Caviste #0058 2016-08-24, Champagne Huré Frères

Evernote Snapshot 20160824 172212

1. NV Brut Invitation
Frisk, rik, mineral, citrus, nötter, komplex!

Intensiv frukt, komplex, lång och viss mognad! Kiwi, äppelkompott, inga ox-toner alls!

Basår 2012

Riktigt bra!

 

Evernote Snapshot 20160824 172212(1)

2. NV Brut Rosé Insouciance

Rik, floral, bra bärighet.

Kompakt fruktdrivet fylligt och hög syra

Komplex potential

Basår 2013

 

Evernote Snapshot 20160824 172212(2)

3. 2008 Extra Brut Instantanée

Komplex, krut, mineral, citrus och pomerans. Autolytisk och lite äpplig

Supertorr, bred och fruktdriven. 

Komplex, elegant och fin mognad!

 

– Jämför gärna med mina noter från 2015: Caviste bubbel från Huré Frères, CAV 0046

Vinerna släpps lägligt i morgon den 25:e kl 14 på: caviste.se

/JT

#1470 Egenproducerat

Till sommarens höjdpunkter hör att få prova Annicas och Olas hemproducerade produkter inom öl och cider. Förra sommarens provning, https://auzine.wordpress.com/2015/07/24/1424-hemproducerat/, var för mig första gången jag fick prova seriöst hemproducerat öl och cider. Då föll mig ölen mest i smaken, och så skulle det bli även denna gång. Både jag och Kristina, min bättre hälft, blev så tagna av kvalitén förra gången att vi tjatade oss till att få brygga öl tillsammans med Annica och Ola. Det var oerhört lärorikt att få göra det och lite stolta var vi att två av de ölen kom med på dagens provning.

img_2497img_2500.jpg

Öl # 1 var från februari-16, en ”saison”, d v s en ursprungligen lågalkoholig belgisk öl som bryggdes under vintern för att konsumeras på sommaren under skördearbetet. Doften var mycket fruktig, bra humlad och med mognadstoner, och upplevdes torr. Smaken, torr, syrlig och med bra beska, nästan mineralisk och lång torr eftersmak. Seriös. 3/0/12, 15p.

Öl # 2 var en veteöl från maj-16, gjord på återanvänd jäst (och som jag och Kristina var medskyldiga till). En doft jag känner alltför väl igen: lite ”pipi du chat”, eller stekt lever, eller om man ska vara elak, kisseblöja. Smaken torr, gräddig och rätt OK. På det hela inte så kul, även om många av våra egna flaskor varit bättre. 0/4/12, 11p.

Öl # 3 var det öl vi skulle ha bryggt, en veteöl, nu från juli-16. Doften stor, god, frisk, syrlig, citronig, som en ”Hefe Weissen” ska dofta. Smaken syrlig, mycket frisk och god, lite surdeg och jäst, men på pricken som hur en riktig veteöl ska smaka. 2/0/12, 16p.

Öl # 4 var en ”suröl”, d v s en hallonlambic från oktober-14 (samma som provades förra sommaren). Doften stor, fruktig, aningen instängd med lingon eller annan syrlig röd frukt. Smaken syrlig, torr god och med fyllighet och lång härlig syra och körsbärssmak. 1/1/12, 14,5p.

Öl # 5 var även den en lambic, men nu gjord på hjortron (även den provad förra året). Doften ganska stor fruktig och med syrliga inslag. Med lite god vilja kan man spåra hjortronen. Smaken brutalt torr, syrlig, besk och ganska ”funky”, ungefär som en hybriddruva. 0/4/12, 12p.

Öl # 6 var vi medskyldiga till, en belgisk ”bruin” från maj-16. Stor knäckig, något bränd, karamellig doft, julvört. Fyllig, besk, härligt mogen, bränd, lång god och vörtig smak. Diskussionen vidtog om vilket belgiskt bryggeriöl detta öl mest påminde om, och om detta enades vi inte helt, men det visar att ölet ligger nära idealet. Min favvo för kvällen bland ölen. 3/0/12, 16,5.

Öl # 7 var en kryddad (glöggkryddor) julöl från december-15. Stor, kryddig doft av julvört och lite hostmedicin. Smaken besk, fyllig, kryddig och ganska jästig och med lång härlig beska. 0/2/12, 14p.

img_2501img_2502

 

 

Öl # 8 var en IPA, gjord på en punk-IPA-klon från mars-16. Stor, mycket humlad och god typisk IPA-doft med fruktighet. Smaken fyllig, besk, kraftig och med lång IPA-beska. Mycket välgjort. 2/0/12, 16,5p.

Öl # 9 var en punk-IPA-klon, även den, och inslängd av Ola, då han trodde åttan inte riktigt höll måttet. Nian var ju nytappad och det märktes. Doften påminde mig mest om köttsoppa, en apart doft på en IPA, och en mycket jästig doft. Smaken fyllig, syrlig, med god beska och god smak. Dock var ju ölet inte färdigt, och ska ligga ytterligare några veckor på flaska. 1/1/12, 12,5p.

Ett snabbt hopp över till ciderprodukterna, som, om jag förstod det rätt, alla var med i förra årets provning:

Cider # 1 var en 2014 Lindö Klostercider på äpple och vildäpple. Den där lite typiska kisseblöjedoften jag kom ihåg från förra året, dock känner man även äppelfrukten. Smaken mycket syrlig, mycket torr och med distinkt äppelton. 0/0/12, 13p.

Cider # 2 var 2013 Esperens Herrepäron. Doften ganska stor, fruktig, lite volatilitet (eter eller sjukhusdoft), jäst och päronsoda. Smaken med en söt attack, päron (piggelinglass), god, lång smak. Min favvo bland cidrarna. 3/0/12, 15p.

Cider # 3 var 2013 Lindö Klostercider, 50% ek. Doften liten och diskret, medelstor, aningens äpplen. Smaken mycket torr, syrlig och litet funky (hybriddruva). 3/3/12, 13p

Cider # 4, 2013 Lindö Klostercider. Stor, fruktig doft, något kattpiss. Smaken syrlig, mycket torr, ganska fyllig och god med äppelfrukt. 1/0/12, 13,5

Cider # 5, Lindö Klostercider, 100% ekad. Ganska stor doft med viss äppelfrukt, aningens kattpiss. Smaken brutalt syrlig och med beska. Hm, nej detta var inget för mig, och mycket riktigt blev det röstat som sämsta cider i afton, 0/8/12, 11p.

Cider # 6, 2012 äpple/vildäpple/päron. En stor, fruktig och äpplig doft. Smaken syrlig, fyllig och god. Här kan man ana sig till en mognad, men ännu ingen riktig oxidation. Röstat som kvällens bästa cider, 5/0/12, 14,5p.

Nio öl och sex cider på en afton tär även på den vanaste provaren. Nu var ju inte alkoholhalten särskilt hög, mellan 6 och 7%, förutom på julölen och bruinen, som gick en bra bit över 7%. Lite mat efter provningen smakade gott, då det blev ganska torrt i munnen av framförallt cidrarna.

Provningen höll genomgående mycket hög och seriös kvalitet med IPAn, bruinen och den nybryggda veteölen som toppnummer. Inget av dessa öl låg efter många professionellt bryggda öl i kvalitet. Även saisonen uppnådde seriös kvalitet. Eftersom vi fått äran att vara med och brygga öl med Rodells, vet jag att Ola tar oerhört seriöst på uppgiften och inte minst då det gäller att hålla absolut perfekt hygien i brygglokalen och med utrustningen. De två lambicölen står jag dock lite tvivlande inför, även om de i år var aningen bättre (mognare) än förra året. Ett av mina favoritöl inom lambic-genren är ju Cantillon, vars lambicer uppges hålla upp till 30 år. Hm, kanske får vi tillfälle att prova A & Os lambicer även nästa år och de har då möjligen spottat upp sig ytterligare något snäpp?

Cidrarna upplevde jag, med något undantag, i år som aningen bättre än förra året, även om jag personligen har lite svårt för den extremtorra varianten. Jag vill gärna ha lite läskande sötma i min cider, så päroncidern passade mig bäst.

Verkligen kul att få prova på dessa egenproducerade drycker! Och modigt av A & O att ställa upp egenhändigt gjorda saker till granskning av våra kritiska näsor, gommar och ögon.

Bilderna är från vår gemensamma bryggning tidigare i år.

OW

#1469 Galicien

Vita viner från nordvästra Spanien tyckte Janne passade för en sommarprovning och tio provare höll med honom i semesterstiltjen. Janne var nyss återkommen från en resa i området, som alltså utgörs av vinområdena Rias Baixas, Ribeiro, Ribeira Sacra, Monterrei och Valdeorras, alla belägna i den autonoma regionen Galicien.

Kvällen bjöd endast på vita viner, men regionen producerar även mycket rött vin. Albariño är säkert områdets mest kända gröna druva, och i mitt eget tycke ett mycket prisvärt vitvinsval på krogen. Andra gröna druvor som används för vitvinsframställning är godello, treixadura, doña blanca, caíño blanco och loureiro, som väl inte är några kioskvältare på monopolbolagets hyllor.

Första vinet bjöd på stor, mycket fruktig doft av exotisk frukt (mango, ananas), lite vax och en sniff av gamla pinnglassen piggelin. Smaken var syrlig, torr, fyllig och med ett stänk av alkohol. Det fanns honung i eftersmaken.

2015 Orange Republic, Casa Rojo, Valdeorras, gjort på 100% godello. 1/0/10, 14,5 p

Andra vinet hade en stor doft av vax, harts, kåda, lite återhållen frukt (mango, kiwi). Smaken torr, ganska god, rund och mjuk. Låg syra, med fatbeska i eftersmaken.

2014 Viña Mein Tega do Sal, Ribeiro, gjord på treixadura, albariño och loureiro. 3/1/10, 14p

Tredje vinet började i en lättare stil med lite vinbärsblad, vax och något flyktig doft. Smaken syrlig, torr, med lite mineral, någon fyllighet och en bra beska. God lång syra.

2014 Lapola, Domino do Bebei, Ribeira Sacra, 70% doña blanca, 30% godello. 1/1/10, 13p

Fjärde vinet började med en stor, vaxig doft med honungsmelon och god. Smaken var syrlig, frisk och med en hel del mineral. Bra beska och lång fräschör gjorde att jag tyckte det var gott. Här gissade jag på albariño, vilket var delvis rätt. Röstat till kvällens bästa vin.

2013 Terras Gauda La Mar, Rias Baixas, druvor caíña blanca, albariño och loureiro. 3/0/10, 14p

gal.png

Femte vinet gjorde ett återhållet intryck i doften, med lite mineral och vax. Smaken var även den mineralig och med ganska låg syra. Inte så kul.

2013 Castro Caudaz La Vertical, Ribeira Sacra, 100% godello. 1/0/10, 12p

Sjätte vinet hade stor, lite bränd, köttig doft (ost sa några), dock en klart apart doft i ett vitt vin, kanske för mycket fatad? Smaken syrlig med mycket mineral och något fet. Kvällens sämsta vin i de flestas böcker. Systervin till det korkskadade vinet, en sinkadus?

2011 Gorvia Blanco, Muradella, Monterrei, 100% doña blanca. 0/8/10, 11p

Sjunde vinet hade en stor, fyllig, god och lite ”fet” doft av vax, harts, frukten möjligen lite lätt. Smak med bra syra, bra frisk frukt och lång, god eftersmak. Gissade rätt på albariño och blev min favvo för kvällen.

2011 Frore de Carma, Piñeiro, Rias Baixas, 100% albariño. 1/0/10, 15p

Sista vinet utgick pga korkskada, dessutom en kraftig sådan.

2010 Muradella, Monterrei, 90% treixadura och 10% monstruoso. X/X/10

untitled.png

Så vad blev provarnas dom om dessa viner? Jo, albariñorna gick väl hem bra, med tydligt är att det går att göra bra viner även på de andra druvorna från området. Janne jämförde i teoriavsnittet albariño med riesling, och godello med sauvignon blanc samt doña blanca med vit port (det en vit portvinsdruva). Dessutom fick vi ett teoripapper med de övriga druvorna karaktäristika beskrivna. Hur stämde då det? Nja, sådär får man väl säga. Själv hade jag tre rätta druvor på sju viner (vara ett var ett blandvin), så särskilt lätt var det ju inte. Vinerna ska inte lagras mer än upp till tre-fyra år, trodde vi, då de lever på sin friskhet och frukt. De fatade varianterna kanske tål lite längre lagring.

Men hur funkade vinerna till mat? Jo, Janne hade gjort en seriös sallad och serverade ostar och lite korvar från Spanien, och det funkade utomordentligt till vinerna. Så även om Janne talade sig varm för att dricka dessa viner till färska skaldjur, så måste jag tillstå att de funkade utmärkt även till lite fetare mat.

Tack Janne för att du utvidgade såväl våra sinnen som våra kunskaper.

OW

#1468 BYO France

auzine160714Kvällens provning inföll den 14:e juli. Hur kan man bättre fira Frankrikes nationaldag än genom att hålla en BYO provning med tema Frankrike? Just Frankrike borde vara väl representerat i de flesta av medlemmarnas vinkällare vilket bådar för en bra provning. Efter provningen utlovades biff och bea vilket styrde ens vinval.

I väntan på det första vinet diskuterade vi var gränserna gick för provningen. Kravet borde vara att regionen som vinet kommer ifrån var en del av Frankrike i aktuell årgång. Något algeriskt lantvin årgång 1961 dök inte upp under provningen utan det blev besök i några av de mer välbekanta distrikten. Provningen inleddes med ett mousserande vin och fortsatte sedan med två flighter om vardera fyra röda viner för att sedan avslutas med ett vitt sött vin.

Vin 1. Clos des Goisses
Djup guldgul färg. Komplex doft och smak. Utvecklat men samtidigt fina toner av torkad frukt. Fylligt och rikt men bakom finns en rejäl fruktsyra. Vi var snabbt överens om att vi var i Champagne och slutet av nittiotalet. I glaset samsas både Chardonnay och Pinot Noir. Detta var för mig provningens bästa vin. Det höll sig under hela kvällen och passade mycket bra till ostarna som kom fram på slutet av provningen.

Vin 2: 2011 Cote Rotie ‘Vialliere’, Clusel-Roch (bäst 5/sämst 1)
Djup blå färg. Stor fruktig doft med peppar. Rund smak med frukt och peppar. En fin primörfruktig Syrah med bra balans.

Vin 3: 1996 Vosne-Romanée Les Beaumonts 1 cru, Bruno Desannay-Bissey (1/4)
Rostbrun färg. Mogen doft med lite rödfrukt. Mogen smak med påtagliga tanniner. En Pinot Noir som passerat bäst före dag.

Vin 4: 2011 Cote Rotie Madinière, Yves Cuilleron (2/1)
Djup blå färg. Stjälkig, kryddor, frukt och bränt gummi. Smak av plommon, nivea och tydliga tanniner. En Syrah på väg in i tunneln?

Vin 5: 2005 Les Perruches, Gerald Vallée, Saint Nicolas de Bourgueil (2/2)
Rödbrun färg. I doften bläck, ceder och örter. Smak av ceder, blåbär och plommon.

Vin 6: 1997 Pommard, Louis Jadot (3/1)
Blek färg. Stor doft med röd frukt. En härlig Pinot Noir med utveckling. Vinet visar upp en fin komplexitet och med en liten kryddighet.

Vin 7: 1998 Mas de Daumas Gassac, Vin de Pays de L’Herault (4/1)
Rödbrun färg. I doften röd frukt men mörkare en föregånde vin. Smakar som en fruktig Bordeaux. Klassisk vinmakning a la Medoc med dominerande druva Cabernet Sauvignon följt av åtta andra stora druvor.

Vin 8: 2009 Chateauneuf du Pape Reservée, Domaine du Pegau (2/0)
Doft av bleck och svart frukt. Smak av örter och plommon. Jag gissade på Syrah men med mer i blandningen.

Vin 9: 2011 Grenache de Pierre, Domaine Giraud (0/7)
Doften domineras av söt frukt. I smaken samma söta fukt samt alkoholvärme. Det visade sig var kvällens andra besök i Södra Rhone vilket är ett distrikt jag själv sällan besöker.

Vin 10: 1997 Gewürztraminer Vendange Tardives, Weinbach
Gul färg. Fin söt och fruktig doft. Smak med torkad frukt och bra syra. Här hamnade vi alla snabbt i Alsace och då Pinot Gris. Nästan rätt, mycket bra vin.

Jag vill rikta ett stort tack till Lena för en mycket bra arrangerad provning.
/MT

#1467 Picknick

Det är vanskligt att anordna picknick på våra breddgrader, men ikväll visade sig Stockholm från sin bästa sida. Klassisk ljummen svensk sommarkväll med blå himmel och svalor i luften. Beväpnade med mat, filtar och en räcka viner kunde delar av huvudstaden beskådas från en höjd i Bellevueparken. Temat för kvällen var konstnärsviner, och läsaren får själv försöka hitta kopplingen.

  1. 2004 Glaser Himmelstoss Silvaner (Franken, Tyskland)
  2. 2014 von Winning Ölberg Riesling (Pfalz, Tyskland)
  3. 2015 Georg Breuer Spätburgunder rosé (Rheingau, Tyskland)
  4. 2013 Pyramid Valley Vineyard Growers Collection (Hawkes Bay, Nya Zealand)
  5. 2007 Punset Barbaresco Campo Quadro (Piemonte, Italien)
  6. 2009 Dreissigacker Geyersberg (Rheinhessen, Tyskland)
  7. 2011 Da Vinci Brunello di Montalcino (Italien)
  8. 2013 La grande rose Fleurie (Beaujolais)
  9. Taittinger Brut Réserve (Champagne, Frankrike)
  10. 2015 Assyrtiko by Gaia (Grekland)

Picknick

Vad stod ut? Silvanern går under beteckningen ”acquired taste”. En del älskar detta, själv tycker jag bitterheten tar överhand, men det har personlighet. Än mer av samma epitet gäller Beaujolais. Naturvin med absolut noll gram (om det går) restsocker. Det smakar vilt. Kanske passar det till vilt? Vore kul att prova. Breuers rosé skulle med förbundna ögon förmodligen passera som vitt; syran är väldigt hög och frukten tillbakadragen för en rosé. Två mycket goda riesling och så ett riktigt gott vitt vin från Grekland. Fyra av tio viner från Tyskland. Speglar nog ganska väl deltagarnas preferenser.

Kul kväll!
PW

#1463 Jacques/Anselme Selosse lieux-dits + bonus

IMG_5332PJ bjöd in till en “once in a lifetime” provning där vi fick möjlighet att parallellt och blint prova Selosses alla 6 vingårdsbetecknade champagner. Dessutom lade Per till 2 st årgångsbetecknade Selosse millesime så att flighten blev 8 viner i parallell.

 

 

Att vi sen till tilltugget fick prova en rosé från samme odlare gjorde förstås inte vinupplevelsen sämre.

Uppställningen för kvällen

IMG_5336

Vin 1. NV Jacques Selosse Champagne Lieux Dits Le Bout du Clos

Degorgerad 31/3-2011, basvin 2004 eller möjligen 2005, 100% pinot noir

Intensiv gul färg. Rik doft med äppliga toner, lite cidreranslag, metallisk mineralitet och fruktdrivet avslut. Mogen med inslag av kvitten och äppelblom.

Syradriven äpplig smak med rik mousse. Komplex och frukdriven med ett läckert lite kritbittert avslut och en intensiv syra.

Vin 2. NV Jacques Selosse Champagne Blanc de Noirs La Côte Faron

Degorgerad 2011, basvin 2003, 100% pinot noir

Intensiv gul färg. Gräddig fylllig och rik doft. Fat, komplexa mineraltoner med lite aska och tobak, mognad med nässlor och krusbär.

Kraftig smak med fruktdrivna komplex och balanserade syror. Tydliga mognadsdrag med lite oxiderade äppelskal . Torrt och med liten bitterhet i svansen.

Vin 3. NV Jacques Selosse Champagne Blanc de Noirs Extra Brut Sous le Mont

Degorgerad 25/1-2012, basvin 2005, 100% pinot noir

Nästan mörkgul färg. Komplexa mineraldrivna dofter med choklad, nötter, och lite torkad frukt. Efterhand rikedom och lite oxiderade äppelskal. Apelsin, grape och citroncest och en liten örtton.

Syradriven intensiv grape-ig smak. Äpple, kartiga toner, stram och lite metallisk. Svärdsslukarsyra!

Vin 4. NV Jacques Selosse Champagne Blanc de Blancs Extra-Brut Chemin de Châlons

Degorgerad 9/4-2013, Basvin 2005, 100% chardonnay

Ljusgul färg. Komplexa lite gummiaktiga aromatiska gräddiga dofter. Mognad och mineralitet, blekgul frukt, elegant med ett lite volatilt drag och en aning ättikssyra.

Kraftig smak med massor av frukt och choklad. Lång, fyllig, intensiv. Ung känsla med en lite rolig bitterhet i svansen.

– Här undslapp sig en annan provare att det här vinet “Skriker efter en plateau ostron”!

Vin 5. NV Jacques Selosse Champagne Blanc de Blancs Les Carelles

Degorgerad 26/1-2010, Basvin 2003, 100% chardonnay

Intensiv gul färg. Mineralig gräddig doft med krut, krita och fyllighet. Efterhand nötter, choklad och vanilj samt lite mogna apelsinklyftor.

Vin 6. NV Jacques Selosse Champagne Blanc de Blancs Extra-Brut Les Chantereines

Degorgerad 9/5-2012, Basvin 2005, 100% chardonnay

Gul färg. Doft av fat, krut och mineral, efterhand komplex av kaffe, citrus och honung. Superläckert avslut med en touch av gräddkola.

Fyllig, fruktdriven smak med massor av kraft och stoppning. Intensiv, lite kartig fruktton med inslag av grape, blodapelsin, persika, stenfrukt, och en elegant lite fatig svans.

Vin 7. 2003 Jacques Selosse Champagne Millesime

Degorgerad 7/3-2013, 100% chardonnay

Intensiv gul färg. Fat, krut och mineral i doften till en början. Fyllig intensiv och med aningen firne . Hav och skaldjur i massor!

Komplex, fyllig kraftig smak med lite kartig fruktdriven syra. Klassisk känsla.

Vin 8. 1999 Jacques Selosse Champagne Millesime

Degorgerad 19/1-2009, 100% chardonnay

Intensiv gul färg. Kraftig kaffedominerad doft med choklad och nötter. Torkade frukter, äpple, komplexa apelsin och grapedofter. – Romerska bågar?

Mogen lite mangokänsla i smaken först, därefter fyllighet och syradriven men lätt uttorkad fruktighet, mer grape och en lite köttig känsla.

IMG_5339

Listan

  1. NV Jacques Selosse, Le Bout du Clos, £165, 1/2/14, 17p
  2. NV Jacques Selosse,  La Côte Faron, £165, 0/1/14, 18p
  3. NV Jacques Selosse, Sous le Mont, £225, 0/5/14, 15,5p
  4. NV Jacques Selosse, Chemin de Châlons, £225, 2/2/14, 17p
  5. NV Jacques Selosse, Les Carelles, £165, 1/1/14, 19p
  6. NV Jacques Selosse, Les Chantereines, £298, 3/1/14, 19,5p!
  7. 2003 Jacques Selosse, Millesime, £275, 2/1/14, 18p
  8. 1999 Jacques Selosse, Millesime, £151, 5/1/14, 17,5p

IMG_5334

– “Skriker efter en plateau ostron”!

/JT

Damien Hugot

DamienHugot_IMG_0569

Damien Hugot

Det är inte bara gott med champagne, det brukar vara roligt också. Serveras inte bubblorna vid ett festligt tillfälle så blir det gärna fest när de kommer i glasen. Som vinnörd tycker jag det blir extra roligt när man finner vinet alldeles särskilt intressant. Så kom det att bli denna vackra junikväll när Sven-Erik gav en lite skara chans att prova det senaste tillskottet i Cavisten (OBS ej samma som Caviste.se) portfölj – en man vid namn Damien Hugot som mestadels håller till i Cramant. Men det där lär ju ändra på sig, för med de viner han gör lär han snart efterfrågas på många fler håll runt om i världen.

Först ut var basvinet Damien Hugot Brut Blanc de Blancs som bjöd på en ren och frisk doft av gröna äpplen och limeskal. Fin syra, friska citrustoner i munnen och en god skopa mineral. Lång och uppfordrande. Basåret var 2012 med en del 2011 i och dosage på 8g/l.

Det började därmed på det hela taget mycket bra. Allteftersom kvällen led visade det sig att vare sig detta eller de följande vinerna skulle behöva vara kalla, torra eller gratis för att sätta guldkant på vilken kväll som helst.

Det första vinet följdes av en storebror i Damien Hugot Brut Blanc de Blancs på magnum, där basåret var 2008 med en del 2007 i och lite lägre dosage på 7g/l. Detta vin kändes stiligare, piggare och djupare i doften med massor av citrus och mineral på nästan som i munnen kompletterades med en liten brödighet, kanske några gröna äpplen. Koncentration var nu temat – för vinerna och för provaren.

Det tredje vinet tog oss ett steg uppåt. Här hälldes Damien Hugot Extra Brut Blanc de Blanc Millésime 2006. Tät och koncentrerad, med citruskarameller, toffee, hasselnötter eller ska det vara valnötter? Massor av härliga bastoner som i munnen visade sig fantastiskt nyanserad och tillgänglig med en skön gräddighet och återigen dessa mineraler. Degorgerad på nyåret är den nu klar att konsumeras och på 2,5g/l är dosagen nu lägre.

Nu framme vid det fjärde vinet hade förväntningarna skruvats upp. Det som stod framför oss var samma vin fast toppårgången 2008, alltså Damien Hugot Extra Brut Blanc de Blanc Millésime 2008. Det fanns nästan en rosa ton i vinet, och doften minde om fudge, hasselnötter, blodapelsin och mineral men kanske också när jag smakade vinet en örtig eller floral ton, en annan provare sa kakaopulver och så kom ju briocherna nu på allvar. Vinet var onekligen rikare, lyxigare, tätare. Detta kom att bli min favorit. (degorgerat förra sommaren och dosage 3,5).

Detta följdes upp så elegant med en mycket personlig Damien Hugot Grand Cru Vielles Vignes. Även denna tät men också kraftigare i stilen. Mina tankar gick nu till puffat ris och musselschalk (sånt man säger men inte gärna stavar till), nougaten drog åt mango, men hasselnötterna och blodapelsin gick igen från förr. Även denna hade ett blommigt drag. Någon sa persilja – och minsann visst fanns det där. Ett mycket intressant meditationsvin. Möjligen då en kortare meditation för vinet var väldigt gott. (NV:n var 2009 och även denna degorgerad förra sommaren).

Avslutningen var med en äkta rosé; Damien Hugot Brut Rosé¸ mellan lax och hallon i färgen och med ett tilltal som ett riktigt vin. Här var det citrus, blodgrape och hallon i oblyg stil, med en liten beska som avslutar fint. En riktigt god matchampagne.

Jag gör en anteckning om att vinerna kommer upp i beställningssortimentet den 1 juli och tackar S-E för introduktionen.

1. Damien Hugot Brut Blanc de Blancs, 299 kr

2. Damien Hugot Brut Blanc de Blancs, magnum, 715 kr

3. Damien Hugot Extra Brut Blanc de Blanc Millésime 2006, 398 kr

4. Damien Hugot Extra Brut Blanc de Blanc Millésime 2008, 413 kr

5. Damien Hugot Grand Cru Vielles Vignes, 489 kr

6. Damien Hugot Brut Rosé, (här klippte kameran mina anteckningar, men priset i linje med ovan)

Med huvudet fullt av bubblor,

LT