Tag Archives: Bourgogne

#1471 Domaine Leroy

Domaine Leroy – ett namn som frammanar bilden av klassiskt högklassiga Bourgogner, men också ett namn som man på grund av vinernas ohemult höga priser sällan fått anledning att uppleva. En del av kvällens viner skulle på den öppna marknaden betinga femsiffriga belopp i kronor(!) Tack vare Per J:s generösa välvilja att dela med sig av sin med godsaker synnerligen välfyllda källare, skulle vi nu i AuZone få avnjuta en hel provning med dessa åtråvärda viner.

Domaine Leroy ägs av Mme Lalou Bize-Leroy, tidigare ihop med sin syster Pauline Roch, som gick bort 2009. Lalou Bize-Leroy är även känd som en tidigare delägare av Domaine de la Romanée-Conti, DRC, innan hon 1992 blev utmanövrerad därifrån av nuvarande ägaren Aubert de Villain. De två systrarna har inte alltid dragit helt jämt. T.ex. så stödde systern de Villaines sida i konflikten om DRC, men de tycks ändå ha gått så pass bra ihop att de kunde driva Dom. Leroy ihop. Mme Bize-Leroy äger också Domaine d’Auvenay i St-Romain.

glas

Lovande färger

marimar-back

Baksidesetiketten

Provningen öppnar med ett tätt, fylligt och kryddigt vin med en rätt yppig röd frukt. Lätt parfymerat och med toner av kryddpeppar och kanel. Smaken öppnar friskt och läskande med en hel del torra tanniner som möts av en sötaktig körsbärsfrukt och en frisk syra. Växer på bredden och blir ordentligt rökigt. En viss värme finns där och kritiga tanniner. Bra längd, men rätt mycket beska i eftersmaken. Gott men saknar finess.
1997 Marimar Torres, Don Miguel Vineyard, Russian River Valley, Sonoma. Se där, redan första vinet var en joker, som dock passade in hyggligt väl i samlingen, vilket får sägas vara ett bra betyg.

Nästa vin känns ändå som om det är en tvättäkta, mogen Bourgogne med sina tydligt djuriska toner. Snyggt, charmigt, ja till och med sexigt. Massor av pyrande vedbrasa, en del värme, viltkött, nysågad furuplanka och en liten ton av kokt kött. Vedröken möter upp igen tidigt i smaken tillsammans med köttet. Ordentligt utvecklat med en god syra och avrundade, finkorniga tanniner. Lång, läcker, rökig eftersmak med fina tanniner och en kvardröjande syra. På topp nu.
1997 Nuits-St-Georges, 1er Cru Les Vignerondes, Dom Leroy, endast 582 flaskor producerade.

Trean är djupare och fylligare, men har också ett lätt grönt, lite vegetalt inslag som jag ofta har lite svårt för. Också en bra pinotdoft med violinslag, aningen vedrök och kött. Aningen grov, men också häftig doft. Smaken är frisk och intensiv med en läskande syra. Koncentration och kraft, bra frukt och väl inbäddade tanniner. Slutar lite torrt och oförlöst. Kan möjligen behöva lite mer tid, eller kanske ska man ta vinet som det är nu, i stället för att riskera att frukten torkar ut.
1997 Vosne Romanée, 1er Cru Les Beaux Monts. 3510 flaskor producerade av detta vin.

Fyran är igen slankare i en mer klassiskt elegant och finstämd Bourgognestil med bra pinotkänsla och fina vedrökstoner. Inte så olikt vin nr 2, men lite slankare och svalare. Smaken öppnar friskt och rent med en bra intensitet och snygg frukt med bra pinosity. Rent och elegant, men ändå tätt och med bra intensitet. Helt integrerade, mumsigt tuggbara tanniner. Bra längd med pepprighet, viss eldighet och någon beska. Riktigt bra och klassiskt.
1997 Romanée-St-Vivant, Grand Cru. 1756 buteljer gjorda.

Femman har en tät, ännu fruktig doft med jordgubbar, viol, och ännu framträdande kaffetoner från faten. Kryddigt och rätt parfymerat. Frisk, tät, snygg och rödfruktig attack. Bra syra och tät, röd frukt. Läskande och kryddig smak med en hel del, väl inbäddade tanniner. Slutar ännu något bråkig, men med bra längd och en tuggbar, lätt jordig eftersmak, möjligen med en liten metallisk ton.
1997 Richebourg, Grand Cru. 1754 buteljer.

Nästa vin är rejält tätt, skitigt, viltköttigt och ordentligt utvecklat. Det fullkomligt ryker av den där pyrande brasan, pinotcharm och värme, samt en djup frukt som snarare drar åt körsbär än de vanliga jordgubbarna. Även smaken är tät och skitig med en frisk, god syra och ännu med bra frukt, men också en ordentlig utveckling som gett en djurisk köttighet och rök. Ytterst charmig, bred smak med avrundade, finkorniga tanniner som ger en mumsigt tuggbar, lång, vedrökig eftersmak. Välbyggt med bra struktur och frukt. Svårspottat.
1997 Latricière Chambertin, Grand Cru. 1170 buteljer producerade.

Sista ordinarie vinet i provningen är en läckert djurisk pinot med massor av djup och charm. det rökigaste vinet i samlingen. Komplext, köttigt och med ett sanslöst djup. Smaken är läskande frisk och tuggbar. Den är skitig på ett sätt som möjligen bara inte kommer från mogen pinot utan möjligtvis någon orenhet. Lättare korkskada, tro? Det mesta av orenheten vädrar bort och orsakar inget större problem. Vinet är rejält moget, med något torra tanniner som ger ett aningen torrt inslag i den synnerligen långa eftersmaken som är skitigt viltköttig och har bredd och rondör. Åter ett svårspottat vin!
1997 Musigny Grand Cru.

butts

nuits-1966Som extravin (som om det inte räckte med de sju strålande vinerna som ingick i själva provningen!) halas det fram en flaska med ett ordentligt moget innehåll. Det har en bred, köttig och skitig doft med massor av fina röktoner. Kanske tittar en aning nyponsoppa fram. Smaken är frisk och läcker,med samma läckra skitiga toner som i doften. Avrundade, finkorniga tanniner och en lång, mogen eftersmak med kött och knäck. Alldeles utomordentligt charmigt, i alla fall under den första (Jacobsonska) kvarten. sedan tar nyponsoppan tyvärr över allt mer, men kul att få uppleva vinet som det var till att börja mer. Det visade sig vara
1966 Nuits-St-Georges från Leroys necociantdel, Maison Leroy. Fantastiskt att ett kommunvin från vinhandlarverksamheten kan hålla sig uppe så bra efter 50 år! Inhandlat av vännen Bergslars på auktion i Stockholm för några år sedan.

charlemangeInte nog med detta, till maten får vi även prova/avnjuta två flaskor 1997 Corton-Charlemagne, oxå från Leroy. Det har en fet smörig doft med popcorn, hasselnötter och tändsticksplån (=dyra fat). Tätt och tuggbart med bra syra, toner av grillad citron och en rejäl dos av mineraldammighet. Lång, synnerligen intensiv och torrt mineralstinn eftersmak. Som att tugga krita. Helt makalöst bra och tveklöst den bästa Corton-Charlemagne jag har råkat på!

 

Tabellen, där priserna är inköpspriserna år 2000:

  1. 1997 Marimar Torres, Don Miguel Vineyard, Russian River Valley, Sonoma, ?kr, 0-9, 15p
  2. 1997 Nuits-St-Georges, 1er Cru Les Vignerondes, 847 kr, 2-1, 18p
  3. 1997 Vosne Romanée, 1er Cru Les Beaux Monts, 847 kr, 3-0, 16,5p
  4. 1997 Romanée-St-Vivant, Grand Cru, 2024 kr, 1-1, 17,5p
  5. 1997 Richebourg, Grand Cru, 2024 kr, 2-1, 16,5p
  6. 1997 Latricière Chambertin, Grand Cru, 2024 kr, 4-2, 19p
  7. 1997 Musigny Grand Cru, 2196 kr, 3-1, 18p

Tack Per för ännu en oförglömlig provning! Nu ser vi fram emot jubileumsprovningen i december (Bx-86)!

/Anders K

 

Annonser

#1334 Bourgogne Grand Cru

T hade valt nio viner för att demonstrera olika lägen och stilar i Bourgogne. Vinerna kom i två åldersgrupper, 2002 och 2009-2010, för att undvika viner i tunneln däremellan. Det är dock rent ut av sagt svårt att gissa ålder på bourgogner och de två grupperna framträdde inte tydligt så tydligt för oss som  satt där med vinerna. Själv tyckte jag bäst om de mognare vinerna, med ett strålande undantag, men gruppen i övrigt föredrog snarast de unga. Alla vinerna höll god klass, kanske med undantag för det sista som inte alls var som det borde vara. Jag gnäller visserligen en del längre ned, men jag uppskattade alla viner!

Bg Grand Cru 130926

2002 Corton, Louis Latour hade slån i doft och smak – som jag brukar förknippa med Vosne – samt bra syra, och goda fat.

2002 Corton Cuvée Charlotte Dumay, Hospice de Beaune var en bourgogne i gammal stil med ogod bitter fatkaraktär och syltig frukt. Tills den dag Hospicets strålande vingårdar får en varsam behandling så kommer jag att se deras etikett som en varningssignal.

2002 Corton Clos Du Roi, Pousse d’Or var väl moget med tjära och korv, slån och höstskog, väl bra syra, frisk och lång. Detta vin blev jag mycket imponerad av är det kom, modernt med massiv frukt och generöst med ek. Nu har det utvecklats mycket snabbare än jag trodde då, och även om det är bra har det inte heller nått så högt som jag hoppades. Den en en gång oroväckande dominanta eken har dock integrerats bra.

2010 Corton Clos du Roi, Pousse d’Or var inte så imponerande idag, och således helt annan stil än 2002 var en gång. Istället var det syltigt och tunt, påminnande om lingondricka. Det tog sig dock i slutet, bland annat med riktigt goda fat. Bränd av det föregående vinet ska jag inte sia om framtiden här…

2010 Clos-Vougeot Le Grand Maupertui, Anne Gros, var också mycket ungt och obalanserat och gav initialt ett tunt intryck med smörkola och jordgubbssaft. Även detta blev dock klart bättre efterhand och vinet har tveklöst hög kvalitet.

2010 Clos des Lambrays, Domaine des Lambrays var valt för att demonstrera traditionell vinmakning med tidig skörd. Vinet var jordgubbsbärigt med lite fat samt  elegant och lång smak,  dock med ett grönt och lite stjälkigt anslag.

2009 Echezeaux, Roche de Bellene (Nicolas Potel) var det minst imponerande av de unga vinerna med hallon och en lång intensiv syra. En 2009-a borde allt vara godare!

2009 Clos de la Roche från Boisset visade däremot hur fantastiskt goda bourgogner från 2009 kan vara! I doften var alla högklassiga pinot-markörer på plats, vilt, jordgubb och skog, bra fruktmognad i smaken som var lång och med bra tanniner. De som såg filmen Mondovino kommer säkert ihåg hur Boisset framställdes som Bourgognes svar på Sauron, men den bilden behöver uppenbarligen nyanseras. Vidare trodde jag också att Boisset var lite tunga på faten men så var det inte alls här. Tidigare har jag också skrivit om en annan jämngammal Boisset jag gillade, 2009 La Dominode.

1995 Charmes-Chambertin från Drouhin hade en ytterst oaptitlig brungrumlig färg men en spännande doft (många tyckte inte som jag här) med initialt aprikos, lite senare torkad svamp men slutligen kollaps. Den som vågade smaka på vinet blev glatt överraskad av en lång god mogen bourgognesmak som dock blev surbesk efter ett tag. Något måste ha hänt med vinet, Drouhins viner utvecklar sig normalt mycket långsamt och detta borde snarast ha varit i yngsta laget.

Vin, röstsiffror bäst-sämst, pris idag, min poäng på vinet nu
2002 Corton, Louis Latour, 0-3, 298 kr, 16 p
2002 Corton Cuvée Ch Dumay, Hospice de Beaune, 3-1, 489 kr, 13 p
2002 Corton Clos Du Roi, Pousse d’Or, 0-0, 511 kr, 15 p
2010 Corton Clos du Roi, Pousse d’Or, 2-1, 508 kr, 13 p
2010 Clos-Vougeot Le Grand Maupertui, Anne Gros, 0-0, 988 kr, 15 p
2010 Clos des Lambrays, Domaine des Lambrays, 1-1, 886 kr, 14 p
2009 Echezeaux, Roche de Bellene, 1-2, 607 kr, 13 p
2009 Clos de la Roche, Boisset, 7-0, 899 kr, 18 p
1995 Charmes-Chambertin, Drouhin, 0-6, 728 kr, 11 p

PS. Två veckor efter provningen öppnade jag 1995 Charmes-Chambertin från Drouhin hemma och den var precis som den borde vara! Briljant klarröd färg, aromatisk bärig doft (som har jag känt förut i 1995-or), samt mycket lång syradriven smak. Vinet är elegant och fortfarande klart ungdomligt men har börjat öppna sig, 17-18 p. Alltså ingen likhet med den bruna soppan på provningen!

ASi

1997 Vosne-Romanée 1er Cru Aux Malconsorts

img_3398

Sylvain Cathiard får mycket beröm i Clive Coates senaste bourgognebok ”The Wines of Burgundy”, och just detta vin fick hela 18 poäng såsom varande en av de allra bästa från 1997, så det var med stor förväntan jag drog upp korken. Doften var fyllig och kryddig med mogen pinotfrukt. Smaken var läcker i attacken men avslutningen var något besk och med lite brännande alkohol. Vinet var ett skolexempel på Vosne med julkryddig slånbärskaraktär och inlindade tanniner. Även årgångskaraktären var tydlig; den mogna frukten som leder tankarna mot Kalifornien. Vinprovning är lätt när man ser etiketten…

Vinet var nästan stort, men bara nästan, den avslutande beskan störde mig så jag tyckte nog inte vinet riktigt var värt den femhundring det kostat på Auktionsverket.

Lagra eller dricka? Svårt att säga, men jag chansar på att spara min andra butelj för att locka fram de underbara tertiära aromerna av gamla löv och unket kött…

En mer positiv recension finns också i Burgundy Report!

AS