Tag Archives: AuZone

#1507 Sicilien

I en mycket tidseffektiv teorigenomgång pekade Jens ut fyra områden på Sicilien som de mest intressanta för röda kvalitetsviner: Faro, Etna, Noto samt Vittoria. Årgången 2014 nämndes som ett stort år på ön.

Sex röda viner, de flesta relativt ljusa till färgen, serverades blint.

Det första vinet hade en uttalad doft av fläskkorv, alltså kryddor plus en varm köttighet. Vinet var eldigt (15%) med rejäl strävhet, måttlig syra och en del buljongaktig sälta. Egendomligt och inte helt lätt att älska. Tror vi trots allt var inne på Etna på denna. Detta var 2014 San Lorenzo från Girolamo Russo. Druva Nerello Mascalese med en aning Nerello Cappuccio.

 Nästa vin var betydligt mörkare till färgen och hade trots ungdomen läder i doften (kännetecken för druvan enligt Jens). Vi hittade också citrus, åt bergamotthållet, och kronärtsskocka. Frukten söt med bra syra och måttliga tanniner.  Gjort på 100% Nero d’Avola och från Vittoria (men IGT Sicilia):

2014 Occhipinti Siccagno

Vin nummer tre började med en naturvinsliknande reduktiv doft, animalisk, men efter hand bärig. I smaken massor av bär: hallon(-godis), slån, rönnbär  med hög syra och en del tanniner.  Den här kändes ganska uppenbart som Etna och var det, 2014 Passopisciaro Passorosso, gjort på Nerello Mascalese.

IMG_1995

Efter tre viner utan att jag känt fat, kom så nr 4 som hade en tydlig rostad fatkaraktär och goda körsbär i doften. Smaken komplex med gröna örter, läder, mörka bär, fat och mycket lång, aning bitter eftersmak. Rejält hög strävhet. Behöver nog mer tid. Etna igen och gjort på oympade Nerello Mascalese och Nerello Cappuccio: 2014 Prephylloxera ”La Vigna di Don Peppino” från Tenuta delle Terre Nere.

Vin nr fem öppnade med flyktiga syror, valnöt och citrus i doften. Kändes klart moget i sällskapet, så även i smaken som var slank, avrundad med fin syra och ringa tanniner. Litet fat och god frukt. Mycket elegant och helt färdigt men höll kanske inte ihop så bra i glaset. Detta var det enda vin som inte kom från 2014, och det blev röstat till bästa vin: 2009 Palari Faro, gjort på 60% Nerello Mascalese, 20% Nerello Cappuccio, 15% Nocera, 2% Jacche, 2% Acitana och 1% Cor’e Palumba. Tror ingen gissade Faro på denna utan snarare Etna igen.

Sista vinet var ungt med mörk frukt i doften, hallonkaramell med dragning åt fotsvett. Smaken snäll med låga tanniner och urgod hallonfrukt, lite smågodis och aning bitterhet. Klunkbart. Här var vi några som tänkte på Frappato, som också visade sig ingå till en mindre del. Vinet var en Cerasuolo di Vittoria:  2014 Planeta Dorilli (70% Nero d’Avola, 30% Frappato). Bra prisvärde här.

IMG_1996

Tack Jens för en mycket intressant provning med viner som inte så ofta hälls på AuZone.

  1. 2014 San Lorenzo, Girolamo Russo, Etna Rosso, 330 kr, 1-2, 13p
  2. 2014 Siccagno, Occhipinti, IGT Sicilia, 235 kr, 0-1, 15p
  3. 2014 Passorosso, Passopisciaro, Etna Rosso, 265 kr, 1-2, 14p
  4. 2014 Prephylloxera ”La Vigna di Don Peppino”, Terre Nere, Etna Rosso, 560 kr, 1-2, 16p
  5. 2009 Palari Faro, Palari, Faro, 420 kr, 5-0, 17p
  6. 2014 Dorilli, Planeta, Cerasuolo di Vittoria Classico, 160 kr, 1-2, 15p

Åke

Annonser

#1272 Moulin Touchais

Moulin Touchais är en klassiker i det svenska vinsortimentet. Ett sött, men inte extremt sött, vin på druvsorten Chenin Blanc från appellationen Coteaux du Layon i mellersta Loire, och säljs alltid med lite ålder. Moulin Touchais börjar säljas vid tidigast 10 års ålder, och det är inte ovanligt att den yngsta årgången som är tillgänglig i Sverige är några år mer än så. Sedan någon gång förra året är 1998 den årgång som finns ute i systembutikerna för 199 kr, d.v.s. den var 13 år gammal när den först dök upp. Äldre årgångar distribueras också, till ett lite högre pris, och importören Giertz brukar hålla ett antal äldre årgångar tillgängliga i beställningssortimentet, f.n. hela åtta.

… Vidare info står att finna på Vintomas blogg och där finns även ytterligare en del avslutande funderingar.

Även noterna nedan är från dennes blogg.

Moulin Touchais 1998

Klargul färg. Doft av citrus, lite honung, kryddighet, lätt nötig, arrak, Chenin Blanc-typisk med lätt utveckling. Söt smak, citrus, bra fruktkoncentration, bra syra, lätt kryddig; bra citrustonad och kryddig eftersmak med lite ylle. 88 p.

Omröstning: 0 bäst, 3 sämst, utsedd till sämsta vin. Några andra omdömen: mineral, låg syra (??).

Relativt ung jämfört med de övriga, Chenin Blanc-typiska toner, ej så tydligt utvecklad, men bra renhet i aromerna. Gissar att detta skulle kunna vara senaste årgången, vilket det också var. Den här kan nog ha potential att förbättras av lagring, i mitt tycke helt OK för en “ung” MT, men framstår som just ung; däremot är den väl inte direkt lysande som årgång betraktad.

Moulin Touchais 1991

Klargul färg. Doft av citrus, lite örtighet med något grönt inslag, kryddighet, lätt nötig, lite mindre sötaktigt doftintryck än föregående vin (98:an), ylle. Söt smak (faktiskt lite sötare intryck i smaken än 98:an), citrus, moget gult äpple, tydligt kryddig, bra syra, ylle; kryddig-söt-syrlig eftersmak. 88 p.

Omröstning: 0 bäst, 2 sämst, bl.a. min röst, p.g.a. de gröna tonerna. Några andra omdömen: “torrhet”, rosmarin.

Lite mer klassiska Moulin Touchais-drag än föregående vin, men framstår som relativt ungt. Gissar något svalt år, 1990-tal, vilket stämde. Däremot uppfattade jag inte att detta var näst äldst, något som färgen inte avslöjade. När jag jämför hur detta har utvecklats på 21 år jämfört med 92:an på 20 år kan jag nog tycka att det här är en årgång som de borde ha kunnat hoppa över helt, eftersom de gjorde flera bra årgångar på raken före denna.

Moulin Touchais 1992

Relativt fyllig klargul färg. I doften gult äpple, aningen honung, kanderade äpplen?, kryddig, marsipan, lätt nötig, lätt rökig, bra harmoni och viss utveckling. Söt smak (ungefär som föregående, 91:an), kryddig, citrus, hög syra; kryddig-syrlig-söt eftersmak. 90 p.

Omröstning: 1 bäst, 1 sämst. Några andra omdömen: bittermandel, doft av anklever (när man öppnar förpackningen), punsch.

För mig en klassisk Moulin Touchais i både doft och smak, inte minst för att toner av honung, marsipan och nötter går att hitta, i kombination med bra syra och tydlig kryddighet. Normalt behövs väl 20+ år för att vinet ska nå dit på ett tydligt sätt, vilket detta precis var. För mig var detta lite mer utvecklat än vin 1-2, och jag trodde därför att det var några år äldre än nr 1 (stöddes också av färgen), vilket däremot inte stämde.

Moulin Touchais 1996

Fylligt klargul/ljust gyllengul färg. I doften citrus, speciellt apelsin inklusive apelsinskal, äppelmos på mogna äpplen, lite kryddig, något utvecklad, mer renodlat fruktig doft än de övriga, men harmonisk. Söt smak, citrus och särskilt apelsin, djup fruktsmak, hög syra, viss kryddighet, syrlig-kryddig-fruktig eftersmak. Fruktigare än de övriga även i smaken. 92 p.

Omröstning: 4 bäst, 0 sämst, utsedd till bästa vin. Näst bäst för mig.

Lite fruktigare än de övriga, vilket gör att det inte riktigt framstår som riktigt Moulin Touchais-klassiskt, men vinet har bra djup och koncentration. I doften framstår det som ett varmt år, i smaken har det hög syra och bra koncentration. (Sett i efterhand fanns här tydliga ledtrådar till just vilken årgång det kunde vara, eftersom precis den kombinationen finns i bl.a. Champagne från 1996, och jag visste att 1996:an fanns att köpa.) Det här djupet och färgen fick mig att tänka att vinet hade fått sina särdrag genom lagring och mognad, och med hög syra kunde det ha klarat sig länge. Kan vi kanska tala om 1980-talet? Då snarare början av 1980-talet, eller rentav slutet av 1970-talet. Här spårade jag alltså sådär 15 år snett i gissningen p.g.a. färgen och för att jag förväntade mig att hitta årgångar från 1970- och 1980-talet; en så gammal årgång borde nog ha varit kryddigare och visat upp nötiga drag, vilket det här vinet inte gjorde. Min enda tröst är att jag inte var ensam om detta, noterade en röst som sa “1975-stil” om det här vinet. Nåväl, vinet får  en oreserverad köprekommendation, det här framstår som ett fascinerande vin att kunna återkomma till om 5-10 år, eller varför inte ännu senare.

Moulin Touchais 1997

Relativt fyllig klargul färg. Tydligt kryddig doft, lite ylle-toner, aningen citrus, honung och marsipan, relativt utvecklad. Söt smak, framstår som aningen sötare än de föregående fyra, bra fruktkoncentration och intensitet, bra syra, relativt kryddig, relativt lång eftersmak med grapefrukttoner. 91 p.

Omröstning: 2 bäst, 1 sämst. Några andra omdömen: bra tyngd, gräddig.

Det här vinet visade också upp relativt klassiska Moulin Touchais-drag, men det har lite andra aromer än 92:an, så jag tänkte att det nog borde ha lite ålder (20+). Bra koncentration och lite mer sötma fick mig sammantaget att tro att det kunde vara en bra årgång från 1980-talet, t.ex. 1989? Här överskattade jag åter åldern. Det är intressant att se att detta vin hade mer tydligt utvecklade drag än 1996 och 1998. Klar och intressant årgångsskillnad i den trion!

Moulin Touchais 1949

Bärnstensfärg, helt avvikande från de övriga. Kraftig doft med madeiriserade inslag, kakao, röda bär, kryddton, knäck och inkråmet i en Dajm (om man sörplar bort chokladen före man biter), lite rökig. Kryddig smak, kolatoner, nötig, hög syra, kryddig, torkad frukt. Både rejält utvecklad och spänstig i smaken, med extra längd på eftersmaken – härlig! 93 p.

Omröstning: 2 bäst (bl.a. min röst), 2 sämst, kanske det vin som det rådde mest delade meningar kring.

När ett vin har så här tydligt oxiderade/madeiriserade och nötiga toner, ska man inte vara förvånad över att det inte är i allas smak. Det här vinet vann rejält på smaken i mitt tycke, för det hade bra syra, bra längd och undvek åldersbeska och liknande drag. Men visst har det passerat toppen för länge sedan, det är bara så att det har så mycket konserveringsmedel i form av socker och syra att färden nedåt går långsamt. För några deltagare med svagare karaktär, och sannolikt mindre historiskt intresse, var det helt enkelt bara för gammalt. :-)

Eftersom jag bidrog med den här flaskan så behövde jag inte gissa på åldern, men jag kan säga att det var mörkare och mer madeiriserat än vad jag hade förväntat mig. För ett torrt vitt vin kan en sådan här doft i många fall indikera att vinet är i det närmaste odrickbart, även med min smak. Tittar man på andra årgångar från 1950-talet och bakåt är de ofta betydligt ljusare än så här, och några av dem som provat så gamla årgångar av Moulin Touchais sa att 50+ år gamla årgångar oftast framstår som mindre oxiderade, om de kommer från flaskor med bra fyllnivå. Flaskan, som var ett auktionsköp, hade mycket bra fyllnivå och både färgen (sedd från utsidan av flaskan) och fyllnivån var helt homogen över partiet (det var inte en singelflaska…), så jag förutsatte att det är så här som den här årgången ska vara. Etikettens utförande och skick indikerar att den nog kan ha sålts från tillverkaren under (början-mitten av?) 1990-talet. Korken var också i bra skick, vilket i kombination med etiketten fick Stig att påpeka att flaskorna nog var omkorkade före de såldes, vilket inte är förvånande med tanke på att man ofta gör så efter ca 30 år med flaskor som producenterna sparar på. Det finns anekdoter om att Touchais har haft problem med maskangrepp på korkarna på vissa äldre årgångar. Om flaskorna är omkorkade, kan det ju också vara så att de har nivåjusterat, och eventuellt homogeniserat/rekonditionerat vinerna, d.v.s. tappat ur dem, blandat och återfyllt. I så fall kan det ju hända att vinet egentligen kommer från flaskor där en försvarlig del av partiet på 1980- eller 1990-talet hade lite sämre fyllnivå och blivit ganska oxiderat p.g.a. problem med korkkvaliteten, och att de efter omkorkning hade bra fyllnivå och spänstig kork, men att de ändå blivit oxiderade före dess. Då olika årgångar initialt har förslutits med korkar från olika partier, kan detta vara ett problem som bara drabbat vissa årgångar. Allt detta är förstås ren spekulation, men det framstår ändå som en inte alltför orimlig förklaring.

Om jag ska sammanfatta mina intryck från provningen, så hittade jag ovanligt mycket citrusaromer i vinerna denna kväll; kanske ett utslag av dagsformen och att jag hittade dessa toner i det första vinet och sedan fortsatte leta. Jag (och flera andra) överskattade åldern på flera viner, det var intressant att notera att färgen inte var något tillförlitligt tecken som gjorde att man kunde skilja på 10 års ålder hit eller dit. När jag läser igenom mina anteckningar kan jag konstatera att när- eller frånvaron av nötiga aromer nog hade varit något jag borde gått mer på i åldersgissningarna. När jag har provat mer än en årgång av Moulin Touchais åt gången – så mycket som sex årgångar på en gång har det aldrig blivit förr – har det blivit stor spridning i ålder. En jämförelse av närliggande årgångar som här, har jag inte gjort förut. Det som slår mig är att årgångsvariationen faktiskt är större än vad jag tidigare har tänkt på, både vad gäller stil och kvalitet. När man provar dem en och en brukar jag intala mig att de har rätt mycket gemensamma drag oavsett årgång, men bredvid varandra var skillnaderna rätt tydliga.

En trevlig och lärorik provning, och Stig H pratade redan under provningen om att han ville köra en “Moulin Touchais 2″ inom en inte alltför avlägsen framtid. Låter intressant.

Listan, med priser, röster och AK:s poäng:

  1. Moulin Touchais 1998, 199 kr, 0-3, 16p
  2. Moulin Touchais 1991, 199 kr, 0-2, 15p
  3. Moulin Touchais 1992, 299 kr, 1-1, 17.5p
  4. Moulin Touchais 1996, 299 kr, 4-0, 17p
  5. Moulin Touchais 1997, 349 kr, 2-1, 17p
  6. Moulin Touchais 1998, 850 kr, 2-2, 15p

/A