Etikettarkiv: Mosel

Baden 5 februari

AuZone Baden 5 feb 2018

För tredje året i rad så bjöd de främsta vinodlarna i Baden och Mosel på en exposé av sina viner på Operaterrassen i form av “VDP Baden & VDP Mosel-Saar-Ruwer in Stocholm“. VDP är en sammanslutning av ca 100 högkvalitativa tyska vinproducenter. I år hade andelen från Mosel ökat så att det var 8 vingods från Mosel och 12 från Baden. Överlag var det många intressanta och bra viner som presenterades.

I Baden var vinåret 2016 vädermässigt inte lika soligt och generöst som 2015, vilket givit “slankare” viner, vilket många vinmakare från Baden välkomnar. Även 2017 ser ut att bli likt 2016 i detta avseende. I Baden produceras både röda och vita viner med tonvikten på “burgunderdruvorna” Spätburgunder, Weissburgunder och Grauburgunder. I Mosel är majoriteten av vinerna gjorda av rieslingdruvan.

Bland de intressanta vinodlarna från Baden kan nämnas Bercher, Dr. Heger, Schloss Neuweier, Salwey, Seeger och Stigler.

WG Bercher presenterade utmärkta vita viner av Grauburgunder (pinot gris) i olika kvalitetsklasser (Gutswein, Erste Lage, Grosse Lage), där deras 2016 Feuerberg Haslen GG (Grosses Gewächs) var klart bäst i stram och stenig stil. En påtaglig glycerol-oljighet i munkänslan skvallrar om koncentration. Det vinet bör man låta ligga minst 5 år innan det är utvecklat. På röda sidan hade Bercher utmärkta viner av Spätburgunder, den enklaste är 2015 Gutswein som är lättsam och trevlig med ljusa toner av sandelträ och lite jordgubbe. Mer tryck i juicen när man provar 2014 Sasbacher Limburg Erste Lage med tydligare ekkrydda och bra fruktkoncentration. Den är ganska syradriven, och behöver lite passande mat för att komma till sin rätt. Toppvinet 2015 Feuerberg Kesselberg Grosse Lage genererar köplust, men man måste klara den tydliga fatbehandlingen. Med ett par års lagring bör balansen infinna sig, ty frukten är rätt tät och klarar tid på rygg. Berchers röda viner var en av höjdpunkterna denna eftermiddag.

WG Dr. Heger från Ihringen är en klassiker i Baden. Till skillnad från många andra i Baden har de även riesling i sitt sortiment. De vita vinerna från 2016 av riesling, grauburgunder och weissburgunder presenterade god frukt men var fortfarande strama och behöver ytterligare tid för att utvecklas. Deras röda GG från Vorderer Winklerberg hade syrligt anslag med god frukt, lurviga tanniner och stor lagringspotential. Bör lagras åtminstone 3 år, gärna längre.

Schloss Neuweier presenterade vita rieslingviner och röda pinot-noir-viner. Alla finns numera i Systembolagets beställningssortiment. De vita vinerna från 2016 är fortfarande litet strama och behöver förmodligen litet tid att utvecklas. Det röda Neuweier Heiligenstein från 2015 var mer lättillgängligt men kan lagras för att utvecklas ännu mer.

WG Salwey från Oberrotweil hade vita viner från 2015, där deras Henkenberg Weissburgunder GG uppvisade läcker flinta, mineral och en förbluffande skärpt syra som lyfter vinet. Imponerande för att vara weissburgunder, som ofta kan kännas neutral. Kan lagras 5 år eller mer. Salwey visade även två grauburgunderviner, 2015 Henkenberg Grosse Lage (alltså samma vingård som ovan) hade nog fått ta lite tid i ekfat och kändes inte helt i balans. Däremot imponerade 2015 Eichberg Grauburgunder Grosse Lage med fet munkänsla härliga mineraler i rik stil. Intressant, en helt annan stil än t.ex. pinot gris från Alsace. På den röda sidan var Eichberg GG från 2014 hyggligt tillgängligt redan nu men kommer sannolikt att utvecklas med lagring. Generellt sett brukar nog Salwey imponera mer på röda sidan, kanske en lagringsfråga?

WG Seeger från Leimen strax söder om den gamla klassiska universitetsstaden Heidelberg presenterade goda vita och röda viner från sina odlingar om totalt 11,5 ha. Från Oberklamm (Grosse Lage) produceras både weissburgunder och grauburgunder, vilka båda redan nu (årg. 2016) var välbalanserade och lättillgängliga med god frukt. Rödvinet Heidelberger Herrenberg från 2014 var fortfarande stramt men med god frukt och behöver förmodligen ytterligare 5 år på flaska för full mognad. WG Seeger presenterade också en spännande rödvinscuvée baserad på spätburgunder, blaufränkisch och schwarzriesling från 2015 som heter Cuvée AnnA och har god lagringspotential.

WG Stigler har en bred palett av olika druvsorter. På vita sidan fanns en underbar silvaner (2016er Ihringer Winklerberg) med god frukt, spännande mineralitet och viss restsötma. Även om silvaner mest förknippas med Franken så är det en traditionell druvsort i delar av Baden. WG Stigler hade också en intressant 2015er Chardonnay GG från Winklerberg. På röda sidan förevisades en 2011 Schlossberg GG som fortfarande upplevdes som ungt och därmed visar på lagringspotentialen hos många badiska viner.

Vinstilsmässigt är Mosel och Baden tämligen olika och de kompletterar därför varandra på ett intressant sätt. Vinproducenterna från Mosel (med bifloderna Saar och Ruwer) presenterade nästan uteslutande rieslingviner – såväl torra som halvtorra och söta.

Maximin Grünhaus presenterade huvudsakligen årgången 2016 som inte var lika varm som 2015 men som ger viner som är välbalanserade med pigg syra och för kvalitetsklasserna Kabinett och Spätlese med god matchande sötma. De bästa vinerna var från Grosse Lage Abstberg, där 2016er Kabinett var en makalös uppvisning i balans mellan sötma och syra på det där viset som bara Mosel klarar av att prestera. Även 2015er Spätlese imponerade i samma stil, klart köpläge här om tillfälle gives.

Vinerna från Reinhold Haart 2016 var lätta i stilen och behöver nog ytterligare litet tid att komma helt till sin rätt. Haart presenterade 3 GG-viner – Grafenberg, Goldtröpfchen och Ohligsberg, som alla visade god potential inför framtiden. Vi fick också prova en makalöst bra Goldtröpfchen Spätlese från 2008, som uppvisade aromatiska mognadstoner (Firne) och gott samspel mellan sötma och rieslingsyra, vilket visar på de ypperliga utvecklingsmöjligheterna för moselviner. Stort vin, hart när omöjligt att spotta!

Karthäuserhof utanför Trier är en klassiker i Mosel-Saar-Ruwer, som haft lite gungig historik de senaste decennierna men som nu är tillbaka i mycket god form. Deras genomgående utmärkta kollektion från 2016 uppvisade frisk syra med fin matchning av god frukt och läcker sötma för Kabinett och Spätlese. Deras Grosse Lage Karthäuserhofberg fick glänsa extra mycket i en Spätlese från 2008 och en Auslese från 2004. Speciellt den senare var makalös, en uppvisning i fjällbäcksliknande renhet och balans. En stor vinupplevelse, riesling när den är som bäst.

Reichsgraf von Kesselstatt hade också utmärkta viner, där 2014er Nies’chen GG och 2016er Goldtröpfchen Kabinett var extra minnesvärda. En Grosse Lage Auslese från 2003 (Josephshöfer Riesling Auslese Lange Goldkapsel #6) visade återigen att moselviner har ett långt liv.

Schloss Saarstein presenterade en pinot blanc från 2015 som var välbalanserad med god frukt och läcker syra. De hade också en nytappad 2017 Schloss Saarstein Riesling trocken som naturligtvis behöver mer tid på sig men som ändå redan nu visade på goda framtidsutsikter. De bästa vinerna från Schloss Saarstein var från deras Grosse Lage Serriger Schloss Saarsteiner – 2015 Riesling Kabinett och 2011 Riesling Auslese.

Nik Weis – St. Urbans-Hof förenklar för konsumenterna genom att ha vita etiketter på viner i torr stil medan svarta på dem i söt stil. Deras kollektion från 2016 var ypperlig – både på torra och söta sidan. Den bästa av de torra var 2016er Wiltinger “Alte Reben” med en god frukt, pigg syra och ett uns restsötma. På den söta sidan toppade Bockstein, som är ett Grosse Lage, både med Kabinett och Auslese. Kabinetten naturligtvis mer tillgänglig redan nu men båda med god lagringspotential.

Sammanfattningsvis bjöd årets upplaga av Baden- och Moselvindagen på många spännande och smakrika vinupplevelser från två högintressanta tyska vindistrikt.

För AuZone

BP & ET

Annonser

VDP Operaterrassen 5 februari 2018

Givakt.

VDP, smaka på de tre bokstäverna till att börja med. Verband Deutscher Predikatsweingüter. Erkänn att du nästan intar enskild ställning när de korrekt artikulerade orden når dina trumhinnor. Klanderfri ordning inom vinvärlden kan vi gott och väl visa lite uppskattning för och humma lite instämmande till. Cirka 200 odlare har genom ett privat organ skapat en relativt tydlig klassificering som efter ett visst pluggande fastnar ganska lätt. Jämför gärna med Maslows Behovspyramid. Gutswein nere vid basen av triangeln och Grosse Lage när livet är på topp.

Manöver

Vi marscherar medelst civila steg in till Operaterrassen. En viss aktning kommer helt utan kommando, det är fint besök i salen.

Baden har tolv representanter på plats. Tyskland produktion består till en tredjedel av röda druvor och en hel del kommer härifrån. Vi som anmält oss till Lenas provning på torsdag, rött från Tyskland, kommer säkert att få smaka något från detta 40 mil långa distrikt. 15 818 ha odlingar varav 566 ha klassat som VDP.

Mosel har åtta representanter med bord reserverade och distriktet behöver knappast någon ytterligare presentation. Dessvärre lämnade SA Prüm och Van Volxem walk over och borden gapade tomma. Mosel har näst flest producenter under VDP-flagg, 30 stycken. Bara Rheingau har fler med sina 36 VDP-klassade producenter. 8 792 ha varav 477 ha under VDP-flagg.

Mittelrhein. Alla som har smakat ett vin från Mittelrhein upp med en hand…! Nehepp, inte det. Fem VDP-klassade odlare sörjer för att 63 ha vårdas på bästa sätt. Produktionen hos de fem odlarna ligger mellan 50 – 130 000 flaskor per år. Distriktet omfattar totalt 468 ha. Vi gör honnör för denna Kleiner Kämpfer. En producent var annonserad men dök inte upp varför vi får vandra vidare lyckligt ovetande om distriktets förträfflighet.

Fältlystring

Haart 1

Reinhold Haart, en krävande producent. Mosel.

Med undantag för deras Piesport Riesling Trocken, VDP Ortswein, var övriga torra flaskor säreget tuffa med en mineralisk, knastrande torrhet och längd, grapetoner och en viss bitterhet. Synnerligen omogna och frågan är hur många med handen på hjärtat som uppskattar denna tydlighet. Men samtidigt som man brottades med de effektfulla vinerna kunde man inte undgå att imponeras av hantverket och önska att man hade ett antal lådor för lagring. Grafenberg, Goldtröpfchen och Ohligsberg, samtliga GG, var fantastiska tungviktare inom segmentet.

Den söta delen representerades av Piesport Riesling Kabinett 2016, VDP Ortswein, med en spritzighet, ganska tydlig sötma och svinhög syra. Ni får säga vad ni vill men den här måste få landa lite till i flaskan innan den korkas upp. Goldtröpfchen Riesling Spätlese 2008, VDP Grosse Lage, uppvisade så otroligt mycket mer efter sina nio år i flaskan. Ljuvlig doft med behaglig sötma och grönt gräs. Gräddig känsla med ljuvligt, behaglig sötma med nougattoner som bars upp på ett fint sätt av en skön syra och en fantastisk längd. Om jag är riktigt ledsen någon dag skall jag ta ett glas av detta vin så kommer solen att skina igen.

Grunhaus 1

 

Maximin Grünhaus, enkel att tycka om. Mosel.

Redan deras instegsvin Maximin Grünhaus Riesling Trocken 2016, VDP Gutswein, bjöd på en tydlighet och kvickhet som var lätt att ta till sig. Karaktär för en ringa slant. Uppe på toppen av VDP-pyramiden representerades producenten av en GG som följdes av en Feinherb, en Kabinett och en Spätlese. De två första från odlingslotten Herrenberg och de två sista från Abtsberg. GG´n var fantastiskt god redan som ettåring, 2016, med vad jag vill kalla elegans och en behaglig längd. Det lilla anslaget av sötma i Feinherb var omöjligt att inte bli förtjust i. Kabinetten hade en sådan smekande sötma, uppbackad av den renaste syran att jag direkt tänker på en välkänd sommeliers liknelse vid ”änglakiss”. Ynka 7,5 % gör att du aldrig behöver tveka på att ta ett glas till. Utan tillgång till priser kanske man skall passa sig för en rekommendation men husets hela stil var väldigt lätt att tycka om.

Schloss

Schloss Saarstein, ungdomlig lätthet. Mosel

Som en katt bland Hermeliner serverades Saarstein Pinot Blanc trocken, 2015. Vinet uppvisade en viss bitter touch och en inte fullt så angenäm eftersmak. Samtidigt kan man tycka att det är vågat att servera vinet mitt bland alla goda Rieslingviner. Ännu modigare var greppet att servera ett vin från 2017 som buteljerats för bara en vecka sedan. Nej det var inte gott och samtidigt kan man fråga sig hur många som klarar av att utvärdera ett så omoget vin. Jag gör det i alla fall inte. Följande viner var Schloss Saarstein 2016, Spätlese trocken och Kabinett Feinherb. Bägge med lovande dofter men som inte möttes av en motsvarande smakupplevelse. De kändes för unga och Kabinetten hade en spritzighet inte riktigt hörde hemma här. Som ni hör hyllas inte producenten men jag undrar om inte de två första, högst märkliga, vinvalen färgade synen på hela producenten.

Salwey 1

Salwey, ger Grauburgunder ett helt nytt ansikte. Baden.

Även Salwey välkomnade besökarna med en ”Weissburgunder” men var kloka nog att ta i lite. En torr Grosse Lage i prisklassen 250 kr med förförisk, och odefinierbar, doft och en smörig blommighet. Därefter följde två Grauburgunder GG som var så långt bort från Alsaces Pinot Gris du kan tänka dig. Henkenberg och Eichberg, bägge från 2015, GG. Bägge saknade den, vad skall man kalla det, sötma av torkade frukter som Alsace bjuder på. Här var man mer inne på en elegant krispighet med mjuka och varma kryddor. Doften av Eichberg fick den angenäma effekten att håren på underarmarna reste sig.

Två röda presenterades, Henkenberg och Eichberg. Bägge Spätburgunder GG från 2014. Intressant var att representanten hävdade att de högst ogärna släppte sina viner lika tidigt som alla andra. 2014 kan knappast kallas moget men Eichberg Spätburgunder GG var definitivt en upplevelse redan nu. Mjuk och tydlig ekton. Detaljerad smak med behagliga men tydliga tanniner, ett kraftigt bett och med en fantastisk längd. 39 Euro på deras hemsida.

Seeger 1

Seeger, genomgående en välproducerad känsla. Baden.

Det börjar bli en vana att få Weissburgunder i första glaset men den här avvek en aning genom sin lagring på fat. Oberklamm Weisser Burgunder GG 2016. Supertydliga, nya, ekfat men på ett väldigt behagligt sätt, mild grape, sinnrik syra och fin längd. Nästa glas fylldes med Oberklamm Grauburgunder GG och bjöd på en av dagens läckraste upplevelser. Behagligt, supertydlig ek, gräddig och nästan söt doft, svingott men ungt, torrt och med gräddig känsla.

På den röda sidan stoltserade Heidelberger Herrenberg Blauer Spätburgunder trocken 2014. Smaken var lika lång som namnet och vinet hade en omfamnande kropp och kraftig tydlighet. Röd javisst men mer mot det mörkröda hållet och en överraskande mogen känsla. Sista glaset fylldes med Cuvée AnnA 2014 vilket var en blandning av Spätburgunder, Blaufränkisch och Schwarzriesling. Gamla ekfat, mjuk kryddighet och en viskande lätt syra. En annorlunda upplevelse som var svår att placera i ett fack.

 

Lediga.

VDP rymmer merparten av de namnkunniga producenterna. En och annan kanske protesterar med hänvisning till ”fria” odlare av hög kvalitet som inte är medlemmar och det ligger helt säkert någonting i det. Men i akt och mening att främja kvaliteten och även ryktet av kvalitet har VDP lyckats riktigt bra. Tanken är att om du greppar en flaska med märkningen VDP skall du på goda grunder veta vad den innehåller. GG, de olika predikaten eller de prisvänliga Gutswein.

Häng av dig uniformskappan, knäpp upp översta knappen och luta dig tillbaka med några tyska droppar i glaset. Men låt dig för allt i världen inte ryckas med av tyskarnas eget konsumtionsmönster där de bälgar i sig allting väldigt ungt. Köp, glöm bort och njut av vinet först efter att år av damm lagt sig över flaskorna.

”MUCK”

Sven-Olof Johansson för AuZone