Category Archives: Bourgogne

#1524 Mogen Chablis Grand Cru

Dagens tema var mogen Chablis grand cru, och Sven-Erik började med att berätta att det finns sju grand cru-plättar, eventuellt åtta, fransmännen har inte riktigt bestämt sig om La Moutonne ska höra dit. Totalt blir det ca 100 hektar, men bara 1% av totala produktionen. För mer teori, se t.ex. https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Chablis_crus.

Så till vinerna. S-E betonade att vinerna skulle vara mogna, och det visade sig att inget var yngre än årgång 2005, dvs tolv år eller äldre. Erfarna provare säger att grand cru-vinerna behöver 10-15 år att mogna, så detta borde vara perfekt.

Vinerna provades i vanlig ordning blint.

  1. 2005 Vaudésir av William Fèvre.
  2. 2002 Les Preuses av La Chablisienne
  3. 2002 Blanchot av Domaine Laroche
  4. 2002 Bougros av Brocard
  5. 2005 Bougros av William Fèvre
  6. 2004 Les Clos av William Fèvre
  7. 2005 Grenouilles av La Chablisienne
  8. 2005 Les Clos av Domaine Laroche

2005 Vaudésir av William Fèvre känns ännu ungt och outvecklat. Doften är diskret, lite intetsägande; smaken något mer intressant med viss mineralitet. Förmodligen för ungt helt enkelt. 14p-, röstsiffror 0-2, pris 550 kr.

2002 Les Preuses av La Chablisienne är däremot inte för ungt. Här finns en mogen doft och smak av röda äpplen, grillade citroner och fin syra. Bra komplexitet och gott nu även om det förmodligen har passerat bäst före-datum med några år. 15p-, röstsiffror 1-0, pris 460 kr.

2002 Blanchot av Domaine Laroche är fint utvecklad och levererar en härlig syra och mineral med citrus och gröna äpplen och lång, nästan oljig konsistens. Bra komplexitet. 16p, röstsiffror 0-0, pris 540 kr.

2002 Bougros av Brocard är enastående. Färgen lite guldig, med stor doft och smak av marsipan, som en Sauternes, och med bibehållen syra och mineralitet. Stort vin på topp nu. 18p, röstsiffror 4-1, pris 600 kr.

2005 Bougros av William Fèvre kommer m.a.o från samma plätt som föregående vin, men annan årgång och annan producent. Doften skiljer sig markant; har en öppen, nästan kemisk (aceton) karaktär men dock angenäm med citrus och mineral; smaken är perfekt, med lång, fin balans mellan frukt och syra. Mycket citrus även här. Eventuellt något bättre om 3-5 år, men 17p, röstsiffror 0-1, pris 520 kr.

2004 Les Clos av William Favre har en öppen, angenäm karaktäristisk krutdoft (mineral) och god, frisk smak med frukt och syra. Det här är drickfärdigt, och perfekt nu. 16p+, röstsiffror 3-0, pris 590 kr.

2005 Grenouilles av La Chablisienne är för gammal om än karaktärsfull. Färgen har mörknat, doften drar mot bokna äpplen och smaken är något bränd med låg syra. Trots det, inte oävet, men hade förmodligen bort drickas för fem år sedan. 14p, röstsiffror 0-6, pris 390 kr.

2005 Les Clos av Domaine Laroche är det enda vin där jag uppfattar en ekkaraktär, både i doft och smak. Purister vill förmodligen inte ha ek i Chablis, men det är gott på denna nivå. Eken tar inte över, utan frukten och mineralerna känns hela vägen. Möjligen lite för låg syra för mig. 16p, röstsiffror 2-0, pris 500 kr.

Sammanfattningsvis så levererar dessa viner. Hög kvalitet till måttlig penning. Vinerna är förvånansvärt ungdomliga och friska. Endast La Chablisienne verkar ha problem med åldern. Det här är viner för chardonnay-vänner som inte vill ha pop corn-toner.

Tilltugget i form av bl.a. ostron gjorde inte kvällen sämre. Tack S-E.

/PW

 

Annonser

#1501 Mogen, god, vit Bourgogne

”When wine lovers drink my wines, I want them to experience history…” med tillägget: ”…but, above all the effects of biodynamic farming”. Citatet kommer från Ann-Claude Leflaive och beskriver vad Bergs Lars Hansson bjudit in oss till. I våra glas fanns 7 viner från perioden ”pre Anne Claude/pre-biodynamique”. En bra referens eftersom dessa viner ligger nära de viner som grundade egendomens goda rykte. Domaine Leflaives vita bourgogner har ju nått en status i klass med Domaine de la Romanée-Conti för röda bourgogner. Nåväl, inget vin är ju bättre än vad det faktiskt presterar så över till provningen.

IMAG3307

Vin nr 1. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Clavoillons 1983.
Guldgul färg, med torkad frukt, kanderad citrus, lite saffran/mango och ngt fat i doften. Smaken fet mineral, bra syra, stram och ngt gul/tropisk frukt.
Medprovarna kände parfym, aprikos och stor elegans.
IMAG3344.jpg

Vin nr 2. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Les Pucelles 1989.
Gul, med doft av fet, kritig mineral, lite vax och gul frukt. Syra, mineral, vax och lite fetma i den långa smaken. Andra tyckte vinet var fräscht och klart yngst av de vi provade. De hittade också kardemumma och frukt i den långa något oförlösta smaken.
IMAG3345.jpg

Vin nr 3. Domaine Leflaive Batard-Montrachet 1990.
Färgen bronsgul. Doft av jäst, gammal champagne med bokna äpplen och trä. Smaken torr, lite kort med bokna äpplen men fortfarande bra syra. Allmänna omdömen var mogen champagne, vinteräpplen, stenfrukt och lite trött.
IMAG3346.jpg

Vin nr 4. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1989.
Ljust gyllengul med aromer av krita, mineral, stram gul frukt, krut och något vegetal ton. Smaken tyckte jag var stram och torr med mycket bra syra, mineral och krita. Kommentarer var melon, kiwi, popcorn, toy, citrus och lite vegetalt.
IMAG3347.jpg

Vin nr 5. Louis Jadot Chevalier-Montrachet Les Demoiselles 1986.
Färgen guldgul med doft av saffran, tropisk frukt, citrusmarmelad och torkad frukt. Saffran, gul frukt med torr, lång syra i smaken. Här hittade övriga botrytistoner, blommor och koncentration i den feta smaken.
IMAG3348.jpg

Vin nr 6. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1983.
Gyllengul, kalk, mineral och lite vaxfetma i den strama doften. Härlig syra, fetma, fat och torr/stram gul frukt. Övriga tyckte toppchampagne, karamell och att det var exakt rätt dag att dricka detta vin idag!
IMAG3349.jpg

Vin nr 7. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1988.
Ljust guldgul med citrus, gul frukt, blöt kalksten, fet och lite fat i arom. Smaken syradriven med sten, krita, fetma och gul frukt samt lite fat. Några tyckte vinet var lite stumt, andra hittade bra eftersmak och längd.
IMAG3350.jpg

Vin nr 8. Domaine Leflaive Bienvenue-Batard-Montachet 1983.
Bronsgula färgtoner, champagne och bokna äpplen samt fat, och kalk i doften. Smak av bokna äpplen, äppelsyra och majs i den torra smaken. Flera tyckte vinet var ett ”vackert lik” med bokna äpplen och lite trött smak.
IMAG3352

Sammanfattningsvis en fantastisk provning som jag tror alla deltagare absolut inte vill ha ogjord. Bergs Lars själv kände sig som en ”trippad bäver” under provningen och det säger väl allt! Viner samlade/lagrade sen slutet av 80-talet, köpta på olika auktioner och sen öppnade på ett mycket generöst sätt för oss i AuZone, tack Bergs Lars!

Sammanfattningsvis nedan:
IMAG3342

  1. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Clavoillons 1983, 160£ (2016) 0/0/14, 17,5p
  2. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Les Pucelles 1989, 320£ (2016) 1/2/14, 16,5p
  3. Domaine Leflaive Batard-Montrachet 1990, 855£ (?) 1/5/14, 15,5p
  4. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1989, 915£ (2016) 2/0/14, 18,5p
  5. Louis Jadot Chevalier-Montrachet Les Demoiselles 1986, 290£ (?) 3/0/14, 16p
  6. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1983, 822£ (?) 4/1/14 17p
  7. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1988, 589£ (?) 2/0/14, 16,5p
  8. Domaine Leflaive Bienvenue-Batard-Montrachet 1983, 443£ (2015) 1/6/14, 16p

    //TB

Bourgognedagen 9/2-17

Jag landade med andan i halsen med ambitionen att klara av några få bord i makligt tempo. Men så var det ju bourgogne. Och en fantastisk årgång – eller två. EHs tes om att det för de vita är 2014 som gäller och för de röda 2015 stod klart efter att ha varit runt vid lite olika bord. Det fanns även ett bord för Jura, men de spelar i en alldeles egen liga så jag blandar inte in dem här.

För de röda uppenbarades några fynd. Min största upptäckt var Domaine Roux Pere & Fils som på en mycket hygglig prisnivå levererade snygg kvalitet.Här var det 2014 och 2015 blandat. Deras Santenay var på dagen härligt silkig, nyanserad och elegant.

IMG_3060.jpg

Ett annat vin som imponerade på mig var en Chambolle Musigny från Joseph Drouhin. Storhus och köpta druvor, men inte bara jag har uppskattat det.

IMG_3061.jpg

90 points Allen Meadows – Burghound

*Outstanding Top Value* An exceptionally fresh and cool nose is comprised of ripe red current and dark cherry aromas that are freely laced with floral and spice hints. There is a fleshy, even generous and succulent mouth feel to the medium weight flavors that coat the palate on the mineral and saline-inflected finale that deliver first-rate length. This moderately firm effort is a terrific Chambolle villages and worth investigating. Recommended.  (4/2016)

/LT

#1471 Domaine Leroy

Domaine Leroy – ett namn som frammanar bilden av klassiskt högklassiga Bourgogner, men också ett namn som man på grund av vinernas ohemult höga priser sällan fått anledning att uppleva. En del av kvällens viner skulle på den öppna marknaden betinga femsiffriga belopp i kronor(!) Tack vare Per J:s generösa välvilja att dela med sig av sin med godsaker synnerligen välfyllda källare, skulle vi nu i AuZone få avnjuta en hel provning med dessa åtråvärda viner.

Domaine Leroy ägs av Mme Lalou Bize-Leroy, tidigare ihop med sin syster Pauline Roch, som gick bort 2009. Lalou Bize-Leroy är även känd som en tidigare delägare av Domaine de la Romanée-Conti, DRC, innan hon 1992 blev utmanövrerad därifrån av nuvarande ägaren Aubert de Villain. De två systrarna har inte alltid dragit helt jämt. T.ex. så stödde systern de Villaines sida i konflikten om DRC, men de tycks ändå ha gått så pass bra ihop att de kunde driva Dom. Leroy ihop. Mme Bize-Leroy äger också Domaine d’Auvenay i St-Romain.

glas

Lovande färger

marimar-back

Baksidesetiketten

Provningen öppnar med ett tätt, fylligt och kryddigt vin med en rätt yppig röd frukt. Lätt parfymerat och med toner av kryddpeppar och kanel. Smaken öppnar friskt och läskande med en hel del torra tanniner som möts av en sötaktig körsbärsfrukt och en frisk syra. Växer på bredden och blir ordentligt rökigt. En viss värme finns där och kritiga tanniner. Bra längd, men rätt mycket beska i eftersmaken. Gott men saknar finess.
1997 Marimar Torres, Don Miguel Vineyard, Russian River Valley, Sonoma. Se där, redan första vinet var en joker, som dock passade in hyggligt väl i samlingen, vilket får sägas vara ett bra betyg.

Nästa vin känns ändå som om det är en tvättäkta, mogen Bourgogne med sina tydligt djuriska toner. Snyggt, charmigt, ja till och med sexigt. Massor av pyrande vedbrasa, en del värme, viltkött, nysågad furuplanka och en liten ton av kokt kött. Vedröken möter upp igen tidigt i smaken tillsammans med köttet. Ordentligt utvecklat med en god syra och avrundade, finkorniga tanniner. Lång, läcker, rökig eftersmak med fina tanniner och en kvardröjande syra. På topp nu.
1997 Nuits-St-Georges, 1er Cru Les Vignerondes, Dom Leroy, endast 582 flaskor producerade.

Trean är djupare och fylligare, men har också ett lätt grönt, lite vegetalt inslag som jag ofta har lite svårt för. Också en bra pinotdoft med violinslag, aningen vedrök och kött. Aningen grov, men också häftig doft. Smaken är frisk och intensiv med en läskande syra. Koncentration och kraft, bra frukt och väl inbäddade tanniner. Slutar lite torrt och oförlöst. Kan möjligen behöva lite mer tid, eller kanske ska man ta vinet som det är nu, i stället för att riskera att frukten torkar ut.
1997 Vosne Romanée, 1er Cru Les Beaux Monts. 3510 flaskor producerade av detta vin.

Fyran är igen slankare i en mer klassiskt elegant och finstämd Bourgognestil med bra pinotkänsla och fina vedrökstoner. Inte så olikt vin nr 2, men lite slankare och svalare. Smaken öppnar friskt och rent med en bra intensitet och snygg frukt med bra pinosity. Rent och elegant, men ändå tätt och med bra intensitet. Helt integrerade, mumsigt tuggbara tanniner. Bra längd med pepprighet, viss eldighet och någon beska. Riktigt bra och klassiskt.
1997 Romanée-St-Vivant, Grand Cru. 1756 buteljer gjorda.

Femman har en tät, ännu fruktig doft med jordgubbar, viol, och ännu framträdande kaffetoner från faten. Kryddigt och rätt parfymerat. Frisk, tät, snygg och rödfruktig attack. Bra syra och tät, röd frukt. Läskande och kryddig smak med en hel del, väl inbäddade tanniner. Slutar ännu något bråkig, men med bra längd och en tuggbar, lätt jordig eftersmak, möjligen med en liten metallisk ton.
1997 Richebourg, Grand Cru. 1754 buteljer.

Nästa vin är rejält tätt, skitigt, viltköttigt och ordentligt utvecklat. Det fullkomligt ryker av den där pyrande brasan, pinotcharm och värme, samt en djup frukt som snarare drar åt körsbär än de vanliga jordgubbarna. Även smaken är tät och skitig med en frisk, god syra och ännu med bra frukt, men också en ordentlig utveckling som gett en djurisk köttighet och rök. Ytterst charmig, bred smak med avrundade, finkorniga tanniner som ger en mumsigt tuggbar, lång, vedrökig eftersmak. Välbyggt med bra struktur och frukt. Svårspottat.
1997 Latricière Chambertin, Grand Cru. 1170 buteljer producerade.

Sista ordinarie vinet i provningen är en läckert djurisk pinot med massor av djup och charm. det rökigaste vinet i samlingen. Komplext, köttigt och med ett sanslöst djup. Smaken är läskande frisk och tuggbar. Den är skitig på ett sätt som möjligen bara inte kommer från mogen pinot utan möjligtvis någon orenhet. Lättare korkskada, tro? Det mesta av orenheten vädrar bort och orsakar inget större problem. Vinet är rejält moget, med något torra tanniner som ger ett aningen torrt inslag i den synnerligen långa eftersmaken som är skitigt viltköttig och har bredd och rondör. Åter ett svårspottat vin!
1997 Musigny Grand Cru.

butts

nuits-1966Som extravin (som om det inte räckte med de sju strålande vinerna som ingick i själva provningen!) halas det fram en flaska med ett ordentligt moget innehåll. Det har en bred, köttig och skitig doft med massor av fina röktoner. Kanske tittar en aning nyponsoppa fram. Smaken är frisk och läcker,med samma läckra skitiga toner som i doften. Avrundade, finkorniga tanniner och en lång, mogen eftersmak med kött och knäck. Alldeles utomordentligt charmigt, i alla fall under den första (Jacobsonska) kvarten. sedan tar nyponsoppan tyvärr över allt mer, men kul att få uppleva vinet som det var till att börja mer. Det visade sig vara
1966 Nuits-St-Georges från Leroys necociantdel, Maison Leroy. Fantastiskt att ett kommunvin från vinhandlarverksamheten kan hålla sig uppe så bra efter 50 år! Inhandlat av vännen Bergslars på auktion i Stockholm för några år sedan.

charlemangeInte nog med detta, till maten får vi även prova/avnjuta två flaskor 1997 Corton-Charlemagne, oxå från Leroy. Det har en fet smörig doft med popcorn, hasselnötter och tändsticksplån (=dyra fat). Tätt och tuggbart med bra syra, toner av grillad citron och en rejäl dos av mineraldammighet. Lång, synnerligen intensiv och torrt mineralstinn eftersmak. Som att tugga krita. Helt makalöst bra och tveklöst den bästa Corton-Charlemagne jag har råkat på!

 

Tabellen, där priserna är inköpspriserna år 2000:

  1. 1997 Marimar Torres, Don Miguel Vineyard, Russian River Valley, Sonoma, ?kr, 0-9, 15p
  2. 1997 Nuits-St-Georges, 1er Cru Les Vignerondes, 847 kr, 2-1, 18p
  3. 1997 Vosne Romanée, 1er Cru Les Beaux Monts, 847 kr, 3-0, 16,5p
  4. 1997 Romanée-St-Vivant, Grand Cru, 2024 kr, 1-1, 17,5p
  5. 1997 Richebourg, Grand Cru, 2024 kr, 2-1, 16,5p
  6. 1997 Latricière Chambertin, Grand Cru, 2024 kr, 4-2, 19p
  7. 1997 Musigny Grand Cru, 2196 kr, 3-1, 18p

Tack Per för ännu en oförglömlig provning! Nu ser vi fram emot jubileumsprovningen i december (Bx-86)!

/Anders K

 

#1442 Beaune

Vinerna från Beaune är välkända bland oss bourgogneälskare, men ändå ganska anonyma. Det finns ingen egenskap som man förknippar med dem. Kvällens arrangör Vintomas lade fram en teori jag tror på; vinerna från Beaune är referensen, de som de övriga vinerna jämförs med. Den typiska goda bourgognen, det är kanske en Beaune premier cru. Större delen av arealen med vinodling i kommunen Beaune är premier cru, och en stor del ägs av av tre stora och pålitliga firmor; Louis Jadot, Joseph Drouhin och Bouchard P&F. Således är kvalitén på beauneviner ganska jämn, och därmed ett distrikt som det är relativt lätt att handla från.

Alla vinerna på provningen var Beaune premier cru.  Först var ett introduktionsvin, den vita 2013 Beaune de Château från Bouchard med bra syra och goda rökiga fat. Typisk vit bourgogne och gott!

Huvudprovningen innehöll fyra viner från 2002 följt av fyra från 2005, det vill säga av två av de tre toppårgångarna på 00-talet. 2009 är den tredje, men idag ligger vinerna från den årgången nog bäst och väntar. Det började med 2002 Bressandes från Albert Morot. Doften var ganska dämpad och innehöll rök och pinot, i smaken fanns höstlöv och lite tanniner. Vinet var gott och typiskt bourgogne men aningen enkelt och det sjunger nog på sista versen.

Systervinet 2002 Grèves som också kom från Morot, var lite mjölkigt i färgen och nära en total kollaps. Tomatsoppa och kål i smaken var inte så kul. Jag fick intrycket av att något otrevligt har hänt med vinet.

2002 Clos de Roi från Vougerai doftade gott av vedbrasa ooch pinot, smaken var lång, god och fortfarande ung med en ren fin hallonsmak. Vinet är riktigt bra reklam för biodynamisk vinframställning!

2002 Clos des Ursules från Jadot var nästa typiska och goda vin, jordgubb, viol och sous-bois kryddade detta yppiga vin som jag tror är helt på topp nu eftersom ganska lite syra och tanniner finns kvar.

Av de tre stora firmorna gick det klart sämst för Drouhin med 2005 Clos de Mouches som var ganska tunt och surt. En klar besvikelse för mig, 2007 höll jag en provning med andra årgångar som då var bra.  Drouhins viner brukar å andra sidan utveckla sig långsamt, så jag kanske kommer med en återrapport om tio år eller så.

2005 Beaune de Château från Bouchard var korkad. Jag misstänker dock att det hade varit trött annars, vinet är gjort för ganska snabb konsumtion. Jag köpte själv flera flaskor av den goda 2002 BdC men förvånades då över hur snabbt det åldrades.

Nästa vin var inte typiskt, 2005 Hospice de Beaune, Cuvée Guigone de Salins, drog på sig gissningar på bland annat Châteauneuf-de-Pape och Piemonte. Den så för HdB typiska och okänsliga vinifikationen hade förstört all ursprungskaraktär, och jag hade det därför som kvällens förlorare. Buteljerat av Bouchard.

Provningen avslutades med extra allt, 2005 Vigne de l’Enfant Jesus från Bouchard hade rik härlig frukt, mycket av goda fat, hallonpinot, rök, skog… Godast och tyvärr också klart dyrast, samt en stark revansch för Bouchard efter de två föregående vinerna.

Tabellen. Alla viner är Beaune premier cru.
2013 Beaune de Château blanc, Bouchard, 249 kr, 14 p

2002 Bressandes, Morot, 268 kr, 0-2, 13 p
2002 Grèves, Morot, 233 kr, 0-8, 11 p
2002 Clos de Roi, Vougerai, 281 kr, 1-1, 16 p
2002 Clos des Ursules, 435 kr, 4-0, 17 p
2005 Clos des Mouches, Drouhin, 400 kr, 1-1, 13 p
2005 Beaune de Château, Bouchard, kork
2005 Hospice de Beaune, Bouchard, 336 kr, 1-2, 11 p
2005 Vigne de l’Enfant Jesus, Bouchard, 1078 kr, 7-0, 18 p

ASi

#1439 Chablis

Nya medlemmarna Marie, Louise och Harald slog sig ihop om sin första provning i vinklubben AuZone. Det var en debut som lovar gott inför framtiden. En vinklubb lever ju på att många olika medlemmar låter sina olika vinsmaker komma till tals genom att provningar hålls på de mest skiftande teman.

Chablis är ju ingen nyhet i AuZone, men ibland måste man vända tillbaka till rötterna. Marie och Louise berättade att de hade snöat in på Chablis tidigt i sin vinprovarkarriär, men hur mycket de än tyckte om Chablis, insåg de att de måste bredda sig. Så de talade med Harald, som kände till AuZone och rekommenderade nybörjarkursen. Efter fyra kurser (nybörjarkursen, fortsättningskursen, Frankrikekursen och Italienkursen) tyckte nu de tre provningsansvariga att det var dags att hålla sin första provning. Då är det naturligt att välja ett tema man själv tycker om och är bekant med.

En omfattande kompendium hade iordningställts till förmån för de provande medlemmarna. Vi visste att det skulle bli Chablis Premier Cru och kanske någon joker skulle ha smugits in i leken….

 

Första vinet hade en ljusgul färg, stor fruktigt doft av kartiga äpplen, mineralrökig och möjligen något fat. Smaken mineralig, mycket sten, syrlig, god och med en hel del citrus. Någon provare tyckte att det enda som saknades var ostronen…

2013 La Chablisienne, Premier Cru (utan vingårdsbeteckning, innebärande alltså en blandning av olika premier cru-lägen). En bäströst, en sämströst, 14,5 p, 169 kr.

 

Andra vinet hade samma ljusgula färg, stor mineralig, stenig doft med en del frukt (äpple, mango), smörig och med en del fat. Smaken mineralisk, syrlig, lite rundare och mjukare än första vinet och beska i avslutningen.

2013 Brocard, Fourchaumes Premier Cru. Två bäströster, 15 p, 199 kr.

 

Tredje vinet var mycket ljust och med en tydligt grönt färgstick. Doften inledande trevande, blev större med lite värme i glaset, mycket mineralisk med äppletoner och en liten anstrykning av tutti-frutti-godis. Smaken mycket syrlig, nästan sur, med mineral och ananas och en lite kort avslutning.

2013 Fèvre, Fourchaumes Premier Cru. Tre sämströster, däribland min, 13 p, 299 kr.

 

Fjärde vinet hade en avvikande brunaktigt gul färg – kanske för gammalt? Doften stor med tydliga fat, smörig och popcorn och burkmajsdoften avslöjande antydan till oxidation. Smaken syrlig, fet och fatig, ganska rund och god, med tydliga ålderstoner och ganska lång eftersmak. En avvikare, men vi var aldrig inne på något annat än en åldrad Chablis.

2013 Cami Salié Jurancon (druvorna är 2/3 Gros Manseng och 1/3 Petit Manseng). Sju sämströster – det är ju det som brukar hända när något vin sticker ut alltför mycket, 14,5 p, 119 kr. Således kvällens förlorare.

 

Femte vinet var ljust gult. Doften stor med kartigt äpple, rostat börd och lite mineral. Smaken var syrlig och mineralisk, städat snygg och med det rätta måttet av beska, och lång eftersmak.

2010 Long-Depaquit, Blanchot Grand Cru. Tre bäströster, 14,5 p, 299 kr.

 

Sjätte vinet var mycket ljust, indikerande ungdom. Smaken stor med frukt av kartiga äpplen, lite exotisk frukt, pärongodis och lite allmänt avvikande. Smaken syrlig, med mineral och beska, men lite för asketisk för min smak och med en lång beska i eftersmaken.

2014 Brocard, Montée de Tonnerre Premier Cru. En bäströst, 13,5 p, 219 kr. Kvällens yngsta vin.

 

Sista vinet hade samma gröngula färgstick som trean. Doften ganska stor med mineral (flintrök) och en del fat. Smaken syrlig, med mycket mineral och snygg fatbehandling,  välgjord och framför allt väldigt god.

2013 Fèvre, Montée de Tonnerre Premier Cru. Fyra bäströster, däribland min. Således kvällens vinnare, 15,5 p, 370 kr.

chablis.jpg

Lite av diskussionen bland provarna runt bordet rörde t ex att Fèvre numera undviker sin tidigare överfatade vinstil och gör en mera arketypisk Chablis. Även Brocard, som ju lär stå för en stor del av Chablisvinerna hos monopolbolaget, gör numera riktigt städade och goda viner. Kooperativet La Chablisienne skäms heller inte för sig i sammanhanget.

Provarna var också överens om att Chablis inte ska lagras. Det är som mest charmigt efter 2-3 år och friskheten, syran och mineraliteten är det vinet lever på. Det är inte heller värt att lägga med än 200-250 kronor på en flaska, och i den prisklassen finns en hel del bra att väl på, vilket kvällens provning visade.

Tack till Marie, Louise och Harald för denna lektion i hur ett ungt och charmigt vin ska avnjutas. Vi ser framemot era framtida provningar!

/OW

#1427 Zon III 2001-2015 – retrospektivt collage

Fram till hösten 2015 har vinföreningen AuZone huserat i tre olika lokaler. Först den ursprungliga lokalen ”Zonen” på Upplandsgatan, sedan en kortare sejour i Sommelierföreningens lokaler på Grevgatan och så en längre tid i en bostadsrättsförenings källarlokal på Östermalmsgatan. Nu har emellertid även den tredje epoken kommit till ända och en fjärde lokal på Korgmakargränd har inletts. Detta föranledde en provning där de tre i styrelsen som varit ansvariga för provningsprogrammet blickade tillbaka till vad som förekommit i den tredje lokalen.

Den första, vita flighten inleds, som sig bör, med en champagne som ärr rätt slank och mineralisk med ringa brödighet, men en något tvålig, blommig ton. Viss mognad och kanske en del fattoner.
Smaken är frisk, ren och stram med en bra mousse, stram syra och växande, så småningom tämligen massiva mineraltoner. Frisk, nästan citronsyreaktig eftersmak, med tuggbar mineralton. Krävande, men bra.
2000 Taittinger, Comtes de Champagne

Vin två, 2012 Intercardinal, utgår tyvärr pga att det är kraftfullt oxiderat. Synd.

I stället får vi ett ordentligt moget, utvecklat vin med firnetoner, dill, honung och lindblom. Djupt och läckert med en lustig ton av rågbröd i bakgrunden.
En mycket frisk, närmast överraskande torr smak möter först i munnen. Fylligt och ordentligt tuggbart, med en markerad, aningen spetsig syra och en hel del beska. Lång, oljig efter med en god, kul, närmast öllik beska efteråt.Snyggt och djupt.
2001 Jesuitengarten, Bürklin-Wolf, Pfalz

Trean är tät, oljig, närmast parfymerad, tvålig och tjock med stndamm, vitpeppar och mogen, gul frukt.
Smaken är frisk med mogen gul frukt och markerad beska. Blir dovt och tungt i munnen med lite för låg syra för att pigga upp tyngde i smaken. Lång, fyllig, gräddig eftersmak med ringa lyft och charm. Säkert ett bra och ambitiöst vin, men jag skulle vilja ha lite mer stil och syralyft. Inte helt oväntat var det en Hirtzberger GV, nämligen
2009 Axpoint Grüner Veltliner Smaragd, Hirtzberger, Wachau

Nästa vin är dovt, tätt och fatpräglat med tung, gul, mogen frukt såsom melon, persikor, aprikoser och stekt banan.
Smaken är överraskande friskt, citronaktigt syrlig med tydliga, goda fattoner. Den markerade syran ger ett tämligen obalanserat intryck och i eftersmaken dominerar faten och syran. Kan kanske bli bättre med tiden, men jag är inte helt övertygad.
2010 Corton, Lucien Le Moine, Bourgogne

Sista vinet i den vit flighten har en stram, djup, mineralisk rieslingdoft med en hel del mognad, en aning dill, rosor och diesel samt en lätt svartvinbärston.
Smaken är halvsöt med en mumsig, honungsaktig frukt och läskande, balanserande syra. abra mognad, långt, tuggbart efter. riktigt bra, torde vara på topp nu.
1990 Eitelsbacher Karthäuserhofberg Riesling Auslese, Mosel-Saar-Ruwer

Så över till de röda. Vi inleder med ett ljusrött vin med en härligt söt, röd jordgubbsfrukt och en hel del mognad. Massor av pyrande brasa och pinosity.
Smaken är frisk och läskande med en liten beska. Ren, röd frukt och avrundade tanniner som håller sig i bakgrunden. Vedröken och pinosityn slår efter ett tag till med full kraft. Lite beska efter men väldigt gott, om än lite sötfruktigt och inte särskilt komplext. Det är naturligtvis en av favoritproducenterna från andra sidan jorden som vunnit så många provningar i ZIII (men inte denna):
2006 Felton Road Block 3 Pinot Noir, Central Otago, Nya Zeeland

Andra röda är mer återhållet och stilfullt, men också med en tydlig skitighet åt viltkötthållet. Där finns också en mintton samt en liten rökig ton.
I munnen friskt och torrt med en markerad syra och torra, kritiga tanniner, toner av kakdeg,m kött och tjära. Lång, men stram och lite krävande eftersmak. Jag vacklar mellan nebbiolo och pinot.
2006 Clos de la Roche, Jadot, Morey-St-Denis, Bourgogne

Nästa vin osar klassik bordeax lång väg med sina skitiga, stalliga toner med en liten metallton. Klassisk ”Cordier stink” uttalar en provare (JT) helt rätt.
Också i munnen är stalltonerna och skitigheten framträdande tillsammans med en tydlig syra och en hel del rätt grova tanniner. Måttlig frukt, men en lång, stallig eftersmak, som är kul att följa.

1996 Château Gruaud-Larose.
Jag vet inte om Cordier hade kvar Gruaud-Larose 1996, men stinkigheten fanns i alla fall fortfarande där.

Nästa röda är tätt och ordentligt mörkrött. Doften är varmfruktig, tät och köttig med mint, värme och mogen frukt. Där finns även lite örtiga toner av pinje, kåda och till och med en lätt ton av leverpastej (på ett bra sätt). Kanske också en lätt oxidation och ett stick av alkohol.

Smaken är tät, jordig och varm med kåda, örter, pinje och mogen frukt. Lite tungt men med bra karaktär. Tanninerna är lurvigt avrundade. Eftersmaken blir lite tung och jordig utan lyft. Kunde ha varit en Nya världen-cabb, men är en modern Bordeaux.
2001 Château Troplong-Mondot, Saint-Emilion, Bordeaux

Så ett ljusare rött, men ändå med ett bra djup i färgen. En frisk, mintig och nästan parfymerat blommig doft. Djup, nästan saftig körsbärsfrukt med en aning körsbärskärnor i. Rent och snyggt med kola, mint och rosor.

Smaken är frisk med en läcker, tät, sötaktig körsbärsfrukt. En del rätt avrundade och snyggt integrerade tanniner och en lång, aromatisk eftersmak med markerade mineraltoner. Snyggt och läckert med en aning beska efteråt. Välgjort, kanske aningen stylat. Kvällens klara vinnare på röda sidan, men jag föredrog det sista vinet.
1997 Barbaresco, Gaja

till sist ett tätt och mörkrött vin med aningen utveckling i färgen.En härligt läcker, djupt blommigt doft med massor av chark, svartpeppar och baconfett. tätt, men ändå snyggt balanserat av de florala tonerna.

Även smaken är frisk, tät och baconrökig med en läcker, tät, söt frukt och en god syra. Läckra,strukturerade tanniner ger en fint tuggbar munkänsla. Lång, tät, rökig efter med en hel del mognad. Strålande skolboksexempel på en riktigt bra Côte-Rôtie!
2005 Côte-Rôtie, Jamet

Tabeller:
Vita:

  1. 2000 Taittinger, Comtes de Champagne, 7-0, 16,5p
  2. Intercardinal, defekt
  3. 2001 Jesuitengarten, Bürklin-Wolf, Pfalz, 1-4, 17,5p
  4. 2009 Axpoint Grüner Veltliner Smaragd, Hirtzberger, Wachau,0-7, 16p
  5. 2010 Corton, Lucien Le Moine, Bourgogne, 3-2, 16p
  6. 1990 Eitelsbacher Karthäuserhofberg Riesling Auslese, Mosel-Saar-Ruwer, 3-1, 18p

Röda:

  1. 2006 Felton Road Block 3 Pinot Noir, Central Otago, Nya Zeeland, 0-1, 17p
  2. 2006 Clos de la Roche, Jadot, Morey-St-Denis, Bourgogne,2-1,16,5p
  3. 1996 Château Gruaud-Larose,2-0,17p
  4. 2001 Château Troplong-Mondot, Saint-Emilion, Bordeaux,0-9, 16p
  5. 1997 Barbaresco, Gaja, 6-1,17p
  6. 2005 Côte-Rôtie, Jamet, 4-2, 19p

Priser och bilder får komma senare.
Tack för en njutningsfull tillbakablick på gångna provningar!

/Anders K