Baden 5 februari

AuZone Baden 5 feb 2018

För tredje året i rad så bjöd de främsta vinodlarna i Baden och Mosel på en exposé av sina viner på Operaterrassen i form av “VDP Baden & VDP Mosel-Saar-Ruwer in Stocholm“. VDP är en sammanslutning av ca 100 högkvalitativa tyska vinproducenter. I år hade andelen från Mosel ökat så att det var 8 vingods från Mosel och 12 från Baden. Överlag var det många intressanta och bra viner som presenterades.

I Baden var vinåret 2016 vädermässigt inte lika soligt och generöst som 2015, vilket givit “slankare” viner, vilket många vinmakare från Baden välkomnar. Även 2017 ser ut att bli likt 2016 i detta avseende. I Baden produceras både röda och vita viner med tonvikten på “burgunderdruvorna” Spätburgunder, Weissburgunder och Grauburgunder. I Mosel är majoriteten av vinerna gjorda av rieslingdruvan.

Bland de intressanta vinodlarna från Baden kan nämnas Bercher, Dr. Heger, Schloss Neuweier, Salwey, Seeger och Stigler.

WG Bercher presenterade utmärkta vita viner av Grauburgunder (pinot gris) i olika kvalitetsklasser (Gutswein, Erste Lage, Grosse Lage), där deras 2016 Feuerberg Haslen GG (Grosses Gewächs) var klart bäst i stram och stenig stil. En påtaglig glycerol-oljighet i munkänslan skvallrar om koncentration. Det vinet bör man låta ligga minst 5 år innan det är utvecklat. På röda sidan hade Bercher utmärkta viner av Spätburgunder, den enklaste är 2015 Gutswein som är lättsam och trevlig med ljusa toner av sandelträ och lite jordgubbe. Mer tryck i juicen när man provar 2014 Sasbacher Limburg Erste Lage med tydligare ekkrydda och bra fruktkoncentration. Den är ganska syradriven, och behöver lite passande mat för att komma till sin rätt. Toppvinet 2015 Feuerberg Kesselberg Grosse Lage genererar köplust, men man måste klara den tydliga fatbehandlingen. Med ett par års lagring bör balansen infinna sig, ty frukten är rätt tät och klarar tid på rygg. Berchers röda viner var en av höjdpunkterna denna eftermiddag.

WG Dr. Heger från Ihringen är en klassiker i Baden. Till skillnad från många andra i Baden har de även riesling i sitt sortiment. De vita vinerna från 2016 av riesling, grauburgunder och weissburgunder presenterade god frukt men var fortfarande strama och behöver ytterligare tid för att utvecklas. Deras röda GG från Vorderer Winklerberg hade syrligt anslag med god frukt, lurviga tanniner och stor lagringspotential. Bör lagras åtminstone 3 år, gärna längre.

Schloss Neuweier presenterade vita rieslingviner och röda pinot-noir-viner. Alla finns numera i Systembolagets beställningssortiment. De vita vinerna från 2016 är fortfarande litet strama och behöver förmodligen litet tid att utvecklas. Det röda Neuweier Heiligenstein från 2015 var mer lättillgängligt men kan lagras för att utvecklas ännu mer.

WG Salwey från Oberrotweil hade vita viner från 2015, där deras Henkenberg Weissburgunder GG uppvisade läcker flinta, mineral och en förbluffande skärpt syra som lyfter vinet. Imponerande för att vara weissburgunder, som ofta kan kännas neutral. Kan lagras 5 år eller mer. Salwey visade även två grauburgunderviner, 2015 Henkenberg Grosse Lage (alltså samma vingård som ovan) hade nog fått ta lite tid i ekfat och kändes inte helt i balans. Däremot imponerade 2015 Eichberg Grauburgunder Grosse Lage med fet munkänsla härliga mineraler i rik stil. Intressant, en helt annan stil än t.ex. pinot gris från Alsace. På den röda sidan var Eichberg GG från 2014 hyggligt tillgängligt redan nu men kommer sannolikt att utvecklas med lagring. Generellt sett brukar nog Salwey imponera mer på röda sidan, kanske en lagringsfråga?

WG Seeger från Leimen strax söder om den gamla klassiska universitetsstaden Heidelberg presenterade goda vita och röda viner från sina odlingar om totalt 11,5 ha. Från Oberklamm (Grosse Lage) produceras både weissburgunder och grauburgunder, vilka båda redan nu (årg. 2016) var välbalanserade och lättillgängliga med god frukt. Rödvinet Heidelberger Herrenberg från 2014 var fortfarande stramt men med god frukt och behöver förmodligen ytterligare 5 år på flaska för full mognad. WG Seeger presenterade också en spännande rödvinscuvée baserad på spätburgunder, blaufränkisch och schwarzriesling från 2015 som heter Cuvée AnnA och har god lagringspotential.

WG Stigler har en bred palett av olika druvsorter. På vita sidan fanns en underbar silvaner (2016er Ihringer Winklerberg) med god frukt, spännande mineralitet och viss restsötma. Även om silvaner mest förknippas med Franken så är det en traditionell druvsort i delar av Baden. WG Stigler hade också en intressant 2015er Chardonnay GG från Winklerberg. På röda sidan förevisades en 2011 Schlossberg GG som fortfarande upplevdes som ungt och därmed visar på lagringspotentialen hos många badiska viner.

Vinstilsmässigt är Mosel och Baden tämligen olika och de kompletterar därför varandra på ett intressant sätt. Vinproducenterna från Mosel (med bifloderna Saar och Ruwer) presenterade nästan uteslutande rieslingviner – såväl torra som halvtorra och söta.

Maximin Grünhaus presenterade huvudsakligen årgången 2016 som inte var lika varm som 2015 men som ger viner som är välbalanserade med pigg syra och för kvalitetsklasserna Kabinett och Spätlese med god matchande sötma. De bästa vinerna var från Grosse Lage Abstberg, där 2016er Kabinett var en makalös uppvisning i balans mellan sötma och syra på det där viset som bara Mosel klarar av att prestera. Även 2015er Spätlese imponerade i samma stil, klart köpläge här om tillfälle gives.

Vinerna från Reinhold Haart 2016 var lätta i stilen och behöver nog ytterligare litet tid att komma helt till sin rätt. Haart presenterade 3 GG-viner – Grafenberg, Goldtröpfchen och Ohligsberg, som alla visade god potential inför framtiden. Vi fick också prova en makalöst bra Goldtröpfchen Spätlese från 2008, som uppvisade aromatiska mognadstoner (Firne) och gott samspel mellan sötma och rieslingsyra, vilket visar på de ypperliga utvecklingsmöjligheterna för moselviner. Stort vin, hart när omöjligt att spotta!

Karthäuserhof utanför Trier är en klassiker i Mosel-Saar-Ruwer, som haft lite gungig historik de senaste decennierna men som nu är tillbaka i mycket god form. Deras genomgående utmärkta kollektion från 2016 uppvisade frisk syra med fin matchning av god frukt och läcker sötma för Kabinett och Spätlese. Deras Grosse Lage Karthäuserhofberg fick glänsa extra mycket i en Spätlese från 2008 och en Auslese från 2004. Speciellt den senare var makalös, en uppvisning i fjällbäcksliknande renhet och balans. En stor vinupplevelse, riesling när den är som bäst.

Reichsgraf von Kesselstatt hade också utmärkta viner, där 2014er Nies’chen GG och 2016er Goldtröpfchen Kabinett var extra minnesvärda. En Grosse Lage Auslese från 2003 (Josephshöfer Riesling Auslese Lange Goldkapsel #6) visade återigen att moselviner har ett långt liv.

Schloss Saarstein presenterade en pinot blanc från 2015 som var välbalanserad med god frukt och läcker syra. De hade också en nytappad 2017 Schloss Saarstein Riesling trocken som naturligtvis behöver mer tid på sig men som ändå redan nu visade på goda framtidsutsikter. De bästa vinerna från Schloss Saarstein var från deras Grosse Lage Serriger Schloss Saarsteiner – 2015 Riesling Kabinett och 2011 Riesling Auslese.

Nik Weis – St. Urbans-Hof förenklar för konsumenterna genom att ha vita etiketter på viner i torr stil medan svarta på dem i söt stil. Deras kollektion från 2016 var ypperlig – både på torra och söta sidan. Den bästa av de torra var 2016er Wiltinger “Alte Reben” med en god frukt, pigg syra och ett uns restsötma. På den söta sidan toppade Bockstein, som är ett Grosse Lage, både med Kabinett och Auslese. Kabinetten naturligtvis mer tillgänglig redan nu men båda med god lagringspotential.

Sammanfattningsvis bjöd årets upplaga av Baden- och Moselvindagen på många spännande och smakrika vinupplevelser från två högintressanta tyska vindistrikt.

För AuZone

BP & ET

Annonser

#1543 Pinot noir från Tyskland

Pinot noir-viner från Tyskland, hur står de sig? I denna provning hade de fem tyska vinerna inga problem med de tre vinerna från övriga världen. Inget av de övriga fick någon bäströst, och alla tre fick sämströster. Men det var svårt att generalisera, så jag går direkt på vinerna:

2012 Moray St Denis från David Duband i Bourgogne hade en frisk hallondoft, men var förutom det enkelt och tunt. Jag var säker på att det var ett rätt billigt tyskt vin.

2015 Liason av Enderle & Moll i Baden var både det billigaste och mest spännande vinet. Lite mjölkig färg, först dov blommig doft, senare en djup hallondoft som avslutningsvis blev mycket parfymerad. Smaken varierade också, först mycket lätt med aningen naturvinskaraktär, sedan kraftigare med också mer smak av hemkört. Trots att jag ofta har svårt för naturviner så hamnade detta på klart plus för mig, men jag förstår också de fyra som hade det som sämst. Jag lärde mig också den hårda vägen risken med att säga positiva saker om naturviner när jag för första gången i mitt liv blev kallad hipster…

2011 Spätburgunder Herrenwingert Erste Lage från Friederich Becker i Pfalz var ett tunt vin med alldeles för mycket fat, och det fick min sämströst.

2010 Burgweg Spätburgunder GG från Knipser i Pfaltz hade mogen färg och en trevlig liten pinotdoft. Slånbär i smaken, bra syra och kraft, och balanserad ek. Ett av de två toppvinerna!

2011 Pinot Noir, Ata Rangi, Martinborough NZ hade jordgubb i doften, smaken började lång god och ganska bourgognelik, men så småningom bredde eken ut sig och sänkte vinet.

2012 Spätburgunder Siebeldingen aus dem Muschelkalk, Dr Wehrheim, Pfalz, var ganska återhållen med tydligt tvålig smak.

2009 Walporzheimer Gärkammer GG, Adenauer, Ahr, var kvällens äldsta, dyraste och bästa vin. Det upplevdes klart ungdomligt med mint och slån i doft och lång balanserad smak med lite bett från stjälk/bittermandel.

2010 Ojai Pinot Noir Bien Naciado, Kalifornien, var det mest aparta vinet. Blint hade det inte fått många gissningar på pinot. Mörkt med malört och svarta vinbär i doft, sötma och malört i smak. Det blev kvällens förlorare, men för mig mer avvikande än dåligt.

Spätburgunder

Tabellen
2012 Moray St Denis, David Duband, Bourgogne, 363 kr, 0-1, 12 p
2015 Liason, Enderle & Moll, Baden, 230 kr, 0-4, 14 p
2011 Spätburgunder Herrenwingert Erste Lage, Becker, Pfalz, 412 kr, 1-2, 9 p
2010 Burgweg Spätburgunder GG, Knipser, Pfaltz, 435 kr, 5-0, 16 p
2011 Pinot Noir, Ata Rangi, Martinborough NZ, 467 kr, 0-1, 12 p
2012 Spätburgunder Siebeldingen, Pfalz, Dr Wehrheim, 465 kr, 1-0, 13 p
2009 Walporzheimer Gärkammer GG, Adenauer, Ahr, 809 kr, 7-1, 17 p
2010 Ojai Pinot Noir Bien Naciado, Kalifornien, 488 kr, 0-5, 14 p

De två vinnarna var ensamma om två saker som man skulle kunna göra om till ett köpråd, och nästa gång jag ser ett vin som uppfyller kriterierna ska jag också slå till. Dels var båda klassade som GG, Grosses Gewächs, och dels (som en annan provare observerade) så var de buteljerade på ”tyska” flaskor. Kanske väljer odlarna bourgogneflaska när de vill fläska på med eken?

Tack för överblicken!

ASi

PS. För övrigt så verkar årgång 2015 ge en fin pinositet i röd bourgogne!

#1542 Produttori del Barbaresco

GlasVärldens bästa kooperativ? Ja, det är så kooperativet Produttori del Barbaresco ofta beskrivs och det är nog svårt att finna ett annat kooperativ som skulle kunna göra dem rangen stridig. Vid skördetid bildar de 50-talet medlemmarnas traktorer långa köer uppför backen i den lilla byn Barbaresco för att leverera sina druvor. De vägs in och analyseras i vineriet och med ett system där betalningen för druvorna är beroende av deras kvalitet, så har vinodlarna en stark drivkraft att producera bästa möjliga vara. Vinifikationen är tämligen traditionell med jäsning i ståltankar vid 30 grader och lång skalkontakt, runt 4 veckor, innan vinerna får vila i stora botti i tre år och sedan ytterligare ett år på flaska innan de släpps. Den huvudsakliga produkten är deras Barbaresco, av vilken runt 100 000 flaskor görs och som håller en hög och jämn kvalitet. Sedan 1967 vinifierar man under bra år 9 olika vingårdsviner separat. Dessa 9 ”cru”, vilka alla vinifieras likadant, uppvisar fascinerande olika karaktärer, beroende på de vingårdar de kommer ifrån. Under sämre år gör man inga cru-viner, utan allt åker i stället in i den vanliga Barbaresco, vilken då i gengäld kan vara av högre kvalitet än normalt. Man gör även en Langhe Nebbiolo på druvor från yngre stockar. Här har ni en karta över vingårdarna i Barbaresco.Bara att plugga på!

barbcombo

Som en vägledning till de olika vingårdarnas egenskaper får ni här en beskrivning av dem från självaste Aldo Vacca, den karaktärsfulle och kunnige direktören för Produttori, hämtat från en intervju med honom på The Rare Wine Co:s hemsida:

Pora is approachable; Rio Sordo, elegant; Asili, austere; Pajè, bright; Ovello, lively; Moccagatta, floral; Rabajà, complete; Montestefano, powerful; Montefico, austere.”

Aldo Vacca Boxing for Barbaresco,cr

Aldo Vacca in his famous Boxing for Barbaresco pose

För kvällens provning hade S-E samlat ihop ett gäng Produttoriviner från olika källor. Innan vi började prova, retade han vår aptit ytterligare genom att berätta att vi skulle få prova viner från fyra olika decennier. Det lät ju spännande!

Vi inledde med ett påtagligt ungdomligt vin med en bärig, frisk och fruktig doft med inslag av ljusa körsbär, blåbär, mint och timjan.
Smaken är påtagligt frisk och syrlig med en ljusröd, ganska lätt frukt. De torra, kritiga tanninerna tar raskt ett ordentligt tag i gommen och eftersmaken är ung, bärig, torr och krävande sträv. Här har vi 2011 Montefico, som onekligen lever upp till Aldo Vaccas beskrivning ovan: ”Montefico, austere” Man får ge det tid, så blir det förhoppningsvis lite mer lättillgängligt.

Nästa vin är betydligt mer öppet och inbjudande med en yppig, närmast förförisk, djup och charmig doft. Ung, druvig, röd frukt som körsbär och hallon samt ett helt lass med minttabletter i glaset. Rosorna finns där också och en liten aning djurisk känsla i bakgrunden som redan skvallrar om vad som komma ska.
Smaken öppnar friskt och läskande med en bra, tät röd frukt. God syra, kryddigt, bra bredd, intensitet och charm. En hel del snyggt finkorniga tanniner vilka efterhand tar över frukten en del. Riktigt bra, men behöver lagras. ”Ovello, lively”, ja, varför inte. Det är ju lätt att hålla med när man har facit. Alltså: 2011 Ovello.

Trean är kraftfull, tät och köttig, men har också en bra, sötaktig frukt. Massor av mint och en del choklad.
Smaken är tät med söt, mörk frukt och tjock, tuggbar känsla. En lite mer måttlig syra ger en känsla av värme. Markerade, rätt tjocka, avrundade tanniner som tar över i eftersmaken som är tjock och torrsträv. Tufft slut, men ett bra vin! Här har vi Ovello igen, men nu av årgång 2005. Kanske inte lika ”lively” som det förra vinet.

Så har vi ett ungdomligare vin igen med en fräsch och snygg lätt bärig doft. Klassisk nebbiolo med mint, rosor och lite kakdeg.
Frisk, något kärv attack på smaken med bra intensitet och någon utveckling. Påtagligt kryddigt och med kraft. Tanninerna är massivt kritiga och eftersmaken grovtorr med värme. Rätt bråkigt, men tar sig med tiden i glaset. 2011 Pora. ”Approachable”, tja…

Att femman har mer ålder är uppenbart, redan från den rätt täta orangebruna färgen. Även den dova, lätt skitiga doften är åldrad med toner av köttsoppa, tjära och kola.
Smaken är frisk och läskande med en rejäl köttighet. Tanninerna är avrundade och finkorniga. Smaken slutar snyggt och avrundat med goda, finkorniga tanniner. Kanske lite trött och aningen grovt, men med fin mognad. 1986 Barbaresco. Alltså ”normalen”, ingen vingårdsbeteckning. Någon som har koll på hur 1986 var i Barbaresco?

Sexan har en bra, tät, rökig och köttig doft med gott om tjära och mint. En del rosor dröjer sig kvar också. Fin utveckling.
Smaken har en viss värme, men den balanseras bra av den friska syran. Kryddigt med goda, torra, tuggbara tanniner och en bra längd efteråt. Riktigt bra och kvällens vinnare. 2005 Asili som alltså ska vara ”austere”. Åren i flaska har väl rundat av den värsta strängheten.

Sjuan är finstämd och elegant. Inte alltför expressiv. I tunneln? Där finns ändå en hel del mint, en lätt fruktighet och en torr te-känsla.
Smaken är frisk och läskande med en bra, tät och mörk, sötaktig körsbärsfrukt. En hel del, rätt tjocka tanniner. Inte direkt elegant, mer tätt och köttigt. Lång, god, köttig eftersmak. 2005 Rabajà är väl ett av de högst ansedda cruvinerna och Aldo själv tycker att det är ”complete”. Behöver nog helt enkelt mer tid för att bli mer komplext och uttrycksfullt.

1967

1967 Rabayà Riserva Speciale

Till sist ett påtagligt moget vin med en vackert blekorange färg. Doften är av helt mogen, eteriskt finstämd nebbiolo. Underbart och närmast fragilt. Tyvärr finns där också en viss orenhet i doften, som förtar lite av lyckokänslan.

Smaken har en frisk, läskande syra och ett fint djup. tyvärr ligger åter orenheten där och stör lite i bakgrunden. Tanninerna är avrundade, men ändå tydliga och tuggbart kritiga. Långt, fint slut. Kunde ha varit stort om inte för den lilla orenheten. Det här är 1967 Rabayà, som man stavade det på den tiden. Kommer alltså från det allra första året då Produttori började göra sina vingårdsviner, betecknad Riserva Speciale. Väldigt spännande att få dricka det!

 

Butts

Buttsen

Listan. Samtliga viner inköpta 2017.

  1. 2011 Barbaresco Riserva Montefico, 389 kr, 0-5, 12p
  2. 2011 Barbaresco Riserva Ovello, 389 kr, 2-2, 17p
  3. 2005 Barbaresco Riserva Ovello, 850 kr, 2-0, 16,5p
  4. 2011 Barbaresco Riserva Pora, 389 kr, 1-1, 16p
  5. 1986 Barbaresco, 700 kr, 3-3, 15p
  6. 2005 Barbaresco Riserva Asili, 850 kr, 5-1, 16,5p
  7. 2005 Barbaresco Riserva Rabajà, 850 kr, 15,5p
  8. 1967 Barbaresco Riserva Speciale Rabayà, 1600 kr, 15p

Till maten serverades dessutom 2013 Barbaresco som kändes väl ungt och bråkigt. Det kan nog bli bra – årgången är ju strålande i Barbaresco – men det bör få ligga på rygg några år.

Tack S-E för en strålande provning!

/Anders K

VDP Operaterrassen 5 februari 2018

Givakt.

VDP, smaka på de tre bokstäverna till att börja med. Verband Deutscher Predikatsweingüter. Erkänn att du nästan intar enskild ställning när de korrekt artikulerade orden når dina trumhinnor. Klanderfri ordning inom vinvärlden kan vi gott och väl visa lite uppskattning för och humma lite instämmande till. Cirka 200 odlare har genom ett privat organ skapat en relativt tydlig klassificering som efter ett visst pluggande fastnar ganska lätt. Jämför gärna med Maslows Behovspyramid. Gutswein nere vid basen av triangeln och Grosse Lage när livet är på topp.

Manöver

Vi marscherar medelst civila steg in till Operaterrassen. En viss aktning kommer helt utan kommando, det är fint besök i salen.

Baden har tolv representanter på plats. Tyskland produktion består till en tredjedel av röda druvor och en hel del kommer härifrån. Vi som anmält oss till Lenas provning på torsdag, rött från Tyskland, kommer säkert att få smaka något från detta 40 mil långa distrikt. 15 818 ha odlingar varav 566 ha klassat som VDP.

Mosel har åtta representanter med bord reserverade och distriktet behöver knappast någon ytterligare presentation. Dessvärre lämnade SA Prüm och Van Volxem walk over och borden gapade tomma. Mosel har näst flest producenter under VDP-flagg, 30 stycken. Bara Rheingau har fler med sina 36 VDP-klassade producenter. 8 792 ha varav 477 ha under VDP-flagg.

Mittelrhein. Alla som har smakat ett vin från Mittelrhein upp med en hand…! Nehepp, inte det. Fem VDP-klassade odlare sörjer för att 63 ha vårdas på bästa sätt. Produktionen hos de fem odlarna ligger mellan 50 – 130 000 flaskor per år. Distriktet omfattar totalt 468 ha. Vi gör honnör för denna Kleiner Kämpfer. En producent var annonserad men dök inte upp varför vi får vandra vidare lyckligt ovetande om distriktets förträfflighet.

Fältlystring

Haart 1

Reinhold Haart, en krävande producent. Mosel.

Med undantag för deras Piesport Riesling Trocken, VDP Ortswein, var övriga torra flaskor säreget tuffa med en mineralisk, knastrande torrhet och längd, grapetoner och en viss bitterhet. Synnerligen omogna och frågan är hur många med handen på hjärtat som uppskattar denna tydlighet. Men samtidigt som man brottades med de effektfulla vinerna kunde man inte undgå att imponeras av hantverket och önska att man hade ett antal lådor för lagring. Grafenberg, Goldtröpfchen och Ohligsberg, samtliga GG, var fantastiska tungviktare inom segmentet.

Den söta delen representerades av Piesport Riesling Kabinett 2016, VDP Ortswein, med en spritzighet, ganska tydlig sötma och svinhög syra. Ni får säga vad ni vill men den här måste få landa lite till i flaskan innan den korkas upp. Goldtröpfchen Riesling Spätlese 2008, VDP Grosse Lage, uppvisade så otroligt mycket mer efter sina nio år i flaskan. Ljuvlig doft med behaglig sötma och grönt gräs. Gräddig känsla med ljuvligt, behaglig sötma med nougattoner som bars upp på ett fint sätt av en skön syra och en fantastisk längd. Om jag är riktigt ledsen någon dag skall jag ta ett glas av detta vin så kommer solen att skina igen.

Grunhaus 1

 

Maximin Grünhaus, enkel att tycka om. Mosel.

Redan deras instegsvin Maximin Grünhaus Riesling Trocken 2016, VDP Gutswein, bjöd på en tydlighet och kvickhet som var lätt att ta till sig. Karaktär för en ringa slant. Uppe på toppen av VDP-pyramiden representerades producenten av en GG som följdes av en Feinherb, en Kabinett och en Spätlese. De två första från odlingslotten Herrenberg och de två sista från Abtsberg. GG´n var fantastiskt god redan som ettåring, 2016, med vad jag vill kalla elegans och en behaglig längd. Det lilla anslaget av sötma i Feinherb var omöjligt att inte bli förtjust i. Kabinetten hade en sådan smekande sötma, uppbackad av den renaste syran att jag direkt tänker på en välkänd sommeliers liknelse vid ”änglakiss”. Ynka 7,5 % gör att du aldrig behöver tveka på att ta ett glas till. Utan tillgång till priser kanske man skall passa sig för en rekommendation men husets hela stil var väldigt lätt att tycka om.

Schloss

Schloss Saarstein, ungdomlig lätthet. Mosel

Som en katt bland Hermeliner serverades Saarstein Pinot Blanc trocken, 2015. Vinet uppvisade en viss bitter touch och en inte fullt så angenäm eftersmak. Samtidigt kan man tycka att det är vågat att servera vinet mitt bland alla goda Rieslingviner. Ännu modigare var greppet att servera ett vin från 2017 som buteljerats för bara en vecka sedan. Nej det var inte gott och samtidigt kan man fråga sig hur många som klarar av att utvärdera ett så omoget vin. Jag gör det i alla fall inte. Följande viner var Schloss Saarstein 2016, Spätlese trocken och Kabinett Feinherb. Bägge med lovande dofter men som inte möttes av en motsvarande smakupplevelse. De kändes för unga och Kabinetten hade en spritzighet inte riktigt hörde hemma här. Som ni hör hyllas inte producenten men jag undrar om inte de två första, högst märkliga, vinvalen färgade synen på hela producenten.

Salwey 1

Salwey, ger Grauburgunder ett helt nytt ansikte. Baden.

Även Salwey välkomnade besökarna med en ”Weissburgunder” men var kloka nog att ta i lite. En torr Grosse Lage i prisklassen 250 kr med förförisk, och odefinierbar, doft och en smörig blommighet. Därefter följde två Grauburgunder GG som var så långt bort från Alsaces Pinot Gris du kan tänka dig. Henkenberg och Eichberg, bägge från 2015, GG. Bägge saknade den, vad skall man kalla det, sötma av torkade frukter som Alsace bjuder på. Här var man mer inne på en elegant krispighet med mjuka och varma kryddor. Doften av Eichberg fick den angenäma effekten att håren på underarmarna reste sig.

Två röda presenterades, Henkenberg och Eichberg. Bägge Spätburgunder GG från 2014. Intressant var att representanten hävdade att de högst ogärna släppte sina viner lika tidigt som alla andra. 2014 kan knappast kallas moget men Eichberg Spätburgunder GG var definitivt en upplevelse redan nu. Mjuk och tydlig ekton. Detaljerad smak med behagliga men tydliga tanniner, ett kraftigt bett och med en fantastisk längd. 39 Euro på deras hemsida.

Seeger 1

Seeger, genomgående en välproducerad känsla. Baden.

Det börjar bli en vana att få Weissburgunder i första glaset men den här avvek en aning genom sin lagring på fat. Oberklamm Weisser Burgunder GG 2016. Supertydliga, nya, ekfat men på ett väldigt behagligt sätt, mild grape, sinnrik syra och fin längd. Nästa glas fylldes med Oberklamm Grauburgunder GG och bjöd på en av dagens läckraste upplevelser. Behagligt, supertydlig ek, gräddig och nästan söt doft, svingott men ungt, torrt och med gräddig känsla.

På den röda sidan stoltserade Heidelberger Herrenberg Blauer Spätburgunder trocken 2014. Smaken var lika lång som namnet och vinet hade en omfamnande kropp och kraftig tydlighet. Röd javisst men mer mot det mörkröda hållet och en överraskande mogen känsla. Sista glaset fylldes med Cuvée AnnA 2014 vilket var en blandning av Spätburgunder, Blaufränkisch och Schwarzriesling. Gamla ekfat, mjuk kryddighet och en viskande lätt syra. En annorlunda upplevelse som var svår att placera i ett fack.

 

Lediga.

VDP rymmer merparten av de namnkunniga producenterna. En och annan kanske protesterar med hänvisning till ”fria” odlare av hög kvalitet som inte är medlemmar och det ligger helt säkert någonting i det. Men i akt och mening att främja kvaliteten och även ryktet av kvalitet har VDP lyckats riktigt bra. Tanken är att om du greppar en flaska med märkningen VDP skall du på goda grunder veta vad den innehåller. GG, de olika predikaten eller de prisvänliga Gutswein.

Häng av dig uniformskappan, knäpp upp översta knappen och luta dig tillbaka med några tyska droppar i glaset. Men låt dig för allt i världen inte ryckas med av tyskarnas eget konsumtionsmönster där de bälgar i sig allting väldigt ungt. Köp, glöm bort och njut av vinet först efter att år av damm lagt sig över flaskorna.

”MUCK”

Sven-Olof Johansson för AuZone

Flavours of New Zealand – Nya Zeeländska vindagen

Jag valde att fokusera på det lite mindre kända NZL och provade därför inga Sauvignon Blanc eller Pinot Noir viner.

Evernote Snapshot 20180122 125814

Exotisk, komplex, SB-insp. Lätt halvtorr.
– Kul vin på en druva som jag tycker gör sig bättre på södra halvklotet, mindre exotisk än från Alsace..
+

Evernote Snapshot 20180122 125814(1)

Fina fat, elegant, 10 mån på ny fransk ek.
Exotisk, rolig, cest och lite kiwi. Bra, komplex och kul.
++

Evernote Snapshot 20180122 130541

Komplex, ung, ht. 40gr.
Fruktdrivet, lätt aromatiskt. Solitt men lite “out of fashion”
+

Evernote Snapshot 20180122 131104

Petro bra komplex
Fyllig, lång och lätt ht, balans!

Evernote Snapshot 20180122 131105

Kritig, exotisk, elegant
Torr, mineralig och kryddig!
+

Evernote Snapshot 20180122 131526

Örtig, mineral och gräs!
Bra torr och läcker.
++

Evernote Snapshot 20180122 131738

Fruktdrivet, bra komplex ung, elegant.
Bra stoppning
+

Evernote Snapshot 20180122 131739

Komplex, kritig och krutig, cest och bra citron
Kraft, lång fyllig bra och bred.
+++

Evernote Snapshot 20180122 133135

Exotisk naturvins-trig.
Syradriven, grön, gräsdominerad. Kul.
+

Evernote Snapshot 20180122 133537

Moget, petroleum kraft
Komplex lång och välstoppad
Bra ht riesling.
+

/JT

#1539 Burgenland

Tom serverade 2 vita och 6 röda viner från Burgenland i östligaste Österrike och Sopron i Ungern just över gränsen (plus ett korkskadat som ersattes av ett extravin under pågående provning, bra där).

Medan de två vita vinerna var ytterst olika fanns någon sorts släkttycke bland många av de röda – mörka, slanka viner med rödbärig frukt, mycket markerad syra och finkorniga tanniner. Det var helt omöjligt att blint avgöra från vilket distrikt eller land vinerna kom. Ingående druva gick i vissa fall att förstå sig på.

På det hela taget goda viner, där de flesta (röda) framstod som unga och i behov av litet ytterligare lagring. Prisvärdet kan diskuteras, och det faktum att vinerna hittats och inköpts i London lär väl knappast ha påverkat inköpspriserna nedåt.

”Intressevärdet” däremot skyhögt, och jag vet att flera av medprovarna höll med. Det är exakt den här sortens provningar jag vill se i AuZone, provningar som expanderar ens vinrymd. Att efterföljande tilltugg också var non-standard bidrog: sauerkraut och ett antal olika polska korvar plus goda ostar. Tack Tom!   Nu snabbgenomgång vin för vin.

Först i provningen stod två torra vita viner. Det första imponerade med snygga rostade fat, citron och mycket syra och mineralitet. Kunde varit en Jura-chardonnay men var en furmint från Österrike (!): 2013 Garten Eden, Michael Wenzel, Leithaberg. Enligt mig tappade det i glaset och gick åt diskmedel, men här höll inte alla med. Best in show enligt samfälligheten. Klart dyrast också.

Vin 2, 2015 Himmel auf Erden, Christian Tschida, Neusiedlersee var helt annorlunda. Tydlig naturvinskaraktär: grumligt med skitig doft och skarp syra. Utvecklingen i glaset gick dock i motsatt riktning och fixade till sig något, söta krusbär och vita vinbär efter hand. Gjort på en blandning av weissburgunder, scheurebe och gelber muskateller.

Burgenland 1,2

Det första röda vinet var ljust med cerise kant. Här anade vissa provare att detta var en ung pinot noir med lite malört, peppar och fotsvett och spetsig syra. Litet kort i smaken var 2016 Pinot Noir, Claus Preisinger, Neusiedlersee. Det förlorade provningen tillsammans med vita nr. 2.

Nästa vin var mörkt med purpur i kanten. Toffee, björnbär och något kryddigt i doften. Koncentrerad smak med mörka bär och mycket strävhet. Syrah eller blaufränkisch föreslogs, men druvan var St Laurent i 2012 Goldberg St. Laurent, Claus Preisinger, Neusiedlersee.

Vin nr 5 var ännu mörkare med vanilj och svarta vinbär. Körsbär och blåbär i frukten och bra balanserad syra. Kanske godaste vinet, klart ungt fortfarande. Gjort helt på blaufränkisch var 2013 Erdeluftgrasundreben, Claus Preisinger, Neusiedlersee.

Burgenland 3-5

Även nästa vin var på samma druva, eller Kékfrankos som den heter på Ungern-sidan. Mörkt med röd kant, började med naturvinstoner (icke oangenäma) och pepprighet, läder och mognad i smaken. Ganska slankt. Vinet var 2013 Soproni Steiner, Weninger, Észak-Dunántúl.

Sjunde vinet var något blåare med grön doft åt nässlor och grönpeppar, myggmedel sade någon. Stram i munnen med tuffa tanniner, grönt inslag och kaffe. Jag föreslog cabernet franc och detta visade sig stämma. Bra vin, men litet för bittert för mig, 2013 Soproni Frettner, Weninger, Észak-Dunántúl.

Det sista vinet var återigen mörkt med blånande kant. Filmjölk och animaliska inslag i doften och god syra, fin ren björnbärsfrukt och ganska litet tanniner. Man borde kanske känt igen blaufränkisch från vin 5-6, men icke. 2014 Ried Weinberg, Wachter-Wiesler, Eisenberg.

Burgenland 6-8

Listan (Vin – Producent – Distrikt – pris idag – röster (bäst – sämst) – min poäng (av 20))

  1. 2013 Garten Eden, Michael Wenzel, Leithaberg, 600 kr, 4-0, 14.5p (16p första halvtimmen?).
  2. 2015 Himmel auf Erden, Christian Tschida, Neusiedlersee, 400 kr, 0-4, 13p.
  3. 2016 Pinot Noir, Claus Preisinger, Neusiedlersee, 300 kr, 0-4, 12p.
  4. 2012 Goldberg St. Laurent, Claus Preisinger, Neusiedlersee, 350 kr, 1-1, 15p.
  5. 5. 2013 Erdeluftgrasundreben, Claus Preisinger, Neusiedlersee, 300 kr, 1-0, 15.5p.
  6. 2013 Soproni Steiner, Weninger, Észak-Dunántúl, 300 kr, 1-0, 15p.
  7. 2013 Soproni Frettner, Weninger, Észak-Dunántúl, 350 kr, 2-0, 14p.
  8. 2014 Ried Weinberg, Wachter-Wiesler, Eisenberg, 250 kr, 1-1, 14p.

Utgick ur provningen pga korkskada gjorde: 2013 Syrah Soproni, Weninger, Észak-Dunántúl, 300 kr.

Leithaberg, Neusiedlersee och Eisenberg är tre av fyra distrikt i Burgenland, Österrike. Észak-Dunántúl är ett distrikt i Sopron, Ungern (antar jag).

Foto: AK

Åke

Gambero Rosso tre bicchieri 2018

Mitt första inlägg som bloggare på AuZine där jag representerar AuZone efter inbjudan av Nordic Wine. Platsen är Grands vinterträdgård tisdagen den 16 januari 2018 och det är alla de producenter som har fått betyget tre bicchieri som är berättigade att medverka. Jag har inte den exakta siffran, men det är omkring 350 viner som fått det högsta betyget. Det är idag 37 producenter representerade och de flesta har passat på att ha flera viner med sig, så det finns 106 olika viner att pröva.

Producent Cantina Lunae Bosoni från Ligurien 

Colli di Luni Vermentino Lunae Et.Nera och Et. Grigia, bägge från 2016 och gjorda med vermentino druvan. Et. Nera är den högre rankade och bägge ligger på jästfällning men olika lång tid. Bägge är florala, och med en exotisk frukt av persika. Som kuriosa så skriver man LVNAE på etiketten men det är latinets V som skall uttalas som U.

Producent Ferrari från Trentino 

De har tre olika mousserande viner, med 100% Chardonnay. Ferrari Organic NV som är relativt enkel, Trento Brut Perle 2010 som är balanserad och mediumfyllig. Sedan deras flaggskepp Trento Brut Giulio Riserva del Fondatore 2006 som endast tillverkas utvalda år och har en fyllig smak med gula äpplen.

Producent Monte del Frá från Veneto 

Custoza superiore Cá del Magro 2015 som är gjord med 8 olika druvor. Frisk, välbalanserad och prisvärd.

Producent Ottella från Veneto 

Lugana Le Creete 2016 som är ljusgult och blommigt. Lugana Molceo Riserva 2015 med citrus och mineral.

Producent Ruggeri & C. från Veneto 

Två olika Prosecco, Valdobbiadene Brut Quartese NV, fruktig och snarast ett aperitif-vin samt Valdobbiadene Extry Dry Giustino B. 2016 blommig, syrlighet och mineraler.

Producent Tenuta di Angoris från Friuli-Venezia-Giulia 

Collio Bianco Riserva Giulio Locatelli 2015, 3 olika druvor med Fruiliano 60%, Sauvignon Blanc 30% och Malvasia 10%. Blommig karaktär men SB känns tydligt i smaken, medelfylligt.

Producent ColleMassari från Toscana. 

Rosso di Montalcino 2014 “Poggio di Sotto” som är fylligt, omoget och med en ungdomlig elegans. Grattamacco Bogheri Superiore 2014, fylligt, mörka bär och välbalanserat som kräver mer lagring (7-10). Montecucco Sangiovese Poggio Lombrone Riserva 2013 med körsbärsfrukt, tanniner och mineral i en välbalanserad smak. Fylligt med lång eftersmak som kräver mer lagring (10+).

Producent I Campi från Veneto. 

Soave classico Campo Vulcano 2016 med hög syra och bra frukt som är gott att dricka nu, men tjänar nog på ett eller två års lagring. Valpolicella Superiore Ripasso Campo Ciotoli 2015 med mycket frukt och fyllighet. En sötma är också närvarande men inte så besvärande för att vara en Ripoasso.

Producent Donnafugata från Sicilien. 

Tancredi 2013 med mörka bär, körsbär och choklad. Fylligt och tanninrikt med lång eftersmak och bra balans. Mille e una Notti 2012, komplext och elegant som samtidigt är fylligt och har lång eftersmak.

Producent San Felice från Toscana. 

Bell’Aja 2016 från Bolgheri. Ung vingård och detta är den första årgången som släpps på marknaden och det reflekteras i vinets karaktär. Chianti classico “Il Grigio de San Felice” Riserva 2014. Körsbärsfrukt och klassisk Chianti. Vigorello 2013 som är en “super-Tuscan”, mörka bär med komplex fyllig smak med lång eftersmak.

/JEP