Kategoriarkiv: Frankrike

#1572 Domaine Vincent Dauvissat

Domaine Vincent Dauvissat

Domaine Vincent Dauvissat är en av de mest kända adresserna i Chablis, antagligen gör de tillsammans med Raveneau de mest prestigefulla Chablis vinerna. Deras viner är väldigt svåra att få tag i och vanligtvis när systemet erbjuder någon Chablis från Dauvissat så kommer den i själva verket ifrån någon mindre mindre känd odlare med samma efternamn. Domaine Vincent Dauvissat har två Grand Cru lägen, Preuses och Les Clos samt tre Premier Cru viner: Forêt, Séchet och Vaillons. Dessutom så gör de både Chablis och Petit Chablis viner. Vinerna är ekade och utan tvekan koncentrerade. Det kan diskuteras huruvida man därtill ska lägga komplexa eller eleganta. Jag uppskattade koncentrationen och mineraltonerna, andra talade förutom dessa karaktäristiska egenskaper mycket om bakkryddor. Domaine Vincent Dauvissats viner är inte billiga.

Petit Chablis

Jag och många andra uppskattade teorivinet Jean-Paul Benôit Droin, Petit Chablis, 2014.

  1. Chablis (Village) 2005, 16p, 0-4, 50€

Jag tyckte om detta vin som hade fina dofter utav härsket smör, blommor och mineral samt fin syra och dessutom smörighet och nöttoner (mandelmassa) i smaken. Ett gott vin som vars placering jag anser återspeglades i rösterna.

  1. Chablis (Village) 2006, 14p, 0-2, 50€

Detta vin var först slutet men gav sedan ifrån sig liknande dofter (som ettan) inte minst florala. Smaken var dock klart sämre är ettans. Dels var eken störande och dels så fanns det en otrevlig besk smak.

  1. Chablis (Village) 2010, 27€

Dessvärre var detta vin enormt korkat.

  1. La Forêt (Permier Cru), 2009, 17p, 1-3, 45€

Även detta vin var först slutet men senare kom mer och mer mineral- samt citrusdofter. Jag hade först vissa problem gröna toner i smaken men svängde senare och tyckte att mineralen tillsammans med en fräsch citrus (lime) och florala toner samt en bra längd gjorde detta till ett utmärkt vin.

  1. Jean et Sebastien Dauvissat, Séchet, 2011, 16p, 2-1, 249kr

Även om provarna inte insåg det direkt så var alltså detta kvällens katt bland hermelinerna. Förutom mineral etcetera som i övriga viner så hittade jag en doft av honung, likt i vit Bourgogne, och bland smakerna fanns ek, härsket smör samt gröna toner.

  1. Séchet, 2012, 17p, 2-0, 50€

Alltså en “äkta” Séchet direkt efter den från Jean et Sebastien Dauvissat, dessutom från 2012 som ska vara ett betydligt bättre år.  I doften har den kryddiga toner samt hasselnöt, dessutom citrus och speciellt lime i smaken och en fin syra samt längd.

  1. Les Clos, 2007, 15p, 4-2, 84€

Här hittar jag härliga dofter av smörkola och fudge däremot så finner jag smaken trött och lite tråkigt ekdominerad, andra provare är mer entusiastiska, dock inte alla.

  1. Preuses, 2014, 18p, 4-1, 1490kr

Doften domineras av krut samt en koncentrerad frukt. Smaken går i linje med doften. Det finns härliga inslag av mineral, citrus, kryddighet och syra, vilka levereras med en imponerande koncentration såväl som längd. Snyggt!

Dauvissat

/JL

Annonser

#1574 Vita viner från Jura

JuraglasDenna provning med vita viner från Jura i Frankrike gav en riktigt distinkt upplevelse med karaktärsfulla viner. En hel del oxidation, magnifika syror, bra ”bourgogner” men tyvärr lite höga priser.

Jura ligger 8 mil öster om Bourgogne, och för vanliga vita viner finns appellationerna Côtes du Jura, l’Etoile och Arbois. Annars är ju Jura mest känt för vin jaune, sherryliknande men ej förstärkta viner av savagnin, där appellationen Château-Chalon anses bäst. De två vitvinsdruvorna som är tillåtna är savagnin och chardonnay, och för att förvirra kallas den senare druvan ibland melon på etiketterna. På wikijura finns mer information, bland annat en bra karta.

Provningen inleddes en 2008 Cremant du Jura Brut från Lachèze som var riktigt ren och snygg, aromatisk med ganska lite smak. Ingen jäst eller brödton, så den var ganska olik champagne, och mer som en riesling sekt. Jag var den enda som trodde mig känna en liten aning sötma, men jämfört med vad vad som kom senare var vinet allt lite snällare. Chardonnay, kostade 99 kr på systemet 2010, men jag vet inte om flaskan kommer därifrån.

2012 Les Champs Rouge från Labet var en chardonnay som doftade av druvan, smaken var lång med i sammanhanget låg syra och en liten doft av oxidation.

2011 Les Varrons, också en chardonnay från Labet, var klart sämre med en aggressiv syra, lite mer oxidation och en lite oren avslutning.

2015 Mailloche från Tissot, en tredje chardonnay med instängd doft och stram smak med återigen lite oxidation. Lite parfymerat, kanske ett spår av vinets ungdom?

2001 Côtes du Jura från Berthet-Bondet var ett vin jaune, savagnin med sherrydoft. Nötter och harts i smaken men inte så gott.

Nästa vin var min favorit, 2014 Gryphees Vielles Vignes, en chardonnay från kultodlaren (?) Ganevat. Mogen aromatisk doft, pigg syra, god mogen smak med snygga fat. Blint hade det varit en bra bourgogne!

Nästa chardonnay från Ganevat, 2014 Cuvee Florine, var trots samma årgång mindre mogen och hade ännu mer rejäl syra. Aningen söt frukt.

2014 Savagnin Arbois, Tissot var det andra vinet av typ vin jaune. Finfin finodoft, syrlig och oxiderad men lite tunn smak.

Avslutningsvis var 2014 Lulu Savagnin det enda savagninvinet utan sherrykaraktär, och det var riktigt bra. Rund och ren smak med pyttelitet oxidation och naturligtvis en strålande syra. Det vin från kvällen som jag kan tänka mig att köpa igen till samma priser, och Lulu Vigneron har dessutom flera andra produkter på systembolaget.

Tabellen
2008 Cremant du Jura Brut, Lachèze, 13 p
2012 Les Champs Rouge, Labet (chardonnay, Côtes du Jura), 277 kr, 1-1, 11p
2011 Les Varrons, Labet (chardonnay, Côtes du Jura), 322 kr, 0-4, 10 p
2015 Mailloche, Tissot (chardonnay, Arbois), 459 kr, 2-0, 13 p
2001 Côte du Jura, Berthet-Bondet (savagnin), 132 kr, 0-4, 11 p
2014 Gryphees Vielles Vignes, Gavnevat (char, Côtes du Jura), 629 kr, 4-0, 16 p
2014 Cuvee Florine, Ganevat (chardonnay, Côtes du Jura), 658 kr, 0-1, 13 p
2014 Savagnin Arbois, Tissot, 439 kr, 1-1, 13 p
2014 Lulu Savagnin, Lulu Vigneron (Côtes du Jura), 369 kr, 4-1, 15 p

Jurabutts

Kul att uppleva ett för mig nytt område med såpass egen karaktär, men jag är dock lite förvånad att vinerna härifrån har blivit så populära. Jag brukar gilla viner med hög syra och låg sötma mer än de flesta, men de här vinerna låg ganska nära även min syragräns… Tyvärr fick vi inte prova appellationerna l’Etoile och Château-Chalon, så jag hopas vi får anledning att återkomma till temat. I vilket fall lär röd Jura vara på gång.

ASi

#1570 Norra Rhône 2010

Det egentliga temat var röda viner från norra Rhône 2010, och det innebär viner som domineras av syrah. Följande viner provades blint (min poäng/röster bäst-sämst/pris idag i SEK).

2010 Côte-Rôtie Les Terres Sombres (Y. Cuilleron) 14p/1-9/797

Bra, angenäm och utvecklad med fin kryddighet, om än något enkel som mer påminner mer om en Crozes-Hermitage än en Côte-Rôtie.

2010 S:t Joseph La Sensonne (Coursodon) 16p+/2-0/584

Fyllig och smakrik med mörka bär och torkade örter, fin komplexitet som ännu känns ung.

2011 Sonoma Coast Syrah (Wind Gap), USA 15p+/2-2/490

Öppen, utvecklad och köttig på ”traditionellt Rhône-vis”, något kort eftersmak men bra nu och god.

2010 Crozes-Hermitage (A. Graillot) 14p+/1-2/312

Ung, knuten och ekad med rökig ton; väldigt syradriven och inte så angenäm idag. Svårt att veta vart det här vinet tar vägen. På en av mina första Auzoneprovningar drack vi några fantastiska C-H från Graillot. Sedan dess imponerar de mindre och mindre, och 2010 är den sista årgång jag köpt.

2010 Crozes-Hermitage Alberic Bouvet (Gilles Robin) 16p+/0-0/308

Till en början slutet, men efter ca 15 min öppnar det sig till något väldigt bra. Här finns bacon, viol och stall; fin frukt och syra med bra längd. Förmodligen på topp om ca 5 år. Till skillnad från föregående vin så imponerar det här vinet varje gång.

2010 Côte-Rôtie Ch d’Ampuis (Guigal) 17p-/4-0/1250

Stor, utvecklad, ekig doft som påminner om en Ribera del Duero; smakrik med massor av frukt och lakrits; fortfarande en hel del ek som säkert försvinner med tiden och då kanske komplexiteten ökar ytterligare. Gott idag men säkert bättre om 10 år. Såg att Parker gett vinet 99p…

2010 Syrah Vieles Vignes (Simon Maye), CH 17p+/5-0/528

Kvällens toppvin där alla komponenter stämmer: frukt, syra, längd, komplexitet. Väldigt gott nu.

2010 Côte-Rôtie La Landonne (Delas) 17p/0-2/1404

Ungt och outvecklat idag, men en fin fyllighet, bra frukt, syra och tanniner som vittnar om att det blir perfekt om ca 10 år. Bara att vänta.

 

Kvällens provningsledare tillika kvällens buteljer.

/PW

#1567 Aligoté

En skara nyfikna provare samlades förra torsdagen för att smaka på vad viner av druvan Aligoté kan erbjuda. Det var Tomas Eriksson som förtjänstfullt hade samlat ihop både unga och lite äldre viner från Bourgogne av denna lite förbisedda druvsort. Själv har jag tidigare mest tänkt jag på Kir-drinken av crème de cassis och vitt vin när jag hört någon nämna Aligoté. Men nu fick jag alltså chansen att vidga mina vyer!

IMAG8499

Vin nr 1. Goisot, Bourgogne Aligoté, 2016.
Ljust guldgult med gul frukt, syltade citronskal och lite fat och parfymerad doft. Smaken lite oljig, fet med både syra och lite sötma.
IMAG8501

Vin nr 2. Domaine de Villaine, Bouzeron, 2016.
Färgen ljust guldgul med doft av citrus, gula äpplen, lite metall och något vegetal samt fet smak med hög syra, liten bitterhet, gul/grön frukt och mineral. Lite chablislik.
IMAG8502

Vin nr 3. A. et P. de Villaine, Bouzeron, 2014.
Lätt guldgul färg. Gul, lite boken frukt i doften med lite honung och citrusmarmelad. Lång smak med balanserad syra, mineral och lite bokna äpplen.
IMAG8503

Vin nr 4. A. et P. de Villaine, Bouzeron, 2009.
Guldgul i färg, oxidativ, bokna äpplen, nötig doft av gammal champagne. Beska och bokna gula äpplen samt lite syra och rostade fat i smaken.
IMAG8504

Vin nr 5. Thibault Liger-Belair, Bourgogne Aligoté Clos des Perrières La Combe, 2014.
Färg guldgul, doft fat, gul frukt, kalk och syra, smaken innehöll fat, syra, gul frukt och något kemisk.
IMAG8507

Vin nr 6. Arnaud Ente, Bourgogne Aligoté, 2014.
Ljust guldgula färgtoner. Doften var lite asketisk med krut/flinta, mineral och gul frukt. Smaken torr, lite spritsig, med bra syror och gul frukt.
IMAG8509

Vin nr 7. Domaine Leroy, Bourgogne Aligoté, 2008.
Ljust gul färg, reduktiv doft med gula äpplen, örter och lite ammoniak. I smaken omogna krusbär/äpplen, hög, lite skev syra, kartig beska och kalk/mineral.
IMAG8510

Vin nr 8. Domaine Ponsot, Morey-Saint-Denis Clos des Mont Lulsants Vieilles Vignes (Premier Cru).
Färgen guldgul. Bokna gula äpplen, rostade fat och gammal champagne i doften. Torkade aprikoser, gammal champagne, gula äpplen och rostade fat i smaken med lite brännande eftersmak.
IMAG8519

Sammanfattningsvis bjöd Aligotévinerna på höga syror, gul frukt (plommon/äpplen), lite gröna toner, mineral, bra men försynta fat och lite vaxtoner.
IMAG8522

Övriga Aligoté-producenter som har bra ryckte enligt Tomas: Michel Bouzereau (Mersault), Michel Lafarge (Volnay), Domaine dÁuvenay (Leroys egen domän i Mersault), Sylvain Pataille (Marsannay, har flera vingårds-betecknade Aligoté) samt Alice et Olivier de Moor (Courgis, nära Chablis). Till dessa skall väl tilläggas (enl mig) Coche-Dury som gör en mycket dyr Bourgogne Aligoté. Pris för årgång 14 och 15 någonstans 1200-1500:-.

1. Goisot, Bourgogne Aligoté 2016, 140:- (2018), 1/0/7, 14p
2. Domaine de Villaine, Bouzeron 2016, 180:- (2018), 2/0/7, 13p
3. A. et P. de Villaine, Bouzeron 2014, 180:- (2018), 1/0/7, 14p
4. A. et P. de Villaine, Bouzeron 2009, 130:- (2011), 0/1/7, 15p
5. Thibault Liger-Belair, Bourgogne Aligoté Clos des Perrières La Combe 2014, 200:- (2017), 2/0/7, 16p
6. Arnaud Ente, Bourgogne Aligoté 2014, 399:- (2017), 0/0/7, 15,5p
7. Domaine Leroy, Bourgogne Aligoté 2008, 484:- (2017), 0/5/7, 12,5p
8. Domaine Ponsot, Morey-Saint-Denis Clos des Mont Lulsants Vieilles Vignes (Premier Cru) 2008, 1000:- (2018), 1/1/7, 16,5p
//TB

 

Wine Makers Lunch, Beaucastel + Tablas Creek

Enjoy Wine & Spirits bjöd in till lunchsittning med provning av viner från Château de Beaucastel och Tablas Creek (Paso Robles, USA). Den första behöver förmodligen ingen närmare presentation, men Tablas Creek var okänd för mig. Anledningen till att de framträdde tillsammans var att Tablas Creek hämtat inspiration från Château de Beaucastel där familjerna Perrin (Château de Beaucastel) och Haas (Tablas Creek) genom åren utbytt mängder av erfarenhet och intrycket är att Tablas Creek i princip försöker göra vinerna på samma sätt, med samma druvor och ”organiska” tillverkningsmetod som Château de Beaucastel, som i detta fall måste betraktas som ”originalet”. Hur väl lyckas man?

Matthieu Perrin (överst) och Jason Haas guidade oss genom en provning av 13 viner.

Jason Haas

Vita:

2015 Côtes de Tablas Blanc (26% viognier, 25% marsanne, 25% grenache blanc, 24% rousanne)

2013 Esprit de Tablas Blanc (70% rousanne, 20% grenache blanc,10% picpoul blanc)

2016 Châteuneuf-du-Pâpe Blanc (80% rousanne)

2012 Châteuneuf-du-Pâpe Blanc (80% rousanne)

Härligt med dessa vita sydfranska viner i alldeles egen stil. Lång från riesling, sauvignon blanc och chardonnay med höga syror. Här är det feta, vaxiga viner med citron och mineralitet. Rekommenderas inte som aperitif, men väl till mat, här i form av ”variation på svamp”. 2016 Châteuneuf-du-Pâpe Blanc är alldeles lysande och får av mig 18p, men även 2013 Esprit de Tablas Blanc är riktigt bra (16p+).

Röda:

2015 Côtes de Tablas Rouge (50% grenache, 30% syrah, 20% mourvèdre)

2014 Esprit de Tablas Rouge (40% mourvèdre, 35% grenache, 20% syrah, 5% counois)

2015 Coudoulet de Beaucastel red (10% cinsault, 40% grenache, 30% mourvèdre, 20% syrah)

2015 Perrin CdP ”Les Sinards” (40% grenache, 30% syrah, 30% mourvèdre)

Här blir det rött sydfranskt med mycket frukt (grenache), en del kraft (mourvèdre och syrah) och inte så mycket tanniner. Vinerna är unga, och goda redan nu, men blir garanterat bättra om 5-10 år. Här vinner 2014 Esprit de Tablas Rouge med 17p.

Sista flighten är det bara Château de Beaucastel:

2015 Clos des Tourelles Gigondas (16p+)

2015 Château de Beaucastel CdP Rouge (?, väldigt ung, svårbedömd)

2012 Château de Beaucastel CdP Rouge (17p)

2009 Château de Beaucastel CdP Rouge (18p)

2007 Château de Beaucastel CdP Rouge (18p)

Gigondas är gjord på 100% grenache, i övriga viner använde man alla de tretton tillåtna druvorna. 2009 och 2007 är fantastiska.

Stort tack till arrangören för en helgjuten upplevelse. Som sagt, kvalitén på Château de Beaucastel var ingen nyhet, men Tablas Creek var en trevlig bekantskap.

/PW

#1559 Champagne 2002 mot 2008

Jack G och Johan T hade slagit sig ihop för att låta oss få jämföra några olika champagner från 2002 och 2008. Om jag förstod försnacket rätt förespråkade Jack 2008 (som han menade skulle bli bättre om man gav dem lite mer tid) medan Johan höll på 2002 (för deras renhet/”cleana”).

De berättade även om den jämförande provning som hållets av ett antal experter (Jancis Robinson MW, Giles Fallowfield m.fl.). Utslaget där blev en knapp seger för 2002. Men nu var det alltså dags för AuZones egna experter att testa!
IMAG7510

Vin nr 1. Legras & Haas, Millésime 2002. Bröd, jäst, mineral och gul frukt i doften, smaken gul söt frukt, syra, kanderat citrusskal och bra mousse. Allmänna kommentarer var gräddigt, hasselnötter, russin och söt frukt. Ett underbart vin tyckte de flesta och gissade på 02.
IMAG7523

Vin nr 2. Legras & Haas, Millésime 2008. Doften stram, lite metallisk och citruslik. I smaken hög syra, torr gul frukt och lång eftersmak. Här gissade flera på en Blanc de Blancs och de hittade aromatiska rieslingtoner, grönpeppar i den lite tunna/anemiska smaken. 08 tror de flesta.
IMAG7525

Vin nr 3. Diebolt-Vallois, Fleur de Passion 2002. Lite stickig citrus, ngt trä, mineral och, tyvärr, blöt kartong i doften. Smaken stum och kort. Tyvärr defekt flaska så den utgick ur omröstningen.
IMAG7526

Vin nr 4. Diebolt-Vallois, Fleur de Passion 2008. Lite vegetal, passionsfrukt, mineral i den lätta doften. Syra, bornyr, passionsfrukt och stram eftersmak. Tropisk frukt/passionsfrukt hittade flera som även hittade en mineralitet i detta vin som hade en tydlig Blanc de Blancs profil.
IMAG7527

Vin nr 5. Dom Pérignon 2006. Doft av fat/trä, jäst, lite stickande kemiska toner och kalk/mineral. Smaken fat/trä, kalk/mineral och jästtoner. Någon liknade detta vid en vit bourgogne som körts i en sodastreamer. Beska, toffé och honung kände andra som var lite oense om syran (hög/låg).
IMAG7528

Vin nr 6. Mailly, Blanc de Blancs 2002. Jag kände mogen gul frukt, bokna äpplen, mineral och kanderade citrusskal i doften och gula äpplen, fat, syra och mineral i smaken. Många kände som jag bokna äpplen men även fat, fallfrukt och vegetala toner. Gissningarna gick mot 2002.
IMAG7529

Vin nr 7. Roederer, Cristal 2002. Doften kompakt med citrus, lite fat och mineral. I smaken syra, mineral, citrus och fat. Ett snyggt vin med lysande balans, mogen persika och bra syra i smaken. En mycket bra 02 tyckte flera.
IMAG7530

Vin nr 8. Roederer, 2008. Citrus, lite rostat bröd, jäst och gul frukt i doften, i smaken rostat bröd, syra, bra mousse och passionsfrukt. Här gissades på en Blanc de Blancs från 08. Några hittade rök, humle, persika och röd frukt samt lite hård syra.
IMAG7531

Sammantaget en mycket kul provning med goda champagner. Viken årgång är då bäst?! Jag tycker 2002 nu men kan ej förutsäga vad som blir av 2008 med mer lagring. Skall jag gissa tror jag de blir något liknande som 02.

  1. Legras & Haas, Millésime 2002, 100% Ch, 287:- (2010) 0/1/12, 17p
  2. Legras & Haas, Millésime 2008, 100% Ch, 345:- (2014) 0/1/12, 15,5p
  3. Diebolt-Vallois, Fleur de Passion 2002, 100% Ch, 465:- (2008), utgick
  4. Diebolt-Vallois, Fleur de Passion 2008, 100% Ch, 899:- (2018) 0/3/12, 15p
  5. Dom Pérignon 2006, 60% Ch 40% Pn, 900:- (2015), 3/5/12, 16,5p
  6. Mailly, Blanc de Blancs 2002, 100% Ch, 500:- (2018), 4/1/12, 18p
  7. Roederer, Cristal 2002, 45% Ch 55% Pn, 1500:- (2015) 3/1/12, 17p
  8. Roederer, 2008, 30% Ch 70% Pn, 549:- (2015) 2/0/12, 16,5p

//TB

#1556 Clos des Papes vertikal

Det är lätt att gilla (de röda) vinerna från Châteauneuf-du-Pape. Genom blandningen grenache-syrah-mourvèdere (GSM), och ibland några procent ”annat”, så får man fram viner med söt frukt och lagom mycket syra och tanniner med ljup och komplexitet, som går att dricka tämligen unga, men som utvecklas med lagring. Som kvällens värd, Markus Klasson, sa: ”Jag började i södra Rhône, men har nu alltmer börjat uppskatta vinerna från norra Rhône” (syrah). Så kan det vara, men det finns massor av toppenviner från södra Rhône. Ett av dessa är Clos des Papes med 65% grenache, 20% mourvèdre, 10% syrah och 5% ”annat”.

Första vinet har en mellanröd färg; en öppen, utvecklad doft med massor av grenache (jordgubbar). Fyllig, eldig smak med pepprighet och söt frukt. Typiskt grenache-vin. Utvecklad och god nu. Gissar på ca tio år gammal.
Svar: 2011 Clos des Papes

Andra vinet är betydligt mörkare, nästan blåsvart. Doften är ungt knuten med en trevlig örtighet. Smaken är outvecklad med mycket frukt, en hel del tanniner och balanserande syra. Bra vin, om än något ung. Gissar på max fem år gammal.
Svar: 201o Clos des Papes

Tredje vinet börjar få en lätt tegelfärg, även om det fortfarande är ganska mörkt. Doften är utvecklad med höstlöv, svamp och viss brett, inte de söta primäraromerna. Smaken är fyllig, eldig och fruktig, men till skillnad från doften så anar man att det behöver några år till för att nå zenit. Det bör vara ca tio år.
Svar: 2009 Clos des Papes

Fjärde vinet har en tydlig tegelfärg. Doften är härligt öppen med tobak och mörk frukt (mer syrah-morvèdre än grenache). Smaken är lång och utvecklad med perfekt balans mellan frukt, syra och tanniner.  Perfekt att dricka nu, och kvällen bästa vin hittills. Jag gissar på 2007.
Svar: 2008 Clos des Papes

Femte vinet är blåsvart i färgen. Det har en knuten, outvecklad doft med örter och viss brett. Smaken är fyllig och outvecklad men med mycket frukt, tanniner och eldighet. Ungt och svårbedömt. Kanske ca fem år gammalt?
2010 Domaine du Pegau (dvs en annan vingård)

Sjätte vinet är också rejält mörkt med blåa kanter. Doften drar mot violpastill, bokna äpplen och brett. Smaken är fyllig med rejäl syrlighet och mörk frukt. Känns som ett helt annat vin, väldigt naturvinsaktigt. Inte oävet, men heller inte min grej. Förstår dock dem som går igång på det här.
Svar: 2007 Clos des Papes

Sjunde vinet ger också en ungt intryck med den blåsvarta färgen och den knutna doften med viss rökighet. En fyllig, eldig smak med massor av frukt och vissa tanniner. Gott, ungt och med stor potential, ca fem-tio år gammalt?
Svar: 2006 Clos des Papes

Åttonde, och kvällens sista vin, är fortfarande ganska mörkt men tegelfärgen börjar komma fram. Doften är öppen, utvecklad med tobak och stall och smaken härligt fyllig med mörk frukt och längd. Ganska moget nu men blir nog ännu bättre om fem år. 10+ år gammalt.
Svar: 2005 Clos des Papes

Så till röstning (bäst/sämst/min poäng/pris idag)

1. 2011 Clos des Papes (0/2/17p/661 kr)
2. 2010 Clos des Papes (1/0/16p/800 kr)
3. 2009 Clos des Papes (0/0/16p/800 kr)
4. 2008 Clos des Papes (4/1/18p/800 kr)
5. 2010 Domaine du Pegau (0/2/16p+/739 kr)
6. 2007 Clos des Papes (0/5/15p/700 kr)
7. 2006 Clos des Papes (1/1/17p/700 kr)
8. 2005 Clos des Papes (5/0/17+p/700 kr)

Reflexioner? Inte lätt med årgångarna. Det som känns ungt är gammalt och tvärtom för många viner. 2007 är märklig. Ett stort år som inte levererar alls. Kan det vara flaskvariationer? Men visst är det goda viner som med fördel korkas upp till en schysst casserole, gärna gjord på lamm och tomatsås.

Tack Markus för en kul provning och bra viner.

/PW