House of Smith

Vi tackar @handpickedsweden för en mycket väl uppstyrd kväll med viner från House of Smith!

House of Smith = vin och rock´n roll? Nästan, – addera talang för vinmakning och ett skarpt affärssinne så är det spot on. Med tanke på att Charles varit turnéledare och manager för flera rockband så är det i alla fall inte långt ifrån. Vinerna är generellt otroligt välgjorda och lite mer polerade än man kanske hade väntat sig. Flera är närmare Rhone än de är Kalifornien i sin profil, – men det är väl ingen nackdel precis. 

2019 POPUP, – mousserande på 100% chardonnay, 8 månader på jästen i ståltank. 

Frisk, lite blommig doft med en del gröna drag. Äpple, citrus men även lite tropisk frukt i smaken. Frisk!

2020 K Art den Hoed Viognier – 100% viognier, fatat men oklart hur. 

Här har vi honung, mandel , och blommor med samma plus lite tvål i smaken. Finns en liten ekbeska i eftersmaken men på det hela elegant. Kanske kan vänta något år innan öppning.

2017 Sunset SB – 100% Sauvignon Blanc som legat 9 månader på 50% cementtank och 50% neutrala fat. Försiktig doft av svartvinbär och krusbär på näsan som med lite fat. Medium syra och mer av samma i smaken. Lagom fatat och ger lite vibbar av vit Bordeaux.  

2017 Sixto Uncovered – 100% Chardonnay 17 månader på 400l ekfat varav 20% nya

Här har vi lite tropisk frukt på näsan men med mineral och sten. Klart elegant doft och med försiktiga fat. Samma i munnen och nog längre från Napa Chardonnay än det faktiska avståndet… Elegant och strukturerat även om lite tight just nu så kan behöva något år till innan öppning. 

2018 The Boy – 100% Grenache 5 månader på neutrala fat.

Härligt örtig doft med lite oliver, kryddor, viol och något försiktigt medicinalt. I munnen är det apelsin, lakrits örter och viol med en touch av ek. Riktigt gott och eget även om det såklart finns vibbar av södra Rhone.

2017 Roma – 80% Cabernet Sauvignon 20% Syrah på 50% nya och 50% gamla franska fat i 22 månader.

Roma som är en hyllning till Charles mor med samma namn har en komplex doft av mint, paprika, körsbär och björnbär. I munnen elegant, strukturerat och mycket välgjort.

2017 Ovide – 80% Cabernet Sauvignon 20% Syrah på 50% nya och 50% gamla franska fat i 22 månader.

Här har vi hyllningen till far med samma namn. Lite mer kraft än Roma och känns även lite mer utvecklat. Också mycket bra även om undertecknad föredrar Roma.

2012 B. Leighton – 100% Petit Verdot 22 månader på 50% nya och 50% franska fat.

Ett vin av Brennon Leighton som säljs genom House of Charles. Riktigt härlig och komplex doft med lite animaliska drag. Mineralitet, struktur, elegans med björnbär och körsbär. Väl integrerade tanniner och bra syra. Riktigt bra vin.

Under namnet K Vintners gör Charles och Co ett helt gäng viner på Syrah och alla är riktigt bra. Några noter på de tre enligt mig bästa;

2015 The Beautiful – 100% Syrah 20 månader på 35% nya och resten gamla franska fat.

Här har vi en otroligt härlig doft med chark, vitpeppar, salt kött, lite stjälkar och viol. I munnen elegant, bra struktur, medium till fylligt, bra syra och väl integrerade tanniner. Här tänker man direkt på Cote Rotie men i egen stil. Mycket bra. 

2016 The Hidden – 97% Syrah och 3% Viognier – 

Också en mycket härlig näsa, lite grönare och stjälkigare än ovan men på ett trevligt sätt. 

Här har vi även lite mer kraft och mörk ek men helt klart är det norra rhone som dyker upp i tanken. Kanske lite mer Hermitage än Cote Rotie om man ska dra en parallell.

2018 Cattle King –  100% Syrah 21 månader på ekfat.

Härlig syrah näsa som är köttig och örtig med vitpeppar. Mycket kraft i munnen men väl strukturerat och balanserat. Fylligt med bett i tanninerna. Björnbär, viol och mörk frukt. 

//JS

Annons

Träning inför SM

Under senare delen av januari, nåja den 22, vankas det SM i blindprovning och med anledning härav samlades AuZone-laget för ett träningstillfälle i regi av Johan och Kia J. Upplägget är liknande som i SM; 2 omgångar viner serveras helt blint; först 6 vita viner och därefter 6 röda viner. Laget har 45 minuter till sitt förfogande att komma fram till svar. Det var bara att slipa luktreceptorerna och köra igång. Jag noterade inte allas intryck och kommentarer som vi kom fram till så det är huvudsakligen mina egna som dyker upp här.

Vita omgången

Första vita

Ljus, vit, transparent till färgen. Initialt knuten doft, kanske lite citrus och mineraler som tittar fram? Senare får jag lite nässelkänsla, om än väldigt diskret. Munmässigt hög syra, men ganska neutral i smaken, lite intetsägande i eftersmaken. Hm, mina tankegångar rör sig kring sauvignon blanc från Pouilly-Fumé, men när vi pratar om vinet och ”riesling” nämns klickar det till; det här är ju givetvis en enklare/lägre prissatt riesling från…Rheingau, typ Georg Breuer och dennes Riesling Sauvage från 2021, vilket vi ödmjukt säger som svar.

Jaja, vi hade nästan rätt, riesling 2021 från Von Bühl i Pfalz. Skön inledning. Personligen brukar jag tycka att viner från Pfalz (tex Christmann) har lite mer kraft och koncentration än viner från Rheingau (tex nämnda Breuer)

2021 Von Bühl, Riesling, Tyskland, Pfalz, 139 kr

Andra vita

Ljust gul, klar till färgen. I doften vankas det smörkola, grillad citron, men initialt inget avfyrat krut. Medelhög syra, trevlig smörkola som hänger kvar länge. Jag är inne på viura (vit Rioja), men det känns inte helt rätt och tänker mig amerikansk eller sydafrikansk chardonnay som alternativ. När vi resonerar kring vinet landar vi efter en kort och samstämmig överläggning i Kalifornien och Au Bon Climat nämns (jag hade Ojai som alternativ i åtanke, men kom inte på namnet just då) så vi säger det och 2020 som årgång. Jämfört med Au Bon Climat har Ojai lite mer umph och extra allt utan att det går till överdrift.

Boom! Där satt den! Med ytterligare kontakt med luft kom vinet mer till sin rätt och det dök även upp lite Hawaiian Tropic i doften.

2020 Au Bon Climat, Chardonnay, USA, Kalifornien, Central Coast, 229 kr

Tredje vita

Klar och mellangul till färgen. Lite grön ton som drar åt Päronsplit och gula äpplen. Det dyker upp lite ”simhall utan klor” (svår att utveckla) och så småningom landar doften i den gula biten i Bassets vingummi. I munnen känns vinet lite lätt oljigt med bra (jaja, hög) syra, citrustoner, lite örtighet/kryddighet som drar svagt åt pepparhållet framförallt i eftersmaken. Jaha, vad är det här? Jag här inne på chenin blanc, men när albariño nämns trillar polletten ner, särskilt när man sniffar och smakar vidare och låter havssältan titta fram. Vi resonerar kort och effektivt kring Galicien och Rías Baixas och ungdomlig årgång.

Bam! Osis att vi inte spikade producenten helt och hållet.

2021 Bodegas La Val, Orballo Albariño, Spanien, Rías Baixas, 129 kr

Fjärde vita

Till färgen klart ljust gul. Doftmässigt dyker det upp avfyrat krut som övergår till bränt…trä? I munnen har vi medelhög syra, tallbarr i smak och framförallt eftersmaken. Känns en smula märklig. Jaha? Det känns som chardonnay, men det stämmer inte, kan det kanske vara chenin blanc utan halm, typ från Sydafrika? Tja, vi resonerar (som vanligt) snabbt och effektivt och landar i chenin blanc från Sydafrika. Årgången får blir ung och producenten Mulderbosch.

Mäh! Missade producenten igen…. 😉

2021 Allesverloren, Chenin blanc, Sydafrika, Swartland, 99 kr

Femte vita

Klar, ljust gul till färgen. Doftmässigt; Päronsplit. Punkt. Med lite tålamod dyker det upp en svag pepprighet och Nivea. Ännu längre fram kommer lite ättika fram också. I munnen har vi hög syra, lätt pepprighet med lite godistoner i eftersmaken. Jaha, här osar det grüner veltliner, eller ja, det känns spontant som GV. Under resonemanget hittar vi diskreta nässeltoner och det låter inte heller helt galet. Efter lite resonerande blir det till slut sauvignon blanc från Nya Zeeland som blir vårt svar.

Ajaj. Arrangören påminde oss att ”det finns bara en vit druva med pepprighet”. Nåja, vi var i alla fall inne en sväng på GV-spåret så vi var inte helt ute och cyklade i snöstormen.

2021 Leth, Grüner Veltliner Familien reserve, Österrike, Niederösterreich, Wagram, 129 kr

Sjätte vita

Klar och ljust gul till färgen. Doftmässigt hittar jag finrummet hos mormor och morfar som övergår till blommighet och så småningom dyker det upp lite citrus/citronte. Blommig Maja-tvål återfinns också på doftpaletten. Medel/låg syra, något eldig och även en liten whiff av ingefära i eftersmaken i munnen. Det påminner om gewürztraminer från Alsace, men det stämmer inte helt och hållet. Södra Rhône då? Viognier? Nja, Marsanne eller Rousanne kanske? Vi är i alla fall i Frankrike (Alsace) även om vi hamnar lite snett druvmässigt när vi klämmer ur oss svaret ”en ung gewürztraminer från Alsace”.

Aaaah, vi var ju och sniffade på marsanne! Rotstock ut som det heter på druvspråk.

2020 E Guigal Crozes-Hermitage, Frankrike, Rhône, Crozes-Hermitage, 229 kr (95% Marsanne, 5% rousanne)

Vid en kort summering visar det sig att vi ofta (alltid) var inne på helt rätt spår och när vi väl tvingades välja mellan två druvor så valde vi oftast rätt. Riktigt bra insats av hela laget och med längden på en kollektiv tuppkam strax under takhöjden tog vi oss an de röda.

Röda omgången

Första röda

Klar, ljust röd, transparent. Lätt doft, röda bär, skog, multna löv…pinot noir. I munnen syrlig, lätt och med viss beska. Ok, pinot noir it is, men avsändare? Vinet känns lite för tydligt och harmoniskt för att Bourgogne ska vara aktuellt. Men om det inte är Bourgogne, vad är det då? Nya Zeeland? Eftersom det dyker upp en bränd ton kommer även Ahr upp som alternativ, vilket blir vårt svar.

Paff! Just det! Au Bon Climat gör det igen; klart trevlig pinot som är ”lite mer av allt utan att vara extra allt”, dvs inte lika återhållsam som Oregon och inte lika flabbig som, tja, vanlig amerikansk pinot, om uttrycket tillåts. Ok, om det är bränt trä men inte överdrivet extra allt så är det…USA.

2020 Au Bon Climat, Pinot Noir, USA, Kalifornien, Central Coast, 239 kr

Andra röda

Klar och tydlig röd färg, relativt kompakt. Doftmässigt stall, lite svarta vinbär (väl?) och diskret eukalyptus. I munnen sträv, lätt eldig med smörkola i eftersmaken. Hm, jag är inne på amerikansk cabernet sauvignon från USA eftersom diskret eukalyptus tidigare har lett mig in på det spåret, men när vi resonerar kring vinet och tempranillo dyker upp är det ju givet – det här är en Rioja och samtidigt som en lagmedlem säger ”den där som är känd…typ Baron de Ley” tittar diskreta dilltoner fram och saken är klar.

Japp, Baron de Ley it is. De amerikanska faten har talat.

2017 Baron de Ley Reserva, Spanien, Rioja, 119 kr (tempranillo)

Tredje röda

Klar rödlila kompakt färg. Här osar det grönstjälkighet med en touch av cassis eller mosade svartvinbärsblad. I munnen har vi viss strävhet och en blåbärspaj som övergår till svartvinbärste. Kan det vara cabernet franc från Chinon kanske? Producent? ”Köksvinet” La Cuisine de ma mère kanske? Vi resonerade sedvanligt föredömligt kort och enade oss om ovanstående, dock minns jag inte på rak arm vilken producent vi svarade.

Nja, inte rätt producent, men i övrigt var vi på rätt spår.

2020 Faben Demois Chinon, Frankrike, Loire, Chinon, 119 kr (cabernet franc)

Fjärde röda

Klar, ljust röd med tydlig tegelton. Initialt lite stall i doften, men med tålamod tittade spearmint fram och senare även bittermandel och körsbärskärnor. I munnen? Sträv, fin syra, ganska elegant ändå. Det här känns som en nästan solklar nebbiolo från Piemonte. Barolo eller Barbaresco? Vi resonerar kort och hamnar i Barolo med årgång 2018.

Bam! Helt ok, även om vi inte satte producenten.

2018 Josetta Saffirio Barolo, Italien, Piemonte, Barolo, 319 kr (Nebbiolo)

Femte röda

Klar, rödlila, transparent. Lätt rökig ton, typ bränd stjälk. I munnen besk med en släng av blodgrape. Till en början lätt obehaglig och inte så kul och jag får lite pinotage-känsla med gamay som plan B. Vi resonerar runt lite grann och allteftersom vinet får både tid och luft vädras pinotage bort och det drar mer och mer åt gamay från Beaujolais. Det blir helt klart tydligare att det rör sig om en ”fransk pinot, men ändå inte”. Producent då? Foillard går bort. Undertecknad föreslår Lapierre lite från höften, även om det inte känns helt rätt eftersom hans viner brukar ha mer elegans. Ånyo har vårt förslag på producent hamnat i redaktörens minnesskugga.

Japp, gamay från Beaujolais är det.

2021 Château de Pierreux Brouilly, Frankrike, Bourgogne, Beaujolais (cru), Brouilly, 139 kr (gamay)

Sjätte röda

Kompakt, mörk lika till utseendet. Opak. Mobil1? I näsan hittar vi…eukalyptus. Och med lite försiktigt sniffande…eukalyptus. Möjligen någon aning av en hint av pepprighet, men nja. I munnen då? Tja, strävt med…lite svarta vinbär bakom myntan? Så småningom hittar jag även lite nyöppnat cigarettpaket i doften. Ni vet när plasten rivits bort, paketet öppnas och folien tagits bort. Det märkliga är att jag aldrig har rökt en cigarett men ändå har doften av nyöppnat cigarettpaket lyckats fastna. Men vad är det här? Cabernet sauvignon från Barossa känns det som. Vi resonerar en stund och syrah kommer givetvis fram som ett klokt alternativ. Pepprigheten talar för syrah, tanninerna för cabernet sauvignon och efter ytterligare vridande och vändande på glas och näsor blir det till slut cabernet som vi svarar.

Mäh! Igen. Det var Penfoldskaraktären som lyckades dominera så till den milda grad att druvkaraktären hamnade på efterstjälken som det heter på druvspråk.

2019 Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz, Australien, South (Eastern) Australia, 249 kr (shiraz/syrah)

När vi summerade ihop resonemang och intryck insåg vi att vi hade förmodligen inte gjort bort oss helt och hållet; de (fåtal) gånger vi inte satte druvan hade ett alternativt svar gett bra utdelning. Vi hade mycket givande resonemang, helt utan prestige, kring varje vin och på väldigt kort tid uppnåddes konsensus. Det var helt enkelt en fenomenal och mycket inspirerande laginsats. Bra jobbat!

Stort tack till Johan och Kia för arrangemanget; väldigt bra urval av viner samt en mycket god lammgryta som avslutning efteråt.

/The Wall

KM 2022

Provningsårets höjdpunkt infaller när självförtroendet står i zenit och ödmjukheten befinner sig på motsatt plats, men under tävlingens gång skiftar självförtroende och ödmjukhet raskt plats. Årets tävling var inget undantag när redaktören doppade näsan i första glaset och undrade ”vad i hela friden är detta?”.

Men vi tar det från början; regerande klubbmästare vinner förutom äran, även förmånen att få arrangera nästföljande års KM och de enkla instruktionerna som avgående klubbmästare Eric T meddelade var ”5 vita, 5 röda, 8 poäng för dominerande druva, 4 poäng för land, 4 poäng för distrikt, 2 poäng för årgång och 2 poäng för övrig info, typ deldistrikt, producent etc, max 20 p per vin. Garderingar ger halva poängen.”. Det var sålunda bara för det rekordstora antalet deltagare (16 st!! Superkul!!) att kavla upp näsborrarna och köra igång.

Första vita

Klart ljust gul till färgen. Doftmässigt lätt grönaktig ton som initialt pekar mot en samling nässlor, vidare mot den gamla urinoaren på T-centralen som sedan landar i en gödselhög. Jag tycker mig även ana en liten rökighet någonstans. I munnen då? Först medelhög syra men kort efteråt drar syran iväg mot det högre hållet. Relativt kort smak och dito eftersmak. Frisk och inte alls så tokig. Jaha, vad är nu detta? Hm, sauvignon blanc verkar som en vettig gissning, men är det Frankrike eller Nya Zeeland? Och om det är Frankrike, är det Bordeaux eller Loire? Jag klämmer till med sauvignon blanc 2019 från Bordeaux som förstaval och garderar med sémillon 2020 från Nya Zeeland som gardering.

2011 Ch La Louviere, Frankrike, Bordeaux, Pessac-Léognan, sauvignon blanc (90%, resterande 10% sémillon)

Efter att ha snurrat mellan Loire och Nya Zeeland kom jag på att det är ju ekfaten som jag känner och som dämpar nässlorna, det borde ju vara Bordeaux, men det tog sin lilla tid att flänga mellan Frankrike och Nya Zeeland. Bra början trots allt.

Första vita – gödsel och nässlor skickade redaktören mellan Frankrike och Nya Zeeland några gånger.

Andra vita

Klart ljust gul till färgen. Frisk doft, om än något neutral, men med lite toner av persika. Finns det minsann inte lite vitpeppar och nyplockade skogschampinjoner kombinerat med nyskalat potatisskal också? I munnen neutral på gränsen till intetsägande, ger mer intrycket av att vara en törstsläckare, medel syra, viss eldighet med lite beska kombinerat med Emser i eftersmaken. Jaha? Det finns inga tydliga markörer som pekar åt samma håll; neutrala intrycket skulle kunna leda in på Chablis, men persikan och viss eldighet pekar på Nya Världen, ingen tydlig citruston eller smörkola diskvalificerar chardonnay, vitpepparn pekar på grüner veltliner. Efter att ha försökt reda ut de röriga intrycken fastnar jag för 2019 viognier från Rhône med 2020 grüner veltliner från Kamptal som gardering.

2020 Diatom, Chardonnay, USA, Kalifornien, Santa Barbara, chardonnay

Eh, va? Det här var ju helt otippat och inte en stavelse eller siffra rätt. Det är bara för mig att köpa en egen flaska och prova igen. Eller så skyller jag på att provningsglaset är för litet och inte ger vinet det utrymme som det behöver. Senare under kvällen dök det upp knallpulver i glaset, men det var så dags då.

Andra vita – Santa Barbaras svar på viognier. Kanske.

Tredje vita

Klart ljust gul till färgen. Doftmässigt knuten, men jag tycker mig kunna skönja lite brödighet/jäst. Neutral i munnen med medelhög syra, viss smörighet i smak och eftersmak. Och visst känner jag söndertuggade druvkärnor i eftersmaken? Något gör att även det här vinet ger intrycket av en publikfriande törstsläckare. Det här känns helt klart som en Chablis, och med tanke på den lilla brödigheten/jästen borde det kanske vara en premier cru eller möjligen grand cru. Men om det mot förmodan inte är Chablis, vad är det då? I brist på vettiga förslag får det blir 2019 silvaner från Franken, även om det inte känns helt rätt, men det saknar ju praktisk betydelse eftersom det är en Chablis i glaset.

2019 Rall White, Sydafrika, Coastal region, chenin blanc (68%, resterande druvor är 28% verdelho och 4% viognier)

Hupp! När jag väl fastnat för att ”det känns som en lätt menlös törstsläckare, men,med lite mer umph” hade näsa och gom låst fast på tydlig Chablis-karaktär. Och visst fanns det druvkärna i smaken, men ingen tillstymmelse till våt halm? Vi har druckit det här vinet några gånger hemma och då uppskattat chenin blanc-karaktären, men det här kändes annorlunda mot tidigare. Jag skyller på att verdelho och vioginer stökar till det. Det går ju bra det här….knastur med en poäng för garderad årgång på två vita i rad.

Tredje vita – Sydafrika goes Chablis, tyckte jag.

Fjärde vita

Klart ljust gul med dragning åt vitt/transparant. I doften hittar vi….petroleum…? Ger ett lätt intryck och aning restsött intryck. Något senare dyker det upp lite Vick’s mentol halstabletter i doften (de klassiska bruna tabletterna i grön ask). I munnen hittar vi syra och en aning eldighet samt beska. Ganska slankt intryck. Ok, det här verkar vara riesling tack var petroleumtonerna, men sedan då? Tyskland? Nja, egentligen inte tillräckligt elegant och lite för klen tydlighet i restsötman. Österrike? Nja, för lite kryddighet och kropp. Hm, undrar om det ändå inte skulle kunna vara en riesling från lite biffigare område, typ Rheingau, Rheinhessen eller Nahe. Det känns inte klockrent, men det får bli 2018 riesling från Nahe med 2017 grüner veltliner från Rheinhessen (geografiska konstigheter är som bekant tillåtna i garderingarna).

2019 Trimbach Riesling Selection de Vielles Vignes, Frankrike, Alsace, riesling

Visst var det riesling och man borde kanske lärt sig att om det doftar som riesling och beter sig som riesling men ändå inte stämmer helt och hållet så är det sannolikt riesling från Alsace.

Fjärde vita – svårplacerad riesling. Eftersom jag missade att fota flaskan har jag lånat bild från Vivino.

Femte vita

Klar, men mörkt gul till färgen. Doftar smörkola i mängder kombinerat med citrus, eller närmare bestämt grillad citron. I munnen lätt eldig och ordentligt syrlig med smörkola i mängder tillsammans med nystekta champinjoner. Viss beska, men finfin eftersmak. Första intrycket pekar på vit Rioja och därmed viura. Eldigheten och syran diskvalificerar chardonnay från nya världen och då blir det bara vit Rioja kvar. Om det inte är viura, vad är det då? Kanske chenin blanc från Pouilly-Fuissé? Det får helt enkelt bli 2012 viura från Rioja med 2017 chenin blanc från Pouilly-Fuissé som gardering.

2010 Lopez de Heredia, Viña Tondonia Reserva blanco, viura

Inget vin som vi dricker särskilt ofta, eller ens någonsin, hemmavid, även om det – av förklarliga skäl – är knashyllat på alla håll och kanter, men efter att vi nyligen testade en ung vit Rioja (Viña Muriel Crianza) lyckades jag på något sätt koppla ihop intrycket från den unga Riojan med den något äldre och det var jag glad för idag.

Femte vita – eld och smörkola på högsta volym.

Det blev ingen längre paus med information mellan omgångarna så vi gick rakt på de röda.

Första röda

Klar, mörkt röd till färgen. I doften hittar vi duktigt med kakao och kaffe samt lite ceder och smörkola. I munnen tydlig strävhet, viss eldighet och ett tuggbart intryck. Vad är detta? Känns som en ung Bordeaux från högra stranden, dvs merlot även om eldigheten är lite förbryllande. Om det inte är merlot vad är det då? Napa-cab? Nja, jag hittar inga ordentliga svarta vinbärstoner i doften, eller i smaken heller för den delen. Kanske en modern Rioja? Det får bli 2019 merlot från Bordeaux som huvudspår och 2018 tempranillo från Rioja som plan B.

2018 Mullineux Schist Syrah, Sydafrika, Swartland, syrah

Nä, Syrah hade jag inte tänkt mig! Det var nästan o-Schist att ta med det vinet. Inte tänkte jag Sydafrika heller så risken att behöva arrangera nästa års KM såg betryggande avlägsen ut. Jag hittade inga tydliga syrah- eller Sydafrikamarkörer; tanninerna och avsaknaden av påtaglig rökighet ställde till det ordentligt för mig. Nåja, vinet håller både hög kvalitet och är gott så det känns svårt att gnälla på vinet.

Första röda – Inte en merlot, Schist också! Men bra och god var den.

Andra röda

Klar, mellanröd, typiskt rödvinsfärg helt enkelt. Doft av bränt trä och kakao och med lite tålamod dyker det upp den lite svårdefinierbara pinot noir-känslan upp något senare. I munnen elegant intryck, medelfyllig, det finns blyertstoner och lite mynta samt även lite hallon-/jordgubbssaft med grön paprikastjälk i smaken.Färgmässigt känns det inte riktigt PN-igt, men andra markörer pekar ju på den druvan. Bra skjuts i vinet, utan att för den skull vara amerikansk ”extra allt”. Hmm…det känns som att Nya Zeeland är ett vettigt första val, men vad är plan B? Bourgogne? Förmodligen inte, men märkliga saker har ju hänt förr. Tyskland? Ahr brukar ju ha lite toner av bränt gummi i sin pinot/spätburgunder, men nja det får nog blir Bourgogne ändå.

2018 Meyer-Näkel Spätburgunder, Tyskland, Ahr, spätburgunder/pinot noir

Den enda riktiga plumpen som jag störde mig på, särskilt när jag tittar på noterna igen ”bränt trä”; om det inte riktigt känns som Australien och USA inte passar in så är det troligen Tyskland. Eller Oregon. På tunnelbanan hem pratade jag med en annan deltagare som hade gissat på Oregon, och det var inte helt galet tycker jag och är lättad över att jag helt glömde bort Oregon i mina tankebanor på tävlingen.

Andra röda – Meyer är en Näkel på att göra bra vin.

Tredje röda

Klar, mycket ljust röd, aning dragning åt tegelton. Här känns det som att vi har vulkanisk mineralitet i glaset, svårt att sätta näsan på exakt vad det är, men har man väl hittat den känslan tenderar den att fastna. Det finns även lite blodgrapefrukt och, något svävande, ”rotfrukter” i doften och senare tittar den bekanta bittermandeln och de lika körsbärskärnorna fram. I munnen har vi syra, eld, strävhet och lite blodgrape med ordentlig beska i eftersmaken, ungefär som dåligt skalad blodgrapeklyfta där albedoen (det vita från skalet, som för övrigt är väldigt nyttigt att äta) dominerar. Det här får helt enkelt bli 2019 nerello mascalese från Sicilien som huvudspår. Plan B då? Tja 2020 frappato från Piemonte i Spanien (som sagt, garderingar ger ibland lite lustiga geografiska resultat).

2020 Terra Costantino De Aetena, Italien, Sicilien, Etna, nerello mascalese

Att vara nyfiken på viner från Sicilien i allmänhet och på druvan nerello mascalese i synnerhet verkar till min stora glädje ha betalat sig.

Tredje röda – Siciliens svar på pinot noir, med lite extra allt.

Fjärde röda

Klar, mörk rödlila, eller snarare kompakt lila. I doften hittar jag först björnbär och lite mynta kombinerat med en liten grönaktig ton och en del nyskalat potatisskal. Det här lutar på norra Rhône; syrah med en skvätt viognier i. I munnen då? Ganska anonym, kan det vara en ung Crozes eller Côte Rôtie som inte kommit igång? Fast viognier är ju å andra sidan inte tillåten i Crozes. Hm. Vi letar vidare och noterar att det finns en fin syra och tydlig strävhet plus att det börjar dyka upp lite mynta i eftersmaken. Har vi shiraz från Australien i glaset? Bäst att sniffa lite mer och nu dyker det upp lite svarta vinbärstoner i doften. Ok, de tonerna plus strävheten i kombination med mynta (inte riktigt i-ditt-nylle-eukalyptus-!!” leder mig till en 2019 cabernet sauvignon från Napa med 2020 syrah från Bordeaux i Australien (jösses….) som gardering. Med tydligare eukalyptus hade jag satt Australien som huvudspår och USA som gardering.

2019 Wynn’s Cabernet sauvignon, Australien, Coonawarra, cabernet sauvignon

Tack och lov för tålamodet med doft, smak och fundering! Eukalyptus som jag lätt förväxlar med björnbär ledde mig in på norra Rhône, men det finns lite cassis i bakgrunden och strävhet och den gröna tonen med svart vinbärste-/konencentrerad saft pekade på annan druva och annat land. Visst skulle man kunna knorra lite över förväxlingen USA/Australien, men tämligen nyligen (i tisdags för att vara exakt) provade jag en Napa-cab (Louis M Martini) som jag tyckte hade liknande diskreta mynta-toner, därav Napa som mitt förstaval.

Fjärde röda – Diskret eukalyptus kan uppenbarligen göra det lätt för redaktören att förväxla de närliggande distrikten Napa och Coonawarra.

Femte röda

Klar, mellanröd, typisk ”vin-röd” färg. I doften har vi jordkällare och lite höstkänsla. Lätt och bekant doft där det även går att hitta lite blodgrape. Senare kommer en mer utbredd doft med lätt bränd ton, Pommac samt vaniljkex (Wafers Jätten eller vad de heter från Göteborgskex). I munnen möts vi av strävhet och lite syltlikt intryck kombinerat med lätta blåbärstoner och en aning grönt intryck med beska där det sistnämnda intrycket ökar påtagligt under kvällens lopp. Okej, det här känns som pinot noir, med ”europeisk lite extra allt” utan att det går överstyr och det pekar med hela handen mot gamay, vilket även får bli mitt huvudspår; 2020 gamay från Beaujolais. Vad är plan B? Tja, ibland kan jag förväxla bättre Beaujolais cru med dolcetto så det blir 2019 dolcetto från Pelaverga (varför inte, liksom) som gardering.

2017 Foillard Morgon Côte de Py, Frankrike, Beaujolais, Morgon, gamay

Det är lite samma sak med viner från Beaujolais Cru som med viner från Etna; de är ofta bra om man undviker de mest naturfrälsta producenterna, särskilt efter några års lagring, kan vara lite mariga att få tag på om man inte är alert samt har ofta tydliga men svårdefinierade markörer.

Femte röda – det är en lätt disharmonisk pinot noir från Bourgogne, men ändå inte.

Och hur gick det här då egentligen? Jo, när bouqueten lagt sig fick vi veta att Magnus Waern som låg enastående bra till efter den vita omgången höll i bra även under den röda omgången och slutade som värdig vinnare med en poängskörd en liten bit norr om 100 stycken. På andra plats med några få poäng efter vinnaren hamnade redaktören själv, till dennes milt uttryckt stora förvåning. På tredje plats, inte heller många poäng efter, hamnade förra årets tvåa, Per W. Ytterligare några poäng längre ner landade Jack J och på femte plats Johan T. Resterande av de väl kämpande deltagarna landade i det område där redaktören själv normalt sett brukar hamna; ett lagom stort och tryggt område med känslan av en god insats kombinerat med viss revanschlust.

Ett stort tack till Eric T för ett välarrangerat KM med lagom kluriga viner och ett synnerligen stort grattis till Magnus W som får äran att arrangera KM 2023.

Avgående klubbmästare Eric T till vänster och numera regerande klubbmästare Magnus W till höger.

Det är bara att börja träna redan nu och jag kan konstatera att det är inte så dumt att regelbundet prova viner som man normalt inte köper, och dessutom prova dem mot förväxlingsbara viner. Är det bara för att försöka vinna KM? Nej! Det är för att vidga vyerna; man kan ju råka springa på ett vin som man normalt inte skulle överväga att prova, eller så får man bekräftat/blir påmind om att det finns druvor som man inte helt synkar med. Väl mött igen 2023!

/The Wall

Sortimentsprovning Divine 14 mars 2022

Divine bjöd in till sortimentsprovning på Sjöfartshuset och visade upp viner från drygt femtio producenter. Dessvärre saknades flera dragplåster mot slutet av provningsdagen, men så kan det vara när man inte hänger på låset. Fokus låg på viner som prismässigt låg i något slags mellanregister (200-600 kr inkl.moms), allt trevligt ordnat av Lasse Solum & Co.

Några vinnoteringar:

Gosset Champagne var synnerligen strama och syradrivna , i klassisk non-malo husstil. NV Brut Blans des Blancs väldigt trevlig, så även NV Grande Rosé Brut med en hel del charm ombord. Den magnum NV Extra Brut som visades kändes oerhört krävande och i avsaknad av omedelbar charm. Kanske för lagring?

Moselproducenten Sybille Kuntz gör en del spännande och helt torra riesling, Spätlese Trocken 2015 helt förträfflig, i rik stil för en Mosel. De hade också en Spätlese Trocken från 2000 som var läcker och petroleumpackad i doft. Kanske en liten aning övermogen, men till bra fisk tror jag den är kanon. Går att köpa för vettiga pengar verkar det som.

Jag brukar gilla den Barbaresco Spezie Riserva som Vite Colte gör och 2015 är ingen undantag. Drickfärdig nu tycker jag. Lite vild på något sätt. Kul att testa.

Även en del prisvärda amerikaner:

• 2018 Andrew Murray Alisos Syrah – alldeles utmärkt i rättfram stil
• 2018 Brewer-Clifton Chardonnay – charmig, lagom ek, solid leverans
• 2020 Diatom Chardonnay – bra balans för trehundra pix
• 2018 Ramey Chardonnay – bäst av allihop men kostar en femhunka

//ET

KM 2021

KM 2021

Dags för den provningsmässiga höjdpunkten; med skräckblandad förtjusning tar vi oss an en räcka med viner helblint. Det enda man kan vara säker på är att man inte är säker på något. För att citera arrangören, tillika avgående klubbmästaren:

”Så, i vanlig ordning provar vi en svit vita plus en svit röda, fem av varje med klassiskt poängsystem där rätt druva ger mest. Totalt två hundra poäng är möjliga, en bra vinnare borde landa strax över hälften i alla fall.”. Rätt på druva ger 8 poäng, rätt på land ger 4 poäng, rätt på distrikt ger 4 poäng, rätt på årgång ger 2 poäng och rätt på övriga detaljer såsom deldistrikt, odlare etc, ger 2 poäng. Dessutom finns möjlighet att halvgardera, vilket ger hälften av poängen. Bra om man är osäker på om en cabernet sauvignon kommer från Frankrike (4 p) eller USA (2 p) och det visar sig var en cab sauv från Kalifornien.

Here goes…

Första vita

Utseende         Klart ljust gul

Doft                  Citrus, mineral, lite lime, kanske petroleum? Kanske vindruvskärnor?

Smak                Initialt syrlig, lite neutral, inget direkt riv, saknar restsötman för riesling, men hm, nja, känns ändå som att det är mer vindruvskärnor. På andra varvet tappar jag bort vindruvskärnorna och det får bli riesling.

Borde vara      Vettig Chablis, typ PC eller GC, saknar petroleum i smaken, men det känns lite för syrligt och bra för att det ska vara Chablis. Riesling ändå? Andra varvet blir jag mer övertygad, en knuten riesling it is. Från Tyskland. Pfalz, 2018 kanske? Garderar ändå med Chablis GC 2017 som alternativ.

Visade sig vara riesling från Weingut Wechsler, Westhofener Kirchspiel (Grosses Gewächs), Rheinhessen, Tyskland, 2016. Nåja, Grosses Gewächs är väl att jämställa med Grand Cru…? Hyggligt rätt i alla fall.

Andra vita

Utseende         Ljust gul, på gränsen till genomskinlig

Doft                  Först lite vått hö, men sedan tydliga toner av nässlor och en skvätt krusbär

Smak                Tydliga nässeltoner, fin syra, bra smak, hänger kvar, möjligen lite ekfat och aning rökighet.

Borde vara      En bra sauvignon blanc från Loire? Pouilly Fumé? 2018? Garderar med semillon från Australien och Bordeaux 2017.

Visade sig vara sauvignon blanc från Zonnebloem, Stellenbosch, Sydafrika, 2019. Jaha, druvan var ju i alla fall rätt. Per W satte däremot allt utom möjligen årgången, vilket var mycket snyggt!

Tredje vita

Utseende         Ljust gul, aningen mörkare än vin 1

Doft                  Initialt lite instängd papplåda som övergår till mynta och liniment med en skvätt råa rotfrukter och mynta-tandkräm.

Smak                Myntan går igen i smaken, viss eldighet och aningen oljighet, men inte på typiskt chenin blanc-sätt utan ”annorlunda”.

Borde vara      Ingen aning. Spanien? Portugal? Holland? Grönland? Vi gissar på godello, Spanien, Bierzo (i brist på ”distrikt att komma ihåg…”), 2019 och garderar med grüner veltliner, Österrike, Kamptal och 2018.

Visade sig vara albariño från Bodegas Albarmar, Rias Baixas, Galicien, Spanien Sesenta e Nove Arrobas 2018. Jo, men det var ju Galicien jag tänkte på, men kunde för mitt liv inte komma på det. Nåja, Spanien och 2018 gav i alla fall några poäng. Det här vinet har vi ju druckit hemma för inte så länge sedan och det betedde sig inte alls så här hos oss. Märkligt.

Fjärde vita

Utseede           Klart gult, men lite mörkare ton.

Doft                  lite smörkola och faktiskt en aning mynta, visst avfyrat knallpulver och faktiskt lite blyertspenna (cederträ) och en skvätt floral ton.

Smak                Elegant, smörig, mkt bra smak och lite eldighet.

Borde vara      Bourgogne? Eller varför inte Felton Road, typ Block 3 eller Block 5 (men jag hade egentligen Block 2 i åtanke eftersom Block 3 och 5 är pinot.). Det får bli chardonnay från Nya Zeeland, Central Otago, 2018 med Frankrike, Bourgonge, Meursault 2017 som gardering.

Visade sig vara chardonnay från Domanie Roux, Bourgogne, Meursault, 2017. Det hade ju inte gjort ont för poängskörden om jag hade satt garderingen som förstaval istället, men jag tyckte att vinet saknade lite av den Meursaultska finessen, därav Felton Road. Varför inte USA? Tja, för lite ”extra för allt” för att härstamma från Kalifornien, men den skulle möjligen kunna ha förväxlats en Lingua Franca från Willamette Valley.

Femte vita

Utseende         Bärnsten, ger moget intryck

Doft                  Tydliga mognadstoner, lite antydan till saffran och viss sötma i doften. Smörkola?

Smak                Lätt bränt mörkt socker, sött men ändå inte särskilt sött, snarare halvtorrt, fin eftersmak med viss eldighet.

Borde vara      färgen säger 60-tal? 50-tal? 70-tal? Moulin Touchais från -64? Eller en tysk riesling Spätlese? Semillon från Bordeaux? Nä, inte riktigt den sötman. Vi satsar ändå på en Mosel Spätlese från 1967 med chenin blanc från Frankrike, Loire, 1972 och Moulin Touchais som gardering.

Visade sig vara chenin blanc från Moulin Touchais, Coteaux du Layon, Anjou, 1990. Vi har druckit många Moulain Touchais genom åren, men jag kan inte minnas att jag sett bärnstensfärgen förut på så är unga (nåja) viner. Nåja, garderingen gick ju nästan igenom helt och hållet.

I halvtid skippade vi poängställningen, men fick veta att den var ändå klart godkänd; ledaren hade 69 poäng, följd av en på 66 poäng, en på 58 poäng, någon på 51 poäng och några på 48 poäng. Bara att hålla i till röda omgången. Vad kan gå fel?

Första röda

Utseende         Klart röd, antydan till tegel i kanten.

Doft                  Finfin doft! Helt underbar! Ah, jo, multna löv, kryddighet, lite röda bär, växer och blir bättre och bättre efter hand. Lider en aning av för liten kupa (mina provningsglas är Spiegelau Authensis vitvin).

Smak                Elegant, viss örtighet och aning eldighet. Mycket fin smak, hög klass helt klart.

Borde vara       Pinot noir, men är det Felton Road eller Bourgogne? Känns nästan lite för eldig och kryddig för Bourgogne så jag drar till med 2012 Felton Road Block 5 från Bourgogne. Garderingen blir gamay från Frankrike och Central Otago 2016.

Visade sig vara pinot noir (Yes!) Tout Près by Farr från Farr Family, Victoria, Australien, 2013. Oops, inte så många rätt där inte. Jo, pinot noir. Alltid något.

Andra röda

Utseende         Mörkt röd, på gränsen till lila i kanten, men ändå inte.

Doft                  Först eldighet och aningen mynta och lite syltsaftig som drar åt björnbärstoner.

Smak                Björnbär och syra, känns ung, behöver tid.

Borde vara      Först tänker jag syrah och Norra Rhône, men på varv två ändrar jag mig till barbera istället. Vinet är för beskt, för strävt och för eldigt för att med lätthet passera som syrah från norra Rhône. Det får bli barbera från Italien (även om slånbären saknas, men jag skyller på beskan), Piemonte, 2018 med Malbec från Frankrike, Mendoza, 2016 som gardering.

Visade sig vara syrah från Crozes-Hermitage, Yann Chave, 2019. Men vaff..? Det här drack vi ju nyligen hemma och var föga imponerade av det och det var ju lustigt att när det dyker upp helt blint så missar man det, även om jag var på rätt spår i början. Får skylla på att det är helt atypisk norra Rhône.

Tredje röda

Utseende         Klart, ljust röd, på gränsen till lila i kanten

Doft                  Stall och läder. Har vi något mer? Lite vanilj? Lite rökighet ändå? Får lite grönaktig ton och känsla som att det borde vara en Bx-blend, men jag hittar inga svarta vinbär.

Smak                Relativt strävt med viss eldighet som växer fram, aningen mynta i eftersmaken.

Borde vara      Ok, Bx-blend? Eller ren merlot? Eller malbec? Det får blir Bordeaux, östra stranden, S:t Emilion 2016 med cabernet franc från Australien som gardering.

Visade sig vara malbec från Achaval Ferrer, Finca Altamira, Mendoza, Argentina, 2013. Hm, jag som funderade på malbec och argentina som alternativ men den grönaktiga tonen förledde mig in på cabernet franc, även om det inte var klockrent.

Fjärde röda

Utseende         Klart röd. Genomröd.

Doft                  mynta i första hand och krångligt nog lite för anonym bakom myntan

Smak                björnbär och pez, viss beska och grön ton.

Borde vara      något från Australien? Lite syltighet ändå i doft och smak, Giaconda Shiraz? Skulle kunna vara zinfandel, men det kom jag på nu när jag skrev sammanfattningen. Nåja. Det är dock strävt och lite grönaktigt. Kan det här vara en malbec? Eller en cabernet av något slag? Det får bli syrah från Australien, 2017 med malbec från Frankrike 2016 som gardering.

Visade sig vara cabernet sauvignon från Louis M Martini, Napa Valley, Kalifornien, 2017. Nåja, jag spikade skickligt nog i alla fall årgången. Duh!

Femte röda

Utseende         Klart röd, lite ljusaktig ton i kanten

Doft                  lite åldrad sangiovese-vibbar, lätt våt kartong, dock inte på något negativt sätt, kulspetspenna. Senare kommer det fram en örtighet som känns bekant.

Smak                Ganska eldig. Väldigt eldig. Lite svårfångad, en skvätt aceton-iskt intryck.

Borde vara      Brunello di Montalcino. Men, på andra varvet faller druvorna på plats (tror jag) och plitar ner grenache, södra Rhône, Ch9dP, 2014 (fast jag tänkte skriva 2006) med sangiovese från Australien från 2008 som gardering. Skickar in Gigondas som extra detalj för att vara på den säkra sidan.

Visade sig vara grenache (80%) mourvedre (20%) från Mas de Boislauzon, Châteauneuf-du-Pape, 2007. Boom! Där satt den äntligen! Bra att vi har druckit lite mogen Gigondas och Ch9dP på senare tid.

Hur gick det här då egentligen? Tja, min vana trogen de senaste åren hamnade jag snäppet under eliten i den anonyma massan ”oplacerad”. Inte så dumt trots allt med tanke på att jag dessvärre inte har haft möjlighet att bevista särskilt många provningar under året. Jag låg inte så dumt till efter den vita omgången innan jag körde i diket med den röda omgången. Nåja, det är ju det här som är det roliga med helblinda provningar; att försöka identifiera druvor och distrikt utan någon information att gå på.

Ett stort tack till avgående mästaren Erik H för ett mycket väl genomfört arrangemang med finfina och utmanande viner med hög kvalitet samt givetvis ett mycket stort grattis till 2021 års klubbmästare Eric Teneberg! Det var för övrigt Erics tredje seger i KM. På andra plats hamnade Per Wendin och på tredje plats Anders Källberg.

Så här ser 2021 års klubbmästare ut! Välförtjänt seger!

Sen blev det dags för lite tilltugg i form av bröd, chark, grönt, rött, oliver, olja och lite ostar:

För oss andra är det bara att lägga sig i hårdträning inför nästa års KM, då jäklar…

/The Wall

#1674 Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso PrePhylloxera La Vigna di Don Peppino

ET bjöd in till en smått unik vertikalprovning av vinet från dessa två parceller i vingården Calderara Sottana med rotstockar som klarat sig undan vinlusen. Druvsammansättningen är 98% Nerello Mascalese och 2% Nerello Cappuccio. Vinovativa som importerar vinet till Sverige har gjort en advertorial i Livets Goda om vingårdarna och vinerna som man kan läsa här.

Provningen bestod av 8 viner men i övrigt helblint utöver metainformationen. Vinet började göras så sent som 2006 så här hade vi en chans att prova en stor andel av de gjorda årgångarna.

Vin 1. 2010 Prephylloxera Don Peppino

Blekrött, viss solkant. Lätt metallisk, mogen doft med rosor, rödfrukt och örter. Djup, läcker doft med te, lite fat, och öppen karaktär.

Fyllig tanninrik smak med elegant lätt eldighet och bra balans. Aning lakrits.

Vin 2. 2009 Prephylloxera Don Peppino

Röd färg, lätt solkant. Kraftig komplex rödfruktsdoft med cypress, och kryddor. Liten frisk och lätt syntetisk fruktdoft med drag av den karakteristiska doften av Pelle Svanslös godiskulor.

Elegant syradriven lätt saftig smak. Komplext, långt och snyggt men aningen anemiskt.

Vin 3. 2012 Prephylloxera Don Peppino

Röd färg. Mogen, komplex, elegant rödfruktig doft. Inslag av rotsaker och efterhand smultron.

Kraftig, komplex, tanninig, sprittande fruktig smak. Hallon och bär.

Vin 4. 2011 Prephylloxera Don Peppino

Mörkröd färg. Kött, tobak och rikedom. Komplex läcker intensiv doft. Blå och svart frukt, en aning grädde i svansen.

Bredaxlad syradriven fruktbomb med lite godistoner, snygga tanniner och läcker yppig frukt. Aning te.

Vin 5. 2013 Prephylloxera Don Peppino

Röd färg. Läcker öppen doft ned lite fat. Rikedom, komplex och lätt parfymerad doft. Aningen robust känsla.

Uttrycksfull komplex och kryddig frukt men ändå elegant smak. Långt och syradrivet, fina tanniner.

Vin 6. 2015 Prephylloxera Don Peppino

Mörkröd färg med lite brunkant. Initialt lite oxad doft, därefter saft och rotsaker. Sylt, kräm och rik söt frukt.

Mogen eterisk smak med massa färsk tobak & fikon. Komplext, teigt med fina tanniner.

• Kändes oxiderad men inte TCA…

Vin 7. 2014 Prephylloxera Don Peppino

Mörkröd färg med liten blåkant. Slutet ungt komplext, läckert med toner av kaffe, fat viol och blåfrukt. Signifikant tätare och inte samma rödlätta elegans som de andra vinerna. Rikedom och lyxigt!

Kraftbomb, med fruktstinn smak, lite udda i sammanhanget och aningen alkoholigt. Intensiva tanniner men ändå balanserat!

Vin 8. 2017 Etna Rosso Calderara Sottana

Ljusröd färg med liten tegelkantr. Doft av bränt gummi, lätt oxidation, uttorkad frukt. Komplex med dold rik frukt, snyggt men ointegrerat.

Eldig spretig ointegrerad rödfruktsdominerad smak med kort slut. Ungt??

• Detta var följdaktligen slamkryparen i sammanhanget.

#	Årg.	Vin	Producent	Inköpspris (datum)	Utpris
1	2010	Prephylloxera Don Peppino	Tenuta delle Terre Nere	949 (mars ’20, Bukowskis)	949
2	2009	Prephylloxera Don Peppino	Tenuta delle Terre Nere	949 (mars ’20, Bukowskis)	949
3	2012	Prephylloxera Don Peppino	Tenuta delle Terre Nere	949 (mars ’20, Bukowskis)	949
4	2011	Prephylloxera Don Peppino	Tenuta delle Terre Nere	949 (mars ’20, Bukowskis)	949
5	2013	Prephylloxera Don Peppino	Tenuta delle Terre Nere	949 (mars ’20, Bukowskis)	949
6	2015	Prephylloxera Don Peppino	Tenuta delle Terre Nere	949 (mars ’20, Bukowskis)	949
7	2014	Prephylloxera Don Peppino	Tenuta delle Terre Nere	560 (jan ’17, SB web-släpp)	728
8	2017	Etna Rosso Calderara Sottana	Girolamo Russo	417 (nov ’20, SB)	417

Omröstningsresultaten och mina poäng:

1. 2010 Prephylloxera Don Peppino, 0/0/12, 16p
2. 2009 Prephylloxera Don Peppino, 1/0/12, 17p
3. 2012 Prephylloxera Don Peppino, 2/0/12, 15.5p
4. 2011 Prephylloxera Don Peppino, 2/2/12, 18p
5. 2013 Prephylloxera Don Peppino, 2/3/12, 16.5p
6. 2015 Prephylloxera Don Peppino, 1/4/12, 16p
7. 2014 Prephylloxera Don Peppino, 3/0/12, 17,5p
8. 2017 Etna Rosso Calderara Sottana, 1/3/12, 12p

/JT

#1671 Högklassig Bordeaux 1990

Årgången 1990 i Bordeaux markerar för mig den sista årgången innan man mer allmänt övergick till att göra viner i en modernare stil med en fylligare, sötare frukt och en allmänt varmare känsla. De efterföljande fyra, fem årgångarna var tämligen mediokra. När sedan bättre årgångar började dyka upp igen, kände i alla fall jag att det hade skett ett skifte i Bordeaux. Man må skylla på Parker, om man så vill och om man överhuvudtaget tycker att vinerna är sämre och man därför behöver skylla på någon. Ett varmare väder orsakat av klimatförändringar må mycket väl också vara en orsak. Nå, till kvällens provning ska vi alltså prova 1990, så diskussionen om Bordeaux efter detta årtal, var inte aktuell nu, även om naturligtvis tankarna fanns på om kvällens viner kunde sägas vara klassiska Bordeauxer.

Per J hade stött på en bortglömd låda i sin källare med påskriften ”Godislåda” Den visade sig innehålla en fin samling av högt klassade Bordeauxer från just 1990, varvid han generöst erbjöd sig hålla en provning med dem på AuZone. Behöver jag säga att intresset var rekordstort för provningen? ASi påminde mig inför provningen att han skrev en entusiastisk rapport av en motsvarande provning för 10 år sedan, även den hållen av Per J. Den kan man hitta här.

Över till kvällens viner. Det första vinet möter näsan med en varm, yppig frukt och klassiska toner av stall och blyertspenna. Ordentligt moget och kanske med en viss oxidationston av köttsoppa som onekligen växer till i glaset efterhand.
Smaken är rätt lätt och mjuk, kanske med någon oren ton. Varmt, mulligt och runt med något låg syra. Rätt kort och torrt slut med trött frukt. Har säkert varit bättre. 1990 Ch Figeac, St Émilion.

Vin två visar upp en mer sval frukt, åt svartvinbärshållet, tillsammans med en lätt örtighet, kött, mörk choklad, blyerts och en vaniljig fatton.
Smaken är frisk och ren med en sval frukt och en god syra. Kryddigt och en lätt metallisk ton. en hel del något avrundade, torra tanniner. Rätt stramt och ännu nästan ungdomligt. Torrt, matkrävande slut. Snyggt, klassiskt och välgjort, om än med en aning tung fatton. 1990 Ch. Cheval Blanc.

Nummer tre känns snyggt och välgjort, om än med en något återhållen doft med en viss värme, stall och en knäckig fatton. Där finner man också örter, såsom timjan, stall och kanske en lite trött frukt.
Smaken är frisk, yppig och rätt fatpräglad. Den har en god syra och bra bredd och intensitet. Tanninerna är avrundade och mumsigt tuggbara. Bra längd, men slutar lite torrt. Helt moget. Håller än, men var nog bättre för några år sedan. 1990 Domaine de Chevalier.

Fyran har en läckert tät, mörk frukt åt svartvinbärshållet och gott om häst och gödsel tillsammans med dyra, kaffedoftande fat i doften där man också kan finna en fräsch mintton.
Smaken öppnar tätt med en mörk, söt, mogen frukt. En bra syra och massor av bredd och charm. Där finns en hel del tanniner som har rundats av ordentligt av tiden i flaskan. Lång, fräsch, charmig, men också stram, stallig och rökig eftersmak. Klass! 1990 Ch Margaux.

Femman är tät, stram och i sammanhanget närmast ungdomlig i doften som är urklassiskt vänstra stranden-Bordeaux med blyertspenna, svarta vinbär och stall. Djup och med stil och klass.
Smaken är närmast läskande frisk och fräsch. De svarta vinbären kommer fram igen och koncentrationen är oklanderlig. Tanninerna är finkorniga och rätt avrundade. Eftersmaken är lång och rätt stram och torr. Ett snyggt vin av mycket hög klass som håller många år än. 1990 Ch. Latour.

Sexan är riktigt tät och mörkt i färgen. Doften är lite återhållen, ja nästan outvecklad, med en sval svartvinbärsfrukt, stall och gödsel, mynta och en aningen metallisk känsla.
Smaken är frisk med en sval, tät, mörk frukt. Tätt och med tydliga kaffeaktiga fat. Påtagliga, något avrundade, torra tanniner. Lång, sträv eftersmak. Tätt och ambitiöst med en modern känsla. kanske växer en något trött ton till sig i glaset. 1990 Ch Montrose.

Sjuan har en tät, påtagligt fatig doft med toner av kokos, vanilj och knäck. Bakom faten finns en bra, varm, mogen frukt, mint och en hel del utveckling.
Vaniljfaten och den mogna frukten kommer igen i smaken tillsammans med en påtaglig syra. Vinet har en bra bredd och rondör samt påtagliga, inte alltför avrundade tanniner. Lång, varm eftersmak, med lite väl vaniljiga fat. Det här visade sig var en joker: 1986 Ch Lafite Rothschild. Inte så konstigt att både syra och tanniner var så påtagliga.

• 

Till maten får vi så ett extranummer i form av 1990 Ch Rieussec, ett vin som jag druckit rätt mycket av, även om det är några år sedan nu. En god vän hade nämligen köpt en större mängd av detta vin – vi brukade skämta om att han hade köpt en hel pall – så det brukade dyka upp i diverse olika sammanhang. Senast jag drack det, för mer än fem år sedan, tyckte jag det var trött och grovhugget och klart på väg utför. Nu, emellertid, möts vi av en bred, mullig, sötfruktig doft med massor av charm. Klassiskt fullpackat av rök, saffran och andra botrytistoner.
Rätt söt, intensiv smak med en frisk syra och synnerligen tät, läckert söt frukt och minttoner. Fräsch eftersmak med en känsla av riktigt hög klass. Kul att den var så bra!

• 

• 

Tabellen med inköpspriser, i de flesta fall från 1993, röstsiffrorna, mina poäng, samt, för den som tycker det är intressant, Parkers poäng.

1. 1990 Ch. Figeac, St Émilion, 321kr, 1-6, 15p, RP94
2. 1990 Ch. Cheval Blanc, St Émilion, c:a 500kr,0-2, 16,5p, RP99
3. 1990 Domaine de Chevalier, Graves, 237kr, 1-3, 17p, RP88
4. 1990 Ch. Margaux, Médoc, 581kr, 3-1, 18p, RP100
5. 1990 Ch. Latour, Médoc, 570kr, 2-0, 19p, RP98+
6. 1990 Ch. Montrose, Médoc, 243kr, 5-1, 16,5p, RP100
7. 1986 Ch. Lafite Rothschild, Médoc, 687kr, 3-2, 16p, RP100

Extranummer: 1990 Ch. Rieussec, Sauternes, 228kr

Stort tack Per J för ännu en synnerligen minnesvärd provning!

/Anders K

#1654 Garnacha

Garnacha på spanska, grenache på franska, är en druva som gillar värme. Även om den globala uppvärmningen går fort, så lär vi inte få se tyska garnacha på ett tag. Den odlas mycket i södra Frankrike, Australien och Kalifornien, oftast i kombinationen Grenache-Syrah-Mourvèdre (GSM), men i Spanien dyker den även upp i ren form. Jag har alltid föredragit druvan i blandningar eftersom den ensam gett för mycket syltig frukt och hög alkohol, men i något svalare klimat och med rätt handlag kanske det går att fixa.

Här vinerna, som samtliga inhandlats i Spanien (min poäng, Parker Points, röster, pris):

1. 2017 Propiedad, Palacios Remondo (Rioja), 14,5%,  14p (94 PP), 0-1, 280kr
2. 2018 Rozas 1er, Comando G (Vinos de Madrid), 13,5%, TCA-skadad, 370kr, (95 PP)
3. 2013 Masdeu de Scala Dei, Cellers de Scala dei (Priorat), 14,5%, 14p (95? PP), 0-12, 917kr
4. 2017 Nit de Nin La Cona d’en Romeu, Familia Nin Ortiz (Priorat), 14,5%, 15p (98+ PP), 4-0, 1251kr
5. 2016 La Xalamera, Herencia Altes (Terra Alta), 15%, 15+p (92 PP), 4-1, 280kr
6. 2016 El Puno, El Escoses Volante (Calatayud/Aragon), 15%, 15p (93PP), 5-0, 227 kr
7. 2015 Pegaso Granito, Telmo Rodriquez (Cebreros), 15%, 15-p, (94 PP), 0-0, 333kr
8. 2017 Santa Cruz de Artazu, Artazu (Navarra), 14,5%, 15p (94 PP), 1-0, 301kr

Det var länge sedan jag provade viner på en druva från ett land som uppvisade så stor skillnad, speciellt med tanke på det lilla åldersspannet 2013-2018. Det beror säkert delvis på de olika regionerna, men oaktat det så är karaktärerna hos vinerna ganska olika, och det är svårt att säga vad som är karakteristiskt för spansk garnacha. En del har den traditionellt ljusa färgen, men andra var mörka; många var fint balanserade mellan frukt, syra och alkohol, och inte alls så eldiga som jag var van vid. På det hela taget en positiv upplevelse även om jag har svårt att förstå Parkers höga siffror. För det tycker jag att komplexiteten saknas.

Janne, kvällens provningsledare, har sammanställt ettt beskrivande dokument över spanska Garnacha.

Tack för en kul provning!

/PW

#1652 – Champagne 2008

Hur artar det sig med årgång 2008?! Sven-Olof hade bjudit in oss för pröva 8 olika exempel av olika druvor och varierande prisklass.

Raskt över till vinerna.

Vin nr 1. Diebolt Valloise, Fleur de Passion, 2008.
Färgen ljust gyllengul, doften innehöll lite fat, smör, citrus, mineral och ngt marmelad. Söt gul frukt i smak med syra och mineral. Stram, utvecklad och topisk frukt var några av de allmänna kommentarerna.

Vin nr 2. Louis Roederer, Vintage, 2008.
Ljust gul färg, spritsig, lite jäst och fat samt citrus i doften. Smaken stram med gul frukt, syra och ganska lätt. Allmänna kommentarer var ngt oxiderad/utvecklad, mineraldriven med lite vitmögelost/fiskton och generös eftersmak.

Vin nr 3. Mailly, Millesime, 2008.
Ljust gyllengul, doft av bokna gula och röda äpplen med lite mineral och fat, bokna äpplen, syra och något mineral samt fat i smaken. Andra kände sherrytoner, limeblad, vinös och kartig smak. Gissningar på pinot meunier.

Vin nr 4. Francoice Bedel, Dis ”Vin Secret”, 2008.
Färgen ngt gyllengul med doft av gröna äpplen, citrus och mineral. Smaken ren, frisk och stram samt ngt outvecklad. Mogen, maltig, banan, bredaxlad, komplex och tillgänglig var några av kommentarerna.

Vin nr 5. Paul Bara, Special Club, 2008.
Ljust guldgul färg med doft av popcorn, citrusmarmelad och gula äpplen. Smaken med mycket mousse, mineral, fat och stram gul frukt. En del tyckte arom/smak var extrem, fantastisk, blommig, söt, besk. Ett kontroversiellt vin som någon uttryckte det.

Vin nr 6. Veuve Clicquot, Vintage Brut, 2008.
Färgen ljust gul med doft av röda bär, fat, gröna blad, mineral och krut. Smaken med mycket mousse, mineral, fat och stram gul frukt. Stramt, omoget, kiwi/hasselnöt, långa syror och gissningar på chardonnay hördes runt bordet.

Vin nr 7. Veuve Clicquot, La Grand Dame, 2008.
Ljust gul, röda äpplen, citrus, ngt fat och jäst i den mogna doften. Äpplen, syra, ngt fat i smaken som har viss mognad. Allmänna kommentarer om svavelstick, skaldjursskal och grapefrukt. Några tyckte vinet behöver mer lagring och är ngt tunt. En åsikt var t.o.m. vinet var slarvigt!

Vin nr 8. Moet et Chandon, Dom Perignon, 2008.
Ljust gyllengula färgtoner, mogen doft av smör, fat och citrusskal med kalk och mineral. Smaken ganska stram med bokna äpplen och smör balanserade av mineral och syra. Komplext, lyxigt, rostade fat, rökigt och ett bra vin med hög volym tyckte somliga.

En intressant provning som visade på stora skillnader avseende mognad men generellt bjöd på bra syror, mineral och lång eftersmak!

1. Diebolt Valloise Fleur de Passion 2008, 100% C., 739:- (2019), 3/0/14, 17,5p
2. Louis Roederer Vintage 2008, 70% PN. 30% C., 499:- (2014), 0/2/14, 14,5p
3. Mailly Millesime 2008, 75% PN. 25% C., 555:- (2019), 0/7/14, 13p
4. Francoice Bedel Dis ”Vin Secret” 2008, 90% PN. 5% PM. 5% C., 399:- (2019),    2/0/14, 14,5p
5. Paul Bara Special Club 2008, 90% PN. 10% C., 595:- (2019), 4/3/14, 15,5p
6. Veuve Clicquot Vintage Brut 2008, 61% PN. 34% C. 5% PM., 590:- (2019), 1/1/14, 14,5p
7. Veuve Clicquot La Grand Dame 2008, 92% PN. 8% C., 1389:- (2019), 0/0/14, 14,5p
8. Moet et Chandon Dom Perignon 2008, 60% C. 40% PN., 1424:- (2019), 4/1/14, 16,5p

// TB

#1650 – Det Nya Sydafrika

Provningsledaren tog initiativ till denna provning som förtjänstfullt genomfördes av PW och AÅ. Temat var utsatt att vara ”Slut på brinnande telefoner och sönderekade syrabomber?”
PW hade under en längre period införskaffat ett antal intressanta buteljer med fokus på “vad som verkar modernistiskt” och lite efter AÅs input..

Provningen inleddes med en teorilektion av AÅ om Sydafrikas “Swartland Independent Producers” och “The Zoo Biscuits”.

Dagens provning bestod av 8 röda viner, som kontrast till den provning av Sydafrikansk Chenin Blanc SET höll i AuZone i början av mars.

Dagens viner:

1. 2017, Pinot Noir, Lismore, Western Cape , Cape South Coast, 3/0/11, 369kr, 17p
2. 2017, Pinot Noir Vrede, Storm, Hemel-en-aarde, 0/1/11, 369kr, 14p
3. 2016, Ekliptika, Longridge, Stellenbosh, 3/0/11, 199kr, 17,5p
4. 2015, CS Reserve, Le Riche, Stellenbosh, 1/3/11, 395kr, 15p
5. 2016, Elpidios, David & Nadia, Swartland, 1/1/11, 339kr, 12p?
6. 2016, Syrah, Mullineux, Swartland, 1/4/11, 699kr, 16p
7. 2014, Shiraz, Luddite, Western Cape, Cape South Coast, 0/0/11,  399kr, 16p
8. 2016, Elgin Syrah, Kershaw, Western Cape, Cape South Coast, 2/2/11, 399kr, 17p

/JT