#1601 Rött och svart- tema vulkanisk jord

Idén med Jens provning var att ”jämföra viner odlade vid vulkaner av varierande ålder och hitta likheter och olikheter”. De flesta av oss hade ju tidigare druckit Etna-viner så nu skulle vi få jämföra med viner från liknande jordmån.

Under provning…

Vin nr 1. Cantine del Notalo, Aglianico II Sigillo 2010, Basilicata.
Mörkröd färg, mörka bär, lite fat och körbärsylt i doften, smak av salmiak, grönt te och torr/sträv sylt av blåbär/katrinplommon.

Vin nr 2. Vinedos de Alcohuaz, Rococo 2015, Coquimbo.
Färgen blåröd, doft med svavel/ammoniak, mörka bär/jäst sylt och slånbär. Smaken syltiga bär, lite tvålig, ngn sötma och plommon.

Vin nr 3. Suertes del Marqués, Los Pasitos 2016, Teneriffa.
Ljusröd, grönstjälkig, lite rökig doft med grön smak, mineral och syra.

Vin nr 4. Passopiscaro Contrada Sciaranuova 2014, Etna.
Klarröd färg, röda bär, rosor och sylt av jordgubbar i den pinotaktiga doften. Smak av röda bär, lite fat, tanniner, syra och lite vanilj/jordgubbar.

Vin nr 5. Cayuse, Syrah Amada Vineyard 2006, Washington.
Färg mörkröd, doft mogen, ngt oxiderad med mörka bär. Smak mogen, jordgubbar, choklad, baconfett (Côte-Rôtielik) och med starkvinstoner.

Vin nr 6. Ignios, Vijariego Negro 2015, Teneriffa.
Klarröd, kryddor, nypon och gröna stjälkar i doften. Nypon, röda bär, gröna örter, picklad smörgåsgurka och tomat i smaken.

Vin nr 7. Elena Fucci, Titolo 2016, Basilicata.
Färgen mörkröd med doft av mörka bär, lite trä och kolaremmar. Smaken sträv, torr och intensiv med liten sötma, mintlakrits och mineral.

Vin nr 8. Johner Blauer, Spätburgunder SJ 2012, Baden.
Ljusröd färg, mineral, krut, gröna toner och pinot-toner i doften. Torr, mineralisk, bärig doft med fat.

 

Uppställningen av ”vulkanvinerna”.

1. Cantine del Notalo, Aglianico II Sigillo 2010, 370:- (2018) 2/0/11, 15p
2. Vinedos de Alcohuaz, Rococo 2015, 290:- (2018) 0/2/11, 13p
3. Suertes del Marqués, Los Pasitos 2016, 320:- (2018) 3/2/11, 16p
4. Passopiscaro Contrada Sciaranuova 2014, 450:- (2018) 1/0/11, 15,5p
5. Cayuse, Syrah Amada Vineyard 2006, 1790:- (2018) 3/1/11, 16p
6. Ignios, Vijariego Negro 2015, 400:- (2018) 0/5/11, 14p
7. Elena Fucci, Titolo 2016, 350:- (2018) 0/1/11, 13,5p
8. Johner Blauer, Spätburgunder SJ 2012, 500:- (2018) 3/0/11, 16,5p

//TB

Annonser

# 1598 – Priorat

Sirous höll en lysande provning på temat Priorat, röda viner från ett område han själv ofta väljer. Priorat är en vinregion i Katalonien i Spanien och är en av Spaniens högst ansedda vinregioner tillsammans med Rioja och Ribera del Duero. Priorat blev år 2000 upphöjd till DOCa av den katalanska vinmyndigheten, och är officiellt DOCa-klassat av de nationella myndigheterna sedan juli 2009 (Wikipedia)

Dagens viner:

Vin 1. 2015, Perpetual, Torres

Tät röd färg med kraftig blåkant. Doft av fat och mycket frukt, efterhand mer åt äpple och lite dill i svansen.

Fruktdriven, balanserad, lite solbakad ung smak. Lite gles i svansen men bra.

Vin 2. 2010, Planetes, Nin-Ortiz

Genomröd färg med liten gulnad i kanten. Mogen, stallig komplex rolig olite traditionell doft. En del dill och saltgurka från fatbehandlingen. Viss naturvinskänsla.

Elegant, balanserad lång och komplex smak. Fruktdriven med tydligt alkoholig karaktär. Torrt avslut.

Vin 3. 2011, Gran Clos, JM Ruentes

Blåsvartröd färg. Kraft, fat, fruktdriven, ung, exktraktig doft. Körsbär, cassis, målarlåda och rosor.

Tannindriven men fruktbalanserad smak, ung, torr, intensiv och kanske lite robust smak. Potential med lite mer lagring!

Vin 4. 2015, Abellars, Noguerals

Genomröd men mogen färg. Stram, komplex, elegant, mogen doft. Efterhand doft av smör och fett, lite chark, specifik Serranoskinka. Efterhand lite oxat.

Balanserad mogen smak med bra längd. Snäll läcker cassis och lakrits-svans.

Vin 5. 2006, Scala Dei

Genomröd färg med lite blåkant. Murrig robust doft. Traditionell, rotfruktstoner och komplex av ost, kaffe, tobak och lite skit. Svartpepparton.

Fruktdriven, lång, läcker solbakad och lite tannindriven smak. Mognad.

Vin 6. 2006, Gran Clos, Cartus

Mörkröd färg med tegelkant. Doft av krut, målarlåda, kokos och eteriska toner. Komplex.

Tannindriven, lång balanserad fatig och lite bränd smak. Svartfrukt, med en ton av nysågad teak. Elegant avslut.

Vin 7. 2013, Clos Cypres, Costers del priorat

Mörkröd med blåkant. TCA doft

Torr, brännande gles och trasig smak.

Vin 8. 2013, Clos Figueres, Christopher Cannan

Mörkröd färg med tydlig blåkant. Fyllig, murrig, lång komplex doft med djuriska toner och lite målarlåda. Cassis, salmiak och lite gräsiga toner.

Läcker rund tannindriven solbakad smak. Komplex av cassis och moreller. Bra & balanserat men ungt

Dagens Viner och poäng

Screenshot_2019-04-16 Vinföreningen Auzone ( vinforeningenauzone) • Foton och videoklipp på Instagram

1. 2015, Perpetual, Torres, (0/3/12), 369 kr, 14,5p
2. 2010, Planetes, Nin-Ortiz, (0/5/12), 504kr, 13p
3. 2011, Gran Clos, JM Ruentes, (0/1/12), 329kr, 14,5p
4. 2015, Abellars, Noguerals, (2/1/12), 249kr,  15p
5. 2006, Scala Dei, (3/0/12), 473kr, 16,5p
6. 2006, Gran Clos, Cartus (5/0/12), 695kr, 16p
7. 2013, Clos Cypres, Costers del priorat, defekt, 428kr
8. 2013, Clos Figueres, Christopher Cannan, (2/2/12), 15p, 493kr

/JT

Pommery BdB, nytt och gott på Bolis..

Elegant mineralisk citrucestig ung doft

Efterhand honung, brioche, lätt gräddig med lite hasselnötter!

Rik fruktdriven med spelande läckra syror, bra bett. Elegant dosage och smarrigt grönäppligt avslut!

Ungt men goda grejor!

/JT

#1596 Champagne, hus VS odlare

”Äntligen får man lära sig vad som är storhusstil!”. Kommentaren hördes på S-O Js provning som hölls 7/3 hos AuZone.

Fick vi det? Nja, jag återkommer till frågan. Det vi fick prova var viner från 4 st ”småodlare” som S-O gillar och haft med i andra tidigare provningar. Mot dessa ställde han 4 viner från ”storhus”. En intressant jämförelse skulle det visa sig.

Provningsledaren i sitt esse!

Vin nr 1. Savart, l’Accomplie, NV.
Ljust gyllengul, citrus, mineral och lite parfymerad doft, smak av vita vinbär, krusbär, hög syra och torr eftersmak. Några uppfattade vinet som snålt och utan dosage. Gissningarna gick mot ”småodlare.

Vin nr 2. Vadin Plateau, Chene la Butte, 2013.
Färgen ljusgul, doft med jästtoner, gul söt frukt, fat och med smak av äpplen, gul frukt, syra och mineral samt lång balanserad eftersmak. Här tyckte en del sig känna ”storhusvibbar”, en gissning var Pol Roger.

Vin nr 3. Vouette et Sorbee, Blanc d’Argile, 2015.
Blekt gyllengul färg, citrus, söt frukt och gula äpplen i doften. Smaken torr, syrlig med mineral och järntoner. Floral, stenig, låg dosage hördes runt bordet där gissningen var ”småodlare”.

Vin nr 4. Jacques Selosse, Initial, NV.
Gyllengul, doft av syltad citrus, fat, krita och torrt trä, smaken fat, gul frukt, och rostat trä. ”Bilhandlarchampagne”, pinotdriven, sherry/sauterntoner sa mina kollegor. Gissningen var ”småodlare”.

Vin nr 5. Moet & Chandon, Brut Imperial, NV.
Ljust blekgul färg, lite saftig doft med gul frukt och pärontoner. Saft, söt frukt och lite syror i smaken. Många undrade om detta var champagne. Kanske prosecco tyckte några. Gissningen var ”storhus” om det nu var champagne.

Vin nr 6. Louis Roederer, Brut Vintage, 2008.
Färgen ljust gyllengul, doften fet med citrus, fat och lite torkad frukt, smaken gul frukt, fat, fet och lite kalk/mineral. Komplext balanserad smördoft med generös dosage. Gissningen var bra ”storhus”.

Vin nr 7. Bollinger, Grand Anné, 2004.
Blekt gyllengul, ngt svamp, gula äpplen, fat och söt citrus i doften. Fat, svamp, lite äpplen och syra i smaken. Tungt, charmigt, nötigt vin från bra ”storhus”. Bollinger var en gissning.

Vin nr 8. Krug, ”Standard”, NV.
Gyllengul färg, med doft av citrus, mineral, fat och mognadstoner. Smaken mogen med syra och krita. Gammal cider, ostron och gamla äpplen dvs ett vin med härlig mognad utbrast några. Snyggt oxiderad blanc de blanc tyckte andra. Ingen tydlig uppfattning om ”småodlare/storhus.


Uppställningen.

Efter provningen bjöd Erik T mycket ambitiöst och uppskattat på fisksoppa. Mycket gott och passande till champagnerna.
Nå, hur var det nu med ”storhusstilen”?! Nej, vi kunde inte definiera en tydlig sådan. Det vi var mest överens om var att hus som enbart satsar på volym och PR (vin nr 5) ej klarar smaktestet mot ambitiösa ”storhus/småodlare”.
Tack S-O för kul jämförande provning med goda viner och ET för god mat!

Eriks goda fisksoppa!
  1. Savart, l’Accomplie, NV, 385:- (2018), 0/2/14, 14p.
  2. Vadin Plateau, Chene la Butte, 2013, 535:- (2018), 4/1/14, 17,5p.
  3. Vouette et Sorbee, Blanc d’Argile, 2015, 685:- (2018), 1/0/14, 16p.
  4. Jacques Selosse, Initial, NV, 630:- (2015), 5/2/14, 16,5p.
  5. Moet & Chandon, Brut Imperial, NV, 399:- (2019), 0/7/14, 12,5p.
  6. Louis Roederer, Brut Vintage, 2008, 499:- (2014), 2/0/14, 17p.
  7. Bollinger, Grand Anné, 2004, 749:- (2015), 0/1/14, 16,5p.
  8. Krug, ”Standard”, NV, 1395:- (2017), 2/1/14, 16p.

//TB

1595 L’Hexagone

Torsdagen den 28 februari samlades tretton provare i Zonen V för att prova åtta franska viner. Arrangör för provningen var LC. Han inledde provningen med att berätta en liten anekdot om namnet på provningen; L’Hexagone. Det franska ordet hexagone betyder liksom det svenska hexagon, sexhörning. Namnet är ett smeknamn på Frankrike, som på sätt och vis har formen av en hexagon. Vinerna kom alltså från Frankrike och var viner som LC, så fransman han är, ofta drack.

Vin 1. 2007. Bandol La Migoua
Ett mörkt brunrött vin. Doften är fruktig och aromatisk. Här finns toner av knäckig, söt frukt, läder och saltlakrits, men även en lätt metallisk doft. Någon kände den nostalgiska doften av barnalbyl.

Smaken är kraftig och ganska kärv. Här finns drag av kaffe och saltlakrits blandad med en kådighet och en viss sötfruktighet.

Från början tänker några att detta vin kan vara en bordeaux.

Vin 2. 2007. Un Jour
Färgen är blåsvart med mörkcerise kant. Doften är floral med inslag av viol, blåbär, svarta vinbär, plommon och vaniljsås. Där finns även en något bränd ton.

Smaken är mycket kraftig, oerhört koncentrerad och kryddig. Den är kärv med ganska luddiga tanniner.
Kvällens förlorare.

Vin 3. 2007. Chante Le Merle Vielles Vignes
Ett vin med rödorangebrun färg. En utvecklad doft av jordgubbssylt, källare, tuttifrutti, nypon och myggmedel.

Smaken är kryddig och kärv. Här finns toner av rönnbärssylt, bittra örter, kåda och kaffe.

Vin 4. 2006. Clos de Vougeot ”Musigni”
Ett rödorangebrunt vin. En doft av söt, röd frukt, jordgubbssaft och aningen apelsin blandad med tomatsoppa och kål.

Smaken är kådigt kärv med en lite tråkig beska. Här finns toner av apelsinskal, bittra örter och en aning slånbärssaft. Ett vin med mycket tanniner. Skulle funka med stekt morkulla.

Vin 5. 2007. Cornas Les Vielles Vignes
Vinets färg är mörkt rödviolett. I doften märks svartvinbärsblad, lakrits, aningen jordgubbar, aningen viol, massor av mint samt även tjära och charkuterier.

I smaken finns ljusa frukter, blommor och örter. Vinet har en kärv kådighet.

Vin 6. 2008. Chateau Montus Prestige
Blåsvartröd till färgen. Doften är dammig, som av stendamm eller kalk. Det finns också en del frukt i doften samt vanilj och ”chokladiga” fat. Asfalt, säger någon.

Smaken domineras av mörk frukt och mörk choklad som avslutas i en kraftfull, tuff kärvhet.

Vin 7. 2011. Morgon ”Côte du Py”
Färgen är vinröd med dragning åt brunröd. I början har doften toner av blomvatten, sedan kommer frukt och en aning grön paprika.

Vinet bjuder på en hel smakbukett; rönnbär, slånbär, apelsin, röda bär, bittra örter, mineral och kåda. Syran är härlig och provarna identifierar både läskande och skitiga toner.

Vin 8. 2007. La Conseillante
Mörkt svartbrunröd färg. Doft av cassis, stall och ek. Det finns även en ton av nyss skurna råa grönsaker, som selleri och persilja.

Det finns en varm, söt ton i smaken. Även här en grönsakston. Vinet har en måttlig syra.
Kvällens segrare.

Listan:

Hexagone

Röstsiffror:

Nr Bäst Sämst
1 1 0
2 0 4
3 1 1
4 1 2
5 2 0
6 2 1
7 2 3
8 4 2

Hexagone butts.jpg/AR

Barolo & Friends 25:e Februari 2019

Sopexa hade tillsammans med några marknadsorganisationer i Piemonte samlat 23 producenter på Operaterassen denna februarieftermiddag. Frånvaron av de mer kända producenterna, som numera inte behöver marknadsföra sig, lockade undertecknad och många andra att förhoppningsvis hitta några underdogs, som tidigare inte nått en svensk publik. Dessutom kanske finna kvalitet, som inte kostar tresiffrigt i euro.

Jag koncentrerade mig helt och hållet på nebbiolo från Barolo/Barbaresco i det högre pris/kvalitetssegmentet för att smaklökarna skulle stå pall hela sträckan ut. Generellt kan man efter ett varv och några återbesök i favoritmontrar konstatera att man idag i det stora hela är ganska varsam med faten, ffa de producenter, som använder barriques i sina bästa viner. Få eller inga överextraherade viner med markerad rostad fatkaraktär, vilket är glädjande, då jag personligen ffa charmas av nebbiolodruvans parfym och elegans. Polariseringen mellan traditionalister och modernister förefaller ha börjat suddas ut en aning. Det finns också en ambition att ta fram en fruktighet i vinerna, som gör dem hyfsat drickbara redan i ung ålder. Dessvärre fanns det några enstaka tanninstinna undantag i trist oxiderad stil, med brist på frukt. Ungefär så som jag minns Barolo på 70/80-talet när jag började intressera mig för vin.

Lejonparten av de Barolos/Barbarescos som presenterades var från 2013-15. För mig var det speciellt intressant att möta 2015, som jag inte tidigare provat, men hört desto bättre rykten om. Intrycken bekräftade förhandsinformationen att det är en fin och solid årgång, som lovar gott inför framtiden.

Nedan följer några kommentarer om viner, som intryck och stack ut ur mängden.

Carlo Revello e Figlii La Morra är ett familjeföretag bestående av paret Carlo och Paola och deras 2 söner. Paola är svenskfödd och bekant med många Barolonördar för sin vinbutik i La Morra. Man producerar ca 30000 flaskor totalt av dolcetto, barbera och nebbiolo. Jag provade Barolo 2015, som visade upp en blommig, yppig ung doft. Smaken är frisk och balanserad och relativt rättfram och enkel. Ett steg upp i kvalitet är Barolo R.G 2015som har en större komplexitet i doften med inslag av hallon, körsbär och mynta. Ung, outvecklad, fyllig smak med fin balans. Lovande framtid!

Cascina Sòthör hemma i Montforte d’Alba, producerar ca 30000 buteljer totalt. Även Cascina Sòt visar upp 2 Barolos från 2015. Barolo 2015är bottilagrad och har en härlig floral, frisk doft med islag av viol. Smaken är ung, outvecklad med fin balans och längd. Prestigecuvéen Barolo ”Bricco San Pietro” 2015är firmans flaggskepp. Produceras av 85 år gamla stockar, lagring 32 månader i nya tonneaux(60%) och begagnade barriques(40%). Trots detta finns inget störande fatinslag i mitt tycke utan en ung, stor, komplex och ljusfruktig doft, med en smak som också den ännu är outvecklad, men här finns stor komplexitet och potential.

Palladinoi Serralunga d’Alba är en något större producent med sina 180 000 buteljer per år och har Bornicon & Salming som svensk importör. Alla nebbioloviner lagras på stora botti. En kommunbarolo från Serralunga med årgång -14 inleder. Ung, rättfram med ljus frukt. Ganska anonym. Barolo Parafada 2014är knuten i doften. Även smakmässigt outvecklad, stram med ordentligt påtagliga tanniner. Eftersmaken avslöjar dock att det finns underliggande kvaliteter. Kräver ganska många år på rygg. BaroloSan Bernardo Riserva 2012är lagrad 36 månader på stora botti och uppvisar en utvecklad doft  med tryffelinslag och en frukt åt det mörka hållet. Lång härlig eftersmak. Importören har dock valt att ännu inte ta hem detta vin, då prisläget ligger runt 5-600 kr.

Massimo Rattalinoavslutningsvis, var kanske den producent som imponerade mest. Belägen i Barbaresco, grundat så sent som 2000, har både Barbarescos och Barolos i portföljen. Totalt 80000 flaskor årligen. Vinerna är namngivna med siffror av för mig outgrundlig anledning. Om man inte hänger upp sig alltför mycket på detta finns massor att glädja sig åt som är viktigare. Samtliga nebbioloviner karaktäriseras av en öppen och inbjudande doft, underbart saliverande fruktighet i smaken och tanniner som är ytterst finkorniga och angenämt integrerade. Vinerna görs på traditionellt sätt med stor respekt för terroir och ursprungskaraktär. Lagring i stora botti. Barolo ”Trentaquattro 34” -13 (Novello) har en härlig blommig, parfymerad doft och en rik, ljusfruktig o lång, komplex smak. Vinet vann Platinum vid Decanter World Awards i maj-18 på hela 97 poäng, vilket kanske i mitt tycke är klart i överkant. Men för 20 euro per flaska är detta ett fynd. Nästa Barolo ”Novantuno 91” -13(Serralunga)är rik och yppig i doften, ett påtagligt inslag av örter och lite ”spicy” karaktär. Smaken är bred, rik och komplex. Tanninerna är perfekt integrerade i den rika frukten med en lång njutbar eftersmak. Även detta mycket vin för 28 euro. Avslutningsvis en mogen Barolo ”Trentasette 37” -11(Montforte d’Alba), som har en fullt utvecklad stor doft med animaliska drag av chark. Smaken är stor och rik med underbar balans. Ett vin jag återvände till flera gånger under eftermiddagen, varje gång lika övertygad om att detta var Wine Of The Day! 34 euro för detta är ”give-away-price”. Hoppas någon importör nappar!

 

//S-E T

 

Veckans boktips.

Hur många gånger har du inte tänkt tanken ”Man skulle ha handlat lite mer medan det var billigt”? Ganska många gånger kan jag tänka mig. Nya distrikt går inte att skapa men gamla kan förändras. Titta bara på vad som händer i Jura när unga ambitiösa arvtagare tar över vingårdar och höjer nivån på ibland ganska bortglömda odlingslotter. Odlingsmarken i Languedoc Roussillon är fortfarande relativt billig och här finns det utrymme och möjlighet för ambitiösa eldsjälar utan en miljard på kontot.

I boken med samma namn som distriktet finns en hel del matnyttigt. Trevligt format, nyttig fakta och framförallt en bra intresseväckare. Självfallet finns det bra producenter i distriktet med det grundmurade bordsvinsryktet.

Trevlig läsning.

S-O J