Kategoriarkiv: vin

#1645 KM 2020

Att hela samhället för tillfället inte är som det brukar återspeglades även i KM när arrangören, alltid närmast föregående års vinnare, presenterade sedvanliga 4 vita viner och, till allas förvåning, 5 röda viner. Vad blir det nästa gång? 1 Madeira och 12 saké? Nåväl, bara att hugga in.

Uppladdningen var på sedvanligt vis allt annat än optimal för egen del; för lite nattsömn, wokad biff med hyggligt stark svartpepparsås till middag strax innan provningen plus en liten såsdränkt bit biff som fastnade i halsen med 40-minuters hosta som följd. Turligt hanterades hostattacken på både buss och tåg så att de därhemma inte behövde oroa sig.

Nåväl, provningen skulle ske i två omgångar, en vit och en röd (vissa saker var iaf normala), poäng för druva (8 p), land (4 p), distrikt (4 p), årgång (2 p) och övrigt såsom deldistrikt, odlare, färg på brevpappret etc (2 p), totalt max 20 p per vin och eftersom det var 9 viner, max 180 poäng. ”Allt under 178 är lite skämmigt” som vi ödmjukt brukar säga. För att mildra skammen något ges möjlighet till ett alternativt svar, plan B eller ”högerfilen” om så önskas, vilket ger halv poängskörd. Mina rätta svar brukar av okänd anledning ofta hamna i högerfilen, liksom jag själv på E4:an. Nog om detta, nu blir det åka av.

Belysningen i AuZones nya krypin är på kvällstid lite mer åt det ”mysiga” hållet. Inget fel på det, men det är inte helt optimalt när man ska försöka bedöma färgen i ett vin. Nåja, på med lampan på mobilen och vips var alla viner klart ljusgula (de vita) eller klart röda (de röda).

Första vita

Ljust gul, klar i färgen. Sniffar försiktigt och hittar…lite petroleum, mineraler, citrus och lite limezest. Ganska tät och komplex doft. Ger helt klart riesling-vibbar, men det är något inte stämmer även om allt talar för riesling. Är det frånvaron av tydligheten i petroleum som spökar? Tar en liten klunk och får en bra syra och intensiv smak, även om den är ganska kort. Ingen typisk rieslingkänsla här heller, dessutom ingen påtaglig restsötma som är vanlig för riesling. Ger även ett moget intryck. Några funderingar senare hittar jag dessutom lite knallpulver i doften och druvkärnor i eftersmaken. Nu blir det klurigt; riesling eller chardonnay? Druvkärnorna lurar mig att börja fundera på Chablis Grand Cru, men knallpulvret talar emot. Första intrycket (riesling) är alltid rätt så jag frångår mina principer och skriver chardonnay, Frankrike, Bourgogne, 2009 med garderingen riesling, Tyskland, Rheingau, 2011 och Breuer.

Facit: Riesling, South Australia, Clare Valley. 2003 Grosset Polish Hill (400 kr).

Riesling gav iaf 4 poäng av 20 möjliga. Fenomenalt.

Andra vita

Klar och ljusare gul än föregående vin. Sniffar i glaset och hittar mineral, lite Nivea-känsla, doftar ”lätt” och en aning Päronsplitt. Vad kan det här vara? Det närmaste jag kommer att tänka på är en Keller Trocken som vi testade inför förra årets KM. I munnen är vinet kort i smaken, Päronsplitt hänger kvar, aningen oljig men slinker ner väldigt lätt, viss spritzighet finns även med i bilden. Ingenting talar för att det är en riesling, men i brist på annat skriver jag riesling, Tyskland, Nahe, 2017, Keller. Vad kan gå fel, liksom? Garderingen får bli grüner veltliner, Österrike, Alsace, 2016. Solitt.

Facit: Melon (eller Muscadet), Frankrike, Loire, Muscadet de Sèvre-et-Maine sur lie. 2018 Muscadet Château de Cléray (89 kr).

Hoppla! Lite oväntad druva och 0 poäng av 20 möjliga. På plussidan; blev ånyo påmind om att det är ett utmärkt vin till ostron om man vill framhäva ostronen. Vill man istället att vinet ska framhävas serveras lämpligen ostron till Champagne eller Chablis Grand Cru.

Tredje vita

Klar, men aningen mörkare gul till färgen. Tät doft, aningen vinbärsblad i bakgrunden, får lite ekfatsvibbar och börjar genast tänka på en ekad sauvignon blanc från Bordeaux. I munnen ganska syrlig, bra och trevlig smak som hänger kvar ett bra tag, ger ett lite ”fett” intryck. Jaha, kan det vara chenin blanc? Mnja, det finns kanske lite våt halm i doften om man får för sig det, men är det inte lite vinbärsblad ändå? Semillon då? Äh, det får bli sauvignon blanc, Frankrike, Bordeaux, 2014 och som gardering semillon, Sydafrika, Central Otago, 2011. Om det inte är sauvignon blanc kanske det är semillon. Om det inte är Frankrike kanske det är Sydafrika. Om det istället råkar vara Nya Zeeland kan det ju vara Central Otago, vilket egentligen är helt fel för jag tänkte på Marlborough.

Facit; Chardonnay, USA, Kalifornien, Sonoma. 2017 Charles Heintz Chardonnay (949 kr).

Jomenvisst. Som vanligt faller alla pusselbitar på plats när man får se flaskan. Suck och stön. Andra nollan på raken. Vita viner är ju verkligen min hemmaplan. Eller kanske inte. Alls.

Fjärde vita

Klar och ljust gul till färgen. I näsan lite gammal stencileringsapparat blandad med Rank Xerox-kopiator från 1976. Påminner en hel del om hur det brukade lukta på kontor förr i tiden. Vinmässigt känns det helt obekant och ger ingen ledtråd. Kanske liten doft av Piggelin. Är årets KM-tema gamla isglassar, undrar jag för en stund. I munnen får jag en tropisk cocktail med lite Piggelin på toppen, nästan lite beska dessutom. Jag känner mig som Reine Brynolfsson i Black Jack; ”det är helt blankt”. Jaha, kan det vara en pinot blanc från Alsace eller någon obskyr (nåja) druva från Italien? Det får bli pinot blanc, Frankrike, Alsace, 2017. Som alternativ blir det arneis, Tyskland, Mosel, 2015. Varför inte liksom?

Facit; Gewurtztraminer, Frankrike, Alsace. 2018 Gewurtztraminer rèserve, Gustave Lorentz (109 kr).

Jaja, land och distrikt var ju rätt men i övrigt inte mycket att skryta med. Något senare när vinet värmts upp lite kom det typiska blomstervattnet fram och hur jag inte kunde identifiera en gewurtztraminer var en gåta. ”Vem fan har med en gewurtztraminer på ett KM?”, undrade en deltagare och jag var benägen att hålla med. Dock, i ett KM skadar det inte att kunna allt och jag har en liten bit kvar. Faktiskt ganska lång bit. Eller mer korrekt; en ganska lång bit innan det ens blir en lång bit.

Nytt för årets KM var att arrangören valde att satsa på ett jämnt flöde i provningen så någon ställning i halvtid efter den vita omgången fick vi med andra ord veta först när vi provat även de röda. Funkade alldeles utmärkt och undertecknad slapp genomgå frossbrytningar och håravfall i pausdiskussionerna.

Första vita
Andra vita
Tredje vita
Fjärde vita

Över till den röda omgången:

Första röda

Liten tegelton i kanten. Doftmässigt; mest ”gammalt vin”, bränt eneträ och rökigt. Faktiskt en hel del rök på gränsen till otömt askfat. Vad är detta? I munnen syrligt, inte överdrivet med kropp kvar. Finns det något grönt och stall i bakgrunden? Provar igenom alla viner och återkommer till rök-vinet igen, men blir inte mycket klokare. Känns inte riktigt som Sydafrika eftersom det här är bränt trä och inte brinnande bakelittelefoner, kan det vara en gammal Bordeaux? Äh, det får bli merlot, Frankrike, Bordeaux, 2000 med cabernet sauvignon, Sydafrika, Stellenbosch, 2004 som gardering.

Facit; Syrah, Frankrike, Rhône. 2000 Crozes-Hermitage från Alain Graillot (400 kr).

Spikade årgången, man är ju ett under av skicklighet. Eller tok-tur. Lite senare när vi i väntan på rättning pratade om vinerna klämde Erik H ur sig ”Côte Rôtie eller kanske Crozes-Hermitage på ettan”, vilket ju var något av en fullträff; skickligt! När vinet fått lite mer luft var det ju självklart att det var gammal Nordrhônsk syrah som befann sig i glaset; rökigheten härstammade ju från den rökta charken.

Andra röda

Tydlig tegelton, ger ett gammalt intryck snarare än moget, doftar jordkällare och slaktavfall blandat med lite våt hund. Syrlig i munnen, faktiskt hyggligt god, lite körsbärskärnor och bittermandel tycker jag mig kunna hitta. Chianti-känsla? Eller är det en gammal Brunello? Sangiovese med ålder? 2005? Nja borde vara äldre? Kan det här vara en gammal Crozes med tanke på slaktavfallet i doften? Blir inte mycket klokare och skriver ner sangiovese, Italien, Toscana, 1998, Brunello di Montalcino. Reservsvaret får bli syrah, Frankrike, Rhône, 2002, Crozes-Hermitage.

Facit; Cabernet sauvignon, Frankrike, Bordeaux, Médoc. 1970 Ch Leoville Las Cazes (500 kr).

Jahapp, Frankrike var ju i alla fall rätt. Röda viner är ju också helt klart min paradgren. Nåväl, vi kunde konstatera att när en del viner uppnår tillräcklig ålder börjar de likna varandra och helt enkelt kan benämnas som ”gammalt vin” smak och doftmässigt. Även om jag lyckades pricka förra vinets årgång var jag en liten bit ifrån på det här vinet, milt uttryckt.

Tredje röda

Klart röd, ljus i färgen. Ganska anonym i doften, färgen kan ge intryck av pinot noir. Smakmässigt lätt med viss syra, ingen direkt protest i munnen. Kan det vara pinot? Finns inga tydliga markörer på det även om det påminner lite om pinot så med andra ord skulle det kanske kunna vara gamay, dvs en Beaujolais fast lite högre klassad, typ Cru, säg Morgon. Hittar jag inte lite körsbärskärnor också månntro…? I så fall pekar det på dolcetto, jag brukar kunna förväxla de båda druvorna emellanåt. Å andra sidan, jag brukar ju uppenbarligen förväxla det mesta hela tiden. Nja, det får ändå bli gamay, Frankrike, Bourgogne, 2014 och Beaujolais. Som alternativ blir det dolcetto, Italien, Piemonte, 2017.

Facit; Nerello Mascalese, Italien, Sicilien, Etna, Planeta. 2016 Eruzione 1614, Planeta (279 kr).

Ahh, just det, nerello mascalese är för mig lite av Siciliens pinot noir, men jag saknade den vulkaniska mineraliteten som annars brukar vara ganska tydlig i Etna-viner, som tex hos Girolamo Russo eller Tentua delle terre nere. Nåja, Italien gav ju i alla fall lite poäng.

Fjärde röda

Klar röd, inte alltför tät färg. Stoppar näsan i glaset och känner….haveri…TCA. Huvva. Vips halade arrangören fram den andra flaskan av samma vin och här var det helt annan melodi; mer multna löv som ger tydlig pinot-känsla. I munnen ändå ganska lätt och med viss syra och påminner nästan lite om närmast föregående vin. Pinot, Frankrike, Bourgogne, 2014? Tja, verkar rimligt. Men om det inte är Bourgogne då? Nja, kanske gamay, kanske Tyskland (även om det inte känns helt 100), kanske Oregon om det är en amerikan och kanske 2016? Det får det bli.

Facit; Pinot noir, USA, Oregon. 2014 Cuvée Laurène från Domaine Drouhin Oregon (595 kr).

Boom! Där satt…några rätt i alla fall. Jag upplevde vinet som inte riktigt extra-allt fast det hade USA som avsändare.

Femte röda

Tät mörkt röd färg. I näsan en hel del smörkola och lite mynta/eukalyptus. Jahapp, helt klart Australien, något annat känns näst intill otänkbart. I munnen då? Jo, lite besk, men jag tycker att myntan känns dominerande och hur jag än letar hittar jag inga tydliga markörer för vare sig syrah eller cabernet sauvignon. Det står tvärstill i sinnena och jag lär inte komma längre ens om jag så får reda på vilket vin det är så det får bli cabernet sauvignon, Australien, Barossa, 2015. Plan B blir syrah, USA, Kalifornien och 2014. Det måste ju bli åtminstone 18 poäng.

Facit; Tempranillo, Spanien, Rioja. 2011 Ysios Rioja (0 kr).

Ehh…0 poäng igen. Kul. Nåväl, det här var kanske inte riktigt den Rioja man tänker sig som normalt doftar som fingrarna gör efter en kräftskiva. Ja, givet att man skalat kräftor förstås och inte förätit sig på paj eller andra märkliga tillbehör.

Första röda
Andra röda
Tredje röda
Fjärde röda
Femte röda

Hur summerar man bäst årets KM? Tja, med tanke på att det är årets vinnare som ska arrangera 2021 års KM kan man lugnt säga att jag hamnade på betryggande avstånd från att ens riskera att vara i närheten av att arrangera. Ytterligare en nyhet för i år var ett dignande prisbord som innebar att alla deltagare fick pris; en mycket trevlig tröst för ett lite stukat vin-ego. På tredje plats hittar vi en tidigare Mästare i form av Jörgen. På andra plats, en uppenbarligen erfaren rookie i sammanhanget; Alexander och på första plats på mästerliga 86, nej 88, nej 92, nej faktiskt 93 poäng en erfaren förstagångsmästare vid namn Erik H! Han har enligt egen utsago sedan tidigare en flock med andra- och tredjeplatser så det var en värdig vinnare som vann välförtjänt.

Arrangören hade ännu inte slut på nymodigheter och för att fira den nyblivna mästaren halade arrangören helt sonika fram en flaska väl kyld 2008 Rapaura Series Brut Cuvée från Stoneleigh Marlborough med bra mousse och trevliga mognadstoner. 100% Chardonnay och omkring 150 kr i restaurangsortimentet.

Bonusbubbel!

Färdiga? Inte alls, nu vankades det tilltugg och att arrangören hade gjort inköpen på lunchen när han var som hungrigast gick inte spårlöst förbi; skinka, salami, burrata, tomater (kan det ha varit Brandy Wine black?), sallad, pastejer, paté, sås, getost, cheddar och något mer som jag glömt bort. Med en mättnad som Mr Creosote var det bara att rulla mot pendeltåget.

Redaktören blev så till sig av maten att bilden blev lite väl suddig.

Stort tack till Anders K för ett utmärkt arrangerat KM med utmanande viner och ett stort grattis till Erik H för en mycket välförtjänt seger!

Vi passar även på att tacka de som bidrog till det dignande prisbordet (jag fick med mig en bok om riesling, lämpligt nog, och en korkskruv); Pernod Ricard Sweden, Divine, Terriffic Wines samt Johan Lidby Vinhandel.

2020 års Mästare Erik H till vänster och 2019 års Mästare Anders K till höger.

 

/The Wall

# 1643 Sydafrikansk Chenin Blanc

SE hade gjort en corner på bolis alla bättre Sydafrikanska chenin blanc och toppat med lite av sin broders platsköp.

Chenin blanc står för hela 18% av Sydafrikas vinareal och de första spåren av odlingen av druvan daterar tillbaka till 1650. Familjen Kruger driver idag ett Old Vine Project där man identifierar vinstockar med > 35 års ålder. Merparten av dagens viner visade sig vara av den kalibern.

Vi provade 8 viner av genomgående hög eller mycket hög kvalitet och från årgångsintervallet 2016 – 2018. Unga viner men kontentan från dagens provning var nog att dessa viner gör sig bäst unga till skillnad från sina Franska druvgelikar där just lagringståligheten är ett signum.

Till den utsökta maten efteråt plockade SE fram ett extravin, kudos!

IMG_2400

Vi provade (DA=David Atkins Score):

2017, Reserve Chenin Blanc, Stellenbosch, DeMorgenzon, Old vines  70-tal, DA:95, RSA-20, 290 kr, 0/1/14, 14,5p
2017, Nautical Dawn, False Bay, Alheit Vineyards, Old vines 1978, 1988, DA:94, SB-20 (BS), 325 kr, 1/3/14, 12,5p
2017, Mullineux Granite, Swartland, Mullineux & Leeu Wines, Old vines 1980, DA:96, SB-20 (BS), 499 kr, 0/1/14, 15p
2017, Magnetic North, Skurfberg, Alheit Vineyards, Old vines, 2000 fl, DA:99, SB-20 (BS), 499 kr, 1/0/14, 16p
2018, FMC, Stellenbosch, Ken Forrester Wines, Old vines 1967, DA:95?, RSA-20, 375 kr, 4/1/14, 16,5p
2018, Mev Kirsten, Stellenbosch, Sadie Family Wines, Old vines 1905-1920, DA:98, SB-20 (BS), 999 kr, 5/0/14, 17p
2017, Mullineux Quartz, Swartland, Mullineux & Leeu Wines, Old vines 1984, DA:94, SB-20 (BS), 499 kr, 3/4/14, 17,5p
2016, Eden, Stellenbosch, Raats Family Wines, Old vines 70-tal,  790 fl, DA:95, RSA-20, 490 kr, 0/4/14, 13,5p

Extravinet:

2017, David & Nadia, Swartland, David & Nadia Sadie, Old vines  1962-82, 93, SB-20 (BS), 339 kr, 15p

– Min personliga slutsats är att när faten behandlas väl och inte får för stort spelutrymme är dessa viner i paritet med vissa PC Bourgogner, och inte helt väsenskilda Ler Priserna är tyvärr inte heller helt väsensskilda på de bättre vinerna.

/JT

#1641 Jura

Jura är litet vinområde i Frankrike på 2100 ha beläget mellan Bourgogne och Schweiz. För många år sedan följde K och jag en matbok av Siv och Key Nilsson (”Tour de France”) där en av restaurangerna, Le Paris, låg i Arbois. Största minnet var restaurangen och maten (precis lämnat studenttiden bakom oss), men jag minns att vi imponerades av de vita vinerna redan då.

I Jura är odlingsarealen uppdelad på 42% chardonnay, 23% savagnin (grön), 8% trousseau (blå) och 13% poulsard (blå), plus lite annat. Ikväll provade vi fyra viner på druvan trousseau och fyra på savagnin, i den ordningen, samtliga utom ett inhandlat på plats av kvällens provningsledare Sven-Olof.

Sammanfattningsvis så är trousseau-vinerna ljusa, lätta och bäriga med medelhög syra och utan nämnvärd fatlagring (ek), lite som en Bourgogne village, och bör serveras kring 15 grader. Det är goda, ganska enkla viner, men heller inte speciellt högt prissatta. På SB finns några i intervallet 140-200 kr. Jag gissar att de ska drickas unga, inte mycket tanniner här, men ser att det finns viner från 1989 och 1999 på SB, så kanske är de lagringståligare än man tror? Känslan är att de har det tufft i den internationella konkurrensen mot viner med ”mycket av allt” (frukt, fat, koncentration), men någon påpekar riktigt att de kanske ligger precis rätt i tiden med lättare mat, gärna vegetarisk. Så efter provningen köper jag ett sexpack av Domaine Rolet som jag ska testa till bl.a. quiche lorraine (om än inte vegetarisk) och en schysst sallad.

Savagnin-vinerna är däremot helt oemotståndliga. De har en fino-karaktär med nötter, hög syra och gula äpplen och en koncentration som är väldigt speciell. Massor av personlighet och så långt man kan komma från mainstream, ungefär som de vita från Viña Tondonia. Men om man inte gillar sherry och flor-karaktären med jäst, så gillar man säkert inte de här vinerna heller. Och då spelar det ju inte så stor roll om vinerna är av hög kvalitet. Till kvällens charkbricka gifter de sig fint med både rökt skinka och smakrika ostar. Synd bara att det finns så få på SB. I skrivande stund så är de flesta slut hos leverantör. Det finns desto fler av chardonnay, vilket väl speglar tidens anda.

  1. 2016 Daniel Dugois ”Mouchet” (trosseau) 1-5, 13p, 133kr
  2. 2016 Daniel Dugois ”Grevillière” (trosseau) 1-1, 13p, 133kr
  3. 2016 Chateau d´Arlay ”Trousseau” 3-2, 14p, 168kr
  4. 2017 Domaine de la Pinte ”Trousseau” 3-0, 14p+, 250kr
  5. 2011 Domaine de la Pinte ”Savagnin Ouillé”, 5-1, 16p+, 275 kr
  6. 2011 Domaine Jean Bourdy Côtes du Jura (savagnin), 1-6, 11p, 208 kr
  7. 2014 Daniel Dugois ”Savagnin”, 2-0, 15p, 174 kr
  8. 2016 Domaine Laigle de deux tetes, 0-1, 15p, 285 kr (SB)

Tack Sven-Olof för en kul provning med spännande viner.

/PW

#1640 Bartolo Mascarello vertikal

IMAG9700Bartolo Mascarellos Baroloviner torde inte behöva någon egentligen presentation, eftersom de närmast är kultviner. Bartolos dotter, Maria Teresa, håller pappans traditionella vinmakning högt och tack var ett ambitiöst arbete i vingården får hon en förstklassig frukt att arbeta med. Resultatet är strålande viner, vilka trots sin traditionella prägel är alldeles utmärkta att dricka även som unga. MK bjöd in till en vertikalprovning av hennes viner – ett sällsynt tillfälle man inte ville missa.

Första vinet har en rätt varm och bred doft med någon lätt metallisk ton tillsammans med de klassiska markörerna mint, rosor, körsbär och kött. En del utveckling. Snyggt och elegant intryck.
Smaken är frisk och rätt slank och elegant. Bra syra och markerade, kritiga tanniner. Läskande slut med maffiga tanniner och ännu bra frukt. Kan säkert lagras ett bra tag till.
2009. Ska väl vara ett varmt år, men är fräscht och snyggt.

Nästa vin har florala , nästan parfymerade toner, nästan lite åt syntetgodishållet, men också en bra, ljusröd körsbärsfrukt och en aning kakdeg.
Smaken är frisk och läskande med ett bra, aromatiskt lyft. Läcker frukt. Öppet och inbjudande och med bra intensitet. En hel del snyggt integrerade tanniner samt en lång eftersmak med bra fukt.
2011. Även elvorna är beskyllda för att vara för varma, men ändå kommer de bra i provning efter provning. Det här är riktigt läckert och väldigt gott just nu.

Trean är det klart mörkaste vinet hittills. Doften är varm och fyllig med tät, mogen, mörkröd körsbärsfrukt. En hel del utveckling. Kanske kan även en lättare oxidationston anas i form av en viss trötthet i frukten.
Smaken är frisk och läskande med en nästan söt, mörk mogen frukt. Bra koncentration och rätt avrundade tanniner, inbäddade i den mulliga frukten. Mumsig, sötfruktig eftersmak. Rätt snällt för att vara en Barolo.
2008. Bra, men borde nog ha varit ännu bättre. Kanske en inte helt OK flaska.

Fyran har en bra, tät, rätt mörk röd frukt med bra mognad. Massor av mint och en hel del rosor ger en snygg aromatik. En liten köttig mognadskänsla finns där också.
Smaken är frisk med en bra, mörk, mogen frukt och en aning djur och tobak. God syra och bra, finkorniga, något avrundade tanniner. Lång, intensiv, lite pepprig eftersmak. Läckert. Kan gott lagras några år till.
2011. G Rinaldi Kvällens joker, som dessutom gick och vann hela provningen!

Femman är ljusröd och känns lite stum och sluten men där finns ändå en hel del mint och en snygg ton av apelsinskal. Närmast pinotlik i sin elegans.
Smaken är frisk och rätt slank med ljusröd frukt och inslag av mint och rosor. Markerade torra tanniner som ger en lite bråkig och torr eftersmak. Ändå rätt snyggt byggt.
2012. Det här är vinet som vann den motsvarande provningen av Rinaldis viner som vi hade i höstas. Känns lite stummare i uttrycket idag.

Nr 6 har en Varm och fyllig, klassisk Barolodoft med massor av mint, rosor och en bra, mörkröd körsbärsfrukt. Även en köttig mognadston samt lite av en rostad kaffeton.
Smaken är frisk, tät, bred och utvecklad med kött, rök och tjära. En god syra och läckert avrundade, tuggbara tanniner. En lång, varm och rökig eftersmak med ännu hygglig frukt. Riktigt god, men knappast något att lagra mycket längre.
2004. Kul att få en koll på ytterligare en 04-a. Den här är ett riktigt bra exempel, men känns också rätt färdiglagrat.

Sjunde vinet är rejält mörkt med en lätt grumlig rödorange kant. Påtagligt utvecklat med lite träiga toner, mint, ljus choklad, tjära, kakdeg och kokt kött.
Smaken är mogen men har ett bra syralyft och bra intensitet. Läckert tuggbara tanniner. Lång, mogen eftersmak med torkad frukt. Svårspottat. Visserligen en aning murket, men också strålande läckert.
2003. Vad ska man säga? Jag vacklade mellan att tycka att det var en helt underbar mogen Barolo och att det drog lite väl långt åt det murkna hållet. Till sist röstade jag ändå på det som bäst, men jag kan också förstå de som hade det som sämst.

Till sist ett ungt, frisk vin med en liten metallisk ton, kakdeg, mint och en något medicinal ton.
Frisk, ren, ung, torr smak med sval, ljusröd frukt. Lite slankt, men med bra intensitet i smaken. Torra, kritiga tanniner. Lite torrt och bråkigt slut. Lagras.
2014 Langhe Nebbiolo. Fräscht och snyggt, om än inte riktigt i nivå med resten.

Tabellen:

  1. 2009 Barolo Bartolo Mascarello, 2300 kr, 0-1, 16,5p
  2. 2011 Barolo Bartolo Mascarello, 1900 kr, 5-1, 17p
  3. 2008 Barolo Bartolo Mascarello, 2300 kr, 0-4, 16p
  4. 2001 Barolo Tre Tine Giuseppe Rinaldi, 2000 kr, 6-1, 17,5p
  5. 2012 Barolo Bartolo Mascarello, 1900 kr, 1-1, 16p
  6. 2004 Barolo Bartolo Mascarello, 2300 kr, 0-1, 18p
  7. 2003 Barolo Bartolo Mascarello, 2300 kr, 2-3, 18,5p
  8. 2014 Langhe Nebbiolo Bartolo Mascarello, 480 kr, 15p

Höga priser, som synes, men det är tyvärr så det ser ut när man köper de här vinerna på marknaden. För att få köpa direkt från producenten måste man stå på deras lista. MK anmälde sig till denna och fick veta att han nu är på vänteplats 359 – för att komma in på listan!

Tack MK för ynnesten att få prova dessa fina viner!

/Anders K

#1638 Champagne Årgångsreferens

20200130_201843

Dom visste vad dom gjorde, Johan och Lars, när de bjöd in till champagneprovning med temat ett toppår och till det årgångsreferenser! Vi var 25 sugna provare som mötte upp till denna 2-flasksprovning.

Över till vinerna:

Vin nr 1. Taittinger 2013.
Ljust gyllengul med citruszest, mineral, gul frukt och lite jäst i doften. Hög mousse med smak av gul söt frukt, hög syra, citrus och lång eftersmak. Kommentarer som hördes var: smaken bättre än doften, brödigt, mogen frukt, hyacinter. Gissning på blanc de blancs.

Vin nr 2. Taittinger 2008.
Färgen gyllengul och doften gul frukt, fat, citrusmarmelad och lite kalk/sten. Smaken bjöd på gul frukt, syra, kalk, rostade fat och lite svamp med viss mognad. Fin mineral, rökigt, utvecklat, krämigt och komplext hördes runt borden. Gissning på årgång 08.

Vin nr 3. Henriot 2006.
Gula färgtoner, fat, mognad, apelsinzest/marmelad och något svamp i doften. Mousse, gul frukt, fat, syra och lite sötma i eftersmaken. Övriga provare hittade pain grillet, vinteräpplen, dosage och rostade fat. Gissningar på 06.

Vin nr 4. Roederer 2008.
Ljust gyllengul färg, liten doft med mineral och något gul frukt. Smaken stram, med mineral och syra samt något outvecklad. Mineraliskt, mycket aprikos, flintkross, mjölkchoklad och grape tyckte mina medprovare och gissade på blanc de Blancs och 08.

Vin nr 5. Delamotte 2012.
Ljust gul färg med söta gula äpplen och något fat/trä i doften. Syra, gul frukt med liten sötma och fat hittade jag i smaken. Andra tyckte vinet var för ungt, knutet och med outvecklad syra och päron/äpplen i smaken. Blanc de Blancs från 2013 var en gissning.

Vin nr 6. Henriot 2008.
Färgen gyllengul, doften jästig med citrus, mineral, ngt svamp och lite äppelmos. Smaken hade hög syra med gula äpplen och mineral samt stram eftersmak. Beska, moget, bra tryck, grape, torrt och tanninrikt med liten dosage var några synpunkter.

Vin nr 7. Roederer 2012.
Ljust gyllengul färg med doft av lite gul citrus, fat och mineral. Smak av gul citrus, mineral, och lite fat samt syra och någon sötma i eftersmaken. Här hördes omdömen som: snyggt, utvecklat, svamp, marsipan, mandel och hyacint.

Vin nr 8. Delamotte 2008.
Gul i färgen, popcorn, svamp, jäst och kalk i doften och fat, popcorn, lite svamp och syra i smaken. Krut, grädde, puffat ris, smörkola tyckte några, andra tyckte vinet var på topp/gott/krämigt och läckert.

20200130_201725

1. Taittinger 2013, 50% Ch. 50% PN, 589:- (2020), 0/3/25, 17p.
2. Taittinger 2008, 50% Ch. 50% PN, 479:- (2015), 5/1/25, 18,5p.
3. Henriot 2006, 50% Ch. 50% PN, 639:- (2020), 4/1/25, 18p.
4. Roederer 2008, 30% Ch. 70% PN, 499:- (2015), 4/3/25, 16p.
5. Delamotte 2012, 100% Ch., 699:- (2019), 2/11/25, 15,5p.
6. Henriot 2008, 50% Ch. 50% PN, 599:- (2018), 1/2/25, 16,5p.
7. Roederer 2012, 30% Ch. 70% PN, 619:- (2020), 2/3/25, 16,5p.
8. Delamotte 2008, 100% Ch., 850:- (2019), 7/1/25, 18p.

Sammanfattningsvis kan sägas att vi upplevde att vinerna befann sig i tydligt olika utvecklingsfaser men att kvalitetsskillnaden ej var så stor.
Kul provning, tack Johan och Lars!

//TB

 

#1637 Pinot noir från Marsannay och Fixin

Tyvärr inga noter, i alla fall inte än, men här får ni listan på vinerna och deras röstsiffror i resp. flight. Vinerna provades sex och sex, i två flighter.

Marsannay

Fixin

Årgång Producent Appellation Vingård, Inköpt, Pris (Euro), röstsiffror

  1. 2015 Domaine Bruno Clair Marsannay Les Vaudenelles, jun-19, 25, 0-6
  2. 2017 Domaine Jean Fournier Marsannay Es Echezots, jun-19, 28, 1-1
  3. 2017 Domaine Jean Fournier Marsannay Les Longeroies, jun-19, 28, 1-0
  4. 2017 René Bouvier Marsannay Clos du Roy VV, jun-19, 25, 6-1
  5. 2017 Domaine Jean Fournier Marsannay Clos du Roy, jun-19, 28, 1-3
  6. 2014 Domaine Sylvain Pataille Marsannay Clos du Roy, 2018, 28, 5-3
  7. 2014 Domaine Bruno Clair Marsannay Les Grasses Tetes, jun-19, 25, 0-4
  8. 2015 Domaine Pierre Gelin Fixin 1er Cru Les Hervelets, jun-19, 33, 0-4
  9. 2015 Domaine Pierre Gelin Fixin 1er Cru Clos Napoleon Monopole, jun-19, 37, 3-0
  10. 2017 René Bouvier Fixin Crais de Chene jun-19, 25, 7-1
  11. 2015 Benjamin Leroux Gevrey-Chambertin 1er Cru Les Champeaux, 2018, 60, 2-3
  12. 2016 Domaine Sylvain Pataille Marsannay L’Ancestrale, 201,8 71, 2-2

Vid en omröstning om kvällens bästa vin segrade vin nr 10.

Man kan notera att:

  • Näst sista vinet, en 1er Cru från Chevrey-Chambertin inte stod ut särskilt mycket.
  • René Bouviers viner var populärast.
  • Bruno Clairs viner inte var populära pga sin rätt snåla, anemiska stil. Man kan argumentera att de behöver mer tid, men de hörde ju till de äldsta i samlingen.
  • Själv var jag förtjust i Sylvain Patailles lite vildare stil.
  • För att vara från Bourgogne, måste vinerna definitivt anses vara klart prisvärda.

Tack HW för en givande provning.

/Anders K

California Zinfandel – Classics and New Stars

Seminar with David Amadia, Ridge Vineyards & Konstantin Baum MW

Stockholm 20th November 2019

Zinseminarium

Zinfandel är väl inte riktigt den hetaste druvan bland de mer aktiva vinprovarna idag, men på något vis har jag (AK) ändå alltid känt någon sorts dragning till den. Inte så mycket de tyngre, alkoholrika vinerna med en närmast överdrivet mullig, söt frukt, utan snarare de mer strama och komplexa varianterna som också finns därute – vinerna från Ridge och Seghesio skulle kunna tjäna som exempel.

California Wines Sverige ville gärna göra en insats för att öka intresset och kunskapen kring Zinfandel och bjöd därför in till en Master Class i ämnet med David Amadia från just Ridge Vineyards och Konstantin Baum MW – två herrar med gedigen kunskap i ämnet. Era utsända, AK och JG, rapporterar här från evenemanget.

I Kalifornien betraktar man gärna Zinfandel som sin egna druva. Även om man numer erkänner att druvan har sitt ursprung i Kroatien, där den har gamla anor som Tribidrag och Crljenak Kasteljanski, och sedan etablerat sig som Primitivo, främst i Apulien, så hävdar de ändå att den nu odlats så länge i Kalifornien att den kan betraktas som en egen klon med avvikande egenskaper mot de i Europa förekommande rankorna. Vara hur det vill med det – provodlingar av Tribidrag och Crljenak pågår i Kalifornien för att se hur stora skillnader det kan bli på vinerna – även om druvan inte skulle vara unik för Kalifornien är den ändå är en viktig del av den kaliforniska vinidentiteten.

Sticklingar från de kejserliga plantskolorna i Wien kom till USA på 1820-talet och druvsorten fanns sig snart till rätta i Kaliforniens varma klimat. Många vingårdar överlevde sedan förbudstiden och fortfarande idag finns flera odlingar med mer än hundraåriga stockar. Den äldsta som man säkert känner till åldern på är Grandpère Vindyard i Amador County. Den planterades redan 1869. Kalifornien ligger på samma breddgrad som Sicilien, men till skillnad från Europa som gynnas av den varma Golfströmmen, kyls i stället Kalifornien av det kalla Stilla havet. Denna kylande verkan begränsas av de bergskedjor som i stor utsträckning löper i nord-sydlig riktning längs med kusten och ger vinodlingarna innanför dem ett varmare klimat. Typiska exempel är Napa och Sonoma. Öppningar i bergen i öst-västlig riktning, särskilt vid Santa Cruz, söder om San Fransisco, släpper där in den svala havsluften och ger ett svalare klimat. Även till den varmare Central Valley finns en del luckor i bergen som ger ett visst inflöde av svalare luft. Här odlas dock inte mycket Zinfandel – den vill ha värme och de flesta odlingarna ligger längre norrut och in i landet. San Joaquin County i regionen Inland Valleys har den överlägset största arealen av druvan. Många av de högst rankade producenterna har sina druvor i Sonoma, särskilt Alexander Valley (Ridge med Geyserville) och Dry Creek (Seghesio).

Till 1998 var Zinfandel den till ytan mest odlade druvan i Kalifornien. Idag ligger den på fjärde plats. Den främsta anledningen till detta är att Cabernet Sauvignon och Pinot Noir inbringar ca 3 gånger priset på Zinfandel. Den verkar ändå ha en rätt stabil skara entusiastiska supportrar, både bland producenter och konsumenter. Så har den till och med en egen organisation för att promota den. ZAP, Zinfandel Advocates and Producers bildades 1992 och är fortfarande aktiva och de har även en egen vingård, Zinfandel Heritage Vineyard i Napa. Här har man samlat sticklingar från en större mängd vingårdar runt om i Kalifornien och forskning på dem bedrivs i samarbete med Universitetet i Davis. Det är också här man har planterat Tribidrag och Crljenak för att kunna jämföra dem med Zinfandel från Kalifornien.

Trots sin popularitet verkar Zinfandel inte vara helt enkel att ha och göra med. Bland egenskaper som räknades upp var: stora druvor i kompakta klasar; ojämn mognad; tunna skal som ofta leder till att många av druvorna torkar mer eller mindre till russin; jäsningen har en tendens att stanna upp varvid man måste jobba för att få den att sätta igång igen. Det är inte ovanligt att man blandar Zinfandel med en mindre mängd andra druvsorter. I de äldre vingårdarna sker den blandningen redan genom att de är planterade med en inblandning av andra sorter. Särskilt nämndes Cinsault och Carignan som ger friskhet och syra, Petite Sirah för färg, tanniner och kryddighet och Alicante Bouschet för färg.

Så några korta noter från de 10 viner vi provade.

Zinbutts

  1. Ravenswood 2017 Old Vine Zinfandel, Lodi AVA

AK: Ljusröd frukt, mustigt med julkryddor och tydlig alkohol. Frisk attack, sedan en rätt grov, träig känsla och en växande jordig beska. En del grova tanniner och ett eldigt, överraskande slankt slut. Klassisk enkel Zin utan komplexitet.

JG: Syltig och fruktig med björnbär och mjukare körsbär. En viss syra möter upp. Enklare, något grov och med viss bitterhet i slutet.

  1. Turley 2017 Juvenile Zinfandel, California, 18 Vyds

AK: Snygg, rätt aromatisk doft med ren, bra körsbärsfrukt, lite mint och kött. Bra djup. Frisk, snygg attack på smaken, sedan lite träig känsla. En hel del rätt grova tanniner. Hyggligt slut med bra frukt och eldighet (15,5%).

JG: Köttig och fruktig med en något alkoholdriven grön ton. Något grov med viss bitterhet i slutet.

  1. Frog’s Leap 2017 Zinfandel, Napa Valley

AK: Dov, mullig doft med varm, söt frukt. Kanske en del fat, mint, ljus choklad, men ändå inte särskilt uttrycksfullt. Överraskande frisk och ren attack, sedan växande i munnen. Blir lite grovhugget. Ändå bra syra och fräsch frukt. Finkorniga tanniner som ger en torr, god eftersmak. Snyggt.

JG: Snyggare och komplexare Zin med struktur och toner av lakrits och björnbär. Viss alkoholdriven grön ton på näsan. Franska fat.

  1. Marietta Cellars 2017 Román Estate Grown Zinfandel, 88% Zin, 8% Petite Sirah, 4% Barbera

AK: Ungdomlig, närmast druvig doft med frisk, mustig, mullig röd körsbärsfrukt. Läskande fräsch attack. Växande mullig smak med torkad frukt och en del jordighet. Rätt snyggt finkorniga tanniner. Torr eftersmak med bra, ren frukt. Gott, men inte direkt komplext.

JG: Viss grön ton men mjukare. Mullig röd frukt med toner av körsbär och svarta vinbär. Snygga tanniner.

  1. Birichino 2017 Saint Georges Zinfandel, Central Coast

AK: Ung, druvig, primär doft med en aning mustig naturvinskänsla. Frisk frukt med jordgubbar och körsbär. Frisk, slank, rödfruktig smak med ett mustigt inslag och en del kanel. Finkorniga, integrerade tanniner. Frisk, rätt snygg, torr eftersmak. Elegant, läskande i en avvikande, mustig stil.

JG: Något saftigt (naturvinskänsla) med jordgubbstoner och körsbär. En viss grön ton. Struktur med mer syra och integrerade tanniner.

  1. Bedrock Wine Co 2017 Bedrock Heritage Red, Sonoma Valley, 37 varieties

AK: Snygg balanserad frukt och goda, knäckiga fat samt julkryddor. Läskande fräsch frukt och bra syra. Måttliga tanniner. Snyggt slut med lite söt frukt.

JG: Elegantare och balanserad frukt med mulliga, knäckiga fat, choklad och bra finkorniga tanniner och tydlig syra.

  1. Seghesio 2016 Zinfandel Cortina, Dry Creek AVA

AK: Stram, spännande doft med ett stenigt inslag, ton av asfalt och aningen volatilt. Mörkare frukt än de andra vinerna hittills. Frisk smak med bra, tät frukt och god syra. Tätt, men balanserat. En del rätt finkorniga tanniner. Torrt, något jordigt slut. Intressant, mer krävande stil med personlighet.

JG: Balanserad med inslag av plommon och annan mörkare frukt. Bra och intressant vin. Franska och amerikanska fat.

  1. Carlisle 2014 Pagani Ranch Zinfandel, Sonoma Valley

AK: Söt, ljusröd frukt, mint och tydligt volatilt. Mycket frisk smak med snygg ljusröd frukt. Goda torra tanniner. Friskt, torrt slut med en lustig skitig ton och ett inslag av saltgurka. Kul, men lite lustigt.

JG: Volatil något spritig plommondriven frukt med påtagliga krydd- och parfyminslag. Svår.

  1. Ridge 2017 Geyserville Proprietary Red Wine, Alexander Valley AVA, 22 varieties, 68% Zin, 18% Carignan, 12% Petite Sirah, 2% Alicante B

AK: Dov, tät, mörk, djup, mullig frukt. Mörk choklad, fat, mint och lagerblad. Frisk, snygg attack. En hel del knäck och bourbontoner från faten. God syra och mörk, bra körsbärsfrukt. En del finkorniga tanniner och ett torrt, snyggt slut.

JG: Tät, elegant och balanserad med inslag av örter, viss vaniljfatkaraktär utöver knäckiga, bourbon- och chokladdrivna fattoner. Bra djup, syra och struktur. Torr med bra tanniner. Amerikanska fat, 15% nya.

  1. Ridge 2005 Geyserville Proprietary Red Wine, Alexander Valley AVA, 22 varieties, 77% Zin, 17% Carignan, 6% Petite Sirah

AK: Utvecklad, köttig doft med en aningen trött frukt. Mulligt, moget och kryddigt. Doftar kalops! Frisk, utvecklad attack. Kryddigt och rent med inslag av mint och kardemumma. Snyggt inbäddade tanniner och bra intensitet. Lång, eldig, pepprig eftersmak, ännu med en hel del söt, torkad frukt, om än med en aning trötthet. Gott nu, men inget att spara mycket längre. Kul att prova.

JG: Utvecklat, moget och elegant med torkade örtiga toner, lagerblad och färsk grön kardemummakapsel. Kalopstoner. Integrerade tanniner och en aning tröttare frukt. Sommaren 2005 var något svalare än normalt enligt Ridge.

En mycket givande provning som i stort bekräftade åsikten att Zinfandel kan vara kul att dricka som omväxling, särskilt de som inte är för tungt sötfruktiga, vilket inte direkt är en stil man vill dricka för ofta. Men när de är bra, är de riktigt bra. Ett stort tack till California Wines.

Jonas G och Anders K

 

 

#1630 Öviner med Agneta P

Öar i Medelhavet

Torsdagen den 5 december träffades 13 provare i Zonen V för att prova viner från tre öar i Medelhavet; Mallorca, Korsika och Sardinien. Provningsledare var AP.  Vi provade först en flight med  sju röda viner, sedan en liten flight med tre vita viner, varav två var mycket söta. Provningsledaren höll ett kort teoripass om de tre öarnas vinproduktion, vindistrikt och druvsorter. Druvsorter från Mallorca var bland andra Manto negro, Callet, Moll (grön), från Korsika Nielluccio, Scicarello (Ajaccio), Grenache, Vermentino, Ugni Blanc, Malvoisie och från Sardinien Cannonau (blå), Monica (grön), Vermentino, (Vernaccio di Oristano).

c396viner1-glas.jpg

Flight 1

Vin 1. 2015. Domaine Torraccica
Färg: Vacker, något ljust röd i färgen, granatröd. Klar.

Bouquet: Aromatisk doft med toner av röd frukt, svartvinbärsblad, melon och en aning av lakritskonfekt. Här finns även en ganska tydlig kryddighet. Några upplevde den som lite ”funky”.

Smak: I munnen är vinet slankt, lite kryddigt och eldigt, men med ett aningen torrt slut. Smak av rönnbär, örter, syltade apelsinskal och röda bär kan förnimmas.

Vin 2. 2014. Tanca Farra Alghero
Färg: Mörkt vinröd. Klar.

Bouquet: Här uppfattar näsorna en mängd olika, ganska skilda dofter som nyss skuren stjälkselleri, kåda, målarlåda, hamsterbur, stall samt fikon och plommon.

Smak: I smaken finns toner av ganska bittra örter, kåda och tallbarr, men även cassis och hallon. I avslutningen finns en aning rå potatis.

Vin 3. 2012. Mortitx L’u Vino Negro
Färg: Mörk, svartröd och ogenomskinlig.

Bouquet: Cassis, apelsinskal, svart vinbärsgelé, lite hallon och en aning jordkällare i doften. Här finner många också toner av amerikanska fat, kanske till och med bourbonfat.

Smak: Ett eldigt vin med lång eftersmak. Här finns spansk ek och någon avger repliken ”den rika kusinen från landet” eftersom vin nummer 3 påminner om vin nummer 2.

Vin 4. 2014. Domaine Gentile. Patrimonio
Färg: Mörkt röd, vinröd. Klar

Bouquet: Till en början en svag doft av avlopp, sedan mer åt rått kött och läder. Det finns även en bränd ton och doften av gul svavel.

Smak: Här finns en viss strävhet och smaken av bittra örter och kåda, men också en aning mörk frukt. En smak av tändsticksplån sticker ut en aning. Smaken är torr med snygga tanniner, men syran spretar.

Vin 5. 2015. Fola
Färg: Mörkt vinröd till färgen, nästan scharlakansröd.

Bouquet: Här finns många godis och frukttoner. Allt från svarta vingummin, geléhallon och sega råttor till svarta vinbär och söt, röd frukt. Som kontrast mineralrik med en lätt doft av nässlor.

Smak: I smaken återfinns en trevlig mineralitet blandat med örter, lakritsrot och kåda. Vinet har en lång och ganska kraftfull eftersmak.

Vin 6. 2014. Vinicola 4 kilos, 12 volts
Färg: Mycket mörkt röd, nästan svart. Ogenomskinligt som bläck.

Bouquet: En doft av rönnbär, röda bär med liten dragning åt körsbär och katrinplommon samt citruszest och en pust av barndomens Ascoxal.

Smak: Ett något kärvt vin med mycket tanniner, smak av rönnbär och örter och en lång lite eldig eftersmak.

Vin 7. 2014. Vinicola 4 kilos, 4 kilos.
Färg: Mörkt rödbrun, lik julmust.

Bouquet: Doften är murrig, murken som lukten i en gammal källare. Frågan uppstår om vinet kan vara skadat på någon sätt. Bakom det murkna anas röd frukt.

Smak: Vinet är något bittert på tungan och utan karaktär. Lite vattnigt.

Vin nr 7 tas bort från omröstningen.

Öviner1

Flight 2

Vin 8. 2014. Domaine de Pietri.
Färg: Ett vin med en intressant orange-rosa färg.

Bouquet: Vinet har en tydlig doft av botrytis, men även av honung, aprikos, björnklister, äppelmos, mandelblom och apelsinmarmelad. Några kände även doft av mandelmassa.

Smak: Smaken är spritsig med någon slags medicinal känsla. Här finns även en tydlig ton av Robertson’s engelska marmelad i plåtburk. Andra tycker mer att smaken drar åt aprikosmarmelad och pomerans.

Vin 9. 2016. Mortitx Dolc de gel
Färg: Gyllengul till färgen.

Bouquet: Många olika dofter möter näsan; mandelmassa, tropisk frukt, konserverade päron, nygräddade vaniljdrömmar. Det är något klassiskt över vinets doft.

Smak: Smaken är som söta honungskarameller. Här finns även något floralt i tonen och en aning citrus.

Vin 10. 1995. Contini Vernaccia di Ornistano riserva
Färg: Ett vackert orange-gyllene vin.

Bouquet: En doft av äppelkaka, mandelmassa och björnklister.

Smak: Smaken är sherryaktig, halvtorr och har en floral karaktär.

c396viner2.jpg

Bäst – sämst flight 1

Vin nr Bäst Sämst
1 1 3
2 2 1
3 1 2
4 1 7
5 4 0
6 4 0
7

 Bäst – sämst flight 2

Vin nr Bäst Sämst
1 3 4
2 4 6
3 6 3

Hela listan:

Vin nr Namn Årgång Land Druvor Pris vid inköpstillfället
1 Domaine Torraccica 2011 Korsika, FR Niellucci 50 %, Grenache 30 %, Sciccarellu 10 %, Syrah 10 % 189 kr, okt 2019
2 Tanca Farra Alghero (DOC) 2014 Sardinien, IT Cabernet 50 %, Grenache 50 % 169 kr, okt 2019
3 Mortitx L’u Vino Negro 2012 Mallorca, SP Syrah 77 %, Merlot 23 % 522 kr mars 2017 tillsammans med vin 9
4 Domaine Gentile Patrimonio 2011 Korsika, FR Niellucci 100 % 209 kr, okt 2019
5 Fola, Cannonau de Sardegna DOC 2015 Sardinien, IT (Cannonau) Grenache 100 % 284 kr, okt 2019
6 Vinicola 4 Kilos, 12 volts 2014 Mallorca, SP Callet, Syrah, Cabernet 1092 kr mars 2017 tillsammans med vin 7
7 Vinicola 4 Kilos, 4 Kilo 2014 Mallorca, SP Callet 100 %
8 Domaine de Pietri (Cap Corse) 2014 Korsika, FR Muscat 100 % 120 kr juli 2015
9 Mortitx Dolc de gel 2016 Mallorca, SP Muscat 50 %, Riesling 50 %
10 Contini Vernaccia di Ornistano riserva 1995 Sardinien, IT Vernaccia di Oristano 550 kr/375 ml, okt 2019

/AR

#1628 – Ch Pichon-Longueville Comtesse de Lalande 00’s Part I

Pauillacvinernas stramhet och kraft blandat med harmoni och komplexitet! Alexander spände bågen högt när han bjöd in till del 1 av en Comtesse de Lalandeprovning (tanken är att han skall återkomma med en del 2 om ett antal år).
Den relativt höga andelen Merlot (35 %) kan vara en förklaring till komplexitet/harmoni liksom jäsningen av olika lotter i vingården separat. Dessa blandas sedan och förs över till 225 liters ekfat (lätt rostade fat med 50 % ny ek och resten ekfat som använts ett år) där de lagras 18 månader.
Det blir intressant att se hur den minskning av andelen Merlot och ökningen av Cabernet Sauvignon (från 45 % till 60 % eller 75 % som i 2010) som nu sker kommer att påverka framtida årgångar.
20191121_192851

Vin nr 0. (teorivin under Alexanders inledning). Réserve de la Comtesse 2015.
Blåröd färg med doft av körsbär och cassis. Smaken röddriven frukt med viss utveckling.

Vin nr 1. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2005.
Färgen röd, doften innehöll fat, röda och mörka bär, ngt mineral/sten och vanilj/kokos. Sträv smak med mörka bär, viss syra, fat och torr eftersmak. Ungdomlig, god men enkel och lena tanniner var några av de allmänna kommentarerna.

Vin nr 2. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2015.
Mörkröd färg, cassis, blåröda bär/bärsylt, kött och fat i doften. Mörka bär, sv vinbär, fat, syra och silkiga tanniner i smaken. Allmänna kommentarer som ”kommer att utvecklas”, ung/oförlöst, bra syror och lovande hördes runt bordet.

Vin nr 3. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2004.
Röd med rödbruna toner, doft av vanilj, varm sylt av mörka bär, cederträ och något fat/gummi, mörka bär, sv vinbär, syra, tanniner i den torra smaken. Andra fick upplevelse av viol, punsch, varm karaktär och ett eldigt slut.

Vin nr 4. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2003.
Röd färg med doft av mörka bär, svamp, fat och gröna toner. Smaken torr, sträv med mörka bär och svamp. Komplext, väldigt klassiskt, Cordier-doft tyckte några.

Vin nr 5. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2002.
Röd, något mörkrödbrun färg. Doften innehöll cassis, sylt, körsbärsgodis, hallon och lite fat/vanilj. Sv vinbär, alkohol, lite körsbär och vaniljfat i smaken. En del hittade raspiga tanniner, lavendel/örtighet och syra/beska.

Vin nr 6. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2001.
Färgen rödbrun med doft av mörka bär, mognad och lite drottningsylt. Smaken torr, sträv, med mörka bär och fat. Välutvecklad, djurisk, lite brettig var några kommentarer.

Vin nr 7. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2000.
Röd med mörkröda färgtoner, doften lite grön med rostade fat, cigarr, paprika och mörka bär. Fat, grön paprika och rostade fat i smaken. Här hördes synpunkter som svalt år, gröna toner, paprika och sent åttital.

Vin nr 8. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 1990.
Färg ljust rödbrun, fat, lite läder, cederträ och mörka bär i den mogna doften. Smak bjöd på fat, mörka bär, tanniner och mognad. Några hittade markerad syra och koncentration i smaken. Gissningarna gick mot 90-tal/sent åttiotal avseende årgång.

20191121_195725
Vackra rödbruna nyanser!

Sammantaget en mycket intressant provning som visade skillnaderna i årgångarna (vi gissade inte många rätt) och som verkligen lockar till deltagande i del 2!

20191121_203225.jpg

0. Réserve de la Comtesse 2015, 13,5%, 595:-, (deltog ej i omröstningen).
1. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2005, 13%, 1565:-, 0/1/14, 16p.
2. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2015, 13,5%, 1666:-, 0/3/14, 15p.
3. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2004, 13%, 1565:-, 2/0/14, 16p.
4. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2003, 13%, 1565:-, 4/1/14, 16p.
5. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2002, 13%, 1565:-, 0/3/14, 13,5p.
6. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2001, 13%, 1565:-, 2/3/14, 14p.
7. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2000, 13%, 1565:-, 1/1/14, 17p.
8. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 1990, 12,5%, 1450:-, 5/2/14, 16p.

//TB

 

#1627 López de Heredia

Bodegas López de Heredia, ett namn som får vinälskare att reagera. Och om man gillar viner som görs som man alltid har gjort dem, så är reaktionen garanterat positiv. Här handlar det alltså om en av de äldsta vinproducenterna i Rioja. ”Fundada in 1877” skriver de på etiketten och det var vid den tiden som vindistriktet Rioja uppstod. Vinlusen hade drabbat de franska vingårdarna och fransmännen begav sig utomlands för att försöka hitta områden som kunde ersätta de som gått förlorade. I Rioja hittade man marker som man trodde på och nya bodegorna här startades med hjälp av kunskap och pengar från Frankrike. Redan några decennier tidigare hade tidiga Riojaproducenter såsom Marqués de Murrieta och Marqués de Riscal – producenter som fortfarande är igång idag – tagit intryck från Bordeaux, särskilt då lagringen på mindre ekfat, barriquer. De franska faten var emellertid så dyra att det för spanjorerna, med sin stora handel med Amerika, var billigare att importera den amerikanska viteken i stället. Sålunda kom det sig att de framgångsrika riojavinerna fick som en grundkaraktär smaker från den mer uttrycksfulla amerikanska eken.

Idag har många producenter i Rioja rört sig bort från de traditionella vaniljdoftande vinerna och satsar mer på fruktkoncentration och kortare tid på faten, vilka dessutom ofta är av fransk ursprung. Men alltså inte så hos López de Heredia. Traditionen står här stark och orubbad. Även om säkert mycket gradvis har ändrat under åren även här, så kan man lita på att deras viner ger vad man önskar sig om man vill ha just traditionell Rioja.

Speciellt med López de Heredia är också deras vita vin, som med sin långa fatlagring, uppemot 10 år(!), har en högst speciell och otidsenlig stil, skulle man kanske kunna säga. Än mer speciellt är att de dessutom är den enda producenten i Rioja som gör ett rosévin med Gran Reservaklassifikation och som således även den ligger flera år på fat innan den buteljeras. Det visar sig att vi i kväll får prova alla dess tre vintyper och, som synes nedan, hela fyra vita viner, spännande!

IMAG9281~2

Medan vi lyssnar på ET:s fylliga information om Bodegan får vi först ett s.k. teorivin vilket har en läckert öppen, floral doft med snygg frukt, lite vanilj och varmt trä i bakgrunden. Smaken är läskande frisk med kryddighet, lite vanilj och en bra frukt. Fräsch, lite slank, men god eftersmak.
2009 Viña Cubillo Crianza. Får betraktas som ett fynd för 139 kr. Skulle lätt ha kunnat passera som en Reserva, eller till och med högre.

Första vinet i huvudflighten är alltså vitt och det har en förhållandevis ungdomlig frukt i doften med toner av päron och carambole, samt en del vanilj och lätt brända toner.
Smaken är påtagligt frisk och läskande. Den markerade och, i de flesta fall läckra, syran ska visa sig vara något av en husstil. Alltid påtaglig och i en del fall balanserande på gränsen för att inte bli för framträdande. I det här fallet funkar den fint med den feta, närmast vaxiga, gula frukten. Eftersmaken är frisk, lång och aningen slank.
2008 Viña Gravonia Crianza. Ett kul, egensinnigt vin och en bra introduktion till stilen på deras vita viner.

Andra vinet har tyvärr en visserligen måttlig, men ändå tydlig ton av korkdefekt. Lyckligtvis inte så mycket att det är odrickbart och mot slutet av provningen avtar faktiskt den orena smaken något. Den gula, vaxiga frukten finns där tillsammans med champinjoner, trä och en viss oxidation, men inte mer än att det funkar.
Smaken har åter den tydliga syra tillsammans med en kryddig, eldig frukt. Slutar pepprigt och smakrikt. I grunden ett läckert vin, som alltså hämtade sig påtagligt med tid i glaset.
2004 Viña Tondonia Reserva.

Nästa vin har en aningen dovare, varmare, mer mogen gul frukt. En viss oxidationston som ger en ton av lätt rostade nötter.
Smaken är frisk och tät med rostade toner, mogen frukt och en markerad syra. Tuggbart och lätt bränt. En frisk, lång, rätt bränd och något frän eftersmak.
2005 Viña Tondonia Reserva.

Fjärde vinet och det sista vita är märkt gyllene och har en fyllig, utvecklad mogen doft med en lätt sherryton, vax, damm och faktiskt ett tydligt inslag av diesel. Associationen gick först till bildäck på en Finlandsfärja!
Smaken är frisk, snygg och bred med en söt känsla av torkad frukt. riktigt bra syra och häftigt bred och djup. Lång, rätt bränd lite ettrig eftersmak. Alldeles stråland och mycket fascinerande att få uppleva!
1994 Viña Tondonia Gran Reserva.

Färgen på femman avslöjar att vi har att göra med den unika rosé Gran Reservan. Doften är aromatisk och godisaktig med en lätt stickig bakelitton.
Även smaken är aromatiskt godisaktig med den vanliga friska syran och en slank kropp. Intensivt, pepprigt, eldigt och torrt slut med en lite frän känsla.
2008 Viña Tondonia Gran Reserva Rosado. Tja… Jag är inte särskilt road av roséviner normalt och inte blev jag omvänd av det här ambitiösa, eller ska man kanske säga pretentiösa försöket, trots att det är dyrt och eftersökt på den internationella marknaden. Det kostar normalt en bit över 1000 kr.

Vin sex och det första röda har en djup och tät, mörkröd färg. doften är tät och undomlig med en djup, mörk frukt. En lite sotig fatton och inslag av kött och blod.
Smaken är frisk och läskande. Syran ligger här kanske aningen i överkant av vad som funkar, men det går ändå hyggligt tack vare den täta frukten. En vaniljig fatton svävar över friskheten och tanninerna är påtagliga och torra och ger ett torrt slutintryck.
2006 Viña Tondonia Reserva. Ett bra vin som behöver tid för att rundas av och blomma ut.

I sjuan har tyvärr korkdjävulen haft en helt ohämmad lekstuga och det känns närmast toxiskt att närma sig, så det måste vi tyvärr lämna därhän. Särskilt trist som årgången fått höga poäng av skribenter världen runt.
1995 Viña Tondonia Gran Reserva.

Med sista vinet får vi tröst för det förra, förstörda vinet. Färgen skvallrar om ett rejält utvecklat vin med sin breda, blekt tegelfärgade kant. Smaken är bred, utvecklad och djuriskt köttig samt en brettig lagårdston. Frukten är sötaktigt torkad och en lätt bränd ton finns där också.
Smaken öppnar friskt och överraskande elegant. Vinet är kryddigt med en frisk syra och en måttlig kropp men ändå en bra, pepprigt intensiv smak, som ger en lång, intensiv eftersmak. Visst är det åldrat, men det bär sin ålder med stort behag. Det faller inte heller ihop i glaset under kvällen.
imag92852.jpg

 

1954 Viña Tondonia Gran Reserva. Oj, så pass gammalt! Inte illa och en ynnest att få lägga ett vin till den alltför korta listan av viner jag druckit från mitt födelseår. Bara att buga och tacka.

 

 

 

 

En härlig provning, inte minst av de fyra vita. Och för mig överraskande att jag i kväll i huvudsak föredrog dem framför de röda, något som inte normalt brukar gälla när jag provar Riojaviner. Och vad det gäller López de Heredia måste man säga att de verkligen levererar precis det man förväntar sig och hoppas att de ska göra.

Tack till ET och JJ!

imag9283.jpg

Listan:

  1. 2008 Viña Gravonia Crianza. 320 kr, 1-0, 16p
  2. 2004 Viña Tondonia Reserva, 330 kr, 2-8, 15p
  3. 2005 Viña Tondonia Reserva, 330 kr, 1-1, 15,5p
  4. 1994 Viña Tondonia Gran Reserva, 850 kr, 7-0, 17p
  5. 2008 Viña Tondonia Gran Reserva Rosado, 219 kr, 0-3, 13p
  6. 2006 Viña Tondonia Reserva, 285 kr, 1-0, 14,5p
  7. 1995 Viña Tondonia Gran Reserva, 899 kr, -, –
  8. 1954 Viña Tondonia Gran Reserva, 2000 kr, 2-2, 16p

/Anders K