Kategoriarkiv: vin

#1601 Rött och svart- tema vulkanisk jord

Idén med Jens provning var att ”jämföra viner odlade vid vulkaner av varierande ålder och hitta likheter och olikheter”. De flesta av oss hade ju tidigare druckit Etna-viner så nu skulle vi få jämföra med viner från liknande jordmån.

Under provning…

Vin nr 1. Cantine del Notalo, Aglianico II Sigillo 2010, Basilicata.
Mörkröd färg, mörka bär, lite fat och körbärsylt i doften, smak av salmiak, grönt te och torr/sträv sylt av blåbär/katrinplommon.

Vin nr 2. Vinedos de Alcohuaz, Rococo 2015, Coquimbo.
Färgen blåröd, doft med svavel/ammoniak, mörka bär/jäst sylt och slånbär. Smaken syltiga bär, lite tvålig, ngn sötma och plommon.

Vin nr 3. Suertes del Marqués, Los Pasitos 2016, Teneriffa.
Ljusröd, grönstjälkig, lite rökig doft med grön smak, mineral och syra.

Vin nr 4. Passopiscaro Contrada Sciaranuova 2014, Etna.
Klarröd färg, röda bär, rosor och sylt av jordgubbar i den pinotaktiga doften. Smak av röda bär, lite fat, tanniner, syra och lite vanilj/jordgubbar.

Vin nr 5. Cayuse, Syrah Amada Vineyard 2006, Washington.
Färg mörkröd, doft mogen, ngt oxiderad med mörka bär. Smak mogen, jordgubbar, choklad, baconfett (Côte-Rôtielik) och med starkvinstoner.

Vin nr 6. Ignios, Vijariego Negro 2015, Teneriffa.
Klarröd, kryddor, nypon och gröna stjälkar i doften. Nypon, röda bär, gröna örter, picklad smörgåsgurka och tomat i smaken.

Vin nr 7. Elena Fucci, Titolo 2016, Basilicata.
Färgen mörkröd med doft av mörka bär, lite trä och kolaremmar. Smaken sträv, torr och intensiv med liten sötma, mintlakrits och mineral.

Vin nr 8. Johner Blauer, Spätburgunder SJ 2012, Baden.
Ljusröd färg, mineral, krut, gröna toner och pinot-toner i doften. Torr, mineralisk, bärig doft med fat.

 

Uppställningen av ”vulkanvinerna”.

1. Cantine del Notalo, Aglianico II Sigillo 2010, 370:- (2018) 2/0/11, 15p
2. Vinedos de Alcohuaz, Rococo 2015, 290:- (2018) 0/2/11, 13p
3. Suertes del Marqués, Los Pasitos 2016, 320:- (2018) 3/2/11, 16p
4. Passopiscaro Contrada Sciaranuova 2014, 450:- (2018) 1/0/11, 15,5p
5. Cayuse, Syrah Amada Vineyard 2006, 1790:- (2018) 3/1/11, 16p
6. Ignios, Vijariego Negro 2015, 400:- (2018) 0/5/11, 14p
7. Elena Fucci, Titolo 2016, 350:- (2018) 0/1/11, 13,5p
8. Johner Blauer, Spätburgunder SJ 2012, 500:- (2018) 3/0/11, 16,5p

//TB

Annonser

# 1598 – Priorat

Sirous höll en lysande provning på temat Priorat, röda viner från ett område han själv ofta väljer. Priorat är en vinregion i Katalonien i Spanien och är en av Spaniens högst ansedda vinregioner tillsammans med Rioja och Ribera del Duero. Priorat blev år 2000 upphöjd till DOCa av den katalanska vinmyndigheten, och är officiellt DOCa-klassat av de nationella myndigheterna sedan juli 2009 (Wikipedia)

Dagens viner:

Vin 1. 2015, Perpetual, Torres

Tät röd färg med kraftig blåkant. Doft av fat och mycket frukt, efterhand mer åt äpple och lite dill i svansen.

Fruktdriven, balanserad, lite solbakad ung smak. Lite gles i svansen men bra.

Vin 2. 2010, Planetes, Nin-Ortiz

Genomröd färg med liten gulnad i kanten. Mogen, stallig komplex rolig olite traditionell doft. En del dill och saltgurka från fatbehandlingen. Viss naturvinskänsla.

Elegant, balanserad lång och komplex smak. Fruktdriven med tydligt alkoholig karaktär. Torrt avslut.

Vin 3. 2011, Gran Clos, JM Ruentes

Blåsvartröd färg. Kraft, fat, fruktdriven, ung, exktraktig doft. Körsbär, cassis, målarlåda och rosor.

Tannindriven men fruktbalanserad smak, ung, torr, intensiv och kanske lite robust smak. Potential med lite mer lagring!

Vin 4. 2015, Abellars, Noguerals

Genomröd men mogen färg. Stram, komplex, elegant, mogen doft. Efterhand doft av smör och fett, lite chark, specifik Serranoskinka. Efterhand lite oxat.

Balanserad mogen smak med bra längd. Snäll läcker cassis och lakrits-svans.

Vin 5. 2006, Scala Dei

Genomröd färg med lite blåkant. Murrig robust doft. Traditionell, rotfruktstoner och komplex av ost, kaffe, tobak och lite skit. Svartpepparton.

Fruktdriven, lång, läcker solbakad och lite tannindriven smak. Mognad.

Vin 6. 2006, Gran Clos, Cartus

Mörkröd färg med tegelkant. Doft av krut, målarlåda, kokos och eteriska toner. Komplex.

Tannindriven, lång balanserad fatig och lite bränd smak. Svartfrukt, med en ton av nysågad teak. Elegant avslut.

Vin 7. 2013, Clos Cypres, Costers del priorat

Mörkröd med blåkant. TCA doft

Torr, brännande gles och trasig smak.

Vin 8. 2013, Clos Figueres, Christopher Cannan

Mörkröd färg med tydlig blåkant. Fyllig, murrig, lång komplex doft med djuriska toner och lite målarlåda. Cassis, salmiak och lite gräsiga toner.

Läcker rund tannindriven solbakad smak. Komplex av cassis och moreller. Bra & balanserat men ungt

Dagens Viner och poäng

Screenshot_2019-04-16 Vinföreningen Auzone ( vinforeningenauzone) • Foton och videoklipp på Instagram

1. 2015, Perpetual, Torres, (0/3/12), 369 kr, 14,5p
2. 2010, Planetes, Nin-Ortiz, (0/5/12), 504kr, 13p
3. 2011, Gran Clos, JM Ruentes, (0/1/12), 329kr, 14,5p
4. 2015, Abellars, Noguerals, (2/1/12), 249kr,  15p
5. 2006, Scala Dei, (3/0/12), 473kr, 16,5p
6. 2006, Gran Clos, Cartus (5/0/12), 695kr, 16p
7. 2013, Clos Cypres, Costers del priorat, defekt, 428kr
8. 2013, Clos Figueres, Christopher Cannan, (2/2/12), 15p, 493kr

/JT

1595 L’Hexagone

Torsdagen den 28 februari samlades tretton provare i Zonen V för att prova åtta franska viner. Arrangör för provningen var LC. Han inledde provningen med att berätta en liten anekdot om namnet på provningen; L’Hexagone. Det franska ordet hexagone betyder liksom det svenska hexagon, sexhörning. Namnet är ett smeknamn på Frankrike, som på sätt och vis har formen av en hexagon. Vinerna kom alltså från Frankrike och var viner som LC, så fransman han är, ofta drack.

Vin 1. 2007. Bandol La Migoua
Ett mörkt brunrött vin. Doften är fruktig och aromatisk. Här finns toner av knäckig, söt frukt, läder och saltlakrits, men även en lätt metallisk doft. Någon kände den nostalgiska doften av barnalbyl.

Smaken är kraftig och ganska kärv. Här finns drag av kaffe och saltlakrits blandad med en kådighet och en viss sötfruktighet.

Från början tänker några att detta vin kan vara en bordeaux.

Vin 2. 2007. Un Jour
Färgen är blåsvart med mörkcerise kant. Doften är floral med inslag av viol, blåbär, svarta vinbär, plommon och vaniljsås. Där finns även en något bränd ton.

Smaken är mycket kraftig, oerhört koncentrerad och kryddig. Den är kärv med ganska luddiga tanniner.
Kvällens förlorare.

Vin 3. 2007. Chante Le Merle Vielles Vignes
Ett vin med rödorangebrun färg. En utvecklad doft av jordgubbssylt, källare, tuttifrutti, nypon och myggmedel.

Smaken är kryddig och kärv. Här finns toner av rönnbärssylt, bittra örter, kåda och kaffe.

Vin 4. 2006. Clos de Vougeot ”Musigni”
Ett rödorangebrunt vin. En doft av söt, röd frukt, jordgubbssaft och aningen apelsin blandad med tomatsoppa och kål.

Smaken är kådigt kärv med en lite tråkig beska. Här finns toner av apelsinskal, bittra örter och en aning slånbärssaft. Ett vin med mycket tanniner. Skulle funka med stekt morkulla.

Vin 5. 2007. Cornas Les Vielles Vignes
Vinets färg är mörkt rödviolett. I doften märks svartvinbärsblad, lakrits, aningen jordgubbar, aningen viol, massor av mint samt även tjära och charkuterier.

I smaken finns ljusa frukter, blommor och örter. Vinet har en kärv kådighet.

Vin 6. 2008. Chateau Montus Prestige
Blåsvartröd till färgen. Doften är dammig, som av stendamm eller kalk. Det finns också en del frukt i doften samt vanilj och ”chokladiga” fat. Asfalt, säger någon.

Smaken domineras av mörk frukt och mörk choklad som avslutas i en kraftfull, tuff kärvhet.

Vin 7. 2011. Morgon ”Côte du Py”
Färgen är vinröd med dragning åt brunröd. I början har doften toner av blomvatten, sedan kommer frukt och en aning grön paprika.

Vinet bjuder på en hel smakbukett; rönnbär, slånbär, apelsin, röda bär, bittra örter, mineral och kåda. Syran är härlig och provarna identifierar både läskande och skitiga toner.

Vin 8. 2007. La Conseillante
Mörkt svartbrunröd färg. Doft av cassis, stall och ek. Det finns även en ton av nyss skurna råa grönsaker, som selleri och persilja.

Det finns en varm, söt ton i smaken. Även här en grönsakston. Vinet har en måttlig syra.
Kvällens segrare.

Listan:

Hexagone

Röstsiffror:

Nr Bäst Sämst
1 1 0
2 0 4
3 1 1
4 1 2
5 2 0
6 2 1
7 2 3
8 4 2

Hexagone butts.jpg/AR

#1584 Bordeaux – 1985 Super seconds

Vinvärlden förändras och vi med den. Trender kommer och går och vi förändras med alla viner vi dricker. Men ändå finns alltid klassikerna där bakom och bildar den stabila grund vi står på. I alla fall gäller det mig, som började prova vin i början av 80-talet. Och även om det är givande att göra nya bekantskaper, så känns det också bra att emellanåt återvända till ursprunget och, i bästa fall, finna att klassikerna fortfarande finns där, stilen funkar än och vinerna levererar, även efter flera decennier.

När AM kallade till en provning av Bordeaux 1985, främst de andra-cruer som gick under benämningen ”super seconds”, var det inte svårt att anmäla sig och förhoppningen var förstås att  få uppleva att den klassiska stilen som man älskade under den första tiden av sitt vinprovande fortfarande funkade.

BX-85 glass

Vackert utvecklade viner

Provningen öppnar med ett härligt klassiskt vin, fullmatat med stall, gödsel, blyertspenna och en örtig stjälkighet – precis vad jag hoppats på av de här vinerna!

I munnen friskt och rätt tätt med örter och stall. Ännu en del torra, finkorniga tanniner. Bra intensitet. Lång, lite stjälkig och besk eftersmak, men god och, som sagt, väldigt klassiskt.
1985 Ch Haut-Bailly, Graves

Tvåan har en varmare och rundare karaktär med massor av stall, nästan brettig skitig. Måttligt örtig.

Smaken öppnar friskt och nästan sötfruktigt med en hel del cabbig stjälkighet. God syra och massor av stall. Rätt avrundade tanniner och mogen frukt ger rondör och charm till den långa eftersmaken. Alldeles utmärkt!
1985 Ch Léoville Barton, St Julien

Trean inte bara ser mest utvecklad ut med sin breda orangea kant –  den doftar också ordentligt moget med köttsoppa, varm korv och tobak. Rejält djuriskt också.

Smaken är rejält frisk med en rätt slank munkänsla och en hel del torra tanniner. Saknar stoppning, helt enkelt. Friskt och slankt, men läskande avslutning. I en något brantare utförsbacke är de andra vinerna i kväll.
1985 Ch Léoville Poyferré, St Julien

Mörkast av alla vinerna och även ungdomligast till karaktären är fyran med sin friska, rejält gräsiga doft med toner av grön paprika, asfalt, kaffe, mint och en del stall i bakgrunden. Kraftfullt.

Smaken är tät och kraftfull med en sotig rökighet, en varm, mogen frukt och en hygglig syra. Dovt, jordigt och kraftfullt med en hel del tjocka tanniner. Bråkig och rätt charmlös eftersmak.
1985 Ch Léoville-Las Cases, St Julien

Femman har en rätt mysko grönörtig doft som till och med drar åt grönmögelost (sic!). Påtagligt gräsigt och med toner av fänis eller ankål.

Frisk attack med en viss sötma i frukten. God syra och påtagligt stjälkigt. Rätt avrundade, finkorniga, torra tanniner som ger ett torrt slut med en kul rökighet. Rätt kul, ändå. Håller bra i glaset.
1985 Ch Lynch Bages, Pauillac

Sexan har en tät, dov och djup doft med en god, rökig fatighet och varm, mogen frukt. Bra bredd.

Även smaken är dov, tät, mullig och rökig med hyfsad syra som ger ett visst lyft till den varma, mogna frukten. En hel del tjocka tanniner och en lång, avrundad eftersmak. Mycket bra, men blir aningen tungt och saknar lite sting.
1985 Ch Cos d’Estournel, St Estèphe

De två sista vinerna avviker i stil från de sex första. De är ljusare i färgen och är mer präglade av torkad frukt och utveckling. I sjuan finns också en lite lustig ton av gamla skaldjur samt popcorn och dill.

Smaken är varm och rätt åldrad med en något ettrig syra. Ändå med rondör och en hel del charm i den torkade frukten. Avrundade, torra tanniner. Torr, bred eftersmak med tuggbara tanniner och varm frukt. Åldrat men kul.
1985 Ch Figeac, St Emilion

Sista vinet har mer av stallighet med den söta frukten som drar åt carambole. En del kola, svamp och medicin finns där också.

Smaken är frisk med en tydlig stjälkighet. Slank mitt och lite snål, trött frukt samt torra tanniner. Hygglig längd med stjälkar och katrinplommon i en lustig blandning. Speciellt, men rätt kul ändå.
1985 Ch La Conseillante, Pomerol

En provning med viner som i alla fall uppfyllde mina förväntningar på att få uppleva klassiska bordeauxer. En hel del gräsiga, örtiga toner, som sig bör. Det var en karaktär som jag minns från 85-orna redan när de var unga. De flesta av dem har väl passerat sin utvecklingstopp, men som ET sade, så lutar den utförsbacke de befinner sig i väldigt långsamt. Inget att lagra mycket längre alltså, möjligen som vanligt med undantag för Las Cases, men alltför mycket kommer heller inte att hända på något år till. Tack AM för en kul provning!

Listan:

  1. 1985 Ch Haut-Bailly, Graves, EUR 110, 0-2, 16,5p
  2. 1985 Ch Léoville Barton, St Julien, 1531 kr, 2-0, 17,5p
  3. 1985 Ch Léoville Poyferré, St Julien, EUR 95, 1-2, 14,5p
  4. 1985 Ch Léoville-Las Cases, St Julien, EUR 145, 3-2, 15,5p
  5. 1985 Ch Lynch Bages, Pauillac, 1500 kr, 2-1, 16p
  6. 1985 Ch Cos d’Estournel, St Estèphe, 1800 kr, 3-1, 16,5p
  7. 1985 Ch Figeac, St Emilion, EUR 121, 1-4, 16p
  8. 1985 Ch La Conseillante, Pomerol, EUR 185, 1-1, 14p

De flesta vinerna var inköpta rätt nyligen, med undantag för nr 5 och 6, vilka kom från två medlemmars privata källare. Alkoholhalterna, i den mån de var angivna på etiketterna, låg mellan 12,5 och 13%.

IMAG6496~2-20181219-084256960

Anders K

#1580 Ornellaia vertikal

Torsdagen den 22 november 2018 samlades 13 provare i Zonen V för att testa 8 röda viner, Ornellaia/Le Serre Nuove från Toscana. Provningen var ett samarbete mellan SET och JEP och JEP startade med en kort beskrivning av kvällens viner. Han berättade bland annat att vinerna vi skulle prova var första och andra vinet från den välkända egendomen som grundades 1981. Den allra första årgången som släpptes var 1985. 1997 var andravinets första årgång. Vi fick även veta lite om vinernas jäsning och lagring. De druvor som ingår i vinerna brukar kallas Bordeaux-blend. Skillnaden mot en Bordeaux sägs vara att Ornellaian är fruktigare. Vinet har bra balans, snygga tanniner och uppfattas som rikt och generöst.

De 8 viner vi provade var:

Vin 1. 2009 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Ett vin med fina, mogna toner. Mycket mörk frukt och svarta vinbär. Även så skilda dofter som viol, apelsin och fruktkaka uppmärksammas.

Smaken är balanserad och komplex. Upplevs som fruktig med någon sötma. Har en lång och nästan eldig eftersmak. Lite kärv smak, kåda, kaffe något bittra örter. Snygg och elegant.

Vin 2. 2007 Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Doften fruktig med mörka bär. Toner av lavendel, viol, rom och cederträ finns också. Uppfattas som mest bordeaux-lik av kvällens viner.

Mycket kraftfull och lite kärv smak. Lång eftersmak. Kåda och lite kaffe.

Fick varken bäst- eller sämströster, men 6 personer uppgav att detta varit deras andraröst på bästavin.

Vin 3. 2010 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Lite sluten, till en början ganska neutral doft. Det finns toner av kaffe, svart vinbärsblad, engelsk lakritskonfekt, hallon och någonting floralt. Någon känner doft av fikon och dadlar. Många upplever även kött och animaliska toner.

Smaken är fruktig, komplex och balanserad. Den är ganska kärv och har smak av kaffe och nyvässad blyertspenna. Har något mindre kropp.

Kvällens förlorare.

Vin 4. 2006 Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Doftar svarta vinbärsblad, aningen mörk frukt och kafferosteri. Där finns också toner av viol och lakrits. Aromatisk.

Smaken är kärv och kådig med mycket tanniner. Känner toner av blyertspenna och färska slånbär. Kryddig.

Kvällens mest kontroversiella vin med 3 bäströster och 4 sämströster.

Vin 5. 2004 Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Till en början en svag doft av drottningsylt som sedan går över i svartvinbärssaft, mörka bär och lakrits.

Kärv, kådig smak med toner av bittra örter. En aning av någon örtkrydda förnims, oklart vilken. Även en ton av svarta vinbär finns. Inte helt balanserad. Lång eftersmak.

Kvällens vinnare.

Vin 6. 2012 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Till en början en lite gräddig, fruktig doft, som jordgubbar med grädde. Upplevs som något syltig. Sedan mer åt apelsin, röda vinbär, polkagris och mynta.

Även i smaken finns en dragning åt jordgubbar, men även en kärvhet som hos kåda, kaffe och bittra örter. Lång eftersmak.

Vin 7. 2011 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Komplex och fruktig doft av mörka bär, choklad och rönnbärsgelé.

I smaken finns toner av mycket mörk choklad. Där finns också en påfallande kärvhet och något som påminner om kåda.

Vin 8. 2010 Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Komplex och fruktig doft med toner av svarta vingum, choklad och svarta vinbär. Välbalanserad.

Snygg och välbalanserad smak. Ganska kärv med kådiga toner och mycket kaffe. Rätt mjuk i konturen.

Listan

 

Nr Årg. Namn Inköpt Pris Utpris Röster
1 2009 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia 2011 395 kr 711 kr 0-1
2 2007 Ornellaia 2010 989 kr 1780 kr 0-0
3 2010 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia 2012 395 kr 672 kr 0-2
4 2006 Ornellaia 2010 995 kr 1791 kr 3-4
5 2004 Ornellaia 2008 798 kr 1596 kr 6-1
6 2012 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia 2015 401 kr 521 kr 2-3
7 2011 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia 2013 399 kr 638 kr 0-0
8 2010 Ornellaia 2014 1001 kr 1401 kr 2-2

/AR

#1581 2008 Produttori del Barbaresco

Produttori del Barbaresco, världens bästa kooperativ? Ja, så brukar det ofta beskrivas och onekligen torde det inte finns så många andra kooperativ som konsekvent levererar på samma nivå. Markus, kvällens arrangör, framhöll tre faktorer som orsaker till kvalitén.

  • De gör enbart viner på nebbiolo.
  • De betalar odlarna efter kvaliteten på deras druvor (baserat på sockerhalt, färg och fenolisk mognad).
  • Odlarna måste leverera alla sina druvor till kooperativet.

Idag är 54 odlare medlemmar i kooperativet och med tillsammans 110 ha står de för närmare hälften av den odlade ytan (av nebbiolo?) i kommunen Barbaresco. en typisk årsproduktion ligger på en halv miljon flaskor vilka över åren fördelas på 50% Barbaresco, 30% vingårdsarbaresco och 20% Langhe Nebbiolo. Vinifikationen kan enklast beskrivas som traditionell med överpumpning och nedtryckt skalhatt (capello sommerso) samt hyfsat lång macerationstid om 4-5 veckor. Efter vinifikationen i ståltankar får vinet mogna i omkring tre år i stora botti om 25-75 hl. Dessa byts regelbundet ut med ett 20-årsintervall för att hålla dem hela och fräscha.

Bra år buteljerar de 9 olika vingårdar (cru) separat. Första årgången de valde att separera vingårdar var 1967, då de buteljerade fem vingårdar, nämligen Moccagatta, Pajé, Pora, Rabajà och Martinenga. Den senare förekom bara separat den årgången, medan de andra fyra fortfarande hör till de nio, tillsammans med Ovello, Montestefano, Rio Sordo, Asili och Montefico. I kväll ska vi få prova alla dessa nio cruviner från 2008, en årgång som Produttoris dynamiske direktör, Aldo Vacca, håller mycket högt. Han tycker att det är den klart bästa årgången i Barbaresco under det första decenniet på 2000-talet.

PdB glas

Alla vinerna hade klart utvecklade färger som vackert gled från rött i mitten till mer tegelfärgat mot kanten.

Vi inleder med ett vin som har en dov, köttig doft med inslag av mint, röd, sval frukt, rök, tjära och en lite metallisk ton.

Smaken är frisk med sval och slank frukt. Markerade torra tanniner ger ett kritigt intryck emedan frukten inte riktigt räcker till.
2008 Pora

Tvåan har en betydligt djupare rökig doft med röd frukt, en del mint och kakdeg. Frukten känns varmare här

Smaken är frisk med en god, sötaktig röd frukt. Bra syra och tuggbara, kritiga tanniner. Bra bredd och ett rökigt slut med bara en lätt metallton och en hel del charm.
2008 Rio Sordo

Trean har en fint utvecklad, typisk nebbiolodoft med mint, rosor, körsbär och en charmig ton av kakdeg. Där finns också en del mörk choklad och espressokaffe.

Även här får man initialt ett sötfruktigt intryck, men även en bra syra som lyfter smaken. Trots den söta attacken är ändå frukten åt det svalare hållet men koncentrationen och munkänslan är bra. Tanninerna är, som sig bör, tydliga och torrt kritiga. Bra längd på smaken, med rätt torrt slut. Ett karaktärsfullt och rätt tufft vin.
2008 Asili

Fyran är frisk och något slankare med köttiga toner, rök och tjära. En aning trött frukt som antyder att flaskan åldrats lite i förtid.

Smaken öppnar friskt med den där söta, röda frukten igen, men blir sedan köttigt utvecklad med en rätt murken frukt. Bra, tuggbara tanniner och varm, rund eftersmak som ändå är lite rustik och murken. Ett bra vin, men lagringen eller korken har inte varit helt som den ska.
2008 Ovello

Femman har en hel del av de klassiska tonerna av mint och rosor, men tyvärr finns även här en hel del oxiderade, trötta toner – än mer än i fyran.

Smaken öppnar friskt med mogen, söt frukt som tyvärr också har en trött känsla. Bra tanniner och en hel del värma, men slutet blir rätt trött och torrt med bitterhet. Återigen troligen fel på lagringen eller korken.
2008 Muncagota

Sexan är lyckligtvis ren och snygg med eleganta florala toner, nästan åt syrenhållet. Också mint och en lätt metallisk ton. Tätt och bra.

Smaken öppnar med en bra, söt, röd frukt och en bra syra. Elegant, snyggt och läckert med snygga, kritiga tanniner. Lite lätt men snyggt slut med en liten medicinal ton och en lätt, mineralisk sälta i eftersmaken.
2008 Rabajà

Sjunde vinet är en tät, närmast medicinal historia med massor av mint, rosor och hostmedicin och mörk choklad.

Smaken är frisk och tät med en aromatisk, mörkröd, söt frukt och ett riktigt bra syralyft. Finkorniga, torra tanniner som är snyggt inbäddade i den täta frukten. Kraftfullt, aningen grovt slut. Bra kombination av kraft och stil!
2008 Montestefano

Åttan är dov, tät och mustigt köttig med toner av tobak rök och tjära. Varmt, runt och murrigt med en aning köttsoppa.

Smaken är frisk och stram med murrig, torkad frukt. En riktigt bra syra lyfter ändå smaken även om frukten känns lite trött. Förvånandsvärt avrundade, tjocka tanniner. Bråkigt slut med en del beska.
2008 Pajé. Borde ha varit bättre.

Till sist det nionde cru-vinet vilket har en frisk, något sluten doft med en del metalltoner. En inte helt pigg, röd frukt, mint, kola och den klassiska målarlådan som tittar upp.

Smaken öppnar friskt och med en tät, rejält söt frukt. En läskande, god syra. Bra bredd och struktur. Tätt, men också med en hel del charm. En lätt köttighet antyder en viss utveckling, men annars känns vinet som om det inte har öppnat sig än. Eftersmaken är lång och läcker med markerade, tjocka tanniner som tar över. Behöver mer tid.
2008 Montefico

Flaskorna:

PdB butts

Listan med priser nu. Alla viner köpta 2016 från Winefinder utom Rio Sordo som köptes från Töpler 2018:

  1. 2008 Pora, 505 kr, 0-1, 13p
  2. 2008 Rio Sordo, 465 kr, 1-0, 15,5p
  3. 2008 Asili, 532 kr, 1-0, 16p
  4. 2008 Ovello, 443 kr, 0-1, 15p
  5. 2008 Muncagota, 505 kr, 1-7, 14p
  6. 2008 Rabajà, 551 kr, 3-0, 16p
  7. 2008 Montestefano, 455 kr, 4-0, 17,5p
  8. 2008 Pajé, 505 kr, 0-2, 15p
  9. 2008 Montefico, 505 kr 2-1, 17p

Fantastiskt att få prova alla 9 cru-vinerna samtidigt och från samma årgång! Tack Markus!

/Anders K

#1578 20 år i AuZone – Johan Tuvstedt

JT20Den 8 november samlades 13 taggade vinprovare för Johans provning ”20 år i Auzone”. Vi fick först avnjuta ett amerikanskt bubbel från Roederer Estate medan vi lyssnade på intressant bakgrundskuriosa och Johans odyssé i vinvärlden – från studenttiden och druvskörd på plats i Toscana till 2000-talets fördjupade nörderi i vinets ädla konst.

Som framgår av vinerna nedan är syrah en av Johans favoritdruvor och den har en dominerande position i kvällens uppställning. Vi rör oss även över 3 kontinenter och backar inte undan för lite udda inslag såsom kroatiska Plavac Mali.

Vinerna uppvisade överlag generös frukt och fin mognad och det var med viss förvåning man vid avtäckning konstaterade att huvuddelen av vinerna var från 2010 och således ganska unga.

Teorivin / Aperitif – Roederer Estate Brut Quartet N.V

60% Chardonnay, 40% Pinot Noir. Fint utvecklat bubbel från Anderson Valley i norra Kalifornien. Floral näsa med inslag av citrus, honung, ananas, kokos och lite brödiga toner. Inte överdrivet ekad men man anar vaniljtonerna i bakgrunden.

Viss fruktsötma och moderat syra i munkänslan, klart godkänd komplexitet och längd med tanke på den rimliga prislappen.

  1. 2001 Alain Graillot Crozes-Hermitage

Viss mognad anas redan vid synintrycket. Fullt utvecklad näsa med svarta vinbär, järn, damm, jord, cederträ, vitpeppar och lite fuktig källare.

Len och rund munkänsla där svarta vinbär och ceder följer med från doften. Fin syra och en lugn, välbalanserad finish.

Totalt sett ett trevligt vin med full mognad, ursprungstypiskt och hög igenkänningsfaktor i sällskapet, noteras av att det viskas Alain Graillot redan innan avtäckning.

  1. 2010 Copain Syrah Tous Ensemble, Mendocino County Kalifornien

Mörkt lila i färgen. Ung och köttig näsa med ett varmt anslag. Toner av röda bär, viol, söt frukt och vanilj.

Fräsch pärlande munkänsla, stjälkiga drag. Begynnande mognad med len känsla och fin rondör. Frisk syra, tranbär, kanske något syltig finish.

  1. 2010 Clarendon Hills Grenache Kangarilla, Australien

Mörkt röd med intensiva färger. Italieninspirerad näsa med lakrits, hallon, kaffe, mocca, choklad, viol, blåbär, mint, medicinala toner och vanilj.

Hög fruktsötma, värme och lite fatig munkänsla, drar åt hallonsafthållet. Moderata tanniner. Hade behövt lite mer uppfriskande syra och tanninstruktur för att nå högre höjder. Modern nya världenstil med brända fat och rostade toner.

  1. 2010 Gilles Robin Crozes-Hermitage 1920

Märklig butelj. Bruna toner i färgen och en näsa som för tankarna till Venetien snarare än Rhône.

Överutvecklad (skadad) näsa med kaffe, rostade toner, tomatsoppa, mörk choklad, viol, lakrits, tjära och jord. Försämras med tid i glaset.

Svalare och något fräschare i munkänslan, mognad, lena tanniner, kaffetoner, mörk frukt. Dragen av torkade druvor och medicinala toner kommer igen även i munnen, känsla av kokt frukt. Lite tunn och vattnig finish. Lagringsproblem? Borde levererat betydligt bättre.

  1. 2010 Craggy Range Sophia, Gimblett Gravels Nya Zeeland

Mörkt lila i färgen. Tydlig nya världenprofil på näsan, köttigt anslag med plommon, svarta vinbär, choklad och tydliga men snygga fattoner.

Söt och fyllig frukt med cassis och plommon. Viss fräschör som balanserar den varma frukten. Merlotdominerad bordeauxblend i modern tappning. Känsla av rostade fat utan att gå till överdrift.

  1. 2010 Ojai Syrah, Santa Barbara Kalifornien

Mörkt lila i färgen. Norra Rhôneinspirerad näsa med tät frukt där björnbär är mest framträdande. Köttig och pepprig med örtiga drag, tjära och jord, viss mognad anas.

Elegant fräsch munkänsla, bra balans med fin syra, finkorniga tanniner och läcker frukt med cassis och björnbär. Lite gröna toner klingar i bakgrunden på ett trevligt sätt. Fick min ”bäst röst” i kvällens line-up.

  1. 1990 Castell’in Villa Chianti Classico Riserva

Mörk center med brun kant. Lätt oxiderad näsa med kaffe, fat, rostade toner, låg frukt, läder och julkryddor, spiskummin och kanel. Något past peak, lite kokt känsla och drag av tomatsoppa.

Lite fadd munkänsla med låg syra, viss fräschör och grepp kvar. Fick min ”sämst röst” i kvällens uppställning.

  1. 2009 Vinarija Dingac Plavac Mali Dingac, Kroatien

Orange ton i färgen. Omedelbart uppenbart att jag aldrig provat vinet tidigare när jag stack ner näsan i glaset. Spännande näsa med grym attack av violpastiller, florala toner, Ahlgrens bilar, rabarber, vanilj och en fluorliknande kemton. För tankarna till tandläkarbesök.

Den extrema violdoften slår igenom även i munkänslan, höga tanniner, viss mognad. Mycket annorlunda vin, kanske mer intressant än bra.

Listan, utan priser, ty provningen var gratis! 🙂

  1. 2001 Alain Graillot Crozes-Hermitage, 0-1, 17p
  2. 2010 Copain Syrah Tous Ensemble, 3-0, 16,5p
  3. 2010 Clarendon Hills Grenache Kangarilla, 1-2, 16p
  4. 2010 Gilles Robin Crozes-Hermitage 1920, 0-2, 16p
  5. 2010 Craggy Range Sophia, 3-0, 17p
  6. 2010 Ojai Syrah California, 3-1, 17,5p
  7. 1990 Castell’in Villa Chianti Classico Riserva, 1-3, 15p
  8. 2009 Vinarija Dingac Plavac Mali Dingac, 2-4, 16p

/MK