Tag Archives: Tenuta Sant’Antonio

#1300 BYO amarone

BYO amarone 121227Det är något visst med BYO, dvs provningar som består av deltagarnas egna medhavda flaskor. Dels är det kul att ingen sitter inne med facit över alla flaskorna och framför allt tenderar dessa provningar att blir mer avspända, ja ibland rent av uppsluppna. Inte för att övriga AuZoneprovningar inte kan dra åt det hållet ibland, men det är något inneboende avspänt kring BYO. Att vi brukar ha dessa provningar under sommarens mindre intensiva provningsperiod samt i mellandagarna, gör väl också sitt till. Kvällens amarone-tema, med sex tämligen alkoholstinna flaskor på nio provare, kan nog också ha bidragit till den goda stämningen.

Första vinet var annars tämligen stumt En söt, mörkt röd frukt fanns där och en del kola. Grenachelikt var ett omdöme som fälldes och det kändes träffande. Även smaken var lite småsöt med dov, mullig, mogen frukt. Eldig och intensiv smak, men dov, dammig och sluten. Lite tobak och en hel del fat fanns där också liksom en del torra tanniner. Slutade rätt karaktärslöst och torrt utan spänst. Det visade sig vara det klart yngsta vinet under kvällen: 2006 Allegrini, 15,5%. Helt enkelt för ungt och i tunneln nu?

Nästa vin var betydligt öppnare och mer utvecklat. Fylligt med stalligt djuriska toner. Kött, lite aromatisk frukt, gummi, choklad och tobak. Faktiskt tämligen bordeauxlikt. Smaken öppnade tätt och intensivt med en liten sötma. God syra, pepprigt och smakrikt med en hel del finkorniga, torra tanniner. Lång eftersmak med en beska som blir lite jobbig tillsammans med en torr, träig karaktär. Känns lite åldrat. 1995 Joseph, Moda Amarone, McLaren Vale, (90% CS, 10% Merlot), 14%. Kvällens joker. Cabernetdominerad australiensare, gjord på torkade druvor. Kul.

Trean hade en mer klassisk mogen amaronedoft med mogen, sötsyrlig körsbärsfrukt, knäck, mint och en stenig asfaltaktig ton. Smaken var frisk och ren med en rätt saftig frukt. God syra och bra tuggbarhet tack vare välstrukturerade tanniner. Lång, kryddig eftersmak med en växande beska. 1995 Allegrini, 15%. Man undrar om 2006-an blir så här om 10 år. Känns tveksamt, men 2006 var ett strålande år i Valpolicella, så kanske behöver den bara tid på sig för att öppna sig. Det får väl visa sig med tiden.

Fyran var dov, tät och rejält rökig, som doften av grillat i grannskapet på sommaren. Kändes som om faten har spelat en viss roll vid framställningen. En ton av choklad kan nog också komma från fathanteringen liksom en örtig, grön ton sim lurade i bakgrunden och ibland stack upp lite för mycket. Ändå tätt och med bra, kryddig frukt som i stort stod emot fatattackerna väl. Smaken var frisk och ordentligt söt med goda körsbär. Pepprigt med bra intensitet. Kärva, tuggbara, rejält torra tanniner och en rejäl beska gjorde slutet väl bråkigt. Vinet var 1998 Campo dei Gigli, Tenuta Sant’Antonios prestigeamarone, 15,5%. Förhoppningsvis har bröderna Castagnedi fått till balansen lite bättre i senare upplagor av det här vinet.

Femman hade en tät, kryddig frukt som dels hade ett tydligt inslag av äpplen och dels en mörk, aromatisk körsbärsfrukt, som fick tankarna åt kirchhållet. Ja, hela doften var faktiskt tydligt åt starkvinshållet (vilket för mig framkallade vällustiga minnen av den föregående provningen med fem vintage port från 1970!). Bra djup. Kändes påkostat, kanske lite stylat. Smaken var frisk och läcker med tydlig starkvinskänsla. Inte särskilt sött, med bra syra. Maffigt, tuggbart och intensivt med en hel del finkorniga tanniner. Lång, kryddig eftersmak med bra frukt. Läckert. 1998 Campolongo di Torbe, Masi, 16%. Masi levererade, även om det får sägas att alla inte föll lika mycket för portvinskänslan i vinet som jag gjorde.

Sista vinet var klart mer åt det eleganta hållet. Väl utvecklat med mogen frukt, en frisk mintton, ljus choklad och en lite torr träighet. Smaken var rätt söt men hade en bra, ren syra. Lite saftigt, men mumsigt och en fin mognad i de avrundade tanninerna. Stilrent och snyggt, om än den lilla träigheten kommer igen mot slutet. 1999 Marion, 15,5%. Snyggt och välgjort av Stefano Campedelli, som hade vänligheten att skänka mig denna flaska då jag besökte honom 2006(?). Definitivt en intressant producent att hålla ögonen på. Speciellt är också att han gör ett vin helt på druvan teroldego, från sticklingar han har fått från drottningen av teroldego, Elisabetta Foradori.

  1. 2006 Amarone, Allegrini, 435 kr 2010, 1-3, 14,5p
  2. 1995 Joseph, Moda Amarone, McLaren Vale, 27€ 2010, 2-0, 15,5p
  3. 1995 Amarone, Allegrini, 235 kr 2000, 0-2, 16p
  4. 1998 Amarone, Campo dei Gigli, Tenua Sant’Antonio,350 kr 2002, 1-0, 16p
  5. 1998 Amarone, Campolongo di Torbe, Masi, 580 kr 2006, 1-3, 16,5p
  6. 1999 Amarone, Marion, 4-1, gåva, 300 kr idag, 15,5p

/AK