#1638 Champagne Årgångsreferens

Dom visste vad dom gjorde, Johan och Lars, när de bjöd in till champagneprovning med temat ett toppår och till det årgångsreferenser! Vi var 25 sugna provare som mötte upp till denna 2-flasksprovning.

Över till vinerna:

Vin nr 1. Taittinger 2013.
Ljust gyllengul med citruszest, mineral, gul frukt och lite jäst i doften. Hög mousse med smak av gul söt frukt, hög syra, citrus och lång eftersmak. Kommentarer som hördes var: smaken bättre än doften, brödigt, mogen frukt, hyacinter. Gissning på blanc de blancs.

Vin nr 2. Taittinger 2008.
Färgen gyllengul och doften gul frukt, fat, citrusmarmelad och lite kalk/sten. Smaken bjöd på gul frukt, syra, kalk, rostade fat och lite svamp med viss mognad. Fin mineral, rökigt, utvecklat, krämigt och komplext hördes runt borden. Gissning på årgång 08.

Vin nr 3. Henriot 2006.
Gula färgtoner, fat, mognad, apelsinzest/marmelad och något svamp i doften. Mousse, gul frukt, fat, syra och lite sötma i eftersmaken. Övriga provare hittade pain grillet, vinteräpplen, dosage och rostade fat. Gissningar på 06.

Vin nr 4. Roederer 2008.
Ljust gyllengul färg, liten doft med mineral och något gul frukt. Smaken stram, med mineral och syra samt något outvecklad. Mineraliskt, mycket aprikos, flintkross, mjölkchoklad och grape tyckte mina medprovare och gissade på blanc de Blancs och 08.

Vin nr 5. Delamotte 2012.
Ljust gul färg med söta gula äpplen och något fat/trä i doften. Syra, gul frukt med liten sötma och fat hittade jag i smaken. Andra tyckte vinet var för ungt, knutet och med outvecklad syra och päron/äpplen i smaken. Blanc de Blancs från 2013 var en gissning.

Vin nr 6. Henriot 2008.
Färgen gyllengul, doften jästig med citrus, mineral, ngt svamp och lite äppelmos. Smaken hade hög syra med gula äpplen och mineral samt stram eftersmak. Beska, moget, bra tryck, grape, torrt och tanninrikt med liten dosage var några synpunkter.

Vin nr 7. Roederer 2012.
Ljust gyllengul färg med doft av lite gul citrus, fat och mineral. Smak av gul citrus, mineral, och lite fat samt syra och någon sötma i eftersmaken. Här hördes omdömen som: snyggt, utvecklat, svamp, marsipan, mandel och hyacint.

Vin nr 8. Delamotte 2008.
Gul i färgen, popcorn, svamp, jäst och kalk i doften och fat, popcorn, lite svamp och syra i smaken. Krut, grädde, puffat ris, smörkola tyckte några, andra tyckte vinet var på topp/gott/krämigt och läckert.

1. Taittinger 2013, 50% Ch. 50% PN, 589:- (2020), 0/3/25, 17p.
2. Taittinger 2008, 50% Ch. 50% PN, 479:- (2015), 5/1/25, 18,5p.
3. Henriot 2006, 50% Ch. 50% PN, 639:- (2020), 4/1/25, 18p.
4. Roederer 2008, 30% Ch. 70% PN, 499:- (2015), 4/3/25, 16p.
5. Delamotte 2012, 100% Ch., 699:- (2019), 2/11/25, 15,5p.
6. Henriot 2008, 50% Ch. 50% PN, 599:- (2018), 1/2/25, 16,5p.
7. Roederer 2012, 30% Ch. 70% PN, 619:- (2020), 2/3/25, 16,5p.
8. Delamotte 2008, 100% Ch., 850:- (2019), 7/1/25, 18p.

Sammanfattningsvis kan sägas att vi upplevde att vinerna befann sig i tydligt olika utvecklingsfaser men att kvalitetsskillnaden ej var så stor.
Kul provning, tack Johan och Lars!

//TB

 

#1559 Champagne 2002 mot 2008

Jack G och Johan T hade slagit sig ihop för att låta oss få jämföra några olika champagner från 2002 och 2008. Om jag förstod försnacket rätt förespråkade Jack 2008 (som han menade skulle bli bättre om man gav dem lite mer tid) medan Johan höll på 2002 (för deras renhet/”cleana”).

De berättade även om den jämförande provning som hållets av ett antal experter (Jancis Robinson MW, Giles Fallowfield m.fl.). Utslaget där blev en knapp seger för 2002. Men nu var det alltså dags för AuZones egna experter att testa!

Vin nr 1. Legras & Haas, Millésime 2002. Bröd, jäst, mineral och gul frukt i doften, smaken gul söt frukt, syra, kanderat citrusskal och bra mousse. Allmänna kommentarer var gräddigt, hasselnötter, russin och söt frukt. Ett underbart vin tyckte de flesta och gissade på 02.

Vin nr 2. Legras & Haas, Millésime 2008. Doften stram, lite metallisk och citruslik. I smaken hög syra, torr gul frukt och lång eftersmak. Här gissade flera på en Blanc de Blancs och de hittade aromatiska rieslingtoner, grönpeppar i den lite tunna/anemiska smaken. 08 tror de flesta.

Vin nr 3. Diebolt-Vallois, Fleur de Passion 2002. Lite stickig citrus, ngt trä, mineral och, tyvärr, blöt kartong i doften. Smaken stum och kort. Tyvärr defekt flaska så den utgick ur omröstningen.

Vin nr 4. Diebolt-Vallois, Fleur de Passion 2008. Lite vegetal, passionsfrukt, mineral i den lätta doften. Syra, bornyr, passionsfrukt och stram eftersmak. Tropisk frukt/passionsfrukt hittade flera som även hittade en mineralitet i detta vin som hade en tydlig Blanc de Blancs profil.

Vin nr 5. Dom Pérignon 2006. Doft av fat/trä, jäst, lite stickande kemiska toner och kalk/mineral. Smaken fat/trä, kalk/mineral och jästtoner. Någon liknade detta vid en vit bourgogne som körts i en sodastreamer. Beska, toffé och honung kände andra som var lite oense om syran (hög/låg).

Vin nr 6. Mailly, Blanc de Blancs 2002. Jag kände mogen gul frukt, bokna äpplen, mineral och kanderade citrusskal i doften och gula äpplen, fat, syra och mineral i smaken. Många kände som jag bokna äpplen men även fat, fallfrukt och vegetala toner. Gissningarna gick mot 2002.

Vin nr 7. Roederer, Cristal 2002. Doften kompakt med citrus, lite fat och mineral. I smaken syra, mineral, citrus och fat. Ett snyggt vin med lysande balans, mogen persika och bra syra i smaken. En mycket bra 02 tyckte flera.

Vin nr 8. Roederer, 2008. Citrus, lite rostat bröd, jäst och gul frukt i doften, i smaken rostat bröd, syra, bra mousse och passionsfrukt. Här gissades på en Blanc de Blancs från 08. Några hittade rök, humle, persika och röd frukt samt lite hård syra.

Sammantaget en mycket kul provning med goda champagner. Viken årgång är då bäst?! Jag tycker 2002 nu men kan ej förutsäga vad som blir av 2008 med mer lagring. Skall jag gissa tror jag de blir något liknande som 02.

1. Legras & Haas, Millésime 2002, 100% Ch, 287:- (2010) 0/1/12, 17p
2. Legras & Haas, Millésime 2008, 100% Ch, 345:- (2014) 0/1/12, 15,5p
3. Diebolt-Vallois, Fleur de Passion 2002, 100% Ch, 465:- (2008), utgick
4. Diebolt-Vallois, Fleur de Passion 2008, 100% Ch, 899:- (2018) 0/3/12, 15p
5. Dom Pérignon 2006, 60% Ch 40% Pn, 900:- (2015), 3/5/12, 16,5p
6. Mailly, Blanc de Blancs 2002, 100% Ch, 500:- (2018), 4/1/12, 18p
7. Roederer, Cristal 2002, 45% Ch 55% Pn, 1500:- (2015) 3/1/12, 17p
8. Roederer, 2008, 30% Ch 70% Pn, 549:- (2015) 2/0/12, 16,5p

//TB

#1553 Roséchampagne med ålder

En av de första vårkvällarna (19/4) bjöd Claes upp till våryra med massor av olika viner och framförallt roséchampagne med ålder! En färgfest med goda och spännande ålderstoner (sherry/madeira-toner i de äldsta). Fantastiska och häftiga viner som mina medprovare uttryckte det!

Raskt över till provningen (9 flaskor i huvudflighten, sen i sann Claes-anda 4 till med lite olika ursprung). Huvudflighten:

Vin nr 1. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin 1975. Bronsröd, röda bär, mentol, lite sötma och mineral i doften, smaken hög syra, röda bär, lite metall och stram eftersmak. Allmänna kommentarer var outvecklat, lambic, oxidativ, mogen, röd bourgogne och bärkompott.

Vin nr 2. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin 1985. Bärnstensfärgat med doft av fat, jäst, rostat bröd. I smaken syra, hallon, mineral och röd bärsaft med längd. Flera tyckte vinet hade bra tyngd, var kraftigt och något oxiderat.

Vin nr 3. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin 1999. Färg bronsröd, mineral och lite metall i doften, smak av röda bär, mineral, lång mousse och torkade jordgubbar med liten sötma. ”Skönt utvecklad, äpplig, trött, läckert” hördes runt bordet.

Vin nr 4. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin 2002. Röd-bronsröd, doft av röda bär, nypon och lite gräs, torr smak med längd och torra röda bär. En del tyckte sig hitta ek, doft av kola och tyckte vinet var bra och kraftfullt.

Vin nr 5. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin 2008. Färgen ljust roséröd, torr bärsaft, metall och lite kartiga svaveltoner i doften, smaken hög syra, röda bär, hyfsad längd och något konstgjord (smak av estrar). Allmänna kommentarer var lätt frukt, elegant, komplext, ljust, lättviktigt och lite ungt.

Vin nr 6. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin NV. Ljus rosé, doft av röda bär, lite jordgubbar och hallon, strama röda bär mousse och syra i smaken. De flesta fann detta vin fruktigt, ungt, lite beskt och mindre komplext.

Vin nr 7. Moët & Chandon Rosé 2004. Bronsröd färg, röda bär, svamp, järn, jäst, rostat bröd och lagrat rött vin i doften, smaken trä, syra, röda bär, fat och svamp. Här hördes kommentarer som ”bränd, rostade fat, kola och kaffe”.

Vin nr 8. Henriot Rosé Millésime 2005. Färgen ljust bronsröd, doft av metall, jäst, röd saft och lite gröna toner, smak torr, syrlig, lite rostade fat och bra längd. Allmänna kommentarer var dosage, krut, krita, ”flörtig” och ej rosétypisk.

Vin nr 9. Louis Roederer Rosé 2010. Mycket ljust roséröd, vita vinbär, mineral och ngt stram i doften, smaken torr, vita vinbär, hög syra, fat och längd. Vinbär, lätt, ljust tyckte några.

Flight 2:

4 helt olika viner där nr 2 och 4 var mycket häftiga (sherry/madeira-toner)

1. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin (1975) 3/1/14, 16p
2. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin (1985) 1/2/14, 17p
3. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin (1999) 0/1/14, 16p
4. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin (2002) 0/0/14, 16,5p
5. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin (2008) 0/6/14, 14p
6. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin NV 0/3/14, 14p
7. Moët & Chandon Rosé (2004) 1/1/14, 17p
8. Henriot Rosé Millésime (2005) 8/0/14, 18p
   
9. Louis Roederer Rosé (2010), 1/0/14, 16p//TB

 

#1531 Champagne 1990

Gamla trötta tanter och gubbar eller raska och pigga äldre damer och gentlemän?!

Ola hade letat djupt i sin källare och med några tillskott ställt upp ett antal champagner från den legendariska årgången 1990 som skulle ge oss svar på frågan.

Vin nr 1. Pol Roger Vintage Brut 1990. Guldgul, lite nöt, murket trä, ngt mandelmassa och torkad frukt i doften, smaken ngt oxiderad, äpplen, trä och torkad söt frukt. Allmänna kommentarer var champinjon, stekta äpplen, nötter, choklad, honung, restsötma, mineralitet, pinot-frukt och julkryddor.

Vin nr 2. Gosset Grand Millésime Brut 1999. Mellanljust guldgul i färg, doften citronskal, mineral, gröna/röda äpplen och citrusmarmelad. Jag hittade syra, mineral, jästtoner och äpplen i smaken och den långa eftersmaken. Minst utvecklad, lägre syra, nyrivna hasselnötter, restsötma, slank, smörkola, brödighet och ostronskal var några av de allmänna synpunkterna.

Vin nr 3. Cuvée William Deutz Brut 1990. Färgen guldgul, doften lite äppelvinäger, jäst, kanderad citrus (apelsin/citron) och smaken bokna äpplen, syra, lite äppelcider och kanderad citrus. Kollegorna hittade tydliga fat, nötter, russin, tawny/madeira-känsla, parfym, crème brûlée och torr riesling i eftersmaken.

Vin nr 4. Louis Roederer Cristal 1990. Guldgul i färg, jäst, lite mandel, ngt bröd, gula äpplen och mineral i doften. Syra, bornyr, gröna äpplen och torra citrustoner i smaken. Medlemmarna tyckte vinet doftade krut, lite svavel och rosor. Röda äpplen, kraft, koncentration och fruktig syra i en ”klassisk prestigechampagne” som kan lagras längre.

Vin nr 5. Salon 1990. Guld/brons färgtoner, lite trä, rostad, söta röda äpplen och något oxidation i doften. Smaken bjöd på trä och lite bokna/oxiderade äpplen. Andra kände tawny, madeira i den utvecklade lite kemiska doften och knäck, honung och vaxtoner i den lite åldrade smaken.

Vin nr 6. Pol Roger Vintage Brut 1990. Guldgul, fetma, fat, citrus, äpplen och bröd i doft. Smaken hade syra, mineral, citrus, bröd och lång eftersmak. Nötig, maltig, mineral, blanc de blanc, slank hördes från några.

Inga gamla trötta tanter och gubbar här inte utan väl bevarade damer och gentlemän av vilka flera har en lång framtid och alla hade åldrats med behag!

1. 1. Pol Roger Vintage Brut 1990, 218:- (1998) 2/0/11, 16,5p
   2. Gosset Grand Millésime Brut 1999, 600:- (2006) 1/4/11, 17p
   3. Cuvée William Deutz Brut 1990, 445:- (1999) 1/1/11, 16p
   4. Louis Roederer Cristal 1990, 559:- (1998) 3/0/11, 17,5p
   5. Salon 1990, 600:- (2003) 2/4/11, 16,5p
   6. Pol Roger Vintage Brut 1990, 218:- (1998) 3/2/11, 18p

//TB

#1506 Champagne 2008

2008 är hyllad som en stor årgång i Champagne. JT tyckte vi skulle undersöka hur det ligger till med den saken och ställde upp några 08-or mot ett urval av andra årgångar, som vanligt allt blint, förstås.

Första vinet har en finstämd doft med lite jäst, bröd och humle. Känns ungt och har också en lite lustig, frän ton. Smaken är frisk och stram med bra mousse och kanske en något oren biton. en del brödighet och en bra, växande mineralton i eftersmaken. Hygglig längd, men lite enkelt.
2004 Vilmart, Coeur de Cuvée Inte fullt så ungt som jag tyckte. Borde ha presterat bättre.

Andra glaset bjuder på en dov och tät, rätt åldrad doft med sherrytoner/oxidation. Lätt brända toner och svamp och kola. Smaken öppnar friskt, rikt och krämigt. God syra och tjockt i munnen. Utvecklat, med rätt trött frukt. tuggbar, lite besk eftersmak. Bra tryck, men måttligt med charm.
2002 Pol Roger  Märkligt åldrat. Skadad flaska? På en Pol Roger-vertikal som Ward Wines ordnade Var 02-an klart bättre, men fortfarande var den ordentligt utvecklad och lita av sherrytonen fanns där igen. Inget att ligga länge på, skulle jag tro.

Ung, druvig och kryddig doft med bra djup. Inslag av kåda, guava, päron, parfym och krossad flinta. Frisk och krämig attack med en del rondör och bra mousse. Rätt kraftfull smak med bra syra, kanske aningen grovhugget. Lång, brödig eftersmak med hygglig mineralitet. Bör nog lagras något år till.
2006 Deutz Brut Millésimé

Ung, kryddig, frisk och fräsch doft med en viss svavelton. Stramt med toner av rök, humle och tändsticksplån. Frisk, stram, ren smak med bra mousse. Frisk syra och snyggt, men utan alltför mycket djup. God, kryddig eftersmak med en del mineralitet och en liten, god grapefruktbeska. Gott, men lagra gärna något år.
Charles Heidsieck NV (2009/2010) En alldeles utmärkt standardcuvée, som dessutom blev kvällens vinnare!

Ung, aromatisk, druvig doft med päron, citrusskal, tutti frutti och en liten dammighet. Bra mousse och bra, frisk syra. Bra intensitet och markerade, växande, tuggbara mineraler. Torr, stram och något krävande eftersmak. Gott och min favorit i kväll, men bör lagras.
2008 Pol Roger

Rätt fyllig och öppen doft med gul frukt, banan och en viss dammighet. Frisk, rätt snygg och ren attack. Kryddigt med markerad mineralbeska och lite låg frukt. Torr, mineralisk, rätt dammig eftersmak. Ointressant, på något vis.
2008 Deutz Brut Millésimé Hm, jag som trodde jag gillade Deutz stil. Kanske är den för ung, helt enkelt.

Kryddig doft, lite enkel och snål doft med kåda, lite kött, hyacint och aningen åldrade äpplen. Något frän attack, men bra mousse och god syra. Hyfsat djup och bra, växande mineralitet, som dock blir väl besk mot slutet. Tuggbar men lite enkel eftersmak med bra längd.
2008 Vilmart, Coeur de Cuvée Klart roligare än 04-an, men kändes rätt spretig nu. Åter ett lagringsobjekt.

Läckert öppen och yppig doft med rostade toner, gul frukt, lite målarfärg och apelsinmarmelad i en oxidativ stil, fast på ett mer positivt och, förmodligen, avsiktlig stil än pol Rogers 02-a. Frisk, krämig, dov attack. Bra syra och utvecklad, kanske något trött, bränd frukt. Bred, tuggbar, mineralstinn smak, men framträdande beska efteråt.
2008 David Leclapart, Premier Cru L’Apôtre Något av en vattendelare, där somliga i församlingen älskade den oxidativa stilen, medan andra tyckte den var för trött.

Tabellen. Priserna är utpriser.

1. 2004 Vilmart, Coeur de Cuvée, 970 kr, 1-3, 14p
2. 2002 Pol Roger, 627 kr, 0-3, 16p
3. 2006 Deutz Brut Millésimé, 552 kr, 1-2, 15 p
4. Charles Heidsieck NV (2009/2010), 457 kr, 5-1, 16,5p
5. 2008 Pol Roger, 549 kr, 2-0, 17,5p
6. 2008 Deutz Brut Millésimé, 599 kr, 0-2, 14,5p
7. 2008 Vilmart, Coeur de Cuvée, 923 kr, 3-1, 15,5p
8. 2008 David Leclapart, Premier Cru L’Apôtre, 1146 kr, 2-2, 16,5p

Kul att få en överblick över 08-orna och särskilt med jämförelserna med lite äldre årgångar. Tack Johan!

/Anders K

#1511 Champagne 2006

Den 15 juni höll PJ en provning med sex champagner från 2006. Han inledde provningen med att kort berätta hur han vid en provning av champagne 06 blev imponerad av dess höga kvalitet. En upplevelse han nu valt att dela med oss.

De sex viner vi provade var följande:

Vin 1. 2006. Louis Roederer Starck. Brut Nature

Ljust guldgul. Tydlig doft av champinjoner och smör, men även toner av bröd, honung, aprikoser och en aning gula plommon kunde anas.

Smaken var, som någon uttryckte det, snustorr, med mycket signifikanta syror. Den var mycket frisk och citrussyrlig med en eftersmak av bittra örter.
Kvällens förlorare.

 

Vin 2. 2006. Louis Roederer Cristal

Guldgul färg. Doft av tropisk frukt, ananaskarameller och söta, gula plommon. Upplevdes som mycket fruktdriven, med en touch av citrus.

Frisk, komplex smak och en härlig mineralitet. Det fanns toner av grönt äpple, litchi, ananas och gula plommon. En aning grapefrukt i avslutningen.
Kvällens vinnare.

 

Vin 3. 2006. Belle Epoque. Perrier Jouët. ( Magnumflaska)

Färg ljust guldgul. Komplex doft med toner alltifrån knallpulver och mineral till vingummin, gröna kulor och nässlor.

Smaken var stram och fruktig. Det gick att urskilja smaker som persika och citronsorbet. Ett friskt, lite örtigt vin med citruskaraktär.

 

 

Vin 4. 2006. Belle Epoque. Perrier Jouët. Rosé.

Ljust orangeröd färg, påminnande om rött guld. Doften frisk och fruktig med toner av honung, hallonbåtar, smultronmousse och jordgubbsglass.

Även smaken var frisk och påminde om hallon, jordgubbar, smultron och en aning av blodapelsin.

 

 

Vin 5. 2006. Tattinger. Comtes de Champagne.

Ljust guldgul färg. Doft av mineral och tropisk frukt, men även av nässlor, fläder och champinjoner.

Inte så stram, utan lite mjukare i smaken. Toner av tropisk frukt och italiensk fruktsorbet. Lång eftersmak.

 

 

Vin 6. 2006. Tattinger. Comtes de Champagne. Rosé.

Orangeröd. En komplex doft av just mognade jordgubbar och geléhallon. Kritiker till detta vin tyckte att det hade ganska liten doft och att det fanns en anings nyans av solvarm ketchupflaska.

Smaken var stram och komplex med en ton av grapefrukt i eftersmaken.

 

 

Listan

Vi fick ingen skriven lista, så detta är det jag lyckades få med i mitt provningsprotokoll. Kan eventuellt vara lite ofullständigt. Ber i så fall om ursäkt för det.

1. 2006. Louis Roederer Starck. Brut Nature 12%/ 695 kr
2. 2006. Louis Roederer Cristal 12%/150£
3. 2006. Belle Epoque. Perrier Jouët. ( Magnumflaska) 295£
4. 2006. Belle Epoque. Perrier Jouët. Rosé. 185£
5. 2006. Tattinger. Comtes de Champagne 12,5%/82,50£
6. 2006. Tattinger. Comtes de Champagne. Rosé 12,5/175£ 

/AR

#1377, 1378 2 x Champagne 1990

Det hann gå rätt lång tid sedan själva provningarna innan AK bad mig skriva något om dubbelprovningen av Champagne 1990. Det har blivit lite som att tänka tillbaka på de bästa dagarna av sensommaren – det vackra skarpa ljuset, den kvardröjande värmen och den där känslan av att tiden står stilla. Det lockar att dröja kvar i minnet, men jag växlar över till ”tasting notes” från mina ”tasting memories”.
Den första kvällen, torsdagen den 14 augusti ägnade vi åt champagner med inslag av pinot noir. Det är dessa jag tror mig tycka allra bäst om, vilket är rätt fånigt eftersom jag ofta har rätt svårt att pricka rätt i mina druvgissningar. Hursomhelst, Per hade valt att dela upp det så här.
Vi började med en halmgul champagne som doftade grapeskal, dadlar, hasselnöt och lite brödskorpa. I munnen mötte en frisk syra och en fin citruston. Gott.
Pol Roger Brut 1990
Nästa vin hade liknande färg och fina små bubblor. Det doftade hallon, mandlar, kvitten och ananas. I munnen god, lite brödig, fin mogen citruston. Fin mognad och längd.
Pol Roger Cuvée Sir Winston Churchill 1990
Nästa vin hade en ljus roséton, utan att vara en roséchampagne. Här mötte en helt annan näsa, och mina doftassociationer kanske får skyllas på bubblorna. Här finns cognac som nog hör samman med den oxidativa stilen med lite röda äpplen, men jag har också noterat citrus, cassata, bättre hårspray som sedan omtolkas i nougat och dulce di leche. Vi talar med andra ord mognad. I munnen evighetslång, med mineraler, kryddor, smör och citrus.
Bollinger Grand Année 1990
Nästa vin var än lite mörkare i färgen och mognadstonerna mer prominenta. Champinjoner, hasselnöt, bröd och dadlar. Svagare mousse och lite gummi i tonen, aning beska. Lite klumpig, tyckte jag som hade detta som flightens minst tilltalande vin.
Bollinger RD 1990
Nästa vin var halmgult och slog nästan i grönt. Stor doft mötte i glaset med mango, ananas, grädde och jordgubbskompott. Lite floralt, några gröna äpplen. Det låter kanske banalt, men var tvärtom komplext och gott. I munnen generöst, med mer av vad som mötte näsan, men också bittermandel. Detta var ett riktigt elegant vin i lättgillad stil.
Veuve Clicquot La Grande Dame 1990
Nästa vin hade också inslag av rosé i färgen. I näsan gräddnougat eller till och med pistage, vita blommor, äpplen igen och färska hasselnötter och så vetelängd med kardemumma. Och hoppla, lite mintchoklad. God och rätt stor. Även här mer av vad som mötte näsan, igen med lite bittermandel som ger ett så fint avslut.
Louis Roederer Cristal 1990
Som nummer sju kom återigen ett halmgult vin som drog åt grönt i kanten. Här mötte mogna toner, fikon, mandarin, honung, men också gräs, kaffe, rå svamp, och torrt trä. I munnen tydlig struktur, men smaken var lite stum.
Moët & Chandon Dom Perignon 1990
Flightens åtta blev min och de flesta andras favorit, halmgul med bra bubblor. Riktigt djup och nyanserad doft av litchee, honung, brioche, äpple, valnötter och brända kakor. I munnen mötte friska strama syror och tropisk frukt, fantastisk längd och massor av mineral. Ett vin att meditera över.
Krug 1998

Sedan fick vi vila en dag innan det var dags att ge sig på blanc-de-blancerna från samma år. Det var med spänst i steget jag tog mig tillbaka till källarlokalen för den avslutande delen av provningen en fin augustifredag.
Kvällens första vin var en rosé (kanske som referens till det som komma skulle) som doftade sommar med smultron, mandel, smör, briocher och fikon. Syran var lite lägre, men frukten fin. Snygg och god och en utmärkt start på kvällen. Flera provare talade pinot och tanniner.
Laurent Perrier Grand Siècle Alexandra Rosé 1990
Därefter följde ett halmgult vin som doftade grape, kiwi, mandel och vetelängd. Sedan kom chokladmousse, fudge, och rökiga toner. I munnen mötte högre syror, nyans och bra längd. Här kommer också äpple, citronzest och mer vitvinskänsla, som inte alls hängde på moussen. Rent och snyggt.
Lanson blanc de blancs 1990
Vin nummer tre var också det halmgult, men här doftade citrusmarmelad, rökigt, mocka, torkad frukt som mango och så karljohan, choklad och nötter. I munnen bred och fet, fina syror och mycket god. Den lilla beskan drog ned betyget för några men detta blev kvällens vinnare bland provarna.
Selosse Blanc de bland Grand Cru 1990
Detta följdes av ett lite ljusare vin som kändes tagen i precis rätt tid. Kiwi, carambole, röda äpplen, florala toner och lite hasselnötter på näsan. I munnen elegant och komplext med härliga citrustoner och en liten beska som ger en fin avslutning. Fenomenal fathantering.
Tattinger Comtes de Champagne 1990
I femte vinet mötte lättare toner av gröna äpplen, citronzest och hallon (inte konstigt man gissar fel på druvorna ibland), nougat och färsk valnöt som sedan kompletterar med citrusmarmelad, mineral och krita. I munnen bred och god, med fin längd, väl sammanhållet och samtidigt stramt som flinta. Vuxet.
Salon Le Mesnil 1990 magnum
Även denna kväll blev det sista vinet min favorit. Den halmgula färgen stack av mot grönt. I nosen marsipan och en påtaglig fetma. Frukten var aprikos, mango och kiwi som kompletterades med grädde och färsk mandel. Den beskrivningen visar dock inte hur ungdomligt och mineraliskt detta vin var. Den känslan gick igen i smaken som också var väldigt komplext, alldeles torrt och vinet sträckte sig ut sig i tiden.
Salon Le Mesnil 1988 magnum
Vid det här laget har ni säkert förstått att det var två smått magiska kvällar som för mig handlade mer om att njuta av makalösa viner än att ranka dem mot varandra. Även om mina favoriter från de två kvällarna båda var 1988:or, så var 1990:orna fantastiska och har nått en väldigt behaglig mognad utan att kännas det minsta trötta. Mina röster på 1988:orna handlade kanske delvis om vinerna, och mindre om årgångarna. Om det är godare med pinot-blandningar eller rena blanc de blancs vet jag fortfarande inte och det kan ju vara så att det finns bättre parametrar att välja sina champagner efter. Kvällarna försvann fjäderlätt, men känslan dröjer sig kvar. Tack Per för två kvällar som ytterligare förgyllde sommaren 2014. Andra tankar här: http://www.winepunk.net/files/archive-aug-2014.php
/ LT

Namn, inköpspris, röster bäst-sämst

Med pinot noir
Pol Roger Brut 1990, 352 kr, 0-2
Pol Roger Cuvée Sir Winston Churchill 1990, 720 kr, 0-1
Bollinger Grand Année 1990, 379, 1-0
Bollinger RD 1990, 820 kr, 1-4
Veuve Clicquot La Grande Dame 1990, 775 kr, 2-1
Louis Roederer Cristal 1990, 699, 2-0
Moët & Chandon Dom Perignon 1990, 649 kr, 0-5
Krug 1988, 1 345 kr, 7-0

Blanc de blancs
Laurent Perrier Grand Siècle Alexandra Rosé 1990, 1 485 kr, 0-3
Lanson blanc de blancs 1990, 493 kr, 14
Selosse Blanc de bland Grand Cru 1990, 491 kr, 7-3
Tattinger Comtes de Champagne 1990, 650 kr, 3-1
Salon Le Mesnil 1990, 2 147 kr, 1-1
Salon Le Mesnil 1988, 1 483 kr, 3-3

#1335 Champagne 1999

Åter dags för en champagneprovning. Det känns som om intresset för champagne är i stadigt växande och det kan nog vara det vanligaste temat vi har i programmet. Nå, inte mig emot. Trots det flitiga provandet är vi faktiskt ännu särskilt bra på att identifiera druvblandningar, ursprung eller producent. Bara att bita ihop och prova mer!
Den här gången var alltså Champagne från 1999 på schemat. En kort presentation av ET lärde oss att årgången gav bra men inte stora viner. Våren var sen och kall och en del hagel störde också. Sedan var vädret fint från maj och förhoppningar fanns om en stor årgång, men två veckor av regn omöjliggjorde detta. Många producenter lyckades ändå göra riktigt bra viner och överlag är det dags att dricka dem nu.

Fin, mogen doft med lite rostade toner av kola och nygräddade kakor, digestivekex(!), och en begynnande ton av brieost. Charmig, men lite enkel och floral doft.

Fin, ren och snygg attack. Läcker smak med en markerad syra och måttlig bredd. Tuggbar, torr, rätt mineralisk eftersmak med en god humleton. Läcker och snygg, men kanske lite slank.
1999 Gosset Grand Millesime

Frisk, stram, kryddig doft med bra intensitet, om än något trött och grovhuggen med sina inslag av kött, honung och dill samt ett aningen metalliskt inslag.

Kraftfull, växande, rätt grov och tuggbar smak med hygglig syra. Dovt, brett och köttigt. Slutar lite klumpigt med en jordig beska. ”Matvin”.
1999 Bollinger Grande Année

Fin aromatisk, citrusaktig doft med aningen kött och jordgubbar.

Frisk, tät och läcker attack med rätt bra syra. Gräddig, bra kropp. Slutar med en hel del mineraler och en aningen låg syra. Tuggbart, moget och med en bra täthet.
Lanson NV, inköpt 2011

Varm, fyllig och dov doft med massor av brödighet och humletoner samt citrus, mandel och lite rök.

Frisk och gräddig attack med en god mineralig beska som växer och ger en lång, tuggbar, krämig smak. Mumsigt.
1999 Lanson

Tät, fyllig doft med mogen gul frukt. tätt och fylligt, nästan fläskigt fett.

Tät, rejält gräddig och tuggbar attack. Rätt bra syra och en växande, fint mineralisk smak. Lång, god, riktigt mineralisk, tuggbar eftersmak med rund, mogen frukt och aningen låg syra. Hög klass.
1999 Fleur de Passion, Diebolt-Vallois

Tät, djup och rik doft med klass. Gul frukt, rök, krita och ett floralt inslag som blir lite tungt och nästan tvåligt parfymerat.

Hyggligt frisk, tjock, köttig och tuggbar attack. Lite måttlig syra och en dov, nästan jordig smak som slutar lite väl tungt och beskt. Ännu ett ”matvin”.
1999 Dom Perignon

Tyvärr alldeles tokkorkat, men ändå kan man förnimma en otroligt läcker och snygg doft bakom den elaka TCA-ridån. Även smaken går faktiskt att njuta av, tack vare sin renhet och snygga stil, särskilt om man håller för näsan och stänger ute korkdjävulens elaka doft. ”Besvärande bra, trots att den är korkad”, var ett yttrande. Troligen det mest njutbara korkade vin vi någonsin stött på! Riktigt trist när man tänker på hur bra det hade kunnat vara! Lär vara Parkers favoritchampagne.
1999 Egly-Ouriet Grand Cru

1. 1999 Gosset Grand Millesime, 615 kr, 0-6, 15.5p
2. 1999 Bollinger Grande Année, 1033 kr, 0-1, 15p
3. Lanson NV, 240 kr, 0-1, 16p
4. 1999 Lanson, 338 kr, 4-0, 17.5p
5. 1999 Fleur de Passion, Diebolt-Vallois, 580 kr, 4-1, 17.5p
6. 1999 Dom Perignon, 1200, 3-2, 16p
7. 1999 Egly-Ouriet Grand Cru, 1234 kr, korkskadat

/AK

#1316 Champagne 1996

Jancis Robinson skrev för några år sedan ungefär att ”vanlig” champagne mest är till för att ge inkomster till champagnehusen. Årgångschampagne, däremot, avspeglar däremot såväl årgångens karaktär som husets förmåga att göra ett bra vin, och är således det som en champagneälskare bör ägna sig åt. Om en person med hennes erfarenhet säger så, så är det naturligtvis svårt att säga emot. Och egentligen finner jag heller inget behov att försöka argumentera mot åsikten i fråga. Medan bas-champagne kan var mycket gott, är det normalt först vintagevinerna som förmår visa upp något som dessutom också är komplext och intressant. När JT kallar till en provning av champagner från årgång 1996 kommer man således, inte bara på grund av resonemanget ovan, utan också för att just 1996 är en mycket speciell årgång, som det alltid är intressant att få en koll på.

Det speciella med 1996 är den unika kombinationen av mognad och hög syranivå. En sockerhalt i musten på mellan 10 och 11 % potentiell alkohol kombinerat med syranivåer på över 10 g/l har man aldrig upplevt, varken förr eller senare. Året bjöd på ett tämligen bråkigt och ojämnt väder, med frost i början av maj, sedan värme fram till blomningen i mitten av juni varefter juli bjöd på både värme och regn. Augusti var sval, men så ”räddades” (detta uttjatade uttryck!) årgången av en fin september med värme som drev på druvmognaden, samtidigt som svala nätter bevarade syran. Just syran är väl något av det som mest utmärker årgången. I bästa fall är den uppbackad av en bra, mogen frukt, men i en del fall kan den bli väl framträdande, på en nivå som gör att man undrar om vinerna någonsin kommer att mogna innan frukten helt försvinner. Så var t.ex. Salon 1996 för inte så länge sedan, något överdrivet, som att smaka på ett grustag upplöst i citronsyra. Hur som helst är det en årgång som har gett många stora viner, så våra förhoppningar var stora inför provningen. En fördel för oss vinprovare  med deras långsamma utveckling är ju ändå att vi kommer att få glädjen att kunna följa dessa intressanta viner ännu under en lång tid framöver, och det tillhör ju det mer spännande man kan ägna sig åt i vår passionerade hobby.

Första champagnen avslöjade en klar utveckling genom sin tämligen djupgula färg, något som gällde alla vinerna i provningen. Doften började fint och snyggt med en bra, bördig champagneton. Snart växte mer utvecklade aromer till sig i form av lite svamp, och nötter, både val och hassel och doften gav ett aningen trött intryck när även en rökig gummiton kom fram.
Även smaken började friskt och rent med en hygglig mousse. En bra, närmast citrusaktig syra men en lite slank mitt. Växte dock till sig och blev långt och tjockt tuggbart efteråt. Slutintrycket blev ändå att det var ett snyggt vin, om än med lite oroande trötthetstecken.
1996 Cuvée Sir Winston Churchill, Pol Roger (Pn.+ch)

Viner i andra glaset var betydligt stramare och hade mer frukt i doften, såsom citrus och röda äpplen. En viss brödighet fanns där, liksom en lite lustig lösningsmedelston. Lätt skitigt och klart intressant. Så småningom blir det öppnare, med mer av plommonfrukt, men också lite tröttare sherrytoner. ”Vaniljrån”, var en träffande kommentar som fälldes om doften.
Smaken öppnade tätt och tjockt tuggbart med bra, fet gul plommonfrukt. Lite rök, kött och brieost fanns också. En bra syra, som var väl omsluten av frukten. Eftersmaken var klart stram, mineralaktig och tuggbar med bra bredd. Inget charmtroll utan snarare ett krävande vin som gärna vill ha mat till sällskap.
1996 Bollinger RD (65% Pn.+35% ch, deg. 2006)

Så ett betydligt fylligare och yppigare vin med mogen frukt och rejäl utveckling i form av svamp och till och med en aning fotsvett. Klassiska toner av rostat bröd och humle stod också att finna liksom crème brulée, pistasch och en gul, mogen frukt.
Även smaken var tjock och tät med mogen frukt, men också en bra syra. Brett, tuggbart, mumsigt och långt. Den yppiga känslan kunde ha gjort vinet väl inställsamt, men tack vare en bra mineralitet blev det aldrig banalt.Möjligen kunde man anmärka på att en beska växte till sig mot slutet och varnade för att vinet knappast skulle vinna på vidare lagring.
1996 Clos de Goisses, Philipponat (100% ch, deg. 2006)

Fyran var rejält utvecklat med en ordentligt köttig doft med en speciell, parfymerad ton som för mig påminde om carambolefrukt, hyacint och en aning banan.
Även smaken var utvecklad. Frisk och bred, med gräddiga, köttiga inslag samt en hel del kraft samt en rejält kritig mineralton som dominerade eftersmaken. Rätt speciellt vin.
1996 La Terre, Mailly (75% Pn.+25% ch)

Nästa vin hade en snygg, stilfull doft som även visade en del kraft och djup i form av en del svamp och en torr kritighet. En lite oangenäm fernissaton växte tyvärr till sig i glaset liksom en viss bittermandelton som varnade för en oxidation.
Smaken började med kraft och en hel del bitterhet. God syra, men charmlöst i mittensmaken där igen bittermandeln möter upp.  Slutar stramt, torrt och tufft. Bra intensitet och längd, men saknar charmen hos en bra champagne. Tveksamt om det vill ha längre tid i flaskan.
1996 Bruno Paillard Brut Assemblage (52% Pn.+48% ch, deg. 2006)

Så ett av kvällens favoriter som visade upp en rejält rund och rökig doft med massor av bröd och humlekottar. Kändes fatlagrad och jag gissade på en klassisk Blanc de Blanc. Yppig, inbjudande, aningen porrig stil.
Även smaken öppnade famnen och bjöd in med sin rökiga, mullig och charmiga stil. En god syra stramade upp den breda, rökiga smaken som hade en ordentlig humleton. En lång, rökig eftersmak med en flintig mineralton fullbordade det charmiga, fullmatade intrycket
1996 Henriot Brut Millesimé (52% Pn.+48% ch)

Kvällens andra vinnare fanns i nästa glas och uppvisade en betydligt stramare och rödfruktigare doft i en frisk och ren stil. Ungdomliga citrustoner hade även sällskap med dofter av svamp, kola, kanderade hasselnötter och lite kött som ändå avslöjade en hel del ålder. En liten sherryton växte till sig, dock inte mer än att det för de flesta gav ett charmigt bidrag till helhetsintrycket.
Smaken började friskt och krämigt med en bra syra. Köttigt och rejält tuggbart med en klar pinotkänsla. Lång, köttigt tuggbar och rejält mineralig eftersmak med en lätt svampton. Svårspottad, spännande smak.
1996 Joyau de France, Boizel (60% Pn.+40% ch, deg. 2012)

Till sist ett vin med en påtagligt ungdomlig doft med klassiska brödtoner, citrus och röda bär. Kryddigt och intensivt. Nästan lite rieslingaktigt med sina citrus- och äppletoner.
Frisk, stram attack med en ren, markerad syra. Kryddigt, ung, stramt och ännu oförlöst. Markerat torr, kritig, lång, tuggbar eftersmak. Behöver mer tid.
1996 Femme de Champagne, Duval Leroy (Mest ch)

En som väntat givande provning. Spännande att få ta en titt på var champagnerna från denna intressanta årgång befinner sig. Boizels Joyau de France var en välvillig gåva från den svenske importören Torres. Stort tack för det! Kul att kunna rapportera till dem att vinet hävdade sig mycket väl i konkurrensen. Som extranummer fick vi dessutom prova det vin som petades ut när vi fick Boizels vin till provningen, nämligen 1999 Pol Roger (60% Pn.+40% ch) som var ungt, citrusaktigt, kryddigt, rent och stramt. Ett ännu ungdomligt och fruktdrivet vin som gärna kan få mer tid på rygg.

Vin, utpris, röstsiffror bäst-sämst, min poäng

1. Pol Roger, Cuvée Sir Winston Churchill, 1528 kr, 3-1, 16p
2. Bollinger RD, 1827 kr, 1-2, 15,5p
3. Philipponat, Clos des Goisses, 1438 kr, 1-1, 18p
4. Mailly, La Terre, 638 kr, 0-3, 17p
5. Bruno Paillard, Brut Assemblage, 704 kr, 0-5, 16p
6. Henriot, Brut Millésimé, 704 kr, 4-0, 17,5p
7. Boizel, Joyau de France, 0 kr gåva, 4-0, 18,5p
8. Duval-Leroy, Femme de Champagne, 0-4, 17p

Tack JT!
/A