#1599 Burlotto Monvigliero vertikal

Verduno, den nordligaste av de fem huvudkommunerna i Barolo ger, särskilt i jämförelse med mer livliga La Morra och Barolo själv, ett rätt sömnigt intryck, i alla fall om man inte är där under den mest hektiska turisttiden i september och oktober. Här finns ett par trevliga restauranger, särskilt Trattoria dai Bercau, samt även Ca’ del Re, där man gärna sitter ute i den vackra trädgården. Det kommunala vinoteket, beläget vid torget vid kyrkan högst upp i byn, är väl värt ett besök. Där tar man tillfället i akt för att avnjuta vinerna på Verdunos egen, charmiga, lokala druva Pelaverga.

Vinerna från Verduno är kända för att ha en svalare, elegantare stil än de från resten av Barolo. Vad det beror på är inte helt klart, men läget längst i norr gör att vingårdarna ligger närmare floden Tanaro, som har en viss avkylande verkan. Jordmånen är rätt lik den i La Morra med en hel del sand, lager av blå märgel och marina fossiler. Av vinproducenterna i byn är det väl egentligen bara två som är särskilt kända, Fratelli Alessandria och G.B. Burlotto. Den senare har kommit särskilt i ropet på sistone, sedan den inflytelserika vinkritikern Antonio Galloni givit 100 poäng till deras vingårdsvin Monvigliero från 2013. Den påföljande hypen har säkert varit bra för Burlotto, men den medför tyvärr också att priserna på vinerna omedelbart drar iväg på marknaden. Har man möjlighet att köpa direkt från producenten, är dock priserna fortfarande anständiga. 2015 Monvigliero kostade tidigare i år EUR 43,50 på plats, medan marknadspriset är gott och väl det tredubbla…

Monvigliero är alltså deras toppvingård i Verduno. De gör även en mindre mängd vin från Cannubi i Barolo samt har nyligen ocksåskaffat sig 1 ha i vingården Castelletto i Monforte, vilket kan ses som en parallell till kusinerna hos Fratelli Alessandria som gör en Gramolere från just Monforte. Även Fratelli Alessandria gör en Monvigliero. Vid vårt senaste besök i Verduno i april i år, hade vi nöjet att just på Trattoria dai Bercau avnjuta Alessandrias 2006 Monvigliero – ett härligt moget vin. Enrico Scavino, som inte har sitt vineri i Verduno, gör också en bra Monvigliero, men det är Burlottos som har det bästa ryktet. Och det är en sällsynt vertikal av just det vinet som vi ska få äran att prova i kväll.

Första vinet i vertikalen har en ung, fin, floral doft med viol, rosor, mint, smörkola och en lite lustig djurisk ton.
Smaken är ordentligt frisk med en läskande syra och en sval frukt. Intensivt och nästan eldigt pepprigt. Markerade, kritiga tanniner. Måttlig kropp och torr, pepprig eftersmak. Aningen glest intryck.
2012 Monvigliero

Tvåan har en frisk, något metallisk doft med en lätt grön kryddighet som drar åt myggmedel eller våtservetter. Där finns också mint och en fräsch doft av höstflox samt en aning rök.
Även smaken har en lätt, inte alltför störande metallisk känsla, men den växer till sig bra i munnen med bredd och en bra syra. En hel del snyggt inbäddade tanniner, men torrt, aningen grovt slut. Lagras.
2010 Monvigliero

Trean har en fin, floral, mer utvecklad doft med toner av mint, kakdeg och lite kött. Läckert, men frukten tröttnar något i glaset och en viss bu8ljongton kryper fram.
Smaken är frisk med både en bra syra och en känsla av värme. Goda, finkorniga, tuggbara tanniner som ger en lång, tuggbar eftersmak. Även här växer en lätt känsla av buljongtärning till sig. Möjligen är flaskan inte riktigt i den form den borde vara.
2008 Monvigliero

Fyran har en läcker, klassisk doft av mogen nebbiolo med massor av mint, rosor, kött, tjära, kakdeg, eneträ och jordgubbsgodis. Smaken är frisk och knäckig med en bra rondör och ett fint syralyft. Även i smaken finner man tjära, kola och mint. Läcker finkorniga och snyggt avrundade, integrerade tanniner. Lång, snygg och charmig eftersmak , fortfarande med en hel del grepp i tanninerna. Snyggt och elegant.
2006 Monvigliero

Nästa vin har en yngre och friskare doft. Distinkt floralt, mintigt och kryddigt tillsammans med en nästan Nordrhônesk skitighet. Klarröd frukt och lite svartpeppar.
En mycket frisk, knäckig och djurisk attack. En bra syra och en hel del rondör och bredd. Ton av apelsinskal. en hel del, inte alltför påträngande tanniner. Ungt och syradrivet slut. Påtagligt rent och snyggt.
2013 Monvigliero

Sexan är dovare och djupare med mörkare frukt, en hel del kött samt kola, mint och en fräsch smultrondoft. En del rök och tobak finns också där.
Smaken är frisk med knäckiga toner och en bred, läcker frukt. En bra syra och en hel del, rejält tuggbara tanniner. Lång eftersmak med bredd och värme. Både elegant och komplext. Riktigt bra.
2011 Monvigliero

Sjuan är först friskt floral och elegant med ett visst aromatiskt lyft med mint och kola. En del tjära och kött samt en lätt svampton skvallrar om en del mognad.
En frisk attack med bra intensitet och växande smak. God syra och markerade, torra tanniner samt en rätt varm frukt. Torrt slut med lite låg frukt men bra intensitet och längd.
2009 Monvigliero

Sista vinet är tydligt mer utvecklat med en tegelröd färg och en del fällning. Doften är påtagligt utvecklad med kött, aningen buljongtärning, mint, kokt kött, ladugård, julkryddor och målarfärg. Onekligen med en lite åldrad ton, men ack så läckert.
Smaken öppnar friskt och torrsträvt med en söt, utvecklad frukt. Knäck, rondör och charm. en del, tuggbara, rätt avrundade tanniner. En lång, köttig, rätt torrsträv eftersmak. Aningen trött känsla, men fortfarande riktigt läckert.
1998 Monvigliero

Buttsen

Listan med dagspriser:

1. 2012 Monvigliero, 825 kr, 0-4, 14p
2. 2010 Monvigliero, 1485 kr, 1-4, 15p
3. 2008 Monvigliero, 1098 kr, 0-3, 16p
4. 2006 Monvigliero, 495 kr, 2-0, 17p
5. 2013 Monvigliero, 990 kr, 0-3, 18p
6. 2011 Monvigliero, 935 kr, 4-0, 18,5p
7. 2009 Monvigliero, 840 kr, 2-1, 16,5p
8. 1998 Monvigliero, 1485 kr, 6-0, 17,5p

Tack MK! Åter igen fick vi känna oss privilegierade på AuZone!

/AK

Annonser

#1597 Sake, Nihonshu

Sake är den västerländska beteckningen på japansk alkoholhaltig dryck som bryggs av polerat ris. På japanska heter drycken nihonshu. Idag finns runt 1 300 bryggerier i Japan som brygger sake och detta har man gjort sedan 200-talet. Sake innehåller bara ris, sött ris (där man omvandlat stärkelsen i riset till socker), jäst och vatten. Detta gör sake till en väldigt ren alkohol där inga tillsatser förekommer. Sakebryggning är idag en av de mest avancerade bryggningsprocesserna där t.ex. multiparallel fermentering sker i tanken.

Regionala skillnader såsom jordmån, olika ris sorter och vatten gör att mångsidigheten på sake är stor. Beroende på vilket av alla 107 ris sorter man använder sig av, hur mycket man polerar sitt ris, vilken jäst och vilket vatten man har med i brygg processen blir slutprodukten olika. Det polerade riset sköljs och blötläggs tills det uppnår en vattenhalt på 30 procent. Därefter ångas det i någon timme. Ungefär 20 procent av det ris som går åt till en sats tas till ett särskilt rum med hög fuktighet och temperatur. Där strör bryggmästaren ett speciellt mögel över riset, koji. Mögelsporerna tränger in i riset och bildar ett enzym som påbörjar omvandlingen av stärkelsen. Efter ca två dygn av ständiga omrörningar är koji riset klart. Då blandas det med ris, vatten och jäst för att bli en förkultur, en så kallad moto, fullpackad med aktiva jästceller. Efter drygt en vecka är moton klar, och nu kan den riktiga jäsningen komma igång.

Sake indelas i olika kvalitetsklasser beroende på parametrar som, grad av ris polering, hur mycket hantverksmässiga metoder som används och om alkohol har tillsatts till mäsken. De mest exklusiva sorterna har ris polerat till 35%, det ris vi äter är 90% . Söthetsgraden spelar stor roll från torra +10 till söta – 10, men spänner långt ifrån den bredd som vita viner har.

Det finns ett 20-tal olika saketyper. Här är ett urval:
Futsuu Shu: Motsvarar bordsvin, ofta halvtorr.
Junmai ginjo: Riset poleras till 60 procent, oftast mer. Alkohol får inte tillsättas.
Junmai daiginjo: Riset poleras tills maximalt halva kornet återstår, ibland ända ner till 35 procent. Alkohol får inte tillsättas.
Genshu: Outspädd sake med ungefär 20 procent alkohol.
Taru sake: Lagrad på små fat av cederträ.
Nigori-sake: Grovt filtrerad sake, ofta vit och grumlig av ris rester. 
Kijo-shu: En sake där hälften av vattnet under bryggningen ersatts med sake. Extremt söt och smakrik.
Akai sake: Röd sake som får sin färg av rödfärgad koji i stället för den traditionella gula. Smaken är dock densamma.
Hire-sake: Varm sake med fenor av fugufisken.

Den öppna provningen hölls av David Bauman. David är certifierad sake-sommelier med WSET Level 3 Award in Sake.

Sake nr 1. Masumi Karakuchi Gold

Kvalitetsbeteckning: Futshu Shu

Bryggeri: Miysaka Brewing Company, Ltd, Suwa, Nagano, Japan.

Poleringsgrad: 68 %

Detta är en varmjäst enklare halvtorr sake med milda smaker, något blommig smak med liten sötma, inslag av honung, grön banan, gråpäron och mandel.

Sake nr 2. Yamatoshizuku

Kvalitetsbeteckning: Junnai Ginjo

Bryggeri: Akita Seishu Co Ltd, Akita, Japan.

Poleringsgrad: 60%

Detta är en kalljäst sake, med blommig doft och smak av gröna söta äpplen och mandel. Minerala toner i eftersmaken.

Sake nr 3. Born Ginsen

Kvalitetsbeteckning: Junami Daiginjo

Bryggeri: Katokicibee Shouten, Fukui, Japan

Poleringsgrad: 50%

Är kalljäst, gjord på Yamadanishiki ris och hårt vatten, åldrats opastöriserat (Namazake) i 2 år under noll grader. Sedan pastöriserad innan flaskpåfyllning. Smaken är ren, välbalanserad med antydan om grapefrukt och aprikos. Fruktig sötma lång elegant balanserad eftersmak svag lukt av ”risling”.

Sake nr 4. Tengumai Yamahai

Kvalitetsbeteckning: Junmai Shu

Bryggeri: Shata Shuzo Co. Ltd, Ishikawa, Japan

Poleringsgrad: 60%

Detta är en varmjäst sake gjord på Gohakumangoku ris. Oxiderade toner både i lukt och smak, smak av valnötter. Varm och tjock textur med något smöriga feta toner i eftersmaken.

Sake nr 5. Taru

Kvalitetsbeteckning: Junnai Shu

Bryggeri: Kiuchi Brewery, Ibraka, Japan

Poleringsgrad: Wakamizu ris 55% och Chiyanishikiris 63%.

Detta är ett exempel på en Turu sake som är varmjäst, lagrad 3 månader på 72 liters fat av Akita cederträ. Svag doft av ceder, svaga smaker av kryddnejlika och lagerblad.

Sake nr 6. Kurashizuku

Kvalitetsbeteckning: Jummai Ginjo.

Bryggeri: Kiuchi Brewery, Ibaraki, Japan

Poleringsgrad: 60%

Detta är en klassik ofiltrerad Nigori sake, den är vit grumlig (rester av riset) och lätt mousserade. Den är kalljäst, är frisk i smaken med inslag av citrus toner, inslag av hö och jäst i doften..

Sake nr 7. Dewazakura Karesansui – 10År

Kvalitetsbeteckning: Junmai Shu

Bryggeri: Dewazakura Sake Brewing Co. Ltd. Yamagata Japan

Poleringsgrad: 55%

Denna Karesansui gavs ut till bryggeriets 120 års jubileum.

Den har lagrats i tank utomhus utan någon temperatur kontroll i tio år.

Junami style innebär ju att ingen alkohol eller andra ämnen har blivit tillsatta, och den är gjord på Haenuki ris från Yamagata,

Smaken innehåller både söta och torra toner med en blandning av mycket frukt, doft färska champinjoner och citrus. Smak av karamell och rökta nötter, något bitter. Bör drickas i rumstemperatur.

Sake nr 8.  Hana Hato Oak

Kvalitetsbeteckning: Junmai Kijoshu.

Bryggeri: Eneko Shuzo Co. Ltd, Hiroshima Japan.

Poleringsgrad: 65%

 Detta är ett exempel på Kijo-Shu sake, här ersätts hälften av vattnet med sake under bryggningsprocessen. Detta är en söt ekfatslagrad sake gjord på Hattan-nishiki ris, 4-7 år på ståltank och därefter 2 år på amerikanska ekfat.

Den är fyllig, bärnstensfärgad, söt, med inslag av fikon, nougat, dadlar, russin och torkade frukter, med en komplex söt eftersmak inte olikt en del äldre, trötta Sauternes viner.

Röstsiffror:

• Sake 1:      0/7/9
• Sake 2:      0/0/9
• Sake 3:      3/0/9
• Sake 4:      0/0/9
• Sake 5:      0/2/9
• Sake 6:      2/0/9
• Sake 7:      1/0/9
• Sake 8:      3/0/9

/JEL

#1608 Albariño, grüner veltliner och andra närliggande druvor

För att träna våra sensoriska sinnen hade Jonas M tagit med ett antal olika viner av druvor som på olika sätt kan påminna om varandra.

Här hälls det för fulla muggar (med provningsledaren i mitten)

Vin nr 1. Leth, Grüner Veltliner, 2018, Niederösterreich, Österrike.
Ljust gul, lite peppar, citronzest i doft, smaken hade gul frukt, syra, citrus och sauvignon blanc-toner. Gissning på albariño från de flesta.

Vin nr 2. Weingut Tesch, Löhrer Berg Riesling, 2017, Nahe, Tyskland. 
Färgen ljust gul, doften hade gul frukt, citrusskal och smaken grape, gul frukt och lite sötma bakom syran. Olika gissningar på grüner eller riesling.

Vin nr 3. Jurtshitsch, Langenlos Riesling, 2017, Niederösterreich, Österrike.
Ljust ngt gyllengul färgton, grön/vegetabilisk och aromatisk doft. Gul frukt, syra och fläder/grape i smaken. Gissningar på grüner veltliner.

Vin nr 4. Anselmo Mendes, Muros Melgaco, 2016, Vinho Verde, Portugal.
Färgen ljust gul, doften pepprig, lite bensin och gul frukt. Smaken ngt oxiderad, syra, gul frukt, mineral och även här petroleumkänsla. Riesling från USA eller Sydafrika trodde några.

Vin nr 5. Anselmo Mendes, Tempo, 2015, Vinho Verde, Portugal.
Bronsfärgad, sötma, mognad, russin och ngt petroleum i doften. Torr, syrlig, stram och snål smak. Här tyckte vi nästan alla att doften tydligt sade Riesling men vad hade hänt med smaken (skalmacererad?!).

Vin nr 6. Josef Fischer, Grüner Veltliner Smaragd, 2017, Wachau, Österrike.
Färgen ljust gyllengul, doften citrus, mineral, ngt påron, smaken äpplig, gul frukt och liten sötma. Här var flera säkra på grüner veltliner.

Vin nr 7. Charles Smith, Kung Fu Girl, Riesling Columbia Valley, 2017, Washington, USA.
Blekt gul, päron i doft och smak med tydlig sötma och gröna kulor. Svårt hitta rätt druva här.

Vin nr 8. Anselmo Mendes, Alvarinho Contacto, 2018, Vinho Verde, Portugal.
Färgen blekgul, doften lite svavel, päron och mineral. Smaken torr, syra och gul frukt. Albariño trodde några.

Laguppställningen.

1. Leth, Grüner Veltliner, 2018, Niederösterreich, Österrike, 119:-, 0/2/8, 13p.
2. Weingut Tesch, Löhrer Berg Riesling, 2017, Nahe, Tyskland, 169:-, 2/0/8, 15p.
3. Jurtshitsch, Langenlos Riesling, 2017, Niederösterreich, Österrike, 149:-, 0/1/8, 12p.
4. Anselmo Mendes, Muros Melgaco, 2016, Vinho Verde, Portugal, 199:-, 1/1/8, 11p.
5. Anselmo Mendes, Tempo, 2015, Vinho Verde, Portugal, 699:-, 0/3/8, 14p.
6. Josef Fischer, Grüner Veltliner Smaragd, 2017, Wachau, Österrike, 199:-, 4/0/8, 13p.
7. Charles Smith, Kung Fu Girl, Riesling Columbia Valley, 2017, Washington, USA, 139:-, 1/1/8, 10p.
8. Anselmo Mendes, Alvarinho Contacto, 2018, Vinho Verde, Portugal, 120:-, 0/0/8, 10,5p.

//TB

#1602 Vintage Port till minne av Roland Eriksson (1957-2018)

”AuZone-medlemmen Roland Eriksson gick bort i maj förra året. I sitt testamente skänkte han en uppsättning Vintage Port att användas för en gratisprovning i AuZone med hälsningar från honom.” Så stod det i den inbjudan som TE skrev till dagens provning. Det var också TE som höll i trådarna under provningen. Vi var 17 provare som infann oss på restaurang Gast torsdagen den 2 maj för att till Rolands minne prova Vintage Port av olika årgångar från 1965 till 2011.

Vin 1. 1965. Guimaraens Reserve

Färgen på detta vin är brungulröd och liknar te. Doften är komplex och rik. Aromer som fikon, romrussin, vaniljkola, brända mandlar, apelsinblom, rökelse och jordgubbssylt nämns av provarna.

Även smaken upplevs som rik och komplex. Det är som en explosion i munnen av smaker som Toblerone, julrussin, gräddkola, mjölkchoklad, fikon, dadlar och någon som varit på finkrog tyckte ”bakad grädde”. En söt och knäckig port med goda tanniner.

Vin 2. 1970. Dow’s Vintage Port

Färgen brunröd med en touch av orange. Doften kraftig och med toner av torkad frukt, plommon i någon sprit, kanske konjak, russinbullar, bränt socker, marsipan och mitt i allt en aning av grillat kött.

Smaken ett fyrverkeri av knäck, russin, bränt socker, plommon, fikon och en aning citrus. Kraftig och komplex med lång, lite het eftersmak.

Kvällens vinnare.

Vin 3. 1970. Nieports Vintage Port

Ett orangebrunt vin med färg som ett starkt nybryggt te. Provarna upplever en palett av dofter, bland annat mjölkchoklad, rönnbärsgelé, torkad frukt, främst fikon, samt gräddig knäck. Någon tycker att doften är något träig och trött och någon annan att det finns en ton av jordkällare.

Smaken är kryddig och söt med lång eftersmak. Här finns smaker som bränt socker, knäck, katrinplommon och citrus.

Vin 4. 1970. Offley Boa Vista Vintage Port

Vinet har brunröd färg med en dragning åt orange. Här finns en doft av fikon, kanderade apelsinskal, russin och valnöt.

Flera provare upplever att vinet har fin, slank smak av pepparkaka, fikon, plommon, och ”ananasbanan”.

Vin 5. 1990. Dow’s Quinta Do Bomfim Vintage Port

Vinet är mörkt brunt till färgen. Doften är druvigare, mer fruktig och lättare med toner av fikon, russin, torkad frukt, knäck, mint och även apelsingodis.

Smaken är inte så generös och upplevs av några som stram och lite återhållen. Här finns dock torkad frukt av olika sorter och kryddor, framförallt kanel.

Vin 6. 1975. Porto Cálem Quinta Da Foz Vintage

Ett brunt vin med dragning åt orange. En något mystisk doft av våt målarfärg och parfymerad tvål. Grönsakstoner av rivna morötter, rå potatis och gröna örter förnimms också. Någon näsa känner en skogsdoft av mossa.

I munnen har vinet smak av bränt socker, hostmedicin och campari. Även här kan man känna en aning av tvål.

Vin nummer 6 är kvällens förlorare.

Vin 7. 1983. Barros Vintage Port

Färgen på detta vin är brunrött med en liten orange nyans. Doften är aningen jordig, lite källaraktig. Annars är den ganska komplex med beståndsdelar som trä, kåda, lösningsmedel, mandel, björnklister, tobak, aprikos och honung.

Smaken är mycket koncentrerad med inslag av druvig frukt, kanel och knäck, men även av barndomens hostmedicin och en viss örtighet.

Vin 8. 1977. Fonseca’s Fines Vintage Port

Även detta vin är brunrött med dragning åt orange. Doften är flerstämmig och drar åt lite olika håll. Här finns toner av gamla målarburkar och lösningsmedel, men också rönnbärsgelé och mogna jordgubbar. Juliga dofter av fikon, russin, julkorv och kryddpeppar finns också.

Smaken är kraftfull och kryddig. Vi känner olika julkryddor, bland annat kanel och får en association till pepparkakor.

Vin 9. 2011. Fonseca Vintage Port

Helt plötsligt ett djupt blåsvartrött vin i det rödbruna fältet. Det ser ut som koncentrerad blåbärsjuice. Även doften påminner om blåbärssaft och är lätt fruktig. Här finns också toner av jord och källare. Någon känner även mynta i doften.

I smaken finns söt frukt, mycket koncentrerad, samt även bra tanniner. Ett ungt vin, skapat med hjälp av modern vinmakning.

Bäst-sämst-listan

Nr	Bäst	Sämst
1	3	1
2	4	0
3	2	0
4	0	1
5	2	2
6	0	7
7	4	3
8	2	2
9	0	1

Hela listan

Nr	Namn	Årgång	Kommentar
1	Guimaraens Reserve	1965	Skick: mid-shoulder, signs of seepage. Idag är Fonseca Guimaraens husets ”andravin”. Oklart om samma sak gällde Guimaraens Reserve vid denna tid.
2	Dow’s Vintage Port	1970	Skick: high shoulder
3	Nieports Vintage Port	1970	Skick: top shoulder, signs of seepage
4	Offley Boa Vista Vintage Port	1970	Skick: top shoulder/base of neck
5	Dow’s Quinta Do Bomfim Vintage Port	1990	Quinta do Bomfim är Dow’s “andravin”
6	Porto Cálem Quina da Foz Vintage	1975
7	Barros Vintage Port	1983	Skick: neck
8	Fonseca’s Finest Vintage Port	1977	Skick: top shoulder/base of neck
9	Fonseca Vintage Port	2011

/AR

#1601 Giuseppe Rinaldi

En riktig drömprovning för en Italienfantast som undertecknad. Vinhuset Rinaldi startade på 20-talet och förfogar idag över ca 6,8 ha, varav 3,6 ha Barolo med högklassiga vingårdslägen i Cannubi, Brunate, Le Coste, San Lorenzo och Ravera.

Guiseppe ”Beppe” Rinaldi utgjorde tillsammans med Bartolo Mascarello och Augusto Cappellano de s.k. tre (sista) mohikanerna i Barolo, producenter som stod emot vågen av modernisering av Baroli med lagring på barriquer, mekanisk extrahering och korta macerationstider.

Vinerna på provningen höll som väntat generellt en mycket hög nivå, några i den eleganta/dansanta stilen och några med lite mörkare frukt och tuffare anslag. Jämförelsen med nyligen provade Burlotto Monvigliero i färskt minne var ofrånkomlig, båda i kategorin druvrena Barolo med fokus på terroir och minimal intervention i vinmakningen. Generellt var min upplevelse att Rinaldis viner har något skarpare tanniner och lite mer motstånd, något jag personligen gillar så länge elegansen består.

En vanlig (miss)uppfattning är att klassiska Barolo har tanniner som taggtråd och kräver decennier i källaren innan de är drickbara. Den fördomen kom rejält på skam ikväll, vinerna var förvånande tillgängliga och uppvisade i flera fall härliga mognadstoner och komplexitet trots sin relativa ungdom.

Ett stort tack till Eric som offrar dessa rariteter för vår gemensamma njutning, dessutom till en föredömligt rimlig prislapp. Riktar även en extra eloge till kvällens matlagare Sven-Olof, som med sin fantastiska anrättning fulländade denna magiska kväll.

Vin 1: G.Rinaldi Barolo Tre Tine 2011 (WA 92p)                                                  1 050 kr, 1/0/14

Vackert röd med antydan till tegelkant. Elegant näsa med ett brett register och viss mognad. Här samsas rödbäriga toner och florala drag med mörkare attribut som körsbär, rök, kött och undervegetation.

Rund och medelfyllig munkänsla, viss beska i första anslaget. Delikat fruktsötma, aningen het i slutet.

Harmoniskt och snyggt vin som upplevs perfekt mogen trots sin ringa ålder.

18p (94)

Vin 2: G.Rinaldi Barolo Cannubi San Lorenzo – Ravera 2009 (WA 94p)       1 152 kr, 0/0/14

Klart mörkare både i färg och doft. Yppig näsa med dov frukt, sten, damm, rök och tjära.

Len och lite varm munkänsla, fin intensitet, lite lägre syra, bitter choklad.

Upplevdes lite bråkig initialt men lugnade ner sig med tid i glaset.

17,5p (92p)

Vin 3: G.Rinaldi Barolo Brunate – Le Coste 2001 (WA 95p)                                                          1 400 kr, 0/8/14

Mörkt röd i färgen med en brun kant. Oxiderad näsa med animaliska toner, blod, kött, farinsocker, katrinplommon, portvin och lite tomatsoppa. Viss frukt kvar i bakgrunden. Bränd känsla på munnen som för tankarna till lägereld.

Några enstaka gillanden i gruppen, men ändå kvällens tydliga förlorare med 8 sämströster. Misstänker dålig lagring, skall inte behöva vara så här medtagen redan efter 18 år.

16p (85p)

Vin 4: G.Rinaldi Barolo Brunate – Le Coste 2008 (WA 96p)                                                          1 038 kr, 4/1/14

Matt röd med brun/orange kant. Komplex och mångfacetterad näsa, här bjuds på dov röd frukt, läder, körsbär, slånbär, karameller, örter, damm, tjära, mint, apelsinskal, medicinala toner och en floral touch. Finns stundtals även lite köttiga och animaliska drag.

Munkänslan är rund och len, fint bett i syran, snyggt integrerade tanniner. Stor energi med långt och lite torrt slut.

18,5p (95p)

Vin 5: G.Rinaldi Barolo Tre Tine 2010 (WA 94p)                                                   1 185 kr, 1/0/14

Ungdomlig och fräsch näsa med fin intensitet. Röd frukt, viol pastiller, godis, florala drag, mineraler, medicinala toner, apelsinskal, mint och en touch mörk choklad.

Fin balans med kraftfull frukt som fångar upp de massiva tanninerna, bra drag i syran. Lite gröna drag, riktigt bra redan nu men behöver mer tid i källaren för att nå sin absoluta topp.

18,5p (95p)

Vin 6: G.Rinaldi Langhe Nebbiolo 2013 (WA 91p)                                                          413 kr, 0/5/14

Ljust röd i färgen, mer transparent än övriga viner. Lättare stil med dofter som drar åt jordgubbar, tranbär, viol och lingon. En del reduktiva drag med bougogneaktig dynga och svett.

Trots en lätt och kropp och slank munkänsla bjuds här på motstånd och en hel del tanniner.

Upplevs som förhållandevis ung och lär hålla ett bra tag till.

17,5p (92p)

Vin 7: Bartolo Mascarello Barolo 2012 (WA +94p)                                             1 014 kr, 6/0/14

Vackert rubinröd med transparens och antydan till brun kant. Burgundiskt elegant på näsan med ett fyrverkeri av finstämda nyanser och begynnande mognad. Här hittar vi exklusiva röda bär, choklad, fudge, rosor, creme caramel, mint, tobak, stjärnanis, läder, örter, medicinala drag och apelsinskal.

Fräsch och behaglig munkänsla, lätt och elegant, en del gröna drag, fin syra och struktur. Perfekt balanserad, krämig textur och synnerligen drickvänlig!

Supergod redan nu, men har sannolikt grym potential för utveckling med ytterligare lagring.
Kvällens klara vinnare med 6 bäst röster. Kommer placera sig högt på listan av ”wine moments” 2019!

19,5p (98p)

Vin 8: G.Rinaldi Barolo Tre Tine 2012 (WA 93p)                                                   1 033 kr, 2/0/14

Transparent röd i färgen. Elegant och sval näsa med röda bär, rosor, tobak, apelsinskal, mint och tranbär. Förvånande mogen och utvecklad i doften.

Tanninrik, bra drag i syran, ett kraftpaket. Härligt drickbar redan nu men behöver mer lagring för att verkligen komma till sin rätt.

Påminner en del om Mascarellon i stilen, årgångsspecifika drag?

19p (96p)

Min tabell för att översätta 100p skalan, som jag är van vid, till 20p skalan.
(osäker på om nedan är korrekt tolkat)
20=100
19,5=98-99
19=96-97
18,5=94-95
18=93-94
17,5=91-92
17=89-90
16,5=87-88
16=85-86

Buttsen:

Och till sist listan:

1. Rinaldi Barolo Tre Tine 2011 (WA 92p), 1 050 kr, 1/0/14, 18p
2. Rinaldi Barolo Cannubi San Lorenzo – Ravera 2009 (WA 94p), 1 152 kr, 0/0/14, 17,5p
3. Rinaldi Barolo Brunate – Le Coste 2001 (WA 95p), 1 400 kr, 0/8/14, 16p
4. Rinaldi Barolo Brunate – Le Coste 2008 (WA 96p), 1 038 kr, 4/1/14, 18,5p
5. Rinaldi Barolo Tre Tine 2010 (WA 94p), 1 185 kr, 1/0/14, 18,5p
6. Rinaldi Langhe Nebbiolo 2013 (WA 91p), 413 kr, 0/5/14, 17,5p
7. Bartolo Mascarello Barolo 2012 (WA +94p), 1 014 kr, 6/0/14, 19,5p
8. Rinaldi Barolo Tre Tine 2012 (WA 93p), 1 033 kr, 2/0/14, 19p

MK

#1603 Sine Qua Non

Manfred Krankls projekt för att leverera högklassiga viner av Rhônekaraktär på hans dåvarande restaurang startade på 90-talet med enbart inköpta druvor, huvudsakligen syrah och grenache, och har nu blivit en poängmagnet på druvor från Manfreds egna vinjordar i Ventura och Oak View.

Idag produceras ca 40000 fl/år och vinerna görs dels enbart på druvor från de egna planteringarna och dels på blandningar av inköpt och egen frukt.

Dagens viner var enbart från den enklare kategorin, vilket ändå gav en snittpoäng på vinerna på 98,25 Parkerpoäng.

Vin 1. 2010 Domaine de la Barroche Pure, Chateauneud-du-Pape, Rhône.

Brunröd färg. Initialt sluten doft, efterhand lätt floralt men lite buljongigt med massa slaktbänk, röd frukt, viss mognad och elegant avslut.

Balanserad grenacheig smak med rik, komplex och lite eldig känsla. Tillgänglig!

– Fick 2 bäströser i dagens provning

Vin 2. 2006 Raven No3. Syrah

Svartröd färg med lite blå kant. Cassis och björnbär i massor! Efterhand läcker lite charkig doft. Bred eterisk och fruktdriven doft med massa nysågad teak och tydliga men inte flabbiga fat.

Superkoncentrerad smak med salmiak, mynta och svartfrukt. Fat, kryddor, peppar och breda penseldrag. Solid! Kvällens vinnare.

Vin 3. 2008 – The Line Grenache

Mörkblåröd, tät färg. Doft av målarlåda, björnbärssylt och svarta bär. Nyrostat kaffe. Komplex, öppen och stor doft med avslut åt blåbärshållet.

Kraftig fatbalanserad extraktig smak med ungdomlig tät frukt och drag av asfalt. Bra men lite svårtillgänglig.

Vin 4. 2008 – B20 Syrah

Mörkblåröd tät färg. Komplex doft med massa läder. Läcker extraktig doft med hyacint, eteriska toner, lagrad chark och kaffe.

Balanserad läcker kryddig komplex smak med lätt örtig pepprig och mogen smak. Tillgänglig och god!

Vin 5. 2011 Dark blossom grenache

Mörkblåröd tät färg. Initialt elegant lite mineralig doft med massa komplexitet. Tydligt ung , initialt lite askorbinsyra. Efterhand parfymerad, lite asfalt och elegant skitiga toner!

Kraftig smak med hög koncentration och packad med frukt, mynta och kaffe. Ung men med snygga tanniner. Komplex, tät och sammetsfruktig!

Vin 6. 2011 Dark blossom syrah

Tät, mörkblåröd färg. Syltig doft med massa björnbär. Rik, kraftfull ung doft. Mineral, sten och lite ceder. Renfruktig ung doft, lite askorbinsyra och Nivea i svansen.

Komplex, frukt och syradriven smak. Ung, massa kaffe och fat.

ET tyckte vinet kändes lite som en “Elefant i en porslinsaffär”

Vin 7. 2014 Sine Qua Non, Shakti Grenache

Mörkröd färg, blåkant. Elegant, läcker, lite bakelitaktig doft med en hel del snygga fat. Komplex, fyllig, rik ganska eterisk doft med nysågad teak. Efterhand stor och öppen, bra gräddig och smörig doft med skogshallon och en espresso!

Bred, läcker, tillgänglig smak med balanserad frukt och inte för omogen!

Vin 8. 2014 Sine Qua Non, Pirahna Waterdance Syrah

Svart färg! Komplex doft av målarlåda, grädde, blåbärssylt, ceder och kaffe. Rik bred och lång fruktdominerad doft med kryddigt avslut!

Kraftig fruktpackad rik komplex smak med sandiga tanniner och påfallande balans trots ungdom. Lite eldig och extraktig.

– Listan –

1. 2010 Domaine de la Barroche Pure, Chateauneud-du-Pape, Rhône, 2/4/13, 17p, 499kr, 2012
2. 2006 Sine Qua Non, Raven No3. Syrah, 4/1/13, 19p, 2500kr, 2015
3. 2008 Sine Qua Non, The Line Grenache, 2/1/13, 18p, 1849kr, 2011
4. 2008 Sine Qua Non, B20 Syrah, 3/2/13, 20p, 1849kr, 2011
5. 2011 Sine Qua Non, Dark blossom grenache, 1/5/13, 18,5p, 1999kr, 2014
6. 2011 Sine Qua Non, Dark blossom syrah, 0/0/13, 18p, 1999kr, 2014
7. 2014 Sine Qua Non, Shakti Grenache, 1/0/13, 19,5p,  2495kr, 2017
8. 2014 Sine Qua Non, Pirahna Waterdance Syrah, 0/0/13, 17,5p,  2495kr, 2017

/JT

#1600 Rött och svart- tema vulkanisk jord

Idén med Jens provning var att ”jämföra viner odlade vid vulkaner av varierande ålder och hitta likheter och olikheter”. De flesta av oss hade ju tidigare druckit Etna-viner så nu skulle vi få jämföra med viner från liknande jordmån.

Under provning…

Vin nr 1. Cantine del Notalo, Aglianico II Sigillo 2010, Basilicata.
Mörkröd färg, mörka bär, lite fat och körbärsylt i doften, smak av salmiak, grönt te och torr/sträv sylt av blåbär/katrinplommon.

Vin nr 2. Vinedos de Alcohuaz, Rococo 2015, Coquimbo.
Färgen blåröd, doft med svavel/ammoniak, mörka bär/jäst sylt och slånbär. Smaken syltiga bär, lite tvålig, ngn sötma och plommon.

Vin nr 3. Suertes del Marqués, Los Pasitos 2016, Teneriffa.
Ljusröd, grönstjälkig, lite rökig doft med grön smak, mineral och syra.

Vin nr 4. Passopiscaro Contrada Sciaranuova 2014, Etna.
Klarröd färg, röda bär, rosor och sylt av jordgubbar i den pinotaktiga doften. Smak av röda bär, lite fat, tanniner, syra och lite vanilj/jordgubbar.

Vin nr 5. Cayuse, Syrah Amada Vineyard 2006, Washington.
Färg mörkröd, doft mogen, ngt oxiderad med mörka bär. Smak mogen, jordgubbar, choklad, baconfett (Côte-Rôtielik) och med starkvinstoner.

Vin nr 6. Ignios, Vijariego Negro 2015, Teneriffa.
Klarröd, kryddor, nypon och gröna stjälkar i doften. Nypon, röda bär, gröna örter, picklad smörgåsgurka och tomat i smaken.

Vin nr 7. Elena Fucci, Titolo 2016, Basilicata.
Färgen mörkröd med doft av mörka bär, lite trä och kolaremmar. Smaken sträv, torr och intensiv med liten sötma, mintlakrits och mineral.

Vin nr 8. Johner Blauer, Spätburgunder SJ 2012, Baden.
Ljusröd färg, mineral, krut, gröna toner och pinot-toner i doften. Torr, mineralisk, bärig doft med fat.

 

Uppställningen av ”vulkanvinerna”.

1. Cantine del Notalo, Aglianico II Sigillo 2010, 370:- (2018) 2/0/11, 15p
2. Vinedos de Alcohuaz, Rococo 2015, 290:- (2018) 0/2/11, 13p
3. Suertes del Marqués, Los Pasitos 2016, 320:- (2018) 3/2/11, 16p
4. Passopiscaro Contrada Sciaranuova 2014, 450:- (2018) 1/0/11, 15,5p
5. Cayuse, Syrah Amada Vineyard 2006, 1790:- (2018) 3/1/11, 16p
6. Ignios, Vijariego Negro 2015, 400:- (2018) 0/5/11, 14p
7. Elena Fucci, Titolo 2016, 350:- (2018) 0/1/11, 13,5p
8. Johner Blauer, Spätburgunder SJ 2012, 500:- (2018) 3/0/11, 16,5p

//TB