#1568 – Felton Road Block-Bonanza

Punkarn ställde upp en formidabel räcka Felton Road med tyngdpunkten på de block-betecknade vinerna från i huvudsak vingården The Elms. Två flighter, vit respektive röd.

Vit flight

2007 – Felton Road Block 2 chardonnay

Gul färg. Doft av fat, mognad, rikedom, elegans. Efterhand skvattram, lätt exotisk, lite reduktiv ton.

Bred, fruktdriven, balanserad, smak med ananas, guava, melon och lite aprikos. Lång och komplex, mogen.

2013 – Felton Road Block 2 chardonnay

Blekgul färg. Stram, mineralig, lån,g elegant, läcker, komplex doft av gula frukter och våt sten, citrusskal och krusbär.

Syradriven komplex, gulfruktig smak. Snygg liten bitterhet i svansen, läcker, ung men ändå komplex.

2015 – Felton Road Block 2 chardonnay

Blekgul färg. Mineraldriven, elegant, ung, exotisk frukt. Fyllig och fin fatbalans, omogen frukt och lite vax i doften.

Elegant, komplex, mineralisk, bred frukt, Gula plommon, aprikos, ananas och en aning dill? Fina popcorniga återhållna fat, precis!

2015 – Felton Road Block 6 chardonnay

Blekgul färg. Örtig, lätt gräsig, mineralig doft med lite druvskalsdoft. Fet, vaxig, bred frukt med lite krut och vitpeppar i doften, lite åt stilla toppchampagne.

Fyllig, rik, yppig frukt med fina, mogna drag. Läckra, snygga fat, ung men ändå balanserad. Grymt bra.

IMG_9288

Röd flight

2006 – Felton Road pinot noir

Mörkt rubinröd. Rik öppen, komplex, fyllig, lite mineralig och mogen doft.

Pinös, mogen, komplex och kryddig smak, kanske kort i sammanhanget.

2009 – Felton Road Bannockburn pinot noir

Mörkröd färg. Fyllig, öppen, yppig och bärig doft med komplexa undervegetationsdrag. Örtig och med lite mjölkchoklad.

Kryddig, rik, balanserad och komplex smak med massa varma bär och trevlig vaniljglass.

2008 – Felton Road Block 3 pinot noir

Mörkröd, tät färg. Fruktdriven, läcker, komplex, balanserad, trevlig, mogen doft med ett uns rotfrukter.

Elegant, precis, klassisk, fruktdriven, kryddig och lagom fatad. Rika bär och lite eldigt avslut.

2008 – Felton Road Block 5 pinot noir

Mörkröd färg. Rik, pinös, balanserad, lång, tät, lite syltig och fatig doft. Komplex svartfruktig och lite snygga, vedrökiga toner i svansen.

Eldig, elegant, komplex och fruktdriven smak med massa björnbär men också något grönt inslag, paprika? Snygga fat och trevlig balans men massa sval frukt. Lååång!

2009 – Felton Road Block 5 pinot noir

Mörkröd färg. Fet, söt, fruktig doft. Mogen, fyllig, fruktdriven med lite rökig ton i svansen.

Bred, fyllig, frykspäckad, kryddig smak. Stringent, koncentrerad och nästan extraktig. Bra men inte på topp idag, blir nog bättre.

2013 – Felton Road Block 3 pinot noir

Mörkröd färg. Läcker, fyllig, yppig frukt. Rikedom och balanserade fat med en ung, intensiv, pinös med sylt-och-bär-doft.

Stadig, ung, bredaxlad, rik, fruktdriven smak med koncentration och längd. Begynnande komplexitet med spelande syror och trevliga tanniner.

2013 – Felton Road Block 5 pinot noir

Mörk rödblå färg. Kryddig, pepprig frukt med smörig, rik och läcker fatbalans. Komplexa frukttoner med ett avslut av varma björnbär.

Kraftig, lång, fyllig vulgo-pinot smak. Typ extra allt. Ung och lite spretig , med initiala sylttoner och efterhand stadiga tanniner. Komplex men lite rivig!

2009 – Felton Road Cornish Point pinot noir

Mörkröd färg. Pinös, fruktdriven, elegant men mer smörig och komplex. Sammetsfruktiga toner med lite skvattram och rönnbär i björnbärskompotten.

Bred fyllig, intensiv och balanserad med finstämda fat. Mogen!

IMG_9289

  1. 2007 – Felton Road Block 2 chardonnay, 325kr, 2010, 2/5/14, 17p
  2. 2013 – Felton Road Block 2 chardonnay, 331kr, 2015, 5/1/14, 15p
  3. 2015 – Felton Road Block 2 chardonnay, 399kr, 2017, 2/5/14, 14,5p
  4. 2015 – Felton Road Block 6 chardonnay, 399kr, 2017, 5/3/14, 16,5p

IMG_9290

  1. 2006 – Felton Road pinot noir, 389, 2007, 1/5/14, 15p
  2. 2009 – Felton Road Bannockburn pinot noir, 359kr, 2011, 0/0/14, 17,5p
  3. 2008 – Felton Road Block 3 pinot noir, 529kr, 2009, 2/3/14, 16p
  4. 2008 – Felton Road Block 5 pinot noir, 529kr, 2009, 1/0/14, 17p
  5. 2009 – Felton Road Block 5 pinot noir, 470kr, 2011, 3/2/14, 18,5p
  6. 2013 – Felton Road Block 3 pinot noir, 591kr, 2015, 2/1/14, 19p
  7. 2013 – Felton Road Block 5 pinot noir, 591kr, 2015, 2/2/14, 18p
  8. 2009 – Felton Road Cornish Point pinot noir, 429 kr, 2011, 3/1/14, 19p

/JT

Annonser

#1567 Aligoté

En skara nyfikna provare samlades förra torsdagen för att smaka på vad viner av druvan Aligoté kan erbjuda. Det var Tomas Eriksson som förtjänstfullt hade samlat ihop både unga och lite äldre viner från Bourgogne av denna lite förbisedda druvsort. Själv har jag tidigare mest tänkt jag på Kir-drinken av crème de cassis och vitt vin när jag hört någon nämna Aligoté. Men nu fick jag alltså chansen att vidga mina vyer!

IMAG8499

Vin nr 1. Goisot, Bourgogne Aligoté, 2016.
Ljust guldgult med gul frukt, syltade citronskal och lite fat och parfymerad doft. Smaken lite oljig, fet med både syra och lite sötma.
IMAG8501

Vin nr 2. Domaine de Villaine, Bouzeron, 2016.
Färgen ljust guldgul med doft av citrus, gula äpplen, lite metall och något vegetal samt fet smak med hög syra, liten bitterhet, gul/grön frukt och mineral. Lite chablislik.
IMAG8502

Vin nr 3. A. et P. de Villaine, Bouzeron, 2014.
Lätt guldgul färg. Gul, lite boken frukt i doften med lite honung och citrusmarmelad. Lång smak med balanserad syra, mineral och lite bokna äpplen.
IMAG8503

Vin nr 4. A. et P. de Villaine, Bouzeron, 2009.
Guldgul i färg, oxidativ, bokna äpplen, nötig doft av gammal champagne. Beska och bokna gula äpplen samt lite syra och rostade fat i smaken.
IMAG8504

Vin nr 5. Thibault Liger-Belair, Bourgogne Aligoté Clos des Perrières La Combe, 2014.
Färg guldgul, doft fat, gul frukt, kalk och syra, smaken innehöll fat, syra, gul frukt och något kemisk.
IMAG8507

Vin nr 6. Arnaud Ente, Bourgogne Aligoté, 2014.
Ljust guldgula färgtoner. Doften var lite asketisk med krut/flinta, mineral och gul frukt. Smaken torr, lite spritsig, med bra syror och gul frukt.
IMAG8509

Vin nr 7. Domaine Leroy, Bourgogne Aligoté, 2008.
Ljust gul färg, reduktiv doft med gula äpplen, örter och lite ammoniak. I smaken omogna krusbär/äpplen, hög, lite skev syra, kartig beska och kalk/mineral.
IMAG8510

Vin nr 8. Domaine Ponsot, Morey-Saint-Denis Clos des Mont Lulsants Vieilles Vignes (Premier Cru).
Färgen guldgul. Bokna gula äpplen, rostade fat och gammal champagne i doften. Torkade aprikoser, gammal champagne, gula äpplen och rostade fat i smaken med lite brännande eftersmak.
IMAG8519

Sammanfattningsvis bjöd Aligotévinerna på höga syror, gul frukt (plommon/äpplen), lite gröna toner, mineral, bra men försynta fat och lite vaxtoner.
IMAG8522

Övriga Aligoté-producenter som har bra ryckte enligt Tomas: Michel Bouzereau (Mersault), Michel Lafarge (Volnay), Domaine dÁuvenay (Leroys egen domän i Mersault), Sylvain Pataille (Marsannay, har flera vingårds-betecknade Aligoté) samt Alice et Olivier de Moor (Courgis, nära Chablis). Till dessa skall väl tilläggas (enl mig) Coche-Dury som gör en mycket dyr Bourgogne Aligoté. Pris för årgång 14 och 15 någonstans 1200-1500:-.

1. Goisot, Bourgogne Aligoté 2016, 140:- (2018), 1/0/7, 14p
2. Domaine de Villaine, Bouzeron 2016, 180:- (2018), 2/0/7, 13p
3. A. et P. de Villaine, Bouzeron 2014, 180:- (2018), 1/0/7, 14p
4. A. et P. de Villaine, Bouzeron 2009, 130:- (2011), 0/1/7, 15p
5. Thibault Liger-Belair, Bourgogne Aligoté Clos des Perrières La Combe 2014, 200:- (2017), 2/0/7, 16p
6. Arnaud Ente, Bourgogne Aligoté 2014, 399:- (2017), 0/0/7, 15,5p
7. Domaine Leroy, Bourgogne Aligoté 2008, 484:- (2017), 0/5/7, 12,5p
8. Domaine Ponsot, Morey-Saint-Denis Clos des Mont Lulsants Vieilles Vignes (Premier Cru) 2008, 1000:- (2018), 1/1/7, 16,5p
//TB

 

#1564 Lätta rödviner

Ingen av AuZines utsända var på på plats, så här är istället en kort rapport från arrangören.

2016 Ahlsbacher Schöntal från Kühnert. Ett rödvin från Hessische Bergstrasse på pinot noir. Trevig doft med jordgubb och hallon, som också kom igen i smaken. Den stramades också upp av en liten bitterhet. Provningens vinnare, trots att priset troligen ligger under 100 kr. (Jag har fått vinet)

2015 Maranges Premier Cru från Giroud hade knappt någon doft men en god komplex smak, lätt jordig jordgubb.

Othello var mörkt och mousserande, saftig och parfymerad doft och smak av lingon och smörkola. Nästan lambrusco, men IGT Emilia. Lite väl konstigt, och fick alla sämströster.

2016 Nero di Lupo av Cos, en IGT från Sicilien gjord på nero d’Avola. Kryddig doft med mycket aska samt lätt och läskande smak. Trevligt med en liten naturvinsanstrykning.

2015 Beaune de Chateau Premier Cru från Bouchard. När jag började med vinprovning fanns mycket få bourgogner på systemet, och detta vin var en återkommande utmaning på blindprovningar, och tyvärr är det det fortfarande. Neutralt, ganska gott, lite fat men omöjligt att placera. Ingen gissning på bourgogne.

Till efterrätten avslutningsvis det lättaste av alla rödviner, 2017 Brachetto d’Acqui från Braida.

Tabellen
2016 Ahlsbacher Schöntal, Kühnert, Hessische Bergstrasse, 4-0, 14 p
2015 Maranges Premier Cru, Giroud, Bourgogne, 295 kr, 2-0, 15 p
Othello, Emilia-Romagna, Italien, 189 kr, 12 p
2016 Nero di Lupo, Cos, Sicilien, 189 kr, 0-0, 14 p
2015 Beaune de Chateau, Bouchard, Bourgogne, 359 kr, 0-0, 13 p

2017 Brachetto d’Acqui, Braida, Piemonte, 89 kr (1/2), 14 p

ASi

# 1560 Van Volxem II

Van Volxem butts

Roman Niewodniczanski, försök uttala det namnet rätt, ni… Nå, det finns ett enklare sätt att benämna den åsiktsfulle och driftige ägaren av vingodset van Volxem i Wiltingen i Saar. För enkelhets skull säger de tyska vinälskarna helt enkelt Niewo. År 2000 tog han över van Volxem och med pengar bakom sig från familjen som ligger bakom storsäljaren Bitburger Pils, producerar han och hans team rieslingviner med en ambition som ligger på högsta nivå. Att firman dessutom har tillgång till några av de högst ansedda bland Saars vingårdar, gör inte saken sämre. Större delen av Van Volxems viner ligger i en vinstil som kan beskrivas som nästan torr. En sen skörd av fullmogna viner ger en mogen frukt och en syra som, trots läget i Saar, inte alltid upplevs som fullt så framträdande som annars ofta är fallet. På den relativt korta tiden sedan Niewo tog över, har van Volxem uppnått ett anseende som en av Saars bästa producenterna av torra viner. Jo, man gör en mindre mängd söta viner också och de få jag har provat har varit sensationellt bra, men dagens provning handlar om firmans huvudsakliga vinstil från deras tre absoluta topplägen Scharzhofberger Pergentsknopf, ”P”, Altenberg Alte Reben och Gottesfuss Alte Reben. Den senare vingården med 120-åriga vinrankor på egna rötter.

Vi börjar med ett vin som har en tät och dov doft med tyngd, mogen frukt, honung och inlagda persikor.
Smaken är knappt halvtorr och har en bra, frisk syra. Tät, närmast massiv, växande smak. Tuggbart och läckert. Lång, djup, mineralisk eftersmak. Strålande!
2012 Scharzhofberger P, 17p, 1-2.

Tvåan har en läckert kryddig, mer utvecklad och tydlig rieslingdoftmed tät, rätt mogen frukt åt citrushållet, mest grapefrukt. Aromatiskt, kanske ett stick av etylacetat. Snyggt och välbyggt.
Smaken har en aning mer sötma vilket initialt ger ett något saftigt intryck, men den goda syran friskar upp smaken, som är läckert kryddig. På det hela taget mindre fullödigt och djupt än föregångaren. Slutar friskt, kryddigt och aningen mineralbeskt och sötman sticker upp lite grann igen.
2008 Scharzhofberger P. 17p, 1-1

Även trean har en mer mogen rieslingdoft. Snyggt med en hel del tyngd. Honung, rosor, aprikoser och lite citrus.
Smaken är åt det saftiga, halvtorra hållet med en mullig, mogen frukt och en god syra. Bra bredd och stilfullt. Lång, markant mineralisk, kryddig eftersmak som är något krävande med sin markerade mineralbeska.
2008 Altenberg Alte Reben, 17p, 3-0. Dagens vinnare.

Fyran känns än mer utvecklad med tydliga petroleumtoner och en aning gummi. Bra djup och täthet med mogen frukt och tyngd.
Smaken är drygt halvtorr med tydligt söt, mullig frukt. Dovt och med en känsla av värme. Lite lägre syra. Oljigt, tuggbart och något tungt. Dov eftersmak med grapefruktbeska. Maffigt, men väl beskt.
2009 Altenberg Alte Reben. (14 g/l restsötma). 15,5p, 0-2. Ett av de två minst populära vinerna i kväll.

Femman har en aningen återhållen doft med bra djup och mogen frukt. En viss ton av diesel och möjligen en aning av en volatil ton.
Halvtorr, saftig attack med en riktigt bra, uppfriskande syra som ger en pigg känsla. Växande, kryddig, ren och snygg smak, Kryddig, läckert mineralisk eftersmak med stor längd. Klass!
2010 Scharzhofberger P, 19p, 2-1.

Ungdomligt frisk och ren rieslingdoft med honung, mint och rosor. Persikor och grapefrukt. Någon mognadston.
Halvtorrt med en god, frisk, tuggbar syra. Snygg och ren frukt. Härlig intensitet och extremt lång, mineralisk eftersmak med en god grapefruktbeska. Läckert!
2012 Gottesfuss Alte Reben, 18,5p, 2-4. Öven det vinet minst populärt.

Att sjunde vinet är mer utvecklat syns redan på den djupare gyllengula färgen. Även doft är tät och utvecklad med en lätt örtig, vegetal ton. Rätt fräscht och snyggt med grapefrukt och en liten, liten aning etylacetat.
Smaken öppnar med en påtagligt sötma på grund av en lite lägre syra. Frukten är mullig och mogen med honung och torkad frukt. Tyngd och mognad. Massiv mineralitet efteråt med en lite trött frukt och en påtaglig beska. lite för åldrat för min smak.
2004 Gottesfuss Alte Reben, 14,5p, 1-2.

Sista vinet är än mer moget med sin djupa, mörkt gyllene färg och en tät, dov, utvecklad doft med Firne, honung, petroleum, grapefrukt och en lätt örtighet.
Smaken är rejält tät och söt. Tungt med mogen persikofrukt och en del ädelröta. Syran är åt det lägre hållet och slutet är dovt med grapefruktbeska. Häftigt men väl tungfotat.
2006 Gottesfuss Alte Reben, 15,5p, 3-1.

I stället för den vanliga tabellen får ni data om vinerna i form av en bild på Jacks ”lap”. Mina poäng och röstsiffrorna i texten ovan.

Van Volxem lapp

En fantastiskt spännande provning. Det var speciellt att få prova ett sådant urval av van Volxems tre torra toppviner. Bara att buga och tacka Jack för det!

/Anders K

Wine Makers Lunch, Beaucastel + Tablas Creek

Enjoy Wine & Spirits bjöd in till lunchsittning med provning av viner från Château de Beaucastel och Tablas Creek (Paso Robles, USA). Den första behöver förmodligen ingen närmare presentation, men Tablas Creek var okänd för mig. Anledningen till att de framträdde tillsammans var att Tablas Creek hämtat inspiration från Château de Beaucastel där familjerna Perrin (Château de Beaucastel) och Haas (Tablas Creek) genom åren utbytt mängder av erfarenhet och intrycket är att Tablas Creek i princip försöker göra vinerna på samma sätt, med samma druvor och ”organiska” tillverkningsmetod som Château de Beaucastel, som i detta fall måste betraktas som ”originalet”. Hur väl lyckas man?

Matthieu Perrin (överst) och Jason Haas guidade oss genom en provning av 13 viner.

Jason Haas

Vita:

2015 Côtes de Tablas Blanc (26% viognier, 25% marsanne, 25% grenache blanc, 24% rousanne)

2013 Esprit de Tablas Blanc (70% rousanne, 20% grenache blanc,10% picpoul blanc)

2016 Châteuneuf-du-Pâpe Blanc (80% rousanne)

2012 Châteuneuf-du-Pâpe Blanc (80% rousanne)

Härligt med dessa vita sydfranska viner i alldeles egen stil. Lång från riesling, sauvignon blanc och chardonnay med höga syror. Här är det feta, vaxiga viner med citron och mineralitet. Rekommenderas inte som aperitif, men väl till mat, här i form av ”variation på svamp”. 2016 Châteuneuf-du-Pâpe Blanc är alldeles lysande och får av mig 18p, men även 2013 Esprit de Tablas Blanc är riktigt bra (16p+).

Röda:

2015 Côtes de Tablas Rouge (50% grenache, 30% syrah, 20% mourvèdre)

2014 Esprit de Tablas Rouge (40% mourvèdre, 35% grenache, 20% syrah, 5% counois)

2015 Coudoulet de Beaucastel red (10% cinsault, 40% grenache, 30% mourvèdre, 20% syrah)

2015 Perrin CdP ”Les Sinards” (40% grenache, 30% syrah, 30% mourvèdre)

Här blir det rött sydfranskt med mycket frukt (grenache), en del kraft (mourvèdre och syrah) och inte så mycket tanniner. Vinerna är unga, och goda redan nu, men blir garanterat bättra om 5-10 år. Här vinner 2014 Esprit de Tablas Rouge med 17p.

Sista flighten är det bara Château de Beaucastel:

2015 Clos des Tourelles Gigondas (16p+)

2015 Château de Beaucastel CdP Rouge (?, väldigt ung, svårbedömd)

2012 Château de Beaucastel CdP Rouge (17p)

2009 Château de Beaucastel CdP Rouge (18p)

2007 Château de Beaucastel CdP Rouge (18p)

Gigondas är gjord på 100% grenache, i övriga viner använde man alla de tretton tillåtna druvorna. 2009 och 2007 är fantastiska.

Stort tack till arrangören för en helgjuten upplevelse. Som sagt, kvalitén på Château de Beaucastel var ingen nyhet, men Tablas Creek var en trevlig bekantskap.

/PW

#1559 Champagne 2002 mot 2008

Jack G och Johan T hade slagit sig ihop för att låta oss få jämföra några olika champagner från 2002 och 2008. Om jag förstod försnacket rätt förespråkade Jack 2008 (som han menade skulle bli bättre om man gav dem lite mer tid) medan Johan höll på 2002 (för deras renhet/”cleana”).

De berättade även om den jämförande provning som hållets av ett antal experter (Jancis Robinson MW, Giles Fallowfield m.fl.). Utslaget där blev en knapp seger för 2002. Men nu var det alltså dags för AuZones egna experter att testa!
IMAG7510

Vin nr 1. Legras & Haas, Millésime 2002. Bröd, jäst, mineral och gul frukt i doften, smaken gul söt frukt, syra, kanderat citrusskal och bra mousse. Allmänna kommentarer var gräddigt, hasselnötter, russin och söt frukt. Ett underbart vin tyckte de flesta och gissade på 02.
IMAG7523

Vin nr 2. Legras & Haas, Millésime 2008. Doften stram, lite metallisk och citruslik. I smaken hög syra, torr gul frukt och lång eftersmak. Här gissade flera på en Blanc de Blancs och de hittade aromatiska rieslingtoner, grönpeppar i den lite tunna/anemiska smaken. 08 tror de flesta.
IMAG7525

Vin nr 3. Diebolt-Vallois, Fleur de Passion 2002. Lite stickig citrus, ngt trä, mineral och, tyvärr, blöt kartong i doften. Smaken stum och kort. Tyvärr defekt flaska så den utgick ur omröstningen.
IMAG7526

Vin nr 4. Diebolt-Vallois, Fleur de Passion 2008. Lite vegetal, passionsfrukt, mineral i den lätta doften. Syra, bornyr, passionsfrukt och stram eftersmak. Tropisk frukt/passionsfrukt hittade flera som även hittade en mineralitet i detta vin som hade en tydlig Blanc de Blancs profil.
IMAG7527

Vin nr 5. Dom Pérignon 2006. Doft av fat/trä, jäst, lite stickande kemiska toner och kalk/mineral. Smaken fat/trä, kalk/mineral och jästtoner. Någon liknade detta vid en vit bourgogne som körts i en sodastreamer. Beska, toffé och honung kände andra som var lite oense om syran (hög/låg).
IMAG7528

Vin nr 6. Mailly, Blanc de Blancs 2002. Jag kände mogen gul frukt, bokna äpplen, mineral och kanderade citrusskal i doften och gula äpplen, fat, syra och mineral i smaken. Många kände som jag bokna äpplen men även fat, fallfrukt och vegetala toner. Gissningarna gick mot 2002.
IMAG7529

Vin nr 7. Roederer, Cristal 2002. Doften kompakt med citrus, lite fat och mineral. I smaken syra, mineral, citrus och fat. Ett snyggt vin med lysande balans, mogen persika och bra syra i smaken. En mycket bra 02 tyckte flera.
IMAG7530

Vin nr 8. Roederer, 2008. Citrus, lite rostat bröd, jäst och gul frukt i doften, i smaken rostat bröd, syra, bra mousse och passionsfrukt. Här gissades på en Blanc de Blancs från 08. Några hittade rök, humle, persika och röd frukt samt lite hård syra.
IMAG7531

Sammantaget en mycket kul provning med goda champagner. Viken årgång är då bäst?! Jag tycker 2002 nu men kan ej förutsäga vad som blir av 2008 med mer lagring. Skall jag gissa tror jag de blir något liknande som 02.

  1. Legras & Haas, Millésime 2002, 100% Ch, 287:- (2010) 0/1/12, 17p
  2. Legras & Haas, Millésime 2008, 100% Ch, 345:- (2014) 0/1/12, 15,5p
  3. Diebolt-Vallois, Fleur de Passion 2002, 100% Ch, 465:- (2008), utgick
  4. Diebolt-Vallois, Fleur de Passion 2008, 100% Ch, 899:- (2018) 0/3/12, 15p
  5. Dom Pérignon 2006, 60% Ch 40% Pn, 900:- (2015), 3/5/12, 16,5p
  6. Mailly, Blanc de Blancs 2002, 100% Ch, 500:- (2018), 4/1/12, 18p
  7. Roederer, Cristal 2002, 45% Ch 55% Pn, 1500:- (2015) 3/1/12, 17p
  8. Roederer, 2008, 30% Ch 70% Pn, 549:- (2015) 2/0/12, 16,5p

//TB

#1557 Sherry – distriktet som börjar ta plats

Pano

Torsdagen den 24 maj träffades vi på en ny och förunderligt vacker plats för att avnjuta sherry av olika slag. I stället för att ta oss till Zonen V på Gärdet, blev vi hembjudna till kvällens provningsledare, SOJ. Högt upp i ett hus på Fredhällsklippan njöt vi av gott vin, gott tilltugg och en förunderlig utsikt över Mälaren.

De åtta viner vi provade var följande:

Glas

 

Vin 1. La Goya Manzanilla
Gyllengul med en doft av grapefrukt och persikor. Det gick också att ana toner av bränt socker, russin och pumpernickel.

Vinet var smörigt och en aning tjockt i munnen. I smaken fanns också grapefrukt, en aning bränt socker i eftersmaken och en eldig svans.

Vin 2. Colosia Fino
Ljust gyllengul till färgen. Lite sluten doft där det gick att ana toner av rabarbersaft, blommor och gräs. En aning av mandel.

Smaken drog åt örter, gräs och fläderbloms. Här fann några även en god sälta.

Kvällens förlorare tillsammans med nr.4.

Vin 3. Fino Inocento
Ljust gyllengul med en något sluten doft av mandel och marsipan. Detta vin hade en tydlig florton.

I smaken kunde man känna en ton av något bittra örter och kåda. I eftersmaken utkristalliserades en lätt smak av bränt socker. Lång, eldig eftersmak. Smakrik.

Vin 4. Fino Especial La Panesa
Gyllengul färg och en lite sluten doft, där man kunde urskilja grapefrukt, gräs och målartvätt.

I smaken en ganska tydlig ton av bittra örter, kåda, gräs och maskrosstjälkar. Lång, lite eldig eftersmak med malörtsbeska. Oerhört krävande.

Tillsammans med nr 2 kvällens förlorare.

Vin 5. Amontillado
En något mörkare gyllengul färg med en doft av karamell och gräddkola. Där fanns också ett drag av mintighet tillsammans med russin, bränd mandel och mandelmassa.

Smaken var balanserad samt kraftig och lite bränd, som av bränt socker. Där fanns också en viss örtighet som drog åt det bittra. Eftersmaken var lång och eldig.

Vin 6. Palo Cortado Antique
Färg som av rött guld. Doften söt och knäckig med toner av karamelliserat socker, grädde, mandelmassa, vanilj och även lite kaffe.

I smaken återfanns det smälta sockret, men nu ordentligt bränt, samt en aning grädde. Förutom det fanns en hel del bittra örter och gräs. Eftersmaken eldig och lite kryddig.

Vin 7. Oloroso Pata de Gallina
Brunröd och gyllene färg. Doft av karameller, kola och grädde. Lite i bakgrunden en aning av målarfärg.

Smaken var komplex med brända toner och bittra örter, men också russin och torkad frukt. Lång, eldig eftersmak.

Kvällens vinnare.

Vin 8. Noe PX Vors
Ogenomskinlig, lite grumlig, gyllene till färgen. En dominerande doft av katrinplommon, men även av russin och melass.

Den enda söta sherryn denna provning. Smaken var mycket söt med toner av torkad frukt, framför allt katrinplommon.

Butts

 

Listan

  1. Delgado Zuleta La Goya Manzanilla Palomino Fino 15% 77 kr 0-1
  2. Guitiérrez Colosia Colosia Fino Palomino Fino 15% 75 kr 0-2
  3. Valdespino Fino Inocente Palomino Fino 15% 100 kr 1-1
  4. Emilio Hidalgo Fino Especial La Panesa Palomino Fino 15% 250 kr 0-2
  5. Juan Piñero Amontillado Palomino Fino 18,5% 130 kr 1-0
  6. Fernando de Castilia Palo Cortado Antique Palomino Fino 20% 320 kr/50 cl 1-1
  7. Emilio Lustau Oloroso Pata de Gallina Palomino Fino 20% 160 kr/37,5 cl 5-0
  8. Gonzales Byass Noe PX Vors Pedro Ximenez 15% 239 kr/37,5 cl 0-1

/AR