Kategoriarkiv: AuZone-provning

#1593 KM 2019

Dags igen för Det Årliga Blindtestet, mer känt som KM! Med sedvanlig skräckblandad förtjusning hade tolv deltagare och en arrangör samlats för att ta sig an totalt åtta viner där den enda informationen som fanns tillgänglig på förhand var ”fyra vita” och ”fyra röda”.

Poängsättning som förra året vilket innebär att delpoängen fördelas enligt följande; dominerande druvsort ger 8 poäng, land ger 4 poäng, distrikt ger 4 poäng, årgång ger 2 poäng och deldistrikt, odlare, annan info ger 2 poäng. Maximalt 20 poäng per vin och med totalt åtta viner fördelat på två omgångar med fyra vita respektive fyra röda är maximal poängskörd 160 vid full pott. Om man mot förmodan inte känner sig tvärsäker på sina svar finns möjlighet till en gardering som ger halv delpoäng vilket kan medföra intressanta förslag som ”Zibbibo, Kenya, Napa Valley, 2019, J-M Brocard”.

Av deltagarna utgjorde mer än hälften (hela sju!) tidigare klubbmästare, vilket skulle kunna framstå som avskräckande, men KM går ut på att lita på sin egen förmåga och därigenom få så många poäng som möjligt. Om man kan identifiera en riesling och det visar sig vara rätt, ja då får man 8 poäng för det, oavsett om man är tidigare klubbmästare eller inte. Det intressanta är diskussionerna efteråt när man får höra resonemang om druvor, länder, distrikt och ålder och uppleva ”aha, javisst ja, så är det ju!”. Min känsla är att man tävlar mer mot vinet än mot andra deltagare, men det kan bero på att jag lätt drar paralleller till golf där man vanligen tävlar mot banan i slagspel (matchspel är däremot en helt annan sak). Så, om du funderat i banorna ”kanske vill vara med, men vågar nog inte” kan jag bara säga ”ställ upp 2020 och överraskas av din goda förmåga”.

Förra veckan arrangerade Johan T ett mycket uppskattat och väl genomfört träningsläger och det skulle nu bli intressant att se om någon information snappats upp och faktiskt fastnat. Undertecknad trotsade dessutom en efterhängsen förkylning och körde ett eget veckolångt intensivpass fredag till onsdag med fokus på tannat, dolcetto, sangiovese, chardonnay och riesling för att komma maximalt förberedd till KM och nu kunde ju knappast någonting gå på tok. Eller…?

Första vita

Klar mellangul färg, lite petroleum och mineral i doften, möjligen aningen bivax och efter hand kommer ännu mer petroleum och söta toner. I munnen trevlig och ganska slank, men ingen direkt syraattack och det finns en del restsötma utan att vara sött. Jaha, riesling helt klart, men med vilken adress? Känns som Österrike eftersom jag saknar elegansen från Tyskland. Kamptal och ålder (1995), kanske Domaine Wachau, det finns ju en fin 1995:a Smaragd tillgänglig på Sovjetbolaget, kan det vara den? Tyskland och…Mosel som plan B. Nej, vänta nu, tar nog Rheingau istället då jag tycker mig hitta lite bekanta mognadstoner från en äldre Johannishof, kanske en 1998:a?

Facit: Riesling, Tyskland, Mosel, 2004, Van Volxelm Wiltingen Gottesfuss Alte Reben, 11,5% (424 SEK).

Riesling gav åtta poäng och Tyskland gav två poäng…stabilt….och lagom nöjd med min ändring från Mosel till Rheingau.

Andra vita

Klar, ljust gul. Först lite gammalt blårött suddgummi i doften som övergår till druvkärnor och då kan det bara vara chardonnay från Frankrike och Chablis, men frågan är om det är en premier cru eller grand cru. Domaine Fèvre har ju en skvätt gamla ekfat till sina GC så det verkar ju inte orimligt. Vettig mognad så 2012 verkar inte så knasigt. Det här är jag så säker på att det står helt still för alternativen, men lyckas ändå klämma fram viogner som druva och Australien som land samt Marlborough som Nya Zeelänskt alternativ om det mot förmodan skulle vara NZ. Kan det vara yngre än 2012? Tja, 2015?

Facit: Chardonnay, Nya Zeeland, 2011, Central Otago, Felton Road Block 2, 14% (476 SEK).

Jo, nog var det chardonnay alltid, men det var ock det enda som var vettigt. Efter någon timme kröp det fram lite avfyrat knallpulver och en behaglig smörighet, men det var givetvis när tävlingen var avgjord och vi fått reda på vinerna. Felton Road presterar bra igen, redaktören presterar kanske inte riktigt lika bra.

Tredje vita

Klar och mellangul till färgen. Mogen doft på gränsen till övermogen med oxidativa toner, lite kemiskt till en början med mandelmassa och björnklister. Efter en stund doftar det lite fräschare, men oxideringen består. Är det sherry eller ett havererat vin? Hur jag än vrider och vänder på det kommer jag inte fram till något vettigt så det får bli en gammal chenin blanc från Frankrike, Loire och 1998 med xarello från Spanien och Bordeaux som plan B och 2008.

Facit: Savagnin (Traminer), Frankrike, 2015, Jura, Arbois, Bénédicte & Stéphane Tissot Savagnin, 14% (325 SEK).

Eller hur? Lena T höll nyligen två provningar på temat Jura; en vit och en röd och hade jag gått på dem hade jag kanske lyckats lite bättre. Nåja, klurigt vin med hipsterskägg, upprullad mössa och breda svarta glasögonskalmar som förtecken och något som vi inte dricker särskilt ofta hemmavid. Senaste gången var nog när Restaurang Cassi firade 50-årsjubileum 2004. Ah well, nu kan det ju bara gå uppåt igen.

Fjärde vita

Klar mörkt gul med dragning åt bärnsten. Mycket mogen doft även här, mer björnklister och en aning söt ton som på besynnerligt sätt drar åt bittermandel till. Påminner en hel del om närmast föregående vin och det kunde väl inte vara en sherry? Det här vinet har en påtaglig eldighet och en lång eftersmak där oxida toner hänger kvar. Länge. Det finns inga vanliga markörer att hänga upp sig på och vinet känns för välgjort för att vara något som havererat. Hm, det måste vara sherry trots allt, xarello, Spanien, Jerez, 2000 känns inte så dumt. Plan B får bli chenin blanc, Frankrike, Rioja och 2005. Varför inte, liksom?

Facit: Palomino fino, Spanien, Jerez, NV, Bodegas Tradición Jerez Fino Tradicion, 15% (390 SEK).

Hupp! En sherry! Kul! Eftersom även sherry är något av ett för mig outforskat och mörkt område är jag helt luftlandsatt när det kommer till druvor och xarello var den enda jag kunde komma på. Lite osis att det var pedro ximénez jag egentligen tänkte på eftersom xarello främst odlas i Katalonien och ingår i Cava. Dessutom är palomino fino den mest odlade druvan i Jerez, cirka 95%, så kunde man sin sherry kunde man druvan. Redaktören kunde…identifiera en sherry, men det var ock allt. Intressant att sherryn upplevdes som påtagligt mycket alkoholstarkare än föregående vin när det bara skiljde 1% i alkoholhalt. Juran upplevdes som väldigt mycket lättare och inte alls i närheten av de 14% som den innehöll.

Eftersom sherryn inte var årgångsbetecknat (NV) utgick de möjliga två poängen för årgång och maxpoäng för de vita blev sålunda 78 poäng. Topptrion efter vita omgången vägde in på 50, 56 samt 61 poäng medan redaktören sladdade runt i det oplacerade träsket med sina blygsamma 30 p.

 

Efter den kortare pausen för rättning, uppsummering och kalibrering av luktknölar för att skrämma bort eventuell anosmi var det dags att ta sig an den röda uppställningen. Nu vankades revansch. Å det grövsta!

Första röda

Mörkt röd, lite grumlig. Doft av stall, lite rökighet och sen dyker det upp grön paprika. I munnen trevlig med lite eldighet, aning mynta i eftersmaken…eller kan det vara björnbär. Först tänker jag cabernet sauvignon eller merlot, kanske Australien. Men vänta nu, här har vi ju en syrah från norra Rhône, det är ju björnbär, strunt i gröna paprikan, nu är det Rhône som gäller, kanske lite hyacint i doften? 1998 från Graillot. Boom! Där har vi det. Cabernet sauvigon från Australien och Bordeaux från 2000 som gardering.

Facit: cabernet franc, Frankrike, Loire, 2010, Saumur-Champigny, Domaine des Roches Neuves Saumur-Champigny Franc de Pieds, 12,5% (308 SEK).

Jamen det är ju klart att gröna paprikan är en cabernet franc från Loire. Vinet är ju urtypiskt och något som vi sällan dricker hemma. Kanske dags att ändra på det.

Andra röda

Klart röd med lite dragning åt lila kant. Viss örtighet och smörkola i doften, men ändå ganska lätt. I munnen lite körsbärsvibbar och viss kryddighet som är…kryddpeppar! Jaha, är det en pinot noir från Nya Zeeland (nja) eller en gamay från Bourgogne eller rent av en dolcetto. Smakar igen och hittar en viss bitterhet och den ständiga kryddpepparn, det är något som inte riktigt stämmer. Dags att komma till ett beslut och det blir pinot noir, Nya Zeeland, Central Otago, 2015. Som gardering blir det gamay, Frankrike, Bourgogne och 2016. Willamette som amerikansk nödlösning som inte känns klockren.

Facit: 69% zinfandel, 23% petit sirah, 6% carignane, 2% mataro, USA, Kalifornien, 2016, Sonoma Coast, Ridge Lytton Springs, 14,5% (349 SEK).

Hoppla, zinfandel! Hm, jag saknade syltsaftigheten och förvånades över den julstämning som kryddpepparn gav. Noll poäng rakt igenom och det var bara att bita ihop och gå vidare.

Tredje röda

Klart röd med mycket fällning. En påtaglig doft av vanillinsocker som övergår till Ajax badrumsrengöringsmedel. Ganska len och beskedlig i munnen, inga tanniner att tala om, total stiltje. Jaha, vad i hela friden är detta? Merlot? Frankrike? Bordeaux? 1998? Plan B får bli cabernet sauvignon från USA, Kalifornien och 2002.

Facit: syrah (93%), viognier (7%), Frankrike, Rhône, 2009, Côte Rôtie, Guigal Château d’Ampuis, 13,5% (895 SEK).

Ingen chark, inga björnbär, ingenting förutom en halvastronomisk prislapp (nästan 900 sekiner på sovjetbolaget). D’Ampuis brukar väl prestera mycket bättre än så här? Visserligen har vinet 10 år på nacken men det verkar i så fall befinna sig i en krokig tunnel. Ett halvt totalhaveri för redaktören som vänder glas och går vidare.

Fjärde röda

Klart röd med antydan till tegelton. Finns det spearmint? Nja, men rosor, bittermandel, körsbärskärnor och senare nypon. I munnen strävt och trevligt, bittermandeln och körsbärskärnorna återkommer och vinet påminner en del om träningslägrets No Name. Hm, det här torde vara en nebbiolo från Barolo med sangiovese från Toscana som gardering. Det har ju trots allt hänt att man fått till både nebbiovese och sangiolo på tidigare KM. Ok, det blir nebbiolo, Italien, Piemonte, 2014 och Barolo med garderingen barbera, USA, Toscana, 2015 och Barbaresco.

Facit: sangiovese grosso, Italien, Toscana, 2013, Brunello di Montalcino, Le Chiuse, Az Ag Le Chiuse, 14% (489 SEK).

Exakt hur klantig kan redaktören bli? Barbera? Vaff…? Jag tänkte ju länge, men uppenbarligen inte så väl, att ”om det inte är nebbiolo från Piemonte så är det givetvis en sangiovese från Toscana” och undrar än idag varför högerhanden på helt eget bevåg skrev ”barbera”. Visserligen var jag sedan länge distanserad från prispallen, men likväl oerhört irriterande att göra en sådan miss. Att vara helt borta på druvor är en sak, men när man har ett resonemang och vettigt alternativ bör man ju åtminstone kunna skriva det man tänkt. Det kanske var sherrysmockan som hängde kvar…

 

Jaha, det gick ju inte så lysande för undertecknad som med viss tveksamhet passerade godkänt och placerade sig på betryggande avstånd från prispallen. Det var klurigt och de flesta deltagare verkade ha prickat helt rätt på något eller några viner vilket i sin tur indikerade att det inte var omöjligt i teorin…den här gången heller. Vi tar tillfället i akt att tacka Tomas E för ett spännande KM med kul val av viner som dessutom utgjorde ett intressant tema på KM; samtliga viner hade ingått i provningar som hållits under det senaste året i AuZone och det visar vilken ypperlig kunskapskälla torsdagsprovningarna utgör.

Hur såg då prispallen ut? Jo, på en fin tredjeplats hamnade Laurent och på andraplats återfinner vi en tidigare klubbmästare; Jack J. Högst upp hittar vi en tidigare klubbmästare och vi lyfter på hatt och glas och gratulerar 2019 års värdiga klubbmästare, Anders Källberg, som förutom ära, berömmelse, en flaska anständig Barbaresco även får förmånen att arrangera 2020 års KM som undertecknad redan nu börjar se fram emot.

 

/The Wall

Annonser

#1592 Kort rapport från ett träningsläger

Hur kan man förbereda sig inför ett KM med bara en vecka kvar? Antingen kan man korka upp minst åtta flaskor och filosofera på egen hand utan att bli det minsta klokare eller så kan man delta i AuZones träningsläger och utbyta väldigt värdefulla erfarenheter.

Johan T sonderade önskemål, preferenser, tankar och idéer bland deltagarna inför vininköp och ställde sedan KM-mässigt upp två omgångar; en vit och en röd med ett lika KM-mässigt protokoll att fylla i. För enkelhetens skull tillämpade vi poängsättning från KM 2018; druva 8 p, land, 4 p, distrikt 4 p, årgång 2 p, deldistrikt/odlare 2 p, totalt max 20 p per vin samt möjlighet till gardering för halva poängen. Rättning efter eget samvete. Det viktiga var inte poängen utan den efterföljande diskussionen.

Vi provade först igenom de vita vinerna och därefter kom den synnerligen värdefulla genomgången av vinerna vin för vin; vad tror vi att det är för druva och vad är det som gör att vi tror det och lika viktigt varför är det inte den druva som jag tror att det är? Finns det några bra markörer som man kan ta till sig från andra provare? Efter varje diskussion följde en del ”ahhaa, det var en bra poäng och dessutom helt logisk”. Vi behövde heller inte vänta till slutet på facit, utan fick direkt efter diskussionen reda på om vi hade några rätt, vilket trevligt nog var påfallande ofta, eller helt fel, vilket lika trevligt nog inte hände alls. Med samma upplägg betades de röda vinerna av och lite märkligt uppfattades de röda vinerna som lättare att pricka än de vita vinerna.

Johan T hade satt ihop en mycket bra uppställning av åtta ganska typiska KM-viner och den väldigt värdefulla behållningen var, tillsammans med vinerna, den lärorika och lättsamma genomgången vi hade efteråt. Stort tack ånyo för genomgången Johan, nu är det bara att med sedvanlig skräckblandad förtjusning se fram emot KM nästa vecka. På tal om KM, jag passar på att puffa för den provningen; det är helt blint och ger en utmärkt möjlighet att sas prova sig fram; finns det något vin i uppställningen som jag verkligen gillar alternativt ogillar? KM är ett bra tillfälle att ta reda på det. Man behöver heller inte känna sig det minsta orolig för att göra bort sig eller att inte räcka till; det finns erfarna provare som har kommit sist ett år för att senare vinna ett annat år.

Så hur gick det igår?

Första vita

Ljust gul, första sniff påminner om druvkärnor, hmm, det brukar tyda på Chablis och chardonnay, men fortsätter att sniffa och då tonar druvkärnorna bort lite. Klurigt, jag får återkomma…och då doftar det våt halm så då hamnar jag på chenin blanc. I munnen är vinet tydligt syrligt och ganska eldigt så Sydafrika känns logiskt. Ålder? Tja, 2016 kanske?

Facit: Chenin blanc, Frankrike, Loire, 2015, Savennières, Domaine de la Bergerie, Clos le grand Beaupréau.

Nåja, druvan var iaf rätt och med tanke på 14% i vinet kändes Sydafrika rätt. Det var möjligen inte feletiketterat..?

Andra vita

Ljust gul, full med avfyrat knallpulver, det verkar finnas lite ek involverad här…, jo, chardonnay är det utan tvivel, men vad har vinet för adress? Knappast Frankrike eftersom elegansen från Bourgogne inte finns där, knappast Australien eftersom tropiska frukterna saknas. Sydafrika? Nja. Det får bli USA, men det känns inte helt rätt då vinet inte har det där ”extra allt” i doft- och smakväg som amerikanarna ganska ofta får till. Kan det vara en 2017?

Facit: Chardonnay, Australien, Victoria, 2015, Port Phillip, Mornington Peninsula, Ocean eight, Verve Chardonnay.

Hoppla, där ser man, jo, vinet påminner lite om Vasse Felix Chardonnay från Margaret River som ligger i Western Australia, ungefär vid Perth, till skillnad Mornington som ligger vid Melbourne, bara 360 mil fel, inget att oroa sig för. Jag känner även viss likhet med vinerna från Kumeu River Winery (ungefär vid Auckland), visserligen ett helt annat land (Nya Zeeland) och bara 260 mil från Melbourne, men nästan samma breddgrad.

Tredje vita

Jaha, fruktsoda…nä, päronsoda…kanske mineraler om man ska vara snäll, väldigt slank och lite intetsägande. Hm, det här skulle kunna vara en riesling eller en grüner veltliner, men vitpepparn som brukar finnas i GV saknas. Sniffar och smakar vidare och landar i en riesing från Österrike, även om de brukar kännas lite kantigare än sina tyska dito. Känns ungt, kanske 2017? Garderar med pinot gris från Alsace som normalt är en pålitlig gissning när inga markörer stämmer, även om det saknades Nivea och champinjoner i doften.

Facit: Riseling, Tyskland, Nahe, 2017, Weingut Hermann Dönnhoff, Riseling Trocken.

Ingen petroleum. Alls. Å andra sidan, ett KM utan riesling finns inte så det var knappast någon skräll, men jag tänkte inte tanken på Dönhoffs instegsvin. Tur att vi drack vinet hemma för två veckor sedan så man inte gissade fel. Visst ja, vi provade inte vinet, utan drack det…

Fjärde vita

Efter en lite för djup sniff krävdes en stunds återhämtning från krusbärsattacken i doften. Var det möjligen inte så att en hankatt varit framme och lättat sig på nämnda krusbärsbuske? Hyperventilerar näsborrarna en kort stund och hittar lite söta toner som ger mig ek-känsla… Sauvignon blanc är jag till 90% säker på och de sista 10% tillskriver jag semillon och nu blev det lite klurigt; Nya Zeeland eller Bordeaux? Med möjlighet till gardering blir det savignon blanc från Nya Zeeland med semillon från Bordeaux som gardering och eftersom det känns som lite ålder finns kanske det är 2014?

Facit: Sauvignon blanc (90%) och semillon (10%), Frankrike, Bordeaux, 2012, Graves, Pessac-Léognan, Château la Louvière, Vignobles André Lurton.

90 SB och 10 semillon, ta-daaa! Men det var mer tur (90%?) än skicklighet (10%). Bra vin med en elegans som kröp fram efter en stund i glaset och jag blev nog lite förvillad av den påtagliga krusbärssmockan i början.

Eftersom jag har mina noteringar hemma är noteringarna lite svävande. Rapport om röda uppställningen kommer också och som en liten retare kan nämnas att jag placerade en klockren syrah från norra Rhône som en merlot från östra Bordeaux. Varför? Jo, för att det går….

Så till de röda:

Första röda

Klar, ljus, röd färg med antydan till tegelton i kanten. Sniffar lite försiktigt och känner en antydan till…skumbanan…hm, har vi en gamay från Beaujolais i glaset månntro. Sniffar vidare och skumbananen ger sig iväg och ersätts av…körsbärskärnor? Dolcetto? Näha. Det här var ju lite krångligt att placera. Sniffar igenom de andra vinerna och när jag återkommer till ettan igen kryper det fram lite örter. Väl i munnen dyker det upp välbekant kryddighet och viss smörkola; jodå, visst är det en pinot noir i glaset…eller kanske en spätburgunder från Ahr med tanke på att franska finessen inte vill infinna sig? Nya Zeeland då? Tja, en väldigt bra gardering tyckte jag själv. Kanske en 2015?

Facit: pinot noir, USA, Kalifornien, Sonoma county, 2016, Russian river valley, Black Stallion Estate Winery, 14,5%

Aha, USA! Ja, visst fanns det lite gummitoner i vinet som placerade mig i Ahr, men jag skulle knappast protestera om någon hade en annan geografisk uppfattning, särskilt med tanke på att det fanns lite mer ”extra” än i vinerna från Frankrike och Nya Zeeland.

Andra röda

Ljust röd med dragning åt ljusbrunt samt tydlig tegelton i kanten. Ett KM utan nebbiolo hör till ovanligheterna, men likaväl hör ett KM där sangiovese misstagits för nebbiolo inte till undandtagen. Nåväl, körsbärskärnorna finns i bakgrunden i doften, färgen talar för nebbiolo, men var har min spearmint gått och gömt sig? Efter ett bra tag går det att identifiera lite rosenrabatt, men fortfarande ingen spearmint. Strävt och syrligt i munnen och fantasin flödar; nebbiolo, Italien, Piemonte, Ba….rolo, 2014. En gardering? Det skulle vara barbera, Italien, Piemonte, typ. Sangiovese, Toscana och Brunello då? Nja, man kan ju inte komma ihåg allt. Särskilt inte om man tänkte på det för 5 minuter sedan.

Facit: nebbiolo, Italien, Piemonte, Barolo eller Langhe, 2014, Giacomo Borgogno, No Name, 14%

Jaja, de flesta rätt var ju skönt. Men vinet var inte helt okontroversiellt; är det en Barolo eller en Langhe? Vi debatterade och analyserade fram och tillbaka och gav i slutänden oss själva rätt för Barolo även om baksidesetiketten säger Langhe DOC. Druvorna i vinet kommer från Cannubi, Liste och Fossati, sålunda kan man med gott samvete hävda att det är en Barolo. Tydligen tyckte dock inte de italienska vinmyndigheterna att vinet var en typisk Barolo så ingen Barolo-klassning mao. Senare fick vinet dock okej till att klassas som Barolo, men Borgogno hade redan surnat till på myndigheterna och höll fast vid No Name.

Tredje röda

Klart röd, lite mörk, dragning åt lila hållet. Tvärknuten och lika talför som Ingemar Stenmark efter ett av få misslyckade åk. Finns det någonting här? Kanske en antydan till stall? Men ändå inte. Smakar och trevar mig fram och vill minnas att merlot från östra stranden i Bordeaux kan uppfattas så här platt. Vinet i sig är det definitivt inget fel på, men har man snöat, eller som i kväll regnat, in på Bordeaux känner man sig lite besviken. Ok, merlot, Frankrike, Bordeaux, S:t Emilion, 2016. Men vad ska jag gardera med? Garnacha, Spanien, Rioja, 2015 verkar ju genomtänkt; visst finns det väl någon modern Rioja som inte påminner om kräftskiva, någonstans?

Facit: syrah, Frankrike, Côtes du Rhône/norra Rhône, Crozes-Hermitage, E. Guigal, 2015, 13%.

När jag får höra ”en supertydlig norra Rhône, det finns lagerblad och björnbär och vad inte” och sitter med vinet i hand och mun undrar jag fortfarande hur jag fick det till en merlot från Bordeaux. Jaja, det är ju det här som är det roliga med helblinda provningar, att hitta rätt markörer och koppla av och på de för tillfället relevanta sinnena. Även när vi fått reda på vilket vin det var hävdade vissa (jag) att det ändå är en Saint Joseph snarare än en Crozes eftersom jag upplevde vinet som lättare och mer tillgängligt än en ”vanlig” Crozes. Av en erfaren provare fick jag lära mig att Graillot brukar ha hyacint i doften, Cornas mer tanniner och Saint Joseph är bärigare.

Fjärde röda

Mörkt röd, möjligen dragning åt lila. Efter att näsan med möda lyckats skingra doften av brinnande bakelittelefoner dyker det upp grön paprika i andra doftvågen och i munnen är det eldigt, men inte riktigt så där typiskt Sydafrika-överdrivet. Hursomhelst, Sydafrika känns ändå givet och druvan borde med gröna paprikan som fond vara cabernet sauvignon. Faktiskt ett trevligt Rauchwein att smutta på inledningsvis. Garderingen får bli cabernet franc pga paprikan, men med Sydafrikas förkärlek för field blend där det mesta verkar ingå; druvor, stjälkar, åkarbrasor, traktorer etc kan det möjligen framstå som en aning ogenomtänkt att lägga fram en ren cab franc som alternativ, men det var gröna paprikans förtjänst. Hur var det nu…syrah, finns den i Sydafrika och lyckades jag komma ihåg det…? Nä. Nåja, 2015 om det är ungt, vilket det verkar vara.

Facit: cabernet sauvignon, Sydafrika, Stellenbosch, 2015, Kleine Zalze, Familiy reserve, 14,5%

Skönt att kunna identifiera ytterligare druva och land och det var en trevlig bekantskap inledningsvis. Efter någon timme i glaset tyckte jag dock att vinet kantrat åt det syltsaftiga hållet. Nåja, med tanke på klunkabiliteten lär vinet ändå inte blir långlivat i glaset.

Men räknade ni inte några poäng? undrar kanske den nyfikne. Svaret är ”jodå, det gjorde vi, men kanske inte överdrivet noggrant” och vi kunde trevligt nog konstatera att det var hyggligt jämnt samt att vi som åttamannalag hade alla rätt. Men det kan möjligen ha lite att göra med att arrangören hade alla rätt på förhand.

/The Wall

#1586 BYOB värmande i vintermörkret

S-O erbjöd sig att stå värd för denna numer traditionella mellandagsprovning och utlovade både utsikt och god mat. Den stjärnklara kvällen provade vi följaktligen viner med utsikt över grillterassen och Tranebergsbron Ler

Till den röda flighten serverade S-O nygrillat superläckert oxkött med fantastiska potatisar och sallad, borde kunna bli en tradition!

Mousserande och vita flighten

Vin 1. 2004 Paul Bara Champagne Grand Cru Comtesse Marie de France Bouzy

Stram ung mineralig och fruktdriven doft med inslag av grönt äpple och mos.

Kraftig stram mineralig läcker och mogen smak. Snygg grapeskalston och liten mineralbeska.

Vin 2. 2009 Savart Champagne Extra Brut L’Année

Mineralig komplex fruktdriven läcker lång brödig och autolytisk tom med massa röda äpplen och druvig fruktighet.

Komplex mogen nötig läcker bred och fyllig smak. Bra syror, torr och lite gräddig i svansen.

Vin 3.2011 Aubert Chardonnay Eastside Vineyard

Rik komplex fyllig och vitfruktsdominerad chardonnay med massa feta fat!

Fyllig komplex bred och “amerikansk” smak med prominenta syror och ganska markerad fatbeska i svansen

Röda flighten

Vin 4. 2011 Aubert Pinot Noir UV-SL Vineyard Sonoma Coast

Jordgubbsdominerad, rik, kryddig och komplex läcker doft. Inslag av smör och snygga dyra fat, precis fruktkänsla, ej kompott och ej asketisk utan ren och kraftig!

Bra balanserad komplex smak som lever på frukten och syran samt de silkiga tanninerna. Lätt metallisk i svansen.

Vin 5. 2006 Roccolo Grassi Amarone della Valpolicella

Italiensk doft med mandel, fat och kakdeg. rolig och komplex, mogen!

Kompakt och fylligt med torkad frukt och lite salmiak. Rik lång bred smak med lite flabbigt avslut.

Vin 6. 2004 Beaulieu Vineyard Cabernet Sauvignon Georges de Latour Private Reserve

Kraftig, fyllig solbakad och kryddig doft med läcker rostad varmlimatskaraktär. Lakrits, lite cassis och korinter.

Kraft och elegans med snygga tanniner. Komplext och lyxig känsla med mogen frukt och lite undervegetation.

Vin 7. 1999 Masi Amarone della Valpolicella Classico Mazzano

Syltig fruktig doft med mognadstoner och lite stall. Svartfruktspackat med massa russin och lite nötter och svamp.

Intensivt saftigt med tydlig mognad och riktigt hög koncentration. Lång bra smak med ganska alkoholig känsla med trots allt bra syra och snälla tanniner.

Vin 8. 2011 Michel Torino / Bodega El Esteco Altimus

Kraftig, malbec-ig doft med röda frukter, rustik vanilj och blodstänk. Nötter.

Fruktdriven rik bred och alkoholstinn smak.

Vin 9. 2012 Casa Lapostolle Merlot Cuvée Alexandre Apalta Vineyard

Bred komplex, örtig, kryddig kompakt. Balanserad, bred rik och läcker cabarnet sauvignon-ton..

Cedrig, kompakt tanninstinn och koncentrerad, ung smak.

IMG_9901

Listan

  1. 2004 Paul Bara Champagne Grand Cru Comtesse Marie de Franc8e Bouzy, 4/2/8, 16p
  2. 2009 Savart Champagne Extra Brut L’Année, 4/3/8, 16,5p
  3. 2011 Aubert Chardonnay Eastside Vineyard, 0/3/8, 15p
  4. 2011 Aubert Pinot Noir UV-SL Vineyard Sonoma Coast, 4/0/8, 17,5p
  5. 2006 Roccolo Grassi Amarone della Valpolicella, 1/3/8, 15p
  6. 2004 Beaulieu Vineyard Cabernet Sauvignon Georges de Latour Private Reserve, 0/2/8, 18p
  7. 1999 Masi Amarone della Valpolicella Classico Mazzano, 0/1/8, 16p
  8. 2011 Michel Torino / Bodega El Esteco Altimus, 1/0/8, 16,5p
  9. 2012 Casa Lapostolle Merlot Cuvée Alexandre Apalta Vineyard, 2/1/8, 17p

/JT

# 1585 – Vintage port från 2 årgångar

Magnus höll, sin och föreningens vana trogen, en spektakulär provning av portvin dagarna före Jul.

Temat för i år var Vintage Port från 2 olika årgångar, men vilka?

IMG_9884

Vin 1. 1994 Dow’s VP

Mörkröd färg m lite blått o brunt. Rik russindriven, kraftig doft med tydlig mognad. Lite fet och buljongig / murrig, inslag av ingefära.

Kompakt, mogen komplex rik och bred smak med bra syradriv och massa mogen frukt.

Vin 2. 1997 Graham’s VP

Mörkröd färg m lite blått o brunt. Stram mineralig doft med suckat, russin och lite mintiga inslag. Bra komplexitet.

Elegant balanserad snygg komplex och fruktig smak helt utan trötthetstecken. Florala inslag, begynnande mognadstopp.

Vin 3. 1994 Graham’s VP

Mörkröd färg. Balanserad läcker komplex doft med massa valnötter och russin. Eteriska toner med lite örter och pepparkakor i.

Elegant komplex läcker smak med dansant frukt och spelande syror som bär den mogna frukten. Trevliga tanniner.

Vin 4. 1997 Fonseca’s  VP

Mörkbrunröd färg. Åldrad, oxiderad doft med rå potatis och metalliska toner.

Torr, lite eldig, fruktfattig och på det hela taget OTH.

Vin 5. 1997 Warre’s VP

Mörkröd färg m lite blått o brunt. Doft av mineral, metall, russin, fat och vanilj. Läcker, komplex balanserad och mogen på gränsen till övermogen. Efterhand eleganta toner av tobak, ceder och mandel.

Kraftig smak med mycket bränt socker och torkad frukt. Moget.

Vin 6. 1994 Taylor’s VP

Mörkröd färg med tegelkant. Komplex, uttorkad, lätt metallisk doft. Eterisk, cedrig och lätt medicinal ton.

Josig saftig fruktdominerad mullig och intensiv smak med kraftig alkoholkaraktär. Läcker!

Vin 7. 1997 Churchill VP

Mörkröd färg med brunkant. Doft av torkad frukt, äpple och plommon. Elegant komplex och mogen.

Koncentrerad eldig fruktdriven smak med bra komplexitet men kort slut.

Vin 8. 1997 Taylor’s VP

Mörkröd färg. Komplex fruktig elegant och dansat doft med eteriska toner och intensiv kryddighet.

Rik läcker fruktdriven med fina tanniner och komplex. Balanserad och bredaxlad!

IMG_9887

Listan

  1. 1994 Dow’s VP, 2/2/16, 299/598kr, 15p
  2. 1997 Graham’s VP, 4/0/16, 440/880kr, 17,5p
  3. 1994 Graham’s VP, 3/3/16, 420/840kr, 18,5p
  4. 1997 Fonseca’s  VP, 0/5/16, 515/1030kr, 10p
  5. 1997 Warre’s VP, 4/1/16, 275/550kr, 18p
  6. 1994 Taylor’s VP, 0/0/16, 394/788kr, 16,5p
  7. 1997 Churchill VP, 1/4/16, nu/899kr, 17p
  8. 1997 Taylor’s VP, 2/1/16, 525/1050kr, 17,5p

/JT

#1584 Bordeaux – 1985 Super seconds

Vinvärlden förändras och vi med den. Trender kommer och går och vi förändras med alla viner vi dricker. Men ändå finns alltid klassikerna där bakom och bildar den stabila grund vi står på. I alla fall gäller det mig, som började prova vin i början av 80-talet. Och även om det är givande att göra nya bekantskaper, så känns det också bra att emellanåt återvända till ursprunget och, i bästa fall, finna att klassikerna fortfarande finns där, stilen funkar än och vinerna levererar, även efter flera decennier.

När AM kallade till en provning av Bordeaux 1985, främst de andra-cruer som gick under benämningen ”super seconds”, var det inte svårt att anmäla sig och förhoppningen var förstås att  få uppleva att den klassiska stilen som man älskade under den första tiden av sitt vinprovande fortfarande funkade.

BX-85 glass

Vackert utvecklade viner

Provningen öppnar med ett härligt klassiskt vin, fullmatat med stall, gödsel, blyertspenna och en örtig stjälkighet – precis vad jag hoppats på av de här vinerna!

I munnen friskt och rätt tätt med örter och stall. Ännu en del torra, finkorniga tanniner. Bra intensitet. Lång, lite stjälkig och besk eftersmak, men god och, som sagt, väldigt klassiskt.
1985 Ch Haut-Bailly, Graves

Tvåan har en varmare och rundare karaktär med massor av stall, nästan brettig skitig. Måttligt örtig.

Smaken öppnar friskt och nästan sötfruktigt med en hel del cabbig stjälkighet. God syra och massor av stall. Rätt avrundade tanniner och mogen frukt ger rondör och charm till den långa eftersmaken. Alldeles utmärkt!
1985 Ch Léoville Barton, St Julien

Trean inte bara ser mest utvecklad ut med sin breda orangea kant –  den doftar också ordentligt moget med köttsoppa, varm korv och tobak. Rejält djuriskt också.

Smaken är rejält frisk med en rätt slank munkänsla och en hel del torra tanniner. Saknar stoppning, helt enkelt. Friskt och slankt, men läskande avslutning. I en något brantare utförsbacke är de andra vinerna i kväll.
1985 Ch Léoville Poyferré, St Julien

Mörkast av alla vinerna och även ungdomligast till karaktären är fyran med sin friska, rejält gräsiga doft med toner av grön paprika, asfalt, kaffe, mint och en del stall i bakgrunden. Kraftfullt.

Smaken är tät och kraftfull med en sotig rökighet, en varm, mogen frukt och en hygglig syra. Dovt, jordigt och kraftfullt med en hel del tjocka tanniner. Bråkig och rätt charmlös eftersmak.
1985 Ch Léoville-Las Cases, St Julien

Femman har en rätt mysko grönörtig doft som till och med drar åt grönmögelost (sic!). Påtagligt gräsigt och med toner av fänis eller ankål.

Frisk attack med en viss sötma i frukten. God syra och påtagligt stjälkigt. Rätt avrundade, finkorniga, torra tanniner som ger ett torrt slut med en kul rökighet. Rätt kul, ändå. Håller bra i glaset.
1985 Ch Lynch Bages, Pauillac

Sexan har en tät, dov och djup doft med en god, rökig fatighet och varm, mogen frukt. Bra bredd.

Även smaken är dov, tät, mullig och rökig med hyfsad syra som ger ett visst lyft till den varma, mogna frukten. En hel del tjocka tanniner och en lång, avrundad eftersmak. Mycket bra, men blir aningen tungt och saknar lite sting.
1985 Ch Cos d’Estournel, St Estèphe

De två sista vinerna avviker i stil från de sex första. De är ljusare i färgen och är mer präglade av torkad frukt och utveckling. I sjuan finns också en lite lustig ton av gamla skaldjur samt popcorn och dill.

Smaken är varm och rätt åldrad med en något ettrig syra. Ändå med rondör och en hel del charm i den torkade frukten. Avrundade, torra tanniner. Torr, bred eftersmak med tuggbara tanniner och varm frukt. Åldrat men kul.
1985 Ch Figeac, St Emilion

Sista vinet har mer av stallighet med den söta frukten som drar åt carambole. En del kola, svamp och medicin finns där också.

Smaken är frisk med en tydlig stjälkighet. Slank mitt och lite snål, trött frukt samt torra tanniner. Hygglig längd med stjälkar och katrinplommon i en lustig blandning. Speciellt, men rätt kul ändå.
1985 Ch La Conseillante, Pomerol

En provning med viner som i alla fall uppfyllde mina förväntningar på att få uppleva klassiska bordeauxer. En hel del gräsiga, örtiga toner, som sig bör. Det var en karaktär som jag minns från 85-orna redan när de var unga. De flesta av dem har väl passerat sin utvecklingstopp, men som ET sade, så lutar den utförsbacke de befinner sig i väldigt långsamt. Inget att lagra mycket längre alltså, möjligen som vanligt med undantag för Las Cases, men alltför mycket kommer heller inte att hända på något år till. Tack AM för en kul provning!

Listan:

  1. 1985 Ch Haut-Bailly, Graves, EUR 110, 0-2, 16,5p
  2. 1985 Ch Léoville Barton, St Julien, 1531 kr, 2-0, 17,5p
  3. 1985 Ch Léoville Poyferré, St Julien, EUR 95, 1-2, 14,5p
  4. 1985 Ch Léoville-Las Cases, St Julien, EUR 145, 3-2, 15,5p
  5. 1985 Ch Lynch Bages, Pauillac, 1500 kr, 2-1, 16p
  6. 1985 Ch Cos d’Estournel, St Estèphe, 1800 kr, 3-1, 16,5p
  7. 1985 Ch Figeac, St Emilion, EUR 121, 1-4, 16p
  8. 1985 Ch La Conseillante, Pomerol, EUR 185, 1-1, 14p

De flesta vinerna var inköpta rätt nyligen, med undantag för nr 5 och 6, vilka kom från två medlemmars privata källare. Alkoholhalterna, i den mån de var angivna på etiketterna, låg mellan 12,5 och 13%.

IMAG6496~2-20181219-084256960

Anders K

#1583 Det andra Spanien

JL ordnade en sinnesvidgande provning på temat det andra Spanien där fokus var viner på druvor som inte ligger i huvudfåran, dvs inga tempranillo, cabernet sauvignon eller garnacha. J ställde upp 8 buteljer som vi vid senare “master mind” inte lyckades placera alls.

IMG_9809

Dagen viner

1. 2016, 4 Kilos, 4 Kilos, Mallorca, Callet

Blåröd ung färg. Saftig ung mineralisk doft med inslag av godis. Elegant men komplex doft, russin(sultan) och en aning brettanomyses/funk

Elegant syradriven komplex smak med aning fat, tydliga körsbär men lite fruktig äpplig syrakaraktär.

– Enligt J är detta vin en produkt av ett hipsterkollektiv på Mallorca.

2. 2016, O Tesouro , Vino Somoza , Valdeorras , Brancellao (Albrarella)

Gles blåröd tunn färg. Kryddig, komplex eterisk och kryddig doft med massa rostad Sichuanpeppar och tobak. Pepprig slank och lite spretig.

Slank syradriven balanserad smak med fina tanniner. Intensiv och med tydlig naturvinskänsla, tobak även i smaken.

3. 2013, Finca Morenillo , Celler Pinol , Terra Alta , Morenillo

Mörkröd tät färg. Mognad och doft av öppen grenache-frukt. Lite kokt, eterisk doft med toner av varm ved och rök. Köttig charkig bred och rolig.

Kraft, mognad och balanserad smak med bra tanniner, lite uttorkad frukt, metallisk, koncentrerad och med liten sälta-ton i svansen.

4. 2011, Gaintus Vertical, Heretat Mont-Rubi, Penedes, Sumoll

Röd blåton. Doft av vått ylle/får, komplex elegant naturvinston med lite funk och kokt buljong. Doft av garnacha-druvor.

Kraftig smak med mycket tanniner och långt men lite fruktfattigt intryck. Italinsk robust smak med lite Bojo-karaktär.

5. 2014, La Casilla, Ponce, Mancuela, Bobal

Bläckröd färg. Sluten mineralig doft, anstrykning av TCA! Instängd, metallisk men stram och örtig.

Brettig smak, tanninrik robust aning oxiderad ton, defekt?

6. 2014, Les Tallades de Cal Nicolau, Ortovins, Montsant, Picapoll Negro

Blåröd tät färg. Elegant rödfruktig komplex bred doft, örtig floral med massa körsbär och lite mandel. Efterhand mer funky och mjölksyra samt kirsch.

Balanserad trevlig fruktdriven smak med balanserande frukt och tanniner. Solbakad känsla.

7. 2014, Teixar, Vinyes Domenec, Montsant, Garnacha Peluda

Rubinröd färg. Initial doft av fat, chark, fläsksvål och öppen frukt. Efterhand mer örter, plommon, körsbär och ännu mer vanilj. Bred doftpalett.

Kraftig bred smak med massor av frukt, körsbär och plommon samt svarta vinbär. Tanninrikt, koncentrerat och med bra balans.

8. 2014, San Vicente, Senorio de San Vicente, Rioja, Tempranillo Peludo

Bläckfärgad med lite rött i! Fatdominerad doft med massa svarta vinbär. Exklusiv doft med köttig rik fruktdominans. Efterhand ved och bergamott och mer svartfrukt.

Komplex läcker kraftig fruktdriven koncentrerad smak, lite känsla av “this one goes to eleven”. Koncentrerat och lyxigt!

IMG_9810

Listan

  1. 2016, 4 Kilos, 4 Kilos, Mallorca, Callet, €32, 14p
  2. 2016, O Tesouro , Vino Somoza , Valdeorras , Brancellao (Albrarella) , € 26, 12,5p
  3. 2013, Finca Morenillo , Celler Pinol , Terra Alta , Morenillo , € 45, 15p
  4. 2011, Gaintus Vertical, Heretat Mont-Rubi, Penedes, Sumoll, € 35, 13p
  5. 2014, La Casilla, Ponce, Mancuela, Bobal, € 13, 10p?
  6. 2014, Les Tallades de Cal Nicolau, Ortovins, Montsant, Picapoll Negro, € 49,50, 16,5p
  7. 2014, Teixar, Vinyes Domenec, Montsant, Garnacha Peluda, € 44, 16p
  8. 2014, San Vicente, Senorio de San Vicente, Rioja, Tempranillo Peludo, € 37, 17,5p

 

/JT

#1580 Ornellaia vertikal

Torsdagen den 22 november 2018 samlades 13 provare i Zonen V för att testa 8 röda viner, Ornellaia/Le Serre Nuove från Toscana. Provningen var ett samarbete mellan SET och JEP och JEP startade med en kort beskrivning av kvällens viner. Han berättade bland annat att vinerna vi skulle prova var första och andra vinet från den välkända egendomen som grundades 1981. Den allra första årgången som släpptes var 1985. 1997 var andravinets första årgång. Vi fick även veta lite om vinernas jäsning och lagring. De druvor som ingår i vinerna brukar kallas Bordeaux-blend. Skillnaden mot en Bordeaux sägs vara att Ornellaian är fruktigare. Vinet har bra balans, snygga tanniner och uppfattas som rikt och generöst.

De 8 viner vi provade var:

Vin 1. 2009 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Ett vin med fina, mogna toner. Mycket mörk frukt och svarta vinbär. Även så skilda dofter som viol, apelsin och fruktkaka uppmärksammas.

Smaken är balanserad och komplex. Upplevs som fruktig med någon sötma. Har en lång och nästan eldig eftersmak. Lite kärv smak, kåda, kaffe något bittra örter. Snygg och elegant.

Vin 2. 2007 Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Doften fruktig med mörka bär. Toner av lavendel, viol, rom och cederträ finns också. Uppfattas som mest bordeaux-lik av kvällens viner.

Mycket kraftfull och lite kärv smak. Lång eftersmak. Kåda och lite kaffe.

Fick varken bäst- eller sämströster, men 6 personer uppgav att detta varit deras andraröst på bästavin.

Vin 3. 2010 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Lite sluten, till en början ganska neutral doft. Det finns toner av kaffe, svart vinbärsblad, engelsk lakritskonfekt, hallon och någonting floralt. Någon känner doft av fikon och dadlar. Många upplever även kött och animaliska toner.

Smaken är fruktig, komplex och balanserad. Den är ganska kärv och har smak av kaffe och nyvässad blyertspenna. Har något mindre kropp.

Kvällens förlorare.

Vin 4. 2006 Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Doftar svarta vinbärsblad, aningen mörk frukt och kafferosteri. Där finns också toner av viol och lakrits. Aromatisk.

Smaken är kärv och kådig med mycket tanniner. Känner toner av blyertspenna och färska slånbär. Kryddig.

Kvällens mest kontroversiella vin med 3 bäströster och 4 sämströster.

Vin 5. 2004 Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Till en början en svag doft av drottningsylt som sedan går över i svartvinbärssaft, mörka bär och lakrits.

Kärv, kådig smak med toner av bittra örter. En aning av någon örtkrydda förnims, oklart vilken. Även en ton av svarta vinbär finns. Inte helt balanserad. Lång eftersmak.

Kvällens vinnare.

Vin 6. 2012 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Till en början en lite gräddig, fruktig doft, som jordgubbar med grädde. Upplevs som något syltig. Sedan mer åt apelsin, röda vinbär, polkagris och mynta.

Även i smaken finns en dragning åt jordgubbar, men även en kärvhet som hos kåda, kaffe och bittra örter. Lång eftersmak.

Vin 7. 2011 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Komplex och fruktig doft av mörka bär, choklad och rönnbärsgelé.

I smaken finns toner av mycket mörk choklad. Där finns också en påfallande kärvhet och något som påminner om kåda.

Vin 8. 2010 Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Komplex och fruktig doft med toner av svarta vingum, choklad och svarta vinbär. Välbalanserad.

Snygg och välbalanserad smak. Ganska kärv med kådiga toner och mycket kaffe. Rätt mjuk i konturen.

Listan

 

Nr Årg. Namn Inköpt Pris Utpris Röster
1 2009 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia 2011 395 kr 711 kr 0-1
2 2007 Ornellaia 2010 989 kr 1780 kr 0-0
3 2010 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia 2012 395 kr 672 kr 0-2
4 2006 Ornellaia 2010 995 kr 1791 kr 3-4
5 2004 Ornellaia 2008 798 kr 1596 kr 6-1
6 2012 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia 2015 401 kr 521 kr 2-3
7 2011 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia 2013 399 kr 638 kr 0-0
8 2010 Ornellaia 2014 1001 kr 1401 kr 2-2

/AR