Kategoriarkiv: Italien

A Taste of Italy

Italienska Handelskammaren och Doctor Wine (Daniele Cernilli) anordnade måndagen 9 september 2019 på restaurang L’Avventura en provning av viner från italienska producenter som i de flesta fall saknar importör i Sverige.

Lokalen var trång och det var inte helt lätt att få access till utställarna. Här är en kort rapport om dem jag lyckades prata med.

Agricole Vallone
Apulien
importör: saknas

Agricole Vallone i Salento är med 600 hektar en relativt stor familjeägd vinproducent. Grundades 1934 och är nu i fjärde generationen. Jäsning sker med kultiverad jäst. Bättre röda viner får minst 60 dagars maceration. Man vill inte ha för mycket ek i vinerna så man använder inte nya barriquer. 50 % av produktionen går på export. 

IMG_2536

Ägaren Francesco Vallone

Graticciaia Salento Negroamaro IGP 2013 var en mycket trevlig bekantskap och prisvärd för 24 € (visserligen antagligen inköpspris från producent).

Ca’ Viola
Piemonte
importör: saknas

Ca’ Viola i Dogliani startade 1991 och har gått från 800 till 80 000 flaskor per år. Beppe Viola använder traditionella metoder – stora fat, ekologisk produktion, filtrerar inte sina röda viner, använder inte kultiverad jäst. Efterhand man har fått råd har man kommit över mer och mer vinodlingar och på senare år har man även odlingar i Barolo. Ungefär 40 % exporteras.

Bra var Barolo Sottocastello di Novello DOCG 2015.

Dei
Toscana
importör: Primewine/Solera

Dei i Montepulciano är ett familjeägt vineri, grundat 1985, med 60 hektar vinodlingar. Man använder bara naturlig jäst och planerar att produktionen ska bli helt ekologisk. Ungefär 70 % exporteras.

Bossona Vino Nobile di Montepulciano Riserva DOCG 2013 var bra och särskilt intressant till priset 25 € (återigen antagligen inköpspris från producent).

Fattoria di Magliano
Toscana
importör: saknas

Fattoria di Magliano i Maremma är ett familjeägt vineri. 1996 startade Agostino Lenci verksamheten genom att köpa mark som man planterade. 2001 kunde man skörda druvor och 2003 börja sälja vin. Ungefär 70 % exporteras.

Bland vinerna fanns Heba bio Morellino di Scansano DOCG 2016 på 95 % sangiovese och 5 % syrah, och inte minst Poggio Bestiale Rosso Maremma Toscana DOC 2015 på 35 % merlot, 30 % cabernet sauvignon, 30 % cabernet franc och 5 % petit verdot.

IMG_2532

Nicola Lenci från Fattoria di Magliano

Lis Neris
Friuli
importör: saknas

Lis Neris i San Lorenzo har drygt 70 hektar vinodlingar.

De hade med tre viner på pinot grigio, varav ett förtjänar att nämnas – Gris Isonzo DOC 2017. OBS: ordet Gris i vinets namn har inte med druvan att göra utan det är namnet på området. Jäses i 500-liters ekfat vid ca 23 °C och får ligga på sedimentet i 11 månader.

Tenuta di Lilliano
Toscana
importör: saknas

Tenuta di Lilliano i Castellina in Chianti grundades 1920. Är nu i fjärde generationen och producerar 150 000 flaskor årligen. Man använder kultiverad jäst och lagrar chiantivinerna på tonneaux.

Anagallis Colli Toscana Centrale IGT 2015 innehåller 50 % cabernet sauvignon, 40 % merlot och 10 % petit verdot. Jäser i 50 hl rostfria tankar med maceration under 25 dagar, och lagras efter malolaktisk jäsning på barriquer av fransk ek i 14 månader.

— Svante E

Annonser

#1615 Barolo 2004

2004 är för mig en speciell årgång. Det var nämligen i och med den jag till sist förstod mig på Barolo och Barbaresco. 2007, första gången jag besökte Piemonte, var 2004 den nya , fräscha årgången vi fick prova och med sin omedelbara florala charm och snygga, rena frukt, föll jag pladask. Kärleken till vinerna och hela området Langhe med maten, landskapet och människorna har bestått sedan dess. Sålunda var det med stora förhoppningar jag begav mig till PJ:s provning av Barolo 2004.

Barolo04PJVi börjar med ett vin med en rätt tät mörkröd färg. Doften är rätt stram och har en aning metallisk ton eller kanske av blod, men också en mörkröd frukt, en del mint och mörk choklad och lite kött. Efterhand blir en lite lustig jästton tydlig. Inte direkt charmigt, mer stramt och något krävande.
Smaken är påtagligt frisk, snygg, ren och rätt floral. Klart roligare än doften. Syran är läskande och frukten bra. Tanninerna är fint kritiga och ger ett läckert torrt slut.
2011 Montefico, Produttori di Barbaresco

Tvåan är mer klassiskt ljusröd och har snygg, charmig nebbiolodoft med det mesta på plats: mint, rosor, violer, rök och citrus och en aning eau de cologne.
Smaken börjar läckert knäckig. Sedan kommer den snygga, röda frukten som bärs av en ren syra. Härligt tuggbara tanniner som ger ett något torrt slut, men här finns också massor av charm och elegans. Kvällens mest betagande vin
2011 Barolo Pie Franco, Cappellano

Om de två första vinerna var rätt befriade från fatiga intryck, så har trean desto mer av den varan. Doften är först tung och dov med markerade toner av vanilj och choklad. En bra körsbärsfrukt finns ändå där också, även om vaniljen gör vad den kan för att hålla den i bakgrunden.
Smaken är frisk och tät. Knäckig och lite grov, men med en bra syra. Tanninerna är avrundade, nästan lurviga och eftersmaken är kraftfull och påtagligt lång. Mot slutet av provningen ska det sägas att faten ändå gav med sig lite gran och släppte fram lite mer av nebbiolokänslan, men synd att den inte tilläts titta fram lite mer…
2004 Barolo Rocche del Annunziata, Roberto Voerzio

Även fyran är tät och kraftfull, med en närmast massiv ton av mörka körsbär. en del fat finns även här, men betydligt snyggare än i det förra vinet, så minten och även lite rosor tittar också fram.
Smaken är riktigt tät och kraftfull, men rök, knäck, mint, rosor, mörk choklad och en god syra. Tanninerna är fint integrerade och läckert finkorniga. slutet är påtagligt långt och läckert tuggbart. Synnerligen ambitiöst vin, som nog kan vinna på några år till i källaren.
2004 Barolo Cerequio, Roberto Voerzio

Även femman har en hel del fattoner med rök, choklad och eneträ. En rätt ungdomlig frisk frukt med toner av mint, körsbär, apelsin och ananas.
Smaken är påtagligt frisk och läskande med bra frukt och koncentration. Snyggt inbäddade tanniner och tämligen långt, lite torrt slut. Riktigt bra utan att det riktigt lyfter.
2004 Sorì Ginestra, Conterno Fantino

Sista vinet är påtagligt utvecklat och har en rätt trött, lite oxiderad doft med köttiga toner, en del buljongtärning och lite saltgurka.
Smaken är mycket frisk och utvecklad med en rätt trött frukt. Tanninerna är ändå läckert strukturerade och eftersmaken har ändå någon sorts charm, men man måste gilla ordentligt mogna viner. Troligen har nog inte vinet lagrats helt OK eller så har korken inte varit helt tät. Det borde nog ha varit bättre än så här, särskilt som vinet kommer från Monforte och borde tåla, eller närmast kräva lång lagring.
2004 Barolo Vigna Cappella di S. Stefano, Podere Rocche dei Manzone

Vigna Seré 04PJ Som brukligt under PJ:s provningar blev det även ett extravin, och vilket spännande extravin sedan! Det var ett tämligen sött rödvin från dal Forno Romano, som inte jag hade stött på tidigare. 2004 Vigna Seré, Passito Rosso, Vino dolce.
Vinet kan närmast beskrivas som en lättare version av en vintage port. Inte lika sött och naturligtvis med mindre alkohol, eftersom det här inte är ett uppspritat vin, men den där djupa aromatiska frukten finns där med toner av apelsinskal, lavendel och riktigt mörka körsbär.
Smaken är läckert söt och saftig med en riktigt läcker syra som rensar bort det mesta av sötman. Otroligt läckra tanniner och en läckert frisk eftersmak med en känsla av torkad frukt. Otroligt spännande att få prova detta ovanliga vin! Gjort på samma druvor som dal Forno använder till sina övriga viner, dvs de vanliga amaronedruvorna plus oseleta.

Sammantaget en provning med bra viner, men kanske gav de ändå inte riktigt den där nebbiololyckan man hade hoppats på. Överdrivna förhoppningar? Ja, kanske, men också en fråga om stil och preferenser. PJ deklarerade klart att han gillar fatade viner, men för min del har jag snarare rört mig mot att föredra de rena, sjungande toner som faten har en viss tendens att ta kål på. Men, som sagt, bra viner var det.

Tabellen:

  1. 2011 Montefico, Produttori di Barbaresco, 499 kr 2017, 4-3, 16,5p
  2. 2011 Barolo Pie Franco, Cappellano, 2520 kr 2017, 5-3, 17,5p
  3. 2004 Barolo Rocche del Annunziata, Roberto Voerzio, 1616 kr 2013, 5-5, 15p
  4. 2004 Barolo Cerequio, Roberto Voerzio, 1616 kr, 2013, 6-2, 17p
  5. 2004 Sorì Ginestra, Conterno Fantino, 745 kr 2008, 2-0 16p
  6. 2004 Barolo Vigna Cappella di S. Stefano, Podere Rocche dei Manzone, 1335 kr magnum 2008, 1-11, 15p

2004 Vigna Seré, Passito Rosso, Vino dolce, 1195 kr ½-flaska 2013

/Anders K

#1599 Burlotto Monvigliero vertikal

Verduno, den nordligaste av de fem huvudkommunerna i Barolo ger, särskilt i jämförelse med mer livliga La Morra och Barolo själv, ett rätt sömnigt intryck, i alla fall om man inte är där under den mest hektiska turisttiden i september och oktober. Här finns ett par trevliga restauranger, särskilt Trattoria dai Bercau, samt även Ca’ del Re, där man gärna sitter ute i den vackra trädgården. Det kommunala vinoteket, beläget vid torget vid kyrkan högst upp i byn, är väl värt ett besök. Där tar man tillfället i akt för att avnjuta vinerna på Verdunos egen, charmiga, lokala druva Pelaverga.

Vinerna från Verduno är kända för att ha en svalare, elegantare stil än de från resten av Barolo. Vad det beror på är inte helt klart, men läget längst i norr gör att vingårdarna ligger närmare floden Tanaro, som har en viss avkylande verkan. Jordmånen är rätt lik den i La Morra med en hel del sand, lager av blå märgel och marina fossiler. Av vinproducenterna i byn är det väl egentligen bara två som är särskilt kända, Fratelli Alessandria och G.B. Burlotto. Den senare har kommit särskilt i ropet på sistone, sedan den inflytelserika vinkritikern Antonio Galloni givit 100 poäng till deras vingårdsvin Monvigliero från 2013. Den påföljande hypen har säkert varit bra för Burlotto, men den medför tyvärr också att priserna på vinerna omedelbart drar iväg på marknaden. Har man möjlighet att köpa direkt från producenten, är dock priserna fortfarande anständiga. 2015 Monvigliero kostade tidigare i år EUR 43,50 på plats, medan marknadspriset är gott och väl det tredubbla…

Monvigliero är alltså deras toppvingård i Verduno. De gör även en mindre mängd vin från Cannubi i Barolo samt har nyligen ocksåskaffat sig 1 ha i vingården Castelletto i Monforte, vilket kan ses som en parallell till kusinerna hos Fratelli Alessandria som gör en Gramolere från just Monforte. Även Fratelli Alessandria gör en Monvigliero. Vid vårt senaste besök i Verduno i april i år, hade vi nöjet att just på Trattoria dai Bercau avnjuta Alessandrias 2006 Monvigliero – ett härligt moget vin. Enrico Scavino, som inte har sitt vineri i Verduno, gör också en bra Monvigliero, men det är Burlottos som har det bästa ryktet. Och det är en sällsynt vertikal av just det vinet som vi ska få äran att prova i kväll.

Burlottobglas

Första vinet i vertikalen har en ung, fin, floral doft med viol, rosor, mint, smörkola och en lite lustig djurisk ton.
Smaken är ordentligt frisk med en läskande syra och en sval frukt. Intensivt och nästan eldigt pepprigt. Markerade, kritiga tanniner. Måttlig kropp och torr, pepprig eftersmak. Aningen glest intryck.
2012 Monvigliero

Tvåan har en frisk, något metallisk doft med en lätt grön kryddighet som drar åt myggmedel eller våtservetter. Där finns också mint och en fräsch doft av höstflox samt en aning rök.
Även smaken har en lätt, inte alltför störande metallisk känsla, men den växer till sig bra i munnen med bredd och en bra syra. En hel del snyggt inbäddade tanniner, men torrt, aningen grovt slut. Lagras.
2010 Monvigliero

Trean har en fin, floral, mer utvecklad doft med toner av mint, kakdeg och lite kött. Läckert, men frukten tröttnar något i glaset och en viss bu8ljongton kryper fram.
Smaken är frisk med både en bra syra och en känsla av värme. Goda, finkorniga, tuggbara tanniner som ger en lång, tuggbar eftersmak. Även här växer en lätt känsla av buljongtärning till sig. Möjligen är flaskan inte riktigt i den form den borde vara.
2008 Monvigliero

Fyran har en läcker, klassisk doft av mogen nebbiolo med massor av mint, rosor, kött, tjära, kakdeg, eneträ och jordgubbsgodis. Smaken är frisk och knäckig med en bra rondör och ett fint syralyft. Även i smaken finner man tjära, kola och mint. Läcker finkorniga och snyggt avrundade, integrerade tanniner. Lång, snygg och charmig eftersmak , fortfarande med en hel del grepp i tanninerna. Snyggt och elegant.
2006 Monvigliero

Nästa vin har en yngre och friskare doft. Distinkt floralt, mintigt och kryddigt tillsammans med en nästan Nordrhônesk skitighet. Klarröd frukt och lite svartpeppar.
En mycket frisk, knäckig och djurisk attack. En bra syra och en hel del rondör och bredd. Ton av apelsinskal. en hel del, inte alltför påträngande tanniner. Ungt och syradrivet slut. Påtagligt rent och snyggt.
2013 Monvigliero

Sexan är dovare och djupare med mörkare frukt, en hel del kött samt kola, mint och en fräsch smultrondoft. En del rök och tobak finns också där.
Smaken är frisk med knäckiga toner och en bred, läcker frukt. En bra syra och en hel del, rejält tuggbara tanniner. Lång eftersmak med bredd och värme. Både elegant och komplext. Riktigt bra.
2011 Monvigliero

Sjuan är först friskt floral och elegant med ett visst aromatiskt lyft med mint och kola. En del tjära och kött samt en lätt svampton skvallrar om en del mognad.
En frisk attack med bra intensitet och växande smak. God syra och markerade, torra tanniner samt en rätt varm frukt. Torrt slut med lite låg frukt men bra intensitet och längd.
2009 Monvigliero

Sista vinet är tydligt mer utvecklat med en tegelröd färg och en del fällning. Doften är påtagligt utvecklad med kött, aningen buljongtärning, mint, kokt kött, ladugård, julkryddor och målarfärg. Onekligen med en lite åldrad ton, men ack så läckert.
Smaken öppnar friskt och torrsträvt med en söt, utvecklad frukt. Knäck, rondör och charm. en del, tuggbara, rätt avrundade tanniner. En lång, köttig, rätt torrsträv eftersmak. Aningen trött känsla, men fortfarande riktigt läckert.
1998 Monvigliero

Burlottobutts

Buttsen

Listan med dagspriser:

  1. 2012 Monvigliero, 825 kr, 0-4, 14p
  2. 2010 Monvigliero, 1485 kr, 1-4, 15p
  3. 2008 Monvigliero, 1098 kr, 0-3, 16p
  4. 2006 Monvigliero, 495 kr, 2-0, 17p
  5. 2013 Monvigliero, 990 kr, 0-3, 18p
  6. 2011 Monvigliero, 935 kr, 4-0, 18,5p
  7. 2009 Monvigliero, 840 kr, 2-1, 16,5p
  8. 1998 Monvigliero, 1485 kr, 6-0, 17,5p

Tack MK! Åter igen fick vi känna oss privilegierade på AuZone!

/AK

#1601 Giuseppe Rinaldi

Rinaldiglas

En riktig drömprovning för en Italienfantast som undertecknad. Vinhuset Rinaldi startade på 20-talet och förfogar idag över ca 6,8 ha, varav 3,6 ha Barolo med högklassiga vingårdslägen i Cannubi, Brunate, Le Coste, San Lorenzo och Ravera.

Guiseppe ”Beppe” Rinaldi utgjorde tillsammans med Bartolo Mascarello och Augusto Cappellano de s.k. tre (sista) mohikanerna i Barolo, producenter som stod emot vågen av modernisering av Baroli med lagring på barriquer, mekanisk extrahering och korta macerationstider.

Vinerna på provningen höll som väntat generellt en mycket hög nivå, några i den eleganta/dansanta stilen och några med lite mörkare frukt och tuffare anslag. Jämförelsen med nyligen provade Burlotto Monvigliero i färskt minne var ofrånkomlig, båda i kategorin druvrena Barolo med fokus på terroir och minimal intervention i vinmakningen. Generellt var min upplevelse att Rinaldis viner har något skarpare tanniner och lite mer motstånd, något jag personligen gillar så länge elegansen består.

En vanlig (miss)uppfattning är att klassiska Barolo har tanniner som taggtråd och kräver decennier i källaren innan de är drickbara. Den fördomen kom rejält på skam ikväll, vinerna var förvånande tillgängliga och uppvisade i flera fall härliga mognadstoner och komplexitet trots sin relativa ungdom.

Ett stort tack till Eric som offrar dessa rariteter för vår gemensamma njutning, dessutom till en föredömligt rimlig prislapp. Riktar även en extra eloge till kvällens matlagare Sven-Olof, som med sin fantastiska anrättning fulländade denna magiska kväll.

Vin 1: G.Rinaldi Barolo Tre Tine 2011 (WA 92p)                                                  1 050 kr, 1/0/14

Vackert röd med antydan till tegelkant. Elegant näsa med ett brett register och viss mognad. Här samsas rödbäriga toner och florala drag med mörkare attribut som körsbär, rök, kött och undervegetation.

Rund och medelfyllig munkänsla, viss beska i första anslaget. Delikat fruktsötma, aningen het i slutet.

Harmoniskt och snyggt vin som upplevs perfekt mogen trots sin ringa ålder.

18p (94)

Vin 2: G.Rinaldi Barolo Cannubi San Lorenzo – Ravera 2009 (WA 94p)       1 152 kr, 0/0/14

Klart mörkare både i färg och doft. Yppig näsa med dov frukt, sten, damm, rök och tjära.

Len och lite varm munkänsla, fin intensitet, lite lägre syra, bitter choklad.

Upplevdes lite bråkig initialt men lugnade ner sig med tid i glaset.

17,5p (92p)

Vin 3: G.Rinaldi Barolo Brunate – Le Coste 2001 (WA 95p)                                                          1 400 kr, 0/8/14

Mörkt röd i färgen med en brun kant. Oxiderad näsa med animaliska toner, blod, kött, farinsocker, katrinplommon, portvin och lite tomatsoppa. Viss frukt kvar i bakgrunden. Bränd känsla på munnen som för tankarna till lägereld.

Några enstaka gillanden i gruppen, men ändå kvällens tydliga förlorare med 8 sämströster. Misstänker dålig lagring, skall inte behöva vara så här medtagen redan efter 18 år.

16p (85p)

Vin 4: G.Rinaldi Barolo Brunate – Le Coste 2008 (WA 96p)                                                          1 038 kr, 4/1/14

Matt röd med brun/orange kant. Komplex och mångfacetterad näsa, här bjuds på dov röd frukt, läder, körsbär, slånbär, karameller, örter, damm, tjära, mint, apelsinskal, medicinala toner och en floral touch. Finns stundtals även lite köttiga och animaliska drag.

Munkänslan är rund och len, fint bett i syran, snyggt integrerade tanniner. Stor energi med långt och lite torrt slut.

18,5p (95p)

Vin 5: G.Rinaldi Barolo Tre Tine 2010 (WA 94p)                                                   1 185 kr, 1/0/14

Ungdomlig och fräsch näsa med fin intensitet. Röd frukt, viol pastiller, godis, florala drag, mineraler, medicinala toner, apelsinskal, mint och en touch mörk choklad.

Fin balans med kraftfull frukt som fångar upp de massiva tanninerna, bra drag i syran. Lite gröna drag, riktigt bra redan nu men behöver mer tid i källaren för att nå sin absoluta topp.

18,5p (95p)

Vin 6: G.Rinaldi Langhe Nebbiolo 2013 (WA 91p)                                                          413 kr, 0/5/14

Ljust röd i färgen, mer transparent än övriga viner. Lättare stil med dofter som drar åt jordgubbar, tranbär, viol och lingon. En del reduktiva drag med bougogneaktig dynga och svett.

Trots en lätt och kropp och slank munkänsla bjuds här på motstånd och en hel del tanniner.

Upplevs som förhållandevis ung och lär hålla ett bra tag till.

17,5p (92p)

Vin 7: Bartolo Mascarello Barolo 2012 (WA +94p)                                             1 014 kr, 6/0/14

Vackert rubinröd med transparens och antydan till brun kant. Burgundiskt elegant på näsan med ett fyrverkeri av finstämda nyanser och begynnande mognad. Här hittar vi exklusiva röda bär, choklad, fudge, rosor, creme caramel, mint, tobak, stjärnanis, läder, örter, medicinala drag och apelsinskal.

Fräsch och behaglig munkänsla, lätt och elegant, en del gröna drag, fin syra och struktur. Perfekt balanserad, krämig textur och synnerligen drickvänlig!

Supergod redan nu, men har sannolikt grym potential för utveckling med ytterligare lagring.
Kvällens klara vinnare med 6 bäst röster. Kommer placera sig högt på listan av ”wine moments” 2019!

19,5p (98p)

Vin 8: G.Rinaldi Barolo Tre Tine 2012 (WA 93p)                                                   1 033 kr, 2/0/14

Transparent röd i färgen. Elegant och sval näsa med röda bär, rosor, tobak, apelsinskal, mint och tranbär. Förvånande mogen och utvecklad i doften.

Tanninrik, bra drag i syran, ett kraftpaket. Härligt drickbar redan nu men behöver mer lagring för att verkligen komma till sin rätt.

Påminner en del om Mascarellon i stilen, årgångsspecifika drag?

19p (96p)

Min tabell för att översätta 100p skalan, som jag är van vid, till 20p skalan.
(osäker på om nedan är korrekt tolkat)
20=100
19,5=98-99
19=96-97
18,5=94-95
18=93-94
17,5=91-92
17=89-90
16,5=87-88
16=85-86

Rinaldibutts

Buttsen:

Och till sist listan:

  1. Rinaldi Barolo Tre Tine 2011 (WA 92p), 1 050 kr, 1/0/14, 18p
  2. Rinaldi Barolo Cannubi San Lorenzo – Ravera 2009 (WA 94p), 1 152 kr, 0/0/14, 17,5p
  3. Rinaldi Barolo Brunate – Le Coste 2001 (WA 95p), 1 400 kr, 0/8/14, 16p
  4. Rinaldi Barolo Brunate – Le Coste 2008 (WA 96p), 1 038 kr, 4/1/14, 18,5p
  5. Rinaldi Barolo Tre Tine 2010 (WA 94p), 1 185 kr, 1/0/14, 18,5p
  6. Rinaldi Langhe Nebbiolo 2013 (WA 91p), 413 kr, 0/5/14, 17,5p
  7. Bartolo Mascarello Barolo 2012 (WA +94p), 1 014 kr, 6/0/14, 19,5p
  8. Rinaldi Barolo Tre Tine 2012 (WA 93p), 1 033 kr, 2/0/14, 19p

MK

#1580 Ornellaia vertikal

Torsdagen den 22 november 2018 samlades 13 provare i Zonen V för att testa 8 röda viner, Ornellaia/Le Serre Nuove från Toscana. Provningen var ett samarbete mellan SET och JEP och JEP startade med en kort beskrivning av kvällens viner. Han berättade bland annat att vinerna vi skulle prova var första och andra vinet från den välkända egendomen som grundades 1981. Den allra första årgången som släpptes var 1985. 1997 var andravinets första årgång. Vi fick även veta lite om vinernas jäsning och lagring. De druvor som ingår i vinerna brukar kallas Bordeaux-blend. Skillnaden mot en Bordeaux sägs vara att Ornellaian är fruktigare. Vinet har bra balans, snygga tanniner och uppfattas som rikt och generöst.

De 8 viner vi provade var:

Vin 1. 2009 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Ett vin med fina, mogna toner. Mycket mörk frukt och svarta vinbär. Även så skilda dofter som viol, apelsin och fruktkaka uppmärksammas.

Smaken är balanserad och komplex. Upplevs som fruktig med någon sötma. Har en lång och nästan eldig eftersmak. Lite kärv smak, kåda, kaffe något bittra örter. Snygg och elegant.

Vin 2. 2007 Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Doften fruktig med mörka bär. Toner av lavendel, viol, rom och cederträ finns också. Uppfattas som mest bordeaux-lik av kvällens viner.

Mycket kraftfull och lite kärv smak. Lång eftersmak. Kåda och lite kaffe.

Fick varken bäst- eller sämströster, men 6 personer uppgav att detta varit deras andraröst på bästavin.

Vin 3. 2010 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Lite sluten, till en början ganska neutral doft. Det finns toner av kaffe, svart vinbärsblad, engelsk lakritskonfekt, hallon och någonting floralt. Någon känner doft av fikon och dadlar. Många upplever även kött och animaliska toner.

Smaken är fruktig, komplex och balanserad. Den är ganska kärv och har smak av kaffe och nyvässad blyertspenna. Har något mindre kropp.

Kvällens förlorare.

Vin 4. 2006 Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Doftar svarta vinbärsblad, aningen mörk frukt och kafferosteri. Där finns också toner av viol och lakrits. Aromatisk.

Smaken är kärv och kådig med mycket tanniner. Känner toner av blyertspenna och färska slånbär. Kryddig.

Kvällens mest kontroversiella vin med 3 bäströster och 4 sämströster.

Vin 5. 2004 Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Till en början en svag doft av drottningsylt som sedan går över i svartvinbärssaft, mörka bär och lakrits.

Kärv, kådig smak med toner av bittra örter. En aning av någon örtkrydda förnims, oklart vilken. Även en ton av svarta vinbär finns. Inte helt balanserad. Lång eftersmak.

Kvällens vinnare.

Vin 6. 2012 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Till en början en lite gräddig, fruktig doft, som jordgubbar med grädde. Upplevs som något syltig. Sedan mer åt apelsin, röda vinbär, polkagris och mynta.

Även i smaken finns en dragning åt jordgubbar, men även en kärvhet som hos kåda, kaffe och bittra örter. Lång eftersmak.

Vin 7. 2011 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Komplex och fruktig doft av mörka bär, choklad och rönnbärsgelé.

I smaken finns toner av mycket mörk choklad. Där finns också en påfallande kärvhet och något som påminner om kåda.

Vin 8. 2010 Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Komplex och fruktig doft med toner av svarta vingum, choklad och svarta vinbär. Välbalanserad.

Snygg och välbalanserad smak. Ganska kärv med kådiga toner och mycket kaffe. Rätt mjuk i konturen.

Listan

 

Nr Årg. Namn Inköpt Pris Utpris Röster
1 2009 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia 2011 395 kr 711 kr 0-1
2 2007 Ornellaia 2010 989 kr 1780 kr 0-0
3 2010 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia 2012 395 kr 672 kr 0-2
4 2006 Ornellaia 2010 995 kr 1791 kr 3-4
5 2004 Ornellaia 2008 798 kr 1596 kr 6-1
6 2012 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia 2015 401 kr 521 kr 2-3
7 2011 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia 2013 399 kr 638 kr 0-0
8 2010 Ornellaia 2014 1001 kr 1401 kr 2-2

/AR

#1581 2008 Produttori del Barbaresco

Produttori del Barbaresco, världens bästa kooperativ? Ja, så brukar det ofta beskrivas och onekligen torde det inte finns så många andra kooperativ som konsekvent levererar på samma nivå. Markus, kvällens arrangör, framhöll tre faktorer som orsaker till kvalitén.

  • De gör enbart viner på nebbiolo.
  • De betalar odlarna efter kvaliteten på deras druvor (baserat på sockerhalt, färg och fenolisk mognad).
  • Odlarna måste leverera alla sina druvor till kooperativet.

Idag är 54 odlare medlemmar i kooperativet och med tillsammans 110 ha står de för närmare hälften av den odlade ytan (av nebbiolo?) i kommunen Barbaresco. en typisk årsproduktion ligger på en halv miljon flaskor vilka över åren fördelas på 50% Barbaresco, 30% vingårdsarbaresco och 20% Langhe Nebbiolo. Vinifikationen kan enklast beskrivas som traditionell med överpumpning och nedtryckt skalhatt (capello sommerso) samt hyfsat lång macerationstid om 4-5 veckor. Efter vinifikationen i ståltankar får vinet mogna i omkring tre år i stora botti om 25-75 hl. Dessa byts regelbundet ut med ett 20-årsintervall för att hålla dem hela och fräscha.

Bra år buteljerar de 9 olika vingårdar (cru) separat. Första årgången de valde att separera vingårdar var 1967, då de buteljerade fem vingårdar, nämligen Moccagatta, Pajé, Pora, Rabajà och Martinenga. Den senare förekom bara separat den årgången, medan de andra fyra fortfarande hör till de nio, tillsammans med Ovello, Montestefano, Rio Sordo, Asili och Montefico. I kväll ska vi få prova alla dessa nio cruviner från 2008, en årgång som Produttoris dynamiske direktör, Aldo Vacca, håller mycket högt. Han tycker att det är den klart bästa årgången i Barbaresco under det första decenniet på 2000-talet.

PdB glas

Alla vinerna hade klart utvecklade färger som vackert gled från rött i mitten till mer tegelfärgat mot kanten.

Vi inleder med ett vin som har en dov, köttig doft med inslag av mint, röd, sval frukt, rök, tjära och en lite metallisk ton.

Smaken är frisk med sval och slank frukt. Markerade torra tanniner ger ett kritigt intryck emedan frukten inte riktigt räcker till.
2008 Pora

Tvåan har en betydligt djupare rökig doft med röd frukt, en del mint och kakdeg. Frukten känns varmare här

Smaken är frisk med en god, sötaktig röd frukt. Bra syra och tuggbara, kritiga tanniner. Bra bredd och ett rökigt slut med bara en lätt metallton och en hel del charm.
2008 Rio Sordo

Trean har en fint utvecklad, typisk nebbiolodoft med mint, rosor, körsbär och en charmig ton av kakdeg. Där finns också en del mörk choklad och espressokaffe.

Även här får man initialt ett sötfruktigt intryck, men även en bra syra som lyfter smaken. Trots den söta attacken är ändå frukten åt det svalare hållet men koncentrationen och munkänslan är bra. Tanninerna är, som sig bör, tydliga och torrt kritiga. Bra längd på smaken, med rätt torrt slut. Ett karaktärsfullt och rätt tufft vin.
2008 Asili

Fyran är frisk och något slankare med köttiga toner, rök och tjära. En aning trött frukt som antyder att flaskan åldrats lite i förtid.

Smaken öppnar friskt med den där söta, röda frukten igen, men blir sedan köttigt utvecklad med en rätt murken frukt. Bra, tuggbara tanniner och varm, rund eftersmak som ändå är lite rustik och murken. Ett bra vin, men lagringen eller korken har inte varit helt som den ska.
2008 Ovello

Femman har en hel del av de klassiska tonerna av mint och rosor, men tyvärr finns även här en hel del oxiderade, trötta toner – än mer än i fyran.

Smaken öppnar friskt med mogen, söt frukt som tyvärr också har en trött känsla. Bra tanniner och en hel del värma, men slutet blir rätt trött och torrt med bitterhet. Återigen troligen fel på lagringen eller korken.
2008 Muncagota

Sexan är lyckligtvis ren och snygg med eleganta florala toner, nästan åt syrenhållet. Också mint och en lätt metallisk ton. Tätt och bra.

Smaken öppnar med en bra, söt, röd frukt och en bra syra. Elegant, snyggt och läckert med snygga, kritiga tanniner. Lite lätt men snyggt slut med en liten medicinal ton och en lätt, mineralisk sälta i eftersmaken.
2008 Rabajà

Sjunde vinet är en tät, närmast medicinal historia med massor av mint, rosor och hostmedicin och mörk choklad.

Smaken är frisk och tät med en aromatisk, mörkröd, söt frukt och ett riktigt bra syralyft. Finkorniga, torra tanniner som är snyggt inbäddade i den täta frukten. Kraftfullt, aningen grovt slut. Bra kombination av kraft och stil!
2008 Montestefano

Åttan är dov, tät och mustigt köttig med toner av tobak rök och tjära. Varmt, runt och murrigt med en aning köttsoppa.

Smaken är frisk och stram med murrig, torkad frukt. En riktigt bra syra lyfter ändå smaken även om frukten känns lite trött. Förvånandsvärt avrundade, tjocka tanniner. Bråkigt slut med en del beska.
2008 Pajé. Borde ha varit bättre.

Till sist det nionde cru-vinet vilket har en frisk, något sluten doft med en del metalltoner. En inte helt pigg, röd frukt, mint, kola och den klassiska målarlådan som tittar upp.

Smaken öppnar friskt och med en tät, rejält söt frukt. En läskande, god syra. Bra bredd och struktur. Tätt, men också med en hel del charm. En lätt köttighet antyder en viss utveckling, men annars känns vinet som om det inte har öppnat sig än. Eftersmaken är lång och läcker med markerade, tjocka tanniner som tar över. Behöver mer tid.
2008 Montefico

Flaskorna:

PdB butts

Listan med priser nu. Alla viner köpta 2016 från Winefinder utom Rio Sordo som köptes från Töpler 2018:

  1. 2008 Pora, 505 kr, 0-1, 13p
  2. 2008 Rio Sordo, 465 kr, 1-0, 15,5p
  3. 2008 Asili, 532 kr, 1-0, 16p
  4. 2008 Ovello, 443 kr, 0-1, 15p
  5. 2008 Muncagota, 505 kr, 1-7, 14p
  6. 2008 Rabajà, 551 kr, 3-0, 16p
  7. 2008 Montestefano, 455 kr, 4-0, 17,5p
  8. 2008 Pajé, 505 kr, 0-2, 15p
  9. 2008 Montefico, 505 kr 2-1, 17p

Fantastiskt att få prova alla 9 cru-vinerna samtidigt och från samma årgång! Tack Markus!

/Anders K

#1552 Crichët Pajé

AK drog ihop den här troligen världsunika provningen på Roagnas Prestigebarbaresco. Ansatsen att få ihop en vertikal av denna otroligt exklusiva “filé”-bit av Barbarescovingården Pajé. Första årgången av vinet lär ha varit 1978 och vingården är endast 0,5 ha. 1982 producerades det 8000 buteljer och år 2000 endast 2000 buteljer. Vinet görs i snitt vartannat år och lite speciellt är att årgång 2002 sägs vara extremt bra. Specifikt för vinet är att det skalmacereras i upp till 3 månader.

IMG_8643

Dagens viner:

1. 2000    Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco

Mörk, rubinröd färg med tydlig gulkant. Mogen, eterisk doft med läcker lite solbakad doft. Bred och rik, bra!

Tannindriven, komplex, lång och fyllig men elegant smak. Mogen, läcker, balanserad, lite blodapelsin och eteriska tanniner.

2. 1996    Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco   

Rubinröd färg med tydlig gulkant. Mogen, lätt oxiderad, komplex doft med lite fat. Aning lakrits och metall, efterhand mandel, smör och lite stall.

Komplex, koncentrerad, tanninstinn smak. Läckra precisa syror och lite robust frukt.

3. 1996    Roncaglie Riserva, Poderi Colla, Barbaresco   

Brunröd färg. Komplex, rosig och mogen doft. Rikedom och läckra köttiga toner, kryddor och mocka/kaffe.

Komplex, kryddig, torr, stram och lång smak med örter och mint. Koncentrerad och tannindominerad.

4. 1996    Rabajá, Giuseppe Cortese, Barbaresco

Mörkröd färg med lite brunt i kanten. Stallig, komplex, lång och rosig doft med bred frukt och lite mandellikör. Moget!

Tanninstinn, fyllig men stram smak med mycket, men lite uttorkad, frukt. Lång och balanserad!

5. 1996    Tignanello, Antinori, Toscana IGT

Mörkröd färg med lite brunt i kanten. Stadig, robust fruktighet och komplex, fruktdriven mognad. Lång lite brödig / sockrig doft med en hel del fat och eteriska toner. Örtigt.

Fruktdriven, fatig och komplex smak med lite råa toner och inslag av metall.

6. 1988    Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco

Ljusröd färg med kraftig tegelton. Stallig, läcker, komplex doft med mycket brett. Sval örtighet med lakrits. Moget!

Fruktsyrlig, superelegant, läcker, rosig frukt men intensiv och lite spetsig syra. Superläckert!!

7. 1982    Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco.

Rödbrun färg med tegelkant. Elegant, läcker, fyllig, mogen och lite örtig doft. Nära OTH men ok.

Aning TCA i smaken, oklart. Torr mogen lite kartig frukt, stumhet, syradrivet.

IMG_8644

Dagens uppställ

  1. 2000, Crichët Pajé,Roagna, Barbaresco, Nebbiolo, 10/17/2012, Bristly, 1 299 kr, 1 949 kr, 0/0/13, 17,5p
  2. 1996, Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco, Nebbiolo, 11/11/2011, Töpler, 835 kr, 1 337 kr,  0/2/13, 16p
  3. 1996, Roncaglie Riserva, Poderi Colla, Barbaresco, Nebbiolo, 11/9/2016, Carosso Walter, Alba, 720 kr, 792 kr, 2 /2/13, 19,5p
  4. 1996, Rabajá, Giuseppe Cortese, Barbaresco, Nebbiolo, 4/21/2017, Privatimport, 1 348 kr, 1 348 kr, 0/2/13, 16p
  5. 1996, Tignanello, Antinori, Toscana IGT, 80 Sangiovese+20 CS, ?, Skönstaxering, 500 kr, 1/3/13, 15,5p
  6. 1988, Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco, Nebbiolo, 11/11/2011, Töpler, 928 kr, 1 485 kr, 8/1/13, 19p
  7. 1982, Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco, Nebbiolo, 11/11/2011, Töpler, 1 106 kr, 1 769 kr, 2/3/13, 15p

– Tack för fantastiska viner!

/JT