Tag Archives: 1996

Video

#1316 Champagne 1996

ButtsJancis Robinson skrev för några år sedan ungefär att ”vanlig” champagne mest är till för att ge inkomster till champagnehusen. Årgångschampagne, däremot, avspeglar däremot såväl årgångens karaktär som husets förmåga att göra ett bra vin, och är således det som en champagneälskare bör ägna sig åt. Om en person med hennes erfarenhet säger så, så är det naturligtvis svårt att säga emot. Och egentligen finner jag heller inget behov att försöka argumentera mot åsikten i fråga. Medan bas-champagne kan var mycket gott, är det normalt först vintagevinerna som förmår visa upp något som dessutom också är komplext och intressant. När JT kallar till en provning av champagner från årgång 1996 kommer man således, inte bara på grund av resonemanget ovan, utan också för att just 1996 är en mycket speciell årgång, som det alltid är intressant att få en koll på.

Det speciella med 1996 är den unika kombinationen av mognad och hög syranivå. En sockerhalt i musten på mellan 10 och 11 % potentiell alkohol kombinerat med syranivåer på över 10 g/l har man aldrig upplevt, varken förr eller senare. Året bjöd på ett tämligen bråkigt och ojämnt väder, med frost i början av maj, sedan värme fram till blomningen i mitten av juni varefter juli bjöd på både värme och regn. Augusti var sval, men så ”räddades” (detta uttjatade uttryck!) årgången av en fin september med värme som drev på druvmognaden, samtidigt som svala nätter bevarade syran. Just syran är väl något av det som mest utmärker årgången. I bästa fall är den uppbackad av en bra, mogen frukt, men i en del fall kan den bli väl framträdande, på en nivå som gör att man undrar om vinerna någonsin kommer att mogna innan frukten helt försvinner. Så var t.ex. Salon 1996 för inte så länge sedan, något överdrivet, som att smaka på ett grustag upplöst i citronsyra. Hur som helst är det en årgång som har gett många stora viner, så våra förhoppningar var stora inför provningen. En fördel för oss vinprovare  med deras långsamma utveckling är ju ändå att vi kommer att få glädjen att kunna följa dessa intressanta viner ännu under en lång tid framöver, och det tillhör ju det mer spännande man kan ägna sig åt i vår passionerade hobby.

Första champagnen avslöjade en klar utveckling genom sin tämligen djupgula färg, något som gällde alla vinerna i provningen. Doften började fint och snyggt med en bra, bördig champagneton. Snart växte mer utvecklade aromer till sig i form av lite svamp, och nötter, både val och hassel och doften gav ett aningen trött intryck när även en rökig gummiton kom fram.
Även smaken började friskt och rent med en hygglig mousse. En bra, närmast citrusaktig syra men en lite slank mitt. Växte dock till sig och blev långt och tjockt tuggbart efteråt. Slutintrycket blev ändå att det var ett snyggt vin, om än med lite oroande trötthetstecken.
1996 Cuvée Sir Winston Churchill, Pol Roger (Pn.+ch)

Viner i andra glaset var betydligt stramare och hade mer frukt i doften, såsom citrus och röda äpplen. En viss brödighet fanns där, liksom en lite lustig lösningsmedelston. Lätt skitigt och klart intressant. Så småningom blir det öppnare, med mer av plommonfrukt, men också lite tröttare sherrytoner. ”Vaniljrån”, var en träffande kommentar som fälldes om doften.
Smaken öppnade tätt och tjockt tuggbart med bra, fet gul plommonfrukt. Lite rök, kött och brieost fanns också. En bra syra, som var väl omsluten av frukten. Eftersmaken var klart stram, mineralaktig och tuggbar med bra bredd. Inget charmtroll utan snarare ett krävande vin som gärna vill ha mat till sällskap.
1996 Bollinger RD (65% Pn.+35% ch, deg. 2006)

Så ett betydligt fylligare och yppigare vin med mogen frukt och rejäl utveckling i form av svamp och till och med en aning fotsvett. Klassiska toner av rostat bröd och humle stod också att finna liksom crème brulée, pistasch och en gul, mogen frukt.
Även smaken var tjock och tät med mogen frukt, men också en bra syra. Brett, tuggbart, mumsigt och långt. Den yppiga känslan kunde ha gjort vinet väl inställsamt, men tack vare en bra mineralitet blev det aldrig banalt.Möjligen kunde man anmärka på att en beska växte till sig mot slutet och varnade för att vinet knappast skulle vinna på vidare lagring.
1996 Clos de Goisses, Philipponat (100% ch, deg. 2006)

Fyran var rejält utvecklat med en ordentligt köttig doft med en speciell, parfymerad ton som för mig påminde om carambolefrukt, hyacint och en aning banan.
Även smaken var utvecklad. Frisk och bred, med gräddiga, köttiga inslag samt en hel del kraft samt en rejält kritig mineralton som dominerade eftersmaken. Rätt speciellt vin.
1996 La Terre, Mailly (75% Pn.+25% ch)

Nästa vin hade en snygg, stilfull doft som även visade en del kraft och djup i form av en del svamp och en torr kritighet. En lite oangenäm fernissaton växte tyvärr till sig i glaset liksom en viss bittermandelton som varnade för en oxidation.
Smaken började med kraft och en hel del bitterhet. God syra, men charmlöst i mittensmaken där igen bittermandeln möter upp.  Slutar stramt, torrt och tufft. Bra intensitet och längd, men saknar charmen hos en bra champagne. Tveksamt om det vill ha längre tid i flaskan.
1996 Bruno Paillard Brut Assemblage (52% Pn.+48% ch, deg. 2006)

Så ett av kvällens favoriter som visade upp en rejält rund och rökig doft med massor av bröd och humlekottar. Kändes fatlagrad och jag gissade på en klassisk Blanc de Blanc. Yppig, inbjudande, aningen porrig stil.
Även smaken öppnade famnen och bjöd in med sin rökiga, mullig och charmiga stil. En god syra stramade upp den breda, rökiga smaken som hade en ordentlig humleton. En lång, rökig eftersmak med en flintig mineralton fullbordade det charmiga, fullmatade intrycket
1996 Henriot Brut Millesimé (52% Pn.+48% ch)

Kvällens andra vinnare fanns i nästa glas och uppvisade en betydligt stramare och rödfruktigare doft i en frisk och ren stil. Ungdomliga citrustoner hade även sällskap med dofter av svamp, kola, kanderade hasselnötter och lite kött som ändå avslöjade en hel del ålder. En liten sherryton växte till sig, dock inte mer än att det för de flesta gav ett charmigt bidrag till helhetsintrycket.
Smaken började friskt och krämigt med en bra syra. Köttigt och rejält tuggbart med en klar pinotkänsla. Lång, köttigt tuggbar och rejält mineralig eftersmak med en lätt svampton. Svårspottad, spännande smak.
1996 Joyau de France, Boizel (60% Pn.+40% ch, deg. 2012)

Till sist ett vin med en påtagligt ungdomlig doft med klassiska brödtoner, citrus och röda bär. Kryddigt och intensivt. Nästan lite rieslingaktigt med sina citrus- och äppletoner.
Frisk, stram attack med en ren, markerad syra. Kryddigt, ung, stramt och ännu oförlöst. Markerat torr, kritig, lång, tuggbar eftersmak. Behöver mer tid.
1996 Femme de Champagne, Duval Leroy (Mest ch)

En som väntat givande provning. Spännande att få ta en titt på var champagnerna från denna intressanta årgång befinner sig. Boizels Joyau de France var en välvillig gåva från den svenske importören Torres. Stort tack för det! Kul att kunna rapportera till dem att vinet hävdade sig mycket väl i konkurrensen. Som extranummer fick vi dessutom prova det vin som petades ut när vi fick Boizels vin till provningen, nämligen 1999 Pol Roger (60% Pn.+40% ch) som var ungt, citrusaktigt, kryddigt, rent och stramt. Ett ännu ungdomligt och fruktdrivet vin som gärna kan få mer tid på rygg.

Vin, utpris, röstsiffror bäst-sämst, min poäng

  1. Pol Roger, Cuvée Sir Winston Churchill, 1528 kr, 3-1, 16p
  2. Bollinger RD, 1827 kr, 1-2, 15,5p
  3. Philipponat, Clos des Goisses, 1438 kr, 1-1, 18p
  4. Mailly, La Terre, 638 kr, 0-3, 17p
  5. Bruno Paillard, Brut Assemblage, 704 kr, 0-5, 16p
  6. Henriot, Brut Millésimé, 704 kr, 4-0, 17,5p
  7. Boizel, Joyau de France, 0 kr gåva, 4-0, 18,5p
  8. Duval-Leroy, Femme de Champagne, 0-4, 17p

Tack JT!
/A

Annonser