Category Archives: vin

#1516 Sherry, fino och manzanilla

Höstens andra ordinarie provning handlade om sherry och specifikt fino och manzanilla.

Jan Lindroth hade plockat fram några olika exempel på finos från Jerez och Montilla Moriles. Några av dessa finos från Jerez var specifikt från Sanlúcar de Barrameda och alltså Manzanillas. Nedan en beskrivning av de olika vinerna.

IMAG4602

Vin nr 1. Lustau, Lustau Puerto Fino. Ljust gul, salt, lite jäst, citrus och mineral i doften, smaken torr och stram, hög syra, jäst, citus och sälta. Allmänna kommentarer var rieslinglik, nötter, lite kemisk och jästig.

IMAG4609

Vin nr 2. Manzanilla La Gitana En Rama, Bodegas Hidalgo La Gitana. Guldgul i färg, doften lite nötter, jäst, trä, sälta och mognad/oxidation. Jag hittade nötter, jäst, trä, alkohol och oxidation i smaken. Gamla äpplen, marsipan och lite sötma i den något trötta eftersmaken var några av de allmänna synpunkterna.

IMAG4610

Vin nr 3. Alvear Fino En Rama 2012, Alvear. Färgen ljust guldgul, doften gammalt smör, nötter, citrusskal, jäst och murket trä och smaken viss syra, sälta, grönmögelost, lite citrus och jäst. Kollegorna hittade marsipan, vanilj och ”fetma” i doften. Smaken oljig, fyllig och kanderade citrusskal.

IMAG4611

Vin nr 4. La Bota de Fino 68, Equipo Navazos. Bronsgul färg, fat, mognad, jäst och lite ost i doften. Fat, trä, torrhet och lite oxidation i smaken. Medlemmarna tyckte vinet doftade bränt bröd, oxiderat, diskret och hade en avrundad smak med mindre syror.

IMAG4613

Vin nr 5. Manzanilla Pasada Pastrana, Bodegas Hidaglo La Gitana. Ljust guldgula färgtoner, mineral, salt, jäst, citrusskal och kalk i doften. Smaken bjöd på citrus, sälta, kalk och lite trä. Andra kände sesamkaka, hasselnötter/valnötter och lite oxidation i doften och ärtskott och sälta i den lite oxiderade smaken.

IMAG4614

Vin nr 6. Fino Tradicion, Bodegas Tradicion. Guldgul, ngt lösningsmedel, jäst och nötter i doft. Smaken hade smör, gammal ost, sälta och jäst. Kakdeg, mandeltoner och nougat samt fet och fyllig smak hördes från flera.

IMAG4615

Vin nr 7. Gran Barquero Fino En Rama, Perez Barquero. Guldgul färg, doft av jäst, trä, fat och lite oxidation. Smaken salt, torr, mineral och eftersmaken stram och lång. Simbassäng/finodoft med spretig smak med syra, alkohol och citrusskal sades runt bordet.

IMAG4617

Vin nr 8. Antique Fino, Fernando de Castilla. Bronsfärgad, doft av gammalt smör, jäst, trä och aprikos. Smaken uttorkat trä, ammoniak, sälta och syra. Örtig, rå potatis, komplex, nötig med oxidation och fräsig syra tyckte några.

IMAG4619

 

Sammanfattningsvis en mycket intressant och, i alla fall för mig, provning som gör att jag kommer dricka mer sherry (inte minst fino och manzanilla). Till detta bidrog även de olika tilltugg vi fick efter provning och som visade vilka utsökta matviner detta är.

 

  1. Lustau Puerto Fino, Lustau, Jerez, druva Palomino Fino, 15%, 125:-
    0/3/9, 13p
  2. Manzanilla La Gitana En Rama, Bodegas Hidalgo La Gitana, Jerez, druva Palomino Fino, 15%, 115:-
    1/0/9, 14p
  3. Alvear Fino En Rama 2012, Alvear, Montilla Moriles, druva Pedro Ximenez, 15%, 95:-
    1/2/9, 13,5p
  4. La Bota de Fino 68, Equipo Navazos, Jerez, druva Palomino Fino, 15%, 262:- 0/0/9, 15p
  5. Manzanilla Pasada Pastrana, Bodegas Hidaglo La Gitana, Jerez, druva Palomino Fino, 15%, 145:-
    1/1/9, 14p
  6. Fino Tradicion, Bodegas Tradicion, Jerez, druva Palomino Fino, 15%, 262:-
    2/0/9, 14p
  7. Gran Barquero Fino En Rama, Perez Barquero, Montilla Moriles, druva Pedro Ximenez, 15%, 162:-
    2/1/9, 15,5p
  8. Antique Fino, Fernando de Castilla, Jerez, druva Palomino Fino, 17%, 213:- 2/2/9, 14,5p

//TB

 

#1509 Mallorca runt

Efter en veckas rundresa och vinprovning på Mallorca i slutet av januari hade Jonas G med sig ett antal flaskor i bagaget och i början juni ställde han till med en rundtur bland Mallorcas vingårdar. Intressant, mestadels gott och av varierande kvalitet. Emellanåt kanske lite väl strävt.

Alla vinerna kom från Mallorcas två DO men det finns också två områden som erkänns regionalt. Bland druvorna på Mallorca märks Manto Negro, Callet, Gorgollassa, Cabernet Sauvignon, Syrah, Merlot och Tempranillo.

1. Veran 2011, Finca Biniagual, Binissalem

Rustikt vin med vanilj och fat i doften som var läckert mogen. Mjuk och god med charkuterier och rökigt bacon i smaken. Balanserad och rätt elegant.

2. La Llebre 2015, Conde de Suryot, Pla i Llevant

Tunn och tanninrik i doften som inte var särskilt insmickrande. Rivigt sträv och avvisande i munnen. Grov och alldeles för lite frukt.

3. Serral 2014, Can Ramis, Binissalem

Bärig och lättsam i doften med elegant och balanserad smak med lång efterdyning. Bra frukt och tanniner.

4. Estel Estgima2015, An Negra, Pla i Llevant

Lingon, frukt och lite skumbanan i doften, bärigheten återkom i smaken. Mjuk, följsam och god om än lite alkoholstinn.

5. Negre Bocchoris 2015, Tianna, Pla i Llevant

Tunn och ganska intetsägande i doften. Knuten med viss aning av mynta. Rund och balanserad i smaken med frukt och en del tanniner. Vinet dog dock rätt snabbt i glaset.

6.Memories de Biniagual 2012, Finca Biniagual, Binissalem

Lätt och ljus doft med skogshallon och lite blommighet. Väl sammansatt, god och lätt i munnen med frisk fruktighet.

7. Sa Rota Reserva, Bodegas Bodoy, Pla i Llevant

Söt och syltig med kryddighet i doften,. Maffig i smaken med fat, rondör och täthet.

8. Reserva Privada 2012, Macia batle, Binissalem

Mogen och anistoner i doften och viss stallighet. Fruktig och balanserad i smaken med bra syra och längd. Riktigt bra och kvällens klara vinnare.

Vin, pris, röster (bäst-sämst), betyg.
1. Veran 2011, Finca Biniagual, Binissalem, 2011, 200 kr, 0-1, 14
2. Serral 2014, Can Ramis, Binissalem, 328 kr, 1-1, 13,5
3. Serral 2014, Can Ramis, Binissalem, 154 kr, 3-2, 14,5
4. Estel Estgima2015, An Nega, Pla i Llevant, 287 kr, 0-4, 13
5. Negre Bocchoris 2015, Tianna, Pla i Llevant , 159 kr, 0-0, 14
6. Memories de Biniagual 2012, Finca Biniagual, Binissalem, 190 kr, 1-1, 15
7. Sa Rota Reserva, Bodegas Bodoy, Pla i Llevant , 190 kr,1-3, 14,5
8. Reserva Privada 2012, Macia batle, Binissalem, 302 kr, 6-0, 15,5
//JL

Hos Elio Sandri, Piemonteloggen del 17

Mot SerralungaI det allra nordligaste hörnet av Monforte, nedanför den gamla borgen i Castiglione Falletto, hittar vi med lite möda till Elio Sandris vineri. En liten slingrig väg leder upp från den större vägen mot Monforte som går i dalen mellan Serralunga och Perno. Ingen skylt pekar ut att det är dit vi ska, men Masnaghettis karta är tydlig och vi tar av från vägen och klättrar upp på höjden där vineriet alltså ligger. Ett par män jobbar ute på planen framför huset och vi frågar efter Fabrizo som vi har stämt träff med. Nej, han är inte där utan i Alba, meddelar de lite undrande. Efter lite diskussion ringer de upp honom åt oss och då jag får tala med honom står det klart att han helt enkelt har glömt bort att vi skulle komma. Nå, Alba är ju inte så långt borta, så han meddelar att han är hos oss om 20 minuter, om vi kan vänta. Visst kan vi det. Det är en strålande höstdag, om än en sval sådan, vilket känns om man är i skuggan. Med solen i ansiktet promenerar vi tillbaka en bit längs vägen nedåt dalen. Vingårdarna i Serralunga reser sig framför oss och vi identifierar Massolinos terrass där vi för bara några timmar sedan stod och tittade på de vingårdar där vi just nu befinner oss. På bägge sidor om Serralungas slott breder vingårdarna ut sig, så här i början november klädda i sprakande höstfärger i alla möjliga nyanser från grönt, över gult och till rött. Vi diskuterar bakom vilken ås Vigna Rionda ligger och kommer fram till att det är den med ett litet hus, en ciabot, som man kallar dem här, i ena ändan.

Fabrizio på vespaVi spanar nedåt vägen när de tjugo minuterna har gått och ser så småningom en liten man som kommer puttrande på en vespa. Det är något målmedvetet över honom, hur det nu kan vara det över en man på en vespa, men vi får intrycket att han är på väg till oss. Mycket riktigt svänger han av från huvudvägen, upp på den slingriga vägen vi tidigare tog. Snart är Fabrizio, för det är alltså han, uppe hos oss och vårt besök kan börja. Han har pigga, plirande ögon, en spetsig näsa och en allmänt nyfiken uppsyn, vilket får Eric att raskt döpa honom till Klas Klättermus.

FabrizioInnan det sedvanliga besöket i källaren får vi vet att Fabrizio är Elios svåger och han hjälper till med lite av varje, bl.a. marknadsföring. Elios pappa köpte vingården i början av 60-talet. Från början såldes det mesta av druvorna och en del säljer de fortfarande men de gör också själva runt 20000 flaskor per år. Elio är utbildad vinmakare i den renommerade skolan i Alba och, som vi ska erfara då vi på kvällen träffar honom till middagen i La Morra, så har han bestämda åsikter om det mesta inom vinmakning.

BottiI källaren provar vi ett gäng viner från fat av varierande storlekar, från barriquer till stora botti. Först en 2015 Barbera Superiore som de tänker buteljera i februari-mars 2017. Det har en djup, tät, dov, rätt djurisk doft med en viss jästton. Frukten är mörk, tät och ren. I munnen intensivt och pepprigt med en snygg syra och en del finkorniga tanniner. Tufft och mineraliskt, men läckert och pepprigt efter. Riktigt bra. Till vår glädje ser vi på en lapp på fatet att Bristly har beställt 100 lådor av detta vin.

Fabrizio o Barbera 2015Fatet bredvid ser spännande ut, emedan det innehåller en 2010 Barbera d’Alba, så det ber vi att få prova. Visst, tycker Fabrizio och vinet visar sig vara tätt och snyggt med fräscha, aromatiska, blommiga toner av röd hallonlik frukt. Även i munnen är det friskt, tätt, rent och snyggt med en läskande syra. Blommorna och hallonfrukten kommer igen. Finkorniga tanniner och en intensiv, lång, fantastiskt läcker smak. Nästan svårt att förstå att detta fräscha vin har legat på fat i sex år. Kunde inte Gabriel på Bristly ta hem ett gäng flaskor av detta vin också? Jag är övertygat om att de skulle ta slut i ett nafs när ryktet om dem börjar gå. Så provar vi ur botti det vin som ska bli Barolo 2014. Det har en lite lustig rostad doft och en fräsch, djup, mörk frukt. Påtagliga, torra, tuggbara tanniner som lämnar tungan rejält torr efteråt. Inget snack om att det är i Monforte vi befinner oss, om vi nu glömt det.

Här berättar Fabrizio att de år då de gör Riserva, så släpper de den vanliga Barolo samtidigt. Det är alltså ingen skillnad i lagringstid på de två. Elio gör varje år ett urval av vin från de bästa druvorna och de kan komma från olika delar av vingården från år till år. Han kallar detta urval för ”The virtual vineyard” och det är alltså de utvalda druvorna som används till riservan.

Vi provar ett bottivin till. Det här ska bli 2011 Barolo. Det har en tät, rätt varm, körsbärsfrukt och toner av mint, rosor och cacao. Smaken är maffig med en tät, söt frukt och en god syra. Bra kraft och växande, torra tanniner. Torr, lång eftersmak med goda mineraltoner. Riktigt bra för årgången.

Tidigare gick vi förbi en ensam barrique som var märkt ”10 Atto a Barolo”, alltså ämnad att bli Barolo 2010. Det visar sig onekligen vara ett kvarvarande obuteljerat fat med 2010 Barolo. Doften är ren och snygg och dominerad av de där klingande rena rosorna parade med friska minttoner som nebbiolo i sina bästa stunder uppvisar. Bra frukt och en liten gödselton. Även smaken är frisk, tät och fylld av rosor och mint. Fantastiskt ren och snygg! Så tar de massiva 2010-tanninerna över. Härligt strukturerade, tuggbara och dominanta. Verkligen ”tannini importanti”, som italienarna beskriver dem.

CementEfter denna imponerande upplevelse är det nästan svårt att gå vidare med provandet, men vi ger oss i alla fall på två exempel från 2012, ett prov från cementtank och ett från botti. Cementprovet är rejält mintigt, som en nyöppnad rulle av Strong. Lite slutet och med en reduktiv ton. Intensivt och mörkfruktigt med en läskande syra och bra, finkorniga, tuggbara tanniner. Bottiprovet har en härligt öppen, mer klassisk nebbiolodoft där rosorna dominerar över minten. Det är friskt och läskande med en öppen, aromatisk frukt.

ButtsAvslutningsvis provar vi även två butlejerade vienr. 2008 Barolo Riserva visar, förstås en del mognad, men har ändå en hel del tid kvar tills det bör drickas. Doftar mustiga körsbär, en aning målarfärg, lite kalops och balsamico. Smaken är frisk och tät, med tuggbara, tanniner som börjar rundas av, men fortfarande lämnar sitt torra, typiska Monforteavtryck i eftersmaken. 2004 Barolo är fint utvecklad med läckra nebbiolorosor, tjära, stall och lite trä. Det har en frisk, tät, kryddig, tuggbar smak. Frukten är söt och mogen och det finns toner av tjära och vinteräpplen. Tanninerna är fortfarande framträdande, men också hyggligt avrundade. Lång eftersmak med kraft och bra stil.

Vi rundar av vårt besök och tackar vår vän Klättermusen, alltså Fabrizio, för ett mycket givande besök och kommer överens om att även träffa Elio Sandri till kvällen, då han är tillbaka.

Mötet med Elio under en god middag på utmärkta More e Macine i La Morra blir minnesvärt. Mannen är en veritabel guldgruva av djupa kunskaper om hur man gör vin och han delar gärna med sig av dem. Jag skulle gärna delge er allt han sade, men tyvärr pratade han oavbrutet, på italienska, och jag fick koncentrera mig hårt för att hänga med. När sedan Fabrizio skulle översätta vad han sagt för de andra, fortsatte Elio i mitt andra öra. Det blev helt enkelt information overload, så tyvärr kan jag inte återge vad han berättade. I bästa fall kan någon av mina medresenärer kommentera med lite minnesbilder från kvällen, då vi också fick prova ytterligare några årgångar. Förhoppningsvis får jag träffa Elio igen och då kanske jag också får tid till att anteckna. Hur som helst är det helt klart en man som vet vad han håller på med och har ordentligt på fötterna varför han gör. Jag tycker också vinerna låter en förstå detta, med all den struktur och karaktär som de innehåller. Kul att Bristly hittat denna spännande producent.

/Anders K

#1506 Champagne 2008

2008 är hyllad som en stor årgång i Champagne. JT tyckte vi skulle undersöka hur det ligger till med den saken och ställde upp några 08-or mot ett urval av andra årgångar, som vanligt allt blint, förstås.

IMAG2334~2-20170628-214354991

Första vinet har en finstämd doft med lite jäst, bröd och humle. Känns ungt och har också en lite lustig, frän ton. Smaken är frisk och stram med bra mousse och kanske en något oren biton. en del brödighet och en bra, växande mineralton i eftersmaken. Hygglig längd, men lite enkelt.
2004 Vilmart, Coeur de Cuvée Inte fullt så ungt som jag tyckte. Borde ha presterat bättre.

Andra glaset bjuder på en dov och tät, rätt åldrad doft med sherrytoner/oxidation. Lätt brända toner och svamp och kola. Smaken öppnar friskt, rikt och krämigt. God syra och tjockt i munnen. Utvecklat, med rätt trött frukt. tuggbar, lite besk eftersmak. Bra tryck, men måttligt med charm.
2002 Pol Roger  Märkligt åldrat. Skadad flaska? På en Pol Roger-vertikal som Ward Wines ordnade Var 02-an klart bättre, men fortfarande var den ordentligt utvecklad och lita av sherrytonen fanns där igen. Inget att ligga länge på, skulle jag tro.

Ung, druvig och kryddig doft med bra djup. Inslag av kåda, guava, päron, parfym och krossad flinta. Frisk och krämig attack med en del rondör och bra mousse. Rätt kraftfull smak med bra syra, kanske aningen grovhugget. Lång, brödig eftersmak med hygglig mineralitet. Bör nog lagras något år till.
2006 Deutz Brut Millésimé

Ung, kryddig, frisk och fräsch doft med en viss svavelton. Stramt med toner av rök, humle och tändsticksplån. Frisk, stram, ren smak med bra mousse. Frisk syra och snyggt, men utan alltför mycket djup. God, kryddig eftersmak med en del mineralitet och en liten, god grapefruktbeska. Gott, men lagra gärna något år.
Charles Heidsieck NV (2009/2010) En alldeles utmärkt standardcuvée, som dessutom blev kvällens vinnare!

Ung, aromatisk, druvig doft med päron, citrusskal, tutti frutti och en liten dammighet. Bra mousse och bra, frisk syra. Bra intensitet och markerade, växande, tuggbara mineraler. Torr, stram och något krävande eftersmak. Gott och min favorit i kväll, men bör lagras.
2008 Pol Roger

Rätt fyllig och öppen doft med gul frukt, banan och en viss dammighet. Frisk, rätt snygg och ren attack. Kryddigt med markerad mineralbeska och lite låg frukt. Torr, mineralisk, rätt dammig eftersmak. Ointressant, på något vis.
2008 Deutz Brut Millésimé Hm, jag som trodde jag gillade Deutz stil. Kanske är den för ung, helt enkelt.

Kryddig doft, lite enkel och snål doft med kåda, lite kött, hyacint och aningen åldrade äpplen. Något frän attack, men bra mousse och god syra. Hyfsat djup och bra, växande mineralitet, som dock blir väl besk mot slutet. Tuggbar men lite enkel eftersmak med bra längd.
2008 Vilmart, Coeur de Cuvée Klart roligare än 04-an, men kändes rätt spretig nu. Åter ett lagringsobjekt.

Läckert öppen och yppig doft med rostade toner, gul frukt, lite målarfärg och apelsinmarmelad i en oxidativ stil, fast på ett mer positivt och, förmodligen, avsiktlig stil än pol Rogers 02-a. Frisk, krämig, dov attack. Bra syra och utvecklad, kanske något trött, bränd frukt. Bred, tuggbar, mineralstinn smak, men framträdande beska efteråt.
2008 David Leclapart, Premier Cru L’Apôtre Något av en vattendelare, där somliga i församlingen älskade den oxidativa stilen, medan andra tyckte den var för trött.

Tabellen. Priserna är utpriser.

  1. 2004 Vilmart, Coeur de Cuvée, 970 kr, 1-3, 14p
  2. 2002 Pol Roger, 627 kr, 0-3, 16p
  3. 2006 Deutz Brut Millésimé, 552 kr, 1-2, 15 p
  4. Charles Heidsieck NV (2009/2010), 457 kr, 5-1, 16,5p
  5. 2008 Pol Roger, 549 kr, 2-0, 17,5p
  6. 2008 Deutz Brut Millésimé, 599 kr, 0-2, 14,5p
  7. 2008 Vilmart, Coeur de Cuvée, 923 kr, 3-1, 15,5p
  8. 2008 David Leclapart, Premier Cru L’Apôtre, 1146 kr, 2-2, 16,5p

Kul att få en överblick över 08-orna och särskilt med jämförelserna med lite äldre årgångar. Tack Johan!

/Anders K

#1511 Champagne 2006

Den 15 juni höll PJ en provning med sex champagner från 2006. Han inledde provningen med att kort berätta hur han vid en provning av champagne 06 blev imponerad av dess höga kvalitet. En upplevelse han nu valt att dela med oss.

De sex viner vi provade var följande:

Champagne 2006, 1Vin 1. 2006. Louis Roederer Starck. Brut Nature

Ljust guldgul. Tydlig doft av champinjoner och smör, men även toner av bröd, honung, aprikoser och en aning gula plommon kunde anas.

Smaken var, som någon uttryckte det, snustorr, med mycket signifikanta syror. Den var mycket frisk och citrussyrlig med en eftersmak av bittra örter.
Kvällens förlorare.

 

Champagne 2006, 2Vin 2. 2006. Louis Roederer Cristal

Guldgul färg. Doft av tropisk frukt, ananaskarameller och söta, gula plommon. Upplevdes som mycket fruktdriven, med en touch av citrus.

Frisk, komplex smak och en härlig mineralitet. Det fanns toner av grönt äpple, litchi, ananas och gula plommon. En aning grapefrukt i avslutningen.
Kvällens vinnare.

 

Champagne 2006, 3Vin 3. 2006. Belle Epoque. Perrier Jouët. ( Magnumflaska)

Färg ljust guldgul. Komplex doft med toner alltifrån knallpulver och mineral till vingummin, gröna kulor och nässlor.

Smaken var stram och fruktig. Det gick att urskilja smaker som persika och citronsorbet. Ett friskt, lite örtigt vin med citruskaraktär.

 

 

Champagne 2006, 4Vin 4. 2006. Belle Epoque. Perrier Jouët. Rosé.

Ljust orangeröd färg, påminnande om rött guld. Doften frisk och fruktig med toner av honung, hallonbåtar, smultronmousse och jordgubbsglass.

Även smaken var frisk och påminde om hallon, jordgubbar, smultron och en aning av blodapelsin.

 

 

Champagne 2006, 5Vin 5. 2006. Tattinger. Comtes de Champagne.

Ljust guldgul färg. Doft av mineral och tropisk frukt, men även av nässlor, fläder och champinjoner.

Inte så stram, utan lite mjukare i smaken. Toner av tropisk frukt och italiensk fruktsorbet. Lång eftersmak.

 

 

Champagne 2006, 6Vin 6. 2006. Tattinger. Comtes de Champagne. Rosé.

Orangeröd. En komplex doft av just mognade jordgubbar och geléhallon. Kritiker till detta vin tyckte att det hade ganska liten doft och att det fanns en anings nyans av solvarm ketchupflaska.

Smaken var stram och komplex med en ton av grapefrukt i eftersmaken.

 

 

Listan

Vi fick ingen skriven lista, så detta är det jag lyckades få med i mitt provningsprotokoll. Kan eventuellt vara lite ofullständigt. Ber i så fall om ursäkt för det.

  1. 2006. Louis Roederer Starck. Brut Nature 12%/ 695 kr
  2. 2006. Louis Roederer Cristal 12%/150£
  3. 2006. Belle Epoque. Perrier Jouët. ( Magnumflaska) 295£
  4. 2006. Belle Epoque. Perrier Jouët. Rosé. 185£
  5. 2006. Tattinger. Comtes de Champagne 12,5%/82,50£
  6. 2006. Tattinger. Comtes de Champagne. Rosé 12,5/175£ 

/AR

#1507 Sicilien

I en mycket tidseffektiv teorigenomgång pekade Jens ut fyra områden på Sicilien som de mest intressanta för röda kvalitetsviner: Faro, Etna, Noto samt Vittoria. Årgången 2014 nämndes som ett stort år på ön.

Sex röda viner, de flesta relativt ljusa till färgen, serverades blint.

Det första vinet hade en uttalad doft av fläskkorv, alltså kryddor plus en varm köttighet. Vinet var eldigt (15%) med rejäl strävhet, måttlig syra och en del buljongaktig sälta. Egendomligt och inte helt lätt att älska. Tror vi trots allt var inne på Etna på denna. Detta var 2014 San Lorenzo från Girolamo Russo. Druva Nerello Mascalese med en aning Nerello Cappuccio.

 Nästa vin var betydligt mörkare till färgen och hade trots ungdomen läder i doften (kännetecken för druvan enligt Jens). Vi hittade också citrus, åt bergamotthållet, och kronärtsskocka. Frukten söt med bra syra och måttliga tanniner.  Gjort på 100% Nero d’Avola och från Vittoria (men IGT Sicilia):

2014 Occhipinti Siccagno

Vin nummer tre började med en naturvinsliknande reduktiv doft, animalisk, men efter hand bärig. I smaken massor av bär: hallon(-godis), slån, rönnbär  med hög syra och en del tanniner.  Den här kändes ganska uppenbart som Etna och var det, 2014 Passopisciaro Passorosso, gjort på Nerello Mascalese.

IMG_1995

Efter tre viner utan att jag känt fat, kom så nr 4 som hade en tydlig rostad fatkaraktär och goda körsbär i doften. Smaken komplex med gröna örter, läder, mörka bär, fat och mycket lång, aning bitter eftersmak. Rejält hög strävhet. Behöver nog mer tid. Etna igen och gjort på oympade Nerello Mascalese och Nerello Cappuccio: 2014 Prephylloxera ”La Vigna di Don Peppino” från Tenuta delle Terre Nere.

Vin nr fem öppnade med flyktiga syror, valnöt och citrus i doften. Kändes klart moget i sällskapet, så även i smaken som var slank, avrundad med fin syra och ringa tanniner. Litet fat och god frukt. Mycket elegant och helt färdigt men höll kanske inte ihop så bra i glaset. Detta var det enda vin som inte kom från 2014, och det blev röstat till bästa vin: 2009 Palari Faro, gjort på 60% Nerello Mascalese, 20% Nerello Cappuccio, 15% Nocera, 2% Jacche, 2% Acitana och 1% Cor’e Palumba. Tror ingen gissade Faro på denna utan snarare Etna igen.

Sista vinet var ungt med mörk frukt i doften, hallonkaramell med dragning åt fotsvett. Smaken snäll med låga tanniner och urgod hallonfrukt, lite smågodis och aning bitterhet. Klunkbart. Här var vi några som tänkte på Frappato, som också visade sig ingå till en mindre del. Vinet var en Cerasuolo di Vittoria:  2014 Planeta Dorilli (70% Nero d’Avola, 30% Frappato). Bra prisvärde här.

IMG_1996

Tack Jens för en mycket intressant provning med viner som inte så ofta hälls på AuZone.

  1. 2014 San Lorenzo, Girolamo Russo, Etna Rosso, 330 kr, 1-2, 13p
  2. 2014 Siccagno, Occhipinti, IGT Sicilia, 235 kr, 0-1, 15p
  3. 2014 Passorosso, Passopisciaro, Etna Rosso, 265 kr, 1-2, 14p
  4. 2014 Prephylloxera ”La Vigna di Don Peppino”, Terre Nere, Etna Rosso, 560 kr, 1-2, 16p
  5. 2009 Palari Faro, Palari, Faro, 420 kr, 5-0, 17p
  6. 2014 Dorilli, Planeta, Cerasuolo di Vittoria Classico, 160 kr, 1-2, 15p

Åke

#1505 Alsace

I skrivande stund är det en dag kvar tills Frankrike skall få en ny president. I den franska debatten så jämför man sig ständigt med Tyskland, och Tyskland vinner i princip alla grenar, fotboll inkluderad. Ingen annanstans är närheten till Tyskland och jämförelsen så pregnant som i Alsace, åtminstone när det gäller vin. Det beror säkert på att man, som i princip enda region i Frankrike, odlar druvor som även är typiska för Tyskland: riesling, gewürztraminer, pinot blanc (Weissburgunder) och pinot gris (Grauburgunder).  Så vart är Alsace på väg? Blir vinerna sötare, och då menar jag de traditionellt torra matvinerna, inte Vendange Tardive (VT) eller Sélection de Grains Nobles (SGN). Det är åtminstone känslan man fått de senaste tio åren. I Tyskland går utvecklingen för motsvarande viner mot mindre sötma.

Första vinet har en lätt rosa färg som antyder pinot gris; en blommig, om än något knuten doft, en fyllig, fruktig smak med aprikoser och någon restsötma. Gott och viss elegans. Vinner förmodligen på lagring. 14p idag, förmodligen 15p om fem år.

2013 Paul Ginglinger Grand Cru Eichberg Pinot Gris

Andra vinet har en angenäm, mogen doft av petroleum och gummislang; en torr, frisk smak med rejäl syra med gröna äpplen och mineraler. Smakrikt och gott nu. 15p

2012 Wolfberger Rangen Riesling

Tredje vinet har en klar, gul färg med en något kryddig doft; en fyllig söt smak med syra och smak av päron. Ung och förmodligen på väg upp, men inte riktigt mitt vin. 14p

2013 Mure Clos Saint Landelin Pinot Gris

Fjärde vinet har en gul-grön färg; en öppen, angenäm mineralsik doft och frukt som jag gissar är pinot blanc. Den känslan förstärks av en torr, medelfyllig och smakrik karaktär. Rejäl kropp, längd och fin karaktär. 16+p

2015 Pichler-Krutzler Loibenberg Riesling. Oj, ingen PB utan riesling från Österrike. Här var man ute och cyklade.

Femte vinet har en gul-grön färg; en öppen, angenäm doft av petroleum; en mycket torr smak, fylld med syra och citrustoner, men i stort sett ingen frukt. Petroleum och utan tvekan riesling. Här skulle jag använda ordet obalanserat. Det finns bara en komponent: syra. 13p

2008 Trimbach Cuvée Frédéric Émile. Ingen överraskning direkt. Jag förstår mig inte på det här vinet. Drack en gång en 1983 som då var ett av de bästa vita viner jag någonsin provat. Därefter har det aldrig imponerat. Jag förstår att Trimbach vänder sig mot den sötare trenden, men måste man göra vin på omogna druvor?

Sjätte vinet har en kraftig gul färg; en stor öppen, fruktig doft av marsipan och apelsin; smaken är mogen, söt med botrytis, koncentrerad och lite Sauternes-lik. Bör vara en VT eller SGN. 15+p

2007 Leon Beyer VT Gewürztraminer

Sjunde vinet åter gul-grönt; ung knuten doft av mineral, bensin och krutrök; söt, fyllig smak med låg syra. Komplext och smakrikt, ungt idag och växer säkert en storlek med fem års lagring. 15p

2015 Domaine Weinbach Cuvée Laurence Gewürztraminer

Åttonde och sista vinet har en öppen, mogen och något oxiderad ton med bokna äpplen och apelsin; mycket söt, fyllig och lång smak med russin. Komplext och gott. Bra att dricka nu. Förmodligen en VT eller SGN. 16p

2009 Marcel Deiss Altenberg de Bergheim. Som så ofta blandar Deiss olika druvor i sina viner, exakt vilka oklart här, men Gewürz finns garanterat med.

Tabell (bäst-sämst, pris)

  1. 2013 Paul Ginglinger Grand Cru Eichberg Pinot Gris, 0-0, 183 kr*
  2. 2012 Wolfberger Rangen Riesling, 1-1, 299 kr
  3. 2013 Mure Clos Saint Landelin Pinot Gris, 0-2, 235 kr*
  4. 2015 Pichler-Krutzler Loibenberg Riesling, 4-1, 296 kr
  5. 2008 Trimbach Cuvée Frédéric Émile, 1-2, 330 kr
  6. 2007 Leon Beyer VT Gewürztraminer, 2-0, 332 kr*
  7. 2015 Domaine Weinbach Cuvée Laurence Gewürztraminer, 0-2, 279 kr
  8. 2009 Marcel Deiss Altenberg de Bergheim, 1-1, 550 kr*

Vinerna markerade med * är köpta på gården, övriga på SB.

Så hur sammanfattas detta? De söta vinerna är klart intressanta, oavsett om de är riesling, gewürz eller PG, eller som i Deiss fall, en blandning. För torra viner skulle jag definitivt kliva över Rhen och köpa av en tysk producent jag gillar. Jag misstänker att det gäller för nästan alla druvor och prisnivåer. Undantag finns förstås.

Tack Sven-Olof för en bra provning.

/PW