Att hela samhället för tillfället inte är som det brukar återspeglades även i KM när arrangören, alltid närmast föregående års vinnare, presenterade sedvanliga 4 vita viner och, till allas förvåning, 5 röda viner. Vad blir det nästa gång? 1 Madeira och 12 saké? Nåväl, bara att hugga in.
Uppladdningen var på sedvanligt vis allt annat än optimal för egen del; för lite nattsömn, wokad biff med hyggligt stark svartpepparsås till middag strax innan provningen plus en liten såsdränkt bit biff som fastnade i halsen med 40-minuters hosta som följd. Turligt hanterades hostattacken på både buss och tåg så att de därhemma inte behövde oroa sig.
Nåväl, provningen skulle ske i två omgångar, en vit och en röd (vissa saker var iaf normala), poäng för druva (8 p), land (4 p), distrikt (4 p), årgång (2 p) och övrigt såsom deldistrikt, odlare, färg på brevpappret etc (2 p), totalt max 20 p per vin och eftersom det var 9 viner, max 180 poäng. ”Allt under 178 är lite skämmigt” som vi ödmjukt brukar säga. För att mildra skammen något ges möjlighet till ett alternativt svar, plan B eller ”högerfilen” om så önskas, vilket ger halv poängskörd. Mina rätta svar brukar av okänd anledning ofta hamna i högerfilen, liksom jag själv på E4:an. Nog om detta, nu blir det åka av.
Belysningen i AuZones nya krypin är på kvällstid lite mer åt det ”mysiga” hållet. Inget fel på det, men det är inte helt optimalt när man ska försöka bedöma färgen i ett vin. Nåja, på med lampan på mobilen och vips var alla viner klart ljusgula (de vita) eller klart röda (de röda).
Första vita
Ljust gul, klar i färgen. Sniffar försiktigt och hittar…lite petroleum, mineraler, citrus och lite limezest. Ganska tät och komplex doft. Ger helt klart riesling-vibbar, men det är något inte stämmer även om allt talar för riesling. Är det frånvaron av tydligheten i petroleum som spökar? Tar en liten klunk och får en bra syra och intensiv smak, även om den är ganska kort. Ingen typisk rieslingkänsla här heller, dessutom ingen påtaglig restsötma som är vanlig för riesling. Ger även ett moget intryck. Några funderingar senare hittar jag dessutom lite knallpulver i doften och druvkärnor i eftersmaken. Nu blir det klurigt; riesling eller chardonnay? Druvkärnorna lurar mig att börja fundera på Chablis Grand Cru, men knallpulvret talar emot. Första intrycket (riesling) är alltid rätt så jag frångår mina principer och skriver chardonnay, Frankrike, Bourgogne, 2009 med garderingen riesling, Tyskland, Rheingau, 2011 och Breuer.
Facit: Riesling, South Australia, Clare Valley. 2003 Grosset Polish Hill (400 kr).
Riesling gav iaf 4 poäng av 20 möjliga. Fenomenalt.
Andra vita
Klar och ljusare gul än föregående vin. Sniffar i glaset och hittar mineral, lite Nivea-känsla, doftar ”lätt” och en aning Päronsplitt. Vad kan det här vara? Det närmaste jag kommer att tänka på är en Keller Trocken som vi testade inför förra årets KM. I munnen är vinet kort i smaken, Päronsplitt hänger kvar, aningen oljig men slinker ner väldigt lätt, viss spritzighet finns även med i bilden. Ingenting talar för att det är en riesling, men i brist på annat skriver jag riesling, Tyskland, Nahe, 2017, Keller. Vad kan gå fel, liksom? Garderingen får bli grüner veltliner, Österrike, Alsace, 2016. Solitt.
Facit: Melon (eller Muscadet), Frankrike, Loire, Muscadet de Sèvre-et-Maine sur lie. 2018 Muscadet Château de Cléray (89 kr).
Hoppla! Lite oväntad druva och 0 poäng av 20 möjliga. På plussidan; blev ånyo påmind om att det är ett utmärkt vin till ostron om man vill framhäva ostronen. Vill man istället att vinet ska framhävas serveras lämpligen ostron till Champagne eller Chablis Grand Cru.
Tredje vita
Klar, men aningen mörkare gul till färgen. Tät doft, aningen vinbärsblad i bakgrunden, får lite ekfatsvibbar och börjar genast tänka på en ekad sauvignon blanc från Bordeaux. I munnen ganska syrlig, bra och trevlig smak som hänger kvar ett bra tag, ger ett lite ”fett” intryck. Jaha, kan det vara chenin blanc? Mnja, det finns kanske lite våt halm i doften om man får för sig det, men är det inte lite vinbärsblad ändå? Semillon då? Äh, det får bli sauvignon blanc, Frankrike, Bordeaux, 2014 och som gardering semillon, Sydafrika, Central Otago, 2011. Om det inte är sauvignon blanc kanske det är semillon. Om det inte är Frankrike kanske det är Sydafrika. Om det istället råkar vara Nya Zeeland kan det ju vara Central Otago, vilket egentligen är helt fel för jag tänkte på Marlborough.
Facit; Chardonnay, USA, Kalifornien, Sonoma. 2017 Charles Heintz Chardonnay (949 kr).
Jomenvisst. Som vanligt faller alla pusselbitar på plats när man får se flaskan. Suck och stön. Andra nollan på raken. Vita viner är ju verkligen min hemmaplan. Eller kanske inte. Alls.
Fjärde vita
Klar och ljust gul till färgen. I näsan lite gammal stencileringsapparat blandad med Rank Xerox-kopiator från 1976. Påminner en hel del om hur det brukade lukta på kontor förr i tiden. Vinmässigt känns det helt obekant och ger ingen ledtråd. Kanske liten doft av Piggelin. Är årets KM-tema gamla isglassar, undrar jag för en stund. I munnen får jag en tropisk cocktail med lite Piggelin på toppen, nästan lite beska dessutom. Jag känner mig som Reine Brynolfsson i Black Jack; ”det är helt blankt”. Jaha, kan det vara en pinot blanc från Alsace eller någon obskyr (nåja) druva från Italien? Det får bli pinot blanc, Frankrike, Alsace, 2017. Som alternativ blir det arneis, Tyskland, Mosel, 2015. Varför inte liksom?
Facit; Gewurtztraminer, Frankrike, Alsace. 2018 Gewurtztraminer rèserve, Gustave Lorentz (109 kr).
Jaja, land och distrikt var ju rätt men i övrigt inte mycket att skryta med. Något senare när vinet värmts upp lite kom det typiska blomstervattnet fram och hur jag inte kunde identifiera en gewurtztraminer var en gåta. ”Vem fan har med en gewurtztraminer på ett KM?”, undrade en deltagare och jag var benägen att hålla med. Dock, i ett KM skadar det inte att kunna allt och jag har en liten bit kvar. Faktiskt ganska lång bit. Eller mer korrekt; en ganska lång bit innan det ens blir en lång bit.
Nytt för årets KM var att arrangören valde att satsa på ett jämnt flöde i provningen så någon ställning i halvtid efter den vita omgången fick vi med andra ord veta först när vi provat även de röda. Funkade alldeles utmärkt och undertecknad slapp genomgå frossbrytningar och håravfall i pausdiskussionerna.
Över till den röda omgången:
Första röda
Liten tegelton i kanten. Doftmässigt; mest ”gammalt vin”, bränt eneträ och rökigt. Faktiskt en hel del rök på gränsen till otömt askfat. Vad är detta? I munnen syrligt, inte överdrivet med kropp kvar. Finns det något grönt och stall i bakgrunden? Provar igenom alla viner och återkommer till rök-vinet igen, men blir inte mycket klokare. Känns inte riktigt som Sydafrika eftersom det här är bränt trä och inte brinnande bakelittelefoner, kan det vara en gammal Bordeaux? Äh, det får bli merlot, Frankrike, Bordeaux, 2000 med cabernet sauvignon, Sydafrika, Stellenbosch, 2004 som gardering.
Facit; Syrah, Frankrike, Rhône. 2000 Crozes-Hermitage från Alain Graillot (400 kr).
Spikade årgången, man är ju ett under av skicklighet. Eller tok-tur. Lite senare när vi i väntan på rättning pratade om vinerna klämde Erik H ur sig ”Côte Rôtie eller kanske Crozes-Hermitage på ettan”, vilket ju var något av en fullträff; skickligt! När vinet fått lite mer luft var det ju självklart att det var gammal Nordrhônsk syrah som befann sig i glaset; rökigheten härstammade ju från den rökta charken.
Andra röda
Tydlig tegelton, ger ett gammalt intryck snarare än moget, doftar jordkällare och slaktavfall blandat med lite våt hund. Syrlig i munnen, faktiskt hyggligt god, lite körsbärskärnor och bittermandel tycker jag mig kunna hitta. Chianti-känsla? Eller är det en gammal Brunello? Sangiovese med ålder? 2005? Nja borde vara äldre? Kan det här vara en gammal Crozes med tanke på slaktavfallet i doften? Blir inte mycket klokare och skriver ner sangiovese, Italien, Toscana, 1998, Brunello di Montalcino. Reservsvaret får bli syrah, Frankrike, Rhône, 2002, Crozes-Hermitage.
Facit; Cabernet sauvignon, Frankrike, Bordeaux, Médoc. 1970 Ch Leoville Las Cazes (500 kr).
Jahapp, Frankrike var ju i alla fall rätt. Röda viner är ju också helt klart min paradgren. Nåväl, vi kunde konstatera att när en del viner uppnår tillräcklig ålder börjar de likna varandra och helt enkelt kan benämnas som ”gammalt vin” smak och doftmässigt. Även om jag lyckades pricka förra vinets årgång var jag en liten bit ifrån på det här vinet, milt uttryckt.
Tredje röda
Klart röd, ljus i färgen. Ganska anonym i doften, färgen kan ge intryck av pinot noir. Smakmässigt lätt med viss syra, ingen direkt protest i munnen. Kan det vara pinot? Finns inga tydliga markörer på det även om det påminner lite om pinot så med andra ord skulle det kanske kunna vara gamay, dvs en Beaujolais fast lite högre klassad, typ Cru, säg Morgon. Hittar jag inte lite körsbärskärnor också månntro…? I så fall pekar det på dolcetto, jag brukar kunna förväxla de båda druvorna emellanåt. Å andra sidan, jag brukar ju uppenbarligen förväxla det mesta hela tiden. Nja, det får ändå bli gamay, Frankrike, Bourgogne, 2014 och Beaujolais. Som alternativ blir det dolcetto, Italien, Piemonte, 2017.
Facit; Nerello Mascalese, Italien, Sicilien, Etna, Planeta. 2016 Eruzione 1614, Planeta (279 kr).
Ahh, just det, nerello mascalese är för mig lite av Siciliens pinot noir, men jag saknade den vulkaniska mineraliteten som annars brukar vara ganska tydlig i Etna-viner, som tex hos Girolamo Russo eller Tentua delle terre nere. Nåja, Italien gav ju i alla fall lite poäng.
Fjärde röda
Klar röd, inte alltför tät färg. Stoppar näsan i glaset och känner….haveri…TCA. Huvva. Vips halade arrangören fram den andra flaskan av samma vin och här var det helt annan melodi; mer multna löv som ger tydlig pinot-känsla. I munnen ändå ganska lätt och med viss syra och påminner nästan lite om närmast föregående vin. Pinot, Frankrike, Bourgogne, 2014? Tja, verkar rimligt. Men om det inte är Bourgogne då? Nja, kanske gamay, kanske Tyskland (även om det inte känns helt 100), kanske Oregon om det är en amerikan och kanske 2016? Det får det bli.
Facit; Pinot noir, USA, Oregon. 2014 Cuvée Laurène från Domaine Drouhin Oregon (595 kr).
Boom! Där satt…några rätt i alla fall. Jag upplevde vinet som inte riktigt extra-allt fast det hade USA som avsändare.
Femte röda
Tät mörkt röd färg. I näsan en hel del smörkola och lite mynta/eukalyptus. Jahapp, helt klart Australien, något annat känns näst intill otänkbart. I munnen då? Jo, lite besk, men jag tycker att myntan känns dominerande och hur jag än letar hittar jag inga tydliga markörer för vare sig syrah eller cabernet sauvignon. Det står tvärstill i sinnena och jag lär inte komma längre ens om jag så får reda på vilket vin det är så det får bli cabernet sauvignon, Australien, Barossa, 2015. Plan B blir syrah, USA, Kalifornien och 2014. Det måste ju bli åtminstone 18 poäng.
Facit; Tempranillo, Spanien, Rioja. 2011 Ysios Rioja (0 kr).
Ehh…0 poäng igen. Kul. Nåväl, det här var kanske inte riktigt den Rioja man tänker sig som normalt doftar som fingrarna gör efter en kräftskiva. Ja, givet att man skalat kräftor förstås och inte förätit sig på paj eller andra märkliga tillbehör.
Hur summerar man bäst årets KM? Tja, med tanke på att det är årets vinnare som ska arrangera 2021 års KM kan man lugnt säga att jag hamnade på betryggande avstånd från att ens riskera att vara i närheten av att arrangera. Ytterligare en nyhet för i år var ett dignande prisbord som innebar att alla deltagare fick pris; en mycket trevlig tröst för ett lite stukat vin-ego. På tredje plats hittar vi en tidigare Mästare i form av Jörgen. På andra plats, en uppenbarligen erfaren rookie i sammanhanget; Alexander och på första plats på mästerliga 86, nej 88, nej 92, nej faktiskt 93 poäng en erfaren förstagångsmästare vid namn Erik H! Han har enligt egen utsago sedan tidigare en flock med andra- och tredjeplatser så det var en värdig vinnare som vann välförtjänt.
Arrangören hade ännu inte slut på nymodigheter och för att fira den nyblivna mästaren halade arrangören helt sonika fram en flaska väl kyld 2008 Rapaura Series Brut Cuvée från Stoneleigh Marlborough med bra mousse och trevliga mognadstoner. 100% Chardonnay och omkring 150 kr i restaurangsortimentet.
Färdiga? Inte alls, nu vankades det tilltugg och att arrangören hade gjort inköpen på lunchen när han var som hungrigast gick inte spårlöst förbi; skinka, salami, burrata, tomater (kan det ha varit Brandy Wine black?), sallad, pastejer, paté, sås, getost, cheddar och något mer som jag glömt bort. Med en mättnad som Mr Creosote var det bara att rulla mot pendeltåget.
Stort tack till Anders K för ett utmärkt arrangerat KM med utmanande viner och ett stort grattis till Erik H för en mycket välförtjänt seger!
Vi passar även på att tacka de som bidrog till det dignande prisbordet (jag fick med mig en bok om riesling, lämpligt nog, och en korkskruv); Pernod Ricard Sweden, Divine, Terriffic Wines samt Johan Lidby Vinhandel.
/The Wall
AuZine 