Kategoriarkiv: Frankrike

#1641 Jura

Jura är litet vinområde i Frankrike på 2100 ha beläget mellan Bourgogne och Schweiz. För många år sedan följde K och jag en matbok av Siv och Key Nilsson (”Tour de France”) där en av restaurangerna, Le Paris, låg i Arbois. Största minnet var restaurangen och maten (precis lämnat studenttiden bakom oss), men jag minns att vi imponerades av de vita vinerna redan då.

I Jura är odlingsarealen uppdelad på 42% chardonnay, 23% savagnin (grön), 8% trousseau (blå) och 13% poulsard (blå), plus lite annat. Ikväll provade vi fyra viner på druvan trousseau och fyra på savagnin, i den ordningen, samtliga utom ett inhandlat på plats av kvällens provningsledare Sven-Olof.

Sammanfattningsvis så är trousseau-vinerna ljusa, lätta och bäriga med medelhög syra och utan nämnvärd fatlagring (ek), lite som en Bourgogne village, och bör serveras kring 15 grader. Det är goda, ganska enkla viner, men heller inte speciellt högt prissatta. På SB finns några i intervallet 140-200 kr. Jag gissar att de ska drickas unga, inte mycket tanniner här, men ser att det finns viner från 1989 och 1999 på SB, så kanske är de lagringståligare än man tror? Känslan är att de har det tufft i den internationella konkurrensen mot viner med ”mycket av allt” (frukt, fat, koncentration), men någon påpekar riktigt att de kanske ligger precis rätt i tiden med lättare mat, gärna vegetarisk. Så efter provningen köper jag ett sexpack av Domaine Rolet som jag ska testa till bl.a. quiche lorraine (om än inte vegetarisk) och en schysst sallad.

Savagnin-vinerna är däremot helt oemotståndliga. De har en fino-karaktär med nötter, hög syra och gula äpplen och en koncentration som är väldigt speciell. Massor av personlighet och så långt man kan komma från mainstream, ungefär som de vita från Viña Tondonia. Men om man inte gillar sherry och flor-karaktären med jäst, så gillar man säkert inte de här vinerna heller. Och då spelar det ju inte så stor roll om vinerna är av hög kvalitet. Till kvällens charkbricka gifter de sig fint med både rökt skinka och smakrika ostar. Synd bara att det finns så få på SB. I skrivande stund så är de flesta slut hos leverantör. Det finns desto fler av chardonnay, vilket väl speglar tidens anda.

  1. 2016 Daniel Dugois ”Mouchet” (trosseau) 1-5, 13p, 133kr
  2. 2016 Daniel Dugois ”Grevillière” (trosseau) 1-1, 13p, 133kr
  3. 2016 Chateau d´Arlay ”Trousseau” 3-2, 14p, 168kr
  4. 2017 Domaine de la Pinte ”Trousseau” 3-0, 14p+, 250kr
  5. 2011 Domaine de la Pinte ”Savagnin Ouillé”, 5-1, 16p+, 275 kr
  6. 2011 Domaine Jean Bourdy Côtes du Jura (savagnin), 1-6, 11p, 208 kr
  7. 2014 Daniel Dugois ”Savagnin”, 2-0, 15p, 174 kr
  8. 2016 Domaine Laigle de deux tetes, 0-1, 15p, 285 kr (SB)

Tack Sven-Olof för en kul provning med spännande viner.

/PW

#1638 Champagne Årgångsreferens

20200130_201843

Dom visste vad dom gjorde, Johan och Lars, när de bjöd in till champagneprovning med temat ett toppår och till det årgångsreferenser! Vi var 25 sugna provare som mötte upp till denna 2-flasksprovning.

Över till vinerna:

Vin nr 1. Taittinger 2013.
Ljust gyllengul med citruszest, mineral, gul frukt och lite jäst i doften. Hög mousse med smak av gul söt frukt, hög syra, citrus och lång eftersmak. Kommentarer som hördes var: smaken bättre än doften, brödigt, mogen frukt, hyacinter. Gissning på blanc de blancs.

Vin nr 2. Taittinger 2008.
Färgen gyllengul och doften gul frukt, fat, citrusmarmelad och lite kalk/sten. Smaken bjöd på gul frukt, syra, kalk, rostade fat och lite svamp med viss mognad. Fin mineral, rökigt, utvecklat, krämigt och komplext hördes runt borden. Gissning på årgång 08.

Vin nr 3. Henriot 2006.
Gula färgtoner, fat, mognad, apelsinzest/marmelad och något svamp i doften. Mousse, gul frukt, fat, syra och lite sötma i eftersmaken. Övriga provare hittade pain grillet, vinteräpplen, dosage och rostade fat. Gissningar på 06.

Vin nr 4. Roederer 2008.
Ljust gyllengul färg, liten doft med mineral och något gul frukt. Smaken stram, med mineral och syra samt något outvecklad. Mineraliskt, mycket aprikos, flintkross, mjölkchoklad och grape tyckte mina medprovare och gissade på blanc de Blancs och 08.

Vin nr 5. Delamotte 2012.
Ljust gul färg med söta gula äpplen och något fat/trä i doften. Syra, gul frukt med liten sötma och fat hittade jag i smaken. Andra tyckte vinet var för ungt, knutet och med outvecklad syra och päron/äpplen i smaken. Blanc de Blancs från 2013 var en gissning.

Vin nr 6. Henriot 2008.
Färgen gyllengul, doften jästig med citrus, mineral, ngt svamp och lite äppelmos. Smaken hade hög syra med gula äpplen och mineral samt stram eftersmak. Beska, moget, bra tryck, grape, torrt och tanninrikt med liten dosage var några synpunkter.

Vin nr 7. Roederer 2012.
Ljust gyllengul färg med doft av lite gul citrus, fat och mineral. Smak av gul citrus, mineral, och lite fat samt syra och någon sötma i eftersmaken. Här hördes omdömen som: snyggt, utvecklat, svamp, marsipan, mandel och hyacint.

Vin nr 8. Delamotte 2008.
Gul i färgen, popcorn, svamp, jäst och kalk i doften och fat, popcorn, lite svamp och syra i smaken. Krut, grädde, puffat ris, smörkola tyckte några, andra tyckte vinet var på topp/gott/krämigt och läckert.

20200130_201725

1. Taittinger 2013, 50% Ch. 50% PN, 589:- (2020), 0/3/25, 17p.
2. Taittinger 2008, 50% Ch. 50% PN, 479:- (2015), 5/1/25, 18,5p.
3. Henriot 2006, 50% Ch. 50% PN, 639:- (2020), 4/1/25, 18p.
4. Roederer 2008, 30% Ch. 70% PN, 499:- (2015), 4/3/25, 16p.
5. Delamotte 2012, 100% Ch., 699:- (2019), 2/11/25, 15,5p.
6. Henriot 2008, 50% Ch. 50% PN, 599:- (2018), 1/2/25, 16,5p.
7. Roederer 2012, 30% Ch. 70% PN, 619:- (2020), 2/3/25, 16,5p.
8. Delamotte 2008, 100% Ch., 850:- (2019), 7/1/25, 18p.

Sammanfattningsvis kan sägas att vi upplevde att vinerna befann sig i tydligt olika utvecklingsfaser men att kvalitetsskillnaden ej var så stor.
Kul provning, tack Johan och Lars!

//TB

 

#1637 Pinot noir från Marsannay och Fixin

Tyvärr inga noter, i alla fall inte än, men här får ni listan på vinerna och deras röstsiffror i resp. flight. Vinerna provades sex och sex, i två flighter.

Marsannay

Fixin

Årgång Producent Appellation Vingård, Inköpt, Pris (Euro), röstsiffror

  1. 2015 Domaine Bruno Clair Marsannay Les Vaudenelles, jun-19, 25, 0-6
  2. 2017 Domaine Jean Fournier Marsannay Es Echezots, jun-19, 28, 1-1
  3. 2017 Domaine Jean Fournier Marsannay Les Longeroies, jun-19, 28, 1-0
  4. 2017 René Bouvier Marsannay Clos du Roy VV, jun-19, 25, 6-1
  5. 2017 Domaine Jean Fournier Marsannay Clos du Roy, jun-19, 28, 1-3
  6. 2014 Domaine Sylvain Pataille Marsannay Clos du Roy, 2018, 28, 5-3
  7. 2014 Domaine Bruno Clair Marsannay Les Grasses Tetes, jun-19, 25, 0-4
  8. 2015 Domaine Pierre Gelin Fixin 1er Cru Les Hervelets, jun-19, 33, 0-4
  9. 2015 Domaine Pierre Gelin Fixin 1er Cru Clos Napoleon Monopole, jun-19, 37, 3-0
  10. 2017 René Bouvier Fixin Crais de Chene jun-19, 25, 7-1
  11. 2015 Benjamin Leroux Gevrey-Chambertin 1er Cru Les Champeaux, 2018, 60, 2-3
  12. 2016 Domaine Sylvain Pataille Marsannay L’Ancestrale, 201,8 71, 2-2

Vid en omröstning om kvällens bästa vin segrade vin nr 10.

Man kan notera att:

  • Näst sista vinet, en 1er Cru från Chevrey-Chambertin inte stod ut särskilt mycket.
  • René Bouviers viner var populärast.
  • Bruno Clairs viner inte var populära pga sin rätt snåla, anemiska stil. Man kan argumentera att de behöver mer tid, men de hörde ju till de äldsta i samlingen.
  • Själv var jag förtjust i Sylvain Patailles lite vildare stil.
  • För att vara från Bourgogne, måste vinerna definitivt anses vara klart prisvärda.

Tack HW för en givande provning.

/Anders K

#1630 Öviner med Agneta P

Öar i Medelhavet

Torsdagen den 5 december träffades 13 provare i Zonen V för att prova viner från tre öar i Medelhavet; Mallorca, Korsika och Sardinien. Provningsledare var AP.  Vi provade först en flight med  sju röda viner, sedan en liten flight med tre vita viner, varav två var mycket söta. Provningsledaren höll ett kort teoripass om de tre öarnas vinproduktion, vindistrikt och druvsorter. Druvsorter från Mallorca var bland andra Manto negro, Callet, Moll (grön), från Korsika Nielluccio, Scicarello (Ajaccio), Grenache, Vermentino, Ugni Blanc, Malvoisie och från Sardinien Cannonau (blå), Monica (grön), Vermentino, (Vernaccio di Oristano).

c396viner1-glas.jpg

Flight 1

Vin 1. 2015. Domaine Torraccica
Färg: Vacker, något ljust röd i färgen, granatröd. Klar.

Bouquet: Aromatisk doft med toner av röd frukt, svartvinbärsblad, melon och en aning av lakritskonfekt. Här finns även en ganska tydlig kryddighet. Några upplevde den som lite ”funky”.

Smak: I munnen är vinet slankt, lite kryddigt och eldigt, men med ett aningen torrt slut. Smak av rönnbär, örter, syltade apelsinskal och röda bär kan förnimmas.

Vin 2. 2014. Tanca Farra Alghero
Färg: Mörkt vinröd. Klar.

Bouquet: Här uppfattar näsorna en mängd olika, ganska skilda dofter som nyss skuren stjälkselleri, kåda, målarlåda, hamsterbur, stall samt fikon och plommon.

Smak: I smaken finns toner av ganska bittra örter, kåda och tallbarr, men även cassis och hallon. I avslutningen finns en aning rå potatis.

Vin 3. 2012. Mortitx L’u Vino Negro
Färg: Mörk, svartröd och ogenomskinlig.

Bouquet: Cassis, apelsinskal, svart vinbärsgelé, lite hallon och en aning jordkällare i doften. Här finner många också toner av amerikanska fat, kanske till och med bourbonfat.

Smak: Ett eldigt vin med lång eftersmak. Här finns spansk ek och någon avger repliken ”den rika kusinen från landet” eftersom vin nummer 3 påminner om vin nummer 2.

Vin 4. 2014. Domaine Gentile. Patrimonio
Färg: Mörkt röd, vinröd. Klar

Bouquet: Till en början en svag doft av avlopp, sedan mer åt rått kött och läder. Det finns även en bränd ton och doften av gul svavel.

Smak: Här finns en viss strävhet och smaken av bittra örter och kåda, men också en aning mörk frukt. En smak av tändsticksplån sticker ut en aning. Smaken är torr med snygga tanniner, men syran spretar.

Vin 5. 2015. Fola
Färg: Mörkt vinröd till färgen, nästan scharlakansröd.

Bouquet: Här finns många godis och frukttoner. Allt från svarta vingummin, geléhallon och sega råttor till svarta vinbär och söt, röd frukt. Som kontrast mineralrik med en lätt doft av nässlor.

Smak: I smaken återfinns en trevlig mineralitet blandat med örter, lakritsrot och kåda. Vinet har en lång och ganska kraftfull eftersmak.

Vin 6. 2014. Vinicola 4 kilos, 12 volts
Färg: Mycket mörkt röd, nästan svart. Ogenomskinligt som bläck.

Bouquet: En doft av rönnbär, röda bär med liten dragning åt körsbär och katrinplommon samt citruszest och en pust av barndomens Ascoxal.

Smak: Ett något kärvt vin med mycket tanniner, smak av rönnbär och örter och en lång lite eldig eftersmak.

Vin 7. 2014. Vinicola 4 kilos, 4 kilos.
Färg: Mörkt rödbrun, lik julmust.

Bouquet: Doften är murrig, murken som lukten i en gammal källare. Frågan uppstår om vinet kan vara skadat på någon sätt. Bakom det murkna anas röd frukt.

Smak: Vinet är något bittert på tungan och utan karaktär. Lite vattnigt.

Vin nr 7 tas bort från omröstningen.

Öviner1

Flight 2

Vin 8. 2014. Domaine de Pietri.
Färg: Ett vin med en intressant orange-rosa färg.

Bouquet: Vinet har en tydlig doft av botrytis, men även av honung, aprikos, björnklister, äppelmos, mandelblom och apelsinmarmelad. Några kände även doft av mandelmassa.

Smak: Smaken är spritsig med någon slags medicinal känsla. Här finns även en tydlig ton av Robertson’s engelska marmelad i plåtburk. Andra tycker mer att smaken drar åt aprikosmarmelad och pomerans.

Vin 9. 2016. Mortitx Dolc de gel
Färg: Gyllengul till färgen.

Bouquet: Många olika dofter möter näsan; mandelmassa, tropisk frukt, konserverade päron, nygräddade vaniljdrömmar. Det är något klassiskt över vinets doft.

Smak: Smaken är som söta honungskarameller. Här finns även något floralt i tonen och en aning citrus.

Vin 10. 1995. Contini Vernaccia di Ornistano riserva
Färg: Ett vackert orange-gyllene vin.

Bouquet: En doft av äppelkaka, mandelmassa och björnklister.

Smak: Smaken är sherryaktig, halvtorr och har en floral karaktär.

c396viner2.jpg

Bäst – sämst flight 1

Vin nr Bäst Sämst
1 1 3
2 2 1
3 1 2
4 1 7
5 4 0
6 4 0
7

 Bäst – sämst flight 2

Vin nr Bäst Sämst
1 3 4
2 4 6
3 6 3

Hela listan:

Vin nr Namn Årgång Land Druvor Pris vid inköpstillfället
1 Domaine Torraccica 2011 Korsika, FR Niellucci 50 %, Grenache 30 %, Sciccarellu 10 %, Syrah 10 % 189 kr, okt 2019
2 Tanca Farra Alghero (DOC) 2014 Sardinien, IT Cabernet 50 %, Grenache 50 % 169 kr, okt 2019
3 Mortitx L’u Vino Negro 2012 Mallorca, SP Syrah 77 %, Merlot 23 % 522 kr mars 2017 tillsammans med vin 9
4 Domaine Gentile Patrimonio 2011 Korsika, FR Niellucci 100 % 209 kr, okt 2019
5 Fola, Cannonau de Sardegna DOC 2015 Sardinien, IT (Cannonau) Grenache 100 % 284 kr, okt 2019
6 Vinicola 4 Kilos, 12 volts 2014 Mallorca, SP Callet, Syrah, Cabernet 1092 kr mars 2017 tillsammans med vin 7
7 Vinicola 4 Kilos, 4 Kilo 2014 Mallorca, SP Callet 100 %
8 Domaine de Pietri (Cap Corse) 2014 Korsika, FR Muscat 100 % 120 kr juli 2015
9 Mortitx Dolc de gel 2016 Mallorca, SP Muscat 50 %, Riesling 50 %
10 Contini Vernaccia di Ornistano riserva 1995 Sardinien, IT Vernaccia di Oristano 550 kr/375 ml, okt 2019

/AR

#1628 – Ch Pichon-Longueville Comtesse de Lalande 00’s Part I

Pauillacvinernas stramhet och kraft blandat med harmoni och komplexitet! Alexander spände bågen högt när han bjöd in till del 1 av en Comtesse de Lalandeprovning (tanken är att han skall återkomma med en del 2 om ett antal år).
Den relativt höga andelen Merlot (35 %) kan vara en förklaring till komplexitet/harmoni liksom jäsningen av olika lotter i vingården separat. Dessa blandas sedan och förs över till 225 liters ekfat (lätt rostade fat med 50 % ny ek och resten ekfat som använts ett år) där de lagras 18 månader.
Det blir intressant att se hur den minskning av andelen Merlot och ökningen av Cabernet Sauvignon (från 45 % till 60 % eller 75 % som i 2010) som nu sker kommer att påverka framtida årgångar.
20191121_192851

Vin nr 0. (teorivin under Alexanders inledning). Réserve de la Comtesse 2015.
Blåröd färg med doft av körsbär och cassis. Smaken röddriven frukt med viss utveckling.

Vin nr 1. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2005.
Färgen röd, doften innehöll fat, röda och mörka bär, ngt mineral/sten och vanilj/kokos. Sträv smak med mörka bär, viss syra, fat och torr eftersmak. Ungdomlig, god men enkel och lena tanniner var några av de allmänna kommentarerna.

Vin nr 2. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2015.
Mörkröd färg, cassis, blåröda bär/bärsylt, kött och fat i doften. Mörka bär, sv vinbär, fat, syra och silkiga tanniner i smaken. Allmänna kommentarer som ”kommer att utvecklas”, ung/oförlöst, bra syror och lovande hördes runt bordet.

Vin nr 3. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2004.
Röd med rödbruna toner, doft av vanilj, varm sylt av mörka bär, cederträ och något fat/gummi, mörka bär, sv vinbär, syra, tanniner i den torra smaken. Andra fick upplevelse av viol, punsch, varm karaktär och ett eldigt slut.

Vin nr 4. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2003.
Röd färg med doft av mörka bär, svamp, fat och gröna toner. Smaken torr, sträv med mörka bär och svamp. Komplext, väldigt klassiskt, Cordier-doft tyckte några.

Vin nr 5. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2002.
Röd, något mörkrödbrun färg. Doften innehöll cassis, sylt, körsbärsgodis, hallon och lite fat/vanilj. Sv vinbär, alkohol, lite körsbär och vaniljfat i smaken. En del hittade raspiga tanniner, lavendel/örtighet och syra/beska.

Vin nr 6. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2001.
Färgen rödbrun med doft av mörka bär, mognad och lite drottningsylt. Smaken torr, sträv, med mörka bär och fat. Välutvecklad, djurisk, lite brettig var några kommentarer.

Vin nr 7. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2000.
Röd med mörkröda färgtoner, doften lite grön med rostade fat, cigarr, paprika och mörka bär. Fat, grön paprika och rostade fat i smaken. Här hördes synpunkter som svalt år, gröna toner, paprika och sent åttital.

Vin nr 8. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 1990.
Färg ljust rödbrun, fat, lite läder, cederträ och mörka bär i den mogna doften. Smak bjöd på fat, mörka bär, tanniner och mognad. Några hittade markerad syra och koncentration i smaken. Gissningarna gick mot 90-tal/sent åttiotal avseende årgång.

20191121_195725
Vackra rödbruna nyanser!

Sammantaget en mycket intressant provning som visade skillnaderna i årgångarna (vi gissade inte många rätt) och som verkligen lockar till deltagande i del 2!

20191121_203225.jpg

0. Réserve de la Comtesse 2015, 13,5%, 595:-, (deltog ej i omröstningen).
1. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2005, 13%, 1565:-, 0/1/14, 16p.
2. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2015, 13,5%, 1666:-, 0/3/14, 15p.
3. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2004, 13%, 1565:-, 2/0/14, 16p.
4. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2003, 13%, 1565:-, 4/1/14, 16p.
5. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2002, 13%, 1565:-, 0/3/14, 13,5p.
6. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2001, 13%, 1565:-, 2/3/14, 14p.
7. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2000, 13%, 1565:-, 1/1/14, 17p.
8. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 1990, 12,5%, 1450:-, 5/2/14, 16p.

//TB

 

#1621 Graillot-Bonanza

Alain Graillots Crozes-Hermitage har varit ett av mina favoritviner alltsedan jag köpte den första flaskan av årgång 1989 på Systemet. Kombinationen av yppigt florala toner och en, med lagring markant viltköttig skitighet har fascinerat mig. När nu JT hade samlat ihop hela 17 olika viner till en större provning än vad vi normalt ägnar oss åt under torsdagarna med AuZone, var det inte mycket som skulle kunnat hålla mig borta. Tyvärr överfölls jag några dagar innan provningen av en elak förkylning och hade provningen inte handlat just om Graillot, så hade jag definitivt stannat hemma, men som det nu var, så tog jag några ordentligt omgångar nässpray och tog mig ändå dit. Tyvärr för er, kära läsare, blev naturligtvis mina intryck av vinerna något dämpade, men eftersom jag hade uppdraget att skriva om kvällen, har jag ändå samlat mina intryck här. Ni som var där med fräschare näsor än min, får mycket gärna kommentera med era intryck, så vi kan få en mer nyanserad bild av dessa viner.

IMAG8974~2

Graillots vita

Innan provningen får vi en förträffligt utförlig presentation av egendomen som JT satt samman. Den går att hitta snart(?) om ni klickar på ”Teorisidor” här ovan. Till teorin får vi Graillots vita Crozes-Hermitage från 2017 som är ett rätt typiskt vitt Rhônevin med gul frukt, lite honung och rosenkvitten. Pepprigt och oljigt med måttlig syra men med en bra struktur och en påtaglig beska i eftersmaken.

IMAG8972~2

Första flighten

Första vinet har en tät, rostad, rökig doft med toner av stekt kött. En mycket frisk smak med en lustig brödig nästan jästig ton. Snygga, integrerade tanniner och en lång, rostad eftersmak. Visade sig vara det varma året 2003.

I andra vinet dyker mer av de florala tonerna upp, men också en hel del kött, tjära och rök, samt en lite lustig ton av badsalt. Smaken även här påtagligt frisk med en bra, aromatisk känsla. En hel del torra tanniner. Något murken eftersmak och en syra som tar över en del. 2005.

Trean har en rätt sluten, ung, nästan druvig doft med mint, höstflox, rök, rosmarin och kåda. Smaken är ung, fruktdriven med rostade fat. Snyggt inbäddade tanniner och en lång, rätt floral eftersmak. Kanske något slank frukt, men snyggt och välgjort, med bra framtidsutsikter. 2010.

Fyran har en fint kryddig, utvecklad doft med mynta, myggmedel och chark. En frisk, läskande smak med en del utveckling, men också bra florala toner. Rätt avrundade tanniner. Torr, frisk, elegant eftersmak. Kvällens äldsta vin, 2001.

Femman känns ungdomlig med en tät, mörk, snyggt frukt plus en del fat, blommor och varmkorv. Smaken är markant frisk med en aningen rå frukt. Markerade, rätt inbäddade tanniner och torrsträv, frisk eftersmak. Lagras. 2006.

Vin nr 6 har en dov, tät, skitig doft. Brett? Ordentligt utvecklat. Smaken är som vanligt frisk och ungdomligare än doften. Tät och intensiv med rök, kött och blommor. Torra tanniner ger ett något krävande slut. 2009.

Sjuan är utvecklad men ännu floral och elegant med toner av doftranka och myggmedel. Distinkt floral smak med en god, frisk syra. Bra utveckling och ett fint floralt lyft. En hel del torra tanniner ger en något torr eftersmak. 2004.

Åttan, sist i första flighten, har en rätt stum doft, men man kan ändå hitta en hel del blommor, mint och en liten örtighet. Smaken är frisk, kryddig och ungdomlig med en lite rå ton. Markerade, hyggligt inbäddade tanniner och en läckert torrsträv eftersmak. 2007.

IMAG8973~2

Andra flighten

Det blir snabbt tydligt att vi här har att göra med klart yngre årgångar än i den första flighten. Nian möter med en tät, svartlila färg och en likaledes tät och mörk frukt. Aromatiskt, nästan lite volatilt med toner av hallonbåtar. Smaken är frisk och läskande med mycket tät, mörk frukt. Intensivt och påtagligt kryddigt. Markerat sträva tanniner. tufft och strävt efter. Lovande, men lite påträngande i sin ungdom nu. 2017.

Även tian är påtagligt ungdomlig med en tät, närmast gräddig hallonfrukt som paras med en del rök och kött. Smaken är frisk, nästan saftig med sin söta frukt. Läcker, aromatisk och tät. Snyggt inbäddade tanniner som ger en tuggbar munkänsla. Lång, läcker eftersmak. Riktigt bra! 2017 Domaine des Lises.

Vin nummer elva har en mycket tät, mörk frukt och sotiga toner av stekt kött. Smaken har en frisk, torrsträv och närmast bråkig attack med sin friska syra och markerade tanniner. Kraftfullt, kryddigt och ungt, spretigt, men lovande slut. Att lagra! 2015 La Guiraude.

Tolvan är också tät och maffig med rökiga köttiga toner som tävlar med den florala grunden. Smaken är tydligare floral med läckert integrerade tanniner och en rätt elegant känsla. Lång, intensiv, tuggbar eftersmak. Riktigt bra! 2009 La Guiraude.

Vin 13 har en snygg, fräsch, ungdomlig och aromatiskt floral doft med en läckert rökig köttighet. Klassisk syrah och urtypisk Graillot! Smaken är ungdomlig och har en påtaglig syra och en tät, mörk frukt. Snyggt inbäddade tanniner och en lång, intensiv, tokung eftersmak. Riktigt bra just nu, men kommer att vinna mycket på (lång) lagring, i alla fall enligt min smak. 2015.

Nästa vin är ungt och druvig med en intensivt floral doft som även innehåller en något sotig fatton med en aning vanilj. Smaken är ung, frisk och läskande. Kanske en aning spretigt i sin ungdom och friskhet. Påtagligt strävt och aningen jordig eftersmak. 2016.

Vin 15 har en mörk hallonfrukt, massor av viol och en del bacon. Seriöst, men också med en något murken ton. Smaken är frisk och snyggt floral med en god syra. Allmänt läckert, aromatiskt och med en bra intensitet. markanta, men inbäddade tanniner och en lång, floral, rätt torr eftersmak med en del köttighet. Riktigt bra. Kanske håller det på att sluta sig en del. 2014.

Till sist är vi framme vid kvällens sista vin, nr 16 av de röda. Det är tätt och mörkt med en något stum doft med en del utveckling i form av en tydlig köttighet. De florala tonerna finns där också, men de håller sig mest i bakgrunden. Där finns också toner av svarta oliver, asfalt och rökiga fat. Smaken börjar friskt och aningen slankt, men den växer till sig i munnen. Frukten känns ännu ung och aningen hård. Tanninerna är fint inbäddade i den täta frukten. Eftersmaken är sträv, men med bra intensitet och viss längd. Känns aningen hårt och stenigt nu. På väg ur tunneln, men behöver ännu några år på rygg för att blomma ut. 2011.

En fascinerande exposé över 2000-talets Graillotviner. Trots min förkylning, känns det som om jag fick hyggliga intryck av de flesta. Meningarna var delade runt bordet huruvida de var bäst som unga eller gamla, där jag alltså själv hör till det senare lägret. Tack JT och Ward Wines för denna spännande djupdykning i dessa viner.

Den sedvanliga tabellen är uppdelad i två för de respektive flighterna. Priser kommer eventuellt senare, men i grova drag har vinerna kostat runt 200 kr, lite mer för La Guiraude. 2017 Dom des Lises finns i skrivande stund på Systemet för 279 kr. Det vita vinet gick för 239 kr. Vi gjorde även en omröstning av det bästa vinet i de två flighterna. Det resultatet kommer jag också att lägga in här snart, hoppas jag.

Flight 1

  1. 2003 0-7 15p
  2. 2005 0-6 15p
  3. 2010 1-1 16.5p
  4. 2001 2-1 16.5p
  5. 2006 2-0 16p
  6. 2009 5-1 15p
  7. 2004 5-0 17.5p
  8. 2007 2-1 16p

Flight 2

  1. 2017 0-3 15p
  2. 2017 Dom de Lises 0-6 17p
  3. 2015 La Guiraude 3-0 15.5p
  4. 2009 La Guiraude 2-4 17.5p
  5. 2015 2-1 16.5p
  6. 2016 4-0 15p
  7. 2014 1-3 16.5p
  8. 2011 5-0 16p

/Anders K

1595 L’Hexagone

Torsdagen den 28 februari samlades tretton provare i Zonen V för att prova åtta franska viner. Arrangör för provningen var LC. Han inledde provningen med att berätta en liten anekdot om namnet på provningen; L’Hexagone. Det franska ordet hexagone betyder liksom det svenska hexagon, sexhörning. Namnet är ett smeknamn på Frankrike, som på sätt och vis har formen av en hexagon. Vinerna kom alltså från Frankrike och var viner som LC, så fransman han är, ofta drack.

Vin 1. 2007. Bandol La Migoua
Ett mörkt brunrött vin. Doften är fruktig och aromatisk. Här finns toner av knäckig, söt frukt, läder och saltlakrits, men även en lätt metallisk doft. Någon kände den nostalgiska doften av barnalbyl.

Smaken är kraftig och ganska kärv. Här finns drag av kaffe och saltlakrits blandad med en kådighet och en viss sötfruktighet.

Från början tänker några att detta vin kan vara en bordeaux.

Vin 2. 2007. Un Jour
Färgen är blåsvart med mörkcerise kant. Doften är floral med inslag av viol, blåbär, svarta vinbär, plommon och vaniljsås. Där finns även en något bränd ton.

Smaken är mycket kraftig, oerhört koncentrerad och kryddig. Den är kärv med ganska luddiga tanniner.
Kvällens förlorare.

Vin 3. 2007. Chante Le Merle Vielles Vignes
Ett vin med rödorangebrun färg. En utvecklad doft av jordgubbssylt, källare, tuttifrutti, nypon och myggmedel.

Smaken är kryddig och kärv. Här finns toner av rönnbärssylt, bittra örter, kåda och kaffe.

Vin 4. 2006. Clos de Vougeot ”Musigni”
Ett rödorangebrunt vin. En doft av söt, röd frukt, jordgubbssaft och aningen apelsin blandad med tomatsoppa och kål.

Smaken är kådigt kärv med en lite tråkig beska. Här finns toner av apelsinskal, bittra örter och en aning slånbärssaft. Ett vin med mycket tanniner. Skulle funka med stekt morkulla.

Vin 5. 2007. Cornas Les Vielles Vignes
Vinets färg är mörkt rödviolett. I doften märks svartvinbärsblad, lakrits, aningen jordgubbar, aningen viol, massor av mint samt även tjära och charkuterier.

I smaken finns ljusa frukter, blommor och örter. Vinet har en kärv kådighet.

Vin 6. 2008. Chateau Montus Prestige
Blåsvartröd till färgen. Doften är dammig, som av stendamm eller kalk. Det finns också en del frukt i doften samt vanilj och ”chokladiga” fat. Asfalt, säger någon.

Smaken domineras av mörk frukt och mörk choklad som avslutas i en kraftfull, tuff kärvhet.

Vin 7. 2011. Morgon ”Côte du Py”
Färgen är vinröd med dragning åt brunröd. I början har doften toner av blomvatten, sedan kommer frukt och en aning grön paprika.

Vinet bjuder på en hel smakbukett; rönnbär, slånbär, apelsin, röda bär, bittra örter, mineral och kåda. Syran är härlig och provarna identifierar både läskande och skitiga toner.

Vin 8. 2007. La Conseillante
Mörkt svartbrunröd färg. Doft av cassis, stall och ek. Det finns även en ton av nyss skurna råa grönsaker, som selleri och persilja.

Det finns en varm, söt ton i smaken. Även här en grönsakston. Vinet har en måttlig syra.
Kvällens segrare.

Listan:

Hexagone

Röstsiffror:

Nr Bäst Sämst
1 1 0
2 0 4
3 1 1
4 1 2
5 2 0
6 2 1
7 2 3
8 4 2

Hexagone butts.jpg/AR

Alsace-dagen på Grand Hotel 4 februari.

Det första som slår mig när jag kliver in i Spegelsalen på Grand Hotel är att det är så få människor på plats. Alsace är visserligen inte i ropet just nu och har heller inte varit det på ett bra tag men det är ett tungt och klassiskt område. Kanske är det som för min egen del att mässans öppettid mitt på dagen inte passar oss med vanliga jobb så bra. Tre producenter hinner jag i alla fall med och valet faller på för mig helt obeprövade droppar.

Wolfberger
När mannen vid bordet upplyser mig om att de producerar 14 miljoner flaskor per år kan man spontant tycka att de borde ha dykt upp på fler hyllor, restauranger och köksbord. Sammantaget är det efter att ha provat några av deras viner kanske inte heller något att längta efter en fredagskväll även om det är ganska prisvärda viner. 1 200 ha vinodlingar, 120 anställda och fyra produktionsanläggningar.

Cremant d´Alsace-Brur, Auxerrois et Pinot Blanc. 50/50 Pinot Blanc och Chardonnay. Degorgerad September 2018. Anslaget är rena attacken av intensiv kolsyra och syra. Superfräsch även om detaljrikedommen håller sig till ett väldigt smalt register. Säkerligen inget vin att lagra men jag är helt övertygad om att den skulle bli betydligt mer nyanserad om den fick vila ett år eller två. Nu hoppade den nästan ut ur flaskan och bet mig i näsan.

Grand Cru Muenchberg-Riesling 2016. Från norra Alsace, 20 km från Strassbourg. Lätt anslag, härlig rikedom i doften, intensivt druvtypisk och riktigt härlig. Inte helt oväntat är den ung och lite spretig. Syran upplevs som ganska måttlig varför jag inbillar mig att den kanske upplevs bäst om den dricks ung.

Grand Cru Pfersigberg-Pinot Gris 2016. Vingård I anslutning till Eguisheim. Läckert krispig och frisk godissötma i doften. Härlig kropp med en läckert rund viskositet, fin torr känsla och viss bitterhet. Ung, men det gäller naturligtvis alla från 2016.

Earl Maurice Schueller
Från den stora producenten till den lilla producentens bord. De odlar på tio ha mark strax söder om Colmar. Antalet flaskor uppgår till 50 000 – 55 000 per år. På bordet står fyra flaskor, ingen av dem är dyra. Med undantag för deras Gewürztraminer är vinerna också lika enkla som priset speglar men de är väldigt lätta att tycka om. På något sätt finns det en mer personlig avsändare i flaskorna som höjer vinerna en hel del. Eller så är det Catherine Shuellers varma, glada och hjärtliga mottagande som ger lyfter hela provningen. Råkar ni vara i krokarna hyr de ut ett rum på gården för en ringa slant.

Cremant d´Alsace 2015. Chardonnay, Pinot Blanc och Pinot Auxerrois, en tredjedel av varje. Degorgerad i maj 2018. Doften är charmigt oren med multna löv, målarpyts och lite allmänt spretig. Ren tydlig smak med få detaljer och en ganska kraftig grund. Något att knapra på skulle passa till.

Pinot Gris 2017-Vieilles Vignes. Lätt anslag utan sötma men däremot mer mineral. Fräsch, torr och med fin kropp. Härligt avslut med hyfsat bra längd. Ett läckert sällskapsvin. Jag hittade inte riktigt tonerna av Pinot Gris men det kanske var avsaknaden av söta toner, vilka i stället var ersatta av lite mer fräschör.

Grand Cru Goldert-Muscat 2015. I Alsace är det bara drygt 2 % av arealen som odlas med Muscat. Schueller producerar närmare 6 000 flaskor per år vilket enligt dem själva gör dem till en av de större producenterna av en ren Muscat. Ett läckert och intressant vin. Gyllengul färg och doften drar mot grape. Frisk och måttlig syra, mandarin, lätt kryddig, honung och aprikos. Väldigt svår att sätta fingret på. En väldigt läcker och egen smak. Madam Schueller upplyste mig om att den klarar minst 12 års lagring, men att alla borde dricka upp den på momangen, så det blev lite fart på försäljningen.

Grand Cru Goldert- Gewürztraminer 2015 – Sigillé. Vacker gyllengul färg. Älskvärd doft, komplex, fruktig, ung och massor av detaljer. Viss grape och lätt bitterhet på ett läskande sätt. Vansinnigt fräsch. Att den är så pass ung känns nästan passande, då syran matchar den lätta sötman så fint. Hon nämnde 16 euro, vad nu det kan innebära för pris på Systembolaget, men jag tyckte att det lät väldigt prisvärt.

Domaine Fernand Engel
Cremant d´Alsace Chardonnay. Doften drog mycket åt jäst men det kanske hade vädrats bort om man gett sig till tåls. Mager kropp, väldigt fräsch och med en syra som gör tandborstning överflödig. Fint sällskapsvin men jag föreslår att den läggs åt sidan ett år eller två i förhoppning om att syran taggar ner lite.

Cremant d`Alsace 2010 Trilogie. Som namnet antyder är det en trilogi av druvor. Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Gris. Mörkgul mogen färg. Krävande doft med klister och spretande toner. Smaken var precis lika krävande med rik och bred syra. Ett häftigt vin som ligger långt ifrån en krispig aperitif. Till den här bör man ha något att tugga på.

Riesling 2015 – Lieu-dit Sillerberg. Nu jäklar är vi på banan igen. Mättad gul frukt med rik en palett, inslag av citrus och fräscha päron. Krispig och fin petroleum, inte alls som ett gammalt tanklock från en moped. Jag upplevde en viss nötighet och ett fint avslut med försiktig och väl avvägd syra. Lättillgänglig och god nu.

Vid pennan SOJ

#1584 Bordeaux – 1985 Super seconds

Vinvärlden förändras och vi med den. Trender kommer och går och vi förändras med alla viner vi dricker. Men ändå finns alltid klassikerna där bakom och bildar den stabila grund vi står på. I alla fall gäller det mig, som började prova vin i början av 80-talet. Och även om det är givande att göra nya bekantskaper, så känns det också bra att emellanåt återvända till ursprunget och, i bästa fall, finna att klassikerna fortfarande finns där, stilen funkar än och vinerna levererar, även efter flera decennier.

När AM kallade till en provning av Bordeaux 1985, främst de andra-cruer som gick under benämningen ”super seconds”, var det inte svårt att anmäla sig och förhoppningen var förstås att  få uppleva att den klassiska stilen som man älskade under den första tiden av sitt vinprovande fortfarande funkade.

BX-85 glass

Vackert utvecklade viner

Provningen öppnar med ett härligt klassiskt vin, fullmatat med stall, gödsel, blyertspenna och en örtig stjälkighet – precis vad jag hoppats på av de här vinerna!

I munnen friskt och rätt tätt med örter och stall. Ännu en del torra, finkorniga tanniner. Bra intensitet. Lång, lite stjälkig och besk eftersmak, men god och, som sagt, väldigt klassiskt.
1985 Ch Haut-Bailly, Graves

Tvåan har en varmare och rundare karaktär med massor av stall, nästan brettig skitig. Måttligt örtig.

Smaken öppnar friskt och nästan sötfruktigt med en hel del cabbig stjälkighet. God syra och massor av stall. Rätt avrundade tanniner och mogen frukt ger rondör och charm till den långa eftersmaken. Alldeles utmärkt!
1985 Ch Léoville Barton, St Julien

Trean inte bara ser mest utvecklad ut med sin breda orangea kant –  den doftar också ordentligt moget med köttsoppa, varm korv och tobak. Rejält djuriskt också.

Smaken är rejält frisk med en rätt slank munkänsla och en hel del torra tanniner. Saknar stoppning, helt enkelt. Friskt och slankt, men läskande avslutning. I en något brantare utförsbacke är de andra vinerna i kväll.
1985 Ch Léoville Poyferré, St Julien

Mörkast av alla vinerna och även ungdomligast till karaktären är fyran med sin friska, rejält gräsiga doft med toner av grön paprika, asfalt, kaffe, mint och en del stall i bakgrunden. Kraftfullt.

Smaken är tät och kraftfull med en sotig rökighet, en varm, mogen frukt och en hygglig syra. Dovt, jordigt och kraftfullt med en hel del tjocka tanniner. Bråkig och rätt charmlös eftersmak.
1985 Ch Léoville-Las Cases, St Julien

Femman har en rätt mysko grönörtig doft som till och med drar åt grönmögelost (sic!). Påtagligt gräsigt och med toner av fänis eller ankål.

Frisk attack med en viss sötma i frukten. God syra och påtagligt stjälkigt. Rätt avrundade, finkorniga, torra tanniner som ger ett torrt slut med en kul rökighet. Rätt kul, ändå. Håller bra i glaset.
1985 Ch Lynch Bages, Pauillac

Sexan har en tät, dov och djup doft med en god, rökig fatighet och varm, mogen frukt. Bra bredd.

Även smaken är dov, tät, mullig och rökig med hyfsad syra som ger ett visst lyft till den varma, mogna frukten. En hel del tjocka tanniner och en lång, avrundad eftersmak. Mycket bra, men blir aningen tungt och saknar lite sting.
1985 Ch Cos d’Estournel, St Estèphe

De två sista vinerna avviker i stil från de sex första. De är ljusare i färgen och är mer präglade av torkad frukt och utveckling. I sjuan finns också en lite lustig ton av gamla skaldjur samt popcorn och dill.

Smaken är varm och rätt åldrad med en något ettrig syra. Ändå med rondör och en hel del charm i den torkade frukten. Avrundade, torra tanniner. Torr, bred eftersmak med tuggbara tanniner och varm frukt. Åldrat men kul.
1985 Ch Figeac, St Emilion

Sista vinet har mer av stallighet med den söta frukten som drar åt carambole. En del kola, svamp och medicin finns där också.

Smaken är frisk med en tydlig stjälkighet. Slank mitt och lite snål, trött frukt samt torra tanniner. Hygglig längd med stjälkar och katrinplommon i en lustig blandning. Speciellt, men rätt kul ändå.
1985 Ch La Conseillante, Pomerol

En provning med viner som i alla fall uppfyllde mina förväntningar på att få uppleva klassiska bordeauxer. En hel del gräsiga, örtiga toner, som sig bör. Det var en karaktär som jag minns från 85-orna redan när de var unga. De flesta av dem har väl passerat sin utvecklingstopp, men som ET sade, så lutar den utförsbacke de befinner sig i väldigt långsamt. Inget att lagra mycket längre alltså, möjligen som vanligt med undantag för Las Cases, men alltför mycket kommer heller inte att hända på något år till. Tack AM för en kul provning!

Listan:

  1. 1985 Ch Haut-Bailly, Graves, EUR 110, 0-2, 16,5p
  2. 1985 Ch Léoville Barton, St Julien, 1531 kr, 2-0, 17,5p
  3. 1985 Ch Léoville Poyferré, St Julien, EUR 95, 1-2, 14,5p
  4. 1985 Ch Léoville-Las Cases, St Julien, EUR 145, 3-2, 15,5p
  5. 1985 Ch Lynch Bages, Pauillac, 1500 kr, 2-1, 16p
  6. 1985 Ch Cos d’Estournel, St Estèphe, 1800 kr, 3-1, 16,5p
  7. 1985 Ch Figeac, St Emilion, EUR 121, 1-4, 16p
  8. 1985 Ch La Conseillante, Pomerol, EUR 185, 1-1, 14p

De flesta vinerna var inköpta rätt nyligen, med undantag för nr 5 och 6, vilka kom från två medlemmars privata källare. Alkoholhalterna, i den mån de var angivna på etiketterna, låg mellan 12,5 och 13%.

IMAG6496~2-20181219-084256960

Anders K

#1572 Domaine Vincent Dauvissat

Domaine Vincent Dauvissat

Domaine Vincent Dauvissat är en av de mest kända adresserna i Chablis, antagligen gör de tillsammans med Raveneau de mest prestigefulla Chablis vinerna. Deras viner är väldigt svåra att få tag i och vanligtvis när systemet erbjuder någon Chablis från Dauvissat så kommer den i själva verket ifrån någon mindre mindre känd odlare med samma efternamn. Domaine Vincent Dauvissat har två Grand Cru lägen, Preuses och Les Clos samt tre Premier Cru viner: Forêt, Séchet och Vaillons. Dessutom så gör de både Chablis och Petit Chablis viner. Vinerna är ekade och utan tvekan koncentrerade. Det kan diskuteras huruvida man därtill ska lägga komplexa eller eleganta. Jag uppskattade koncentrationen och mineraltonerna, andra talade förutom dessa karaktäristiska egenskaper mycket om bakkryddor. Domaine Vincent Dauvissats viner är inte billiga.

Petit Chablis

Jag och många andra uppskattade teorivinet Jean-Paul Benôit Droin, Petit Chablis, 2014.

  1. Chablis (Village) 2005, 16p, 0-4, 50€

Jag tyckte om detta vin som hade fina dofter utav härsket smör, blommor och mineral samt fin syra och dessutom smörighet och nöttoner (mandelmassa) i smaken. Ett gott vin som vars placering jag anser återspeglades i rösterna.

  1. Chablis (Village) 2006, 14p, 0-2, 50€

Detta vin var först slutet men gav sedan ifrån sig liknande dofter (som ettan) inte minst florala. Smaken var dock klart sämre är ettans. Dels var eken störande och dels så fanns det en otrevlig besk smak.

  1. Chablis (Village) 2010, 27€

Dessvärre var detta vin enormt korkat.

  1. La Forêt (Permier Cru), 2009, 17p, 1-3, 45€

Även detta vin var först slutet men senare kom mer och mer mineral- samt citrusdofter. Jag hade först vissa problem gröna toner i smaken men svängde senare och tyckte att mineralen tillsammans med en fräsch citrus (lime) och florala toner samt en bra längd gjorde detta till ett utmärkt vin.

  1. Jean et Sebastien Dauvissat, Séchet, 2011, 16p, 2-1, 249kr

Även om provarna inte insåg det direkt så var alltså detta kvällens katt bland hermelinerna. Förutom mineral etcetera som i övriga viner så hittade jag en doft av honung, likt i vit Bourgogne, och bland smakerna fanns ek, härsket smör samt gröna toner.

  1. Séchet, 2012, 17p, 2-0, 50€

Alltså en “äkta” Séchet direkt efter den från Jean et Sebastien Dauvissat, dessutom från 2012 som ska vara ett betydligt bättre år.  I doften har den kryddiga toner samt hasselnöt, dessutom citrus och speciellt lime i smaken och en fin syra samt längd.

  1. Les Clos, 2007, 15p, 4-2, 84€

Här hittar jag härliga dofter av smörkola och fudge däremot så finner jag smaken trött och lite tråkigt ekdominerad, andra provare är mer entusiastiska, dock inte alla.

  1. Preuses, 2014, 18p, 4-1, 1490kr

Doften domineras av krut samt en koncentrerad frukt. Smaken går i linje med doften. Det finns härliga inslag av mineral, citrus, kryddighet och syra, vilka levereras med en imponerande koncentration såväl som längd. Snyggt!

Dauvissat

/JL