Kategoriarkiv: Kurs

#1356 Österrike del 4

Den 20 februari avslutades Auzones minikurs om Österrike när Magnus Waern presenterade ett antal röda viner med fokus på druvan Blaufränkisch. Som introduktionsvin och utom tävlan bjöds på ett äldre vin som fått ligga till sig.

1. Alte Lagen, Gsellmann & Gsellmann, 1998, Burgenland, Österrike

Mogen doft med frukttoner men lite väl sval och sluten. Bättre i munnen med mjuk, len, utvecklad smak, fin frukt och väl avstämda tanniner. Kanske lite för torrt och troligen på väg utför.

2. St. Laurent Alte Reben 2010, Pittnauer, Burgenland, Österrike

Snål i doften som mer eller mindre försvann efter ett tag i glaset. Bättre i smaken med lätt kryddighet, animaliska toner och mineraler. Ett enkelt och lättdrucket vin av det enklare snittet.

3. Pinot Noir 2007, Paul Achs,, Burgenland, Österrike

Ungdomlig och fruktig i doften med lite inslag av vitpeppar och lätta röda frukter. Lite knepigare i smaken som hade rökiga toner, jordgubbar och fat men också störande inslag av rönnbär och kartong. Lite kontroversiellt vin som delade provningspanelen.

4. Pannobile 2010, Claus Preisinger, Burgenland, Österrike

Lite intetsägande i doften men tydliga inslag av tjära och lite animaliska toner. Lite bråkig men god i smaken med fin frukt men och en störande bitterhet som tilltog mot slutet. God nu men vinner sannolikt på att lagras ett tag. 60% Blauer Zweigelt och 40% Blaufränkisch.

5. Blaufränkisch Ungerberg 2010, Pittnauer, Burgenland, Österrike

Kvällens klara förlorare och doftade vingummin, malmedel och lite unket blandat med lingon och röda bär. Intetsägande och lite sur i smaken med en frukt som inte räcker till.

6. Blaufränkisch Altenberg 2008, Burgenland, Österrike

Läcker doft med tropiska frukter, kokos, choklad och röda frukter. Fin frukt i smaken med slankhet och mycket bra längd. Charmigt och elegant med generös varm fruktighet som dock inte tar i för mycket.

7. Blaufränkisch Rosenberg 2008, Pittnauer, Burgenland, Österrike

Kvällens vinnarvin med generös och varm frukt i doften, lite kaffe, örter och stalliga toner. Elegant, gott med lyxig känsla i smaken och mjuka tanniner. Välgjort och balanserat med allt på rätt plats. Blir sannolikt ännu bättre med tiden.

8. Blaufränkisch Alte Reben 2009, Johann Heinrich, Burgenland, Österrike

Politiskt korrekt i doften med varma bär, lite syltighet och varm choklad i bakgrunden. God smak med allt på rätt plats och väl sammanhållet, generös frukt, fina tanniner men ska ligga några år till innan det bjuder på hela sin potential.

Vin, pris kronor, röster (bäst-sämst), betyg.

1. Alte lagen, Gsellmann & Gsellmann, 1998, Burgenland, Österrike, 200, –, 17

2. St. Laurent Alte Reben 2010, Pittnauer, Burgenland, Österrike, 264, 0-4, 15

3. Pinot Noir 2007, Paul Achs,, Burgenland, Österrike, 506, 2-4, 16,5

4. Pannobile 2010, Claus Preisinger, Burgenland, Österrike, 211, 1-0, 15,5

5. Blaufränkisch Ungerberg 2010, Pittnauer, Burgenland, Österrike, 272, 0-5, 14,5

6. Blaufränkisch Altenberg 2008, Burgenland, Österrike, 290, 3-1, 16,5

7. Blaufränkisch Rosenberg 2008, Pittnauer, Burgenland, Österrike, 342, 6-0, 17

8. Blaufränkisch Alte Reben 2009, Johann Heinrich, Burgenland, Österrike, 298, 2-0, 16,5

//JL

#1351 Grüner Veltliner på Österrikekurs

Fortsatte denna kväll AuZones minikurs ”Österrikiska viner” med ett druvtema, grüner veltliner (GV), denna Österrikes gröna vindrottning som aldrig blir så bra som här (om Du nu råkat prova den i utländsk version?!). Druvans bästa viner konkurrerar idag in på topplistan över världens bästa vita viner. Detta har dock uppnåtts, kunskap vilken kvällens lärare Mikael lät oss insupa, genom hårt arbete bland såväl Österrikes statliga aktörer och aktiva vinskribenter som vinbönder. Efter glykolepisoden på 80-talet (1985) har det först långsamt, men under 00-talet i en kraftigt ökad omfattning, dykt upp skickliga producenter och mycket bra viner. Detta har naturligtvis inte bara varit kopplat till druvan GV (minst lika bra har det gått för riesling) utan gällt generellt, men för oss GV-älskare har förändringen kanske haft en pivot kring denna druva.

Under provningen gavs fokus på unga viner men där några 2007:or, riesling och GV från toppproducenten FX Pichler, förutom att presentera sig som kvällens bästa viner, överraskade mig med oväntad och utpräglad mognad. Min egen syn är annars att en GV behöver tid. Som helt unga med primärfrukter intakt är GV-viner ungdomligt fruktiga, ofta läckert krispiga och notoriskt svåra att skilja från en riesling. Men efter ett par år glider GV in i dvalan och tunneln för att långt senare komma ut igen och då med sina härliga egna karaktärer. Kvällens 2007, Grüner Veltliner Smaragd, Loibnerberg, från FX Pichler, illustrerade vad en mogen GV verkligen kan förmå med aromatik, fet vaxighet, lite pepprighet och långt slut med mycket grå frukt, mogen druva samt täthet.

Kursdeltagarna delade dock denna gång inte min syn uten prefererade ganska tydligt kvällens enda riesling (2007, Riesling Smaragd, Loibner Oberhauser från FX Pichler) som även den var lysande. Jämförelsen mellan dessa 2007:or gav en mycket pedagogisk illustration över hur dessa två druvor skiljer sig åt i moget skick.

De sex 2012:or vi provade var som väntat helt unga och i behov av tid men flera riktigt trevliga och väl prisvärda. Ett särskilt omnämnande måste ges till 2012, Grüner Veltliner Sandgrube Privat, från vingods Aigner som huserar i Kremstal, distriktgranne till Kamptal och Wachau. Detta vin, importerat av M. för €12,80, var ett klart fyndvin och visade att ”privat-tappningens” extra €5 väsentligt lyft Aigers basvin. Vinet bekräftar min uppfattning att GV-viner i prisklassen €8-13 (köpta i Österrike dock) generellt är mycket prisvärda och tillhör den krympande skara viner som marknaden ännu inte lärt sig efterfråga och prissätta efter dess förtjänst. Köp!

Vi avslutade med läckert matarrangemang och till detta ett extravin, 2010, Beerenauslese Cuvée, från kända sötvinsproducenten Kracher. En BA med förväntat stil och god kvalitet i denna tappning med 60% welschriesling och 40% chardonnay. Nu något om de provade vinerna.

2012, Rotes Tor Grüner Veltliner Federspiel, Franz Hirtzberger uppvisar massor med grön fazerkula, är utvecklad trots sin ungdom och med en GV-ton som kan anas. Smaken lite fet med lime och rejäl fruktighet, långt lite eldigt slut med hyfsad täthet. Drick om 3-7 år.

2012, Grüner Veltliner Am Berg, Bernhard Ott är idag mycket ung och knuten med lite gles men rendruvkaraktär. Smaken är mineralrik och syrlig med långt slut samt toner av apelsin och med fräsig syra. Drick om 5-8 år.

2007, Grüner Veltliner Smaragd, Loibnerberg, FX Pichler uppvisar för producenten oväntad mognad med komplex mycket typisk GV-doft av skaldjur och vitpeppar samt vaxig överton. Smaken är fet och aromatisk med lite gråpäron och limeskalbeskt slut samt tät kropp. Drick 1-4 år.

2007, Riesling Smaragd, Loibner Oberhauser, FX Pichler är liksom FX GV mycket utvecklad med arketypisk rieslingkaraktär full av firne, honung, apelsin och fruktsöt druva. Smaken med ren riesling, honung och aningen lime samt bra syra och torrt långt moget slut. Drick om 1-3år.

2012, Riesling Weinzierlberg, Aigner Kremstal doftar ungt och ätdruvigt med citrus och citronskal samt grape, fläder och mineral. Smaken är knuten idag med glest slut samt med utanpåliggande syra och beska. Stumt och oförlöst slut, torr och snipig. Drick om 4-7 år.

2012, Grüner Veltliner Sandgrube, Aigner har doft med oförlösta GV-toner, ungdomlighet och fruktighet, etylacetat och citrus samt grönt äpple. Smaken ung och fruktig samt druvren, aning aromatisk samt med lime i slutet. Drick om 5-8 år.

2012, Grüner Veltliner Sandgrube Privat, Aigner är i doften aning utvecklad med citrus och apelsinsaft, en aning fet och vaxig. Smak utvecklad med vax och fyllighet, alkohol som märks samt långt aromatiskt slut. Drick om 2-5 år.

2012, Chardonnay, Aigner med doft av mineral och kryddor samt lite rök, citrus och flinta. Smak utvecklad och ren med apelsin och grön gelékula samt krusbär och liten sötma. Drick om 5-8 år.

2010, Beerenauslese Cuvée, Kracher, kvällens extranummer, med lite botrytis, aningen alkohol samt apelsinmarmelad i doften. Smaken är söt och fyllig, med syrlig marmelad och apelsin samt lite mandelmassa. Drick nu – 7 år.

Provningens viner med röstsiffror;

  1. 2012, Rotes Tor Grüner Veltliner Federspiel, Franz Hirtzberger, 211:-, 0-1, 15,5p
  2. 2012, Grüner Veltliner Am Berg, Bernhard Ott, 161:-, 0-5, 15,5p
  3. 2007, Grüner Veltliner Smaragd, Loibnerberg, FX Pichler,448:-, 1-2, 16,5p
  4. 2007, Riesling Smaragd, Loibner Oberhauser, FX Pichler,442:-, 5-0, 16,5p
  5. 2012, Riesling Weinzierlberg, Aigner Kremstal, 96:-, 2-3, 15,0p
  6. 2012, Grüner Veltliner Sandgrube, Aigner Kremstal, 87:-, 1-1, 15,0p
  7. 2012, Grüner Veltliner Sandgrube Privat, Aigner Kremstal, 133:-, 2-2, 16,0p
  8. 2012, Chardonnay, Aigner Kremstal, 96:-, 3-0, 15,5p
  9. 2010, Beerenauslese Cuvée, Kracher, 200:- (halvflaska), extravin, 16,0p

(JaJ)

#1342 Österrikekurs, del 1

AuZones pågående minikurs handlar om Österrikes viner. Vid det första kurstillfället behandlades vita viner, och mycket mer än så fick vi egentligen inte veta beträffande vad vi skulle få prova. Som sig bör vid ett kurstillfälle, fick vi dock en gedigen genomgång av de vanligaste österrikiska vitvinsdruvorna och distrikten. som teorivin serverades vi

Teorivin
2007 Juris Altenberg Chardonnay Trocken, Axel Stiegelmar, Gols, Burgenland

 

Några detaljerade noter får jag tyvärr inte till nu, men vinerna vi provade var:Butts

  1. 1998 Riesling Smaragd Kellerberg, Domäne Wachau, Wachau. 229 kr, 0-5, 14.5p
  2. 2001 Kremser Pfarrleithen riesling Spätlese, Winzer Krems, Kremstal, 149 kr, 0-2, 15.5p
  3. 2007 Loibner Oberhauser Riesling, FX Pichler, Wachau, 515 kr, 1-2, 14p
  4. 2007 Zöbinger Heiligenstein Riesling Lyra, Bründlmayer, Kamptal, 462 kr, 1-0, 16.5p
  5. 2008 Renner Grüner Veltliner, Schloss Gobelsburg, Kamptal, 231 kr, 1-5, 13p
  6. 2008 Achleiten Riesling, Prager, Wachau, 468 kr, 4-0, 14.5p
  7. 2009 von der Fels Riesling, Keller, Rheinhessen, Tyskland, 311, 4-1, 17p
  8. 2009 Gaisberg Riesling, Schloss Gobelsburg, kamptal, 182 kr, 4-0, 16.5p

Vi får till sist även ett sött extravin:X1
1997 Kremser Grüner Veltliner Auslese från Winzer Krems

/AK

#1303 Vita från norra Rhône

Som en del av kursen ”norra Rhône” provade vi i kväll vita under ledning av ordförande Jack  Jacobson. Jack inledde med ett digert teoripass, varifrån jag inskränker mig till följande notering: Vita viner från norra Rhône görs av någon eller några av druvorna roussanne, marsanne och viognier, och att de tillverkas i allla appelationer förutom Côte-Rôtie och Cornas. I den förra odlas visserligen vita druvor, men de (i detta fall viognier) förekommer bara som en komponent i det röda viner. För mer info, se t.ex. http://en.wikipedia.org/wiki/Rhône_wine.

Min erfarenhet av vita Rhône-viner, inklusive södra, är begränsat till några Condrieu och Crôzes-Hermitage, så det är med viss ödmjukhet jag  går in i rollen som skribent. Det är trots allt bra att ha en viss erfarenhet och en referensram om det man ska bedöma. Ickedestomindre, here we go…

IMG_0900

Första vinet har en klassisk gul, inte för mogen färg med en öppen doft som drar åt nötter och persika. Smaken karakteriseras av mineral och nötter, och syran är låg. Doften är bättre än smaken, och viner påminner om de Crôzes jag druckit tidigare. Det visar sig vara en 2006 Saint-Joseph La Source från producenten Ferraton. Sammansättningen är 50% roussanne och 50% marsanne.

Nästa vin har en något ljusare gul, klar färg, vilket skulle kunna tyda på att det är yngre. Doften karakteriseras av nötter, fat och mineraler. Smaken har samma komponenter, är ganska lång, och på det hela ett snäpp upp från föregående även om även detta vin har bättre doft än smak. Är det syran jag saknar? Vinet är en 2006 Crôzes-Hermitage Les Marelles från Gilles Robin. Vinet består av 40% marsanne och 60% roussanne.

Tredje vinet har en ljusare gul färg, en öppen, aromatisk, tropisk doft som jag är helt säker på är viognier. Smaken, som är medelfyllig ock krämig uppvisar mineraler och persika. Jag är bombsäker på en viognier från Condrieu. Men nej, det är en 2010 Crôzes-Hermitage Les Marelles från Gilles Robin, dvs samma vin som föregående men yngre.

Fjärde vinet är en helt annan sak. Färgen har nu mörknat rejält, och det är ingen tvekan  om att det är ett betydligt mognare vin vi dricker. Doften är öppen, mogen med marsipan, bivax och nötter. Smaken är lite väl mogen med en något brännande eftersmak. Inte mitt vin… Det visar sig vara en 1999 Ermitage Le Reverdy från Ferraton. Druvsammansättningen är 50% marsanne och 50% roussanne.

Femte vinet är ytterligare en mogen historia. Kraftigt gul färg, öppen, mogen, angenäm doft av apelsinskal och nötter. Smaken är extremt torr med nötter och mineraler med sedvanlig låg syra, mycket koncentrerad och ganska lång. Facit är 2003 Saint-Joseph från Domain Coubis med 95% marsanne och 5% roussanne.

Sjätte vinet är bärnstensfärgat, har en stor, öppen doft av marsipan, sherry och möbelpolish; en lång, fyllig, mycket mogen smak med tobakskomponenter. Jag gillar komplexiteten och smakrikedomen. Bästa vin hittills. Svar: 1992 Hermitage Chante-Alouette från Chapoutier. Druvblandning: 100% marsanne.

Sjunde viner har en ljus, gul färg med en öppen, fruktig, tutti frutti-ton. Smaken är druvig och aromatisk, och återigen gissar jag på viognier. Det är 2010 Château de Baucastel Vielles Vignes med 100% roussanne. Initialt gillar jag det utan att vara begeistrad, men med lite tid och luft i glaset utvecklas det till kvällens bästa vin. Det här skulle man vilja ha ett gäng av, men tusen pix är helt klart för mycket även för detta vin.

Sista vinet påminner mycket om föregående, med den skillnad att frukten är sötare, och koncentrationen lägre. I övrigt finns både tutti-frutti och druvtoner. Min gissning går åter till viognier. Det är en 2010 Hawkes Bay Viognier Gimblett Gravels från Trinity Hill (NZ). 100% viognier.

IMG_0903

Resulat:

1. 2006 Saint-Joseph La Source 1-3, 13p, 190 kr
2. 2006 Crôzes-Hermitage Les Marelles, 0-6, 14p, 179 kr
3. 2010 Crôzes-Hermitage Les Marelles, 3-1, 15p, 179 kr
4. 1999 Ermitage Le Reverdy, 3-7, 13p, 430 kr
5. 2003 Saint-Joseph, 5-3, 15p, 240 kr
6. 1992 Hermitage Chante-Alouette, 4-1, 15+p, 525 kr
7. 2010 Château de Baucastel Vielles Vignes, 8-0, 17p, 979 kr
8. 2010 Hawkes Bay Viognier Gimblett Gravels, 0-3, 14p, 199 kr

Sammanfattningsvis en kul provning. Uppenbarligen kan jag inte skilja roussane, marsanne och viognier från varandra, men desto större anledning att dricks mer 🙂

/PW

#1298 Cornas och St Joseph

IMAG0276

Tillfälle nummer tre i Auzones fördjupning i Rhône-viner tog sig an de två distrikten Cornas och St Joseph i norra Rhônedalen där Lena stod för vinerna. Distrikten hör till de mindre uppskattade i synnerhet i jämförelse med mer namnkunniga (och dyrare) distrikt i närheten. Lite grova och enkla och inte särskilt spännande är omdömen som är vanliga. Totalt provades åtta viner och det skulle visa sig att en del fördomar både bekräftades och kom på skam. Ett allmänt intryck var dock att St Joseph nog var att föredra framför Cornas.

1. Vignes de L’Hospice, Guigal, 2003, St Joseph, Rhône, Frankrike
Tät, god och balanserad med lakrits, frukt och lite brända toner i doften med inslag av gummi och sötma och fat. Mogen i smaken med svart frukt, fat, vitpeppar och viss strävhet. Lite för mycket fat med en sötma som inte riktigt balanserar.

2. Andre Pealat, Gilles Robin, 2005, St Joseph, Rhône, Frankrike
Stor och mogen doft med köttighet, kryddor och lite florala toner efter en stund i glaset. Balanserad, mycket god och mogen smak med svarta frukter och solmogen druva. Bra syror som balanserar köttigheten. Färdig att dricka nu, blir inte bättre. Blev kvällens bästa vin.

3. St Joseph, Gonon, 2006, St Joseph, Rhône, Frankrike
Fruktig, lite rökig doft med nyrostat kaffe, havsfläktar och musslor. Koncentreras i smaken med köttig ton, läder och lakrits. Aningen kärv och snipig i slutet men god, balanserad och elegant.

4. Les Pierres Seches, Yves Cuilleron, 2008, St Joseph, Rhône, Frankrike
Lätt doft med lite kemiska inslag, kött, vinbär, örter och lite mint. Fruktig och sträv i smaken, ganska tunn med skitiga toner och köttighet. Slank men lite banal i enkel stil.

5. Lieu-dit Saint Joseph, Ferraton, 2010, Ridge, St Joseph, Rhône, Frankrike
Fatad och kokossöt i doften med karamell och lite väl påträngande frukt. Ett modernt vin med för mycket fat och ganska ointegrerat och lite vulgärt. Tät och tjock frukt i munnen med massor av fat som drar åt bourbonhållet. Choklad och tydliga tanniner med kaffe i bakgrunden. Intressant men ofärdigt idag men lär bli bättre i källaren.

6. Domain de Tunnel, Stephane Robert, 2005, Cornas, Rhône, Frankrike
Fruktig och angenäm i doften med svarta vinbär, hallonbåtar och tydlig druvkaraktär. Lite tristare i smaken. Tillknäppt, kärv och tät i munnen med höga syror och ännu aningen oförlöst stil. Kan bli bättre men än så länge lite för tråkigt.

7. Les Mejeans, Jean-Luc Colombo, 2007, Cornas, Rhône, Frankrike
Mogen och tät doft med fat och svart frukt. Svartpeppar och en anstrykning av kemikalier och rengöringsmedel enligt vissa i panelen.  Mogen svart, soldränkt frukt i smaken bra tanniner och läder i eftersmaken. Lite grovhugget och knepigt vin som ännu känns för ungt.

8. Cornas Vielle Vignes, Thardieu-Laurent, 2009, Cornas, Rhône, Frankrike
Kvällens klara förlorare med en otrevlig doft av gamla dojor, svett vinbärsavkok och soptipp. Märkligt vin som dock var koncentrerad i smaken med nejlikor och söt svart frukt, fat och brända toner. Besk eftersmak.

Vin, pris, röster (bäst-sämst), betyg.
1. Vignes de L’Hospice, Guigal, 2003, St Joseph, 585 kr, 3-3, 16p
2. Andre Pealat, Gilles Robin, 2005, St Joseph, 338 kr kr, 4-0, 16,5p
3. St Joseph, Gonon, 2006, St Joseph, 259 kr, 1-1, 15,5p
4. Les Pierres Seches, Yves Cuilleron, 2008, St Joseph, 187 kr, 4-5, 16,5p
5. Lieu-dit Saint Joseph, Ferraton, 2010, Ridge, St Joseph, 275 kr, 5-2, 17p
6. Domain de Tunnel, Stephane Robert, 2005, Cornas, 270 kr, 2-0, 15,5
7. Les Mejeans, Jean-Luc Colombo, 2007, Cornas, 242 kr, 1-1, 16
8. Cornas Vielle Vignes, Thardieu-Laurent, 2009, Cornas, 448 kr, 0-8, 14

//JL

#1286 (Crozes-)Hermitage, första avsnittet i Rhônekursen

MW höll första avsnittet i AuZones årliga temaprovningsserie, i år på temat Norra Rhône. Temat för dagen var Hermitage och Crozes-Hermitage.

 

Teoridelen innehöll som vanligt lite om distriktet, historien bakom och karakteristika för de olika odlingsområdena. Teoridelen återfinns i sin helhet här

Vin 1. 2007, Domaine de Thalabert, Jaboulet, Crosez-Hermitage

Mörkröd färg. Kraftig, köttig, mineralig lite grov och pepprig doft. Inslag av målarfärg charkuterier och lite vegetala gröna toner. Lite enkel i sammanhanget, björnklister hördes bland omdömena.

Saftig bärig slank smak med ointegrerade syror, inslag av salmiak och i sammanhanget lite kartongig och tråkig.

Vin 2. 2009, Crozes-Hermitage, Domaine de Lises, Crosez-Hermitage

Kraftigt blåröd färg. Fruktdriven superkomplex doft med mycket av allt. Inslag av lakrits, trätoner, tobak, stall och lite fat. Växte tydligt med tid i glaset och lovar gott inför framtiden.

Lite spretig druvig frukdriven smak med inslag av hallon och plommon. Långa fina sandiga tanniner och bra komplex extersmak.

Vin 3. 2005, Crozes-Hermitage, A Graillot, Crosez-Hermitage

Mörkt röd med liten blåkant. Stram och initialt lite metallisk doft, ungdomlig med inslag av körsbär, mycket stall / garrigue, lite mintig och ett snyggt avslut med lite fattoner, tobak och aska. JaJ tyckte det doftade Toy.

Smak av mogna varma druvor med fina klingande syror, ungdomigt. Blyerts och eteriska smaker. Komplex och lång eftersmak med lite spetsiga tanniner.

– Flera provare tyckte att detta vin kändes som en Côte-Rôtie

Vin 4. 2005, Hermitage, Emilie Remizière, Hermitage

Svartröd, tät färg. Doft av kött, chark lite hav och plommon. Mineraler, tobak och svart frukt, oförlöst kraftpaket med bra komplexitet.

Fyllig kraftig druvig smak. Traditionell med bra balans mellan syror, frukt och tanniner. Alkoholstark smak.

Vin 5. 1998, Hermitage, Les Bessards Delas, Hermitage

Tegelröd ljus färg. Mognad lite lätt oxiderad doft. Eteriska inslag, lite murrig frukt och sylt. Starkvinstoner.

Avrunda mjuk smak med återhållen frukt men ändå hyggligt balanserad.

– EH tyckte doften utgjorde en ”Barriär av fimpar och gammal tomatsoppa!”

Vin 6. 1994, Ermitage, Le Pavillon, Chapoutier, Hermitage

Röd färg med tydlig mognadskant. Metallisk mineralig doft med lite fat och en del chark / baconfett. Efterhand mer frukt men lite återhållen, dock komplex doft.

Intensiv tät lite kompottig smak med svart frukt, balanserade syror och sandiga tanniner.

N.B. Den ena av två flaskor var kraftigt TCA defekt varför vi fick prova väldigt lite av detta vin, knappa 3cl varför det var ganska svårbedömt och kommentarerna om det lite spretiga.

Vin 7. 2006, Hermitage, Le Méal, Ferraton, Hermitage

Tät mörkröd färg. Stram ungdomlig doft med mycket mineral, stall och kryddor. Brända toner med svart frukt bakom hörnet.

Koncentrerad komplett doft, med balanserade syror trots koncentration och tyngd. Långa sandiga tanniner och en lite snyggt avrundad charksvans.

– Tydligt bästa vinet i provningen enligt omröstningen.

Så till resultatet:

  1. 2007, Domaine de Thalabert, Jaboulet, C-H, 0/5/24, 12,5p, 259kr.
  2. 2009, Crozes-Hermitage, Domaine de Lises, C-H, 0/3/24, 14,5p, 199kr.
  3. 2005, Crozes-Hermitage, A Graillot, C-H, 6/1/24, 15p, 188kr(2007), 263kr
  4. 2005, Hermitage, Emilie Remizière, Hermitage, 2/1/24, 14p, 297kr(2007), 446kr
  5. 1998, Hermitage, Les Bessards Delas, Hermitage, 1/11/24, 12,5p, 715kr(2001), 1430kr
  6. 1994, Ermitage, Le Pavillon, Chapoutier, Hermitage, 3/2/24, 14,5p, 599kr(1997), 1200kr
  7. 2006, Hermitage, Le Méal, Ferraton, 12/1/24, 17p, 789kr

/JT

Platser kvar på vinkursen…

Vinföreningen AuZone inbjuder till

Grundkurs i vinkunskap

Sju tisdagar från början av oktober till slutet av november 2012

Tid: kl. 18:00–21:00 (c:a)

Plats: Föreningens lokaler på Östermalmsgatan 76, Stockholm

Vid varje kurstillfälle börjar vi med en rejäl teorigenomgång. Därefter blir det provning av c:a 6 viner som passar varje kurstillfälles tema (se mera nedan). Efter provningarna blir det något lämpligt att äta. Första gången ordnar kurskommittén maten, men vid de övriga tillfällena delar ni deltagare på den uppgiften.

Preliminär kursuppläggning ser ni nedan. Detaljerna bestämmer kurskommittén tillsammans med kursdeltagarna vid första kurstillfället, om ni saknar något eller vill utöka något avsnitt.

tisdag 2/10 Grundläggande vinprovningsteknik.

  • Olika smaker och kontraster (sött – syrligt, fruktigt – torrt, ungt – moget, mjukt – strävt, ekfatslagrat – utan fatlagring, etc.).
  • Hur man beskriver vin.
  • Råd och tips med betygsättning och rangordning av viner.
  • Vi berättar om Vinföreningen Auzone och vår historia och verksamhet.
  • Vi provar några lämpliga introduktionsviner.

tisdag 9/10 De viktigaste druvsorterna för vita viner.

  • Vilka faktorer påverkar resultatet av vitvinstillverkningen (druvsort, klimat, jordmån, tillverkningsmetoder och lagring)?
  • Därefter provning av vita viner, huvudsakligen från Europa.

tisdag 16/10 Mera om hur man gör vita viner.

  • Vad är kvalitetsviner?
  • Något om vinlagstiftning i olika länder.
  • Något om vinodlingens historia.
  • Vi provar några vita viner, huvudsakligen från resten av världen.

tisdag 23/10 De viktigaste druvsorterna för röda viner.

  • Vilka faktorer påverkar resultatet av rödvinstillverkningen (druvsort, klimat, jordmån, tillverkningsmetoder och lagring)?
  • Traditionell tillverkning av röda viner.
  • Vi provar några traditionellt gjorda röda viner, huvudsakligen från Europa.

tisdag 30/10 Modern tillverkning av röda viner

  • Hur skiljer sig det från traditionell vintillverkning och hur olika blir vinerna?
  • Mera om vinprovarnas ”fikonspråk”.
  • Vi provar röda viner, huvudsakligen från resten av världen

tisdag 6/11 Olika metoder för tillverkning av söta viner

  • Vilka söta viner som man kan göra med olika metoder, i olika länder.
  • Vad har klimatet för betydelse för söta viner?
  • Alkoholförstärkta viner – hur gör man dem?
  • Kan man göra vin i Sverige?
  • Vi provar några typiska söta viner.

tisdag 13/11 Hur gör man mousserande vin?

  • Vilka faktorer påverkar resultatet av tillverkningen av mousserande viner (druvsort, klimat, jordmån, tillverkningsmetoder och lagring)?
  • Vad skiljer champagne från annat mousserande vin?
  • Stor avslutningsprovning med olika mousserande viner.

För att få gå kursen måste du bli medlem i Vinföreningen AuZone. Kostnaden för medlemskapet ingår i kursavgiften på 1.650 kr. Är du redan medlem betalar du bara 1.250 kr för kursen. Medlemskapet innebär också att du kan delta i föreningens ordinarie provningar på torsdagar (vi har provningar varje vecka året runt). Kostnad för all mat och allt vin ingår i kursavgiften.

Du behöver ta med dig egna vinglas och för att du skall kunna känna dofter på bästa sätt är det viktigt att de smalnar av upptill (typ tulpanglas eller liknande). Man känner dofter bättre i stora glas än i små.

Anmälan sker till Kristina Wallén på email: kristina.wallen@gmail.com eller på telefon 070-748 62 95.

Kursen anordnas antingen med en flaska av varje vin (vid max. 12 deltagare) eller med två flaskor (vid minst 18 deltagare). Vi kommer att vara maximalt 24 deltagare. Anmäl dig så snart som möjligt för att vara säker på att få en plats.

Kristina kommer att ge dig snabbt besked om du fått plats på kursen så att du kan sätta in deltagaravgiften på föreningens plusgirokonto 11 88 41 – 6.

VÄLKOMNA!

AuZones kurskommitté

Vinkurs

Vinföreningen AuZone ger en kurs sju tisdagar 2 oktober till 13 november 2012 i vår klubblokal på Östermalm. Kontakta Kristina, kristina.wallen@gmail.com, tel 070-748 62 95, om du vill anmäla dig eller veta mer. Kursen är öppen för alla.

Här är kursprogrammet:

Vinföreningen AuZone inbjuder till
Grundkurs i vinkunskap

Sju tisdagar från början av oktober till slutet av november 2012

Tid: kl. 18:00–21:00 (c:a)

Plats: Föreningens lokaler på Östermalmsgatan 76, Stockholm

Vid varje kurstillfälle börjar vi med en rejäl teorigenomgång. Därefter blir det provning av c:a 6 viner som passar varje kurstillfälles tema (se mera nedan). Efter provningarna blir det något lämpligt att äta. Första gången ordnar kurskommittén maten, men vid de övriga tillfällena delar ni deltagare på den uppgiften.

Preliminär kursuppläggning ser ni nedan. Detaljerna bestämmer kurskommittén tillsammans med kursdeltagarna vid första kurstillfället, om ni saknar något eller vill utöka något avsnitt.

tisdag 2/10 Grundläggande vinprovningsteknik. Olika smaker och kontraster (sött – syrligt, fruktigt – torrt, ungt – moget, mjukt – strävt, ekfatslagrat – utan fatlagring, etc.). Hur man beskriver vin. Råd och tips med betygsättning och rangordning av viner. Vi berättar om Vinföreningen Auzone och vår historia och verksamhet. Vi provar några lämpliga introduktionsviner.

tisdag 9/10 De viktigaste druvsorterna för vita viner. Vilka faktorer påverkar resultatet av vitvinstillverkningen (druvsort, klimat, jordmån, tillverkningsmetoder och lagring)? Därefter provning av vita viner, huvudsakligen från Europa.

tisdag 16/10 Mera om hur man gör vita viner. Vad är kvalitetsviner? Något om vinlagstiftning i olika länder. Något om vinodlingens historia. Vi provar några vita viner, huvudsakligen från resten av världen.

tisdag 23/10 De viktigaste druvsorterna för röda viner. Vilka faktorer påverkar resultatet av rödvinstillverkningen (druvsort, klimat, jordmån, tillverkningsmetoder och lagring)? Traditionell tillverkning av röda viner. Vi provar några traditionellt gjorda röda viner, huvudsakligen från Europa.

tisdag 30/10 Modern tillverkning av röda viner – hur skiljer sig det från traditionell vintillverkning och hur olika blir vinerna? Mera om vinprovarnas ”fikonspråk”. Vi provar röda viner, huvudsakligen från resten av världen

tisdag 6/11 Olika metoder för tillverkning av söta viner och vilka söta viner som man kan göra med olika metoder, i olika länder. Vad har klimatet för betydelse för söta viner? Alkoholförstärkta viner – hur gör man dem? Kan man göra vin i Sverige? Vi provar några typiska söta viner.

tisdag 13/11 Hur gör man mousserande vin? Vilka faktorer påverkar resultatet av tillverkningen av mousserande viner (druvsort, klimat, jordmån, tillverkningsmetoder och lagring)? Vad skiljer champagne från annat mousserande vin? Stor avslutningsprovning med olika mousserande viner.

För att få gå kursen måste du bli medlem i Vinföreningen AuZone. Kostnaden för medlemskapet ingår i kursavgiften på 1.650 kr. Är du redan medlem betalar du bara 1.250 kr för kursen. Medlemskapet innebär också att du kan delta i föreningens ordinarie provningar på torsdagar (vi har provningar varje vecka året runt). Kostnad för all mat och allt vin ingår i kursavgiften.

Du behöver ta med dig egna vinglas och för att du skall kunna känna dofter på bästa sätt är det viktigt att de smalnar av upptill (typ tulpanglas eller liknande). Man känner dofter bättre i stora glas än i små.

Anmälan sker till Kristina Wallén på email: kristina.wallen@gmail.com eller på telefon 070-748 62 95.

Kursen anordnas antingen med en flaska av varje vin (vid max. 12 deltagare) eller med två flaskor (vid minst 18 deltagare). Vi kommer att vara maximalt 24 deltagare. Anmäl dig så snart som möjligt för att vara säker på att få en plats.

Kristina kommer att ge dig snabbt besked om du fått plats på kursen så att du kan sätta in deltagaravgiften på föreningens plusgirokonto 11 88 41 – 6.

VÄLKOMNA!
AuZones kurskommitté

#1212 Pinot5: Grande Finale

Avslutning på pinotkursen, ska druvan och kanske i synnerhet dess manifestationer från Bourgogne äntligen visa sig från sin bästa sida? Vi som har upplevt bourgognelyckan vet att det räcker med ett riktigt bra vin för att man skall gå hem ordentligt upprymd, så möjligheterna var goda.

1999 Felton Road Block 5 var riktigt bra, i doften fanns mogna jordgubbar och kryddiga hallon, smaken var lång och harmonisk, med bra balans mellan syra, frukt, fat och tanniner. Den första ”Block”-årgången, och riktigt bra trots röstsiffrorna 0-3. Som bourgogneambassadör borde jag inte erkänna att jag var bara en hårsmån från att ha detta som bäst.

2006 Walter Hansel, Hansel Family Vineyard Pinot Noir från Sonoma tyckte jag var kvällens mest prisvärda vin. Det var mycket rent med hallon och slånbär i doft och smak och goda fat i en bra nya-världen stil. Min enda invändning är att sötman var aningen hög.

Kvällens vinnare var 2002 Clos des Lambrays som var en strålande riktigt mogen bourgogne. Komplex doft med typisk mogen pinot noir kombinerat med vanilj på en sommaräng. Smaken var mycket lång med en rejäl frisk syra. Efter att ha sett årgången på etiketten blir jag lite kluven; är det bra att ett vin blir så väl moget på så kort tid? Ja, det måste det väl vara. 1997 av samma vin var med på flera provningar för ett antal år sedan, och även det var gott och mycket snabbmognande. Clos de Lambrays upphöjdes till grand cru 1981.

Vi var 25 på provningen, och således var det två flaskor av varje vin, och det märktes på de två vinerna från 1990. 1990 Clos de Tart, Mommesin hade initialt en underbar jordgubbsladdad mogen doft som sedan snabbt försvann, och kvar var bara eldig torr och lite trist smak. Uppenbarligen klart för gammalt! Den andra flaskan var mycket piggare, och var kanske kvällens bästa.

Av 1990 Bonnes Mares, de Voguë fick  vi dela på den ena flaskan eftersom korkdjävulen hade en osedvanligt pregnant manifestation i den andra. Mitt livs hittills dyraste korkade flaska! Vinet i den okorkade flaskan hade ganska liten pinotdoft, kraftigt sträv och fyllig smak, men obalanserat och inte så njutbart.

Clive Coates provade detta vin 1995, och gav det då omdömet ”19.5 p (av 20 p), blir bättre i fem år till”. Det borde således varit ett enastående vin, i synnerhet som han ger årgången 18.5 och varje årgång har sin egen 0-20 skala.

1990 har länge utmålats som den stora bourgogneårgången i vardande, men dessa två viner gör mig lite undrande. Jag får intryck av att de passerat maximum utan att någonsin ha levererat.

Now to something completely different: 2006 Daniel Schuster Omihi Selection Pinot Noir från Nya Zeeland hade en stor häftig doft med mint, fat, kött och hallon, smaken var tyvärr lite obalanserad med ett överskott av fat och strävhet. I stil något helt annat än de övriga sex vinerna, detta vin är ett muskelvin och det funkar sällan jättebra för pinot noir.

2007 Notre Vin från Malbec & Malbec, från hemsidan hittar jag att det lagrats 20 månader på 100 procent nya fat, och det märks med en tydlig fat och vaniljkaraktär. Vaniljdoften var trevlig med mogna pinottoner, smaken var mindre kul, lång men eldig. CA jämförde vinet med Southern Comfort, och jag tycker det var en mycket träffande liknelse!

1999 Felton Road Block 5, Central Otago Nya Zeeland, 550 kr, 0-3, 16 p
2006 Walter Hansel Family Vineyard, Sonoma, 360 kr, 3-3, 15 p
2002 Clos de Lambrays, Moray-St Denis, Bourgogne, 8-1, 912 kr, 17 p
1990 Clos de Tart, Mommesin, Moray-St Denis, 2000 kr, 5-2,  11p (17 p?)
1990 Bonnes-Mares, de Voguë, Moray-St Denis, Bourgogne, 2200 kr, 0-8, 13 p
2006 Daniel Schuster Omihi Selection, Waipara, NZ, 400 kr, 5-2, 12 p
2007 Notre Vin, Clos Madelaine, Malbec & Malbec, Sonoma, 650 kr, 2-4, 14 p

Det var flera goda viner, så jag gick hem nöjd, fast tyvärr inte pinotlycklig…

ASi

# 1204 Pinot Noir 4 – ”Norra halvklotet”

Magnus hade dukat upp sju viner för det fjärde avsnittet i Pinot-kursen och turen hade kommit till Norra halvklotet, dvs vin från druvor som odlats som längst söderut vid ekvatorn i teorin om man bokstavligen går på begreppet norra halvklotet, men i praktiken den 30:e breddgraden (Kairo, Agadir och Kanarieöarna). Pinot är dock en druva som inte trivs alltför bra i varmare klimat, vilket innebär att realistisk södra gräns för att odla pinot noir torde hamna kring Bourgogne. Norra gräns då? Tja, både Nansen och André hade väl ingen större framgång i druvletandet på sina resor. Nu är ju pinot noir kanske inte den första druva man ger sig på som vinbonde i ett nordligare läge än 50:e breddgraden (ungefär Frankfurt, Prag och Krakow, som referens kan nämnas att Stockholm befinner sig på den 59:e) om man inte är lagd åt det lite äventyrligare hållet, vilket i praktiken innebär att Ahr i Tyskland är det nordligaste distriktet som åstadkommer drickbar pinot noir. Givetvis finns det undantag, som tex södra England, men de avhandlades inte den här gången.

2007 Kräuterberg Spätburgunder GG (Meyer-Näkel)

Klar röd, aningen ljus färg med en smula tegelton i kanten. När vi sniffar i glaset slår en alkoholdoft kompletterat med en aning källare emot näsan. Någon halvtimme senare har källartonen försvunnit och ersatts med en acetonliknande ”whiff”. Väl i munnen levererar vinet en eldighet med ganska kort smak.

2008 Savoya Vineyard Pinot Noir (Ken Wright Cellars)
Mörkröd till färgen, helt utan antydan till tegel. Doftar varmt och ger lite zinfandelkänsla. Samtidigt kommer en parfymerad ton, inte olik Majatvål, smygandes upp genom glaskupan. I munnen är vinet väldigt lätt utan varken syra eller strävhet och försvinner dessutom rätt kvickt. Omdömet från mitt håll blir till slut ”anonymt, men rätt ok”. Från församlingen hörs spridda skurar om ”stjälkigt” och ”drottningsylt!” och gissningarna går till USA, östkusten…..Oregon! (?).

2007 Pinot Noir Tafelwein (F Becker)
Mörkt röd till färgen, aning tegelton. Doften innehåller tydliga markörer av pinot noir kombinerat med smörkola och en i bakgrunden smygande charkton. Vinet ger ett ganska lätt intryck i munnen med bra smak, om än något tunn. I eftersmaken gör smörkolan entre igen kombinerat med en tidigare inte aviserad diskret eldighet. Vinet växer från ”jodå” till ”bra” allt eftersom och blir min kandidat till kvällens bästa vin, något som 10 andra provare höll med om. Församligen utbrister efter lite dividerande ”en högklassig tysk, 6-7 år gammal.”

2007 Savoy Pinot Noir (Benovia)
Färgen indikerar att det är ett ungt vin i glaset; mörkt röd till färgen med liten dragning åt det lila hållet. Det är initialt lite svårt att sätta näsan på doften; till en början ger doften ett kliniskt intryck. Strax efter börjar det eka om vinet i kombination med Pez-godis. Efterhand växer doften till sig och bjuder även på inslag av mynta, men framför allt vanilj. Väl i glaset får jag initialt intryck av en spritz och lite maceration carbonique-känsla. Vinet känns väldigt eldigt och koncentrerat med en smak av Pez-godis och senare även mynta. Vinet får av mig omdömet ”nja, lite för brutalt”. Vi gissar på…USA? Ja, en dyr Pinot från USA.

2008 Herrenberg Spätburgunder trocken R barrique unfiltriert (Seeger)
Ett mer moget vin i glaset? Färgen är mörkt röd med aningen tegelton i kanten. Doftmässigt har vi en ordentlig dikeskörning framför nästippen; nylagd asfalt (inte illa) blandat med dominerande elak lukt av batterisyra från ett mer än lovligt gammalt läckande batteri. Väldigt okul, kommer näsan någonsin att återhämta sig? Tack och lov rätar doften upp sig efter hand, men bra blir det tyvärr inte. Smakmässigt rör sig vinet i beskans tecken och det känns spretigt, för att inte säga osammanhängande. Mitt omdöme svänger från ”njae” till ”inte ens sådär va?”. Vad var det här egentligen? Châteauneuf du Pape? Kanske en Crozes, eller möjligen Österrike, fast det påminner om Sydafrika. Full enighet som synes.

2008 Mount Carmel Pinot Noir (Brewer-Clifton)
Svagt ljust rött vin med en sötfruktig doft väldigt nära gränsen för skogsbärs-yoggi. Doften övergår senare till nyponsoppa alternativt nyplockade nypon. Intressant med nyponsoppa från producenten med tanke på att 2007 Brewer-Clifton Santa Rita Hills Pinot Noir bjöd på bland annat eneträ, kåda och örter. I munnen är vinet lätt med ett inte helt obehagligt sting i smaken samt en lite väl kort eftersmak. Slutsatsen blir för min del enbart ”annorlunda”. En provare hittade Felton Road-pinositet, medan andra föreslog Calera 2008. Eller varför inte Ojai?

2007 Pinot Noir (Paul Achs)
Sista vinet är svagt ljusrött med en antydan till begynnadne tegelton i kanten. Doften är klart knuten och efter en stund kan rotfruktstoner anas. Vinet gör inte mycket väsen av sig i munnen; ganska tunt och intetsägande även om det är helt korrekt. Vissa rotfruktstoner kommer igen i smaken och hänger kvar i eftersmaken. Det blir lite som att köra en Opel, man blir varken upphetsad eller deprimerad. Församlingen tycktes ha samma uppfattning som undertecknad och det samlade omdömet varierade mellan ”anonym” och ”stum”.

Alkoholstinna och svulstiga amerikaner rakt över? Faktiskt inte märkligt nog, visserligen kunde eldigheten i några fall vara en smula genomträngande, men det var inget utmärkande för amerikanerna just den här omgången. På det hela en mycket intressant provning med mycket varierande doft- och smaktyper. Det något märkliga var prisnivån och vinernas kvalitet i förhållande till priset. De som ständigt hävdar att viner från Bourgogne är överprisade och att det minsann finns lika bra pinot i andra delar av världen (däribland undertecknad, i varje fall emellanåt) kunde konstatera att för samma pengar som ikväll skulle man fått rätt bra pinot från…Nya Zeeland. Och Bourgogne.

Et enfin, la vérité brutale:

2007 Kräuterberg Spätburgunder GG, Ahr, Tyskland, 623 kr, 3-1, 13 p
2008 Savoya Vineyard PN, Yamhill-Carlton District, Oregon, 459 kr, 3-2, 14 p
2007 Pinot Noir Tafelwein, Pfalz, Tyskland, 922 kr, 11-1, 16 p
2007 Savoy Pinot Noir, Andersen Valley, Kalifornien, 528 kr, 3-6, 15 p
2008 Herrenberg Spätburgunder R barrique unfiltriert, Baden, 414 kr, 0-7, 9 p
2008 Mount Carmel Pinot Noir, Sta Rita Hills, Kalifornien, 649 kr, 4-2, 13 p
2007 Pinot Noir, Burgenland, Österrike, 389 kr, 0-5, 12 p