Kategoriarkiv: Chardonnay

#1572 Domaine Vincent Dauvissat

Domaine Vincent Dauvissat

Domaine Vincent Dauvissat är en av de mest kända adresserna i Chablis, antagligen gör de tillsammans med Raveneau de mest prestigefulla Chablis vinerna. Deras viner är väldigt svåra att få tag i och vanligtvis när systemet erbjuder någon Chablis från Dauvissat så kommer den i själva verket ifrån någon mindre mindre känd odlare med samma efternamn. Domaine Vincent Dauvissat har två Grand Cru lägen, Preuses och Les Clos samt tre Premier Cru viner: Forêt, Séchet och Vaillons. Dessutom så gör de både Chablis och Petit Chablis viner. Vinerna är ekade och utan tvekan koncentrerade. Det kan diskuteras huruvida man därtill ska lägga komplexa eller eleganta. Jag uppskattade koncentrationen och mineraltonerna, andra talade förutom dessa karaktäristiska egenskaper mycket om bakkryddor. Domaine Vincent Dauvissats viner är inte billiga.

Petit Chablis

Jag och många andra uppskattade teorivinet Jean-Paul Benôit Droin, Petit Chablis, 2014.

  1. Chablis (Village) 2005, 16p, 0-4, 50€

Jag tyckte om detta vin som hade fina dofter utav härsket smör, blommor och mineral samt fin syra och dessutom smörighet och nöttoner (mandelmassa) i smaken. Ett gott vin som vars placering jag anser återspeglades i rösterna.

  1. Chablis (Village) 2006, 14p, 0-2, 50€

Detta vin var först slutet men gav sedan ifrån sig liknande dofter (som ettan) inte minst florala. Smaken var dock klart sämre är ettans. Dels var eken störande och dels så fanns det en otrevlig besk smak.

  1. Chablis (Village) 2010, 27€

Dessvärre var detta vin enormt korkat.

  1. La Forêt (Permier Cru), 2009, 17p, 1-3, 45€

Även detta vin var först slutet men senare kom mer och mer mineral- samt citrusdofter. Jag hade först vissa problem gröna toner i smaken men svängde senare och tyckte att mineralen tillsammans med en fräsch citrus (lime) och florala toner samt en bra längd gjorde detta till ett utmärkt vin.

  1. Jean et Sebastien Dauvissat, Séchet, 2011, 16p, 2-1, 249kr

Även om provarna inte insåg det direkt så var alltså detta kvällens katt bland hermelinerna. Förutom mineral etcetera som i övriga viner så hittade jag en doft av honung, likt i vit Bourgogne, och bland smakerna fanns ek, härsket smör samt gröna toner.

  1. Séchet, 2012, 17p, 2-0, 50€

Alltså en “äkta” Séchet direkt efter den från Jean et Sebastien Dauvissat, dessutom från 2012 som ska vara ett betydligt bättre år.  I doften har den kryddiga toner samt hasselnöt, dessutom citrus och speciellt lime i smaken och en fin syra samt längd.

  1. Les Clos, 2007, 15p, 4-2, 84€

Här hittar jag härliga dofter av smörkola och fudge däremot så finner jag smaken trött och lite tråkigt ekdominerad, andra provare är mer entusiastiska, dock inte alla.

  1. Preuses, 2014, 18p, 4-1, 1490kr

Doften domineras av krut samt en koncentrerad frukt. Smaken går i linje med doften. Det finns härliga inslag av mineral, citrus, kryddighet och syra, vilka levereras med en imponerande koncentration såväl som längd. Snyggt!

Dauvissat

/JL

Annonser

#1574 Vita viner från Jura

JuraglasDenna provning med vita viner från Jura i Frankrike gav en riktigt distinkt upplevelse med karaktärsfulla viner. En hel del oxidation, magnifika syror, bra ”bourgogner” men tyvärr lite höga priser.

Jura ligger 8 mil öster om Bourgogne, och för vanliga vita viner finns appellationerna Côtes du Jura, l’Etoile och Arbois. Annars är ju Jura mest känt för vin jaune, sherryliknande men ej förstärkta viner av savagnin, där appellationen Château-Chalon anses bäst. De två vitvinsdruvorna som är tillåtna är savagnin och chardonnay, och för att förvirra kallas den senare druvan ibland melon på etiketterna. På wikijura finns mer information, bland annat en bra karta.

Provningen inleddes en 2008 Cremant du Jura Brut från Lachèze som var riktigt ren och snygg, aromatisk med ganska lite smak. Ingen jäst eller brödton, så den var ganska olik champagne, och mer som en riesling sekt. Jag var den enda som trodde mig känna en liten aning sötma, men jämfört med vad vad som kom senare var vinet allt lite snällare. Chardonnay, kostade 99 kr på systemet 2010, men jag vet inte om flaskan kommer därifrån.

2012 Les Champs Rouge från Labet var en chardonnay som doftade av druvan, smaken var lång med i sammanhanget låg syra och en liten doft av oxidation.

2011 Les Varrons, också en chardonnay från Labet, var klart sämre med en aggressiv syra, lite mer oxidation och en lite oren avslutning.

2015 Mailloche från Tissot, en tredje chardonnay med instängd doft och stram smak med återigen lite oxidation. Lite parfymerat, kanske ett spår av vinets ungdom?

2001 Côtes du Jura från Berthet-Bondet var ett vin jaune, savagnin med sherrydoft. Nötter och harts i smaken men inte så gott.

Nästa vin var min favorit, 2014 Gryphees Vielles Vignes, en chardonnay från kultodlaren (?) Ganevat. Mogen aromatisk doft, pigg syra, god mogen smak med snygga fat. Blint hade det varit en bra bourgogne!

Nästa chardonnay från Ganevat, 2014 Cuvee Florine, var trots samma årgång mindre mogen och hade ännu mer rejäl syra. Aningen söt frukt.

2014 Savagnin Arbois, Tissot var det andra vinet av typ vin jaune. Finfin finodoft, syrlig och oxiderad men lite tunn smak.

Avslutningsvis var 2014 Lulu Savagnin det enda savagninvinet utan sherrykaraktär, och det var riktigt bra. Rund och ren smak med pyttelitet oxidation och naturligtvis en strålande syra. Det vin från kvällen som jag kan tänka mig att köpa igen till samma priser, och Lulu Vigneron har dessutom flera andra produkter på systembolaget.

Tabellen
2008 Cremant du Jura Brut, Lachèze, 13 p
2012 Les Champs Rouge, Labet (chardonnay, Côtes du Jura), 277 kr, 1-1, 11p
2011 Les Varrons, Labet (chardonnay, Côtes du Jura), 322 kr, 0-4, 10 p
2015 Mailloche, Tissot (chardonnay, Arbois), 459 kr, 2-0, 13 p
2001 Côte du Jura, Berthet-Bondet (savagnin), 132 kr, 0-4, 11 p
2014 Gryphees Vielles Vignes, Gavnevat (char, Côtes du Jura), 629 kr, 4-0, 16 p
2014 Cuvee Florine, Ganevat (chardonnay, Côtes du Jura), 658 kr, 0-1, 13 p
2014 Savagnin Arbois, Tissot, 439 kr, 1-1, 13 p
2014 Lulu Savagnin, Lulu Vigneron (Côtes du Jura), 369 kr, 4-1, 15 p

Jurabutts

Kul att uppleva ett för mig nytt område med såpass egen karaktär, men jag är dock lite förvånad att vinerna härifrån har blivit så populära. Jag brukar gilla viner med hög syra och låg sötma mer än de flesta, men de här vinerna låg ganska nära även min syragräns… Tyvärr fick vi inte prova appellationerna l’Etoile och Château-Chalon, så jag hopas vi får anledning att återkomma till temat. I vilket fall lär röd Jura vara på gång.

ASi

#1568 – Felton Road Block-Bonanza

Punkarn ställde upp en formidabel räcka Felton Road med tyngdpunkten på de block-betecknade vinerna från i huvudsak vingården The Elms. Två flighter, vit respektive röd.

Vit flight

2007 – Felton Road Block 2 chardonnay

Gul färg. Doft av fat, mognad, rikedom, elegans. Efterhand skvattram, lätt exotisk, lite reduktiv ton.

Bred, fruktdriven, balanserad, smak med ananas, guava, melon och lite aprikos. Lång och komplex, mogen.

2013 – Felton Road Block 2 chardonnay

Blekgul färg. Stram, mineralig, lån,g elegant, läcker, komplex doft av gula frukter och våt sten, citrusskal och krusbär.

Syradriven komplex, gulfruktig smak. Snygg liten bitterhet i svansen, läcker, ung men ändå komplex.

2015 – Felton Road Block 2 chardonnay

Blekgul färg. Mineraldriven, elegant, ung, exotisk frukt. Fyllig och fin fatbalans, omogen frukt och lite vax i doften.

Elegant, komplex, mineralisk, bred frukt, Gula plommon, aprikos, ananas och en aning dill? Fina popcorniga återhållna fat, precis!

2015 – Felton Road Block 6 chardonnay

Blekgul färg. Örtig, lätt gräsig, mineralig doft med lite druvskalsdoft. Fet, vaxig, bred frukt med lite krut och vitpeppar i doften, lite åt stilla toppchampagne.

Fyllig, rik, yppig frukt med fina, mogna drag. Läckra, snygga fat, ung men ändå balanserad. Grymt bra.

IMG_9288

Röd flight

2006 – Felton Road pinot noir

Mörkt rubinröd. Rik öppen, komplex, fyllig, lite mineralig och mogen doft.

Pinös, mogen, komplex och kryddig smak, kanske kort i sammanhanget.

2009 – Felton Road Bannockburn pinot noir

Mörkröd färg. Fyllig, öppen, yppig och bärig doft med komplexa undervegetationsdrag. Örtig och med lite mjölkchoklad.

Kryddig, rik, balanserad och komplex smak med massa varma bär och trevlig vaniljglass.

2008 – Felton Road Block 3 pinot noir

Mörkröd, tät färg. Fruktdriven, läcker, komplex, balanserad, trevlig, mogen doft med ett uns rotfrukter.

Elegant, precis, klassisk, fruktdriven, kryddig och lagom fatad. Rika bär och lite eldigt avslut.

2008 – Felton Road Block 5 pinot noir

Mörkröd färg. Rik, pinös, balanserad, lång, tät, lite syltig och fatig doft. Komplex svartfruktig och lite snygga, vedrökiga toner i svansen.

Eldig, elegant, komplex och fruktdriven smak med massa björnbär men också något grönt inslag, paprika? Snygga fat och trevlig balans men massa sval frukt. Lååång!

2009 – Felton Road Block 5 pinot noir

Mörkröd färg. Fet, söt, fruktig doft. Mogen, fyllig, fruktdriven med lite rökig ton i svansen.

Bred, fyllig, frykspäckad, kryddig smak. Stringent, koncentrerad och nästan extraktig. Bra men inte på topp idag, blir nog bättre.

2013 – Felton Road Block 3 pinot noir

Mörkröd färg. Läcker, fyllig, yppig frukt. Rikedom och balanserade fat med en ung, intensiv, pinös med sylt-och-bär-doft.

Stadig, ung, bredaxlad, rik, fruktdriven smak med koncentration och längd. Begynnande komplexitet med spelande syror och trevliga tanniner.

2013 – Felton Road Block 5 pinot noir

Mörk rödblå färg. Kryddig, pepprig frukt med smörig, rik och läcker fatbalans. Komplexa frukttoner med ett avslut av varma björnbär.

Kraftig, lång, fyllig vulgo-pinot smak. Typ extra allt. Ung och lite spretig , med initiala sylttoner och efterhand stadiga tanniner. Komplex men lite rivig!

2009 – Felton Road Cornish Point pinot noir

Mörkröd färg. Pinös, fruktdriven, elegant men mer smörig och komplex. Sammetsfruktiga toner med lite skvattram och rönnbär i björnbärskompotten.

Bred fyllig, intensiv och balanserad med finstämda fat. Mogen!

IMG_9289

  1. 2007 – Felton Road Block 2 chardonnay, 325kr, 2010, 2/5/14, 17p
  2. 2013 – Felton Road Block 2 chardonnay, 331kr, 2015, 5/1/14, 15p
  3. 2015 – Felton Road Block 2 chardonnay, 399kr, 2017, 2/5/14, 14,5p
  4. 2015 – Felton Road Block 6 chardonnay, 399kr, 2017, 5/3/14, 16,5p

IMG_9290

  1. 2006 – Felton Road pinot noir, 389, 2007, 1/5/14, 15p
  2. 2009 – Felton Road Bannockburn pinot noir, 359kr, 2011, 0/0/14, 17,5p
  3. 2008 – Felton Road Block 3 pinot noir, 529kr, 2009, 2/3/14, 16p
  4. 2008 – Felton Road Block 5 pinot noir, 529kr, 2009, 1/0/14, 17p
  5. 2009 – Felton Road Block 5 pinot noir, 470kr, 2011, 3/2/14, 18,5p
  6. 2013 – Felton Road Block 3 pinot noir, 591kr, 2015, 2/1/14, 19p
  7. 2013 – Felton Road Block 5 pinot noir, 591kr, 2015, 2/2/14, 18p
  8. 2009 – Felton Road Cornish Point pinot noir, 429 kr, 2011, 3/1/14, 19p

/JT

#1530 Domaine des Comtes Lafon

BLH öppnade återigen sin fantastiska källare och plockade fram några vita guldklimpar från Bourgogne i form av viner från kultproducenten Domaine des Comtes Lafon.

Dominique Lafons egendom består av knappt 20 ha där det odlas både vita och röda druvor. Producenten var (tillsammans med Leflaive) en föregångare inom ekologisk vinodling. Tack vare optimalt mogna druvor och noggrant arbete i vineriet framställer producenten några av världens allra bästa och mest eftersökta vita viner.

Förutom producenten visste vi på förhand att det var åtta stycken vita viner från 2000-talet som vi hade i glasen, i övrigt provade vi blint som vanligt.

Comtes des Lafon 1

1. 2001 Domaine des Comtes Lafon – Meursault 1er Cru Les Charmes

Gyllengul färg med medelintensitet. Mogen doft av äppelmos, smör och hasselnötter. Hög smakintensitet med äpple, citrus och aprikoskompott. Långt slut med inslag av mineral.

2. 2002 Domaine des Comtes Lafon – Meursault 1er Cru Les Charmes

Ljust gyllengul färg. Utvecklad doft med smör, vax och toner av anis. Hög smakintensitet av mineral, citrusskal och gula stenfrukter. Slutet var medellångt men saknade lite charm och elegans.

3. 2003 Domaine des Comtes Lafon – Meursault 1er Cru Les Charmes

Ljust gyllengul färg. Hög doftintensitet som domineras av en tydlig ekfatskaraktär med inslag av tändsticksplån, smörstekt toast och grädde. Smaken var fet och välstoppad med citrus, ek och mineral. Personligen upplevde jag det dock som att eken inte var helt integrerad vilket även andra provare nämnde.

4. 2004 Domaine des Comtes Lafon – Meursault 1er Cru Les Charmes

Gyllengul färg. Mogen komplex doft av gula vinteräpplen, citrus samt inslag av stenfrukter och vita blommor. Fruktig smak med äpple, citrus, aprikoser och mineral. Eleganta, integrerade ektoner och lång finish. Arketypiskt vin och kvällens övergripande vinnare.

5. 2001 Domaine des Comtes Lafon – Meursault Clos de la Barre

Gyllengul färg med medel+ intensitet. Hög och mogen doftintensitet med oxiderade aromer av röda vinteräpplen, stenfrukt och tropisk frukt. Smak av citrusskal och ”lemon curd”. Medellångt slut. Känns tyvärr som vinet har passerat mognadstoppen.

6. 2002 Domaine des Comtes Lafon – Meursault Clos de la Barre

Gyllengul färg. Högintensiv mogen bouquet med röda äpplen, citrus, honung, stenfrukt och kiwi. I smaken återfinns aromer av bland annat päron, citrus (både juice och skal), marsipan och nougat. Medel+ finish.

7. 2003 Domaine des Comtes Lafon – Meursault Clos de la Barre

Gyllengul färg. Hög och mogen doft med röda äpplen, tropisk frukt (annans och stekt banan), persika och vanilj samt inslag av kryddor och Trocadero. Höga smaker av äppleskal, persika, ananas, vita blommor, hasselnötter och mineral. Kryddig eftersmak.

8. 2004 Domaine des Comtes Lafon – Meursault Clos de la Barre

Gyllengul färg. Hög och utvecklad doft av mineral, röda äpplen, örter, kryddor och parfym. Höga smaker av äpple, citrus, stenfrukt och tropisk frukt. Perfekt balans och enorm längd.

Comtes des Lafon 2

Listan (”release price”, # bästa-sämsta röster, min poäng)

  1. 2001 Domaine des Comtes Lafon – Meursault 1er Cru Les Charmes, 70$, 1-3, 15p
  2. 2002 Domaine des Comtes Lafon – Meursault 1er Cru Les Charmes, 82$, 1-2, 17p
  3. 2003 Domaine des Comtes Lafon – Meursault 1er Cru Les Charmes, 83$, 2-2, 15p
  4. 2004 Domaine des Comtes Lafon – Meursault 1er Cru Les Charmes, N/A, 4-0, 18p
  5. 2001 Domaine des Comtes Lafon – Meursault Clos de la Barre, 50$, 1-3, 14p
  6. 2002 Domaine des Comtes Lafon – Meursault Clos de la Barre, 60$, 1-1, 17p
  7. 2003 Domaine des Comtes Lafon – Meursault Clos de la Barre, 66$, 1-3, 17,5p
  8. 2004 Domaine des Comtes Lafon – Meursault Clos de la Barre, N/A, 3-0, 19p

Efter provningen så bjöds det på goda tilltugg, inte minst ett par väl valda ostar. BLH hade dessutom med sig ett extravin i form av Morey-Blancs Charmes 2002. Även detta var ett vin av yppersta klass men i jämförelse med vinerna ovan så hade det generellt sett lite mindre koncentration och komplexitet.

Stor tack till BLH för fantastiska viner och en minnesvärd provning!

/ v00alex

#1524 Mogen Chablis Grand Cru

Dagens tema var mogen Chablis grand cru, och Sven-Erik började med att berätta att det finns sju grand cru-plättar, eventuellt åtta, fransmännen har inte riktigt bestämt sig om La Moutonne ska höra dit. Totalt blir det ca 100 hektar, men bara 1% av totala produktionen. För mer teori, se t.ex. https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Chablis_crus.

Så till vinerna. S-E betonade att vinerna skulle vara mogna, och det visade sig att inget var yngre än årgång 2005, dvs tolv år eller äldre. Erfarna provare säger att grand cru-vinerna behöver 10-15 år att mogna, så detta borde vara perfekt.

Vinerna provades i vanlig ordning blint.

  1. 2005 Vaudésir av William Fèvre.
  2. 2002 Les Preuses av La Chablisienne
  3. 2002 Blanchot av Domaine Laroche
  4. 2002 Bougros av Brocard
  5. 2005 Bougros av William Fèvre
  6. 2004 Les Clos av William Fèvre
  7. 2005 Grenouilles av La Chablisienne
  8. 2005 Les Clos av Domaine Laroche

2005 Vaudésir av William Fèvre känns ännu ungt och outvecklat. Doften är diskret, lite intetsägande; smaken något mer intressant med viss mineralitet. Förmodligen för ungt helt enkelt. 14p-, röstsiffror 0-2, pris 550 kr.

2002 Les Preuses av La Chablisienne är däremot inte för ungt. Här finns en mogen doft och smak av röda äpplen, grillade citroner och fin syra. Bra komplexitet och gott nu även om det förmodligen har passerat bäst före-datum med några år. 15p-, röstsiffror 1-0, pris 460 kr.

2002 Blanchot av Domaine Laroche är fint utvecklad och levererar en härlig syra och mineral med citrus och gröna äpplen och lång, nästan oljig konsistens. Bra komplexitet. 16p, röstsiffror 0-0, pris 540 kr.

2002 Bougros av Brocard är enastående. Färgen lite guldig, med stor doft och smak av marsipan, som en Sauternes, och med bibehållen syra och mineralitet. Stort vin på topp nu. 18p, röstsiffror 4-1, pris 600 kr.

2005 Bougros av William Fèvre kommer m.a.o från samma plätt som föregående vin, men annan årgång och annan producent. Doften skiljer sig markant; har en öppen, nästan kemisk (aceton) karaktär men dock angenäm med citrus och mineral; smaken är perfekt, med lång, fin balans mellan frukt och syra. Mycket citrus även här. Eventuellt något bättre om 3-5 år, men 17p, röstsiffror 0-1, pris 520 kr.

2004 Les Clos av William Favre har en öppen, angenäm karaktäristisk krutdoft (mineral) och god, frisk smak med frukt och syra. Det här är drickfärdigt, och perfekt nu. 16p+, röstsiffror 3-0, pris 590 kr.

2005 Grenouilles av La Chablisienne är för gammal om än karaktärsfull. Färgen har mörknat, doften drar mot bokna äpplen och smaken är något bränd med låg syra. Trots det, inte oävet, men hade förmodligen bort drickas för fem år sedan. 14p, röstsiffror 0-6, pris 390 kr.

2005 Les Clos av Domaine Laroche är det enda vin där jag uppfattar en ekkaraktär, både i doft och smak. Purister vill förmodligen inte ha ek i Chablis, men det är gott på denna nivå. Eken tar inte över, utan frukten och mineralerna känns hela vägen. Möjligen lite för låg syra för mig. 16p, röstsiffror 2-0, pris 500 kr.

Sammanfattningsvis så levererar dessa viner. Hög kvalitet till måttlig penning. Vinerna är förvånansvärt ungdomliga och friska. Endast La Chablisienne verkar ha problem med åldern. Det här är viner för chardonnay-vänner som inte vill ha pop corn-toner.

Tilltugget i form av bl.a. ostron gjorde inte kvällen sämre. Tack S-E.

/PW

 

#1501 Mogen, god, vit Bourgogne

”When wine lovers drink my wines, I want them to experience history…” med tillägget: ”…but, above all the effects of biodynamic farming”. Citatet kommer från Ann-Claude Leflaive och beskriver vad Bergs Lars Hansson bjudit in oss till. I våra glas fanns 7 viner från perioden ”pre Anne Claude/pre-biodynamique”. En bra referens eftersom dessa viner ligger nära de viner som grundade egendomens goda rykte. Domaine Leflaives vita bourgogner har ju nått en status i klass med Domaine de la Romanée-Conti för röda bourgogner. Nåväl, inget vin är ju bättre än vad det faktiskt presterar så över till provningen.

IMAG3307

Vin nr 1. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Clavoillons 1983.
Guldgul färg, med torkad frukt, kanderad citrus, lite saffran/mango och ngt fat i doften. Smaken fet mineral, bra syra, stram och ngt gul/tropisk frukt.
Medprovarna kände parfym, aprikos och stor elegans.
IMAG3344.jpg

Vin nr 2. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Les Pucelles 1989.
Gul, med doft av fet, kritig mineral, lite vax och gul frukt. Syra, mineral, vax och lite fetma i den långa smaken. Andra tyckte vinet var fräscht och klart yngst av de vi provade. De hittade också kardemumma och frukt i den långa något oförlösta smaken.
IMAG3345.jpg

Vin nr 3. Domaine Leflaive Batard-Montrachet 1990.
Färgen bronsgul. Doft av jäst, gammal champagne med bokna äpplen och trä. Smaken torr, lite kort med bokna äpplen men fortfarande bra syra. Allmänna omdömen var mogen champagne, vinteräpplen, stenfrukt och lite trött.
IMAG3346.jpg

Vin nr 4. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1989.
Ljust gyllengul med aromer av krita, mineral, stram gul frukt, krut och något vegetal ton. Smaken tyckte jag var stram och torr med mycket bra syra, mineral och krita. Kommentarer var melon, kiwi, popcorn, toy, citrus och lite vegetalt.
IMAG3347.jpg

Vin nr 5. Louis Jadot Chevalier-Montrachet Les Demoiselles 1986.
Färgen guldgul med doft av saffran, tropisk frukt, citrusmarmelad och torkad frukt. Saffran, gul frukt med torr, lång syra i smaken. Här hittade övriga botrytistoner, blommor och koncentration i den feta smaken.
IMAG3348.jpg

Vin nr 6. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1983.
Gyllengul, kalk, mineral och lite vaxfetma i den strama doften. Härlig syra, fetma, fat och torr/stram gul frukt. Övriga tyckte toppchampagne, karamell och att det var exakt rätt dag att dricka detta vin idag!
IMAG3349.jpg

Vin nr 7. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1988.
Ljust guldgul med citrus, gul frukt, blöt kalksten, fet och lite fat i arom. Smaken syradriven med sten, krita, fetma och gul frukt samt lite fat. Några tyckte vinet var lite stumt, andra hittade bra eftersmak och längd.
IMAG3350.jpg

Vin nr 8. Domaine Leflaive Bienvenue-Batard-Montachet 1983.
Bronsgula färgtoner, champagne och bokna äpplen samt fat, och kalk i doften. Smak av bokna äpplen, äppelsyra och majs i den torra smaken. Flera tyckte vinet var ett ”vackert lik” med bokna äpplen och lite trött smak.
IMAG3352

Sammanfattningsvis en fantastisk provning som jag tror alla deltagare absolut inte vill ha ogjord. Bergs Lars själv kände sig som en ”trippad bäver” under provningen och det säger väl allt! Viner samlade/lagrade sen slutet av 80-talet, köpta på olika auktioner och sen öppnade på ett mycket generöst sätt för oss i AuZone, tack Bergs Lars!

Sammanfattningsvis nedan:
IMAG3342

  1. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Clavoillons 1983, 160£ (2016) 0/0/14, 17,5p
  2. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Les Pucelles 1989, 320£ (2016) 1/2/14, 16,5p
  3. Domaine Leflaive Batard-Montrachet 1990, 855£ (?) 1/5/14, 15,5p
  4. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1989, 915£ (2016) 2/0/14, 18,5p
  5. Louis Jadot Chevalier-Montrachet Les Demoiselles 1986, 290£ (?) 3/0/14, 16p
  6. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1983, 822£ (?) 4/1/14 17p
  7. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1988, 589£ (?) 2/0/14, 16,5p
  8. Domaine Leflaive Bienvenue-Batard-Montrachet 1983, 443£ (2015) 1/6/14, 16p

    //TB

Prince Edward County #1480

Genom Börjes försorg fick vi tillfälle att prova viner från ett nytt kanadensiskt vindistrikt, Prince Edward County, PEC, (inte att förväxla med den kanadensiska provinsen Prince Edward Island, där det i och för sig också odlas vin). Jag har tidigare en ganska positiv erfarenhet av kanadensiska viner från vindistriktet Niagara, som jag besökte ett antal gånger då vi bodde i USA, särskilt vad gäller chardonnay, cabernet franc, meritage (d v s Bordeaux-blandningar) och icewine (förstås!). Däremot tyckte jag inte de lyckats särskilt bra med pinot noir eller torr riesling.

PEC ligger i Ontario, där klimat och jordmån anses gynnsamma för vinodling, nya vingårdar anläggs och 2015 fanns det 42 stycken. Första vingården startades 1993 och 2007 blev PEC den fjärde, och nyaste Designated Viticultural Area (DVA) i Ontario. Detta får t ex den i Sverige kända vingården Inniskillin i Niagara att framstå som rena åldermannen (etablerat 1975). Tidigare odlade man i PEC mycket frukt för konservindustrin i PEC, men nuförtiden köper nästan ingen fruktkonserver så man har sadlat om till vin. Närheten till storstäder som Ottawa och Toronto befordrar väl också en del vinturism, kan man tänka.

Vi fick prova tre vita och tre röda viner.
pec-white
Vin 1 var klart gult. Diskret doft av svamp, fat, äpplen, hygglig frukt (vilket annars kan vara ett problem så här långt norrut). Mjuk, lite oljig smak, viss syra, god och rätt fyllig. Detta var min favorit bland de vita vinerna och kvällens vinnare bland de vita. Som de flesta gissade var det en chardonnay, nämligen en 2010 Chadsey’s Chardonnay, 4/2/8, 14p

Vin 2 var mörkt gult, stor doft av bränt rostat bröd, helt utan frukt, totalt sönderfatat. Smaken med viss syra, mycket bränd, viss röndör men en brännande eftersmak av bränt bröd. Min förlorare bland de vita. Vinet var nästan att klassa som defekt, i vart fall ytterst valhänt vinifierat, det var svårt att gissa druva, men den påminde om överfatade chardonnayer från Australien och USA under 1900-talets senare decennier och så var det: 2012 Stanners Chardonnay, 2/3/8, 8p

Vin 3 var mörkare gult med en ganska stor doft brödbak, lussebullar, gummianka och konserverad frukt. Fat fanns också i doften. Söt smak med lite brända fat, låg syra, och stor beska i eftersmaken. Alla pilar pekade ju egentligen på någon hybriddruva, men ingen gissade på det. 2012 Thirty-Tree frontenac blanc, 2/3/8, 11p

Vin 4 var ljust röd, med något fat, lite ljusröd frukt (hallon), lite svamp och en aning ”pinosity” i doften. Smakade av mogen pinotfrukt, med bra syra och lite strävhet. Nog var det en pinot noir, och förhållandevis väl vinifierat. Det var min röda favorit och kvällens segrare bland de röda. 2009 Thirty-Three pinot noir, 5/1/8, 14,5p

Vin 5 var ljust röd, doften något volatil, med övermogen frukt (hallon) och lite undervegetation. Smaken syrlig, mycket fruktdriven med en störande sötma, något fat och lite hallonsaft. Vi gissade på pinot noir igen och det var rätt. 2007 Ridgepoint pinot noir, men ett vin från Niagara, inte PEC, och kvällens förlorare bland de röda, 1/4/8, 10p

Vin 6 var brunaktigt röd med en ganska stor, dock ohjälpligt oxiderad doft; något frukt kändes inte. Smaken torr med god syrlighet, dock med oxiderad smak och lite sötma (!) i eftersmaken. Jag tyckte vinet var, om inte helt dött, så åtminstone på god väg till begravningsplatsen. 2010 Bergeron pinot noir, 2/3/8, 8p

pec-red

Vad var då Auzonekollegiets dom över viner från PEC? Uttryck som ”tillbaka till 1980-talets överfatade australiska chardonnayer”, ”valhänt vinifierade” och ”tunt med frukt” speglar väl ganska väl Auzonarnas synpunkter att detta distrikt har en ganska lång väg att gå innan man når upp till ens bra kanadensisk vinstandard, som i Niagara t ex. Bara det att man fortfarande gör vin på hybriddruvor är ett tydligt uttryck för en ganska föråldrad syn på kvalitet och vinodling i detta distrikt. Trots detta kunde jag hitta en chardonnay och en pinot noir (mina favoriter, vinerna 1 och 4) som i vart fall visade på en ambition att göra vin på ett modernare sätt. Det fick en att hoppas på att det finns en framtid för PEC.

Vi tackar Börje för denna inblick i ett nytt vindistrikt i ett nyare vinland!

/OW