Category Archives: AuZone-provning

#1506 Champagne 2008

2008 är hyllad som en stor årgång i Champagne. JT tyckte vi skulle undersöka hur det ligger till med den saken och ställde upp några 08-or mot ett urval av andra årgångar, som vanligt allt blint, förstås.

IMAG2334~2-20170628-214354991

Första vinet har en finstämd doft med lite jäst, bröd och humle. Känns ungt och har också en lite lustig, frän ton. Smaken är frisk och stram med bra mousse och kanske en något oren biton. en del brödighet och en bra, växande mineralton i eftersmaken. Hygglig längd, men lite enkelt.
2004 Vilmart, Coeur de Cuvée Inte fullt så ungt som jag tyckte. Borde ha presterat bättre.

Andra glaset bjuder på en dov och tät, rätt åldrad doft med sherrytoner/oxidation. Lätt brända toner och svamp och kola. Smaken öppnar friskt, rikt och krämigt. God syra och tjockt i munnen. Utvecklat, med rätt trött frukt. tuggbar, lite besk eftersmak. Bra tryck, men måttligt med charm.
2002 Pol Roger  Märkligt åldrat. Skadad flaska? På en Pol Roger-vertikal som Ward Wines ordnade Var 02-an klart bättre, men fortfarande var den ordentligt utvecklad och lita av sherrytonen fanns där igen. Inget att ligga länge på, skulle jag tro.

Ung, druvig och kryddig doft med bra djup. Inslag av kåda, guava, päron, parfym och krossad flinta. Frisk och krämig attack med en del rondör och bra mousse. Rätt kraftfull smak med bra syra, kanske aningen grovhugget. Lång, brödig eftersmak med hygglig mineralitet. Bör nog lagras något år till.
2006 Deutz Brut Millésimé

Ung, kryddig, frisk och fräsch doft med en viss svavelton. Stramt med toner av rök, humle och tändsticksplån. Frisk, stram, ren smak med bra mousse. Frisk syra och snyggt, men utan alltför mycket djup. God, kryddig eftersmak med en del mineralitet och en liten, god grapefruktbeska. Gott, men lagra gärna något år.
Charles Heidsieck NV (2009/2010) En alldeles utmärkt standardcuvée, som dessutom blev kvällens vinnare!

Ung, aromatisk, druvig doft med päron, citrusskal, tutti frutti och en liten dammighet. Bra mousse och bra, frisk syra. Bra intensitet och markerade, växande, tuggbara mineraler. Torr, stram och något krävande eftersmak. Gott och min favorit i kväll, men bör lagras.
2008 Pol Roger

Rätt fyllig och öppen doft med gul frukt, banan och en viss dammighet. Frisk, rätt snygg och ren attack. Kryddigt med markerad mineralbeska och lite låg frukt. Torr, mineralisk, rätt dammig eftersmak. Ointressant, på något vis.
2008 Deutz Brut Millésimé Hm, jag som trodde jag gillade Deutz stil. Kanske är den för ung, helt enkelt.

Kryddig doft, lite enkel och snål doft med kåda, lite kött, hyacint och aningen åldrade äpplen. Något frän attack, men bra mousse och god syra. Hyfsat djup och bra, växande mineralitet, som dock blir väl besk mot slutet. Tuggbar men lite enkel eftersmak med bra längd.
2008 Vilmart, Coeur de Cuvée Klart roligare än 04-an, men kändes rätt spretig nu. Åter ett lagringsobjekt.

Läckert öppen och yppig doft med rostade toner, gul frukt, lite målarfärg och apelsinmarmelad i en oxidativ stil, fast på ett mer positivt och, förmodligen, avsiktlig stil än pol Rogers 02-a. Frisk, krämig, dov attack. Bra syra och utvecklad, kanske något trött, bränd frukt. Bred, tuggbar, mineralstinn smak, men framträdande beska efteråt.
2008 David Leclapart, Premier Cru L’Apôtre Något av en vattendelare, där somliga i församlingen älskade den oxidativa stilen, medan andra tyckte den var för trött.

Tabellen. Priserna är utpriser.

  1. 2004 Vilmart, Coeur de Cuvée, 970 kr, 1-3, 14p
  2. 2002 Pol Roger, 627 kr, 0-3, 16p
  3. 2006 Deutz Brut Millésimé, 552 kr, 1-2, 15 p
  4. Charles Heidsieck NV (2009/2010), 457 kr, 5-1, 16,5p
  5. 2008 Pol Roger, 549 kr, 2-0, 17,5p
  6. 2008 Deutz Brut Millésimé, 599 kr, 0-2, 14,5p
  7. 2008 Vilmart, Coeur de Cuvée, 923 kr, 3-1, 15,5p
  8. 2008 David Leclapart, Premier Cru L’Apôtre, 1146 kr, 2-2, 16,5p

Kul att få en överblick över 08-orna och särskilt med jämförelserna med lite äldre årgångar. Tack Johan!

/Anders K

#1511 Champagne 2006

Den 15 juni höll PJ en provning med sex champagner från 2006. Han inledde provningen med att kort berätta hur han vid en provning av champagne 06 blev imponerad av dess höga kvalitet. En upplevelse han nu valt att dela med oss.

De sex viner vi provade var följande:

Champagne 2006, 1Vin 1. 2006. Louis Roederer Starck. Brut Nature

Ljust guldgul. Tydlig doft av champinjoner och smör, men även toner av bröd, honung, aprikoser och en aning gula plommon kunde anas.

Smaken var, som någon uttryckte det, snustorr, med mycket signifikanta syror. Den var mycket frisk och citrussyrlig med en eftersmak av bittra örter.
Kvällens förlorare.

 

Champagne 2006, 2Vin 2. 2006. Louis Roederer Cristal

Guldgul färg. Doft av tropisk frukt, ananaskarameller och söta, gula plommon. Upplevdes som mycket fruktdriven, med en touch av citrus.

Frisk, komplex smak och en härlig mineralitet. Det fanns toner av grönt äpple, litchi, ananas och gula plommon. En aning grapefrukt i avslutningen.
Kvällens vinnare.

 

Champagne 2006, 3Vin 3. 2006. Belle Epoque. Perrier Jouët. ( Magnumflaska)

Färg ljust guldgul. Komplex doft med toner alltifrån knallpulver och mineral till vingummin, gröna kulor och nässlor.

Smaken var stram och fruktig. Det gick att urskilja smaker som persika och citronsorbet. Ett friskt, lite örtigt vin med citruskaraktär.

 

 

Champagne 2006, 4Vin 4. 2006. Belle Epoque. Perrier Jouët. Rosé.

Ljust orangeröd färg, påminnande om rött guld. Doften frisk och fruktig med toner av honung, hallonbåtar, smultronmousse och jordgubbsglass.

Även smaken var frisk och påminde om hallon, jordgubbar, smultron och en aning av blodapelsin.

 

 

Champagne 2006, 5Vin 5. 2006. Tattinger. Comtes de Champagne.

Ljust guldgul färg. Doft av mineral och tropisk frukt, men även av nässlor, fläder och champinjoner.

Inte så stram, utan lite mjukare i smaken. Toner av tropisk frukt och italiensk fruktsorbet. Lång eftersmak.

 

 

Champagne 2006, 6Vin 6. 2006. Tattinger. Comtes de Champagne. Rosé.

Orangeröd. En komplex doft av just mognade jordgubbar och geléhallon. Kritiker till detta vin tyckte att det hade ganska liten doft och att det fanns en anings nyans av solvarm ketchupflaska.

Smaken var stram och komplex med en ton av grapefrukt i eftersmaken.

 

 

Listan

Vi fick ingen skriven lista, så detta är det jag lyckades få med i mitt provningsprotokoll. Kan eventuellt vara lite ofullständigt. Ber i så fall om ursäkt för det.

  1. 2006. Louis Roederer Starck. Brut Nature 12%/ 695 kr
  2. 2006. Louis Roederer Cristal 12%/150£
  3. 2006. Belle Epoque. Perrier Jouët. ( Magnumflaska) 295£
  4. 2006. Belle Epoque. Perrier Jouët. Rosé. 185£
  5. 2006. Tattinger. Comtes de Champagne 12,5%/82,50£
  6. 2006. Tattinger. Comtes de Champagne. Rosé 12,5/175£ 

/AR

#1507 Sicilien

I en mycket tidseffektiv teorigenomgång pekade Jens ut fyra områden på Sicilien som de mest intressanta för röda kvalitetsviner: Faro, Etna, Noto samt Vittoria. Årgången 2014 nämndes som ett stort år på ön.

Sex röda viner, de flesta relativt ljusa till färgen, serverades blint.

Det första vinet hade en uttalad doft av fläskkorv, alltså kryddor plus en varm köttighet. Vinet var eldigt (15%) med rejäl strävhet, måttlig syra och en del buljongaktig sälta. Egendomligt och inte helt lätt att älska. Tror vi trots allt var inne på Etna på denna. Detta var 2014 San Lorenzo från Girolamo Russo. Druva Nerello Mascalese med en aning Nerello Cappuccio.

 Nästa vin var betydligt mörkare till färgen och hade trots ungdomen läder i doften (kännetecken för druvan enligt Jens). Vi hittade också citrus, åt bergamotthållet, och kronärtsskocka. Frukten söt med bra syra och måttliga tanniner.  Gjort på 100% Nero d’Avola och från Vittoria (men IGT Sicilia):

2014 Occhipinti Siccagno

Vin nummer tre började med en naturvinsliknande reduktiv doft, animalisk, men efter hand bärig. I smaken massor av bär: hallon(-godis), slån, rönnbär  med hög syra och en del tanniner.  Den här kändes ganska uppenbart som Etna och var det, 2014 Passopisciaro Passorosso, gjort på Nerello Mascalese.

IMG_1995

Efter tre viner utan att jag känt fat, kom så nr 4 som hade en tydlig rostad fatkaraktär och goda körsbär i doften. Smaken komplex med gröna örter, läder, mörka bär, fat och mycket lång, aning bitter eftersmak. Rejält hög strävhet. Behöver nog mer tid. Etna igen och gjort på oympade Nerello Mascalese och Nerello Cappuccio: 2014 Prephylloxera ”La Vigna di Don Peppino” från Tenuta delle Terre Nere.

Vin nr fem öppnade med flyktiga syror, valnöt och citrus i doften. Kändes klart moget i sällskapet, så även i smaken som var slank, avrundad med fin syra och ringa tanniner. Litet fat och god frukt. Mycket elegant och helt färdigt men höll kanske inte ihop så bra i glaset. Detta var det enda vin som inte kom från 2014, och det blev röstat till bästa vin: 2009 Palari Faro, gjort på 60% Nerello Mascalese, 20% Nerello Cappuccio, 15% Nocera, 2% Jacche, 2% Acitana och 1% Cor’e Palumba. Tror ingen gissade Faro på denna utan snarare Etna igen.

Sista vinet var ungt med mörk frukt i doften, hallonkaramell med dragning åt fotsvett. Smaken snäll med låga tanniner och urgod hallonfrukt, lite smågodis och aning bitterhet. Klunkbart. Här var vi några som tänkte på Frappato, som också visade sig ingå till en mindre del. Vinet var en Cerasuolo di Vittoria:  2014 Planeta Dorilli (70% Nero d’Avola, 30% Frappato). Bra prisvärde här.

IMG_1996

Tack Jens för en mycket intressant provning med viner som inte så ofta hälls på AuZone.

  1. 2014 San Lorenzo, Girolamo Russo, Etna Rosso, 330 kr, 1-2, 13p
  2. 2014 Siccagno, Occhipinti, IGT Sicilia, 235 kr, 0-1, 15p
  3. 2014 Passorosso, Passopisciaro, Etna Rosso, 265 kr, 1-2, 14p
  4. 2014 Prephylloxera ”La Vigna di Don Peppino”, Terre Nere, Etna Rosso, 560 kr, 1-2, 16p
  5. 2009 Palari Faro, Palari, Faro, 420 kr, 5-0, 17p
  6. 2014 Dorilli, Planeta, Cerasuolo di Vittoria Classico, 160 kr, 1-2, 15p

Åke

#1506, Paris Tasting 1990-tal

Tredje gången gillt i AuZone, en replika på den berömda provningen från 1976. För er som vill ha hela historien rekommenderar jag att läsa AKs eminenta post från november 2015. Idag var vintemat viner från 1990-talet.

Dagens provning eminent samlad och anordnad av JaJ, JEP, SET och salig OW.

Dagens viner, helblint serverade förstås.

Evernote Snapshot 20170511 193957

Vin 1. 1998 Chateau Montelena

Mörkröd färg. Mogen doft med stall, ceder, lite målarfärg. Fruktdriven, elegant och syravarslande känsla. Röda bär.

Kraftig smak med tydlig mognad. Sotig frukt, mörka bär, balanserad med torra tanniner.

Vin 2. 1999 Chateau Pichon-Lalande

Mörkröd färg med viss gulkant. Tydlig fatkaraktär med lite funky drag. Rik frukt, inslag av blod och slaktbänk, ceder, kaffe och chark.

Syradriven torr elegant smak med röd frukt, lång tannindriven smak med inslak av salmiak och lakritsrot

Vin 3. 1994 Chateau Cheval Blanc

Rubinröd med viss kant. Fatdominerad doft, med mycket ceder och lite cassis. Läcker doft med bra mognad med eteriska drag. Choklad, kaffe, tobak och en aning mynta.

Komplex, tannindriven läcker bra syradriven smak med mycket kaffe och snygga sandiga tanniner.

Vin 4. 1992 Opus One

Mökröd färg med liten brun kant. Stall, grön och blå frukt. Komplex, fyllig, rik smak med en aning blod, kaffe. Liten violtouch på slutet.

Bra komplex läcker mogen fruktdriven smak. Klingande syror!

Vin 5. 1996 Chateau Mouton-Rotschild

Mörkröd färg med liten mognadskant. Rik, läcker, komplex, exklusiv doft. Fyllig, kaffe och fat, känsla av krämarvin.

Superkomplex mogen läcker elegant och fruktdriven smak. Mycket ceder, björnbär och lite ungdomlig. Tydliga fat men inte störande – enligt mig!

Vin 6. 1992 Monte-Bello

Mörkröd färg med tydlig brunton. Mogen lätt oxiderad doft med påtagliga rödbets och äppelskalskomponenter. Efterhand tomatsoppa 😦

Övermogen frukt, grön paprika, trist men ändå viss fyllighet och trevliga tanniner. Efterhand söt solmogen frukt, jord och järn.

Vin 7. 1996 Chateau Leoville-Barton

Mörkröd färg, lätt gulkant. Doft av stall, smuts, skit och mynta, kaffe och mineraler. Inslag av blod.

Komplex stallig bra bordeauxig smak med fina spelande syror, intensiv frukt och sandiga långa tanniner.

Vin 8. 1995 Dominus

Rubinröd, mörk. Floral, elegant lätt pinös dift med massor av rödfrukt. Eteriska tner och snygga fat. Fyllig söt frukt och lite coca-cola i doften.

Fruktdriven smak med mogna bär, lite godis och komplexa florala / lätt gröna toner. Lätt cedrighet med ett uns sälta. Spretiga tanniner och ett lite robus intryck.

IMG_6963

Listan – mina poäng först (och samtliga provares snittpoäng inom parentes)

  1. 1998 Chateau Montelena, Napa Valley, 1-3, 720kr, 17p(15,4p)
  2. 1999 Chateau Pichon-Lalande, Bordeaux, 0-2, 900kr, 16,5p(16,0p)
  3. 1994 Chateau Cheval Blanc, Bordeaux, 1-0, 1640kr, 18p(16,8p)
  4. 1992 Opus One, Napa Valley, 8-0, 990kr, 19p(17,4p)
  5. 1996 Chateau Mouton-Rotschild, Bordeaux, 1-1, 2500kr, 19,5p(16,4p)
  6. 1992 Monte-Bello, Santa Cruz Mountains, 1-6, 1500kr, 13p(14,8p)
  7. 1996 Chateau Leoville-Barton, Bordeaux, 1-1, 750kr, 17,5p(16,7p)
  8. 1995 Dominus, Napa, 1-1, 1250kr, 16p(16,2p)


 

/JT

#1505 Alsace

I skrivande stund är det en dag kvar tills Frankrike skall få en ny president. I den franska debatten så jämför man sig ständigt med Tyskland, och Tyskland vinner i princip alla grenar, fotboll inkluderad. Ingen annanstans är närheten till Tyskland och jämförelsen så pregnant som i Alsace, åtminstone när det gäller vin. Det beror säkert på att man, som i princip enda region i Frankrike, odlar druvor som även är typiska för Tyskland: riesling, gewürztraminer, pinot blanc (Weissburgunder) och pinot gris (Grauburgunder).  Så vart är Alsace på väg? Blir vinerna sötare, och då menar jag de traditionellt torra matvinerna, inte Vendange Tardive (VT) eller Sélection de Grains Nobles (SGN). Det är åtminstone känslan man fått de senaste tio åren. I Tyskland går utvecklingen för motsvarande viner mot mindre sötma.

Första vinet har en lätt rosa färg som antyder pinot gris; en blommig, om än något knuten doft, en fyllig, fruktig smak med aprikoser och någon restsötma. Gott och viss elegans. Vinner förmodligen på lagring. 14p idag, förmodligen 15p om fem år.

2013 Paul Ginglinger Grand Cru Eichberg Pinot Gris

Andra vinet har en angenäm, mogen doft av petroleum och gummislang; en torr, frisk smak med rejäl syra med gröna äpplen och mineraler. Smakrikt och gott nu. 15p

2012 Wolfberger Rangen Riesling

Tredje vinet har en klar, gul färg med en något kryddig doft; en fyllig söt smak med syra och smak av päron. Ung och förmodligen på väg upp, men inte riktigt mitt vin. 14p

2013 Mure Clos Saint Landelin Pinot Gris

Fjärde vinet har en gul-grön färg; en öppen, angenäm mineralsik doft och frukt som jag gissar är pinot blanc. Den känslan förstärks av en torr, medelfyllig och smakrik karaktär. Rejäl kropp, längd och fin karaktär. 16+p

2015 Pichler-Krutzler Loibenberg Riesling. Oj, ingen PB utan riesling från Österrike. Här var man ute och cyklade.

Femte vinet har en gul-grön färg; en öppen, angenäm doft av petroleum; en mycket torr smak, fylld med syra och citrustoner, men i stort sett ingen frukt. Petroleum och utan tvekan riesling. Här skulle jag använda ordet obalanserat. Det finns bara en komponent: syra. 13p

2008 Trimbach Cuvée Frédéric Émile. Ingen överraskning direkt. Jag förstår mig inte på det här vinet. Drack en gång en 1983 som då var ett av de bästa vita viner jag någonsin provat. Därefter har det aldrig imponerat. Jag förstår att Trimbach vänder sig mot den sötare trenden, men måste man göra vin på omogna druvor?

Sjätte vinet har en kraftig gul färg; en stor öppen, fruktig doft av marsipan och apelsin; smaken är mogen, söt med botrytis, koncentrerad och lite Sauternes-lik. Bör vara en VT eller SGN. 15+p

2007 Leon Beyer VT Gewürztraminer

Sjunde vinet åter gul-grönt; ung knuten doft av mineral, bensin och krutrök; söt, fyllig smak med låg syra. Komplext och smakrikt, ungt idag och växer säkert en storlek med fem års lagring. 15p

2015 Domaine Weinbach Cuvée Laurence Gewürztraminer

Åttonde och sista vinet har en öppen, mogen och något oxiderad ton med bokna äpplen och apelsin; mycket söt, fyllig och lång smak med russin. Komplext och gott. Bra att dricka nu. Förmodligen en VT eller SGN. 16p

2009 Marcel Deiss Altenberg de Bergheim. Som så ofta blandar Deiss olika druvor i sina viner, exakt vilka oklart här, men Gewürz finns garanterat med.

Tabell (bäst-sämst, pris)

  1. 2013 Paul Ginglinger Grand Cru Eichberg Pinot Gris, 0-0, 183 kr*
  2. 2012 Wolfberger Rangen Riesling, 1-1, 299 kr
  3. 2013 Mure Clos Saint Landelin Pinot Gris, 0-2, 235 kr*
  4. 2015 Pichler-Krutzler Loibenberg Riesling, 4-1, 296 kr
  5. 2008 Trimbach Cuvée Frédéric Émile, 1-2, 330 kr
  6. 2007 Leon Beyer VT Gewürztraminer, 2-0, 332 kr*
  7. 2015 Domaine Weinbach Cuvée Laurence Gewürztraminer, 0-2, 279 kr
  8. 2009 Marcel Deiss Altenberg de Bergheim, 1-1, 550 kr*

Vinerna markerade med * är köpta på gården, övriga på SB.

Så hur sammanfattas detta? De söta vinerna är klart intressanta, oavsett om de är riesling, gewürz eller PG, eller som i Deiss fall, en blandning. För torra viner skulle jag definitivt kliva över Rhen och köpa av en tysk producent jag gillar. Jag misstänker att det gäller för nästan alla druvor och prisnivåer. Undantag finns förstås.

Tack Sven-Olof för en bra provning.

/PW

KM 2017

Dags igen för KM i föreningen, som vanligt arrangerad av närmast föregående års vinnare vilket innebar att det var Johan Jeansson som höll i evenemanget, i år även med bistånd av såväl fru och dotter. Finns det någon metainformation som är användbar för årets arrangör? Ingen som jag kände till, men fick efteråt reda på en användbar detalj. Nåväl, det enda som går att lita på är sina egna sinnen, och de kan ju knappast vara felkalibrerade efter knappt ett års träningsläger hemmavid innehållandes huvudsakligen riesling, sangiovese och nebbiolo. Vad kan gå fel? Ingenting på en del vilda gissningar och det mesta på spiksäkra svar skulle det visa sig.

Upplägget är det vanliga enkla; identifiera druva (2 poäng), land (1 poäng), region/distrikt (1 poäng), deldistrikt (1 poäng), årgång (1 poäng)och ”bonusinfo” (1 poäng) som för i år faktiskt var fastställd till producent. En gardering tillåts på varje svar och korrekt svar på garderingen ger halva poängen. Först en omgång med 4 vita viner, därefter en kort paus under vilken det kan avhandlas vad som egentligen fanns i glasen, och slutligen en omgång med 4 röda viner. Ända till klockan 19.02 var det rekord i antal deltagare, 16 st, men ett avhopp fem-i-tolv, eller snarare två-över-sju medförde att det fysiska deltagandet enkom tangerades. Tack vare det stora antalet deltagare blev det sålunda ett tvåflaskors-KM och generöst med vin; 30 cl per näsa skulle klaras av på 7 minuter. Eller så var det tvärtom. Oavsett så flöt tiden i varje fall iväg för kvällens redaktör.

Vita omgången

Första vita

Klar och ljust gul färg, först kommer en puff av nässlor och därefter något mer bekant som till en början är lite svårplacerat, men som visar sig vara nygnuggat svartvinbärsblad. De som plockar svarta vinbär och i nära anslutning härtill petar sig i näsan kan ha en aning om doften. I munnen förefaller vinet ha en aning fet känsla och ingen galopperande syra, inte direkt påtagligt friskt och med en eftersmak som pekar mot Rhône. Spontant känns det som sauvignon blanc, men ändå verkar det inte helt klockrent. Nåväl, det får ändå bli sauvignon blanc från Frankrike, Loire, Sancerre och 2015 med chenin blanc från Sydafrika och Rhône samt 2014 som gardering.

Facit; Sauvignon blanc, Frankrike, Bordeaux, Pessac-Leognan, 2014, Ch Lespault-Martillac, 275 kr.

Sauvignon blanc från Frankrike! Ha! Så enkelt! Sen var det slut på det roliga och en tröst halvpoäng från årgången var det enda som var värt att notera. Helt ok vin, men kanske ingen superfavorit just nu.

Andra vita

Vi förflyttar oss ner till bildäck på TT-Line för att hämta något vi glömt i bilen en kvart efter avgång och långtradarnas dieseldofter har bara hunnit ventilerats bort till viss del. Kort sagt, nästa glas innehåller petroleum och någonstans går det även att urskilja inte lika dinosauriella mineraltoner. I munnen ger vinet inte ifrån sig någon direkt syra utan är snarare lent och med en påtaglig restsötma. Eftersmaken påminner närmast om att slicka på en varm lastbilsmotor, det är en ordentlig rökighet som i mitt tycke tar kål på det mesta. Så vad har vi då i glaset? Tja, en riesling verkar det onekligen vara när alternativet ”vit pinotage” raskt sållades bort. Men från var? Gulf, Q8 eller BP? Det står helt still, men får till slut ner riesling, Tyskland, Pfalz, 2012, Breuer som svar med Chardonnay, Sydafrika, Bourgogne och 2014 som garderingar.

Facit: Riesling, Australien, South Australia, Eden Valley, 2011, Pewsey Vale, The Contours Riesling, 210 kr.

Tja, riesling var ju i alla fall rätt. Vi har druckit vinet hemma någorlunda nyligen och tyckte då att det var kanske lite väl mycket extra rök. Uppenbarligen hade den upplevelsen förträngts. Nåväl, det finns ju fortfarande utrymme för förbättringar poängmässigt…

Tredje vita

Lite Nivea, lite vitpeppar, inga champinjoner. Jaha? I munnen lite småsött, som senare blev sockersött. Fast å andra sidan, efter närmast föregående vin upplevs allt, till och med att knapra i sig rå citron, som sött. Vinet känns även tämligen eldigt och inte riktigt i balans. Det här blev jag inte riktigt klok på och drar till med grüner veltliner (pga vitpepparn) från Österrike och Kamptal samt 2015 som svar. Garderar med Silvaner från Tyskland och 2014 med en gnagande känsla av att något inte riktigt stämmer.

Facit; Gewürztraminer, Frankrike, Alsace, Haut Rhin, 2015, Cuvée Laurence, Domaine Weinbach, 380 kr.

Jahapp, om inget stämmer är det Alsace, oavsett druva. En enkel tumregel att hålla sig till. Gewürztraminer ingick inte i det årslånga träningslägret den här gången, vilket kanske förklarar att de annars så typiska parfymerade tonerna gick mig spårlöst förbi. Eller så fokuserade jag på Nivea och vitpeppar utan att veta bättre.

Fjärde vita

Först doftar det smörkola och nyavfyrad knallpulverpistol, men efter en stund brer doften ut sig lite mer och smörkolan och krutröken skingrar sig och fram träder istället ett elegantare intryck. Någon doft av våt halm? Nix. Neutral syra och trevlig smak med behaglig längd, viss antydan till vindruvskärna går även att hitta. Chardonnay helt klart, men sen då? Tja, Frankrike, Bourgogne, Puligny-Montrachet, 2014, kanske? Chenin blanc från Sydafrika och Central Otago, 2013 som gardering.

Facit; Chardonnay, USA, Kalifornien, Sonoma, 2014, La Masia Chardonnay, Marimar Torres, 299 kr.

Chardonnay var rätt resonerat och 2014 var skickligt inprickat med en inte helt obetydligt säck salt med tur. Trevlig Bourgogne-ig skapelse som vann på luftning och till ett överkomligt pris, suitable for an oak bloke skulle man kunna säga.

IMG_2954

Här var det dags för paus som i år innehöll momentet ”äta mat”. Ställningen efter vita omgången tillkännagavs och det var Jörgen på tredje plats, Jack på andra plats och Eric T i topp. Skulle det stå sig även efter röda omgången?

Röda omgången

Första röda

Klart röd till färgen med liten antydan till tegelton. Första sniffen kändes som att stoppa in näsan mellan sadel och häst efter målgången på Elitloppet. Direkt efteråt kommer en ocean av rök och tjära. Ok, vi testar igen; druvkaraktären påminner om något från Islay, men nej, det är inte Ardbeg i glaset. I munnen då? Eldigt och relativt strävt och så denna rök som tar kål på allt. Det här måste ju vara Sydafrika. Och om det inte är Sydafrika är det Islay. Nåväl, cabernet sauvignon som huvudspår, Stellenbosch och Kevin Arnold från år 2014 får det bli. Garderar med Syrah, Frankrike och lite andra extremt genomtänkta analytiska svar. Eller bara rena gissningar om man vill vara lite mindre kryptisk.

Facit; Cabernet franc, Frankrike, Loire, Chinon, 1998, Couly-Duthueil, Chinon Clos de L’Ecco, 219 kr.

Jodå, när munnen för ovanlighetens skull stått på vid gavel och röken vädrats ut går det faktiskt att urskilja typiska cabernet franc-toner. Men vem i hela friden sparar cab franc från 1998 i sin källare, dessutom flera flaskor så att det räcker till en tvåflaskorsprovning? Jo, det visade sig efteråt att just cab franc från Loire var en av arrangörens favoriter. Inte så svårt att förstå faktiskt, haken är bara att de fåtal gånger vi köper cab franc från Loire så köper vi en flaska som konsumeras inom någon månad. Helt klart läge att se över inköpsvanorna framöver.

Andra röda

Här vankas det lite smörkola och torkade örter och en fin doft som drar åt pinot noir, eller möjligen spätburgunder. Trevlig smak av smörkola även i munnen och nu är det bara att leta i analysbanken; pinot noir från…Frankrike, Tyskland eller Nya Zeeland? Det får bli Frankrike, Bourgogne, Central Otago, 2014 med Gamay, Tyskland, Ahr, 2012 och Becker som lite genomtänkta alternativ.

Facit; Spätburgunder, Tyskland, Baden, Kaiserstuhl, 2014, Salwey, Henkenberg Spätburgunder GG, 210 kr.

Jaja, helt rätt för druva, halvt rätt för Tyskland och en till stensäker analys av årgången gav i alla fall några poäng. Inte alls tokigt vin som så här i efterhand faktiskt var mer tyskt än franskt när man känner efter lite närmare.

Tredje röda

Visst finns det ett uns av tegelton i utkanten om man tittar riktigt noga? Och visst finns det lite spearmint i doften, som i och för sig domineras av körsbärskärnor och bittermandel? Doften känns väldigt kompakt och väl i munnen är vinet något eldigt och strävt med fina tanniner. Det kommer ingen fanfar och ett förkunnande som säger ”Barolo!”, utan det lutar mer åt en Chianti Classico. Men är det minsann inte lite lite tegeltoner i färgen och spearmint i doften ändå? Hm, det får bli nebbiolo, Italien, Piemonte, Barolo, 2015 som förstahandsalternativ och Sangiovese, Spanien, Toscana, Chianti Classico, 2014 som andrahandsalternativ. Vad kan gå fel?

Facit; Sangiovese, Italien, Toscana, Chianti Classico, 2013, Felsina, Berardenga Chianti Classico, magnumbutelj, 360 kr.

I vanlig ordning tar magkänslan ledigt vid tredje rödvinet. Ett av våra favoritviner hemmavid borde jag kanske känt igen, men jag får skylla på att vi konsumerar huvudsakligen halvmagnumbuteljer hemma.

Fjärde röda

Det här var klart rött och möjligen en antydan till tegelton om man tittar närmare. Och det doftar smörkolla och Rollo! Extra allt! Det kommer även en liten puff av mynta/eukalyptus när man sniffar vidare. Smakmässigt är det mynta blandat med smörkola och det verkar som om vi har antingen en syrah eller cabernet sauvignon från Barossa eller Napa från 2010 eller 2008 i glaset. Det kan ju omöjligen vara något annat. Eller…?

Facit; Tempranillo, Spanien, Rioja, 2007, La Rioja Alta, La Rioja Alta Gran Reserva 904, 329 kr.

0 poäng för redaktören! Bara det måste ju vara värt en kvarts tröstpoäng? Nåväl, när jag väl sansat mig och insett att buteljen inte var feletiketterad, att det skulle vara en Wyndham från 2010 var det få som trodde (faktiskt bara jag verkade det som), framträdde faktiskt vaniljtoner och även lite diskret dill. Inte särskilt länge sedan vi drack även det här vinet hemma, men det hade jag tydligen glömt bort av någon outgrundlig anledning.

IMG_2955

Det blev dags att ta reda på om ställningen efter vita omgången skulle stå sig och när platserna tre till ett redovisades visade det sig att Anders Källberg dök upp på en tredjeplats, Åke Jansson på en andraplats och med 7,5 poängs marginal tog Jack Jakobsson välförtjänt hem segern. Ett stort grattis till Jack samt ett stort tack till Johan, Kia och Alice för ett väl arrangerat KM.

Sedvanliga frågan som jag alltid ställer mig efteråt, var det svåra viner? Och som vanligt kommer jag fram till att vissa var kanske lite kluriga, men ändå inte helt omöjliga, precis som det ska vara i ett KM. För egen del ser redaktören ånyo fram emot nästa års KM som 2018 arrangeras av årets vinnare Jack Jakobsson.

IMG_2945

Bilden av en välförtjänt vinnare!

 

/JW

# 1502 Blandad botrytis

BotrytisBotrytis cinerea, denna mögelsvamp som när den angriper druvorna och förhållandena är de rätta, ger de riktigt stora, söta vinerna, var temat för kvällens AuZoneprovning. TE gjorde ett lämpligt urval viner ur sin välfyllda källare och vi andra fick nöjet att avnjuta dem. Emedan vi bara var sex provare, var samtliga viner från halvflaskor.

Vin 1 har en fin, läcker botrytispräglad doft med kola, rök och honung, en mogen gul frukt och en del utveckling. Kanske en krämig fatton?
Smaken är frisk och mumsig med en rejäl honungssötma. Tjockt och läckert. Snygg, ren, intensiv eftersmak. Ännu ungdomligt. De flesta av oss var inne på Sauternes här och blev förvånade när vi såg att det var
2002 Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels Riesling Beerenauslese, Johannes Leitz, Rheingau, Tyskland. Någon som vet om Johannes möjligen låter den här få se en del små fat? Och vart har rieslingkaraktären tagit vägen? Även om druvkaraktären tenderar att hamna i bakgrunden vid de högre predikaten, borde väl ändå vi ha känt att vi hade med en riesling att göra?

I vin två  hittar vi desto mer rieslingkaraktär i form av en frisk, kryddig citrusdominerad doft som även innehåller en del av den typiska pärongodistonen som är så typisk för ung riesling. Fräsch och rent. Kanske finns där någon liten botrytiston bakom den fräscha frukten.

Smaken bekräftar vad vi väntar oss av doften med en fin, rejäl syra som sjunger duett med den läckra sötman. Båda sjunger för full hals, men ändå lyckas ingen ta över utan det hela resulterar i en lång, harmonisk efterklang. Intensivt, tuggbart, ungt och läckert med en lång framtid. Här fick vi oss ännu en förvåning till livs då det visserligen var Tyskland, men inte alls en riesling utan en blandning av scheurebe, rieslaner och huxelrebe… Imponerande, hatten av för Keller!
2015 Pius Beerenauslese, Keller, Rheinhessen, Tyskland

Vin tre har en tung, bränd, lite frän och åldrad doft med en tung saffranston, åldrad hong och en gräddig fatton. Det här kan väl ändå inte vara så mycket annat än Sauternes?
Smaken är massivt söt och bränd, med en måttlig syra men massor av kraft och koncentration, tuggbart och eldigt. En bitterhet växer till sig och tar över eftersmaken som tyvärr inte är särskilt kul.
2001 Ch. Rieussec, Sauternes, Frankrike. Just Rieussec har ett flertal gånger överraskat med sin snabba utveckling. OK, detta vin är i och för sig 16 år gammalt och på halvflaska, men borde väl ändå inte ha varit så här pass trött.

Vin fyra doftar av torkad frukt och en hel del botrytis. En något gles doft med en lite lustig, kryddig ton av limpa(!). Smaken är rätt söt och har en bra, balanserande syra och ett bra djup med torkad frukt och honung. Mumsig, lite bränd eftersmak.
2000 Altenbourg, SGN ”Le Tri”, Tokay Pinot Gris, Albert Mann, Alsace, Frankrike

Femman har en tät, kryddig, lite bråkig doft med en del bröd och jäst, samt en lite dammig yllighet.
Smaken är frisk och rätt aromatisk med en lätt volatil känsla. Intensivt, frisk och pepprigt. Lite spretigt men kul. En liten, rökig arrakston kryper fram i eftersmaken – särskilt när vi fått veta vad det är… 🙂
2008 Quarts de Chaume, Baumard, Loire, Frankrike

Vin 6 har en djup, tät, rökig, botrytisdominerad doft med honung, aprikoser, torkade päron och valnötter. Smaken är intensivt söt, gräddig och tjock,med en hygglig syra. Tämligen massivt och med massor av botrytis. Tjockt och intensivt i den långa eftersmaken, men ändå på något vis balanserat. Spännande vin!

2008 Zwischen den Seen No. 9, Trockenbeerenauslese, Kracher, Neusidlersee, Burgenland, Österrike. 252 g/l socker!

Vin 7 är mörkt och tätt med en ljus gulgrön kant. Doften är tät med tung, mogen frukt och har en tydligt volatil ton av etylacetat som ger en medicinal känsla.

Smaken är som väntat tjock, oljig och toksöt med en klistrig, volatil känsla. En del syra finns nog där, men är svår att känna bakom den massiva sötman. Lång, massiv, pepprig eftersmak. Lite väl massivt för min smak, men ändå kul.

2002 Mr K. Noble Man, Sine Qua Non, Kalifornien, USA. Ett häftigt vin, spännande att få prova. Hela 321 gram socker per liter! Resultatet av ett samarbete mellan Alois Kracher, som gjort det förra vinet, och Manfred Krankl på Sine Qua Non, ett samarbete som tyvärr fick avbrytas vid Krachers sorgliga bortgång 2007.

  1. 2002 Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels Beerenauslese, Johannes Leitz, Rheingau, Tyskland, 155 kr, 0-3, 17p
  2. 2015 Pius Beerenauslese, Keller, Rheinhessen, Tyskland, 248 kr, 0-1, 17p
  3. 2001 Ch. Rieussec, Sauternes, Frankrike, 592 kr, 1-2, 13p
  4. 2000 Altenbourg, SGN ”Le Tri”, Tokay Pinot Gris, Albert Mann, Alsace, Frankrike, 619 kr, 0-0, 16p
  5. 2008 Quarts de Chaume, Baumard, Loire, Frankrike, 304 kr, 0-0, 16p
  6. 2008 Zwischen den Seen No. 9, Trockenbeerenauslese, Kracher, Neusidlersee, Burgenland, Österrike, 233, 4-0, 17,5p
  7. 2002 Mr K. Noble Man, Sine Qua Non, Kalifornien, USA, 441 kr, 1-0, 16p

Kul och lärorik provning, tack TE!

/Anders K