for an oak bloke skulle man kunna säga.

IMG_2954

Här var det dags för paus som i år innehöll momentet ”äta mat”. Ställningen efter vita omgången tillkännagavs och det var Jörgen på tredje plats, Jack på andra plats och Eric T i topp. Skulle det stå sig även efter röda omgången?

Röda omgången

Första röda

Klart röd till färgen med liten antydan till tegelton. Första sniffen kändes som att stoppa in näsan mellan sadel och häst efter målgången på Elitloppet. Direkt efteråt kommer en ocean av rök och tjära. Ok, vi testar igen; druvkaraktären påminner om något från Islay, men nej, det är inte Ardbeg i glaset. I munnen då? Eldigt och relativt strävt och så denna rök som tar kål på allt. Det här måste ju vara Sydafrika. Och om det inte är Sydafrika är det Islay. Nåväl, cabernet sauvignon som huvudspår, Stellenbosch och Kevin Arnold från år 2014 får det bli. Garderar med Syrah, Frankrike och lite andra extremt genomtänkta analytiska svar. Eller bara rena gissningar om man vill vara lite mindre kryptisk.

Facit; Cabernet franc, Frankrike, Loire, Chinon, 1998, Couly-Duthueil, Chinon Clos de L’Ecco, 219 kr.

Jodå, när munnen för ovanlighetens skull stått på vid gavel och röken vädrats ut går det faktiskt att urskilja typiska cabernet franc-toner. Men vem i hela friden sparar cab franc från 1998 i sin källare, dessutom flera flaskor så att det räcker till en tvåflaskorsprovning? Jo, det visade sig efteråt att just cab franc från Loire var en av arrangörens favoriter. Inte så svårt att förstå faktiskt, haken är bara att de fåtal gånger vi köper cab franc från Loire så köper vi en flaska som konsumeras inom någon månad. Helt klart läge att se över inköpsvanorna framöver.

Andra röda

Här vankas det lite smörkola och torkade örter och en fin doft som drar åt pinot noir, eller möjligen spätburgunder. Trevlig smak av smörkola även i munnen och nu är det bara att leta i analysbanken; pinot noir från…Frankrike, Tyskland eller Nya Zeeland? Det får bli Frankrike, Bourgogne, Central Otago, 2014 med Gamay, Tyskland, Ahr, 2012 och Becker som lite genomtänkta alternativ.

Facit; Spätburgunder, Tyskland, Baden, Kaiserstuhl, 2014, Salwey, Henkenberg Spätburgunder GG, 210 kr.

Jaja, helt rätt för druva, halvt rätt för Tyskland och en till stensäker analys av årgången gav i alla fall några poäng. Inte alls tokigt vin som så här i efterhand faktiskt var mer tyskt än franskt när man känner efter lite närmare.

Tredje röda

Visst finns det ett uns av tegelton i utkanten om man tittar riktigt noga? Och visst finns det lite spearmint i doften, som i och för sig domineras av körsbärskärnor och bittermandel? Doften känns väldigt kompakt och väl i munnen är vinet något eldigt och strävt med fina tanniner. Det kommer ingen fanfar och ett förkunnande som säger ”Barolo!”, utan det lutar mer åt en Chianti Classico. Men är det minsann inte lite lite tegeltoner i färgen och spearmint i doften ändå? Hm, det får bli nebbiolo, Italien, Piemonte, Barolo, 2015 som förstahandsalternativ och Sangiovese, Spanien, Toscana, Chianti Classico, 2014 som andrahandsalternativ. Vad kan gå fel?

Facit; Sangiovese, Italien, Toscana, Chianti Classico, 2013, Felsina, Berardenga Chianti Classico, magnumbutelj, 360 kr.

I vanlig ordning tar magkänslan ledigt vid tredje rödvinet. Ett av våra favoritviner hemmavid borde jag kanske känt igen, men jag får skylla på att vi konsumerar huvudsakligen halvmagnumbuteljer hemma.

Fjärde röda

Det här var klart rött och möjligen en antydan till tegelton om man tittar närmare. Och det doftar smörkolla och Rollo! Extra allt! Det kommer även en liten puff av mynta/eukalyptus när man sniffar vidare. Smakmässigt är det mynta blandat med smörkola och det verkar som om vi har antingen en syrah eller cabernet sauvignon från Barossa eller Napa från 2010 eller 2008 i glaset. Det kan ju omöjligen vara något annat. Eller…?

Facit; Tempranillo, Spanien, Rioja, 2007, La Rioja Alta, La Rioja Alta Gran Reserva 904, 329 kr.

0 poäng för redaktören! Bara det måste ju vara värt en kvarts tröstpoäng? Nåväl, när jag väl sansat mig och insett att buteljen inte var feletiketterad, att det skulle vara en Wyndham från 2010 var det få som trodde (faktiskt bara jag verkade det som), framträdde faktiskt vaniljtoner och även lite diskret dill. Inte särskilt länge sedan vi drack även det här vinet hemma, men det hade jag tydligen glömt bort av någon outgrundlig anledning.

IMG_2955

Det blev dags att ta reda på om ställningen efter vita omgången skulle stå sig och när platserna tre till ett redovisades visade det sig att Anders Källberg dök upp på en tredjeplats, Åke Jansson på en andraplats och med 7,5 poängs marginal tog Jack Jakobsson välförtjänt hem segern. Ett stort grattis till Jack samt ett stort tack till Johan, Kia och Alice för ett väl arrangerat KM.

Sedvanliga frågan som jag alltid ställer mig efteråt, var det svåra viner? Och som vanligt kommer jag fram till att vissa var kanske lite kluriga, men ändå inte helt omöjliga, precis som det ska vara i ett KM. För egen del ser redaktören ånyo fram emot nästa års KM som 2018 arrangeras av årets vinnare Jack Jakobsson.

IMG_2945

Bilden av en välförtjänt vinnare!

 

/JW

KM 2016

En av de återkommande höjdpunkterna inträffar i början av året när det är dags att testa smakminnet och tillhörande kunskaper i KM. Med sedvanlig skräckblandad förtjusning tog sig undertecknad an uppgiften att identifiera druva, land, region, distrikt, årgång och ”bonusinfo” (såsom vingård, vinmakare, producent, uppbindningsteknik, alkoholhalt etc) i de två omgångar som presenterades. Först en omgång med 4 vita viner, därefter en kort paus under vilken det kan avhandlas vad som egentligen fanns i glasen, och slutligen en omgång med 4 röda viner. Det står arrangören, dvs närmast föregående års segrare, att fritt bestämma reglerna, men de brukar bekvämt nog vara oförändrade från år till år sedan ganska många år tillbaka; ett svar och en gardering där rätt svar på första alternativet ger föga förvånande full pott och rätt svar på garderingen ger halv poäng. Poäng delas ut för druva (2 poäng), land (1 poäng), distrikt (1 poäng), deldistrikt (1 poäng), årgång (1 poäng) och bonusinfo såsom odlare, slott, väderleksförhållanden på skördedagen (1 poäng).

Eftersom årets arrangör, Anders K, kan sägas ha ett förhöjt intresse av nebbiolo från Piemonte, befarade redaktören att den vita omgången skulle utgöras enkom av arneis i olika grader av mognad och den röda omgången skulle utgöras enkom av Barolo och Barbaresco i olika grader av mognad. Nu visade det givetvis att det inte var frågan om någon endruvsomgång, men en nebbiolo fanns minsann med i uppställningen. Så, hur svårt kan det vara?

Vita omgången

Första vita

Klar och ljus gul färg, initialt lite knuten med vissa mineraltoner och efter ett kort tag kommer….tutti frutti? Jaha?. Väntar ett tag till och det kan skönjas en lite grön och kartig ton i doften och nyanser av gödselstack, men tutti frutti hänger envist kvar. Har inte en aning om vad det kan vara så det är bäst att smaka på vinet. Något slank men ändå med viss syra och tutti frutti-tonerna hänger med i eftersmaken ackompanjerat av viss beska. Är osäker på om det var så bra idé att smaka på vinet då jag inte blev mycket klokare. Druvor och länder susar runt och i brist på vettiga alternativ får det bli pinot gris med grüner veltliner som gardering och Frankrike, Alsace med Ungern och Tokaij som gardering.

Facit; Albariño, Spanien, Galicien, Rias Baixas, 2014, Palacio de Fefiñanes, 185 kr.

Eh? Ok att syran möjligen kunde pekat åt albariño men här var såväl jag som större delen av församlingen helt bortkollrad. Inget att göra åt saken nu, men gör en mental notering om förändrade inköpsvanor under kommande år.

Andra vita

Klar och ljus gul färg, mineraldoft och tydlig karaktär av vindruvskärnor, allt pekar på Chablis. I munnen relativt syrlig och ganska neutral i smaken med vindruvskärnor i eftersmaken. På något sätt aningen len såsom vinet är försiktigt bestruken med ett tunt lager av olja utan oljighet. Det känns helt klart som en elegantare Chablis, men den når inte riktigt upp till Grand Cru, utan det torde vara en Premier Cru och elegansen samt frånvaron av fat pekar på Fèvre snarare än Brocard, även om den sistnämnde får utgöra min extragardering. Ok, jag skriver chardonnay, Frankrike, Bourgogne, Premier Cru, 2012 och Fèvre som svar. Egentligen tänker jag på ”den där Chablis:en med gul etikett som kom som nyhet på Sovjetbolaget för inte så länge sedan”, men kan inte komma på namnet.

Facit: Chardonnay, Frankrike, Bourgogne, Chablis, 2013, Montée de Tonnerre Premier Cru, Dom Billaud-Simon, 279 kr.

Ha! Jag regerar! Det var ju alla rätt, tom ”den gula Chablis:en” som jag inte visste vad den hette utan skrev Fèvre i brist på namn samt halv poäng för årgången. Men vänta nu… redaktören hade i sin upphetsning över att spika Chablis glömt att notera just Chablis och svarade endast Premier Cru som deldistrikt. Ajajaj. Och att veta färgen på etiketten ger knappast några poäng.

Tredje vita

Klar och ljus gul färg (vid det här laget börjar jag ana ett färgtema), mineraler och…petroleum. Tjong! Där kom riesling. Efter en stunds avvaktan förstärks doftintrycket av bildäck på Gotlandsfärjan, dvs när man närmar sig land och det är dags att sätta sig i bilarna och den osamarbetsvilliga skjutdörren åker upp och doften av parkerade bilar och lastbilar som stängts in i ett trångt utrymme för 8 timmar sedan slår emot en. Som bonus visar det sig att vinet även bjuder på trevliga citrustoner, inte helt olikt de första dragen med rivjärnet på en färsk citron. I munnen då? Jo, syra och viss restsötma och ganska mycket umph, vilket får mig lite fundersam om Tyskland. Kanske Österrike ändå…? Men om det är Tyskland, var är vi då? Rheingau verkar rimligt, eller kanske Pfalz eller Nahe. Satsar på Tyskland och Pfalz med Österrike och Nahe som gardering.

Facit; Riesling, Tyskland, Rheingau, 2013, Geheimrat ’J’, Weingut Wegeler, 229 kr.

Aha, Rheingau, varför valde jag bort det…? Nåja, tysk riesling var alltid något.

Fjärde vita

Inte oväntat klar och ljus gul färg. Varm doft med försiktiga toner av våt halm; gom, mage och hjärna säger Chenin blanc. Sniffar vidare och konstaterar att det finns ett påtagligt ekfatsintryck som balanserar på gränsen till fruktighet, hur märkligt det än kan verka. Det dyker även upp lite honung och bivax i doften och nu börjar det snurra i skallen igen; vit Rhône? I munnen kommer tydliga toner av honung och bivax med viss oljighet och ett väldigt eldigt intryck. Jaha. Första intrycket ska man oftast lita på, men eldigheten och oljigheten säger snarare vit Rhône. Ok, det får bli Viognier, Frankrike, Rhône och Châteauneuf du Pape med garderingen Chenin blanc, Sydafrika och Loire.

Facit; Chenin blanc, Frankrike, Loire, Montlouis, 2014, Domaine de la Taille aux Loups, Clos de Mosny, 274 kr.

Magkänslan redaktör’n, magkänslan! Nåväl, oljigheten men framförallt eldigheten som jag härledde till hög alkoholhalt rörde till det för mig. Nu var det bara 13% i vinet så var eldigheten kom ifrån är fortfarande ett mysterium.

Över till röda omgången

Första röda

Klart röd, aningen ljus i tonen, lite grön ton i doften, men ger ändå pinot noir-vibbar. Efter en stund kommer lite toner av torkade örter. I munnen syrlig och aningen eldig och för min del ingen bergsäker pinot noir. Nåväl, det får bli pinot som svar, men varifrån? Den känns för eldig för att komma från Bourgogne och Nya Zeeland…kanske USA och Oregon? Sniffar lite igen och tycker mig hitta lite bränt gummi och beslutar mig för Tyskland och Ahr, även om det inte känns helt rätt. Det får bli Frankrike och Oregon som gardering.

Facit; Pinot noir, Nya Zeeland, Marlborough, 2011, Seresin, Rachel, 334 kr.

Jahapp, Nya Zeeland it is. Men lite för eldig och inte riktigt så pass elegant som jag hade föreställt mig en Marlborough.

Andra röda

Klart röd och ganska ljus i tonen. Här vankas det smörkola! Tjoff, en fatsmocka i näsan. Sniffar försiktigt vidare och hittar vanilj, lite kaffe och ceder samt försiktiga toner av dill. Intressant. Smakar på vinet och slås främst av att det är lite salmiak i både smaken och eftersmaken. Viss syra och bra kropp. Hm. Bordeaux petas åt sidan och jag lägger pengarna på Tempranillo och Rioja istället. Merlot, Frankrike och Bordeaux får bli garderingen.

Facit; Pinot noir, Frankrike, Bourgogne, Côte du Beaune, 20009, Camille Guiroud, Corton Le Rognet, 628 kr.

Ouch! En till pinot! Vilken luring, men utan tvivel en kul sådan. De försiktiga dilltonerna samt smörkola och vanilj vilseledde mig helt och hållet. Arrangören kunde dock trösta mig med att jag gjort en klassisk förväxling, vilket jag tolkar som att jag i alla fall inte var helt väck. Kanske.

Tredje röda

Klart röd med tydlig tegelton. Eftersom arrangören har faiblesse för Barolo och Barbaresco är det nu som man ska svara ”Nebbiolo, Italien, Piemonte, Barolo, 2010” utan att blinka. Magkänslan, you know. Men varför svara innan man analyserat vinet närmare? Ok, det finns lite spearmint i doften om man letar, men framför allt hittar jag körsbärskärnor och generöst med bittermandel. Doften är på gränsen till besk. I munnen är vinet strävt med sandiga tanniner, men smaken drar tydligt åt torkad frukt såsom fikon och russin så till den milda grad att det nästan lutar åt corvina från Valpolicella. Nä, det här känns inte som nebbiolo. Snarare som en Brunello di Montalcino med viss mognad, vilket får bli mitt svar med Nebbiolo och Piemonte som gardering, utifall att det mot förmodan skulle vara en Barolo, vilket det ju inte är.

Facit; Nebbiolo, Italien, Piemonte, Barolo, 2010, Cascina Fontana, 327 kr.

Magkänslan redaktör’n, magkänslan! Mer eller mindre öppet mål på det vinet, men den betedde sig inte alls som en Barolo. Om jag inte minns fel nämnde arrangören att han druckit en flaska nyligen, såsom för några dagar sedan, vilken betedde sig helt annorlunda och saknade de oxidativa drag som fanns i tävlingsflaskan.

Fjärde röda

Rödlila till färgen, ser helt klart ungt ut. Sniffar försiktigt och funderar på att skriva eukalyptus som svar på dominerande druva. Känner inget annat än eukalyptus och hur jag än sniffar känns inte mycket annat. Kanske lite svartvinbärsblad med god vilja. Eller är det björnbär…? Ok, vi smakar och eukalyptus går igen i smaken. Kanske lite björnbär även här…? Kan inte vara något annat än Australien. Det får bli Shiraz som svar med Cab sauv som gardering. Kanske en Penfold’s?

Facit; Cabernet sauvignon, USA, Kalifornien, Napa valley, 2009, Heitz Cellars, 459 kr.

Va? Omöjligt. Fast när jag väntat en bra stund har eukalyptustonerna vädrats bort och istället framträder bilden av en cabernet med extra allt klart tydligare. Ok, med lite tålamod hade jag kanske kommit fram till en Napa-cab, men här placerade första intrycket mig på en helt annan kontinent och sedan var det kört.

När poängen summerats och platserna tre till ett skulle redovisas framkom det att Jack Jakobsson hamnade på tredje plats, Johan Tuvstedt på andra plats och en av de nyligen korade svenska mästarna i SM i blindprovning tog välförtjänt hem segern; Johan Jeansson! Stort grattis till Johan samt stort tack till Anders för ett väl arrangerat KM. Redaktören själv undvek tiondeplatsen med viss marginal, sannolikt beroende på att deltagarantalet utgjordes av åtta.

Om det var svåra viner? Jodå vissa, men inte helt omöjliga, precis som det ska vara i ett KM. För egen del ser redaktören redan fram emot 2017 års KM som arrangeras av årets vinnare Johan Jeansson.

Avslutningsvis en bild på vinerna:

Butts

Och en bild på pristagarna: från vänster till höger: tvåa, etta, trea.

KM_IMG_4883

/JW

#1407 KM 2015

Så drog det ånyo ihop sig till den årliga övningen i ödmjukhet, vanligen kallad KM. I vanlig ordning hade deltagarna varierande förhoppningar om en framskjuten placering, kanske tom den främsta, men då startfältet utgörs av mer än tre deltagare kan man efter hand tvingas förlika sig med tanken att nästa år är minsann Revanschens år.

Formatet är enkelt; en vit och en röd omgång med fyra viner i vardera omgången ska klaras av och det är bara att ange druva (2 poäng), land (1 poäng), distrikt (1 poäng), deldistrikt (1 poäng), årgång (1 poäng) och bonusinfo (1 poäng) såsom tex vingård, producent, namn på producentens hund, väderleksförhållanden på skördedagen etc. Det finns mao 7 x 4 x 2 = 56 poäng att kamma hem vid full pott på samtliga frågor. Eftersom blindprovning i vissa fall kan medföra ett litet inslag av svårighet tillåts en gardering som vid rätt svar ger hälften av poängen för förstahandsvalet. Det i sin tur innebär strategiska, men likafullt spännande kombinationer som ”en riesling från Graves i Piemonte i Spanien, 2003, producent Jean-Marc Brocard”. Att rätt svar sedan är en chardonnay från Corton Charlemagne 2000 är något man helt enkelt får tugga i sig.

I pausen mellan vita och röda omgången ventileras inte sällan svårighetsgraden (”helt omöjligt!! Varför utsätter man sig för detta varje år?”) och vinerna (”helt omöjligt!! Varför utsätter man sig för detta varje år?”) medan de blygsamma förhoppningarna (det blir nog överst på pallen i år…) behålls för sig själv. Ett inte ovanligt scenario för egen del när det känns ”inte helt tokigt” påminner om längdskidåkningen; antingen gör man hyggligt ifrån sig men blir ändå frånåkt av en suverän på upploppet eller så hade man en sin egen tävling med bara en deltagare i ett parallellt universum.

Finns det någon taktik att hålla sig till? Tja, det skadar förmodligen inte om man provat en hel del olika viner sedan förra KM och sedan lyckas lita på sin näsa, smaklökar och mage utan att koppla in hjärnan för mycket. Det hör till ovanligheterna att vinerna utgörs av obskyra druvor eller distrikt och länder ingen visste existerade, utan det brukar vara ”de vanliga misstänkta” kryddat med någon åldring eller enstaka finess för att skilja stjälkarna från druvorna, som sig bör i ett KM.

Arrangör är närmast föregående års vinnare, i det här fallet Åke Jansson, och han hade lagt ner ett omfattande och noggrant arbete på att sortera fram vinerna inför kvällens uppställning. Here goes…

Första vita vin

Klar mellangul färg, initialt lite halm och en våt känsla i doften och en kartighet som jag inte riktigt kan placera; det pekar på chenin blanc. I munnen är vinet aningen oljigt, men ändå neutralt, viss syra kan skönjas. Hm, i Loire brukar det presteras lite lenare och elegantare chenin blanc, det här pekar på Sydafrika. Efter att ha tittat och sniffat igenom resterande tre viner återkommer jag till första vinet igen och nu dyker det upp druvkärnor och lite knallpulverpuffar i doften. Hm. Kanske chardonnay, men inte Bourogonge? Napa eller Australien? Inget stämmer egentligen. Nja, jag satsar på chardonnay från Napa årgång 2008 med chenin blanc från Bourgogne 2006 som gardering.

Facit; 2010 Weathered Hands Chenin Blanc, Sydafrika, Coastal region, Swartland, Dewalt-Heyns.

Jaha, ibland är det bra att lita på näsa, tunga och mage.

Andra vita vin

Först lite rökiga toner kompletterat med en sötma i doften, kan det vara lite mineraler? Efter en stund dyker det upp petroleum. I munnen syrligt med en aning restsötma och en liten spritzighet. Lutar åt riesling med grüner veltliner som gardering. Tycker även att vinet har lite mer umph, vilket skulle indikera Österrike snarare än Tyskland, samtidigt som det finns en viss elegans som talar för Tyskland snarare än Österrike. Kan det vara 2010 eller 2009?

Facit; 2012 Krischgarten GG, Tyskland, Pfalz, Mittelhaardt/Laumersheim/Schwarzerde, Philipp Kuhn.

Några enstaka poäng blev det i alla fall. Att det var Pfalz borde man räknat ut när kombinationen umph och elegans sammanstrålade.

Tredje vita vin

Här vankas det nässlor och krusbärsblad men i munnen ganska len med mild smak, inte alls lika påtagliga nässlor och krusbär som i doften. Jaha, det är sauvignon blanc, men sen då? Sancerre i Loire som första alternativ och Nya Zeeland som andra alternativ, även om det inte känns helt hundra. Men om det inte är Frankrike eller Nya Zeeland, vad är det då? Knappast Sydafrika. Nix, det är sauvignon blankt i tankebanorna.

Facit: 2013 Tement Steirische Klassik Sauvignon Blanc, Österrike, Steiermark, Südsteiermark, Tement

Sauvignon blanc klarade alla, men Österrike hade väl ingen med som förstahandsalternativ. Vinet passade inte riktigt in i Frankrike, Nya Zeeland eller Sydafrika och är det stillestånd i skallen alternativt lite klent påläst, eller samtliga båda alternativ som i redaktörens fall, blir det inte värst många poäng.

Fjärde vita vin

Initialt lite Nivea i doften kombinerat med viss omald vitpeppar samt en tropisk ton med dragning åt mango. Frågetecken. Efter en stund kommer även lite mynta i doften och en blommighet som påminner om gewürztraminer men utan rosenvattnet. Jaha? I munnen relativt oljig och aningen eldig. Svårplacerat. Otålig som jag är tycker jag vitpepparn pekar åt silvaner samtidigt som Nivean pekar på pinot gris, vilket får bli svaren. Alla andra markörer släpper jag av outgrundlig anledning.

Facit: 2011 Condrieu La Galopine, Frankrike, Rhône, Condrieu, Delas

Såklart var det viognier! Oljan och blommigheten är ju hur tydliga som helst. Om jag inte hörde fel prickade ET in full pott på det här vinet. Stiligt!

Efter en stunds återhämtning och kontemplerande kommer röda omgången.

Första röda vin

Här var det kakao, något gräsigt grönt och rök till den milda grad att jag undrar om det inte är ett askfat i glaset. Ha! Eftersom det finns antydan till tegelton i vinet är det en gammal sydafrikansk cabernet sauvignon som dykt upp….eller….? Efter att ha tittat igenom resterande tre röda viner återkommer jag till det första igen och nu har askfatet försvunnit och ersatts av mer eleganta rökiga toner med charkuterier i bakgrunden och kommer det minsann inte lite björnbärsvibbar också..? Ok, det är en syrah med lite ålder från Norra Rhône. Côte Rôtie eller Crozes Hermitage? Viss antydan till tomatsoppa om man anstränger sig och aningen florala toner lutar åt Crozes, men om den har ålder, håller den ihop så här bra? I munnen viss eldighet kombinerad med rökta charkuterier, gott och fint är det. Nä, det får bli Côte Rôtie som förstaval och Crozes som andra.

Facit; 2001 Crozes-Hermitage, Frankrike, Rhône, Crozes-Hermitage, Alain Graillot

Jaha, för en gångs skull var kvällens redaktör inte ute på en cykeltur. Årets vinnare prickade så vitt jag hörde in det mesta; ”jag brukar känna igen Graillot”. Snyggt!

Andra röda vin

Inledningvis knuten doft, men senare kommer det körsbärskärnor, bittermandel och lite björnklister. Syrlig i munnen med påtaglig strävhet och eldigt. Italien känns logiskt, sangiovese likaså, Toscana kanske, men samtidigt känns det inte riktigt som Chianti Classio, utan kanske Brunello eller……varför inte Venetien och Valpolicella? Det känns som varmt distrikt och lite svårplacerat. Nåväl, det får bli Corvina och Valpolicella som förstaval och Sangiovese och Toscana som andraval.

Facit; 2009 Mangiacane Chianti Classico Riserva, Italien, Toscana, Chianti Classico, Mangiacane

Jaså, det var det vinet som vi är så förtjusta i hemma och dricker ganska ofta. Hur missade jag det? Får skylla på att vi hemmavid dricker vinerna till mat utan djupare analyser vilket gör att alla detaljer inte fastnar. Kanske.

Tredje röda vin

Kakao, stall, en whiff av mynta i doften, relativt strävt i munnen med viss eldighet och mynta. En ung merlot från Bordeaux eller en cabernet sauvignon från Australien, med Napa som gardering? Provar vidare och får nästan lite björnbärsvibbar och snuddar vid tanken på en zinfandel. Nix, håller mig till merlot-Bordeaux-2010-spåret med cabernet sauvignon-Australien-Napa-2008 som reserv.

Facit; 2011 Rust en Vrede Cabernet Sauvignon, Sydafrika, Coastal Region, Stellenbosch, Rust en Vrede

Nä, det fanns ingen tydlig rökighet som skvallrade om Sydafrika för mig. Andra provare kände av de för Sydafrika karakteristiska brinnande bakelittelefonerna, men inte jag idag. Efter ett tag, dvs efter någon timme, känns eldigheten i vinet mer påtagligt än vad som framkom i tävlingsmomentet. Öppna och drick fort mao.

Fjärde röda vin

Klart och rött med dragning åt lila i färgen, inledningsvis knuten i doften men öppnar upp med blåbärstoner och möjligen skogsdoft. I munnen lätt syrligt och friskt med smak av MER-svartvinbärssaft samt relativt strävt. Ujuj, gamay från Beaujolais eller dolcetto från Piemonte? Men det stämmer inte eftersom det är för strävt och spritzen saknas. I brist på vettiga alternativ får det bli gamay med pinot noir som gardering.

Facit; 2010 Bourgueil Les Perrières, Frankrike, Loire, Bourgueil, C&P Bréton

Hoppla, cabernet franc fanns inte riktigt som alternativ, men när jag tittar på noteringarna inser jag att det är ju urtypisk cabernet franc från Loire, dvs blåbär, svartvinbär och strävhet samtidigt som grönpaprikan, som dyker upp i Bordeaux-blandningar, inte finns där. Note to self, mer Loire-franc erfordras hemma.

Stort tack till Åke för ett mycket bra arrangerat KM. Vinerna var väl genomtänkta och inget vin var egentligen helt omöjligt. Åkes ambition med ärliga viner som tarvade lite eftertanke uppfylldes mer än väl.

Det är en spännande utmaning att prova helt blint och vissa år går det bättre än andra. Att kvällens redaktör återfinns i den nedre delen i resultatlistan är inte så mycket att göra något åt än att lägga sig i träningsläger inför 2016 års KM som arrangeras av 2015 års mästare Anders Källberg. Platserna 2 – 5 fördelade sig i tur och ordning såsom Eric Teneberg, Magnus Waern, Johan Tuvstedt samt Per Wendin. Redaktören själv sorterar in i den grå massan ”oplacerad” som det så vackert kallas på politiskt korrekt svenska när man inte vill skylta med ”marginellt sämre än riktigt usel, frånåkt av hela fältet”. Väl mött igen 2016!

KM_viner

Kvällens viner som orsakade såväl glädjetjut som gnisslande tänder.

/JW

#1354 KM 2014

Vi skriver februari, och med andra ord hög tid för årets roligaste provning! Efter jordskredssegern förra året fick Tom som traditionen bjuder fria händer att utforma ett utmanande och utslagsgivande klubbmästerskap. Spekulationerna har pågått ett tag: Vad gillar han för viner? Hur lägger han upp det hela? Hur kontroversiell är han egentligen? Blir det förnedring? Varför är jag här?? Vaffan…?

Ja, den intelligente läsaren inser blixtsnabbt att allt detta är rätt meningslöst. Bara att gå dit, spika alla druvor och länder, ha lite flyt med årgångarna och sedan njuta av en plats på pallen!

OK, hur utföll det hela då? Jo som följer:

Tom kör ett standardupplägg, med fyra vita och fyra röda. Druva (2p), årgång (1p), land (1p), distrikt (1p) och producent (1p) skall anges. Två förslag för varje aspekt kan ges, får man rätt på andra-gissningen ger det halva poängvärdet.

Vit flight

1. Vinet drar åt ljusgult, påtaglig riesling-näsa, harmonisk, faktiskt med lite utveckling, germansk touch. Distinkt off-dry, en hyggligt fyllig och insmickrande sak. Känns som Pfaltz med någon mognad, garderar med Nahe.

Facit: 2012 Terra Montosa Riesling, G Breuer, Rheingau, Tyskland

Oväntad brist på stålighet och de anemiska drag som detta vin brukar visa upp.

2. Nästan vattenklar, galet särpräglad doft av han-katter, måste bara vara sauvignon, känns som en enklare NZ. Alla markörer man kan komma att tänka på finns på plats. Den känns väldigt endimensionell, verkligen inte min typ av vin. Ingen påfyllning från karaffen här inte.

Facit: 2013 Cloudy Bay Sauvignon Blanc, Marlborough, New Zealand

Trodde det var Stoneleigh… Har inte CB’s sauvignon varit mer spännande förr?

3. Rostade fat slår emot, tändsticksplån och en del gulaktig frukt. Känns som en smula överfatad vit bourgogne…ganska het i eftersmaken, ända anständig balans.

Facit: 2012 Hamilton Russell Chardonnay, Western Cape, Sydafrika

Hm, jaha. Sydafrika fans inte på radarn ikväll, tyvärr

4. Fat och citroner i samspel. Ordentlig mineralitet som ger vinet ryggrad. Riktigt bra vin, men lurig – vad är detta? Chardonnay? Viura? Svåraste av de vita. Här går nog många bet.

Facit: 2009 Furmint, Szepzy, Tokaj, Ungern

Svår. Det fanns en som satte druvan här, stilpoäng till denne man.

Röd flight

5. Omedelbar pinot-frukt i det röda öppningsvinet. Ingen parfymerad pinosity-varning á la NZ, stilen drar mer åt USA, lite rödbärig, en del fruktsöta drag. Slutar kort – och lite trivialt. Det får bli gissning  på Caleras instegsvin, och gardering med en Bourgogne-modernist från ett lättare år.

Facit: 2011 Volnay, Clos des 60 ouvrées, Domaine de la Pousse d´Or, Côte de Beaune, Bourgogne, Frankrike

Mycket nya världen-känsla i denna purunga Volnay.

6. Känns lite dammig och fransk, denna. Någon enklare bordeaux från västra sidan Gironde, kanske? Svagt oren i tonen, inget toppnummer direkt. Viss utveckling, Hmm. Chasse-Spleen från ett svagare år?

Facit: 2008  Barolo Albe, G.D. Vajra, Piemonte, Italien

Redaktören i fritt fall, helt ute och cyklar här. Arrrgh!

7. Ser påtagligt mogen ut i glaset. Påtagliga, rätt söta fataromer röjer runt i doften, utvecklad, slutar distinkt torrt och med ganska grovkalibriga tanniner. Mogen Chianti, möjligen?

Facit: 2001 La Rioja Alta Gran Reserva 904, Rioja Alta, Spanien

Falluckan vidöppen på nytt…

8.Tok-svart i färgen, rik och svart lite sotig frukt. Bör rimligen vara shiraz från Aussie-land, d’Arenberg kanske?

Facit: 2010 Bin 150 Marananga Shiraz, Penfolds, Barossa Valley, Australien

Ok, någon liten poäng på slutet i alla fall.

Buttsen:

bild

Summering:

Åke J är vår nya klubbmästare! En strålande uppvisning, särskilt på den röda sidan, räckte till seger på 33,5 p före Jack J på 31 p och The Wall på 25,5 p. Stort grattis, Åke!

Den kan påpekas att Åke även vann det allra första KM som arrangerades (någon gång i en dunkel forntid, sent 80-tal bör det ha varit)

Tom skall ha ett stort tack för ett utmärkt arrangemang!

/ ET

Klubbmästerskap 2013 – AuZone130207

 

Regerande klubbmästare JAx arrangerade AuZone KM 2013. Enkla regler, för åtta viner  (fyra vita och fyra röda) ange druva, land, distrikt, deldistrikt och odlare. Hur svårt kan det vara? Följ undertecknad redax mentala kamp mot glasens viner för en inblick i ett KM´s alldeles egna värld.

Första vita, stark etylacetatton med lite exotisk frukt och purunga päron som för mig rakt till Österrike, men vänta, det är ju sött. Tyskland eller, men inte med den alkoholen så tillbaks till alplandet och nya funderingar. Har inte Prager i Wachau ofta sina riesling (men inte GV) i söt stil – just det, så måste det vara! Vinet är ju dessutom hyfsat ungt så låt oss klippa till med 2009. Facit ger en pinot gris från Alsace! Blackout således, hur kunde jag missa att tänka och känna det uppenbara, Alsace? Lärdom, håll det enkelt.

Nästa vita en ekspäckad doft som inledningsvis kamouflerar druvan för mig och min näsa. Chardonnay eller sauvignon blanc, jag velar fram och tillbaka. Smaken känns först avslöjande och för mig till chard men är det inte lite syrligt och med märkbar aromatik bakom eken? Svänger således till sauvignon och hamnar klassikt i Bordeaux. Feggarderar med Bourgogne trots den varnande alkoholstörning i bakhuvudet. Klämmer till med 2009 igen för syrlighetsförnimmelsen skull. Facit säger nya världen och chardonnay med 2004(!) på etiketten. Fel igen, men kan leva med denna nesa trots att jag provat just denna tappning för bara några månader sedan.

Vita trean och en glädjens stund – jag känner igen vinet (eller gör jag) från tidigare provning. Detta måste väl vara en silvaner och en ung sådan? Men vänta, jag brukar ju ibland förväxla med både GV, GB och till och med riesling när vinet är så här ungt och med baby-fettet kvar. Jag börjar tveka men skriver till sist silvaner i en känsla av oroande osäkerhet. Facit säger silvaner vilket något tröstar i denna min misströstans kväll och hur kunde jag fastna för årgång 2010 när jag ju ”visste” att det måste vara nyligen släppta 2011an!?

Sista vita ställer mig direkt och skallen känns tom på druvtankar. Först tänker jag i min enfald att en sådan mogen och gummiartad doft måste vara en chardonnay eller kanske en semillion (druvor som saknads i mitt protokollet då jag tidigare satsat på sauvignon) men smaken förvirrar med sin lite vassa syrlighet, aning alkoholstänkta eftersmak samt citronskalssmakande attack. Jag letar i huvudet igenom världens områden men missar naturligtvis det (efteråt) uppenbara. Låter ett hagelskott få landa ned på protokollet med gissningar över hela världen och olika druvor. Facit säger loire, chenin blanc och 2000 således ännu en totalbom som dock inte smärtar som alsacevinet. Mogen chenin är ofta svår och hade glaset fått stå en timme till kanske den då utvecklat en doften som bättre avslöjat druvan.  Hade jag varit här för att dricka och prova vin skulle detta blivit mitt val för roligaste vita!

Så dags för första röda som får polletten att initialt trilla ned direkt – cabernet franc. Tydlig gräsighet och kartiga toner men se nu upp, är inte färgen ovanligt gles och ljusröd. Förvisso ett vin med ålder men stämmer allt här eller ska jag in och nosa i Italien? Arrangör JAx är ju också känd för sina gamla lager av Periquita så här behövs eftertanke. Tankarna väver en kokongen runt glasets innehåll och plötsligt sticker PN upp sitt obehagliga osäkerhetstryne. Har jag att göra med en kollapsad PN eller ska jag hålla fast vi min första CF-tanke (f.ö. en strategi som brukar ge resultat men som kräver nerver av stål)? Jag låser på Chinon och CF. Facit ger mig hyfsat rätt men jag kom fel på ålder då vi provade en 1999 och jag (märkligt nog!) trott på yngre år.

Andra röda känns svår redan första sekunden näsan når glaset. Tydlig ålder men vad dominerar? Jag tycker mig hitta viol och läder men också lakrits och aning alkoholsötma. De tydliga och ännu inte helt mognadsavrundade tanninerna stör och min gissning på en sydrhônare (grenach) måste skippas men vart att vandra vidare? Ett ljus tänds, tannat från madeiran passar ju finfint in så varför inte klämma till med en Montus? Men precis när pennan skall föra bläck till papper tvekar jag, är det inte toner av Sydafrika med sina ofta kärva och lite bakelitplastiga caberneter? Det blir ett taktikblandat svarsalternativ – tannat mot Sydafrika. Facit drar ner rullgardinen helt! Inte en bokstav rätt för vinet är en riktigt bra men svårfångad och mogen corvina, en amarone årgång 1997.

rött nummer tre. Ett nästan blåsvart vin i mycket tät stil och med tydlig örtighet, eukalyptus och massiv ekbehandling. Jag tror mig ha hamnat i den eviga duellen mellan Australien eller USA med shiraz mot cabernet sauvignon. Denna dag blir min låsning på USA och CS, faten känns lite för elegant för att platsa i åssi och druvkaraktären lite för fransk. Facit ger mig hyfsat rätt men med en rak druvgissningshöger i magen – merlot skulle det vara! I min enkelspårighet hade jag inte för ett ögonblick övervägt det korrekta! Makterna är emot mig om även gällande årgång där jag saxade med 05 0ch 07 men givetvis var det en 06:a.

Sista röda och genast tyckte jag, obefogat som det senare visade sig, att saken var klar. Mognad, markerad strävhet, lite läder och en fin lite orangeröd färg pekar in i Italien och nebbiololand. Sitter och prövar min tanke fram och tillbaka med andra alternativ och avfärdar kategoriskt Toskana och sangiovese. Men något stör, var är minten? Inbillar mig ena minuten att den är där för att nästa istället känna russin. Tiden går och jag börjar tröttna, måste slå till med något och påminner mig den gamla lärdomen att hjärnan ibland slår kullerbytta och avfärdar det rätta som helt fel. Klipper till med det jag tror på, nebbiolo och också det jag inte tror på, sangiovese. Facit är brutalt – det jag högfärdigt avfärdat är naturligtvis det rätta. Vi har att göra med en bra och god (men vad betyder det en dag som denna) Brunello från 2002. Får dock lite oförtjänt plåster på såren för mitt i utmattningens tecken inpetade ”omöjliga” svarsalternativ bland min andrahandsgissning. KM slut och nattpromenaden hem var kall…

Tack JAx för ett roligt men stressande KM och mycket stora och välförtjänta gratulationer till AuZones nye klubbmästare Tom. En mycket värdig vinnare som närmare kan beskådas nedan gratulerad av en nu f.d. klubbmästare och KM-arrangör!

Vinnare1

Foto A.K.

KM:s tävlingsviner men utan röster då deltagarna var alltför utmattade för en sådan krävande gradering:

Vita viner

2010, Dom Weinbach, Cuvee St Catherine, Pinot Gris, Alsace, Frankrike, 319 kr (jan 13), 16,0p

2004, Cloudy Bay, Chardonnay, Marlborough, Nya Zeeland, 219 kr (jan 13), 15,5p

2011, Würtzburger Stein Silvaner Kabinett, Juliusspital, Franken, Tyskland, 149 kr (nu), 14,5p

2000, Domaine des Baumard, Chenin Blanc, Savennières, Loire, Frankrike, 322 kr (jan 13), 15,0p

Röda viner

1999, Dom de Petit Clos, Cabernet Franc, Bourgueil, Loire, Frankrike, 85 kr (maj01, nu 170),  12,0p

1997, Amarone Tomassi, Corvina Veronese, (Rondinella), Venetien, Italien, 189 kr (maj01, nu 378 kr), 16,0p

2006, Merlot Regusci, Napa Valley, Kalifornien, USA, $43.79 (Aug 12), 16,5p

2002, Brunello di Montalcino, Tenimenti Angelini, Sangiovese (Grosso), Toskana, Italien, 248 kr (mars 08, nu 345 kr), 16,5p

(JaJ)

 

 

#1255 AuZone klubbmästerskap 2012

En gång om året tävlar vi emot varandra i vinprovning. Internt brukar evenemanget gå under epitet som förnedringen eller den mest ödmjukgörande vinprovningen på året.

Tävlingen går till så att vi provar ett antal viner helblint varefter varje provare individuellt ska försöka placera vinets druva (2p) land (1p) distrikt (1p) underdistrikt (1p) och årgång (1p). Man kan även få en extra poäng om man kan identifiera producent/odlare eller liknande metainformation, dvs känner igen det aktuella vinet. Dessutom bör tilläggas att osäkra provare kan gardera varje gissning med ett andrahandsalternativ vilket i så fall ger halv poäng jämfört med förstahandsdito.

IMG_0966

Årets omgång av KM hölls traditionsenligt av förra årets vinnare Jack Jacobsson. Provningen inleddes med att Jack föreskrev regler och att årets KM skulle bestå av 2 flighter om först 4 vita viner och därefter 4 röda. Dessutom undslapp han sig att han ”inte hade försökt göra tävlingen onödigt svår”. Ungefär här borde man alltså dragit öronen åt sig och smitit ut bakvägen, en lyx som kvällens undertecknade och tillika redaktör uppenbarligen inte kunde kosta på sig…

Vita flighten

IMG_0977

Vin 1. Ljust gult. Initialt lite fet, fatstinn doft med exotiska toner. Smörigt elegant aromatiskt och med inslag av rosor och godis. Fyllig smak med viss bitterhet, tunna syror och intressant avslut.

Här tyckte jag det mesta pekade på Rhône vilket också visade sig vara korrekt, dock gissade jag på en Chateauneuf och rousanne snarare än Condrieu och viogner som förstaval

2006, Condrieu, Pierre Gaillard, Rhône, Frankrike, viogner

Vin 2. Gult. Fyllig rund rik doft med snygg smörig fatkaraktär. Rik frukt med rena toner, ingen exotism i mina anteckningar. Tydligt fruktig smak med intensiv druvig men ändå elegant smak. Komplex elegant och bra med liten bitterhet i svansen.

Här var jag rejält ute och cyklade, med gissade i andra hand på chardonnay från Nya Zeeland, vilket visade sig rätt.

2008, KUPE, Escarpment, Martinborough, Nya Zeeland, chardonnay

Vin 3. Ljust ljust gult. Stram syrlig doft med inslag av svarta vinbärsblad, urin och lätt metalliska toner. Syrlig smak med intensiv stilren grönfruktig gräsig kartig och lite äpplig smak.

Här pekade allt i min värld på sauvignon blanc, och dessutom Frankrike och Loire, vilket visade sig rätt.

2004 Silex, Dagueneau, Pouilly Fumé, Loire, Frankrike, sauvignon blanc

Vin 4. Ljust gult. Aromatisk doft av honung, citron, petroleum. Syravarslande lite metalliska dofter. Rik fruktig och smak av viss mognad. Jordig, komplex intensiv och med ett uns restsötma.

Petroleumriesling och tyskland, pekade på Pfalz, nästan rätt…

2004 Riesling R, Hermannshöhle, Dönnhoff, Nahe, Tyskland, riesling

Röda flighten

IMG_0976

Vin 1. Mörk röd färg med liten blåton. Initial doft av TCA, sen fat, lite köttiga kryddiga toner, grovt mineraligt lite rökigt. Svår smak, inslag av TCA även här , känns ungt mineral och rök, lite svarta vinbär.

Svårt, jag hanmade i Sydafrikansk syrah på anteckningarna och det visade sig vara fel.

2005, Ried Tanzer, Jurtschitsch, Kamptal, Österrike, zweigelt

Vin 2. Mörkt brunrött. Mogen murrig doft, gammalt lite saftigt och rustikt. En del eteriska toner och bra fyllighet. Fruktig murrig mogen smak med lite peppar och en lätt besvärande grönton. Syradrivet.

Hittade ingen druvkaraktär, skulle läst anteckningarna noggrannanre innan jag tecknade ned både druvval och land, det enda jag tyckte jag hade att gå på var svartfruktiga toner och viss fatbehandling. Hamnade på tempranillo eller cabernet franc pga gröntonen men det var fel.

1999, Castello di Brolio, Ricasoli, Chianti Classico, Toskana, Italien, sangiovese

Vin 3. Mörk färg. Buljongig murrig fyllig köttig doft med inslag av mint och lite stall. Komplext och skitigt. Aromatisk, lite kryddig fruktig skogig och bärig smak, tydlig mognad med fina cedriga tanniner, balanserat men lite grönt.

Återigen missade jag druvan, iofs var jag inne på Western Australia, vilket iofs inte var rätt men då borde jag ju hamnat på cabernet sauvignon, istället blev det merlot, oförklarligt.

1999, Cabernet Sauvignon Unfiltered, Mondavi, Napa, Kalifornien, USA, cabernet sauvignon

Vin 4. Ljust röd färg med liten blåton. Slank och elegant kryddig varm fruktig doft med röda bär, rotfrukter ovh hav. Stram syrlig och fruktdriven kryddig smak med lätta tanniner och lite eldigt avslut.

Här var jag aldrig tveksam, lite i lättare stilen i jämförelse med de andra röda, men en kiwi-pinot var faktiskt min enda gissning. OK jag garderade med Grenache på druvan och Tyskland på land.

2010, Pinot Noir, Te Kairanga, Wellington, Martinborough, Nya Zeeland, pinot noir

Hur det gick för de andra

Jörgen Axell blev klubbmästare år 2012, på 22,5 poäng

IMG_0970

Tätt efter på delad andraplats kom Johan W och Eric T med 21 poäng vardera, resterande övre platser som följer:

4. Per W, 20,5p
5. Magnus W, 18,5p
6. Tom, 18p
7. Åke J, 17,5p

Listan

Vita

  1. 2006, Condrieu, Pierre Gaillard, Rhône, Frankrike, 0/2/13, 450kr, 14,5p
  2. 2008, KUPE, Escarpment, Martinborough, Nya Zeeland, 1/0/13, 245kr, 15,5p
  3. 2004 Silex, Dagueneau, Pouilly Fumé, Loire, Frankrike, 0/2/13, 750kr, 15p
  4. 2004 Riesling R, Hermannshöhle, Dönnhoff, Nahe, Tyskland, 5/1/13, 400kr, 16,5p

Röda

  1. 2005, Ried Tanzer, Jurtschitsch, Kamptal, Österrike, 0/6/13, 265kr, 11p
  2. 1999, Castello di Brolio, Ricasoli, Chianti Classico, Toskana, Italien, 0/1/13, 350kr, 13,5p
  3. 1999, Cabernet Sauvignon Unfiltered, Mondavi, Napa, Kalifornien, USA, 6/0/13, 300kr, 16p
  4. 2010, Pinot Noir, Te Kairanga, Wellington, Martinborough, Nya Zeeland, 1/1/13, 89,50kr, 13p

Stort grattis till Jörgen för en utmärkt insats! Jag ser fram emot KM 2013 med dig som arrangör.

Läs gärna om föregående års KM här, här och här

/JT

#1204 Klubbmästerskap

Kanske börjar medlemmarna äntligen förstå att detta är en av årets roligaste provningar! I år var det med god marginal rekordmånga tävlande, hela 15 stycken. För egen del blev årets resultat blev ett ovanligt kraftigt magplask, vilket tyvärr för er läsare kommer innebära ett ovanligt kort inlägg, eftersom jag inte har lust att delge er alla mina felaktiga analyser…

Ramarna var först fyra vita viner, därefter fyra röda viner. Två poäng för rätt druva, ett för land, distrikt, eventuellt deldistrikt, årgång och producent. Dessutom skall man avge andrahandsgissningar som ger halv poäng om den är rätt.

Vin 1. Aromatisk och kryddig, bra syra, lång god smak.
2005 Trimbach Cuvée Frédéric Emile.

Vin 2. Spritsigt, ljust, blommig doft. Kryddig, lång, stjälkig, jordig smak.
Juliusspital Eschendorfer Lump Silvaner Spätlese.
Tyvärr la jag min rieslinggissning på detta vin, så jag missade ettan också. Det här var minst tredje KM-et i rad som hade med en silvaner, vilket jag har svårt att förstå. Det är viner jag inte finner något nöje i att dricka, men uppenbarligen finns det andra åsikter i klubben! Till nästa års tävling skall jag skriva ordet silvaner i handflatan så jag inte glömmer att leta efter den druvan.

Vin 3. Chablis har jag alltid väldigt svårt att känna igen, men många klarade detta vin som var 2006 Chablis Grand Cru Les Clos från Brocard.

Vin 4 hade en trevlig mineralisk doft, och en lång smakrik god smak med aningen låg syra. 2007 Bründlmayer Grüner Veltliner Alte Reben.

Sedan var det dags för de röda, och där var jag i allafall med på första och sista vinet.

Vin 5 var ljust, klart och ungt med tydlig hallondoft. Smaken fortsatte i samma stil, med intensiv pinositet. I likhet med de flesta trodde jag att det var en riktigt typisk nyzeeländare, men tjii, det var 2008 Central Coast Calera Pinot Noir. När priset endast var 199 kr så var många inne på att handla mer av vinet. Min enda invändning är att det inte var så komplext, men jag kommer nog handla ändå.

Vin 6 var typiskt franskt och gott i stilen, men jag lyckades aldrig hitta nyckelorden för karaktären, korv och svartpeppar. Riktigt svagt, i efterhand var det lätt. Syrah från nordrhône, 1999 Ferraton Ermitage Dionnièrres.

Vin 7 var mörkt, nästan svart, med en viss mognad i färgen. Doft och smak var som en ekvägg, visserligen ganska god, men för mig blockerade det all kommunikation med druvan. Inte var det en australisk cabernet som jag gissade utan i stället en modern rioja, 2002 Remirez de Ganuza Reserva. Tempranillo är druvan.

Det sista vinet var det mest mogna, ett tag försökte jag få det till en bordeaux, men avsaknaden av cabernet och stall i ett i övrigt välbalanserat och tanninrikt vin fick mig på rätt spår. 2000 Barolo Carobric från Scavino, naturligtvis nebbiolo.

Denna gång inga priser på vinerna och ingen omröstning, men mina favoriter var nog nummer 4 och 6.

Det var långt till toppen, vinnaren hade 32 p, i snitt 4 poäng per vin och bland annat intjänat på att pricka sju av druvorna i förstagissningen. Mycket imponerande! Punkarn var också med.

ASi