Category Archives: Italien

Provning med Giulia Negri, vinmakare i La Morra

Img_9859,cr,usm.jpgDet är dags att sluta att skriva om och tänka på Giulia Negri som den där unga tjejen som gör vin i La Morra. Hon är nu helt enkelt en av alla de duktiga kvinnliga vinmakare som allt mer gör avtryck i Piemontes vinvärld. Erfarenhet har hon också hunnit skaffa sig vid det här laget. 2017 blir hennes tionde årgång. Som 17-åring tog hon ansvaret för de pinot noir- och chardonnayrankor som hennes pappa hade planterat i en del av vingården Serradenari, som också är namnet på familjens vineri. Pappan tänkte riva upp rankorna, men Giulia ville ha dem kvar och fick då ta hand om dem. Detta var alltså 2008 och nu gör hon viner under sitt egna namn, La Tartufaia, som hon tagit från namnet på den tryffelskog som gränsar till vingården. Hon har nu också nebbiolorankor och gör i huvudsak två olika Barolo, La Tartufaia, som är en blandning av druvor från Serradenari och en liten del av Brunate som hon har, samt Serradenari, från den högsta delen av vingården, där det är mest kalk i jorden. 2011 var första årgången hon gjorde Barolo Serradenari. Vingården är den högst belägna i hela Barolo, där den ligger uppe på åsen som går från La Morra mot Barolo. Högsta punkten ligger 525 meter över havet. Vissa, bra år gör hon också en Barolo som hon kallar La Delizia på druvor från en speciell, amfiteaterformad del av Serradenari – ett vin som jag tyvärr (ännu) inte fått prova.

Giulias vinmakning är tämligen traditionell. Hon jäser i fyra tini, dvs. stora, stående trätunnor som är öppna upptill. Nebbiolo får dra med skalen i 20-35 dagar och ligger sedan och mognar i en mix av 500-liters tonneaux och stora botti. Hon använder en del barriquer för chardonnay och pinot noir, men låter dem inte få en alltför framträdande roll i vinernas karaktär. Produktionen ligger för närvarande på runt 15000 flaskor per år.

Img_9868.cr.usm.jpgTerrific Wines hade tagit hit Giulia och vi fick förmånen att träffa henne och prova hennes viner på vinbaren Folii.

2015 La Tartufaia Chardonnay har en snygg, lätt kryddig doft med gulaktig frukt. En lite dov, men snygg fatton finns där, men stör inte alls. Smaken är markant kryddig och har en bra syra. Den är rätt stram, men också stilren och charmig. En mineraldriven, stram och torr eftersmak lämnar munnen med en ren känsla. Klart bra! Har fått ligga 30 månader på begagnade barriquer.

2012 La Tartufaia Langhe Pinot Nero har en lätt ton av vedrök och en varm pinotfrukt som drar åt jordgubbshållet. Smaken öppnar friskt och kryddigt med en bra, läskande syra. Vinet är rätt lätt och elegant, men har en bra, växande intensitet. Där finns också en del kritiga tanniner som ger en torr, tuggbar eftersmak. Kul vin. Från 2014 har Giulia börjat inkludera en 30-procentig andel hela klasar vid vinifikationen. Från 2015 säger hon att hon tycker det ger ett gott resultat.

2012 Barolo La Tartufaia har en snygg, ren, kryddig nebbiolodoft med aromatiskt blommiga toner av rosor, massor av frisk mint och en röd körsbärsfrukt. Öppet och inbjudande. Smaken startar rent och friskt med en bra syra och en mumsig, snygg nebbiolofrukt. Läskande aromatiskt med torra, tuggbara tanniner. Snyggt och klart drickbart redan nu.

2010 Barolo La Tartufaia är en helt annan historia, med en tät, djup körsbärsfrukt, massor av mint, rosor och en del rök och mörk choklad. Smaken är tät och tuggbar med fantastiska tanniner som tar befälet redan från början. God syra, läcker djup frukt, välbyggt och rejält strukturerat. Fantastiska, tuggbara tanniner, som leder vägen till en rik och tät eftersmak med varm, mogen frukt. Strålande vin och väldigt typiskt för denna fantastiska årgång.

2012 Barolo Serradenari är friskt och rätt svalt med en snygg, röd frukt. Fräscht, öppet och floralt med en frisk mintighet, lite skogiga toner och en del rökt kött. Även smaken är frisk och med sval med en ren, läskande frukt som är mogen, men inte sötaktig. Snygga, finkorniga, integrerade tanniner och en eftersmak med bra intensitet, men alkoholen sticker upp en liten aning. Förhoppningsvis går det hela ihop med tiden. Klart drickbart på sin ungdom redan nu, men lagra gärna några år.

2011 Barolo Serradenari. Första årgången av detta vin har en snygg, floral, läcker doft med mint och rosor och en öppen, inbjudande, yppig körsbärsfrukt. Smaken öppnar friskt och kryddigt med en läcker, snygg frukt. Kanske lite måttlig syra och avrundade, tjocka tanniner samt en tjock, tuggbar eftersmak. Ett klart varmare intryck än förra vinet, men ändå inte så påtagligt präglat av den varma årgången som många andra 2011-or kan vara.

Img_9852,cr,bc,usm.jpg

Det känns som om Giulia börjar få bra koll på sin vintillverkning. Jag har provat en del av hennes viner tidigare och de har inte haft samma renhet och fina struktur som de vi provade nu. När vi diskuterade med henne märkte vi också hur nyfiken och vetgirig hon är och att hon redan vet rätt väl vad hon håller på med, och varför, även om hon rimligen bara är i början av sin förhoppningsvis långa och framgångsrika karriär som vinproducent i Barolo. En diskussion kring beskärning blev rätt detaljerad. I teckningen nedan förklarade hon hur hon har ändrat beskärningen av sina rankor för att minska risken för att snitten orsakar s.k. nekros, dvs. att en del av veden dör innanför snitten. Det kan nog behövas ett besök med henne i vingården för att ordentligt förstå den tekniken 🙂IMAG2493-20170713-132228938.jpg

Anders K

Hos Elio Sandri, Piemonteloggen del 17

Mot SerralungaI det allra nordligaste hörnet av Monforte, nedanför den gamla borgen i Castiglione Falletto, hittar vi med lite möda till Elio Sandris vineri. En liten slingrig väg leder upp från den större vägen mot Monforte som går i dalen mellan Serralunga och Perno. Ingen skylt pekar ut att det är dit vi ska, men Masnaghettis karta är tydlig och vi tar av från vägen och klättrar upp på höjden där vineriet alltså ligger. Ett par män jobbar ute på planen framför huset och vi frågar efter Fabrizo som vi har stämt träff med. Nej, han är inte där utan i Alba, meddelar de lite undrande. Efter lite diskussion ringer de upp honom åt oss och då jag får tala med honom står det klart att han helt enkelt har glömt bort att vi skulle komma. Nå, Alba är ju inte så långt borta, så han meddelar att han är hos oss om 20 minuter, om vi kan vänta. Visst kan vi det. Det är en strålande höstdag, om än en sval sådan, vilket känns om man är i skuggan. Med solen i ansiktet promenerar vi tillbaka en bit längs vägen nedåt dalen. Vingårdarna i Serralunga reser sig framför oss och vi identifierar Massolinos terrass där vi för bara några timmar sedan stod och tittade på de vingårdar där vi just nu befinner oss. På bägge sidor om Serralungas slott breder vingårdarna ut sig, så här i början november klädda i sprakande höstfärger i alla möjliga nyanser från grönt, över gult och till rött. Vi diskuterar bakom vilken ås Vigna Rionda ligger och kommer fram till att det är den med ett litet hus, en ciabot, som man kallar dem här, i ena ändan.

Fabrizio på vespaVi spanar nedåt vägen när de tjugo minuterna har gått och ser så småningom en liten man som kommer puttrande på en vespa. Det är något målmedvetet över honom, hur det nu kan vara det över en man på en vespa, men vi får intrycket att han är på väg till oss. Mycket riktigt svänger han av från huvudvägen, upp på den slingriga vägen vi tidigare tog. Snart är Fabrizio, för det är alltså han, uppe hos oss och vårt besök kan börja. Han har pigga, plirande ögon, en spetsig näsa och en allmänt nyfiken uppsyn, vilket får Eric att raskt döpa honom till Klas Klättermus.

FabrizioInnan det sedvanliga besöket i källaren får vi vet att Fabrizio är Elios svåger och han hjälper till med lite av varje, bl.a. marknadsföring. Elios pappa köpte vingården i början av 60-talet. Från början såldes det mesta av druvorna och en del säljer de fortfarande men de gör också själva runt 20000 flaskor per år. Elio är utbildad vinmakare i den renommerade skolan i Alba och, som vi ska erfara då vi på kvällen träffar honom till middagen i La Morra, så har han bestämda åsikter om det mesta inom vinmakning.

BottiI källaren provar vi ett gäng viner från fat av varierande storlekar, från barriquer till stora botti. Först en 2015 Barbera Superiore som de tänker buteljera i februari-mars 2017. Det har en djup, tät, dov, rätt djurisk doft med en viss jästton. Frukten är mörk, tät och ren. I munnen intensivt och pepprigt med en snygg syra och en del finkorniga tanniner. Tufft och mineraliskt, men läckert och pepprigt efter. Riktigt bra. Till vår glädje ser vi på en lapp på fatet att Bristly har beställt 100 lådor av detta vin.

Fabrizio o Barbera 2015Fatet bredvid ser spännande ut, emedan det innehåller en 2010 Barbera d’Alba, så det ber vi att få prova. Visst, tycker Fabrizio och vinet visar sig vara tätt och snyggt med fräscha, aromatiska, blommiga toner av röd hallonlik frukt. Även i munnen är det friskt, tätt, rent och snyggt med en läskande syra. Blommorna och hallonfrukten kommer igen. Finkorniga tanniner och en intensiv, lång, fantastiskt läcker smak. Nästan svårt att förstå att detta fräscha vin har legat på fat i sex år. Kunde inte Gabriel på Bristly ta hem ett gäng flaskor av detta vin också? Jag är övertygat om att de skulle ta slut i ett nafs när ryktet om dem börjar gå. Så provar vi ur botti det vin som ska bli Barolo 2014. Det har en lite lustig rostad doft och en fräsch, djup, mörk frukt. Påtagliga, torra, tuggbara tanniner som lämnar tungan rejält torr efteråt. Inget snack om att det är i Monforte vi befinner oss, om vi nu glömt det.

Här berättar Fabrizio att de år då de gör Riserva, så släpper de den vanliga Barolo samtidigt. Det är alltså ingen skillnad i lagringstid på de två. Elio gör varje år ett urval av vin från de bästa druvorna och de kan komma från olika delar av vingården från år till år. Han kallar detta urval för ”The virtual vineyard” och det är alltså de utvalda druvorna som används till riservan.

Vi provar ett bottivin till. Det här ska bli 2011 Barolo. Det har en tät, rätt varm, körsbärsfrukt och toner av mint, rosor och cacao. Smaken är maffig med en tät, söt frukt och en god syra. Bra kraft och växande, torra tanniner. Torr, lång eftersmak med goda mineraltoner. Riktigt bra för årgången.

Tidigare gick vi förbi en ensam barrique som var märkt ”10 Atto a Barolo”, alltså ämnad att bli Barolo 2010. Det visar sig onekligen vara ett kvarvarande obuteljerat fat med 2010 Barolo. Doften är ren och snygg och dominerad av de där klingande rena rosorna parade med friska minttoner som nebbiolo i sina bästa stunder uppvisar. Bra frukt och en liten gödselton. Även smaken är frisk, tät och fylld av rosor och mint. Fantastiskt ren och snygg! Så tar de massiva 2010-tanninerna över. Härligt strukturerade, tuggbara och dominanta. Verkligen ”tannini importanti”, som italienarna beskriver dem.

CementEfter denna imponerande upplevelse är det nästan svårt att gå vidare med provandet, men vi ger oss i alla fall på två exempel från 2012, ett prov från cementtank och ett från botti. Cementprovet är rejält mintigt, som en nyöppnad rulle av Strong. Lite slutet och med en reduktiv ton. Intensivt och mörkfruktigt med en läskande syra och bra, finkorniga, tuggbara tanniner. Bottiprovet har en härligt öppen, mer klassisk nebbiolodoft där rosorna dominerar över minten. Det är friskt och läskande med en öppen, aromatisk frukt.

ButtsAvslutningsvis provar vi även två butlejerade vienr. 2008 Barolo Riserva visar, förstås en del mognad, men har ändå en hel del tid kvar tills det bör drickas. Doftar mustiga körsbär, en aning målarfärg, lite kalops och balsamico. Smaken är frisk och tät, med tuggbara, tanniner som börjar rundas av, men fortfarande lämnar sitt torra, typiska Monforteavtryck i eftersmaken. 2004 Barolo är fint utvecklad med läckra nebbiolorosor, tjära, stall och lite trä. Det har en frisk, tät, kryddig, tuggbar smak. Frukten är söt och mogen och det finns toner av tjära och vinteräpplen. Tanninerna är fortfarande framträdande, men också hyggligt avrundade. Lång eftersmak med kraft och bra stil.

Vi rundar av vårt besök och tackar vår vän Klättermusen, alltså Fabrizio, för ett mycket givande besök och kommer överens om att även träffa Elio Sandri till kvällen, då han är tillbaka.

Mötet med Elio under en god middag på utmärkta More e Macine i La Morra blir minnesvärt. Mannen är en veritabel guldgruva av djupa kunskaper om hur man gör vin och han delar gärna med sig av dem. Jag skulle gärna delge er allt han sade, men tyvärr pratade han oavbrutet, på italienska, och jag fick koncentrera mig hårt för att hänga med. När sedan Fabrizio skulle översätta vad han sagt för de andra, fortsatte Elio i mitt andra öra. Det blev helt enkelt information overload, så tyvärr kan jag inte återge vad han berättade. I bästa fall kan någon av mina medresenärer kommentera med lite minnesbilder från kvällen, då vi också fick prova ytterligare några årgångar. Förhoppningsvis får jag träffa Elio igen och då kanske jag också får tid till att anteckna. Hur som helst är det helt klart en man som vet vad han håller på med och har ordentligt på fötterna varför han gör. Jag tycker också vinerna låter en förstå detta, med all den struktur och karaktär som de innehåller. Kul att Bristly hittat denna spännande producent.

/Anders K

#1507 Sicilien

I en mycket tidseffektiv teorigenomgång pekade Jens ut fyra områden på Sicilien som de mest intressanta för röda kvalitetsviner: Faro, Etna, Noto samt Vittoria. Årgången 2014 nämndes som ett stort år på ön.

Sex röda viner, de flesta relativt ljusa till färgen, serverades blint.

Det första vinet hade en uttalad doft av fläskkorv, alltså kryddor plus en varm köttighet. Vinet var eldigt (15%) med rejäl strävhet, måttlig syra och en del buljongaktig sälta. Egendomligt och inte helt lätt att älska. Tror vi trots allt var inne på Etna på denna. Detta var 2014 San Lorenzo från Girolamo Russo. Druva Nerello Mascalese med en aning Nerello Cappuccio.

 Nästa vin var betydligt mörkare till färgen och hade trots ungdomen läder i doften (kännetecken för druvan enligt Jens). Vi hittade också citrus, åt bergamotthållet, och kronärtsskocka. Frukten söt med bra syra och måttliga tanniner.  Gjort på 100% Nero d’Avola och från Vittoria (men IGT Sicilia):

2014 Occhipinti Siccagno

Vin nummer tre började med en naturvinsliknande reduktiv doft, animalisk, men efter hand bärig. I smaken massor av bär: hallon(-godis), slån, rönnbär  med hög syra och en del tanniner.  Den här kändes ganska uppenbart som Etna och var det, 2014 Passopisciaro Passorosso, gjort på Nerello Mascalese.

IMG_1995

Efter tre viner utan att jag känt fat, kom så nr 4 som hade en tydlig rostad fatkaraktär och goda körsbär i doften. Smaken komplex med gröna örter, läder, mörka bär, fat och mycket lång, aning bitter eftersmak. Rejält hög strävhet. Behöver nog mer tid. Etna igen och gjort på oympade Nerello Mascalese och Nerello Cappuccio: 2014 Prephylloxera ”La Vigna di Don Peppino” från Tenuta delle Terre Nere.

Vin nr fem öppnade med flyktiga syror, valnöt och citrus i doften. Kändes klart moget i sällskapet, så även i smaken som var slank, avrundad med fin syra och ringa tanniner. Litet fat och god frukt. Mycket elegant och helt färdigt men höll kanske inte ihop så bra i glaset. Detta var det enda vin som inte kom från 2014, och det blev röstat till bästa vin: 2009 Palari Faro, gjort på 60% Nerello Mascalese, 20% Nerello Cappuccio, 15% Nocera, 2% Jacche, 2% Acitana och 1% Cor’e Palumba. Tror ingen gissade Faro på denna utan snarare Etna igen.

Sista vinet var ungt med mörk frukt i doften, hallonkaramell med dragning åt fotsvett. Smaken snäll med låga tanniner och urgod hallonfrukt, lite smågodis och aning bitterhet. Klunkbart. Här var vi några som tänkte på Frappato, som också visade sig ingå till en mindre del. Vinet var en Cerasuolo di Vittoria:  2014 Planeta Dorilli (70% Nero d’Avola, 30% Frappato). Bra prisvärde här.

IMG_1996

Tack Jens för en mycket intressant provning med viner som inte så ofta hälls på AuZone.

  1. 2014 San Lorenzo, Girolamo Russo, Etna Rosso, 330 kr, 1-2, 13p
  2. 2014 Siccagno, Occhipinti, IGT Sicilia, 235 kr, 0-1, 15p
  3. 2014 Passorosso, Passopisciaro, Etna Rosso, 265 kr, 1-2, 14p
  4. 2014 Prephylloxera ”La Vigna di Don Peppino”, Terre Nere, Etna Rosso, 560 kr, 1-2, 16p
  5. 2009 Palari Faro, Palari, Faro, 420 kr, 5-0, 17p
  6. 2014 Dorilli, Planeta, Cerasuolo di Vittoria Classico, 160 kr, 1-2, 15p

Åke

#1499 Barolo

Vin, vatten, bröd och en anteckningsbok – provningen kan börja!

LT bjöd in till Baroloprovning och då kommer man, naturligtvis. Väl på plats, specificerades temat till Barolo 2006 och framåt, närmare bestämt till år 2012. Ett extravin blev det dessutom, medskickat av Ward Wines när de fick höra om kvällens provning.

Nio viner, således. Låt oss ta dem från början.

Vin 1 är finstämt och öppet med mint och varma körsbär. Ingen direkt fatton, men lite eldigt. Smaken öppnar friskt och eldigt med hygglig, något slank frukt och god syra. Tanninerna är tydliga och kritigt finkorniga, precis som man vill ha dem i en Barolo. Bra intensitet i eftersmaken, men alkoholen slår igenom något. Klassiskt.
2010 Barolo Monvigliero, Sordo

Vin 2 är rätt dammigt i doften med toner av cacaopulver och en ljusröd, söt körsbärsfrukt som gömmer sig lite i bakgrunden. Lite Pinotlikt. Smaken är frisk med en ren och snygg, aningen slank frukt. En hel del något avrundade tanniner. Snyggt, men lite slankt och torrt efteråt.
2012 Barolo, Burlotto

Vin 3 Tät och intensiv doft med mörk, mogen frukt. Mustigt, köttigt och rätt utvecklat med tydlig alkohol och en del medicinala toner. Kanske en del fat och efterhand kommer en trött ton av gamla äpplen fram. Mörk, söt frukt i smaken, hyfsad syra och en växande eldighet. En hel del, rätt avrundade, mogna tanniner. Eldigt, men välgjort känsla i eftersmaken. Lite märkt av årgången.
2007 Barolo Riserva, Giacomo Fenocchio

Vin 4 har en ungdomlig, tät och söt körsbärsfrukt med massor av mint och en nästan starkvinsaktig kirschton. Smaken är frisk med bra, mörk frukt och maffiga tanniner som tidigt tar tag i gommen. Intensivt, tätt och bråkigt. Behöver mer tid.
2008 Barolo Margheria, Massolino

Vin 5 har en dov, brödig, rostad men ändå snygg ton av små fat och en bra, mörk frukt som matchar dem fint. Mint och klass samt en lätt funky ton. Smaken öppnar friskt med en viss beska (från faten?). Bra, tät, mogen frukt och rätt tuffa, finkorniga och tuggbara tanniner. Snyggt och med klass och stil. Välgjort och med modern känsla.
2011 Barolo Via Nuova, Chiara Boschis, E Pira

Vin 6 är det i särklass mörkaste och tätaste och även doften är tät med en djup, mörkröd frukt. Där finns körsbär, mörk choklad och mint samt en markerad, knäckig fatton. Smaken öppnar friskt, mintigt och sötfruktigt med en hel del tanniner, väl inbäddade i den täta frukten. Under kvällen växer fattonerna till sig och blir grovhuggna och bråkiga.
2006 Barolo, Vecchia Vigna delle Brunate, M. Marengo

Vin 7 har en fin, utvecklad doft med de klassiska rökiga tjärtonerna. Charmigt oc h läckert med en hel del kokt kött, läder men också en fräsch mintighet. Djuriskt och lite skitigt. Smaken öppnar friskt och köttigt med tjära och läder samt en del rondör. Rätt utvecklat, men tanninerna är fortfarande maffiga, om än tämligen genomträngliga och tuggbara. Torr, tuggbar, mumsig och köttig eftersmak.
2009 Barolo Riserva, Elio Sandri, Cascina Disa

Vin 8 är rätt dammigt och torrt med tillbakadragen frukt. Cacao, alkohol och mint. Smaken är frisk och rätt slank med måttligt frukt och markerade, torra tanniner som trycker ned frukten. Torrt, eldigt och tuggbart efter med en rätt påträngande lingonsyra. Bråkigt och tufft. I en sluten fas nu?
2010 Barolo, Cascina Fontana

Vin 9 Har en klassisk, mintig, hyfsat djup doft med en lite lustig gummiton och rätt söt, slank, röd frukt. Smaken frisk, ung och rätt tät med mint och eldighet. God syra och en hel del, goda, tuggbara tanniner. Elegant, snyggt och läckert men med måttligt djup och karaktär.
2011 Barolo, Tortoniano, Michele Chiarlo

Tabellen. Priserna är utpriser på provningen.

  1. 2010 Barolo Monvigliero, Sordo, 411 kr, 2-2, 15,5p
  2. 2012 Barolo, Burlotto, 313 kr, 0-2, 14p
  3. 2007 Barolo Riserva, Giacomo Fenocchio, 473 kr, 0-3, 15p
  4. 2008 Barolo Margheria, Massolino, 631 kr, 1-1, 16p
  5. 2011 Barolo Via Nuova, Chiara Boschis, E Pira, 510 kr, 3-0, 16p
  6. 2006 Barolo, Vecchia Vigna delle Brunate, M. Marengo, 974 kr, 15-16p
  7. 2009 Barolo Riserva, Elio Sandri, Cascina Disa, 314 kr, 6-0, 17,5p
  8. 2010 Barolo, Cascina Fontana, 408 kr, 1-4, 15p
  9. 2011 Barolo, Tortoniano, Michele Chiarlo, 0 kr, 0-1, 16,5p

Tack Lena för en kul provning utan egentliga toppar, även om Elio Sandris vin stod ut som riktigt bra.

/Anders K

#1494 Giro d’Italia Bianco

Bianchi,fixEn tur runt Italien med nedslag i diverse vita viner med mer eller mindre kända druvor. Inspirerande, gott och samtidigt en hyllning till Olle Wallén som tillsammans med Anders satt samman vinerna. Båda hans anda och vinkunnande var i högsta grad närvarande på provningen.

Vin 1. 2013 Adarmando, Bianco dell’Umbria, Tabarrini

Tät, fruktig och solmogen i munnen ned vaxtoner, honung, lite nötter. Klar citrus, zest och lite fat i doften och tyvärr lite lätt korkskadad. Var inte med i omröstningen. Druva: Trebbiano Spoletino

Vin 2. 2013 Io sono Gaia, Pecorino, Le Caniette

Lätt, frisk och lite kryddig i doften med varm frukt. Mogen, len med bra syra i munnen. Grillade citroner, örter och bra balans. Rivigt avslut med lite bitterhet. Kvällens bästa. Druva: Pecorino

Vin 3. 2014 Rocca Bernarda, Ribolla Gialla

Lite kvalmig och tvålig i doften med viss citrus och blommighet. Bra syra, nässlor, tydlig frukt men lite irriterande parfymering i bakgrunden. Ganska intetsägande. Druva: Ribolla Gialla

Vin 4. 2013 Grecante, Arnaldo Caprai, Umbrien

Metallisk, sockrig doft med petroleum och bränd bakelit. Lite grovhuggen i munnen, med snål frukt, honung, rätt smörig. Håller inte riktigt ihop.  Druva: Grechetto

Vin 5. 2013 Rovereto, Gavi di Gavi, Michele Chiarlo, Piemonte          

Len och god gul frukt i smaken med päronpiggelin, bränt socker och ananas. Lite beska på slutet. Tunn och sluten i doften. Trevlig men saknar karaktär.  Druva: Cortese

Vin 6. 2012 Morasso, Cascina Montagnola, Colli Tortonesi, Piemonte

Läcker petrokänning i doften med bränd bakelit och äpplen. Mogen, god, komplex i smaken med flera nivåer. Riktigt bra. Druva: Timorasso

Vin 7. 2015 Pinner, Cavallotto

Syltig i doften med smultron, frukt och sötma. Jordgubbar, lite sötma, bland saft och strimma tallbarrssåpa. Lite vresig och stjälkig med bitterhet i smaken. Intressant vit pinot noir. Druva: Pinot Nero

Vin 8. 2003 Pietramarina, Benanti, Etna bianco

Läckert fet och smörig i munnen med mogen frukt och bivax. Fruktig och tät i doften men ett anis- eller kådaliknande inslag tar över för mycket i både smak och doft och saboterar helheten. Druva: Carricante

  1. 2013 Adarmando, Bianco dell’Umbria, Tabarrini -/-, 134 kr, –
  2. 2013 Io sono Gaia, Pecorino, Le Caniette 6/1, 228 kr, 16p
  3. 2014 Rocca Bernarda, Ribolla Gialla 1/4, 83 kr, 13,5p
  4. 2013 Grecante, Arnaldo Caprai, Umbrien 1/4, 110 kr, 13p
  5. 2013 Rovereto, Gavi di Gavi, Michele Chiarlo, Piemonte 1/1, 170 kr, 14,5p
  6. 2012 Morasso, Cascina Montagnola, Colli Tortonesi, Piemonte 5/3, 145 kr, 16p
  7. 2015 Pinner, Cavallotto, 2/0, 134 kr, 15,5p
  8. 2003 Pietramarina, Benanti, Etna bianco, 1/2, 600 kr, 14,5p

//JL

Lunch med Ward Wines & Alberto Chiarlo

Finlunch på Taverna Brillo med Ward Wines, viner från Michele Chiarlo i Piemonte och besök av Alberto Chiarlo & Giovanno Bocchino

Vi inledde med en 2015 Gavi di Gavi, på cortesedruvan

Evernote Snapshot 20170201 124303

Mineraliskt, syradrivet, elegant, stenfrukt och lätt metalliskt.

Kraft och balans. Mineraliskt och fruktdrivet

Bra syra och lång fyllig eftersmak med snyggt avslut.

Lätt aromatisk floral karaktär. ++

 

Evernote Snapshot 20170201 124926

Till det serverades en riktigt god Vitello Tonnato!

 

Vin 2, 2014 Barbera D’Asti, Le Orme

Evernote Snapshot 20170201 130542

Djuriskt, fylligt, stall, svartfrukt. Bra kombo av blod/slån och björnbär. 

Komplex, syradriven med fruktbalans. Snygga eleganta tanniner och fyllig svans, rikt! +

Hårt gallrade barberadruvor!

 

Vin 3, 2012 Barbareco La Reyna

Evernote Snapshot 20170201 130833

Fylligt, mognadstoner, rik och med lätta lingon och slåntoner. Lite underveg. Bra frukt och läcker komplexitet.

Kraft och ung röd och läcker frukt!. Sandiga tanniner med snyggt fruktigt avslut. +++

 

Vin 4. 2012 Barolo Tortoniano

Evernote Snapshot 20170201 131049

Elegant, lätt metallisk fyllig och öppen samt lite cypress. Fyllig och rik frukt men slutet nu.

Kraftigt och läcker frukt! Med fyllig svartfrukt och tufft tanninigt med riktigt bra stoppning. +++

Tortoniano kommer fr mjuka Barolosidan vid La Morra

 

Evernote Camera Roll 20170201 132805

God kalvkind till!

 

Vin 5. 2016 Nivole Moscato D’Asti

Evernote Snapshot 20170201 134842

Aromatiskt och fruktrikt. 

Sött men bra syra och superfräscht! Bra och roligt

+

 

Evernote Snapshot 20170201 134842(1)

God sorbet!

/JT

Caviste 0066, Colombera & Garella Bramaterra Cascina Cottignano

Evernote Snapshot 20170208 170004

Martin har varit på jakt i Norditalien igen och funnit ett för mig nytt namn och vinhus, Colombera & Garella.

Lådan innehåller 4 olika viner, eller egentligen 3 men 2 olika årgångar av ett vin som faktiskt är rätt olika, ingen stor kvalitetsskillnad, men årgångskaraktärer.

2014 Coste della Seisa

  • Ungt, rikt, köttigt, syra och frukt och lite läder
  • Syradrivet, frukt och bra tanniner!
  • Roligt och ungt!

2013 Coste della Seisa

  • Återhållsam, stall, snygg frukt
  • Syra och fruktdriven, lång och tanninstinn!
  • Elegant, lite bittert avslut, bra snygg frukt

2013 Bramaterra

  • Läcker rik och fyllig. Svart och blåfruktig
  • Lite slån och bra komplexitet
  • Bra syra och frukt, snygga tanniner
  • – Får gärna ligga 5 år till

2013 Lessona

  • Balanserad, elegant, eterisk. Rödfruktig med rosor och fyllighet, elegant fatkänsla! (Ryktas om äldre barriquer)
  • Kraft och frukt, snygga tanniner
  • Bra intensitet och stoppning!
  • – Får gärna ligga 5 år till men varför, det är ju så gott nu!!

– Jag har köpt på mig en låda Ler
/JT