Kategoriarkiv: Frankrike

1595 L’Hexagone

Torsdagen den 28 februari samlades tretton provare i Zonen V för att prova åtta franska viner. Arrangör för provningen var LC. Han inledde provningen med att berätta en liten anekdot om namnet på provningen; L’Hexagone. Det franska ordet hexagone betyder liksom det svenska hexagon, sexhörning. Namnet är ett smeknamn på Frankrike, som på sätt och vis har formen av en hexagon. Vinerna kom alltså från Frankrike och var viner som LC, så fransman han är, ofta drack.

Vin 1. 2007. Bandol La Migoua
Ett mörkt brunrött vin. Doften är fruktig och aromatisk. Här finns toner av knäckig, söt frukt, läder och saltlakrits, men även en lätt metallisk doft. Någon kände den nostalgiska doften av barnalbyl.

Smaken är kraftig och ganska kärv. Här finns drag av kaffe och saltlakrits blandad med en kådighet och en viss sötfruktighet.

Från början tänker några att detta vin kan vara en bordeaux.

Vin 2. 2007. Un Jour
Färgen är blåsvart med mörkcerise kant. Doften är floral med inslag av viol, blåbär, svarta vinbär, plommon och vaniljsås. Där finns även en något bränd ton.

Smaken är mycket kraftig, oerhört koncentrerad och kryddig. Den är kärv med ganska luddiga tanniner.
Kvällens förlorare.

Vin 3. 2007. Chante Le Merle Vielles Vignes
Ett vin med rödorangebrun färg. En utvecklad doft av jordgubbssylt, källare, tuttifrutti, nypon och myggmedel.

Smaken är kryddig och kärv. Här finns toner av rönnbärssylt, bittra örter, kåda och kaffe.

Vin 4. 2006. Clos de Vougeot ”Musigni”
Ett rödorangebrunt vin. En doft av söt, röd frukt, jordgubbssaft och aningen apelsin blandad med tomatsoppa och kål.

Smaken är kådigt kärv med en lite tråkig beska. Här finns toner av apelsinskal, bittra örter och en aning slånbärssaft. Ett vin med mycket tanniner. Skulle funka med stekt morkulla.

Vin 5. 2007. Cornas Les Vielles Vignes
Vinets färg är mörkt rödviolett. I doften märks svartvinbärsblad, lakrits, aningen jordgubbar, aningen viol, massor av mint samt även tjära och charkuterier.

I smaken finns ljusa frukter, blommor och örter. Vinet har en kärv kådighet.

Vin 6. 2008. Chateau Montus Prestige
Blåsvartröd till färgen. Doften är dammig, som av stendamm eller kalk. Det finns också en del frukt i doften samt vanilj och ”chokladiga” fat. Asfalt, säger någon.

Smaken domineras av mörk frukt och mörk choklad som avslutas i en kraftfull, tuff kärvhet.

Vin 7. 2011. Morgon ”Côte du Py”
Färgen är vinröd med dragning åt brunröd. I början har doften toner av blomvatten, sedan kommer frukt och en aning grön paprika.

Vinet bjuder på en hel smakbukett; rönnbär, slånbär, apelsin, röda bär, bittra örter, mineral och kåda. Syran är härlig och provarna identifierar både läskande och skitiga toner.

Vin 8. 2007. La Conseillante
Mörkt svartbrunröd färg. Doft av cassis, stall och ek. Det finns även en ton av nyss skurna råa grönsaker, som selleri och persilja.

Det finns en varm, söt ton i smaken. Även här en grönsakston. Vinet har en måttlig syra.
Kvällens segrare.

Listan:

Hexagone

Röstsiffror:

Nr Bäst Sämst
1 1 0
2 0 4
3 1 1
4 1 2
5 2 0
6 2 1
7 2 3
8 4 2

Hexagone butts.jpg/AR

Annonser

Alsace-dagen på Grand Hotel 4 februari.

Det första som slår mig när jag kliver in i Spegelsalen på Grand Hotel är att det är så få människor på plats. Alsace är visserligen inte i ropet just nu och har heller inte varit det på ett bra tag men det är ett tungt och klassiskt område. Kanske är det som för min egen del att mässans öppettid mitt på dagen inte passar oss med vanliga jobb så bra. Tre producenter hinner jag i alla fall med och valet faller på för mig helt obeprövade droppar.

Wolfberger
När mannen vid bordet upplyser mig om att de producerar 14 miljoner flaskor per år kan man spontant tycka att de borde ha dykt upp på fler hyllor, restauranger och köksbord. Sammantaget är det efter att ha provat några av deras viner kanske inte heller något att längta efter en fredagskväll även om det är ganska prisvärda viner. 1 200 ha vinodlingar, 120 anställda och fyra produktionsanläggningar.

Cremant d´Alsace-Brur, Auxerrois et Pinot Blanc. 50/50 Pinot Blanc och Chardonnay. Degorgerad September 2018. Anslaget är rena attacken av intensiv kolsyra och syra. Superfräsch även om detaljrikedommen håller sig till ett väldigt smalt register. Säkerligen inget vin att lagra men jag är helt övertygad om att den skulle bli betydligt mer nyanserad om den fick vila ett år eller två. Nu hoppade den nästan ut ur flaskan och bet mig i näsan.

Grand Cru Muenchberg-Riesling 2016. Från norra Alsace, 20 km från Strassbourg. Lätt anslag, härlig rikedom i doften, intensivt druvtypisk och riktigt härlig. Inte helt oväntat är den ung och lite spretig. Syran upplevs som ganska måttlig varför jag inbillar mig att den kanske upplevs bäst om den dricks ung.

Grand Cru Pfersigberg-Pinot Gris 2016. Vingård I anslutning till Eguisheim. Läckert krispig och frisk godissötma i doften. Härlig kropp med en läckert rund viskositet, fin torr känsla och viss bitterhet. Ung, men det gäller naturligtvis alla från 2016.

Earl Maurice Schueller
Från den stora producenten till den lilla producentens bord. De odlar på tio ha mark strax söder om Colmar. Antalet flaskor uppgår till 50 000 – 55 000 per år. På bordet står fyra flaskor, ingen av dem är dyra. Med undantag för deras Gewürztraminer är vinerna också lika enkla som priset speglar men de är väldigt lätta att tycka om. På något sätt finns det en mer personlig avsändare i flaskorna som höjer vinerna en hel del. Eller så är det Catherine Shuellers varma, glada och hjärtliga mottagande som ger lyfter hela provningen. Råkar ni vara i krokarna hyr de ut ett rum på gården för en ringa slant.

Cremant d´Alsace 2015. Chardonnay, Pinot Blanc och Pinot Auxerrois, en tredjedel av varje. Degorgerad i maj 2018. Doften är charmigt oren med multna löv, målarpyts och lite allmänt spretig. Ren tydlig smak med få detaljer och en ganska kraftig grund. Något att knapra på skulle passa till.

Pinot Gris 2017-Vieilles Vignes. Lätt anslag utan sötma men däremot mer mineral. Fräsch, torr och med fin kropp. Härligt avslut med hyfsat bra längd. Ett läckert sällskapsvin. Jag hittade inte riktigt tonerna av Pinot Gris men det kanske var avsaknaden av söta toner, vilka i stället var ersatta av lite mer fräschör.

Grand Cru Goldert-Muscat 2015. I Alsace är det bara drygt 2 % av arealen som odlas med Muscat. Schueller producerar närmare 6 000 flaskor per år vilket enligt dem själva gör dem till en av de större producenterna av en ren Muscat. Ett läckert och intressant vin. Gyllengul färg och doften drar mot grape. Frisk och måttlig syra, mandarin, lätt kryddig, honung och aprikos. Väldigt svår att sätta fingret på. En väldigt läcker och egen smak. Madam Schueller upplyste mig om att den klarar minst 12 års lagring, men att alla borde dricka upp den på momangen, så det blev lite fart på försäljningen.

Grand Cru Goldert- Gewürztraminer 2015 – Sigillé. Vacker gyllengul färg. Älskvärd doft, komplex, fruktig, ung och massor av detaljer. Viss grape och lätt bitterhet på ett läskande sätt. Vansinnigt fräsch. Att den är så pass ung känns nästan passande, då syran matchar den lätta sötman så fint. Hon nämnde 16 euro, vad nu det kan innebära för pris på Systembolaget, men jag tyckte att det lät väldigt prisvärt.

Domaine Fernand Engel
Cremant d´Alsace Chardonnay. Doften drog mycket åt jäst men det kanske hade vädrats bort om man gett sig till tåls. Mager kropp, väldigt fräsch och med en syra som gör tandborstning överflödig. Fint sällskapsvin men jag föreslår att den läggs åt sidan ett år eller två i förhoppning om att syran taggar ner lite.

Cremant d`Alsace 2010 Trilogie. Som namnet antyder är det en trilogi av druvor. Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Gris. Mörkgul mogen färg. Krävande doft med klister och spretande toner. Smaken var precis lika krävande med rik och bred syra. Ett häftigt vin som ligger långt ifrån en krispig aperitif. Till den här bör man ha något att tugga på.

Riesling 2015 – Lieu-dit Sillerberg. Nu jäklar är vi på banan igen. Mättad gul frukt med rik en palett, inslag av citrus och fräscha päron. Krispig och fin petroleum, inte alls som ett gammalt tanklock från en moped. Jag upplevde en viss nötighet och ett fint avslut med försiktig och väl avvägd syra. Lättillgänglig och god nu.

Vid pennan SOJ

#1584 Bordeaux – 1985 Super seconds

Vinvärlden förändras och vi med den. Trender kommer och går och vi förändras med alla viner vi dricker. Men ändå finns alltid klassikerna där bakom och bildar den stabila grund vi står på. I alla fall gäller det mig, som började prova vin i början av 80-talet. Och även om det är givande att göra nya bekantskaper, så känns det också bra att emellanåt återvända till ursprunget och, i bästa fall, finna att klassikerna fortfarande finns där, stilen funkar än och vinerna levererar, även efter flera decennier.

När AM kallade till en provning av Bordeaux 1985, främst de andra-cruer som gick under benämningen ”super seconds”, var det inte svårt att anmäla sig och förhoppningen var förstås att  få uppleva att den klassiska stilen som man älskade under den första tiden av sitt vinprovande fortfarande funkade.

BX-85 glass

Vackert utvecklade viner

Provningen öppnar med ett härligt klassiskt vin, fullmatat med stall, gödsel, blyertspenna och en örtig stjälkighet – precis vad jag hoppats på av de här vinerna!

I munnen friskt och rätt tätt med örter och stall. Ännu en del torra, finkorniga tanniner. Bra intensitet. Lång, lite stjälkig och besk eftersmak, men god och, som sagt, väldigt klassiskt.
1985 Ch Haut-Bailly, Graves

Tvåan har en varmare och rundare karaktär med massor av stall, nästan brettig skitig. Måttligt örtig.

Smaken öppnar friskt och nästan sötfruktigt med en hel del cabbig stjälkighet. God syra och massor av stall. Rätt avrundade tanniner och mogen frukt ger rondör och charm till den långa eftersmaken. Alldeles utmärkt!
1985 Ch Léoville Barton, St Julien

Trean inte bara ser mest utvecklad ut med sin breda orangea kant –  den doftar också ordentligt moget med köttsoppa, varm korv och tobak. Rejält djuriskt också.

Smaken är rejält frisk med en rätt slank munkänsla och en hel del torra tanniner. Saknar stoppning, helt enkelt. Friskt och slankt, men läskande avslutning. I en något brantare utförsbacke är de andra vinerna i kväll.
1985 Ch Léoville Poyferré, St Julien

Mörkast av alla vinerna och även ungdomligast till karaktären är fyran med sin friska, rejält gräsiga doft med toner av grön paprika, asfalt, kaffe, mint och en del stall i bakgrunden. Kraftfullt.

Smaken är tät och kraftfull med en sotig rökighet, en varm, mogen frukt och en hygglig syra. Dovt, jordigt och kraftfullt med en hel del tjocka tanniner. Bråkig och rätt charmlös eftersmak.
1985 Ch Léoville-Las Cases, St Julien

Femman har en rätt mysko grönörtig doft som till och med drar åt grönmögelost (sic!). Påtagligt gräsigt och med toner av fänis eller ankål.

Frisk attack med en viss sötma i frukten. God syra och påtagligt stjälkigt. Rätt avrundade, finkorniga, torra tanniner som ger ett torrt slut med en kul rökighet. Rätt kul, ändå. Håller bra i glaset.
1985 Ch Lynch Bages, Pauillac

Sexan har en tät, dov och djup doft med en god, rökig fatighet och varm, mogen frukt. Bra bredd.

Även smaken är dov, tät, mullig och rökig med hyfsad syra som ger ett visst lyft till den varma, mogna frukten. En hel del tjocka tanniner och en lång, avrundad eftersmak. Mycket bra, men blir aningen tungt och saknar lite sting.
1985 Ch Cos d’Estournel, St Estèphe

De två sista vinerna avviker i stil från de sex första. De är ljusare i färgen och är mer präglade av torkad frukt och utveckling. I sjuan finns också en lite lustig ton av gamla skaldjur samt popcorn och dill.

Smaken är varm och rätt åldrad med en något ettrig syra. Ändå med rondör och en hel del charm i den torkade frukten. Avrundade, torra tanniner. Torr, bred eftersmak med tuggbara tanniner och varm frukt. Åldrat men kul.
1985 Ch Figeac, St Emilion

Sista vinet har mer av stallighet med den söta frukten som drar åt carambole. En del kola, svamp och medicin finns där också.

Smaken är frisk med en tydlig stjälkighet. Slank mitt och lite snål, trött frukt samt torra tanniner. Hygglig längd med stjälkar och katrinplommon i en lustig blandning. Speciellt, men rätt kul ändå.
1985 Ch La Conseillante, Pomerol

En provning med viner som i alla fall uppfyllde mina förväntningar på att få uppleva klassiska bordeauxer. En hel del gräsiga, örtiga toner, som sig bör. Det var en karaktär som jag minns från 85-orna redan när de var unga. De flesta av dem har väl passerat sin utvecklingstopp, men som ET sade, så lutar den utförsbacke de befinner sig i väldigt långsamt. Inget att lagra mycket längre alltså, möjligen som vanligt med undantag för Las Cases, men alltför mycket kommer heller inte att hända på något år till. Tack AM för en kul provning!

Listan:

  1. 1985 Ch Haut-Bailly, Graves, EUR 110, 0-2, 16,5p
  2. 1985 Ch Léoville Barton, St Julien, 1531 kr, 2-0, 17,5p
  3. 1985 Ch Léoville Poyferré, St Julien, EUR 95, 1-2, 14,5p
  4. 1985 Ch Léoville-Las Cases, St Julien, EUR 145, 3-2, 15,5p
  5. 1985 Ch Lynch Bages, Pauillac, 1500 kr, 2-1, 16p
  6. 1985 Ch Cos d’Estournel, St Estèphe, 1800 kr, 3-1, 16,5p
  7. 1985 Ch Figeac, St Emilion, EUR 121, 1-4, 16p
  8. 1985 Ch La Conseillante, Pomerol, EUR 185, 1-1, 14p

De flesta vinerna var inköpta rätt nyligen, med undantag för nr 5 och 6, vilka kom från två medlemmars privata källare. Alkoholhalterna, i den mån de var angivna på etiketterna, låg mellan 12,5 och 13%.

IMAG6496~2-20181219-084256960

Anders K

#1572 Domaine Vincent Dauvissat

Domaine Vincent Dauvissat

Domaine Vincent Dauvissat är en av de mest kända adresserna i Chablis, antagligen gör de tillsammans med Raveneau de mest prestigefulla Chablis vinerna. Deras viner är väldigt svåra att få tag i och vanligtvis när systemet erbjuder någon Chablis från Dauvissat så kommer den i själva verket ifrån någon mindre mindre känd odlare med samma efternamn. Domaine Vincent Dauvissat har två Grand Cru lägen, Preuses och Les Clos samt tre Premier Cru viner: Forêt, Séchet och Vaillons. Dessutom så gör de både Chablis och Petit Chablis viner. Vinerna är ekade och utan tvekan koncentrerade. Det kan diskuteras huruvida man därtill ska lägga komplexa eller eleganta. Jag uppskattade koncentrationen och mineraltonerna, andra talade förutom dessa karaktäristiska egenskaper mycket om bakkryddor. Domaine Vincent Dauvissats viner är inte billiga.

Petit Chablis

Jag och många andra uppskattade teorivinet Jean-Paul Benôit Droin, Petit Chablis, 2014.

  1. Chablis (Village) 2005, 16p, 0-4, 50€

Jag tyckte om detta vin som hade fina dofter utav härsket smör, blommor och mineral samt fin syra och dessutom smörighet och nöttoner (mandelmassa) i smaken. Ett gott vin som vars placering jag anser återspeglades i rösterna.

  1. Chablis (Village) 2006, 14p, 0-2, 50€

Detta vin var först slutet men gav sedan ifrån sig liknande dofter (som ettan) inte minst florala. Smaken var dock klart sämre är ettans. Dels var eken störande och dels så fanns det en otrevlig besk smak.

  1. Chablis (Village) 2010, 27€

Dessvärre var detta vin enormt korkat.

  1. La Forêt (Permier Cru), 2009, 17p, 1-3, 45€

Även detta vin var först slutet men senare kom mer och mer mineral- samt citrusdofter. Jag hade först vissa problem gröna toner i smaken men svängde senare och tyckte att mineralen tillsammans med en fräsch citrus (lime) och florala toner samt en bra längd gjorde detta till ett utmärkt vin.

  1. Jean et Sebastien Dauvissat, Séchet, 2011, 16p, 2-1, 249kr

Även om provarna inte insåg det direkt så var alltså detta kvällens katt bland hermelinerna. Förutom mineral etcetera som i övriga viner så hittade jag en doft av honung, likt i vit Bourgogne, och bland smakerna fanns ek, härsket smör samt gröna toner.

  1. Séchet, 2012, 17p, 2-0, 50€

Alltså en “äkta” Séchet direkt efter den från Jean et Sebastien Dauvissat, dessutom från 2012 som ska vara ett betydligt bättre år.  I doften har den kryddiga toner samt hasselnöt, dessutom citrus och speciellt lime i smaken och en fin syra samt längd.

  1. Les Clos, 2007, 15p, 4-2, 84€

Här hittar jag härliga dofter av smörkola och fudge däremot så finner jag smaken trött och lite tråkigt ekdominerad, andra provare är mer entusiastiska, dock inte alla.

  1. Preuses, 2014, 18p, 4-1, 1490kr

Doften domineras av krut samt en koncentrerad frukt. Smaken går i linje med doften. Det finns härliga inslag av mineral, citrus, kryddighet och syra, vilka levereras med en imponerande koncentration såväl som längd. Snyggt!

Dauvissat

/JL

#1574 Vita viner från Jura

JuraglasDenna provning med vita viner från Jura i Frankrike gav en riktigt distinkt upplevelse med karaktärsfulla viner. En hel del oxidation, magnifika syror, bra ”bourgogner” men tyvärr lite höga priser.

Jura ligger 8 mil öster om Bourgogne, och för vanliga vita viner finns appellationerna Côtes du Jura, l’Etoile och Arbois. Annars är ju Jura mest känt för vin jaune, sherryliknande men ej förstärkta viner av savagnin, där appellationen Château-Chalon anses bäst. De två vitvinsdruvorna som är tillåtna är savagnin och chardonnay, och för att förvirra kallas den senare druvan ibland melon på etiketterna. På wikijura finns mer information, bland annat en bra karta.

Provningen inleddes en 2008 Cremant du Jura Brut från Lachèze som var riktigt ren och snygg, aromatisk med ganska lite smak. Ingen jäst eller brödton, så den var ganska olik champagne, och mer som en riesling sekt. Jag var den enda som trodde mig känna en liten aning sötma, men jämfört med vad vad som kom senare var vinet allt lite snällare. Chardonnay, kostade 99 kr på systemet 2010, men jag vet inte om flaskan kommer därifrån.

2012 Les Champs Rouge från Labet var en chardonnay som doftade av druvan, smaken var lång med i sammanhanget låg syra och en liten doft av oxidation.

2011 Les Varrons, också en chardonnay från Labet, var klart sämre med en aggressiv syra, lite mer oxidation och en lite oren avslutning.

2015 Mailloche från Tissot, en tredje chardonnay med instängd doft och stram smak med återigen lite oxidation. Lite parfymerat, kanske ett spår av vinets ungdom?

2001 Côtes du Jura från Berthet-Bondet var ett vin jaune, savagnin med sherrydoft. Nötter och harts i smaken men inte så gott.

Nästa vin var min favorit, 2014 Gryphees Vielles Vignes, en chardonnay från kultodlaren (?) Ganevat. Mogen aromatisk doft, pigg syra, god mogen smak med snygga fat. Blint hade det varit en bra bourgogne!

Nästa chardonnay från Ganevat, 2014 Cuvee Florine, var trots samma årgång mindre mogen och hade ännu mer rejäl syra. Aningen söt frukt.

2014 Savagnin Arbois, Tissot var det andra vinet av typ vin jaune. Finfin finodoft, syrlig och oxiderad men lite tunn smak.

Avslutningsvis var 2014 Lulu Savagnin det enda savagninvinet utan sherrykaraktär, och det var riktigt bra. Rund och ren smak med pyttelitet oxidation och naturligtvis en strålande syra. Det vin från kvällen som jag kan tänka mig att köpa igen till samma priser, och Lulu Vigneron har dessutom flera andra produkter på systembolaget.

Tabellen
2008 Cremant du Jura Brut, Lachèze, 13 p
2012 Les Champs Rouge, Labet (chardonnay, Côtes du Jura), 277 kr, 1-1, 11p
2011 Les Varrons, Labet (chardonnay, Côtes du Jura), 322 kr, 0-4, 10 p
2015 Mailloche, Tissot (chardonnay, Arbois), 459 kr, 2-0, 13 p
2001 Côte du Jura, Berthet-Bondet (savagnin), 132 kr, 0-4, 11 p
2014 Gryphees Vielles Vignes, Gavnevat (char, Côtes du Jura), 629 kr, 4-0, 16 p
2014 Cuvee Florine, Ganevat (chardonnay, Côtes du Jura), 658 kr, 0-1, 13 p
2014 Savagnin Arbois, Tissot, 439 kr, 1-1, 13 p
2014 Lulu Savagnin, Lulu Vigneron (Côtes du Jura), 369 kr, 4-1, 15 p

Jurabutts

Kul att uppleva ett för mig nytt område med såpass egen karaktär, men jag är dock lite förvånad att vinerna härifrån har blivit så populära. Jag brukar gilla viner med hög syra och låg sötma mer än de flesta, men de här vinerna låg ganska nära även min syragräns… Tyvärr fick vi inte prova appellationerna l’Etoile och Château-Chalon, så jag hopas vi får anledning att återkomma till temat. I vilket fall lär röd Jura vara på gång.

ASi

#1570 Norra Rhône 2010

Det egentliga temat var röda viner från norra Rhône 2010, och det innebär viner som domineras av syrah. Följande viner provades blint (min poäng/röster bäst-sämst/pris idag i SEK).

2010 Côte-Rôtie Les Terres Sombres (Y. Cuilleron) 14p/1-9/797

Bra, angenäm och utvecklad med fin kryddighet, om än något enkel som mer påminner mer om en Crozes-Hermitage än en Côte-Rôtie.

2010 S:t Joseph La Sensonne (Coursodon) 16p+/2-0/584

Fyllig och smakrik med mörka bär och torkade örter, fin komplexitet som ännu känns ung.

2011 Sonoma Coast Syrah (Wind Gap), USA 15p+/2-2/490

Öppen, utvecklad och köttig på ”traditionellt Rhône-vis”, något kort eftersmak men bra nu och god.

2010 Crozes-Hermitage (A. Graillot) 14p+/1-2/312

Ung, knuten och ekad med rökig ton; väldigt syradriven och inte så angenäm idag. Svårt att veta vart det här vinet tar vägen. På en av mina första Auzoneprovningar drack vi några fantastiska C-H från Graillot. Sedan dess imponerar de mindre och mindre, och 2010 är den sista årgång jag köpt.

2010 Crozes-Hermitage Alberic Bouvet (Gilles Robin) 16p+/0-0/308

Till en början slutet, men efter ca 15 min öppnar det sig till något väldigt bra. Här finns bacon, viol och stall; fin frukt och syra med bra längd. Förmodligen på topp om ca 5 år. Till skillnad från föregående vin så imponerar det här vinet varje gång.

2010 Côte-Rôtie Ch d’Ampuis (Guigal) 17p-/4-0/1250

Stor, utvecklad, ekig doft som påminner om en Ribera del Duero; smakrik med massor av frukt och lakrits; fortfarande en hel del ek som säkert försvinner med tiden och då kanske komplexiteten ökar ytterligare. Gott idag men säkert bättre om 10 år. Såg att Parker gett vinet 99p…

2010 Syrah Vieles Vignes (Simon Maye), CH 17p+/5-0/528

Kvällens toppvin där alla komponenter stämmer: frukt, syra, längd, komplexitet. Väldigt gott nu.

2010 Côte-Rôtie La Landonne (Delas) 17p/0-2/1404

Ungt och outvecklat idag, men en fin fyllighet, bra frukt, syra och tanniner som vittnar om att det blir perfekt om ca 10 år. Bara att vänta.

 

Kvällens provningsledare tillika kvällens buteljer.

/PW

#1567 Aligoté

En skara nyfikna provare samlades förra torsdagen för att smaka på vad viner av druvan Aligoté kan erbjuda. Det var Tomas Eriksson som förtjänstfullt hade samlat ihop både unga och lite äldre viner från Bourgogne av denna lite förbisedda druvsort. Själv har jag tidigare mest tänkt jag på Kir-drinken av crème de cassis och vitt vin när jag hört någon nämna Aligoté. Men nu fick jag alltså chansen att vidga mina vyer!

IMAG8499

Vin nr 1. Goisot, Bourgogne Aligoté, 2016.
Ljust guldgult med gul frukt, syltade citronskal och lite fat och parfymerad doft. Smaken lite oljig, fet med både syra och lite sötma.
IMAG8501

Vin nr 2. Domaine de Villaine, Bouzeron, 2016.
Färgen ljust guldgul med doft av citrus, gula äpplen, lite metall och något vegetal samt fet smak med hög syra, liten bitterhet, gul/grön frukt och mineral. Lite chablislik.
IMAG8502

Vin nr 3. A. et P. de Villaine, Bouzeron, 2014.
Lätt guldgul färg. Gul, lite boken frukt i doften med lite honung och citrusmarmelad. Lång smak med balanserad syra, mineral och lite bokna äpplen.
IMAG8503

Vin nr 4. A. et P. de Villaine, Bouzeron, 2009.
Guldgul i färg, oxidativ, bokna äpplen, nötig doft av gammal champagne. Beska och bokna gula äpplen samt lite syra och rostade fat i smaken.
IMAG8504

Vin nr 5. Thibault Liger-Belair, Bourgogne Aligoté Clos des Perrières La Combe, 2014.
Färg guldgul, doft fat, gul frukt, kalk och syra, smaken innehöll fat, syra, gul frukt och något kemisk.
IMAG8507

Vin nr 6. Arnaud Ente, Bourgogne Aligoté, 2014.
Ljust guldgula färgtoner. Doften var lite asketisk med krut/flinta, mineral och gul frukt. Smaken torr, lite spritsig, med bra syror och gul frukt.
IMAG8509

Vin nr 7. Domaine Leroy, Bourgogne Aligoté, 2008.
Ljust gul färg, reduktiv doft med gula äpplen, örter och lite ammoniak. I smaken omogna krusbär/äpplen, hög, lite skev syra, kartig beska och kalk/mineral.
IMAG8510

Vin nr 8. Domaine Ponsot, Morey-Saint-Denis Clos des Mont Lulsants Vieilles Vignes (Premier Cru).
Färgen guldgul. Bokna gula äpplen, rostade fat och gammal champagne i doften. Torkade aprikoser, gammal champagne, gula äpplen och rostade fat i smaken med lite brännande eftersmak.
IMAG8519

Sammanfattningsvis bjöd Aligotévinerna på höga syror, gul frukt (plommon/äpplen), lite gröna toner, mineral, bra men försynta fat och lite vaxtoner.
IMAG8522

Övriga Aligoté-producenter som har bra ryckte enligt Tomas: Michel Bouzereau (Mersault), Michel Lafarge (Volnay), Domaine dÁuvenay (Leroys egen domän i Mersault), Sylvain Pataille (Marsannay, har flera vingårds-betecknade Aligoté) samt Alice et Olivier de Moor (Courgis, nära Chablis). Till dessa skall väl tilläggas (enl mig) Coche-Dury som gör en mycket dyr Bourgogne Aligoté. Pris för årgång 14 och 15 någonstans 1200-1500:-.

1. Goisot, Bourgogne Aligoté 2016, 140:- (2018), 1/0/7, 14p
2. Domaine de Villaine, Bouzeron 2016, 180:- (2018), 2/0/7, 13p
3. A. et P. de Villaine, Bouzeron 2014, 180:- (2018), 1/0/7, 14p
4. A. et P. de Villaine, Bouzeron 2009, 130:- (2011), 0/1/7, 15p
5. Thibault Liger-Belair, Bourgogne Aligoté Clos des Perrières La Combe 2014, 200:- (2017), 2/0/7, 16p
6. Arnaud Ente, Bourgogne Aligoté 2014, 399:- (2017), 0/0/7, 15,5p
7. Domaine Leroy, Bourgogne Aligoté 2008, 484:- (2017), 0/5/7, 12,5p
8. Domaine Ponsot, Morey-Saint-Denis Clos des Mont Lulsants Vieilles Vignes (Premier Cru) 2008, 1000:- (2018), 1/1/7, 16,5p
//TB