Etikettarkiv: 1985

#1584 Bordeaux – 1985 Super seconds

Vinvärlden förändras och vi med den. Trender kommer och går och vi förändras med alla viner vi dricker. Men ändå finns alltid klassikerna där bakom och bildar den stabila grund vi står på. I alla fall gäller det mig, som började prova vin i början av 80-talet. Och även om det är givande att göra nya bekantskaper, så känns det också bra att emellanåt återvända till ursprunget och, i bästa fall, finna att klassikerna fortfarande finns där, stilen funkar än och vinerna levererar, även efter flera decennier.

När AM kallade till en provning av Bordeaux 1985, främst de andra-cruer som gick under benämningen ”super seconds”, var det inte svårt att anmäla sig och förhoppningen var förstås att  få uppleva att den klassiska stilen som man älskade under den första tiden av sitt vinprovande fortfarande funkade.

BX-85 glass

Vackert utvecklade viner

Provningen öppnar med ett härligt klassiskt vin, fullmatat med stall, gödsel, blyertspenna och en örtig stjälkighet – precis vad jag hoppats på av de här vinerna!

I munnen friskt och rätt tätt med örter och stall. Ännu en del torra, finkorniga tanniner. Bra intensitet. Lång, lite stjälkig och besk eftersmak, men god och, som sagt, väldigt klassiskt.
1985 Ch Haut-Bailly, Graves

Tvåan har en varmare och rundare karaktär med massor av stall, nästan brettig skitig. Måttligt örtig.

Smaken öppnar friskt och nästan sötfruktigt med en hel del cabbig stjälkighet. God syra och massor av stall. Rätt avrundade tanniner och mogen frukt ger rondör och charm till den långa eftersmaken. Alldeles utmärkt!
1985 Ch Léoville Barton, St Julien

Trean inte bara ser mest utvecklad ut med sin breda orangea kant –  den doftar också ordentligt moget med köttsoppa, varm korv och tobak. Rejält djuriskt också.

Smaken är rejält frisk med en rätt slank munkänsla och en hel del torra tanniner. Saknar stoppning, helt enkelt. Friskt och slankt, men läskande avslutning. I en något brantare utförsbacke är de andra vinerna i kväll.
1985 Ch Léoville Poyferré, St Julien

Mörkast av alla vinerna och även ungdomligast till karaktären är fyran med sin friska, rejält gräsiga doft med toner av grön paprika, asfalt, kaffe, mint och en del stall i bakgrunden. Kraftfullt.

Smaken är tät och kraftfull med en sotig rökighet, en varm, mogen frukt och en hygglig syra. Dovt, jordigt och kraftfullt med en hel del tjocka tanniner. Bråkig och rätt charmlös eftersmak.
1985 Ch Léoville-Las Cases, St Julien

Femman har en rätt mysko grönörtig doft som till och med drar åt grönmögelost (sic!). Påtagligt gräsigt och med toner av fänis eller ankål.

Frisk attack med en viss sötma i frukten. God syra och påtagligt stjälkigt. Rätt avrundade, finkorniga, torra tanniner som ger ett torrt slut med en kul rökighet. Rätt kul, ändå. Håller bra i glaset.
1985 Ch Lynch Bages, Pauillac

Sexan har en tät, dov och djup doft med en god, rökig fatighet och varm, mogen frukt. Bra bredd.

Även smaken är dov, tät, mullig och rökig med hyfsad syra som ger ett visst lyft till den varma, mogna frukten. En hel del tjocka tanniner och en lång, avrundad eftersmak. Mycket bra, men blir aningen tungt och saknar lite sting.
1985 Ch Cos d’Estournel, St Estèphe

De två sista vinerna avviker i stil från de sex första. De är ljusare i färgen och är mer präglade av torkad frukt och utveckling. I sjuan finns också en lite lustig ton av gamla skaldjur samt popcorn och dill.

Smaken är varm och rätt åldrad med en något ettrig syra. Ändå med rondör och en hel del charm i den torkade frukten. Avrundade, torra tanniner. Torr, bred eftersmak med tuggbara tanniner och varm frukt. Åldrat men kul.
1985 Ch Figeac, St Emilion

Sista vinet har mer av stallighet med den söta frukten som drar åt carambole. En del kola, svamp och medicin finns där också.

Smaken är frisk med en tydlig stjälkighet. Slank mitt och lite snål, trött frukt samt torra tanniner. Hygglig längd med stjälkar och katrinplommon i en lustig blandning. Speciellt, men rätt kul ändå.
1985 Ch La Conseillante, Pomerol

En provning med viner som i alla fall uppfyllde mina förväntningar på att få uppleva klassiska bordeauxer. En hel del gräsiga, örtiga toner, som sig bör. Det var en karaktär som jag minns från 85-orna redan när de var unga. De flesta av dem har väl passerat sin utvecklingstopp, men som ET sade, så lutar den utförsbacke de befinner sig i väldigt långsamt. Inget att lagra mycket längre alltså, möjligen som vanligt med undantag för Las Cases, men alltför mycket kommer heller inte att hända på något år till. Tack AM för en kul provning!

Listan:

  1. 1985 Ch Haut-Bailly, Graves, EUR 110, 0-2, 16,5p
  2. 1985 Ch Léoville Barton, St Julien, 1531 kr, 2-0, 17,5p
  3. 1985 Ch Léoville Poyferré, St Julien, EUR 95, 1-2, 14,5p
  4. 1985 Ch Léoville-Las Cases, St Julien, EUR 145, 3-2, 15,5p
  5. 1985 Ch Lynch Bages, Pauillac, 1500 kr, 2-1, 16p
  6. 1985 Ch Cos d’Estournel, St Estèphe, 1800 kr, 3-1, 16,5p
  7. 1985 Ch Figeac, St Emilion, EUR 121, 1-4, 16p
  8. 1985 Ch La Conseillante, Pomerol, EUR 185, 1-1, 14p

De flesta vinerna var inköpta rätt nyligen, med undantag för nr 5 och 6, vilka kom från två medlemmars privata källare. Alkoholhalterna, i den mån de var angivna på etiketterna, låg mellan 12,5 och 13%.

IMAG6496~2-20181219-084256960

Anders K

Annonser

#1388 Bordeaux 1985

Butts Bx85Bordeaux 1985 – en av alla lyckade årgångar under 1980-talet. Ni vet på den tiden då man fortfarande gjorde ”klassisk” Bordeaux, och då man dessutom hade råd att köpa och försöka lära sig känna igen de olika slotten, t.ex. de 55 som klassades som Grand Cru i 1855 års klassifikation i Médoc. Idag hör mycket av detta till en svunnen tid. Visst har kvaliteten genomgående höjts i Bordeaux sedan dess och visst görs det nu strålande viner, även på de enklare slotten, men frågan är om de individuella karaktärerna har blivit utsmetade på köpet. Och hur de moderna bordeauxvinerna blir med 20-30 år på rygg är väl ingen som riktigt vet. Nå, kanske har jag fel och jag skulle i så fall bara bli glad, men det ämnet var nu inte föremål för prövning den här kvällen med AuZone, utan i stället handlade det om en av de klassiska årgångarna från nästan 30 år sedan. 1985 var en rätt sval årgång, vilket gav en hel del gräsiga aromer i de unga vinerna. Frågar var nu hur de utvecklats i flaskorna, om de kanske mognat fram till mer charmiga karaktärer.

Första vinet möter gommen både med en markerad syra och en torr strävhet, som är lite jobbig att ta för den ännu ovana gommen. Doftmässigt är det trevligare med en tämligen klassisk mogen bordeauxdoft som innehåller stall, blyerts och grön paprika. En tråkig metallisk ton drar ned intrycket en del. Smaken är också rätt slank och den slutar torrsträvt med en spretig syrlighet. OK, men inte mer.
1985 Ch. Ducru-Beaucaillou

Tvåan har tyvärr en aning av en oren ton, som möjligen beror på en släng av korkdefekt, trist! En bra syra och bra, tuggbara tanniner, men slutar eldigt och rätt metalliskt. Inte så kul.
1985 Ch. Leoville Poyferré

Med nästa vin blir det mer ordning på torpet. En utvecklad, stallig, kryddig doft med toner av tobak, massor av ceder och en del dyra fat. I munnen möts man av en fyllig, tuggbar attack och stalligheten som tittar fram igen. Tätt och med finkorniga, tuggbara tanniner. Bra, något syrligt slut.
1985 Ch. Gruaud Larose

Fyran öppnar lite snålt, gräsigt och metalliskt, men rundar till sig och en läckert skitig stallighet växer i glaset. Även smaken är något gräsig och med en hög syra, men också med en bra, tät frukt. Läckra, finkorniga, inbäddade tanniner ger en bra struktur och en lång, tuggbar eftersmak. Ett stramt vin med klass.
1982 Ch. Gruaud Larose

Femte vinet fick utgå på grund av en fullständigt hårresande korkdefekt, grr!!!
1985 Ch. Haut-Bages Libéral

I stället tar vi oss an nästa vin som har en markerat frisk och örtig, stjälkig, kryddig doft med drag av rotfrukter och en viss mintton. Även smaken öppnar med gröna toner av gräs och stjälkar. En frisk syra och en pepprig, intensiv smak. Tanninerna är tydliga och torra, vilket ger en rätt elak eftersmak. Ett något spretigt vin, men ändå hyggligt och karaktärsfullt.
1985 Ch. Lynch Bages

Sjuan har en märklig doft som några liknade vid liniment, andra vid brinnande plast. Inte alls kul, hur som helst. Där finns också en hel del skitighet (svinstia!) och en stark medicinal mentolton. Smaken är frisk med en hel del, rätt lurviga tanniner som dock ändå ger en torr eftersmak. Inte alls särskilt njutbart!
1985 Diamond Hill, Volcanic Creek

Till sist ett moget och charmigt vin med en läckert djurisk doft med ceder, stall, paprika och värme. Smaken har en närmast söt frukt och en god syra. Lätt, knäckigt och charmigt med läckra avrundade, men tuggbara tanniner. Bra, god, läcker eftersmak. Kvällens klart charmigaste vin och det enda som fick det att dra en del i mungiporna, även om det onekligen också var det mest utvecklade/åldrade vinet.
1985 Ch. Cantemerle

Överlag är det en avsaknad av lyckokänsla som tyvärr präglar de flesta av kvällens viner. Några charmtroll har 85-orna aldrig varit och kvällens provning visar att de inte heller blir det med lagring. Men de är ett trevligt exempel på en klassisk, och numera mogen, årgång i ett Bordeaux från ett svunnet(?) förr.

  1. 1985 Ch. Ducru-Beaucaillou, 0-2, 750 kr, 14p
  2. 1985 Ch. Leoville-Poyferré, 0-4, 600 kr, 12p
  3. 1985 Ch. Gruaud Larose, 2-0, 600 kr, 16p
  4. 1982 Ch. Gruaud Larose, 2-1, 1000 kr, 17p
  5. 1985 Ch. Haut-Bages Liberal, korkad!!!
  6. 1985 Ch Lynch Bages, 4-1, 900 kr, 4-1
  7. 1985 Diamond Hill, Volcanic Creek, 0-4, 1200 kr, 13p
  8. 1985 Ch. Cantemerle, 4-0, 520 kr, 17,5p

/AK