Category Archives: Spanien

Spanska vindagen 2016

Nu har det visserligen gått lång tid sedan denna provning ägde rum (2 månader), men jag noterar ändå här på bloggen några viner som jag tyckte var köpvärda. Då jag redan på provningen var under viss tidspress, uteslöt jag Riojavinerna och Cavorna från min provningssejour.

Jag provade en del viner gjorda på godello och t ex Godelia Blanco Selección 2011 från Bodegas Godelia hade en syrlig mogen smak. Även San Salvador Gotin del Risc från Bodega del Abad var lyckad med mycket mineral och fyllig smak.

Bland mencia-vinerna tyckte jag särskilt om 2010 Hombros från Bodega Cesar de Burbia, medan Abad Dom Bueno från Bodega del Abad (glömde notera årgång här) för 97kr flaskan måste betecknas som ett superfynd, även om den endast levereras i sexpack. Även 2012 Capeliño från Bodegas Guimaro, gjord på druvor från hundraåriga stockar, där 12 månader på ek inte förmådde dämpa den härliga syrliga frukten – blir nog bättre med tiden.

En ny bekantskap var för mig DO Vino Pago, som ju är en kvalitetsklassificering av enskilda vingårdar i nivå med DOCa-klassificeringen. Vingården Bodega Chozas Carrascal från Utiel-Requeña levererade en kraftig mycket bra 2011 Las Ocho, gjord på bobal, monastrell, garnacha tinta, tempranillo, cabernet sauvignon, cabernet franc, syrah och merlot.

Från Toro fanns en mycket bra 2008 Campo Eliseo från Francois Lurton España gjord på tinta de Toro, alltså tempranillo, visserligen för 349 kr. Även 2013 Almirez från Bodegas Tesa la Monja för 193 kr var fylligt och gott.

Från Bodegas Menum Priorat föll 2013 Inici Priorat för 159 kr mig väl på läppen. Detta var endast andra gjorda årgången och den görs på garnacha, cariñena, cabernet sauvignon och syrah.

På vägen ut kunde jag inte motstå den gamla klassikern Campo Viejo och där gillade jag Gran Reservan från 2010. En ny favorit blev också 2008 Gran Reserva från Bodegas Ysios för 209 kr. Detta är ett nytt vinhus, och mitt intryck var att detta vin kommer att tåla lång lagring.

/OW

#1476 Priorat

AG höll provning på temat Priorat med både vita och röda viner.

Provningen påades med orden: Priorat, ett tidigare lite bortglömt och slumrande spanskt vinområde, som under de senaste 15-20 åren fått ett riktigt uppsving och efterfrågan på viner från Priorat är idag skyhög!

Dagens uppställ:

IMG_5805

Vita viner

1. 2015 Fonta de la Figuera – 55% viognier 40% garnacha 5% chenin blanc

Ljust gul färg. Slank doft med markerad mineralitet. Efterhand viss komplexitet med övervägande päron och godistoner.

Kraftig vinös smak med hög syra och liten bitterhet. Aromatisk och aningen tanniner. Fruktdriven.

2. 2003 Gran Clos –  80% garnacha, 20% macabeo

Guldgul färg. Mognadstoner och fylliga fat i doften. Påminner om mogen eller övermogen Bordeaux doftmässigt.

Fyllig och rik smak med kraftig fruktig och mogen smak. Liten fatbeska och känsla av fernissa.

Röda viner

3. 2012 Martinet Bru – garnacha och syrah

Tät röd färg med litet blåstick. Initialt doft av fat, stall, mogen frukt och ceder. Efterhand mer åt rå potatis och djuriska drag med lite tobak. Aningen grov.

Fruktdriven smak med liten bitterhet. Långt lite vilt och med spearminttoner. Ungt och tanninstinnt.

4. 2013 Empit Seleccio  – 70% cariñena, 30% garnacha

Mörkrött med liten blåkant. Doft av exklusiva fat och trä, efterhand blå och röd frukt, kött, slaktbänk och bär. Örtigt och kryddigt. Läckert!

Kraftig smak packad med frukt. Salmiak, lakrits och svartfrukt uppburet av en rejäl syra. Välstoppat och med aningen söta vaniljiga eftersmaker.

5. 1997 Clos Mogador – 40% garnacha, 20% cariñena, 20% syrah, 20% cabernet sauvignon

Rubinfärgat med en tydlig brunton. Tät mogen kryddig doft med peppar och örtighet. Lite murrigt och aningen oxiderad karaktär med stallig komplexitet. Efterhand floralt och örtigt. Lite åt mogen Hermitage enligt en provare.

Kraftig intensiv eterisk smak med mynta, efterhand bitterhet och övermoget. Fikon och plommon snarare än cassis.. Uttorkad frukt!

6. 2005 Clos Martinet – 60% garnacha, 20% cariñena, 10% merlot, 10% cabernet sauvignon

Tät mörkröd färg. Initialt sluten, slank doft. Efterhand bröd, chark och köttighet, därefter rotfrukter och lite spretigt.

Kraftig fyllig smak. Ceder, cassis, moreller och köttiga toner. Örtighet, balanser och lite extra juliga nejlikor i svansen.

7. 2006 Clos de l’Obac – 35% cabernet sauvignon, 35% garnacha + syrah, merlot och cariñena

Mörkröd tät färg. Balanserad doft med snälla balanserade fat. Cassis och lite skitiga funkiga toner efterhand. Elegant och läckert.

Fyllig rik och balanserad smak med bra frukt och lagom fat. Kraftiga sandiga tanniner och bra bett i syran i svansen.

8. 2013 Terroir al Limit Arbossar – 100% cariñena

Blåröd färg. Kraftig pepprig doft med lite örtiga inslag, syrah? Ungt fylligt och långt. Besvärande maceracion carbonique-doft och reduktiv känsla.

Rå frukt och kraftig robust smak. Välstoppat med obalanserat med grova tanniner. Ungt och med ett avslut fyllt av lingon och grädde.

IMG_5807

 

Listan (omröstningen per vita och röda viner)

  1. 2015 Fonta de la Figuera, 2/10/12, 20€, 12p
  2. 2003 Gran Clos, 10/2/12, 189kr, 14,5p
  3. 2012 Martinet Bru, 0/4/12, 20€, 13p
  4. 2013 Empit Seleccio, 7/0/12, 25€, 17p
  5. 1997 Clos Mogador, 3/5/12, 60€, 13p
  6. 2005 Clos Martinet, 2/1/12, 65€, 16,5p
  7. 2006 Clos de l’Obac, 0/2/12, 589kr, 16p
  8. 2013 Terroir al Limit Arbossar, 0/3/12, 50€, 14p

//JT

#1469 Galicien

Vita viner från nordvästra Spanien tyckte Janne passade för en sommarprovning och tio provare höll med honom i semesterstiltjen. Janne var nyss återkommen från en resa i området, som alltså utgörs av vinområdena Rias Baixas, Ribeiro, Ribeira Sacra, Monterrei och Valdeorras, alla belägna i den autonoma regionen Galicien.

Kvällen bjöd endast på vita viner, men regionen producerar även mycket rött vin. Albariño är säkert områdets mest kända gröna druva, och i mitt eget tycke ett mycket prisvärt vitvinsval på krogen. Andra gröna druvor som används för vitvinsframställning är godello, treixadura, doña blanca, caíño blanco och loureiro, som väl inte är några kioskvältare på monopolbolagets hyllor.

Första vinet bjöd på stor, mycket fruktig doft av exotisk frukt (mango, ananas), lite vax och en sniff av gamla pinnglassen piggelin. Smaken var syrlig, torr, fyllig och med ett stänk av alkohol. Det fanns honung i eftersmaken.

2015 Orange Republic, Casa Rojo, Valdeorras, gjort på 100% godello. 1/0/10, 14,5 p

Andra vinet hade en stor doft av vax, harts, kåda, lite återhållen frukt (mango, kiwi). Smaken torr, ganska god, rund och mjuk. Låg syra, med fatbeska i eftersmaken.

2014 Viña Mein Tega do Sal, Ribeiro, gjord på treixadura, albariño och loureiro. 3/1/10, 14p

Tredje vinet började i en lättare stil med lite vinbärsblad, vax och något flyktig doft. Smaken syrlig, torr, med lite mineral, någon fyllighet och en bra beska. God lång syra.

2014 Lapola, Domino do Bebei, Ribeira Sacra, 70% doña blanca, 30% godello. 1/1/10, 13p

Fjärde vinet började med en stor, vaxig doft med honungsmelon och god. Smaken var syrlig, frisk och med en hel del mineral. Bra beska och lång fräschör gjorde att jag tyckte det var gott. Här gissade jag på albariño, vilket var delvis rätt. Röstat till kvällens bästa vin.

2013 Terras Gauda La Mar, Rias Baixas, druvor caíña blanca, albariño och loureiro. 3/0/10, 14p

gal.png

Femte vinet gjorde ett återhållet intryck i doften, med lite mineral och vax. Smaken var även den mineralig och med ganska låg syra. Inte så kul.

2013 Castro Caudaz La Vertical, Ribeira Sacra, 100% godello. 1/0/10, 12p

Sjätte vinet hade stor, lite bränd, köttig doft (ost sa några), dock en klart apart doft i ett vitt vin, kanske för mycket fatad? Smaken syrlig med mycket mineral och något fet. Kvällens sämsta vin i de flestas böcker. Systervin till det korkskadade vinet, en sinkadus?

2011 Gorvia Blanco, Muradella, Monterrei, 100% doña blanca. 0/8/10, 11p

Sjunde vinet hade en stor, fyllig, god och lite ”fet” doft av vax, harts, frukten möjligen lite lätt. Smak med bra syra, bra frisk frukt och lång, god eftersmak. Gissade rätt på albariño och blev min favvo för kvällen.

2011 Frore de Carma, Piñeiro, Rias Baixas, 100% albariño. 1/0/10, 15p

Sista vinet utgick pga korkskada, dessutom en kraftig sådan.

2010 Muradella, Monterrei, 90% treixadura och 10% monstruoso. X/X/10

untitled.png

Så vad blev provarnas dom om dessa viner? Jo, albariñorna gick väl hem bra, med tydligt är att det går att göra bra viner även på de andra druvorna från området. Janne jämförde i teoriavsnittet albariño med riesling, och godello med sauvignon blanc samt doña blanca med vit port (det en vit portvinsdruva). Dessutom fick vi ett teoripapper med de övriga druvorna karaktäristika beskrivna. Hur stämde då det? Nja, sådär får man väl säga. Själv hade jag tre rätta druvor på sju viner (vara ett var ett blandvin), så särskilt lätt var det ju inte. Vinerna ska inte lagras mer än upp till tre-fyra år, trodde vi, då de lever på sin friskhet och frukt. De fatade varianterna kanske tål lite längre lagring.

Men hur funkade vinerna till mat? Jo, Janne hade gjort en seriös sallad och serverade ostar och lite korvar från Spanien, och det funkade utomordentligt till vinerna. Så även om Janne talade sig varm för att dricka dessa viner till färska skaldjur, så måste jag tillstå att de funkade utmärkt även till lite fetare mat.

Tack Janne för att du utvidgade såväl våra sinnen som våra kunskaper.

OW

#1458 Spanien 2001

TE avhöll provning av Spanska viner från 2001. En på pappret stor årgång innan Parkerhypen på Priorat och Toro riktigt tog fart.

Som vanligt helblind provning utöver ovanstående metainformation som i AuZone egentligen betyder minst ett vin från Spanien och minst ett vin från 2001..

Dagens uppställ:

Evernote Camera Roll 20160421 171313

Vin 1. 2001 Conde De Valdemar, Gran Reserva, Rioja

Rubinröd färg, signifikant ljusare än resten av startfältet

Fatdominerad doft med tydlig mognad, en hel del vanilj och lite doft av blandsaft. Elegant med toner av dill, blåbär och lite vaniljsocker.

Balanserad smak med mognad, bra tydliga syror och komplex av fat och spanska lädertoner. Lite slank i sammanhanget.

Vin 2. 2001 Castillo Ygay, Gran Reserva especial, Rioja

Mörkröd färg. Vaniljig doft med en hel del mörka bär, örter, eteriska toner och lite rök. Bra komplexitet och efterhand en alltmer påtaglig doft av starkvin / sherry.

Fyllig smak med bra syramarkering och koncentration. Fyllig tanninstinn och mogen karaktär och kanske en aning bärsötma i svansen.

Vin 3. 2001 San Vicente, Rioja

Mörkröd färg. Mognadskänsla i doften med bra fyllig solmogen frukt. Komplexa cedriga toner med en hel del fat, ceder och rosiga toner som fick tankarna att dra åt syrah! Hyacint och animaliska inslag fanns också enligt andra provare.

Torr elegant och läcker smak med eleganta tanniner och lite gröna toner. Lite piemontesisk känsla i eftersmaken.

Vin 4. 2001 Cirsion, Rioja

Tät mörkröd färg. Elegant doft av frukt och lite menthol, fat, vanilj, fyllighet/rikedom med komplex av djuriska toner, slånbär och blodstänk.

Rik fyllig smak med fin kraftig men sammetslen frukt. Lång och med komplex av stall, ceder, björnbär och vanilj.

Vin 5. 2001 Clos de l’Obac, Priorat

Mörkröd färg. Bärig doft med mörka frukter och kaffe, choklad och vanilj. Mineraliska toner och lite slankt avslut med gröna toner.

Övermogen smak med oxidativa drag av tomat. Fina tanniner med viss komplexitet men tyvärr för gammal.

Vin 6. 2001 Alion, Ribera del Duero

Tät mörkbrunröd färg. Mogen eller övermogen doft med mycket ädelträtoner, to och gammalt starkvin.

Torr bitter smak med inslag av te, snygga sandiga tanniner..

Vin 7. Aalto PS, Ribera del Duero

Tät mörkröd lite blå färg. Fyllig rödfruktsdominerad doft som efterhand uppvisade fräscha komplex med ceder och Bordeauxiga stalliga toner, snyggt avrundad med lätta slaktbänkstoner. Tydliga men snygga fat.

Intensiv men balanserad frukdriven läcker smak med bra tanniner, lagon fat och läcker pepprig eftersmak med liten bärsötma.

Vin 8. 2001 Termenthia, Toro

Tät mörkröd färg. Mognadstoner, lite rök och mineral. En hel del aska och komplexa torra örter. Efterhand lite flabbiga starkvinstoner.

Tannindriven, torr, precis frukt, cedrig och komplex karaktär. Bra fruktsyror och ganska mogen.

Evernote Camera Roll 20160421 171313_2

Listan:

  1. 2001,
    Conde de Valdemar, Gran Reserva,Rioja,230 kr, 0/2/12, 14,5p
  2. 2001,Castillo Ygay, Gran Reserva Especial,Rioja,416 kr, 1/1/12, 13,5p
  3. 2001,San Vicente,Rioja,504 kr, 0/1/12, 17p
  4. 2001,Cirsion,Rioja,941 kr, 5/0/12, 18p
  5. 2001,Clos de l’Obac,Priorat,481 kr, 0/3/12, 10p
  6. 2001,Alion,Ribera del Duero,628 kr, 0/4/12, 10p
  7. 2001,Aalto PS,Ribera del Duero,882 kr, 4/0/12, 18,5p
  8. 2001,Termanthia,Toro,1 098 kr, 2/1/12, 17p

/JT

#1383 Toro vs. Ribera del Duero

Jancis Robinson skriver i The Oxford Companion to Wine: ”Tempranillo is Spain’s answer to Cabernet Sauvignon, the vine variety that puts the spine into a high proportion of Spain’s most respected red wines.” Den är inte den mest odlade blåa druvan i Spanien (kommer först på fjärde plats enligt Munskänkarnas vinbok), men den är kvalitativt den viktigaste, och utgör tillsammans med garnacha ryggraden i t.ex. Rioja. JL hade bjudit in att prova viner från Ribera del Duero och Toro, två områden där tempranillo är den dominerande druvan (Toro minst  75% och Ribera del Duero minst 85%). Vi provar nio viner (blint) och frånsett ett vin (nr 4) så har de alla en mörk, eller mycket mörk rödsvart färg. Helt klart en druva med mycket pigment.

Vinerna ska visa sig spänna över perioden 2000-2011, men trots att vissa är mer utvecklade än andra, så hittar jag ingen gemensamt nämnare förutom att de unga vinerna kännetecknas av rejäla, bittra tanniner. Om cabernet sauvignon har svarta vinbär som ung och tobak som mogen och syrah från Rhône är animaliska, så hittar jag ingen gemensam frukt- eller bärsmak hos tempranillo. Mina noteringar säger kaffe och anis  på några, men långt ifrån alla. Jag får till ett ”mörka bär/frukt” på de flesta, men är det björnbär, plommon eller körsbär? Vet inte. Syranivån är tillräckligt hög för att ge vinerna friskhet, men dominerar inte. De fyra sista vinerna är extremt koncentrerade, men svårbedömda p.g.a sin ungdom. Men det finns både frukt, fat och syra, så de kan mycket väl utvecklas och bli stora viner.

Avsaknad av tydlig karaktär betyder inte att vinerna inte är goda, men det kanske trots allt är en druva som tar mer intryck av fat och tillverkning än av marken där den växer.

IMG_1541

Mina omdömen sammanfattas i nedanstående tabell (pris, bäst-sämst, mina poäng)

1. 2000 Alion, Bodegas y Vinedos Alion, RdD (476 SEK, 2-1, 14p)

2. 2000 Numanthia, Bodegas Numanthia Termes, Toro (335 SEK, 1-6, 14 p)

3. 2004 Matallana, Telmo Rodrigues, RdD (718 SEK, 0-0, 13p)

4. 2004 Faustino 1 Gran Reserva, Bodegas Faustino, Rioja (230 SEK, 4-3, 16p)

5. Pintia 2004, Bodegas Pintia, Toro (480 SEK, 1-0, 15p)

6. 2010 Malleolus, Bodegas Emilio Moro, RdD (300 SEK, 0-0, 15p+)

7. 2010 Numanthia, Bodegas Numanthia Termes, Toro (365 SEK, 3-1, 15p)

8. 2011 PSI, Domino de Pingus, RdD (316 SEK, 0-2, 15p+)

9. 2011 Victorino, Tesa La Monja, Toro (360 SEK, 3-1, 16p)

Vid röstningen så hade jag vin nr 1 som sämsta vin, men ändrade senare till vin nr 3, därav siffrorna i tabellen.

Tack Janne för en kul provning.

/PW

#1369 Garnacha

JL bjöd in till provning med druvtemat garnacha. Till teoridelen bjöds på ett vitt vin vilket genast tilldrog sig gissningar på garnacha blanca. Undertecknad tyckte den hade lite kryddiga chardonnayiga toner och gissade följaktligen på godello vilket visade sig vara delvis rätt. Jag har visserligen aldrig provat ren garnacha blanca, men den lär vara vanlig i vit rhôneblend och det hittade jag inte heller.

Vin 0. 2012, Louro Godello, 92% Godello, 8% Treixadura, Rafael Palacios, Valdeorras, €12,75

Elegant, fruktig, med minimal fatton eller fet druvighet. Aromatisk komplex floral smak med lite tvåliga inslag. Stenfrukt.

Därefter fick vi oss lite teori till livs fokuserad på Spanien. Druvan garnacha tinta heter i Frankrike grenache noir och i Italien cannonau. I Spanien sker odlingen främst på hög höjd och i distrikten Aragonien och Katalonien. I princip i hela södra Frankrike och i Italien främst på Sardinien. Druvgenetiken pekar dessutom på att druvan härstammar än längre öster ifrån.

IMG_0533

Nu till huvudvinerna:

IMG_0535Vin 1. 2010 Alto Moncayo, Campo de Borja

Mörk blåröd färg. Doft av fat och vanilj, lite aromatiska toner, söt frukt och lite outspädd saft.

Kraftig, fruktig, ung syradriven, svartfruktig smak. Tanninstinn lite spretig och obalanserad med en liten rökton i avslutningen. Lakrits och vanilj.

IMG_0536Vin 2. 2009 Congo, Méntrida

Röd färg, i sammanhanget ljus. Slank mogen köttig doft med inslag av buljong och lite fat. Elegant frukt ooch lite eteriska toner. Godis, delikatesser och fett, naturvinsdoft.

Komplex frukt och syradriven bra lång och intensiv smak med ett lite elegant bittert avslut.

IMG_0537Vin 3. 2011 Alaya, Almansa

Svart färg med lite blå kant! Doft av svart mogen frukt, vattenfärg, svartpeppar, baconfett, söt tobak och lakrits.

Superintensiv kraftig komplex ung fruktbomb med modern fathantering. Liten sälta och stor rikedom och cigarrlådesmak. Asfalt och tjära.

IMG_0538Vin 4. 2011 La Mujer Cañón, Vinos de Madrid

Ljusröd färg. Doft av gräs och mineral, skvattram, parfym och rosor.

Komplex udda lite bitter stjälkig smak. Skumt!

 

 

IMG_0539Vin 5. 2010 Teixar, Montsant

Mörkröd färg. Fyllig, rik, fatdominerad, blå- och rödfruktig. Komplex och med mognadstoner, ceder, cypress, mynta och fräscha eteriska toner.

Balanserad, torr, europeisk traditionell smak. Bra syra och tanniner, balans och rolig med tydlig varmklimatskänsla.

– Detta vin ska enligt tillverkaren vara gjort på garnacha peluda (luden grenache)

IMG_0540Vin 6. 2010 Ferrer Bobet, Priorat

Blåröd färg. Doft av fat, ung tät frukt, vattenfärg, och lite pinocity. Mognadstoner efterhand, komplexitet, elegant och lite solbakad svans.

Ung fruktdriven komplex och kryddig smak med bra syror och stadiga tanniner. Elegant komplett avslut.

 

IMG_0541Vin 7. 2009 Domaines Lupier La Dama,  Navarra

Mörkröd tät färg. Fräsch, slank, lite mineralig doft med inslag av trä. Lite oxidativ och plommon efterhand.

Klassisk lite syltig och spretig grenache som saknar lite kraft och oomp.

 

IMG_0542Vin 8. 2009 Celler de Capçanes Cabrida, Montsant

Mörkröd färg. Elegant komplex doft med frukt och toner av vattenfärger. Kryddig, balanserad och lite brettig.

Rik fruktdriven, björnbärsgodis-smak. Balanserad syra och frukt med liten bitterhet i avslutet och lite cabernet känsla.

 

IMG_0534

Listan:

  1. 2010 Alto Moncayo, Campo de Borja, Bodega Alto Moncayo, 31,95 €, 2/0/14, 14,5p
  2. 2009 Congo, Méntrida, Bodegas Canopy, 29,10 €, 0/3/13, 12p
  3. 2011 Alaya, Almansa, Bodegas Atalaya, 22,30 €, 0/6/13, 15p
  4. 2011 La Mujer Cañón, Vinos de Madrid, Commando G, 49,50 €, 2/1/13, 12p
  5. 2010 Teixar, Montsant, Vinyes Domènech, 35,50 €, 3/0/13, 14p
  6. 2010 Ferrer Bobet, Priorat, Ferrer Bobet, 27 €, 1/0/13, 16p
  7. 2009 Domaines Lupier La Dama,  Navarra, Domaines Lupier, 34,50 €, 2/2/13, 12,5p
  8. 2009 Celler de Capçanes Cabrida, Montsant, Celler de Capçanes, 40,75 €, 3/1/13, 15p

/JT

Bild

# 1330 Albariño/Alvarinho

# 1330 Albariño/Alvarinho

Vår Iberolog Jan hade samlat nio företrädare för den ädla druvan albariño, huvudsakligen privatimporterat. Väl minnandes Jans förnämliga sherryprovning för ett tag sedan (https://auzine.wordpress.com/category/sherry/), var vi säkra på att få väl utvalda viner. Kunskapen inom provargruppen var väl inte så hög då det gäller denna druva, men det var däremot nyfikenheten. Själv brukar jag välja albariño om det finns på vinlistan på restaurang; man blir sällan besviken, priset är ofta måttligt och kvaliteten hög. Vinerna är väl generellt sett mycket fruktiga, krispigt syrliga och mineraliska; inte alltför olika riesling, om man vill dra en parallell.

Druvan odlas till 85% i Rias Baixas i Spanien, cirka 14% i på andra sidan gränsen i Portugal (Vinho Verde-området) och någon enstaka procent i USA – that’s it. Druvan kom enligt traditionen genom munkar till Galicien på medeltiden från Alsace (namnet betyder ”vitt från Rhen”), men något släktskap med nuvarande Rhendruvor har inte påvisats. Druvan har tjockt skal och är inte särskilt mottaglig för röta – något som är nödvändigt för att överleva i ett havsnära klimat med mycket regn och relativt sett låga temperaturer. Den odlade arealen var cirka 300 ha på 1970-talet; nu är den mer än tio gånger så stor. De flesta odlare i Rias Baixas är mindre familjeföretag (snitt arealen är 0,6 ha); totalt finns cirka 200 odlare. Rias Baixas är inget sammanhållet vindistrikt; det är uppdelat på fem olika geografisk områden som endast undantagsvis gränsar mot varandra. Från norr till söder är de Ribeira do Ulla, Val do Salnés, Soutomaior, Condadodo Tea och O Rosal. I distriktet odlas albariño till över 95%; resten utgörs av Loureiro och Treixa-Doura, som gärna blandas in i vinerna från distriktet.

Samtliga viner (utom nr 9) hade samma ljusgula kulör; trots lite varierande ålder.

2011 1583 Fefiñanes, Palacio de Fefiñanes, Rias Baixas, 179:- 0/0/14,5p
Stor ung fruktig doft med jäst och päronsoda. Jästigheten avtar efter hand och ersätts med mineralitet och lite spearmint. Omedelbart tilltalande doft. Smaken torr syrlig, inte särskilt fyllig, med mineral och ganska god men inte överdriven beska. Vinet var lite ”in your face” till en början med lite kanske överdriva frukttoner, men blev med tiden lite mer komplext. Finns på bolaget och är jäst i bordeauxfat. Bra exponent för alabariñodruvan.

2011 Leirana, Forja del Salnés, Rias Baixas, 98:- 0/3/14p
Medelstor, fruktig, jästig doft med mognadstoner (var kom de ifrån – vinet ju ungt?). En ton av nyklippt gräs eller kryddörter kom senare. Torr, syrlig, rund och lite fet smak, god med rätt lång beska. Detta vin var lite sådär och kändes i enklaste laget. Hade inte gissat albariño, om det varit helblint, utan möjligen pinot gris från någon familjeodlare i Alsace.

2012 Contacto, Anselmo Mendes, Vinho Verde, sub-distrito Moncão e Melgacão, 2/2/16 p.
Ganska stor frisk doft med citronmeliss och fruktsötma (nektar/honung och tropisk frukt) som leder tankarna till sauvignon blanc. En speciell doft leder tankarna till fat eller mognad, men visar sig komma från att vinet legat ”sur lie”. Torr, mycket syrlig smak, ganska fyllig, men det får mig att fastna för detta vin är att syran bär hela vägen från första smaken på tungspetsen till långt efter att vinet är nedsvalt. Rund avslutning med mineral och påtaglig avsaknad av beska. Detta vin finns på bolaget och var min favorit, även om årgång 2011 var överlägsen enligt Jan. Notera att vinet kommer från Portugal.

2010 Pazo Piñeiro, Adego Pazos de Lusco, Rias Baixas, 194:-, 0/1/14,5p
Medelstor fruktig, lite fatig doft, något mineral, ganska ointressant till en början. Efterhand kommer större dofter av frukt – och min päronsoda. Torr, syrlig, mineralisk. Syran är påtaglig och uthållig, men ger vinet friskhet och god smak. Beskan finns alltid närvarande och smaken är fyllig och lång, men beskan tar över mot slutet och blir lite jobbig. Vinet har legat på fat under sex månader på sin fällning.

2010 Davila L-100, Adegas Valmiñor, Rias Baixas, 189:-, 2/0/15p.
Lite sluten doft till en början, mineralisk, doft av våt sten. Det finns lite frukt i bakgrunden (närmast rabarber). Vartefter vinet värms upp får det större doft av frisk frukt. Smaken är fyllig, med lägre syra än övriga viner men med någon fruktsötma och det känns inte helt torrt. Ganska lång, god smak med komplexitet. Vinet har en intensitet som tilltalar provarna och det visar sig att druvorna är sent skördade – ett bra recept! Det är dessutom gjort på en annan druva – Loureiro, och detta vin gillade jag.

2011 Albariño de Ferreiro Barrica, Gerardo Mendez, Rias Baixas, 159:- 0/4/13,5p
Till en början sluten i doften, sedan någon frukt (päron), medelstor fatig doft. Syrlig, torr, bra lång syra, lite rund i avslutningen, fatig och god eftersmak. Kanske lite endimensionellt och då det finns många trevligare viner i provningen, röstar jag näst sämst på detta vin. Viner har legat 7-8 månader på fat. Kvällens förlorare, snarast på grund av att det inte stack ut på något sätt; vinet var inte dåligt.

2010 Cepas Vellas, Gerardo Mendes, Rias Baixas, 220:- 4/3/10p.
Stor, fatig doft med mognadstoner som ganska snart övergår i doften av vakummpackat kött, sur skurtrasa och allmän orenhet. Inte kul alls. Torr, syrlig, ganska fyllig smak med beska och lång men inte helt angenäm besk eftersmak. Dagens smakdelare – jag föll inte alls för de gamla stockarna och innehållet av 20% botrytisangripna druvor; det kändes bara orent.

2005 Pazo Señorans Selección de Añada, Rias Baixas, 299:-, 2/0/15,5p.
Medelstor, fruktig, god doft med lite polkagriskaramell och mognad med fat. Syrlig, torr, lång, fyllig smak med mycket mineral och god närvarande syra och rund avslutning. Syran håller hela vägen från första smutt till eftersmaken. Rondören kommer av 30 månaders fatlagring sur lie. Bra kvalitet även här.

2009 Gallaecia, Rias Baixas, Martin Codax, 326:-, 3/0/16p
Färgen avvikande från de andra vinerna – påtagligt gul, indikerande ålder? Doften stor, honungssöt, äppeljuice men sen sveper sauternesdoften oss in i botrytisdimmorna. Torr, fyllig, fet smak med god, härlig syra som håller hela vägen (även om det enligt någon provare blir lite mycket av det goda mot slutet), och med beska i eftersmaken. Martin Codax är väl en de mer kända producenterna i området och detta vin görs endast vissa år och då av hög andel botrytisangripna druvor (i denna årgång 80%). Kvällens vinnare och min runner up.

Hur ska man då sammanfatta albariño? Själv tilltalades jag av syran, som jag noterade i flera viner är osedvanligt uthållig och finns närvarande under hela avsmakandet från första smutt till sista avklingande eftersmaken. Påtaglig i flera viner var även mineraliteten, frukten och en tilltalande ren torrhet. Dofterna var övervägande av karaktären ”ung, frisk och fruktig”, även om de flesta hade en mer varierande doftpalett bakom den omedelbara frukten. Kvalitet och reslighet kan ju inte mäta sig med mera kända vitvinsdruvor från Frankrike och Tyskland, men är definitivt på uppgång och ett trevligt avbrott i allt rieslingslukande. Utan tvekan ett av Spaniens bästa vita viner!
/OW