#1556 Clos des Papes vertikal

Det är lätt att gilla (de röda) vinerna från Châteauneuf-du-Pape. Genom blandningen grenache-syrah-mourvèdere (GSM), och ibland några procent ”annat”, så får man fram viner med söt frukt och lagom mycket syra och tanniner med ljup och komplexitet, som går att dricka tämligen unga, men som utvecklas med lagring. Som kvällens värd, Markus Klasson, sa: ”Jag började i södra Rhône, men har nu alltmer börjat uppskatta vinerna från norra Rhône” (syrah). Så kan det vara, men det finns massor av toppenviner från södra Rhône. Ett av dessa är Clos des Papes med 65% grenache, 20% mourvèdre, 10% syrah och 5% ”annat”.

Första vinet har en mellanröd färg; en öppen, utvecklad doft med massor av grenache (jordgubbar). Fyllig, eldig smak med pepprighet och söt frukt. Typiskt grenache-vin. Utvecklad och god nu. Gissar på ca tio år gammal.
Svar: 2011 Clos des Papes

Andra vinet är betydligt mörkare, nästan blåsvart. Doften är ungt knuten med en trevlig örtighet. Smaken är outvecklad med mycket frukt, en hel del tanniner och balanserande syra. Bra vin, om än något ung. Gissar på max fem år gammal.
Svar: 201o Clos des Papes

Tredje vinet börjar få en lätt tegelfärg, även om det fortfarande är ganska mörkt. Doften är utvecklad med höstlöv, svamp och viss brett, inte de söta primäraromerna. Smaken är fyllig, eldig och fruktig, men till skillnad från doften så anar man att det behöver några år till för att nå zenit. Det bör vara ca tio år.
Svar: 2009 Clos des Papes

Fjärde vinet har en tydlig tegelfärg. Doften är härligt öppen med tobak och mörk frukt (mer syrah-morvèdre än grenache). Smaken är lång och utvecklad med perfekt balans mellan frukt, syra och tanniner.  Perfekt att dricka nu, och kvällen bästa vin hittills. Jag gissar på 2007.
Svar: 2008 Clos des Papes

Femte vinet är blåsvart i färgen. Det har en knuten, outvecklad doft med örter och viss brett. Smaken är fyllig och outvecklad men med mycket frukt, tanniner och eldighet. Ungt och svårbedömt. Kanske ca fem år gammalt?
2010 Domaine du Pegau (dvs en annan vingård)

Sjätte vinet är också rejält mörkt med blåa kanter. Doften drar mot violpastill, bokna äpplen och brett. Smaken är fyllig med rejäl syrlighet och mörk frukt. Känns som ett helt annat vin, väldigt naturvinsaktigt. Inte oävet, men heller inte min grej. Förstår dock dem som går igång på det här.
Svar: 2007 Clos des Papes

Sjunde vinet ger också en ungt intryck med den blåsvarta färgen och den knutna doften med viss rökighet. En fyllig, eldig smak med massor av frukt och vissa tanniner. Gott, ungt och med stor potential, ca fem-tio år gammalt?
Svar: 2006 Clos des Papes

Åttonde, och kvällens sista vin, är fortfarande ganska mörkt men tegelfärgen börjar komma fram. Doften är öppen, utvecklad med tobak och stall och smaken härligt fyllig med mörk frukt och längd. Ganska moget nu men blir nog ännu bättre om fem år. 10+ år gammalt.
Svar: 2005 Clos des Papes

Så till röstning (bäst/sämst/min poäng/pris idag)

1. 2011 Clos des Papes (0/2/17p/661 kr)
2. 2010 Clos des Papes (1/0/16p/800 kr)
3. 2009 Clos des Papes (0/0/16p/800 kr)
4. 2008 Clos des Papes (4/1/18p/800 kr)
5. 2010 Domaine du Pegau (0/2/16p+/739 kr)
6. 2007 Clos des Papes (0/5/15p/700 kr)
7. 2006 Clos des Papes (1/1/17p/700 kr)
8. 2005 Clos des Papes (5/0/17+p/700 kr)

Reflexioner? Inte lätt med årgångarna. Det som känns ungt är gammalt och tvärtom för många viner. 2007 är märklig. Ett stort år som inte levererar alls. Kan det vara flaskvariationer? Men visst är det goda viner som med fördel korkas upp till en schysst casserole, gärna gjord på lamm och tomatsås.

Tack Markus för en kul provning och bra viner.

/PW

 

Annonser

#1552 Crichët Pajé

AK drog ihop den här troligen världsunika provningen på Roagnas Prestigebarbaresco. Ansatsen att få ihop en vertikal av denna otroligt exklusiva “filé”-bit av Barbarescovingården Pajé. Första årgången av vinet lär ha varit 1978 och vingården är endast 0,5 ha. 1982 producerades det 8000 buteljer och år 2000 endast 2000 buteljer. Vinet görs i snitt vartannat år och lite speciellt är att årgång 2002 sägs vara extremt bra. Specifikt för vinet är att det skalmacereras i upp till 3 månader.

IMG_8643

Dagens viner:

1. 2000    Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco

Mörk, rubinröd färg med tydlig gulkant. Mogen, eterisk doft med läcker lite solbakad doft. Bred och rik, bra!

Tannindriven, komplex, lång och fyllig men elegant smak. Mogen, läcker, balanserad, lite blodapelsin och eteriska tanniner.

2. 1996    Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco   

Rubinröd färg med tydlig gulkant. Mogen, lätt oxiderad, komplex doft med lite fat. Aning lakrits och metall, efterhand mandel, smör och lite stall.

Komplex, koncentrerad, tanninstinn smak. Läckra precisa syror och lite robust frukt.

3. 1996    Roncaglie Riserva, Poderi Colla, Barbaresco   

Brunröd färg. Komplex, rosig och mogen doft. Rikedom och läckra köttiga toner, kryddor och mocka/kaffe.

Komplex, kryddig, torr, stram och lång smak med örter och mint. Koncentrerad och tannindominerad.

4. 1996    Rabajá, Giuseppe Cortese, Barbaresco

Mörkröd färg med lite brunt i kanten. Stallig, komplex, lång och rosig doft med bred frukt och lite mandellikör. Moget!

Tanninstinn, fyllig men stram smak med mycket, men lite uttorkad, frukt. Lång och balanserad!

5. 1996    Tignanello, Antinori, Toscana IGT

Mörkröd färg med lite brunt i kanten. Stadig, robust fruktighet och komplex, fruktdriven mognad. Lång lite brödig / sockrig doft med en hel del fat och eteriska toner. Örtigt.

Fruktdriven, fatig och komplex smak med lite råa toner och inslag av metall.

6. 1988    Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco

Ljusröd färg med kraftig tegelton. Stallig, läcker, komplex doft med mycket brett. Sval örtighet med lakrits. Moget!

Fruktsyrlig, superelegant, läcker, rosig frukt men intensiv och lite spetsig syra. Superläckert!!

7. 1982    Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco.

Rödbrun färg med tegelkant. Elegant, läcker, fyllig, mogen och lite örtig doft. Nära OTH men ok.

Aning TCA i smaken, oklart. Torr mogen lite kartig frukt, stumhet, syradrivet.

IMG_8644

Dagens uppställ

  1. 2000, Crichët Pajé,Roagna, Barbaresco, Nebbiolo, 10/17/2012, Bristly, 1 299 kr, 1 949 kr, 0/0/13, 17,5p
  2. 1996, Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco, Nebbiolo, 11/11/2011, Töpler, 835 kr, 1 337 kr,  0/2/13, 16p
  3. 1996, Roncaglie Riserva, Poderi Colla, Barbaresco, Nebbiolo, 11/9/2016, Carosso Walter, Alba, 720 kr, 792 kr, 2 /2/13, 19,5p
  4. 1996, Rabajá, Giuseppe Cortese, Barbaresco, Nebbiolo, 4/21/2017, Privatimport, 1 348 kr, 1 348 kr, 0/2/13, 16p
  5. 1996, Tignanello, Antinori, Toscana IGT, 80 Sangiovese+20 CS, ?, Skönstaxering, 500 kr, 1/3/13, 15,5p
  6. 1988, Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco, Nebbiolo, 11/11/2011, Töpler, 928 kr, 1 485 kr, 8/1/13, 19p
  7. 1982, Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco, Nebbiolo, 11/11/2011, Töpler, 1 106 kr, 1 769 kr, 2/3/13, 15p

– Tack för fantastiska viner!

/JT

 

#1555 Cabernet Franc, Loire

IMAG7254

I centrum för AuZones provare denna dag (3 maj) syns provningsledaren Erik Teneberg. Temat var Cabernet Franc, Loire så jag förväntade mig bäriga/gräsiga viner med ryggrad och lagringspotential.

Dagens viner:
Vin nr 1. Chateau de Coulaine, La Diablesse 2012. Rödblå, mörka bär, blåbär, lite gräs och något fat och krita i doften, smaken med hög syra, glatt munkänsla, mörka bär (blåbär/sv vinbär) och fat. Allmänna kommentarer var trevlig, enkelt, rikslikare, kryddnejlika, fruktigt och lingon.
IMAG7269

Vin nr 2. Thierry Germain Domaine des Roches Neuves, Clos del´Echelier 2013. Färgen rödblå, smaken lite svavel, grönt/nässlor, mörka bär och något stram/kort. Syra, mycket torr, sträv och tuggbar smak. Sjunger ej, tydlig salmiak, mynta och syradrivet tyckte provarna.
IMAG7270

Vin nr 3. Pillitteri Family Reserve, Cabernet Franc 1998. Mörkröd färg, fat, mognad, mörka bär och något mineral/gräs i doften. Mörka bär, tydliga eleganta fat, syra, blyerts och lite gräs i den Bordeauxlika smaken. Runt bordet hördes snygga knäckiga fat, bordeauxkopia, för gott??, inställsamt och läckert.
IMAG7271

Vin nr 4. Thierry Germain Domaine des Roches Neuves, Franc de Pied 2013. Färgen rödblå/lila, jäst, doft av mörka bär/blåbär och torkat grönt, smaken har syra, mörka bär, torra blåbär och örtighet. Jättegott, lite bred, ej läskande frukt, picnic-vin och vegetalt uppfattade jag bland mina kollegor.
IMAG7272

Vin nr 5. Charles Jouget, Clos du Chêne Vert 2012. Rödblå, lite fat, mörka bär, grön stjälk och torkat gräs i doften, smaken torr, hög syra, gräs, mörka bär, ngt fat och mineral. Allmänna kommentarer var god doft, ek, bra balans, frukt, ung bordeaux och viss mognad.
IMAG7273

Vin nr 6. Couly-Dutheil, Clos de l´Echo 2005. Färgen brunröd, doften oxiderad, mogen, trä, fat, uttorkad, mörka bär och katrinplommon, mognad, torrhet, uttorkad frukt och ngt syrlig smak. Många hittade tomatsoppa, alkohol, elak beska, beska toner och betydande ålder.
IMAG7275

Vin nr 7. Charles Jouget, Les Varennes du Grand Clos 2012. Rödblå i färgen, syltiga mörka bär, mineral och något torkat gräs i doften, smaken syrlig, torr, gräsig och mycket mörka bär. Allmänna kommentarer var knuten, elegant, snyggt blommig, strävt, tanniner och vin med kapacitet.
IMAG7276

Vin nr 8. Domaine de Chevalerie, Grand Mont 2012. Färgen mörkt rödblå, doften syltig, mörka bär, gräs, sv vinbär och ngt fat. Syra, mörka bär, gräs och grönt i smaken. Bred läcker doft, kryddig, fat och varm årgång tyckte flera.
IMAG7277

Mycket trevlig provning med en oväntad vinnare!

  1. Chateau de Coulaine, La Diablesse 2012, Chinon, 24 Euro, 0/1/12, 15p
  2. Thierry Germain Domaine des Roches Neuves, Clos del´Echelier 2013, Saumur-Champigny, 33,5 Euro, 0/2/12, 13,5p
  3. Pillitteri Family Reserve, Cabernet Franc 1998, Niagara Canada, 200:-, 7/0/12, 17p
  4. Thierry Germain Domaine des Roches Neuves, Franc de Pied 2013, Saumur-Champigny, 33 Euro, 0/0/12, 14p
  5. Charles Jouget, Clos du Chêne Vert 2012, Chinon, 274:-, 3/0/12, 14p
  6. Couly-Dutheil, Clos de l´Echo 2005, Chinon, 300:-, 0/7/12, 13p
  7. Charles Jouget, Les Varennes du Grand Clos 2012, Chinon, 32 Euro, 0/1/12, 15p
  8. Charles Jouget, Les Varennes du Grand Clos 2012, Bourgueil, 31 Euro, 2/1/12, 15,5p
    //TB

#1551 Mogen österrikisk riesling Smaragd

Jag får erkänna att jag har varit skeptiskt inställd till Österrikiska rieslingviner ett tag. Särskilt till de mer sent skördade varianterna med den högsta kvalitetsklassen i Wachau, Smaragd. Med sin mogna frukt, höga alkoholhalt och ofta ett inslag av botrytis, tycker jag de kan bli lite dova och tunga och få en framträdande beska. I stället har jag mer dragits till den friskare, kryddigare och normalt lättare stilen som de tyska rieslingvinerna ofta uppvisar. Emellertid måste man ibland utmana sina fördomar, så när S-E kallade till en provning av just mogen österrikisk riesling på Smaragdnivå, är det bara att ställa upp och se vad man tycker om just den vintypen, särskilt när nu vinerna också fått ligga till sig några år.

IMAG4492~2

Första vinet uppvisar en fet, mogen, fyllig doft med torkad frukt, Firne, petroleum, en del honung och en örtig kryddighet. En lätt oxidationston finns också, men den håller sig ännu mest i bakgrunden.
Smaken är torr och frisk med en bra, tuggbar syra. Lite trött frukt och en växande beska. Ordentligt, men snyggt moget. Intensiv, något besk eftersmak. Under provningen tilltar oxidationstonen och ger vinet en mer trött känsla.
2004 Zöbinger Heiligenstein ”Lyra” Bründlmayer Kamptal

Tvåan känns fräsch och rätt ungdomligt med en närmast mintig friskhet och en kryddig ton av basilika. Lite Firne finns även här.
Smaken är frisk och tät med en hel Firne. Kryddigt med en läskande syra. något eldigt och aningen slank frukt, men eftersmaken är rik, kryddig och tuggbart torr.
2009 Ried Schütt Knoll Wachau

Trean är stram, återhållen och även aningen oren. Kan en liten korkdefekt finnas här? Tveksamt, dock, eftersom den inte växer till i glaset som den oftast gör. Vinet har ändå en frisk, bra frukt och en viss kryddighet.
Även i smaken får man en möjlig puff av TCA, men frukten håller emot bra, även om den är rätt saftig och endimensionell. Rätt långt slut med efterbeska. Lyfter inte. KAnske lite korkskadat ändå.
2005 Rüdesheimer Berg Rottland Breuer Rheingau. Kvällens joker, som tyvärr inte nådde upp till den nivå där den borde ha varit. För gammalt eller lätt defekt?

Mycket fet och fyllig doft med massor av torkade aprikoser och en något tung blommighet.
Smaken är fet med en tydlig beska. Fullmatad, mogen frukt och en mer måttlig syra. Oljigt och kryddigt. Långt, eldigt slut byggt kring den markerade beskan. Rätt seriöst, men känns mer som en pinot gris eller GV än en riesling.
2009 Dürnsteiner Hollerin FX Pichler Wachau. Det var visst en riesling i alla fall. Kanske är det husstilen som slår igenom.

Nästa vin har en varm, eldig, tät och djup doft med mogen frukt och massor av petroleum, honung, lindblom och lite saffran. Troligen har en del Botrytis varit med här.
Frisk, tät och intensiv smak med en god syra och en strålande frukt. Saftig och mumsig stil med en växande kryddighet och likaså en del alkohol. Lång, rik, eldig eftersmak med en viss beska. Aningen tungt, men riktigt bra!
2007 Singerriedel Hirtzberger Wachau. Kul att den var så pass bra, eftersom jag hade bidragit med vinet ur min egen källare. Kvällens vinnare!

Utvecklad, snygg, mogen stil med Firne, honung och petroleum. Dovt och med en del Björnklister som växer till.
Frisk, men dov, eldig attack. lite måttlig syra och tung frukt utan lyft. Lång, kryddig, dov, torr, tjock eftersmak. Rätt ambitiöst men utan lyft.
2007 Weissenkirchner Achleiten Rudi Pichler Wachau

Något stum och återhållen doft med rätt mogen frukt, saffran, curry och stekt kött. Påtagligt botrytispåverkat.
Tät attack med söt, mullig frukt. Lite saftigt, men god syra och tätt med fin koncentration. Växande kryddig, tuggbar smak av bitter engelsk marmelad. Lång, intensiv, kryddig eftersmak. Alldeles utmärkt!
2009 Klaus Prager Wachau. Vet inte om jag förfördes av den tydliga sötman – vissa hävdade det, men vinet var så maffigt, men ändå balanserat att jag inte kunde låta bli att ha det som kvällens bästa.

Tyvärr fullständigt sönderkorkat, grrrr!!!! Hade annars kunnat vara kvällens bästa…
2007 Vinothekfüllung Loibner Knoll Wachau

IMAG4493

 

  1. 2004 Zöbinger Heiligenstein ”Lyra” Bründlmayer Kamptal 435 kr 2010, 635 kr, 15p, 0-4
  2. 2009 Ried Schütt Knoll Wachau 469 kr 2010, 669 kr, 17p, 1-0
  3. 2005 Rüdesheimer Berg Rottland Breuer Rheingau 289 kr 2007, 489 kr, 13p, 0-6
  4. 2009 Dürnsteiner Hollerin FX Pichler Wachau 349 kr 2010, 549 kr, 15p, 1-1
  5. 2007 Singerriedel Hirtzberger Wachau 489 kr 2008, 700 kr17, 6-0
  6. 2007 Weissenkirchner Achleiten Rudi Pichler Wachau 399 kr 2010, 599 kr, 14p, 0-2
  7. 2009 Klaus Prager Wachau 419 kr 2010, 619 kr, 17,5p, 4-0
  8. 2007 Vinothekfüllung Loibner Knoll Wachau 469 kr 2010, 669 kr, -, –

Tack S-E för en givande provning som fick mig att inse att jag nog ändå tycker rätt bra om österrikisk riesling, åtminstone som omväxling. Visst uppvisare de en hel del tyngd och alkohol, men det är ju ändå svårt att inte tycka om seriös riesling…

/Anders K

#1549 Brunello jämna årgångar

Det är ju lustigt hur genom en vädrets nyck de jämna årgångarna i Europa under en längre tid har varit de svalare, medan de udda tenderat att ha varit varma. Kanske kan man dra trenden bakåt till den legendariskt varma årgången 2003, kanske längre. Någorlunda pålitligt sträcker sig trenden åtminstone till årgång 2013. De varmare årgångarna har i regel också fått lite sämre anseende, eftersom vinerna då avvikit från den mer strama klassiska stil som i stor utsträckning hyllas av de tongivande vinälskarna.
JL bjöd sålunda in till en provning av Brunelloviner från just jämna årgångar och det borde ju vara ett utmärkt tillfälle att se hur de förhoppningsvis klassiska vinerna utvecklats.
IMAG4410~2-20180429-142729746

Första vinet har en bred, öppen charmig doft av mogen frukt, kola, kokt kött och lite sandelträ. En hel del värme. Känns inte direkt som en sval årgång.
Smaken är frisk och rätt kärv med en del beska och markerade, torra tanniner. Känns lite simpelt och med en slank mitt. Torr och bråkig utan charm efteråt. Saknar charm. Kanske behöver lagras, helt enkelt.
2012 Baricci Brunello

Tvåan har en tät och intensiv doft med en lite sotig kaffeton, som antyder att en del nya(re) fat har varit med i spelet här. Kryddig, en del stekt kött, te och en lätt metallisk ton.
Smaken är frisk, ren, tät, mintig och lätt rostad. Markerade och riktigt läckert tuggbara tanniner (tannini importanti!). Kärv, tuggbar, sträv och rätt bråkig eftersmak. Behöver lagras lång tid.
2010 Canaliccio di Sopra, Brunello. Med klassiska 2010-tanniner!

Snygg och ren doft med en tydlig curryton. Som en indisk köttgryta! Där finns också mint och en bra körsbärsfrukt.
Smaken öppnar friskt och rätt slankt, men frukten är söt och med en del utveckling.Snyggt och rent med en bra syra och koncentration. ungdomligt med en hel del goda, kritiga tanniner. Frisk, snygg, stilren, lite torr eftersmak med en del beska.
2010 Costanti Brunello

Den brunröda färgen antyder ett ordentligt moget vin och doften är onekligen ordentligt åldrad med trött, oxiderad frukt och en aning tomatsoppa – aldrig ett bra tecken. Den tar sig ändå en del i glaset och mintiga toner fräschar upp doften medan tomatsoppan mer övergår till kalops, vilket är klart med acceptabelt.
Smaken är frisk med toner av köttbuljong och värme. Mogen frukt, men ändå en bra syra. Snygga, avrundade tanniner. Bred, utvecklad, torr och varm eftersmak med en del (fat)beska. Bättre smak än doft.
2006 Marengo Brunate Barolo. Lurig joker som inte påtagligt stod ut från de övriga.

Dov, lite rökig och sotig doft med djuriska inslag och toner av våt päls. Värme, alkohol och te.
frisk, något saftig och öppen smak med en god, frisk syra och röd frukt. Elegant, på gränsen till slankt med avrundade, sammetslena tanniner. Charmig och öppen smak med mognad. Syran hänger i och blir lite väl påtagligt lingonaktig.
2008 Biondi Santi Brunello. Bra, men som alltid för dyr.

Bred, varm, mullig och utvecklad doft med stil och ett aromatiskt, kryddigt inslag som nästan drar åt myggmedel. Där finns också, värme, kött, curry och fikon.
Smaken är frisk med en söt, något saftig frukt och en god syra. Tanninerna är avrundat snälla. Charmig, lite saftig eftersmak. Saknar lite karaktär, men goda mognadstoner.
2007 Pian del Orino Brunello

Intensiv och tät, men ändå något outvecklad doft med sot, mörk frukt, mint och te.
Smaken är tät och snygg, intensiv och tuggbar med bra syra och ett fantastiskt djup. Markerade, finkorniga, tuggbara tanniner. Något torr och hård eftersmak, men med strålande djup och bredd som lovar mycket för framtiden.
2006 Gianni Brunelli Brunello Riserva

Frisk, snygg, ren och mintig doft i en tydligt floral, fräsch stil med inslag av mint, kött och te. Dessutom finns där en läcker, nästan burgundisk skitighet och återigen toner av curry.
Smaken är bred, utvecklad och öppen med en varm, mogen söt frukt och en läckert klingande syra. Medelkoncentrerad i en fräsch, snygg, floral stil. Avrundade sammetslena tanniner och en lång händelserik eftersmak. Svårspottat.
2004 Il Paradiso di Manfredi Brunello Riserva. Typisk 04-a!

IMAG4411

  1. 2012 Baricci Brunello, 390 kr, 12,5p, 1-2
  2. 2010 Canaliccio di Sopra, Brunello, 450 kr, 14,5p, 0-0
  3. 2010 Costanti Brunello, 390 kr, 15p, 2-1
  4. 2006 Marengo Brunate Barolo, 400 kr, 14p, 0-4
  5. 2008 Biondi Santi Brunello, 900 kr, 14,5p, 0-2
  6. 2007 Pian del Orino Brunello, 733 kr, 16,5p, 1-3
  7. 2006 Gianni Brunelli Brunello Riserva, pris?, 16p, 5-0
  8. 2004 Il Paradiso di Manfredi Brunello Riserva, 680 kr, 17p, 3-0
Tack JL, för en givande provning av riktigt bra viner!
/Anders K

Läs mer

#1553 Roséchampagne med ålder

En av de första vårkvällarna (19/4) bjöd Claes upp till våryra med massor av olika viner och framförallt roséchampagne med ålder! En färgfest med goda och spännande ålderstoner (sherry/madeira-toner i de äldsta). Fantastiska och häftiga viner som mina medprovare uttryckte det!
IMAG7051

Raskt över till provningen (9 flaskor i huvudflighten, sen i sann Claes-anda 4 till med lite olika ursprung). Huvudflighten:
IMAG7064

Vin nr 1. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin 1975. Bronsröd, röda bär, mentol, lite sötma och mineral i doften, smaken hög syra, röda bär, lite metall och stram eftersmak. Allmänna kommentarer var outvecklat, lambic, oxidativ, mogen, röd bourgogne och bärkompott.

Vin nr 2. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin 1985. Bärnstensfärgat med doft av fat, jäst, rostat bröd. I smaken syra, hallon, mineral och röd bärsaft med längd. Flera tyckte vinet hade bra tyngd, var kraftigt och något oxiderat.

Vin nr 3. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin 1999. Färg bronsröd, mineral och lite metall i doften, smak av röda bär, mineral, lång mousse och torkade jordgubbar med liten sötma. ”Skönt utvecklad, äpplig, trött, läckert” hördes runt bordet.

Vin nr 4. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin 2002. Röd-bronsröd, doft av röda bär, nypon och lite gräs, torr smak med längd och torra röda bär. En del tyckte sig hitta ek, doft av kola och tyckte vinet var bra och kraftfullt.

Vin nr 5. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin 2008. Färgen ljust roséröd, torr bärsaft, metall och lite kartiga svaveltoner i doften, smaken hög syra, röda bär, hyfsad längd och något konstgjord (smak av estrar). Allmänna kommentarer var lätt frukt, elegant, komplext, ljust, lättviktigt och lite ungt.

Vin nr 6. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin NV. Ljus rosé, doft av röda bär, lite jordgubbar och hallon, strama röda bär mousse och syra i smaken. De flesta fann detta vin fruktigt, ungt, lite beskt och mindre komplext.

Vin nr 7. Moët & Chandon Rosé 2004. Bronsröd färg, röda bär, svamp, järn, jäst, rostat bröd och lagrat rött vin i doften, smaken trä, syra, röda bär, fat och svamp. Här hördes kommentarer som ”bränd, rostade fat, kola och kaffe”.

Vin nr 8. Henriot Rosé Millésime 2005. Färgen ljust bronsröd, doft av metall, jäst, röd saft och lite gröna toner, smak torr, syrlig, lite rostade fat och bra längd. Allmänna kommentarer var dosage, krut, krita, ”flörtig” och ej rosétypisk.

Vin nr 9. Louis Roederer Rosé 2010. Mycket ljust roséröd, vita vinbär, mineral och ngt stram i doften, smaken torr, vita vinbär, hög syra, fat och längd. Vinbär, lätt, ljust tyckte några.

Flight 2:
IMAG7085IMAG7089IMAG7091IMAG7094
4 helt olika viner där nr 2 och 4 var mycket häftiga (sherry/madeira-toner)

  1. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin (1975) 3/1/14, 16p
  2. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin (1985) 1/2/14, 17p
  3. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin (1999) 0/1/14, 16p
  4. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin (2002) 0/0/14, 16,5p
  5. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin (2008) 0/6/14, 14p
  6. Veuve Clicquot Rosé Ponsardin NV 0/3/14, 14p
  7. Moët & Chandon Rosé (2004) 1/1/14, 17p
  8. Henriot Rosé Millésime (2005) 8/0/14, 18p
  9. Louis Roederer Rosé (2010), 1/0/14, 16p//TB


 

Caviste CAV0085 den 11 April

Denna gång är det Sancerre och Domaine Delaporte.

År 2010 tog nästa generation Matthieu Delaporte över ansvaret för odlingarna och då påbörjades resan mot organisk odling, samt även lägre skördeuttag och lagring på ekfat innan buteljering. Sedan 2015 sköts skörden helt manuellt.

Sancerre Chavignol 2017 Rosé

Gjord av enbart pinot noir. Fruktig med svartvinbär och hallon samtidigt som den är frisk. Färdig att dricka redan nu men kan lagras något år. Balanserad och medelfyllig.

Denna länk med fakta gäller årgång 2016, men det det mesta stämmer nog in på 2017 också:http://www.domaine-delaporte.com/upload/modules/mosaic/produit/technical_sheet_chavignol_rose_2016.pdf

Sancerre Chavignol 2017 (Vit)

Gjord av sauvignon blanc. Frisk, ren och spänstig med frukttoner av gröna bär. Balanserad och medelfyllig. Drickfärdig nu men kan lagras något år.

Ytterligare fakta kan läsas här: http://www.domaine-delaporte.com/upload/modules/mosaic/produit/technical_sheet_chavignol_blanc_2017.pdf

Sancerre Silex 2016

Gjord av sauvignon blanc från äldre stockar och är egendomens prestigevin. Lagras på stora ekfat innan buteljering. Fruktigt från aprikos, medelfylligt och en dämpad friskhet och fatlagringen märks. Lämplig att lagra några år. Namnet Silex kommer från jordmånen med mycket flinta (Silex = flinta på franska).

/Jep