Kategoriarkiv: Vindag

Baden 5 februari

AuZone Baden 5 feb 2018

För tredje året i rad så bjöd de främsta vinodlarna i Baden och Mosel på en exposé av sina viner på Operaterrassen i form av “VDP Baden & VDP Mosel-Saar-Ruwer in Stocholm“. VDP är en sammanslutning av ca 100 högkvalitativa tyska vinproducenter. I år hade andelen från Mosel ökat så att det var 8 vingods från Mosel och 12 från Baden. Överlag var det många intressanta och bra viner som presenterades.

I Baden var vinåret 2016 vädermässigt inte lika soligt och generöst som 2015, vilket givit “slankare” viner, vilket många vinmakare från Baden välkomnar. Även 2017 ser ut att bli likt 2016 i detta avseende. I Baden produceras både röda och vita viner med tonvikten på “burgunderdruvorna” Spätburgunder, Weissburgunder och Grauburgunder. I Mosel är majoriteten av vinerna gjorda av rieslingdruvan.

Bland de intressanta vinodlarna från Baden kan nämnas Bercher, Dr. Heger, Schloss Neuweier, Salwey, Seeger och Stigler.

WG Bercher presenterade utmärkta vita viner av Grauburgunder (pinot gris) i olika kvalitetsklasser (Gutswein, Erste Lage, Grosse Lage), där deras 2016 Feuerberg Haslen GG (Grosses Gewächs) var klart bäst i stram och stenig stil. En påtaglig glycerol-oljighet i munkänslan skvallrar om koncentration. Det vinet bör man låta ligga minst 5 år innan det är utvecklat. På röda sidan hade Bercher utmärkta viner av Spätburgunder, den enklaste är 2015 Gutswein som är lättsam och trevlig med ljusa toner av sandelträ och lite jordgubbe. Mer tryck i juicen när man provar 2014 Sasbacher Limburg Erste Lage med tydligare ekkrydda och bra fruktkoncentration. Den är ganska syradriven, och behöver lite passande mat för att komma till sin rätt. Toppvinet 2015 Feuerberg Kesselberg Grosse Lage genererar köplust, men man måste klara den tydliga fatbehandlingen. Med ett par års lagring bör balansen infinna sig, ty frukten är rätt tät och klarar tid på rygg. Berchers röda viner var en av höjdpunkterna denna eftermiddag.

WG Dr. Heger från Ihringen är en klassiker i Baden. Till skillnad från många andra i Baden har de även riesling i sitt sortiment. De vita vinerna från 2016 av riesling, grauburgunder och weissburgunder presenterade god frukt men var fortfarande strama och behöver ytterligare tid för att utvecklas. Deras röda GG från Vorderer Winklerberg hade syrligt anslag med god frukt, lurviga tanniner och stor lagringspotential. Bör lagras åtminstone 3 år, gärna längre.

Schloss Neuweier presenterade vita rieslingviner och röda pinot-noir-viner. Alla finns numera i Systembolagets beställningssortiment. De vita vinerna från 2016 är fortfarande litet strama och behöver förmodligen litet tid att utvecklas. Det röda Neuweier Heiligenstein från 2015 var mer lättillgängligt men kan lagras för att utvecklas ännu mer.

WG Salwey från Oberrotweil hade vita viner från 2015, där deras Henkenberg Weissburgunder GG uppvisade läcker flinta, mineral och en förbluffande skärpt syra som lyfter vinet. Imponerande för att vara weissburgunder, som ofta kan kännas neutral. Kan lagras 5 år eller mer. Salwey visade även två grauburgunderviner, 2015 Henkenberg Grosse Lage (alltså samma vingård som ovan) hade nog fått ta lite tid i ekfat och kändes inte helt i balans. Däremot imponerade 2015 Eichberg Grauburgunder Grosse Lage med fet munkänsla härliga mineraler i rik stil. Intressant, en helt annan stil än t.ex. pinot gris från Alsace. På den röda sidan var Eichberg GG från 2014 hyggligt tillgängligt redan nu men kommer sannolikt att utvecklas med lagring. Generellt sett brukar nog Salwey imponera mer på röda sidan, kanske en lagringsfråga?

WG Seeger från Leimen strax söder om den gamla klassiska universitetsstaden Heidelberg presenterade goda vita och röda viner från sina odlingar om totalt 11,5 ha. Från Oberklamm (Grosse Lage) produceras både weissburgunder och grauburgunder, vilka båda redan nu (årg. 2016) var välbalanserade och lättillgängliga med god frukt. Rödvinet Heidelberger Herrenberg från 2014 var fortfarande stramt men med god frukt och behöver förmodligen ytterligare 5 år på flaska för full mognad. WG Seeger presenterade också en spännande rödvinscuvée baserad på spätburgunder, blaufränkisch och schwarzriesling från 2015 som heter Cuvée AnnA och har god lagringspotential.

WG Stigler har en bred palett av olika druvsorter. På vita sidan fanns en underbar silvaner (2016er Ihringer Winklerberg) med god frukt, spännande mineralitet och viss restsötma. Även om silvaner mest förknippas med Franken så är det en traditionell druvsort i delar av Baden. WG Stigler hade också en intressant 2015er Chardonnay GG från Winklerberg. På röda sidan förevisades en 2011 Schlossberg GG som fortfarande upplevdes som ungt och därmed visar på lagringspotentialen hos många badiska viner.

Vinstilsmässigt är Mosel och Baden tämligen olika och de kompletterar därför varandra på ett intressant sätt. Vinproducenterna från Mosel (med bifloderna Saar och Ruwer) presenterade nästan uteslutande rieslingviner – såväl torra som halvtorra och söta.

Maximin Grünhaus presenterade huvudsakligen årgången 2016 som inte var lika varm som 2015 men som ger viner som är välbalanserade med pigg syra och för kvalitetsklasserna Kabinett och Spätlese med god matchande sötma. De bästa vinerna var från Grosse Lage Abstberg, där 2016er Kabinett var en makalös uppvisning i balans mellan sötma och syra på det där viset som bara Mosel klarar av att prestera. Även 2015er Spätlese imponerade i samma stil, klart köpläge här om tillfälle gives.

Vinerna från Reinhold Haart 2016 var lätta i stilen och behöver nog ytterligare litet tid att komma helt till sin rätt. Haart presenterade 3 GG-viner – Grafenberg, Goldtröpfchen och Ohligsberg, som alla visade god potential inför framtiden. Vi fick också prova en makalöst bra Goldtröpfchen Spätlese från 2008, som uppvisade aromatiska mognadstoner (Firne) och gott samspel mellan sötma och rieslingsyra, vilket visar på de ypperliga utvecklingsmöjligheterna för moselviner. Stort vin, hart när omöjligt att spotta!

Karthäuserhof utanför Trier är en klassiker i Mosel-Saar-Ruwer, som haft lite gungig historik de senaste decennierna men som nu är tillbaka i mycket god form. Deras genomgående utmärkta kollektion från 2016 uppvisade frisk syra med fin matchning av god frukt och läcker sötma för Kabinett och Spätlese. Deras Grosse Lage Karthäuserhofberg fick glänsa extra mycket i en Spätlese från 2008 och en Auslese från 2004. Speciellt den senare var makalös, en uppvisning i fjällbäcksliknande renhet och balans. En stor vinupplevelse, riesling när den är som bäst.

Reichsgraf von Kesselstatt hade också utmärkta viner, där 2014er Nies’chen GG och 2016er Goldtröpfchen Kabinett var extra minnesvärda. En Grosse Lage Auslese från 2003 (Josephshöfer Riesling Auslese Lange Goldkapsel #6) visade återigen att moselviner har ett långt liv.

Schloss Saarstein presenterade en pinot blanc från 2015 som var välbalanserad med god frukt och läcker syra. De hade också en nytappad 2017 Schloss Saarstein Riesling trocken som naturligtvis behöver mer tid på sig men som ändå redan nu visade på goda framtidsutsikter. De bästa vinerna från Schloss Saarstein var från deras Grosse Lage Serriger Schloss Saarsteiner – 2015 Riesling Kabinett och 2011 Riesling Auslese.

Nik Weis – St. Urbans-Hof förenklar för konsumenterna genom att ha vita etiketter på viner i torr stil medan svarta på dem i söt stil. Deras kollektion från 2016 var ypperlig – både på torra och söta sidan. Den bästa av de torra var 2016er Wiltinger “Alte Reben” med en god frukt, pigg syra och ett uns restsötma. På den söta sidan toppade Bockstein, som är ett Grosse Lage, både med Kabinett och Auslese. Kabinetten naturligtvis mer tillgänglig redan nu men båda med god lagringspotential.

Sammanfattningsvis bjöd årets upplaga av Baden- och Moselvindagen på många spännande och smakrika vinupplevelser från två högintressanta tyska vindistrikt.

För AuZone

BP & ET

Annonser

VDP Operaterrassen 5 februari 2018

Givakt.

VDP, smaka på de tre bokstäverna till att börja med. Verband Deutscher Predikatsweingüter. Erkänn att du nästan intar enskild ställning när de korrekt artikulerade orden når dina trumhinnor. Klanderfri ordning inom vinvärlden kan vi gott och väl visa lite uppskattning för och humma lite instämmande till. Cirka 200 odlare har genom ett privat organ skapat en relativt tydlig klassificering som efter ett visst pluggande fastnar ganska lätt. Jämför gärna med Maslows Behovspyramid. Gutswein nere vid basen av triangeln och Grosse Lage när livet är på topp.

Manöver

Vi marscherar medelst civila steg in till Operaterrassen. En viss aktning kommer helt utan kommando, det är fint besök i salen.

Baden har tolv representanter på plats. Tyskland produktion består till en tredjedel av röda druvor och en hel del kommer härifrån. Vi som anmält oss till Lenas provning på torsdag, rött från Tyskland, kommer säkert att få smaka något från detta 40 mil långa distrikt. 15 818 ha odlingar varav 566 ha klassat som VDP.

Mosel har åtta representanter med bord reserverade och distriktet behöver knappast någon ytterligare presentation. Dessvärre lämnade SA Prüm och Van Volxem walk over och borden gapade tomma. Mosel har näst flest producenter under VDP-flagg, 30 stycken. Bara Rheingau har fler med sina 36 VDP-klassade producenter. 8 792 ha varav 477 ha under VDP-flagg.

Mittelrhein. Alla som har smakat ett vin från Mittelrhein upp med en hand…! Nehepp, inte det. Fem VDP-klassade odlare sörjer för att 63 ha vårdas på bästa sätt. Produktionen hos de fem odlarna ligger mellan 50 – 130 000 flaskor per år. Distriktet omfattar totalt 468 ha. Vi gör honnör för denna Kleiner Kämpfer. En producent var annonserad men dök inte upp varför vi får vandra vidare lyckligt ovetande om distriktets förträfflighet.

Fältlystring

Haart 1

Reinhold Haart, en krävande producent. Mosel.

Med undantag för deras Piesport Riesling Trocken, VDP Ortswein, var övriga torra flaskor säreget tuffa med en mineralisk, knastrande torrhet och längd, grapetoner och en viss bitterhet. Synnerligen omogna och frågan är hur många med handen på hjärtat som uppskattar denna tydlighet. Men samtidigt som man brottades med de effektfulla vinerna kunde man inte undgå att imponeras av hantverket och önska att man hade ett antal lådor för lagring. Grafenberg, Goldtröpfchen och Ohligsberg, samtliga GG, var fantastiska tungviktare inom segmentet.

Den söta delen representerades av Piesport Riesling Kabinett 2016, VDP Ortswein, med en spritzighet, ganska tydlig sötma och svinhög syra. Ni får säga vad ni vill men den här måste få landa lite till i flaskan innan den korkas upp. Goldtröpfchen Riesling Spätlese 2008, VDP Grosse Lage, uppvisade så otroligt mycket mer efter sina nio år i flaskan. Ljuvlig doft med behaglig sötma och grönt gräs. Gräddig känsla med ljuvligt, behaglig sötma med nougattoner som bars upp på ett fint sätt av en skön syra och en fantastisk längd. Om jag är riktigt ledsen någon dag skall jag ta ett glas av detta vin så kommer solen att skina igen.

Grunhaus 1

 

Maximin Grünhaus, enkel att tycka om. Mosel.

Redan deras instegsvin Maximin Grünhaus Riesling Trocken 2016, VDP Gutswein, bjöd på en tydlighet och kvickhet som var lätt att ta till sig. Karaktär för en ringa slant. Uppe på toppen av VDP-pyramiden representerades producenten av en GG som följdes av en Feinherb, en Kabinett och en Spätlese. De två första från odlingslotten Herrenberg och de två sista från Abtsberg. GG´n var fantastiskt god redan som ettåring, 2016, med vad jag vill kalla elegans och en behaglig längd. Det lilla anslaget av sötma i Feinherb var omöjligt att inte bli förtjust i. Kabinetten hade en sådan smekande sötma, uppbackad av den renaste syran att jag direkt tänker på en välkänd sommeliers liknelse vid ”änglakiss”. Ynka 7,5 % gör att du aldrig behöver tveka på att ta ett glas till. Utan tillgång till priser kanske man skall passa sig för en rekommendation men husets hela stil var väldigt lätt att tycka om.

Schloss

Schloss Saarstein, ungdomlig lätthet. Mosel

Som en katt bland Hermeliner serverades Saarstein Pinot Blanc trocken, 2015. Vinet uppvisade en viss bitter touch och en inte fullt så angenäm eftersmak. Samtidigt kan man tycka att det är vågat att servera vinet mitt bland alla goda Rieslingviner. Ännu modigare var greppet att servera ett vin från 2017 som buteljerats för bara en vecka sedan. Nej det var inte gott och samtidigt kan man fråga sig hur många som klarar av att utvärdera ett så omoget vin. Jag gör det i alla fall inte. Följande viner var Schloss Saarstein 2016, Spätlese trocken och Kabinett Feinherb. Bägge med lovande dofter men som inte möttes av en motsvarande smakupplevelse. De kändes för unga och Kabinetten hade en spritzighet inte riktigt hörde hemma här. Som ni hör hyllas inte producenten men jag undrar om inte de två första, högst märkliga, vinvalen färgade synen på hela producenten.

Salwey 1

Salwey, ger Grauburgunder ett helt nytt ansikte. Baden.

Även Salwey välkomnade besökarna med en ”Weissburgunder” men var kloka nog att ta i lite. En torr Grosse Lage i prisklassen 250 kr med förförisk, och odefinierbar, doft och en smörig blommighet. Därefter följde två Grauburgunder GG som var så långt bort från Alsaces Pinot Gris du kan tänka dig. Henkenberg och Eichberg, bägge från 2015, GG. Bägge saknade den, vad skall man kalla det, sötma av torkade frukter som Alsace bjuder på. Här var man mer inne på en elegant krispighet med mjuka och varma kryddor. Doften av Eichberg fick den angenäma effekten att håren på underarmarna reste sig.

Två röda presenterades, Henkenberg och Eichberg. Bägge Spätburgunder GG från 2014. Intressant var att representanten hävdade att de högst ogärna släppte sina viner lika tidigt som alla andra. 2014 kan knappast kallas moget men Eichberg Spätburgunder GG var definitivt en upplevelse redan nu. Mjuk och tydlig ekton. Detaljerad smak med behagliga men tydliga tanniner, ett kraftigt bett och med en fantastisk längd. 39 Euro på deras hemsida.

Seeger 1

Seeger, genomgående en välproducerad känsla. Baden.

Det börjar bli en vana att få Weissburgunder i första glaset men den här avvek en aning genom sin lagring på fat. Oberklamm Weisser Burgunder GG 2016. Supertydliga, nya, ekfat men på ett väldigt behagligt sätt, mild grape, sinnrik syra och fin längd. Nästa glas fylldes med Oberklamm Grauburgunder GG och bjöd på en av dagens läckraste upplevelser. Behagligt, supertydlig ek, gräddig och nästan söt doft, svingott men ungt, torrt och med gräddig känsla.

På den röda sidan stoltserade Heidelberger Herrenberg Blauer Spätburgunder trocken 2014. Smaken var lika lång som namnet och vinet hade en omfamnande kropp och kraftig tydlighet. Röd javisst men mer mot det mörkröda hållet och en överraskande mogen känsla. Sista glaset fylldes med Cuvée AnnA 2014 vilket var en blandning av Spätburgunder, Blaufränkisch och Schwarzriesling. Gamla ekfat, mjuk kryddighet och en viskande lätt syra. En annorlunda upplevelse som var svår att placera i ett fack.

 

Lediga.

VDP rymmer merparten av de namnkunniga producenterna. En och annan kanske protesterar med hänvisning till ”fria” odlare av hög kvalitet som inte är medlemmar och det ligger helt säkert någonting i det. Men i akt och mening att främja kvaliteten och även ryktet av kvalitet har VDP lyckats riktigt bra. Tanken är att om du greppar en flaska med märkningen VDP skall du på goda grunder veta vad den innehåller. GG, de olika predikaten eller de prisvänliga Gutswein.

Häng av dig uniformskappan, knäpp upp översta knappen och luta dig tillbaka med några tyska droppar i glaset. Men låt dig för allt i världen inte ryckas med av tyskarnas eget konsumtionsmönster där de bälgar i sig allting väldigt ungt. Köp, glöm bort och njut av vinet först efter att år av damm lagt sig över flaskorna.

”MUCK”

Sven-Olof Johansson för AuZone

Flavours of New Zealand – Nya Zeeländska vindagen

Jag valde att fokusera på det lite mindre kända NZL och provade därför inga Sauvignon Blanc eller Pinot Noir viner.

Evernote Snapshot 20180122 125814

Exotisk, komplex, SB-insp. Lätt halvtorr.
– Kul vin på en druva som jag tycker gör sig bättre på södra halvklotet, mindre exotisk än från Alsace..
+

Evernote Snapshot 20180122 125814(1)

Fina fat, elegant, 10 mån på ny fransk ek.
Exotisk, rolig, cest och lite kiwi. Bra, komplex och kul.
++

Evernote Snapshot 20180122 130541

Komplex, ung, ht. 40gr.
Fruktdrivet, lätt aromatiskt. Solitt men lite “out of fashion”
+

Evernote Snapshot 20180122 131104

Petro bra komplex
Fyllig, lång och lätt ht, balans!

Evernote Snapshot 20180122 131105

Kritig, exotisk, elegant
Torr, mineralig och kryddig!
+

Evernote Snapshot 20180122 131526

Örtig, mineral och gräs!
Bra torr och läcker.
++

Evernote Snapshot 20180122 131738

Fruktdrivet, bra komplex ung, elegant.
Bra stoppning
+

Evernote Snapshot 20180122 131739

Komplex, kritig och krutig, cest och bra citron
Kraft, lång fyllig bra och bred.
+++

Evernote Snapshot 20180122 133135

Exotisk naturvins-trig.
Syradriven, grön, gräsdominerad. Kul.
+

Evernote Snapshot 20180122 133537

Moget, petroleum kraft
Komplex lång och välstoppad
Bra ht riesling.
+

/JT

Bristlys 10-årskalas

Här kommer några korta minnesnoteringar från Bristlys 10-årskalas den 23 november. Tyvärr blev både mina anteckningar och mitt besök i kortaste laget eftersom jag hade svårt att komma ifrån jobbet denna dag och bara hann till eventet en kort stund innan det stängde. Därmed hann jag endast med att prova lite sporadiskt av vad som fanns kvar. Jag är hur som helst glad över att jag gick dit då det var en trevlig tillställning och det jag provade var bra. Det är dessutom alltid intressant att prata direkt med vinbönder eller vinmakare för att få förstahandsinformation om detaljerna kring deras arbete i vingårdar och källare.

Jag började med att prova lite champagne från en, för mig, tidigare obekant producent. Generellt sett var jag imponerad av deras pris vs. prestanda, speciellt för deras bättre viner.

NV Champagne J-M Sélèque Champagne Solessence Brut

Blekgul färg. Fruktig doft med relativt hög intensitet av krusbär, gröna och gula äpplen samt citrus. Torr smak med frisk syra; medium smakintensitet av gröna äpplen, citrus och vanilj. Medellångt slut. Cuvéen består till 50% av druvor från 2014 års skörd och ”vins de réserve” är från år 2000.

2010 Champagne J-M Sélèque Commedia Extra Brut

Blekgul färg. Relativt hög intensitet med fruktiga aromer av persika, gula frukter och äpple. Torr; hög syra; relativt höga smakaromer av gröna äpplen, citrus, mineral och ett ganska långt slut.

2013 Champagne J-M Sélèque Les Solistes Extra Brut

Blekgul färg. Stor fruktig doft med aromer av grädde, nötter, mineral och persika, gula äpplen och citrus. Torr; hög syra; mediumhöga smakaromer av gröna äpplen, citrus, och vanilj. Medium finish. En intressant champagne gjord på 100 % Pinot Meunier.

Nu började mässan packa ihop men vid Sélèque-bordet hade en vinbekant tipsat om att han tyckte att en av höjdpunkterna var Janasse. Eftersom de var en av producenterna som verkade ha vin kvar skyndade jag dit. När jag började intressera mig lite mer seriöst för vin för ett antal år sedan var Chateauneuf-du-Pape en av mina favoritregioner. De senaste 4-5 åren har jag knappt köpt en endaste flaska. Inte för att jag tycker det är dåligt men det har helt enkelt funnits alltför mycket annat bra vin som jag har prioriterat högre. Efter den här mässan behöver jag dock åtminstone köpa en flaska för att verifiera att deras 2014 verkligen är så bra som den upplevdes då. Givet att vinet redan är relativt utvecklat och tillgängligt (i enlighet med teorin som inte rankar 2014 som någon stor årgång från regionen) så är inte det den flaskan jag skulle lägga längst i källaren. Eftersom vinet har massor av frukt kombinerat med en uppfriskande hög syra så tror jag att det kan tilltala såväl vinkonnässören som de som inte har ett fullt så stort vinintresse. Kanske kan det var något att ta fram redan till vårens örtstekta lamm serverat med sparris och ramslök till någon av vårens/försommarens släkt- och familjehögtider. Under bilden finns summariska provningsnoteringar.

Janasse

2014 Domaine de la Janasse Châteauneuf-du-Pape Cuvée Tradition

Mörk blåröd färg. Komplex doft med hög intensitet; aromer av mörka bär (blåbär), viol, mörka körsbär och röda bär. Torr; hög syra; smak av mörka bär, mineral, kraft och örter. Lång eftersmak.

2015 Domaine de la Janasse Châteauneuf-du-Pape Cuvée Tradition

Mörk blåröd färg. Något knuten doft. Aromer av örter, röda bär och fat. I jämförelse med 2014 känns det här vinet betydligt mindre utvecklat och tillgängligt. Vad som händer med lagring får tiden utvisa.

 

Listan

  1. NV Champagne J-M Sélèque Champagne Solessence Brut, 279 kr, 14,5p
  2. 2010 Champagne J-M Sélèque Commedia Extra Brut, 398 kr, 15p
  3. 2013 Champagne J-M Sélèque Les Solistes Extra Brut, 449 kr, 15,5p
  4. 2014 Domaine de la Janasse Châteauneuf-du-Pape Cuvée Tradition, 348 kr, 18p
  5. 2015 Domaine de la Janasse Châteauneuf-du-Pape Cuvée Tradition, pris ej satt (lanseras 2018), 13p

/v00alex

Making wine Down Under

Australian Wine på Grand Hotell 2017-10-10

Tänk dig att du och din käresta sitter på en uteservering i Ascoli Piceno. Kvällssol, ljumma vindar och den välklädda servitören häller med säker hand upp vin i ett glas som immar lätt på utsidan. Vinet är inte bara gott, det är magiskt. Lyckan berusar och ni enas om att kånka hem minst en låda av Marches ljuvliga vin. Servitören kallas in och ni frågar på knagglig italienska vad vinet heter?

  • Verdiccio dei Castelli di Jesi Classico Superiore Casal di Serra Vecchie Vigne, Signore.

Hade samma scen utspelat sig I Melbourne, Hobart eller Adelaide hade svaret varit:

  • ”The Dead Arm”, mate!

Det är ingen myt, Australien är enkelt att tycka om och människorna där är fantastiskt okomplicerade och jordnära. Det avspeglar sig även på vindagen på Grand Hôtel där vinmakarna döpt sina cuvéer till det som faller dem in. Du behöver inte en minneslapp för att komma ihåg ”The Boxer”, ”Jimmys Hat”, ”Hangin Snakes eller ”Money Spider”. Man kan bara älska attityden och försöka ta med sig lite av den till sin egen vardag.

Fraser

Fraser Gallop Estate

”Parterre” Margaret River Chardonnay. Mild, behaglig, krut och ek. Väldigt tydlig Chardonnay men utan att bli smörig. ”Parterre” Margaret River Cab 2013. – Bordeaux, blir min spontana reaktion och kvinnan bakom bordet skiner upp och utbrister, -You bet. Lätthet, glädje, mjuka tanniner och hyfsat mycket ceder. Gott redan nu men bägge vinerna är väldigt välgjorda och bör rimligen få ligga ett tag till. Vi provade även två årgångar av deras blend av Cab och Merlot, 2016 och 2014. Samma etikett men helt olika viner? Vi fick förklaringen att de blandat helt olika i de två årgångarna och så var det med den saken, inga konstigheter, bara en släng av australiensisk enkelhet. På deras hemsida nämns Bordeaux som en uttalad målbild och Parterre Cab som ett exempel innehåller fyra druvor till. Petit Verdot, Merlot, Malbec och Cabernet Franc. Voilà.

www.frasergallopestate.com.au

Stump Jump

d´Arenberg  och Mollydooker

Hos dessa producenter brakar lekfullheten loss och under fliken ”High Altitude Hillbillies” hittar man viner som ”The Lucky Lizard Chardonnay”. Etiketten på ”The Stump Jump” sägs vara hämtad från optikerns tavla med bokstäver. Kan man inte läsa den nedersta raden bör man kanske låta bli ett glas till. Men mitt i lättsamheten finns välproducerade produkter och en uppsjö av cuvéer. d´Arenberg ”The Custodian” Mac Laren Vale Grenache 2009 bjöd på en härlig uppvisning. Rund, mogen, milt kryddig med hallon, lite jullika kryddor och sköna tanniner. Mollydookers ”The Boxer” tog dock munterheten med sig in i flaskan. Här har vi en uppenbart grabbig stil med en okonstlad och rättfram attityd. Hög viskositet och 16% alkohol ger en häftig känsla i munnen. En bastant kropp, lakrits, lite plommon, björnbär, lite vanilj och milda tanniner. ”The Boxer is a knockout”

www.darenberg.com.au 

www.mollydookerwines.com.au jag tycker att du borde göra ett besök 😉

 

 

Loogan

Logan Wines

Distriktet ligger väst-nordväst om Sydney och Logans odlingar ligger i det högst belägna odlingsdistriktet i Australien med inslag av vulkanisk jordmån. Australien är ett ungt land och Logan är en ung vinproducent. Far och son drog igång så sent som 1997. Tjugo år låter som att man i alla fall har hunnit bli varm i kläderna men tittar man på deras breda utbud begriper jag inte hur de hinner med. De producerar vin av ett femtontal druvor till rena och blandade cuvéer. Nio var presenterade på mässan och jag föll pladask för ”Ridge of Tears” som fanns i två versioner, bägge på Shiraz men från två olika odlingsplatser. Mudgee på femhundra meters höjd och från Orange på nästan tusen meters höjd. Malolaktisk jäsning och 15 månader i gamla och nya franska fat. Orange var tungt röd i färgen, men med en medelfyllig känsla och en uppsjö av detaljer. Det händer någonting i varenda del av munhålan och allting stämmer. Trots det tryck det är i alla smaker är känslan sammetslen, torr och med behagliga tanniner. 2014 låter i mina öron som ett lite väl ungt vin men det här kan absolut korkas upp redan nu.

www.loganwines.com.au

Vid pennan, S-O J

Australiendagen på Grand Hotel i Nordic Wines regi

Som ett schweiziskt urverk snurrar Nordic Wines vindagar runt året runt och denna gång ett kärt återseende i form av Australiska viner, nytt och gammalt, speretigt, roligt och solitt.

Image

Elegant bärig komplex och lite rökig

Kraft och längd, bra balans, snärtigt slut! Bra!

Image(1)

Nebbiolo!!

Stram, läcker, rosig, elegant o komplex

Lätt, fruktdriven med bra syror och sandiga tanniner! Bra!

Evernote Snapshot 20171010 152607

Fruktdriven ung, komplex, syltig. Balanserade fat

Komplex rik och bra frukt, lite syltig och kort men bra!

Evernote Snapshot 20171010 152841

Fruktdriven, lätt funkigt, syltigt

Sltfruktigt, välstoppat men lite flabbigt

Evernote Snapshot 20171010 153201

Rökig komplex lång fyllig och syltig

Balanserad men koncentrerad och lång. Ung!

Evernote Snapshot 20171010 153409

Rosig, läcker, rhônsk

Komplex stram och bra!

Evernote Snapshot 20171010 153555

Kraft, tanniner och frukt

Komplex, stram och bra balans

Evernote Snapshot 20171010 153829

Öppen, rik mognad lätt funky med bra pinocity

Komplex, slank med bra syror. Roligt och bra!

Evernote Snapshot 20171010 154041

Mineralig, lite rökig stram och omogna bär

Eldig, komplex och intensiv, syradriven m bra tanniner men bittert slut

Evernote Snapshot 20171010 154541

Komplex, mognad, fyllig, pinös,

Kraftig, solbakad robust komplex och konc. Bra!

/JT

Let’s drink Italy! 13 september 2017

Nitton dukade bord och lika många producenter på Operakällarens terrass. Prydligt uppklädd personal och en fantastisk utsikt över Strömmen, Slottet och Skeppsholmen. Namnlapp på bröstet, spottkopp och ett vinglas fritt från fingeravtryck. Informationsbladet visade en liten karta med markerat område för respektive producent men i övrigt väldigt knapphändig information. Lokalen kan knappast vara bättre för ändamålet men om avsikten är kommersiell förundras jag över det bristfälliga presentationsmaterialet. Hemmasnickrat i word och printat i den gamla skrivaren på kontoret. Min merkantila radar var nu aktiverad och jag kunde efter mina timmar i lokalen konstatera att dessa fantastiskt trevliga människor har mycket att vinna på en säljutbildning. Ingen av representanterna gjorde minsta ansats till att knyta en affärsmässig kontakt, de var bara ohyggligt trevliga.

La-Vis

Eventets modigaste representant som på bästa plats hade ställt upp en bag-in-box. Ingenting de bjöd på men jag gillar stöddigheten i att flagga med det som faktiskt svenskarna sörplar i sig mest av. Hemvisten är Trentino och häruppe i Sydtyrolen har man släppt en del av det italienska. Ett par Müller Thurgau och en Sauvignon var huvudnummer. Min uppfattning var att det var folkliga och välsmakande viner.

Lavis

 

Bartolomiol

På bordet stod tre flaskor Prosecco och med tanke för svenskars förkärlek för drycken borde deras möjligheter vara stora. Jag tappade dock det mesta av vinernas attityd och mening då moussen är hård och skoningslös i munhålan, Ius Naturae Brut 2016 och Prior Superiore Valdobbiadene Brut 2016. Desto roligare var deras Superiore di Cartisse 2016 med 27 gram socker. Tjugosju gram låter väldigt högt men jag var tvungen att fråga två gånger för att konstatera att jag hört rätt. En högst behaglig men påtaglig syra tonade ner söthetsgraden till att mer bli en läcker smakbärare. Jag trodde aldrig att jag skulle säga det om en söt Prosecco men den här var god. Serverad iskall på terrassen i minglet med vänner, lättflirtad och somrig.

De producerar 1,8 miljoner flaskor per år och har en bred palett att erbjuda. Deras senaste giv var en cuvé buteljerad i klarglas, som ger association till en annan producents prestigevin, med en längre tid på sin jästfällning, mer omsorgsfull hantering och i en högst begränsad produktion. Bartolomiol har laborerat med sin ”La Grande Cuvée del Fondatore” under endast fyra år och ansågs vara lite på experimentstadiet men definitivt en produkt som skulle tillåtas växa i sortimentet. Vinet fanns dessvärre inte att prova.

Bartolomiol

 

Belisario

Fyra cuvéer av Verdicchio med friska härliga toner, enkla att ta till sig och,,,!! Jag försöker mig på att hitta mer information via importörens hemsida men kunde inte utröna mer än vad som framgick av etiketten. Jag provade att trycka på knappen ”Beställ här” och hamnade på Systembolagets hemsida där det ordagrant stod ”Hoppsan, nu blev det lite tokigt”.

Belisario

 

Bucci

Samma importör som Belisario ovan och jag bemödar mig inte att gå in på deras usla hemsida. Men vad skall jag på hemsidan att göra när vinerna talar för sig själv. Villa Bucci 2013 Castelli di Jesi Riserva var sagolikt krispigt och knivskarpt fräsch med en lätt äpplig ton som gav näring åt en gissning mot det tyska hållet. En behagligt lång eftersmak med en tydlig bitter ton. För mig var det dagens höjdpunkt och jag går in på importörens hemsida igen och klickar på knappen ”beställ här”. Men jag möts återigen av Systembolagets hemsida med den prutthurtiga formuleringen ”Hoppsan, nu blev det lite tokigt”.

 Bucci

La Monacesca

Har du någonsin gillat ett vin som varit pinsamt billigt. Uppskattat ett lättsamt, enkelt, tillgängligt och fräscht vin och till och med uttalat, -Så gott det var, och sedan fått höra att priset är 5 Euro per flaska, Verdicchio di Matelica 2015. Vin nummer två, Verdicchio di Matelica terra di Mezzo 2012, höll samma fina klang och var begåvat med en längre eftersmak. Å andra sidan hade priset skjutit i höjden och betingade en prestation om åtta Euro. Må vara att det är importpriser och vi betalar omkring det dubbla på bolaget men ändå. Producentens samtliga viner kändes välgjorda och gav ett stolt intryck. För er som uppskattar Verdicchio hoppas jag att ni får förmånen att prova Verdicchio di Matellica Riserva Mirum 2015. Officiellt lanseringsdatum är den 1:a december och jag kan bara hoppas att den når våra hyllor, produktionen är 20 000 flaskor. Lite rostad, nästan brödig och med en citrusfräsch klang. Skall kunna lagras upp till tio år men varför vänta på ett vin där alla intryck redan nu spelar så fint ihop.

 Monacesca

Du surfar varje dag eller hur. Bolagsverkets hemsida innehåller en miljard blanketter men det tar mindre än trettio sekunder att hitta rätt. Paul Bara är en sann favorit i Champagne men ta en titt på deras nya hemsida och du hamnar tillbaka i nittiotalet med långsamma intron och fullständigt innehållslösa sidor. På Monasescas hemsida finns ett föredömligt produktblad för respektive vin som återger höjd över havet, odlingslottens väderstreck och yield. Även pieropan.it har lyckats kombinera ett snyggt skal med informativa produktblad för respektive cuvée. Det viktigaste är naturligtvis att vinet är gott och att du har någon att skåla med men fakta får vi nog ett tag till leta efter på vintomasblogg eller liknande.

 

Sven-Olof Johansson