Mont Redon på Riche

Ward Wines bjöd in att prova Mont Redon på Riche, Jérôme Abeille var på plats och berättade om vinerna.

Evernote Snapshot 20161129 150844

2015 Cotes-du-Rhone Reserve Blanc

Evernote Snapshot 20161129 144625

Örtighet, rikedom, röda bär, äpplen, stor vit-rhônig stenfruktig doft

Fyllig, intensiv fruktighet, ung och rolig, komplexitet med liten bitterhet i svansen. Bra!

2014 Chateauneuf-du-Pape Blanc

Evernote Snapshot 20161129 144625(1)

Elegant, mineralig, komplex, ung.

Bra syra, fruktdriven, mineralig, elegant och ung. – Kul och ren Ch9🙂

2015 Côtes du Rhône Réserve Rouge

Evernote Snapshot 20161129 144627

Pepprig, charkig med blod och slaktbänk. Ung men viss komplexitet. Bra lakrits och örter!

Fruktdriven, komplex men slank och hög syra, ung.

2013 Lirac

Evernote Snapshot 20161129 144628

Kraftig, fruktdriven mörk svart intensiv frukt! Ung och komplex, snygga eleganta fat, blåa frukter.

Kraftigt fruktdriven intensiv och med stor rikedom. Bra balans med eleganta tanniner, bra!

2011 Château Mont-Redon, Châteauneuf-du-Pape

Evernote Snapshot 20161129 144629

Kryddig, snygg och komplex doft med begynnande mognad. Lätt örtighet och rökighet. 

Balanserad, mogen och komplex. Svart och röd frukt med lite brett och bra tanniner. Lite alkoholig! 

/JT

#1482 Pechstein

Tillbaka till Tyskland och riesling, och denna gång till ett 17 ha stort berg med namnet ”Pechstein” (Einzellage), se http://www.weinlagen-info.de/weinlage.html?lage_id=1503. Namnet kommer av att berget till stora delar består av basalt som påminner om ”Pechstein” (vulkaniskt glas). Det har alltså inget med den andra betydelsen av ”Pech” (otur) att göra. Här har en hel namnkunniga odlare som Bassermann-Jordan, Bürklin-Wolf, von Winning med flera odlingar, och vi kommer prova några av dessa. Tillsammans med förvinet så blir det totalt nio viner, och man frågar sig hur stor variationen kan bli.

Förvinet är ljust gult, har en öppen citrusdoft med antydan till mineral, mycket torr, lätt smak och det är nästan som att dricka pressad citronsaft. Påminner om en Chablis, och med syran och den torra smaken blir den perfekt som aperitif, men desto svårare till mat.

Det är en 2014 Kimich Pechstein Riesling Spätlese Trocken. Gott vin, men förvånansvärt lätt för en Spätlese.

Första ordinarie vin har en ljus, gul färg, öppen, fruktig och angenäm doft av gröna äpplen och stänk av petroleum; smaken är torr, medelfyllig och med markerad syra. Här finns citrus och mineral. Gott!

2014 von Winning Pechstein GG, 0-0, 15p, 464 SEK

Andra vinet är kraftigare gult; har en öppen och mogen, lite bränd doft av marsipan; smaken är fylligare, torr, lätt oljig med rejäla syror. Känns lite övermoget trots syrorna.

2007 Bassermann-Jordan Pechstein GG, 0-5, 14p, 538 SEK

Tredje vinet andas också mognad. Här finns en hel del petroleum och bokna äpplen i doft och smak; det är torrt, smakrikt med lång finnish. Ganska komplext och gott.

2007 Bürklin-Wolf Pechstein GC, 0-3, 16p, 496 SEK

Fjärde vinet är strålande. Fin gul färg; stor öppen doft av petroleum, tallbarr och vita blommor; smaken är ung, torr, fyllig och smakrik med mineral och syra. Långt avslut.

2011 Bürklin-Wolf Pechstein GC, 1-0, 17p, 381 SEK

Femte viner är något knutet, men har en exotisk doft av papaya och marsipan; smaken är torr, frisk och nästan oljig. Grape-tonen ger vibbar av Österrike. Mycket bra.

2012 Bassermann-Jordan Pechstein GG, 2-1, 17p-, 382 SEK

Sexan har en stor, öppen doft med petroleum och tallbarr; smaken är torr, medelfyllig och smakrik med röda äpplen och mineral. Komplext och gott.

2011 Bürklin-Wolf Pechstein GC, 3-1, 16p, 463 SEK

Sjuan är knuten, något ung; angenäm, lätt tropisk doft med massor av mineral; torr, syrlig smak av grape. Mycket gott.

2013 Bassermann-Jordan Pechstein GG, 5-1, 17p, 386 SEK

Sista vinet skiljer sig rejält. Här finns nästan en malolaktisk ton, som en Bourgogne med flera lager dofter; mycket koncentrerad smak av frukt, syra och mineral. Bästa vin för mig och 18p även om den kanske inte är helt riesling-typisk?

2012 von Winning Pechstein GG, 1-1, 17p+, 438 SEK

pechstein

OBS! Vinerna 2-8 från höger i bilden. Vin nr 1 saknas på bilden.

Detta var viner av genomgående hög kvalitet. De är som man kan förvänta sig väldigt lika med några få undantag. Priserna är helt ok, snudd på billigt jämfört med t.ex. vit Bourgogne (men det gäller ju det mesta).

Tack Magnus!

/PW

Bordeaux 2015

Det har väl redan skrivits spaltmeter om denna årgång – upphaussad som få. Man jämför redan med 2009, som ju slog prisrekord. Priserna på vinerna ger en också intrycket av att slottsägarna fortfarande har ett fast grepp om marknaden, i vart fall med så här bra och fruktrika viner.

Här noterar jag som gammal Bordeaux-fantast de viner som vi kunde prova på Winefinders Bordeauxprovning på Solliden från några månader sedan. Tyvärr fanns inga första cru-viner att prova, så dem har jag ännu ingen uppfattning om.

2015 års viner var ju fortfarande kärva, naturligtvis, och det är ju alltid svårt att prova så pass unga viner, som ju ändå ska ha en framtid även om 20 eller 30 år. Varje slott hade, förutom sin 2015, ett vin av en annan årgång att erbjuda, och även dessa provade jag.

Bland de 2015-viner som renderade en positiv notering i min bok fanns:

  • Beauregard
  • Branaire-Ducru (jag noterade lagringspotentialen här som stor)
  • Cantemerle
  • Clinet
  • Ferrière
  • Giscours
  • Haut-Bages-Liberal
  • Haut-Bailly
  • Lafon-Rochet
  • Lascombes
  • Latour Martillac (vit)
  • Malartic-Lagrvière (röd och vit)
  • Domaine de Chevalier (röd och vit)

Och så till listan över ”must buys” för 2015, d v s de viner som man nog har mest att vinna på att köpa:

  • Coutet
  • Léoville-Poyferré
  • Pichon-Longueville-Baron
  • Suduiraut
  • Talbot
  • Tertre

Bland övriga årgångar provade jag dessa viner som befanns vara köpvärda:

  • 2011 Branaire-Ducru
  • 2011 Brane-Cantenac
  • 2011 Canon-la-Gaffelière
  • 2009 Cantemerle
  • 2007 Clinet
  • 2009 Coutet
  • 2003 Giscours
  • 2009 Larrivet-Haut-Brion (röd)
  • 2012 Léoville-Barton
  • 2010 Pichon-Longeville-Baron
  • 2009 Suduiraut

/OW

Spanska vindagen 2016

Nu har det visserligen gått lång tid sedan denna provning ägde rum (2 månader), men jag noterar ändå här på bloggen några viner som jag tyckte var köpvärda. Då jag redan på provningen var under viss tidspress, uteslöt jag Riojavinerna och Cavorna från min provningssejour.

Jag provade en del viner gjorda på godello och t ex Godelia Blanco Selección 2011 från Bodegas Godelia hade en syrlig mogen smak. Även San Salvador Gotin del Risc från Bodega del Abad var lyckad med mycket mineral och fyllig smak.

Bland mencia-vinerna tyckte jag särskilt om 2010 Hombros från Bodega Cesar de Burbia, medan Abad Dom Bueno från Bodega del Abad (glömde notera årgång här) för 97kr flaskan måste betecknas som ett superfynd, även om den endast levereras i sexpack. Även 2012 Capeliño från Bodegas Guimaro, gjord på druvor från hundraåriga stockar, där 12 månader på ek inte förmådde dämpa den härliga syrliga frukten – blir nog bättre med tiden.

En ny bekantskap var för mig DO Vino Pago, som ju är en kvalitetsklassificering av enskilda vingårdar i nivå med DOCa-klassificeringen. Vingården Bodega Chozas Carrascal från Utiel-Requeña levererade en kraftig mycket bra 2011 Las Ocho, gjord på bobal, monastrell, garnacha tinta, tempranillo, cabernet sauvignon, cabernet franc, syrah och merlot.

Från Toro fanns en mycket bra 2008 Campo Eliseo från Francois Lurton España gjord på tinta de Toro, alltså tempranillo, visserligen för 349 kr. Även 2013 Almirez från Bodegas Tesa la Monja för 193 kr var fylligt och gott.

Från Bodegas Menum Priorat föll 2013 Inici Priorat för 159 kr mig väl på läppen. Detta var endast andra gjorda årgången och den görs på garnacha, cariñena, cabernet sauvignon och syrah.

På vägen ut kunde jag inte motstå den gamla klassikern Campo Viejo och där gillade jag Gran Reservan från 2010. En ny favorit blev också 2008 Gran Reserva från Bodegas Ysios för 209 kr. Detta är ett nytt vinhus, och mitt intryck var att detta vin kommer att tåla lång lagring.

/OW

Prince Edward County #1480

Genom Börjes försorg fick vi tillfälle att prova viner från ett nytt kanadensiskt vindistrikt, Prince Edward County, PEC, (inte att förväxla med den kanadensiska provinsen Prince Edward Island, där det i och för sig också odlas vin). Jag har tidigare en ganska positiv erfarenhet av kanadensiska viner från vindistriktet Niagara, som jag besökte ett antal gånger då vi bodde i USA, särskilt vad gäller chardonnay, cabernet franc, meritage (d v s Bordeaux-blandningar) och icewine (förstås!). Däremot tyckte jag inte de lyckats särskilt bra med pinot noir eller torr riesling.

PEC ligger i Ontario, där klimat och jordmån anses gynnsamma för vinodling, nya vingårdar anläggs och 2015 fanns det 42 stycken. Första vingården startades 1993 och 2007 blev PEC den fjärde, och nyaste Designated Viticultural Area (DVA) i Ontario. Detta får t ex den i Sverige kända vingården Inniskillin i Niagara att framstå som rena åldermannen (etablerat 1975). Tidigare odlade man i PEC mycket frukt för konservindustrin i PEC, men nuförtiden köper nästan ingen fruktkonserver så man har sadlat om till vin. Närheten till storstäder som Ottawa och Toronto befordrar väl också en del vinturism, kan man tänka.

Vi fick prova tre vita och tre röda viner.
pec-white
Vin 1 var klart gult. Diskret doft av svamp, fat, äpplen, hygglig frukt (vilket annars kan vara ett problem så här långt norrut). Mjuk, lite oljig smak, viss syra, god och rätt fyllig. Detta var min favorit bland de vita vinerna och kvällens vinnare bland de vita. Som de flesta gissade var det en chardonnay, nämligen en 2010 Chadsey’s Chardonnay, 4/2/8, 14p

Vin 2 var mörkt gult, stor doft av bränt rostat bröd, helt utan frukt, totalt sönderfatat. Smaken med viss syra, mycket bränd, viss röndör men en brännande eftersmak av bränt bröd. Min förlorare bland de vita. Vinet var nästan att klassa som defekt, i vart fall ytterst valhänt vinifierat, det var svårt att gissa druva, men den påminde om överfatade chardonnayer från Australien och USA under 1900-talets senare decennier och så var det: 2012 Stanners Chardonnay, 2/3/8, 8p

Vin 3 var mörkare gult med en ganska stor doft brödbak, lussebullar, gummianka och konserverad frukt. Fat fanns också i doften. Söt smak med lite brända fat, låg syra, och stor beska i eftersmaken. Alla pilar pekade ju egentligen på någon hybriddruva, men ingen gissade på det. 2012 Thirty-Tree frontenac blanc, 2/3/8, 11p

Vin 4 var ljust röd, med något fat, lite ljusröd frukt (hallon), lite svamp och en aning ”pinosity” i doften. Smakade av mogen pinotfrukt, med bra syra och lite strävhet. Nog var det en pinot noir, och förhållandevis väl vinifierat. Det var min röda favorit och kvällens segrare bland de röda. 2009 Thirty-Three pinot noir, 5/1/8, 14,5p

Vin 5 var ljust röd, doften något volatil, med övermogen frukt (hallon) och lite undervegetation. Smaken syrlig, mycket fruktdriven med en störande sötma, något fat och lite hallonsaft. Vi gissade på pinot noir igen och det var rätt. 2007 Ridgepoint pinot noir, men ett vin från Niagara, inte PEC, och kvällens förlorare bland de röda, 1/4/8, 10p

Vin 6 var brunaktigt röd med en ganska stor, dock ohjälpligt oxiderad doft; något frukt kändes inte. Smaken torr med god syrlighet, dock med oxiderad smak och lite sötma (!) i eftersmaken. Jag tyckte vinet var, om inte helt dött, så åtminstone på god väg till begravningsplatsen. 2010 Bergeron pinot noir, 2/3/8, 8p

pec-red

Vad var då Auzonekollegiets dom över viner från PEC? Uttryck som ”tillbaka till 1980-talets överfatade australiska chardonnayer”, ”valhänt vinifierade” och ”tunt med frukt” speglar väl ganska väl Auzonarnas synpunkter att detta distrikt har en ganska lång väg att gå innan man når upp till ens bra kanadensisk vinstandard, som i Niagara t ex. Bara det att man fortfarande gör vin på hybriddruvor är ett tydligt uttryck för en ganska föråldrad syn på kvalitet och vinodling i detta distrikt. Trots detta kunde jag hitta en chardonnay och en pinot noir (mina favoriter, vinerna 1 och 4) som i vart fall visade på en ambition att göra vin på ett modernare sätt. Det fick en att hoppas på att det finns en framtid för PEC.

Vi tackar Börje för denna inblick i ett nytt vindistrikt i ett nyare vinland!

/OW

#1466 Rheinhessen

Tysklands-fantasten Jack plockade fram ett urval av viner från Rheinhessen, ett stort och bra distrikt i Tyskland där topproducenten Keller har sitt hem. Mycket gott, mycket riesling och mycket intressant, inte minst 2009 ställt mot 2010. En kamp 2010 vann lätt.

20160630_202301

 1.V. Triumvirat Grande Cuvée Brut 2005, Sekthaus Raumland, Flörsheim-Dalsheim, Rheinhessen, Tyskland

Frisk, brödig och väldigt champagnelik i doften. Örter, citrusskal och lite karamell. Smaken är helt torr, bra syra och riktigt läcker men lite bitter i avslutet som också är ganska tvärt.

20160630_202328

  1. Heerkretz 2010, Wagner-Stempel, QbA Trocken, Siefersheimer Heerkretz, Rheinhessen, Tyskland

Petroleum, citrus, örter och gula frukter i doften som är läcker. Fet, mogen och stor i munnen med solmogna frukter, höga syror och lite vitpeppar. Härligt elegant.

  1. Hubacker 2009, Peth-Wetz, QbA Trocken, Dalsheimer Hubacker, Rheinhessen, Tyskland

Blommig, fräsch och druvig i doften med mineral och stenkross. Dämpad i smaken med rotsaker, lite fet, lakrits och rätt hög syra. Knepig och lite tråkig men ok.

  1. Geysersberg 2009, Dreissigacker, QbA Trocken, Bechtheimer Geysersberg, Rheinhessen, Tyskland

Tvålig, parfymerad i doften med citrus och stendamm. För besk i munnen med mycket citrus, fetma och mjuk men lite kladdig frukt, restsötma, med för diffus syra. Trevligt men enkelt.

  1. Frauenberg 2010, Battenfeld Spanier, Grosses Gewächs, Nieder-Flörsheim Frauenberg, Rheinhessen, Tyskland

Lite fadd, avslagen doft med sötma med blomsteräng. Stram, frisk och bra i smaken med fina syror, lite kryddighet och citrus. Grape-bitter i avslutet.

  1. Pettenthal 2010, Weingut Keller, Niersteiner Pettenthal, Grosses Gewächs, Rheinhessen, Tyskland

Elegant doft med mineral, lime, björkskog och lite Chanel No5. Frisk, god smak med fina syror, balans och elegans, lite rabarber i botten och fina söta, frukter ovanpå. Koncentrerad och tät. Kvällens bästa.

20160630_202342

  1. Pettenthal 2010, Kühling-Gillot, Niersteiner Pettenthal, Grosses Gewächs, Rheinhessen, Tyskland

Lätt och lite slätstruken i doften som har lite bivax och nejlika och blommighet. Koncentrerad, mogen och lite rivig i smaken med beska, frukt och lite smörighet.

  1. Aulerde 2010, Weingut Wittmann, Grosses Gewächs, Westhofener Aulerde, Rheinhessen, Tyskland

Fräsch, fruktig och varm doft med lindblom, rabarber och gula plommon men också lite etylacetat som stör. Tät och koncentrerad med höga syror, feta toner, lite harts, gul frukt och härlig mognad. Balanserad, elegant och god.

Vin, röster (bäst-sämst), pris, betyg

  1. V Triumvirat Grande Cuvée Brut 2005, Sekthaus Raumland, Flörsheim-Dalsheim, 0-1, 420, 15
  2. Heerkretz 2010, Wagner-Stempel, QbA Trocken, Siefersheimer Heerkretz, 4-1, 370, 15
  3. Hubacker 2009, Peth-Wetz, QbA Trocken, Dalsheimer Hubacker, Rheinhessen, 0-3, 330, 17,5%, 14,5
  4. Geysersberg 2009, Dreissigacker, QbA Trocken, Bechtheimer Geysersberg, 0-3, 350 kr, 14,5
  5. Frauenberg 2010, Battenfeld Spanier, Grosses Gewächs, Nieder-Flörsheim Frauenberg, 0-1 440, 15,5
  6. Pettenthal 2010, Weingut Keller, Niersteiner Pettenthal, Grosses Gewächs 5-0, 600, 16,5
  7. Pettenthal 2010, Kühling-Gillot, Niersteiner Pettenthal, Grosses Gewächs, 0-1, 440, 15,5
  8. Aulerde 2010, Weingut Wittmann, Grosses Gewächs, Westhofener Aulerde , 4-0, 350, 16

//JL

#1428 Pinot Gris vs Grauburgunder

Stig radade upp ett par uppsättningar Pinot Gris och Grauburgunder för en batalj mellan Tyskland och Frankrike, eller närmare bestämt två sidor av Rhen-dalen, Alsace och Kaiserstuhl. Utgångspunkten var att de bästa Pinot Gris-vinerna kommer från övre Rhendalen, dvs från Alsace och från Kaiserstuhl. Men vilken sida är bäst? Fyra viner från vardera området och från dess bästa producenter.

  1. Reserve Personnelle 2007, Trimbach, Ribeauvillé, Alsace

Fruktig och söt doft med äpple och skumgodis. Len och tilltalande i munnen, balanserad med liten beska och markerad frukt.

20160929_200932

  1. Grauer Burgunder “SJ” 2009, Karl H Johner, Bischoffingen, Kaiserstuhl

Gul frukt, lite stalliga toner, gummi och aromatisk i doften. Trevligt, lite enkelt men bra balans och syra. Lite stjälkigt och bittert i avslutet.

  1. Eichberg GG 2012, Salway, Oberrottweil, Kaiserstuhl

Fruktighet, lite mint och ärter i doften som är lite tillbakadragen. Alltför tunn frukt i smaken som har svårt att balansera den tydliga citrussyran. Lite fet och oljig. Rätt enkelt och ointressant jämfört med övriga sällskapet.

  1. Cuvée des Comptes d’Eguisheim 2007, Leon Beyer, Eguisheim, Alsace

Mogna toner med lite petroleum och söta toner blandat med frukt. Tät, god och fruktig i munnen. Engelsk fruktkaka, kladdighet, len fetma och smörighet men lite beskt avslut.

20160929_200921

  1. Le Clos Sainte Odile 2011, Pierre Sparr, Sigolsheim, Alsace

Tät frukt med gula plommon i doften som ändå var lite återhållen. Låg syra som skulle behövas för den intensiva frukten i munnen. Blir lite väl juice-aktig.l Obalanserad.

  1. Achkarrer Schlossberg 2012, Dr Heger, Ihringen, Kaiserstuhl

Lite kemisk i doften, mentol och frukt om vartannat. Forcerad och obalanserad i munnen, hartsig, lite retsinakänning. Trött, trist och lite märklig. Håller inte ihop.

  1. Pinot Gris Nature’S 2010, Louis Sipp, Ribeauvillé, Kaiserstuhl

Gröna godiskulor, äppelskal och örtighet i doften som är varm och inbjudande. Liten, liten sötma i munnen, soltorkade frukter, len och god. Enkel men insmickrande och tillgänglig.

  1. Ruländer Auslese 2011, Schneider, Endingen, Kaiserstuhl

Kvällens enda Auslese och dessutom vinnare. Härligt mogen i doften med petroleum, gummi, sötma och djup fruktighet. God och komplex i munnen med citrussyra som balanserar sötman väl men kanske lite i vassaste laget. Modern i stilen och ett par trodde att Stig kanske hade smugit in en bourgogne.

20160929_200926

Kul provning där tyskarna tog hem spelet över lag. Det visade också bredden på Pinot Gris som kanske får stå tillbaka för andra druvor alltför ofta.

Vin, pris, röster (bäst-sämst).

  1. Reserve Personnelle 2007, Trimbach, Ribeauvillé, Alsace, 24 euro, 0-1,
  2. Grauer Burgunder “SJ” 2009, Karl H Johner, Bischoffingen, Kaiserstuhl, 30 euro, 0-0,
  3. Foglio 38 – 2011, 26 euro kr, 1-2, 16
  4. Cuvée des Comptes d’Eguisheim 2007, Leon Beyer, Eguisheim, Alsace, 329 kr, 1-2,
  5. Le Clos Sainte Odile 2011, Pierre Sparr, Sigolsheim, Alsace, 21 euro, 0-2,
  6. Achkarrer Schlossberg 2012, Dr Heger, Ihringen, Kaiserstuhl, 26 euro, 1-1,
  7. Pinot Gris Nature’S 2010, Louis Sipp, Ribeauvillé, Kaiserstuhl, 15 euro, 0-2,
  8. Ruländer Auslese 2011, Schneider, Endingen, Kaiserstuhl, 26 euro, 5-0,

//JL