Category Archives: vin

#1543 Pinot noir från Tyskland

Pinot noir-viner från Tyskland, hur står de sig? I denna provning hade de fem tyska vinerna inga problem med de tre vinerna från övriga världen. Inget av de övriga fick någon bäströst, och alla tre fick sämströster. Men det var svårt att generalisera, så jag går direkt på vinerna:

2012 Moray St Denis från David Duband i Bourgogne hade en frisk hallondoft, men var förutom det enkelt och tunt. Jag var säker på att det var ett rätt billigt tyskt vin.

2015 Liason av Enderle & Moll i Baden var både det billigaste och mest spännande vinet. Lite mjölkig färg, först dov blommig doft, senare en djup hallondoft som avslutningsvis blev mycket parfymerad. Smaken varierade också, först mycket lätt med aningen naturvinskaraktär, sedan kraftigare med också mer smak av hemkört. Trots att jag ofta har svårt för naturviner så hamnade detta på klart plus för mig, men jag förstår också de fyra som hade det som sämst. Jag lärde mig också den hårda vägen risken med att säga positiva saker om naturviner när jag för första gången i mitt liv blev kallad hipster…

2011 Spätburgunder Herrenwingert Erste Lage från Friederich Becker i Pfalz var ett tunt vin med alldeles för mycket fat, och det fick min sämströst.

2010 Burgweg Spätburgunder GG från Knipser i Pfaltz hade mogen färg och en trevlig liten pinotdoft. Slånbär i smaken, bra syra och kraft, och balanserad ek. Ett av de två toppvinerna!

2011 Pinot Noir, Ata Rangi, Martinborough NZ hade jordgubb i doften, smaken började lång god och ganska bourgognelik, men så småningom bredde eken ut sig och sänkte vinet.

2012 Spätburgunder Siebeldingen aus dem Muschelkalk, Dr Wehrheim, Pfalz, var ganska återhållen med tydligt tvålig smak.

2009 Walporzheimer Gärkammer GG, Adenauer, Ahr, var kvällens äldsta, dyraste och bästa vin. Det upplevdes klart ungdomligt med mint och slån i doft och lång balanserad smak med lite bett från stjälk/bittermandel.

2010 Ojai Pinot Noir Bien Naciado, Kalifornien, var det mest aparta vinet. Blint hade det inte fått många gissningar på pinot. Mörkt med malört och svarta vinbär i doft, sötma och malört i smak. Det blev kvällens förlorare, men för mig mer avvikande än dåligt.

Spätburgunder

Tabellen
2012 Moray St Denis, David Duband, Bourgogne, 363 kr, 0-1, 12 p
2015 Liason, Enderle & Moll, Baden, 230 kr, 0-4, 14 p
2011 Spätburgunder Herrenwingert Erste Lage, Becker, Pfalz, 412 kr, 1-2, 9 p
2010 Burgweg Spätburgunder GG, Knipser, Pfaltz, 435 kr, 5-0, 16 p
2011 Pinot Noir, Ata Rangi, Martinborough NZ, 467 kr, 0-1, 12 p
2012 Spätburgunder Siebeldingen, Pfalz, Dr Wehrheim, 465 kr, 1-0, 13 p
2009 Walporzheimer Gärkammer GG, Adenauer, Ahr, 809 kr, 7-1, 17 p
2010 Ojai Pinot Noir Bien Naciado, Kalifornien, 488 kr, 0-5, 14 p

De två vinnarna var ensamma om två saker som man skulle kunna göra om till ett köpråd, och nästa gång jag ser ett vin som uppfyller kriterierna ska jag också slå till. Dels var båda klassade som GG, Grosses Gewächs, och dels (som en annan provare observerade) så var de buteljerade på ”tyska” flaskor. Kanske väljer odlarna bourgogneflaska när de vill fläska på med eken?

Tack för överblicken!

ASi

PS. För övrigt så verkar årgång 2015 ge en fin pinositet i röd bourgogne!

Annonser

#1542 Produttori del Barbaresco

GlasVärldens bästa kooperativ? Ja, det är så kooperativet Produttori del Barbaresco ofta beskrivs och det är nog svårt att finna ett annat kooperativ som skulle kunna göra dem rangen stridig. Vid skördetid bildar de 50-talet medlemmarnas traktorer långa köer uppför backen i den lilla byn Barbaresco för att leverera sina druvor. De vägs in och analyseras i vineriet och med ett system där betalningen för druvorna är beroende av deras kvalitet, så har vinodlarna en stark drivkraft att producera bästa möjliga vara. Vinifikationen är tämligen traditionell med jäsning i ståltankar vid 30 grader och lång skalkontakt, runt 4 veckor, innan vinerna får vila i stora botti i tre år och sedan ytterligare ett år på flaska innan de släpps. Den huvudsakliga produkten är deras Barbaresco, av vilken runt 100 000 flaskor görs och som håller en hög och jämn kvalitet. Sedan 1967 vinifierar man under bra år 9 olika vingårdsviner separat. Dessa 9 ”cru”, vilka alla vinifieras likadant, uppvisar fascinerande olika karaktärer, beroende på de vingårdar de kommer ifrån. Under sämre år gör man inga cru-viner, utan allt åker i stället in i den vanliga Barbaresco, vilken då i gengäld kan vara av högre kvalitet än normalt. Man gör även en Langhe Nebbiolo på druvor från yngre stockar. Här har ni en karta över vingårdarna i Barbaresco.Bara att plugga på!

barbcombo

Som en vägledning till de olika vingårdarnas egenskaper får ni här en beskrivning av dem från självaste Aldo Vacca, den karaktärsfulle och kunnige direktören för Produttori, hämtat från en intervju med honom på The Rare Wine Co:s hemsida:

Pora is approachable; Rio Sordo, elegant; Asili, austere; Pajè, bright; Ovello, lively; Moccagatta, floral; Rabajà, complete; Montestefano, powerful; Montefico, austere.”

Aldo Vacca Boxing for Barbaresco,cr

Aldo Vacca in his famous Boxing for Barbaresco pose

För kvällens provning hade S-E samlat ihop ett gäng Produttoriviner från olika källor. Innan vi började prova, retade han vår aptit ytterligare genom att berätta att vi skulle få prova viner från fyra olika decennier. Det lät ju spännande!

Vi inledde med ett påtagligt ungdomligt vin med en bärig, frisk och fruktig doft med inslag av ljusa körsbär, blåbär, mint och timjan.
Smaken är påtagligt frisk och syrlig med en ljusröd, ganska lätt frukt. De torra, kritiga tanninerna tar raskt ett ordentligt tag i gommen och eftersmaken är ung, bärig, torr och krävande sträv. Här har vi 2011 Montefico, som onekligen lever upp till Aldo Vaccas beskrivning ovan: ”Montefico, austere” Man får ge det tid, så blir det förhoppningsvis lite mer lättillgängligt.

Nästa vin är betydligt mer öppet och inbjudande med en yppig, närmast förförisk, djup och charmig doft. Ung, druvig, röd frukt som körsbär och hallon samt ett helt lass med minttabletter i glaset. Rosorna finns där också och en liten aning djurisk känsla i bakgrunden som redan skvallrar om vad som komma ska.
Smaken öppnar friskt och läskande med en bra, tät röd frukt. God syra, kryddigt, bra bredd, intensitet och charm. En hel del snyggt finkorniga tanniner vilka efterhand tar över frukten en del. Riktigt bra, men behöver lagras. ”Ovello, lively”, ja, varför inte. Det är ju lätt att hålla med när man har facit. Alltså: 2011 Ovello.

Trean är kraftfull, tät och köttig, men har också en bra, sötaktig frukt. Massor av mint och en del choklad.
Smaken är tät med söt, mörk frukt och tjock, tuggbar känsla. En lite mer måttlig syra ger en känsla av värme. Markerade, rätt tjocka, avrundade tanniner som tar över i eftersmaken som är tjock och torrsträv. Tufft slut, men ett bra vin! Här har vi Ovello igen, men nu av årgång 2005. Kanske inte lika ”lively” som det förra vinet.

Så har vi ett ungdomligare vin igen med en fräsch och snygg lätt bärig doft. Klassisk nebbiolo med mint, rosor och lite kakdeg.
Frisk, något kärv attack på smaken med bra intensitet och någon utveckling. Påtagligt kryddigt och med kraft. Tanninerna är massivt kritiga och eftersmaken grovtorr med värme. Rätt bråkigt, men tar sig med tiden i glaset. 2011 Pora. ”Approachable”, tja…

Att femman har mer ålder är uppenbart, redan från den rätt täta orangebruna färgen. Även den dova, lätt skitiga doften är åldrad med toner av köttsoppa, tjära och kola.
Smaken är frisk och läskande med en rejäl köttighet. Tanninerna är avrundade och finkorniga. Smaken slutar snyggt och avrundat med goda, finkorniga tanniner. Kanske lite trött och aningen grovt, men med fin mognad. 1986 Barbaresco. Alltså ”normalen”, ingen vingårdsbeteckning. Någon som har koll på hur 1986 var i Barbaresco?

Sexan har en bra, tät, rökig och köttig doft med gott om tjära och mint. En del rosor dröjer sig kvar också. Fin utveckling.
Smaken har en viss värme, men den balanseras bra av den friska syran. Kryddigt med goda, torra, tuggbara tanniner och en bra längd efteråt. Riktigt bra och kvällens vinnare. 2005 Asili som alltså ska vara ”austere”. Åren i flaska har väl rundat av den värsta strängheten.

Sjuan är finstämd och elegant. Inte alltför expressiv. I tunneln? Där finns ändå en hel del mint, en lätt fruktighet och en torr te-känsla.
Smaken är frisk och läskande med en bra, tät och mörk, sötaktig körsbärsfrukt. En hel del, rätt tjocka tanniner. Inte direkt elegant, mer tätt och köttigt. Lång, god, köttig eftersmak. 2005 Rabajà är väl ett av de högst ansedda cruvinerna och Aldo själv tycker att det är ”complete”. Behöver nog helt enkelt mer tid för att bli mer komplext och uttrycksfullt.

1967

1967 Rabayà Riserva Speciale

Till sist ett påtagligt moget vin med en vackert blekorange färg. Doften är av helt mogen, eteriskt finstämd nebbiolo. Underbart och närmast fragilt. Tyvärr finns där också en viss orenhet i doften, som förtar lite av lyckokänslan.

Smaken har en frisk, läskande syra och ett fint djup. tyvärr ligger åter orenheten där och stör lite i bakgrunden. Tanninerna är avrundade, men ändå tydliga och tuggbart kritiga. Långt, fint slut. Kunde ha varit stort om inte för den lilla orenheten. Det här är 1967 Rabayà, som man stavade det på den tiden. Kommer alltså från det allra första året då Produttori började göra sina vingårdsviner, betecknad Riserva Speciale. Väldigt spännande att få dricka det!

 

Butts

Buttsen

Listan. Samtliga viner inköpta 2017.

  1. 2011 Barbaresco Riserva Montefico, 389 kr, 0-5, 12p
  2. 2011 Barbaresco Riserva Ovello, 389 kr, 2-2, 17p
  3. 2005 Barbaresco Riserva Ovello, 850 kr, 2-0, 16,5p
  4. 2011 Barbaresco Riserva Pora, 389 kr, 1-1, 16p
  5. 1986 Barbaresco, 700 kr, 3-3, 15p
  6. 2005 Barbaresco Riserva Asili, 850 kr, 5-1, 16,5p
  7. 2005 Barbaresco Riserva Rabajà, 850 kr, 15,5p
  8. 1967 Barbaresco Riserva Speciale Rabayà, 1600 kr, 15p

Till maten serverades dessutom 2013 Barbaresco som kändes väl ungt och bråkigt. Det kan nog bli bra – årgången är ju strålande i Barbaresco – men det bör få ligga på rygg några år.

Tack S-E för en strålande provning!

/Anders K

VDP Operaterrassen 5 februari 2018

Givakt.

VDP, smaka på de tre bokstäverna till att börja med. Verband Deutscher Predikatsweingüter. Erkänn att du nästan intar enskild ställning när de korrekt artikulerade orden når dina trumhinnor. Klanderfri ordning inom vinvärlden kan vi gott och väl visa lite uppskattning för och humma lite instämmande till. Cirka 200 odlare har genom ett privat organ skapat en relativt tydlig klassificering som efter ett visst pluggande fastnar ganska lätt. Jämför gärna med Maslows Behovspyramid. Gutswein nere vid basen av triangeln och Grosse Lage när livet är på topp.

Manöver

Vi marscherar medelst civila steg in till Operaterrassen. En viss aktning kommer helt utan kommando, det är fint besök i salen.

Baden har tolv representanter på plats. Tyskland produktion består till en tredjedel av röda druvor och en hel del kommer härifrån. Vi som anmält oss till Lenas provning på torsdag, rött från Tyskland, kommer säkert att få smaka något från detta 40 mil långa distrikt. 15 818 ha odlingar varav 566 ha klassat som VDP.

Mosel har åtta representanter med bord reserverade och distriktet behöver knappast någon ytterligare presentation. Dessvärre lämnade SA Prüm och Van Volxem walk over och borden gapade tomma. Mosel har näst flest producenter under VDP-flagg, 30 stycken. Bara Rheingau har fler med sina 36 VDP-klassade producenter. 8 792 ha varav 477 ha under VDP-flagg.

Mittelrhein. Alla som har smakat ett vin från Mittelrhein upp med en hand…! Nehepp, inte det. Fem VDP-klassade odlare sörjer för att 63 ha vårdas på bästa sätt. Produktionen hos de fem odlarna ligger mellan 50 – 130 000 flaskor per år. Distriktet omfattar totalt 468 ha. Vi gör honnör för denna Kleiner Kämpfer. En producent var annonserad men dök inte upp varför vi får vandra vidare lyckligt ovetande om distriktets förträfflighet.

Fältlystring

Haart 1

Reinhold Haart, en krävande producent. Mosel.

Med undantag för deras Piesport Riesling Trocken, VDP Ortswein, var övriga torra flaskor säreget tuffa med en mineralisk, knastrande torrhet och längd, grapetoner och en viss bitterhet. Synnerligen omogna och frågan är hur många med handen på hjärtat som uppskattar denna tydlighet. Men samtidigt som man brottades med de effektfulla vinerna kunde man inte undgå att imponeras av hantverket och önska att man hade ett antal lådor för lagring. Grafenberg, Goldtröpfchen och Ohligsberg, samtliga GG, var fantastiska tungviktare inom segmentet.

Den söta delen representerades av Piesport Riesling Kabinett 2016, VDP Ortswein, med en spritzighet, ganska tydlig sötma och svinhög syra. Ni får säga vad ni vill men den här måste få landa lite till i flaskan innan den korkas upp. Goldtröpfchen Riesling Spätlese 2008, VDP Grosse Lage, uppvisade så otroligt mycket mer efter sina nio år i flaskan. Ljuvlig doft med behaglig sötma och grönt gräs. Gräddig känsla med ljuvligt, behaglig sötma med nougattoner som bars upp på ett fint sätt av en skön syra och en fantastisk längd. Om jag är riktigt ledsen någon dag skall jag ta ett glas av detta vin så kommer solen att skina igen.

Grunhaus 1

 

Maximin Grünhaus, enkel att tycka om. Mosel.

Redan deras instegsvin Maximin Grünhaus Riesling Trocken 2016, VDP Gutswein, bjöd på en tydlighet och kvickhet som var lätt att ta till sig. Karaktär för en ringa slant. Uppe på toppen av VDP-pyramiden representerades producenten av en GG som följdes av en Feinherb, en Kabinett och en Spätlese. De två första från odlingslotten Herrenberg och de två sista från Abtsberg. GG´n var fantastiskt god redan som ettåring, 2016, med vad jag vill kalla elegans och en behaglig längd. Det lilla anslaget av sötma i Feinherb var omöjligt att inte bli förtjust i. Kabinetten hade en sådan smekande sötma, uppbackad av den renaste syran att jag direkt tänker på en välkänd sommeliers liknelse vid ”änglakiss”. Ynka 7,5 % gör att du aldrig behöver tveka på att ta ett glas till. Utan tillgång till priser kanske man skall passa sig för en rekommendation men husets hela stil var väldigt lätt att tycka om.

Schloss

Schloss Saarstein, ungdomlig lätthet. Mosel

Som en katt bland Hermeliner serverades Saarstein Pinot Blanc trocken, 2015. Vinet uppvisade en viss bitter touch och en inte fullt så angenäm eftersmak. Samtidigt kan man tycka att det är vågat att servera vinet mitt bland alla goda Rieslingviner. Ännu modigare var greppet att servera ett vin från 2017 som buteljerats för bara en vecka sedan. Nej det var inte gott och samtidigt kan man fråga sig hur många som klarar av att utvärdera ett så omoget vin. Jag gör det i alla fall inte. Följande viner var Schloss Saarstein 2016, Spätlese trocken och Kabinett Feinherb. Bägge med lovande dofter men som inte möttes av en motsvarande smakupplevelse. De kändes för unga och Kabinetten hade en spritzighet inte riktigt hörde hemma här. Som ni hör hyllas inte producenten men jag undrar om inte de två första, högst märkliga, vinvalen färgade synen på hela producenten.

Salwey 1

Salwey, ger Grauburgunder ett helt nytt ansikte. Baden.

Även Salwey välkomnade besökarna med en ”Weissburgunder” men var kloka nog att ta i lite. En torr Grosse Lage i prisklassen 250 kr med förförisk, och odefinierbar, doft och en smörig blommighet. Därefter följde två Grauburgunder GG som var så långt bort från Alsaces Pinot Gris du kan tänka dig. Henkenberg och Eichberg, bägge från 2015, GG. Bägge saknade den, vad skall man kalla det, sötma av torkade frukter som Alsace bjuder på. Här var man mer inne på en elegant krispighet med mjuka och varma kryddor. Doften av Eichberg fick den angenäma effekten att håren på underarmarna reste sig.

Två röda presenterades, Henkenberg och Eichberg. Bägge Spätburgunder GG från 2014. Intressant var att representanten hävdade att de högst ogärna släppte sina viner lika tidigt som alla andra. 2014 kan knappast kallas moget men Eichberg Spätburgunder GG var definitivt en upplevelse redan nu. Mjuk och tydlig ekton. Detaljerad smak med behagliga men tydliga tanniner, ett kraftigt bett och med en fantastisk längd. 39 Euro på deras hemsida.

Seeger 1

Seeger, genomgående en välproducerad känsla. Baden.

Det börjar bli en vana att få Weissburgunder i första glaset men den här avvek en aning genom sin lagring på fat. Oberklamm Weisser Burgunder GG 2016. Supertydliga, nya, ekfat men på ett väldigt behagligt sätt, mild grape, sinnrik syra och fin längd. Nästa glas fylldes med Oberklamm Grauburgunder GG och bjöd på en av dagens läckraste upplevelser. Behagligt, supertydlig ek, gräddig och nästan söt doft, svingott men ungt, torrt och med gräddig känsla.

På den röda sidan stoltserade Heidelberger Herrenberg Blauer Spätburgunder trocken 2014. Smaken var lika lång som namnet och vinet hade en omfamnande kropp och kraftig tydlighet. Röd javisst men mer mot det mörkröda hållet och en överraskande mogen känsla. Sista glaset fylldes med Cuvée AnnA 2014 vilket var en blandning av Spätburgunder, Blaufränkisch och Schwarzriesling. Gamla ekfat, mjuk kryddighet och en viskande lätt syra. En annorlunda upplevelse som var svår att placera i ett fack.

 

Lediga.

VDP rymmer merparten av de namnkunniga producenterna. En och annan kanske protesterar med hänvisning till ”fria” odlare av hög kvalitet som inte är medlemmar och det ligger helt säkert någonting i det. Men i akt och mening att främja kvaliteten och även ryktet av kvalitet har VDP lyckats riktigt bra. Tanken är att om du greppar en flaska med märkningen VDP skall du på goda grunder veta vad den innehåller. GG, de olika predikaten eller de prisvänliga Gutswein.

Häng av dig uniformskappan, knäpp upp översta knappen och luta dig tillbaka med några tyska droppar i glaset. Men låt dig för allt i världen inte ryckas med av tyskarnas eget konsumtionsmönster där de bälgar i sig allting väldigt ungt. Köp, glöm bort och njut av vinet först efter att år av damm lagt sig över flaskorna.

”MUCK”

Sven-Olof Johansson för AuZone

#1539 Burgenland

Tom serverade 2 vita och 6 röda viner från Burgenland i östligaste Österrike och Sopron i Ungern just över gränsen (plus ett korkskadat som ersattes av ett extravin under pågående provning, bra där).

Medan de två vita vinerna var ytterst olika fanns någon sorts släkttycke bland många av de röda – mörka, slanka viner med rödbärig frukt, mycket markerad syra och finkorniga tanniner. Det var helt omöjligt att blint avgöra från vilket distrikt eller land vinerna kom. Ingående druva gick i vissa fall att förstå sig på.

På det hela taget goda viner, där de flesta (röda) framstod som unga och i behov av litet ytterligare lagring. Prisvärdet kan diskuteras, och det faktum att vinerna hittats och inköpts i London lär väl knappast ha påverkat inköpspriserna nedåt.

”Intressevärdet” däremot skyhögt, och jag vet att flera av medprovarna höll med. Det är exakt den här sortens provningar jag vill se i AuZone, provningar som expanderar ens vinrymd. Att efterföljande tilltugg också var non-standard bidrog: sauerkraut och ett antal olika polska korvar plus goda ostar. Tack Tom!   Nu snabbgenomgång vin för vin.

Först i provningen stod två torra vita viner. Det första imponerade med snygga rostade fat, citron och mycket syra och mineralitet. Kunde varit en Jura-chardonnay men var en furmint från Österrike (!): 2013 Garten Eden, Michael Wenzel, Leithaberg. Enligt mig tappade det i glaset och gick åt diskmedel, men här höll inte alla med. Best in show enligt samfälligheten. Klart dyrast också.

Vin 2, 2015 Himmel auf Erden, Christian Tschida, Neusiedlersee var helt annorlunda. Tydlig naturvinskaraktär: grumligt med skitig doft och skarp syra. Utvecklingen i glaset gick dock i motsatt riktning och fixade till sig något, söta krusbär och vita vinbär efter hand. Gjort på en blandning av weissburgunder, scheurebe och gelber muskateller.

Burgenland 1,2

Det första röda vinet var ljust med cerise kant. Här anade vissa provare att detta var en ung pinot noir med lite malört, peppar och fotsvett och spetsig syra. Litet kort i smaken var 2016 Pinot Noir, Claus Preisinger, Neusiedlersee. Det förlorade provningen tillsammans med vita nr. 2.

Nästa vin var mörkt med purpur i kanten. Toffee, björnbär och något kryddigt i doften. Koncentrerad smak med mörka bär och mycket strävhet. Syrah eller blaufränkisch föreslogs, men druvan var St Laurent i 2012 Goldberg St. Laurent, Claus Preisinger, Neusiedlersee.

Vin nr 5 var ännu mörkare med vanilj och svarta vinbär. Körsbär och blåbär i frukten och bra balanserad syra. Kanske godaste vinet, klart ungt fortfarande. Gjort helt på blaufränkisch var 2013 Erdeluftgrasundreben, Claus Preisinger, Neusiedlersee.

Burgenland 3-5

Även nästa vin var på samma druva, eller Kékfrankos som den heter på Ungern-sidan. Mörkt med röd kant, började med naturvinstoner (icke oangenäma) och pepprighet, läder och mognad i smaken. Ganska slankt. Vinet var 2013 Soproni Steiner, Weninger, Észak-Dunántúl.

Sjunde vinet var något blåare med grön doft åt nässlor och grönpeppar, myggmedel sade någon. Stram i munnen med tuffa tanniner, grönt inslag och kaffe. Jag föreslog cabernet franc och detta visade sig stämma. Bra vin, men litet för bittert för mig, 2013 Soproni Frettner, Weninger, Észak-Dunántúl.

Det sista vinet var återigen mörkt med blånande kant. Filmjölk och animaliska inslag i doften och god syra, fin ren björnbärsfrukt och ganska litet tanniner. Man borde kanske känt igen blaufränkisch från vin 5-6, men icke. 2014 Ried Weinberg, Wachter-Wiesler, Eisenberg.

Burgenland 6-8

Listan (Vin – Producent – Distrikt – pris idag – röster (bäst – sämst) – min poäng (av 20))

  1. 2013 Garten Eden, Michael Wenzel, Leithaberg, 600 kr, 4-0, 14.5p (16p första halvtimmen?).
  2. 2015 Himmel auf Erden, Christian Tschida, Neusiedlersee, 400 kr, 0-4, 13p.
  3. 2016 Pinot Noir, Claus Preisinger, Neusiedlersee, 300 kr, 0-4, 12p.
  4. 2012 Goldberg St. Laurent, Claus Preisinger, Neusiedlersee, 350 kr, 1-1, 15p.
  5. 5. 2013 Erdeluftgrasundreben, Claus Preisinger, Neusiedlersee, 300 kr, 1-0, 15.5p.
  6. 2013 Soproni Steiner, Weninger, Észak-Dunántúl, 300 kr, 1-0, 15p.
  7. 2013 Soproni Frettner, Weninger, Észak-Dunántúl, 350 kr, 2-0, 14p.
  8. 2014 Ried Weinberg, Wachter-Wiesler, Eisenberg, 250 kr, 1-1, 14p.

Utgick ur provningen pga korkskada gjorde: 2013 Syrah Soproni, Weninger, Észak-Dunántúl, 300 kr.

Leithaberg, Neusiedlersee och Eisenberg är tre av fyra distrikt i Burgenland, Österrike. Észak-Dunántúl är ett distrikt i Sopron, Ungern (antar jag).

Foto: AK

Åke

Bristlys 10-årskalas, del 2

Här kommer ytterligare några noteringar från Bristlys 10-årskalas. I likhet med tidigare anmälare hade jag kort om tid och anteckningarna blev korta. Jag testade dock en del andra viner så noteringarna kan kanske intressera i alla fall.

Chateau Vannières, Provence
2013 Bandol Rouge 199:-, redan lite stallton (som jag gillar), åt det lättare hållet.
2014 Bandol Rouge kommer våren 2018 189:-, kraftigare, större och lite sötare, bör nog ligga ett tag.

Domaine Fernand & Laurent, Bourgogne
2015 Volnay 265:- hade en skum biton, som satt i.
2015 Pommard 1ert Cru ”Clos de Verger” 359:- bra tydlig pinot med lång god syra.
2015 Pommard 1er Cru ”Les Charmots”439:- ren, lång, god fyllighet också bra syra.2012 Chassagne -Montrachet 1er Cru ”Les Champgains” 299:- bra relativt lång fyllig Chardonnay med lite smöriga drag, bra år, bra balans.

Cuvée du Vatican/Chateau Sixtine
2014 C-d-P Chateau Sixtine 239:- kommer våren 2018. God, medelfyllig ren med tydligt inslag av Mourvedre.

Mas de Boislauzon
2015 C-d-P « Tintot » kommer våren 2018 ca 439:-. Fram till detta vin tyckte jag 2014 var klart bättre än 2015 i C-d-P men inte längre! Doften var knuten och inte mycket att hurra för men smaken var rejält fyllig, tät och med flera lager av mörk frukt och kryddor. Håller det indikerade priset får det anses som bra jämfört med angivna priser på wine-searcher.

Castello di Monsanto
2006 IGT ”Nemo” för 279:- surrades det en hel del om runt borden. En klart godkänd, lite stöddig Cab med mognadsdrag och Bordeauxvibbar. Kanske är jag lite snål i mitt omdöme för att inte riskera att ”låta mig förledas av att vinet är gott”. För det var det.

2012 Chianti Classico ”Riserva il Poggio” 369:- och
2014 Chianti Classico ”Riserva” 189:-
tyckte jag båda var bra och tydliga CC men så dags var jag så stressad av att hinna tillbaka till jobbet att jag inte kan tyda mina anteckningar mer än så.

/PeH

#1538 Goda Viner

Jacks årligen återkommande provning ”Goda Viner” brukar inte bara bjuda på goda viner utan även mogna viner. Så när Jack innan provningen avslöjade att producenterna till 7 av de 8 viner vi skulle prova själva ansåg vinerna vara drickfärdiga anade vi att här vankades ordentligt lagrade viner. Dags att skrida till verket!

IMAG5942.jpg

Vin nr 1. Bürklin-Wolf, Riesling Qba tr GC Edition, Ungeheuer, 2003.
Gyllengul, honung, mandelmassa, botrytis, gula bokna äpplen och någon oxidation i doften, smaken gulfruktig, hög syra, ngt oxiderad, mineral och lite äppelmos.
Allmänna kommentarer var wienerbröd, svavel, nötig, gamla äpplen, frisk syra i smaken med liten sötma.
IMAG5955

Vin nr 2. Vina Grgic, Posip Kvalitetno Vino Suho, Polozaj Cara, 2010.
Gul i färg, doften fet, fat, lite krita och något knuten. Jag hittade mineral, syra, kalk, gul frukt och lite fat i smaken.
Floral, vitpeppar, sluten, gröna toner var några av de allmänna synpunkterna.
IMAG5957

Vin nr 3. Hirtzberger, Grüner Veltiner Smaragd, Honivogl, 2001.
Färgen ljust gyllengul, doften peppar, grape, något mandel, lite grön och smaken syra, grape, peppar och med lång eftersmak.
Kollegorna hittade aromatiska drag, pepprighet, jordighet. Smaken pepprig syra och aromatisk. Gissningar på GV och Smaragd från Hirtzberger.
IMAG5958

Vin nr 4. Joguet, Clos de la Dioterie, Chinon (VV 80+), 2005.
Mörkröd/rödblå färg, fat, rosor, kött och mörka bär i doften. Mörka bär, fat, stall och sträva tanniner i smaken.
Medlemmarna tyckte vinet doftade gräs, paprika och hade en syrlig smak med fattoner.
IMAG5960

Vin nr 5. Meerlust, Rubicon, Meerlust, 2000.
Djupröd, mentol, multna bär, dill i den lite medicinala doften. Smaken bjöd på mörka bär, fat, torrhet med sträva tuggbara tanniner.
Andra tyckte den utvecklade doften var lite för gammal med tomattoner. Smaken bättre med känsla av norra Rhône eller gammal rioja.
IMAG5961

Vin nr 6. Mouton Rothschild, Mouton Rothschild, 1975.
Ljust brunröd, lakrits, mandel, syltade bär och lite fat i oxiderad doft. Smaken torr, uttorkad och lite bärig.
Lite TCA, torr och gammal, torra tanniner hördes från flera. Gissningar på Bordeaux 75 eller Italien.
IMAG5962

Vin nr 7. Pöckl, Rotwein QW tr, Mystique, 2000.
Mörkröd färg, doft av mörka bär, blåbär, björnbär och lite uttorkade fat. Smaken mörka bär, syra, fat och lång eftersmak. Mycket fat, bränt socker, kaffe, stylat tyckte några. Gissningar på Cornas, Ribera del Duero och äldre än 10 år.
IMAG5964

Vin nr 8. Fontanafredda, Barolo, Vigna La Rosa, 1998.
Ljust rödbrun, doft av fat, röda och mörka bär, växter, lite medicinal och något syltig. Smaken torr, sträv med tanniner och syra. Många fann vinet lite för gammalt med toner av mynta och spearmint. Nebbiolo med 20-30 år på nacken trodde några.
IMAG5966

Sammanfattningsvis kunde vi nöjt konstatera att Jacks viner var både goda och mogna och att det även var några nya bekantskaper (i alla fall för mig). Nedan några av oss som instämmer belåtet!
IMAG5948

  1. Riesling Qba tr GC Edition, Ungeheuer, 2003, 650:- (2006) 2/1/14, 17,5p
  2. Posip Kvalitetno Vino Suho, Polozaj Cara, 2010, 300:- (2012) 0/0/14, 16,5p
  3. Grüner Veltiner Smaragd, Honivogl, 2001, 650:- (2003) 3/0/14, 18,5p
  4. Clos de la Dioterie, Chinon (VV 80+), 2005, 400:- (2008) 2/0/14, 18p
  5. Rubicon, Meerlust, 2000, 400:- (2006) 0/3/14, 16,5p
  6. Mouton Rothschild, 1975, 1450:- (1985) 0/5/14 13p
  7. Rotwein QW tr, Mystique, 2000, 2250:- (2017) 7/0/14, 17,5p
  8. Barolo, Vigna La Rosa, 1998, 700:- (2004) 0/5/14, 15p
    //TB

#1537 2 dekader i AuZone! Hans Hj.

Glas”En lyckad gång är tradition”, brukar jag ibland säga och sedan salige Olle W hade sin 20-årsjubileumsprovning för något år sedan, har han fått ett par efterföljare. Det är ju ingen dålig tradition – att uppmärksamma sina första 20 år i vinföreningen AuZone med att hålla en (gratis)provning med viner, vilka i någon mening återspeglar denna tid. Nu senast var det Hans Hj:s tur att ordna en sådan provning. Vi får i förväg veta att det handlar om viner från Alsace och specifikt från Hugel, men i vanlig AuZoneanda behöver det inte utesluta även rätt påtagliga avsteg från det angivna temat, så vi tar inget för givet, vilket ju också är meningen.

Vi börjar med ett vin som har en ordentligt djup färg som drar ordentligt åt det orangea. Alla viner har f.ö. färger som antyder att en hyfsat hög medelålder torde föreligga i kvällens uppställning.
Doften i det här fallet är tyvärr rejält oxiderad och trött med gamla bokna äpplen, vax, russin och en liten frisk, mintig ton.
Smaken är frisk och torr med trätt frukt och en växande beska. Torr, kryddig och tuggbar eftersmak. Inte särskilt fylligt men trots allt ändå rätt njutbart. Kvällens klara förlorare.
1997 Riesling ”Hugel”. ”Hugel” är firmans basnivå.

Nästa vin är betydligt bättre med en snygg, utvecklad rieslingdoft med lime och en hel del petroleum. Klassiskt.
En frisk, ren och tuggbar smak med bra syra. Möjligen finns där en aningen oren ton. Knastertorrt så det nästan blir aningen strävt. Lång, torr, stram, något krävande eftersmak. Kanske är frukten lite snål, men ett bra vin är det.
1995 Cuvée Frédérique Emile, Trimbach.

Trean har en härligt djup, mogen rieslingdoft med massor av petroleum och fet, torkad frukt, lindblom, bränt socker och massor av honung.
En frisk, fet, tuggbar men torr smak och en bra syra. Intensivt och ordentligt utvecklat med en del beska. Lång, intensiv, kryddig eftersmak. balans och stil.
2000 Riesling Tradition ”Hugel”. Tradition anger att det är Hugels mellannivå.

Fyran har en djup, orangegul färg och känns rätt åldrat med gamla äpplen, kött, knäck och dill. Kanske även en aning härsket smör.
smaken är torr och frisk. Utvecklad och mogen, men inte överstyr. Lång, torr eftersmak med toner av dill och en del beska. Något krävande men bra.
1997 Riesling ”Hugel” ”Jubilée Hugel”. Jubilee är toppcuvéen (av de torra).

Så ett vin med ännu djupare färg, närmast som bärnsten. doften är också utvecklad och knäckig med en hel del torkad frukt och en lätt oxidation.
Även smaken är knäckig med en bra syra och en tydlig sötma. Dill och bränt socker växer till sig. En lång, knäckig och tuggbar eftersmak med en viss beska. Klart åldrat men ändå rätt kul och med en bra intensitet.
1997 Riesling ”Hugel” Hommage à Jean Hugel. Första årgången med denna beteckning som ibland används för viner med en del restsötma, strax under Vendange Tardive-nivån.

Sexan har en kryddig, utvecklad och oljig doft med klassiska toner av mogen riesling. Lindblom, äpple, citrus, honung och en lätt parfymerad ton.
Smaken är torr, tät, frisk och intensiv med bra syra och frukt. Tuggbart, snyggt, tätt och läskande. Klass! Lång, utvecklad högklassig eftersmak med en ordentlig beska. Svårspottat.
2000 Riesling Hugel” ”Jubilée Hugel”

Sista vinet kommer efter omröstningen och är mer gyllene än de tidigare och har en tät, parfymerad Niveaton. typisk för Gewurztraminer.
Smaken är också typisk , med en fet, oljig känsla. Måttlig syra, viss sötma och tydlig beska som utgör ryggraden i smaken. En bra, koncentrerad, parfymerad eftersmak.
2000 Gewurztraminer ”Hugel”, Vendange Tardive

Butts

Notera hur lika Hugels etiketter är. Det gäller att hålla reda på extrainformationen man ska titta efter!

DeissYtterligare ett extravin bjuds vi sedan på. Det har en lustigt köttig, frisk doft med röd frukt och champinjoner.
Smaken är rätt besk med en pirrig känsla. Måttlig syra, tydlig beska samt oljigt och tuggbart. Beskadominerat, lite platt slut. Inte lika kul som Hugels Gewurztraminer.
2001 Gewurztraminer Bergheim, M. Deiss

 

 

 

  1. 1997 Riesling ”Hugel”, 0-9,  12p
  2. 1995 Cuvée Frédérique Emile, Trimbach. 3-0, 14,5p
  3. 2000 Riesling Tradition ”Hugel”, 2-1, 17p
  4. 1997 Riesling ”Hugel” ”Jubilée Hugel”, 4-0, 15,5p
  5. 1997 Riesling ”Hugel” Hommage à Jean Hugel, 4-2, 16p
  6. 2000 Riesling Hugel” ”Jubilée Hugel”, 1-2, 17p
  7. 2000 Gewurztraminer ”Hugel”, Vendange Tardive, 15,5p
  8. 2001 Gewurztraminer Bergheim, M. Deiss, 14p

En spännande och intressant provning, och dessutom gratis! Vi bugar och tackar Hans för denna generösa tillbakablick till svunna tider! Vem tar upp stafettpinnen och ordnar nästa jubileumsprovning?

/Anders K