Tag Archives: Moulin Touchais

#1290 Moulin Touchais

Möjligen är det faktiskt så att Moulin Touchais är det vin som vi under AuZones mer än 25-åriga historia har provat flest gånger. Vi har åtminstone haft 4-5 rena provningar av Moulin Touchais, så det innebär sådär en 30-40 flaskor. Vilket annat vin kan komma upp i den siffran? I torsdags var det så dags igen. Stig H styrde oss åter igen mot den sedvanligt stora njutningen av att prova detta vin, som alltid har en uppfräschande syra som balanserar sötman. Dessutom är det ett vin som är så gott som odödligt. Flaskor med mer än hundra år på nacken har visat sig häpnadsväckande fräscha. Hemligheten med hur Moulin Touchais alltid uppvisar detta fantastiska spel mellan sötma och syra, är att de skördar en andel, 10-20%, av druvorna innan de mognat ordentlig. Sedan görs flera sena skördar av mogna druvor som får bidra med sötman och aromerna av mogen frukt. Man eftersträvar inte botrytisangripna druvor, men vissa år, såsom t.ex. 1997, är vädret sådant att en hel del druvor blir botrytisangripna och då låter men dessa druvor följa med, varvid vinet får en något annan karaktär som drar mer åt Sauterneshållet, även om punschtonerna ändå brukar avslöja vinets ursprung. Eftersom druvan är chenin blanc, så är det unga vinet oftast rätt tufft och till och med snålt, med toner av gråpäron, ylle, mandel och stendamm. Med åren, utvecklas emellertid betydligt yppigare och rikare karaktärer, såsom mogna persikor, aprikoser, punsch och kryddor. Syran finns dock alltid där och spelet mellan den och sötman utgör en viktig del av detta vins identitet – och  även en orsak till dess storhet.

Men nog med hyllningsord och över till vinerna. Den som vill läsa mer fakta om Moulin Touchais kan lämpligen gå till Vintomas blogginlägg från förra gången vi provade vinet, i somras.

Vinerna vi provade på sommarens provning var, med ett undantag, av det yngre slaget, men redan då vi häller upp kvällens viner står det helt klart att vi den här gången ska få prova betydligt äldre saker. Vi har en vacker samling vinglas framför oss, med färger från gyllengult till djup bärnsten.

Glas nr 1 har en något stum doft med inslag av päron, aning punschton och en äpplig doft som avlägset påminner om cider. Smaken börjar friskt och läckert med en tydlig sötma och en bra, läskande syra. Rent, tuggbart och kryddigt med bra djup. Rätt lång smak med en god päronfrukt och knäck. En bra start med ett vin som lovar mer för framtiden. 1985

Nr 2 är betydligt dovare och med en hel del punsch och apelsintoner. Tätt, med en känsla av ett varmt år. Inslag av fikon och vinteräpplen. Smaken än rätt söt och syran lite mer i bakgrunden. Mulligt med tät persikofrukt. En lång, rund, rätt söt eftersmak med en lite besvärade, lätt metallisk beska som växer upp och förtar lite av den runda frukten. 1981

Trean har en tät doft med ett lite orent, kartongaktigt inslag. En viss känsla av att det är korkskadat sprider sig, men eftersom smaken inte alls känns eldig och brännande, bestämmer vi oss för att det åtminstone inte är det som har drabbat vinet. Förutom kartongtonen finns en del päron, sten, svamp, trä och masonit. Smaken är rätt söt och syran lite återhållen. Det är oljigt och tuggbart, men är rätt stumt och saknar den charm och stil som man vill ha i detta vin. Känns inte som det är helt i form. Kanske lite skadat på något vis – eller så behöver det bara ligga till sig en 10-20 år eller så… 1979

Nr 4 är till utseendet kvällens klart ungdomligaste. Vackert ljust gyllene, i stort sett utan några orangea inslag. Även doften känns ungdomlig – kryddig, med ett syrligt, nästan druvigt inslag. Möjligen finns där också en aning volatil känsla. Andra provare talar om myggstift, själv noterade jag också kåda. Smaken är härligt frisk men en god sötma. En läckert mumsig och kryddig frukt och en intensiv smak fyller upp munnen och ger en tuggbar känsla. Även den långa eftersmaken är mumsigt tuggbar med honung och knäck samt ett litet bitter inslag som av engelsk marmelad. Ett vin med extra allt, som säkert har en lång framtid, men mycket gott just nu. Det var emellertid inte alls så ungt som man kunde förledas tro av den ljusa, gula färgen, utan: 1976

Femman har ett ordentligt grönt inslag i doften. Kryddigt med en del grön banan, bröd, guava och hostmedicin. Inte helt angenämt. Smaken är frisk, kryddig, även här med distinkt gröna inslag. Syran dominerar här över sötman vilket ger en smalare munkänsla, utan den läckra,mulliga frukten och gräddigheten som man hoppas finna i MT. Slutar torrt. Syran ger nästan en känsla av strävhet. För mig kvällens sämsta vin. 1975

Sexan är en helt annan femma(!) med en dov, knäckig, tät doft med en rejält mullig och mogen frukt. Persikor och aprikoser i massor, samt en hel del punsch tillsammans med lite bränt bröd och träiga toner i bakgrunden. En något medicinal ton växer till sig under tiden i glaset. Smaken är ordentligt frisk med en syra som håller sötman i bakgrunden. Markerat kryddigt, aningen träigt, något slankt, men med en härligt tuggbar munkänsla. Lång, frisk, lite sträv eftersmak. Åldrat, lite speciellt med sin påtagliga syra, men klassiskt och riktigt gott. 1971

Näst sista vinet är djupt bärnstensfärgat och har till och med en antydan till en grönaktig nyans mot kanten, något som brukar antyda en ordentlig ålder, ofta kring 50 år eller mer. Särskilt gammal madeira brukar kunna visa upp en grönskimrande kant. Doften är mycket tät med mogen, torkad frukt, en liten svampton, massor av knäck och en rökighet som ger en viss botrytiskänsla. En viss oxidationston finns där också vilket åter minner något om madeira. Stekta äpplen och julkryddor kan man också hitta i den komplexa doften. Smaken är frisk, knäckig, måttligt söt och har en liten beska som precis balanserar på rätt sida om att vara lite störande, men bidrar nu snarast till en bra munkänsla. En bra, god syra och intensiv smak, utan att vara bred. Julkryddorna dyker upp igen och lever vidare i den långa, intensiva, närmast torra smaken. Ett strålande exempel på en väl utvecklad MT , om än med ett litet varningstecken för den lite oxiderade, äppliga tonen. 1964. Vid genomgången efter den traditionella flaskuppställningen får vi veta att detta vin vistats i tropikerna i tre år och där i huvudsak legat i 30-38 graders värme. Kanske kan denna något bryska behandling ha orsakat de associationer till Madeira som vi hittade. Vore intressant att få höra om någon annan har några intryck av 64-an från de senaste åren.

Så till sist ett något ljusare vin med en ber gyllene, orange nyans. Doften är häftigt bred och knäckig med varm, inbjudande mogen frukt och en aningen laktisk, gräddig ton. Här finns massor att hitta, såsom rostad limpa, punsch, en lätt svampig ton av brieost, champinjoner och till och med lite nygräddade kakor. Smaken börjar friskt, rent och knäckigt. En ren, klassisk syra spelar fint mot sötman och den gräddiga känslan i munnen. Bra bredd och rondör. Långt, kryddigt och rökigt efteråt med växande, intensiv smak. Krämigt och mumsigt slut. Ett fullständigt strålande och ospottbart exempel på Moulin Touchais när det är som bäst. Återigen visar det sig att det är 1959 som levererar på den här nivån. Definitivt en favoritårgång av detta fascinerande vin. När får vi prova det igen?

  1. 1985, 0-1, 449 kr, 16p
  2. 1981, 0-0, 479 kr, 15.5p
  3. 1979,0-4, 389 kr, 14.5p
  4. 1976, 1-2, 450 kr, 17p
  5. 1975, 0-2, 499 kr, 13.5p
  6. 1971, 1-1, 599 kr, 16p
  7. 1964, 5-0, 450 kr, 17.5p
  8. 1959, 3-0, 930 kr, 19p

Intressant att notera är att fem av vinerna, 85, 81, 79, 75 och 71 finns att köpa nu på Systembolaget, till priserna ovan. 59-an var köpt på auktion i Bryssel. På senaste nätauktionen i Stockholm gick en flaska 1959 för 1200 kr + 25% i slagavgift, så priset på den flaska vi fick prova var således högst rimligt.

/A

#1272 Moulin Touchais

Moulin Touchais är en klassiker i det svenska vinsortimentet. Ett sött, men inte extremt sött, vin på druvsorten Chenin Blanc från appellationen Coteaux du Layon i mellersta Loire, och säljs alltid med lite ålder. Moulin Touchais börjar säljas vid tidigast 10 års ålder, och det är inte ovanligt att den yngsta årgången som är tillgänglig i Sverige är några år mer än så. Sedan någon gång förra året är 1998 den årgång som finns ute i systembutikerna för 199 kr, d.v.s. den var 13 år gammal när den först dök upp. Äldre årgångar distribueras också, till ett lite högre pris, och importören Giertz brukar hålla ett antal äldre årgångar tillgängliga i beställningssortimentet, f.n. hela åtta.

… Vidare info står att finna på Vintomas blogg och där finns även ytterligare en del avslutande funderingar.

Även noterna nedan är från dennes blogg.

Moulin Touchais 1998

Klargul färg. Doft av citrus, lite honung, kryddighet, lätt nötig, arrak, Chenin Blanc-typisk med lätt utveckling. Söt smak, citrus, bra fruktkoncentration, bra syra, lätt kryddig; bra citrustonad och kryddig eftersmak med lite ylle. 88 p.

Omröstning: 0 bäst, 3 sämst, utsedd till sämsta vin. Några andra omdömen: mineral, låg syra (??).

Relativt ung jämfört med de övriga, Chenin Blanc-typiska toner, ej så tydligt utvecklad, men bra renhet i aromerna. Gissar att detta skulle kunna vara senaste årgången, vilket det också var. Den här kan nog ha potential att förbättras av lagring, i mitt tycke helt OK för en “ung” MT, men framstår som just ung; däremot är den väl inte direkt lysande som årgång betraktad.

Moulin Touchais 1991

Klargul färg. Doft av citrus, lite örtighet med något grönt inslag, kryddighet, lätt nötig, lite mindre sötaktigt doftintryck än föregående vin (98:an), ylle. Söt smak (faktiskt lite sötare intryck i smaken än 98:an), citrus, moget gult äpple, tydligt kryddig, bra syra, ylle; kryddig-söt-syrlig eftersmak. 88 p.

Omröstning: 0 bäst, 2 sämst, bl.a. min röst, p.g.a. de gröna tonerna. Några andra omdömen: “torrhet”, rosmarin.

Lite mer klassiska Moulin Touchais-drag än föregående vin, men framstår som relativt ungt. Gissar något svalt år, 1990-tal, vilket stämde. Däremot uppfattade jag inte att detta var näst äldst, något som färgen inte avslöjade. När jag jämför hur detta har utvecklats på 21 år jämfört med 92:an på 20 år kan jag nog tycka att det här är en årgång som de borde ha kunnat hoppa över helt, eftersom de gjorde flera bra årgångar på raken före denna.

Moulin Touchais 1992

Relativt fyllig klargul färg. I doften gult äpple, aningen honung, kanderade äpplen?, kryddig, marsipan, lätt nötig, lätt rökig, bra harmoni och viss utveckling. Söt smak (ungefär som föregående, 91:an), kryddig, citrus, hög syra; kryddig-syrlig-söt eftersmak. 90 p.

Omröstning: 1 bäst, 1 sämst. Några andra omdömen: bittermandel, doft av anklever (när man öppnar förpackningen), punsch.

För mig en klassisk Moulin Touchais i både doft och smak, inte minst för att toner av honung, marsipan och nötter går att hitta, i kombination med bra syra och tydlig kryddighet. Normalt behövs väl 20+ år för att vinet ska nå dit på ett tydligt sätt, vilket detta precis var. För mig var detta lite mer utvecklat än vin 1-2, och jag trodde därför att det var några år äldre än nr 1 (stöddes också av färgen), vilket däremot inte stämde.

Moulin Touchais 1996

Fylligt klargul/ljust gyllengul färg. I doften citrus, speciellt apelsin inklusive apelsinskal, äppelmos på mogna äpplen, lite kryddig, något utvecklad, mer renodlat fruktig doft än de övriga, men harmonisk. Söt smak, citrus och särskilt apelsin, djup fruktsmak, hög syra, viss kryddighet, syrlig-kryddig-fruktig eftersmak. Fruktigare än de övriga även i smaken. 92 p.

Omröstning: 4 bäst, 0 sämst, utsedd till bästa vin. Näst bäst för mig.

Lite fruktigare än de övriga, vilket gör att det inte riktigt framstår som riktigt Moulin Touchais-klassiskt, men vinet har bra djup och koncentration. I doften framstår det som ett varmt år, i smaken har det hög syra och bra koncentration. (Sett i efterhand fanns här tydliga ledtrådar till just vilken årgång det kunde vara, eftersom precis den kombinationen finns i bl.a. Champagne från 1996, och jag visste att 1996:an fanns att köpa.) Det här djupet och färgen fick mig att tänka att vinet hade fått sina särdrag genom lagring och mognad, och med hög syra kunde det ha klarat sig länge. Kan vi kanska tala om 1980-talet? Då snarare början av 1980-talet, eller rentav slutet av 1970-talet. Här spårade jag alltså sådär 15 år snett i gissningen p.g.a. färgen och för att jag förväntade mig att hitta årgångar från 1970- och 1980-talet; en så gammal årgång borde nog ha varit kryddigare och visat upp nötiga drag, vilket det här vinet inte gjorde. Min enda tröst är att jag inte var ensam om detta, noterade en röst som sa “1975-stil” om det här vinet. Nåväl, vinet får  en oreserverad köprekommendation, det här framstår som ett fascinerande vin att kunna återkomma till om 5-10 år, eller varför inte ännu senare.

Moulin Touchais 1997

Relativt fyllig klargul färg. Tydligt kryddig doft, lite ylle-toner, aningen citrus, honung och marsipan, relativt utvecklad. Söt smak, framstår som aningen sötare än de föregående fyra, bra fruktkoncentration och intensitet, bra syra, relativt kryddig, relativt lång eftersmak med grapefrukttoner. 91 p.

Omröstning: 2 bäst, 1 sämst. Några andra omdömen: bra tyngd, gräddig.

Det här vinet visade också upp relativt klassiska Moulin Touchais-drag, men det har lite andra aromer än 92:an, så jag tänkte att det nog borde ha lite ålder (20+). Bra koncentration och lite mer sötma fick mig sammantaget att tro att det kunde vara en bra årgång från 1980-talet, t.ex. 1989? Här överskattade jag åter åldern. Det är intressant att se att detta vin hade mer tydligt utvecklade drag än 1996 och 1998. Klar och intressant årgångsskillnad i den trion!

Moulin Touchais 1949

Bärnstensfärg, helt avvikande från de övriga. Kraftig doft med madeiriserade inslag, kakao, röda bär, kryddton, knäck och inkråmet i en Dajm (om man sörplar bort chokladen före man biter), lite rökig. Kryddig smak, kolatoner, nötig, hög syra, kryddig, torkad frukt. Både rejält utvecklad och spänstig i smaken, med extra längd på eftersmaken – härlig! 93 p.

Omröstning: 2 bäst (bl.a. min röst), 2 sämst, kanske det vin som det rådde mest delade meningar kring.

När ett vin har så här tydligt oxiderade/madeiriserade och nötiga toner, ska man inte vara förvånad över att det inte är i allas smak. Det här vinet vann rejält på smaken i mitt tycke, för det hade bra syra, bra längd och undvek åldersbeska och liknande drag. Men visst har det passerat toppen för länge sedan, det är bara så att det har så mycket konserveringsmedel i form av socker och syra att färden nedåt går långsamt. För några deltagare med svagare karaktär, och sannolikt mindre historiskt intresse, var det helt enkelt bara för gammalt. :-)

Eftersom jag bidrog med den här flaskan så behövde jag inte gissa på åldern, men jag kan säga att det var mörkare och mer madeiriserat än vad jag hade förväntat mig. För ett torrt vitt vin kan en sådan här doft i många fall indikera att vinet är i det närmaste odrickbart, även med min smak. Tittar man på andra årgångar från 1950-talet och bakåt är de ofta betydligt ljusare än så här, och några av dem som provat så gamla årgångar av Moulin Touchais sa att 50+ år gamla årgångar oftast framstår som mindre oxiderade, om de kommer från flaskor med bra fyllnivå. Flaskan, som var ett auktionsköp, hade mycket bra fyllnivå och både färgen (sedd från utsidan av flaskan) och fyllnivån var helt homogen över partiet (det var inte en singelflaska…), så jag förutsatte att det är så här som den här årgången ska vara. Etikettens utförande och skick indikerar att den nog kan ha sålts från tillverkaren under (början-mitten av?) 1990-talet. Korken var också i bra skick, vilket i kombination med etiketten fick Stig att påpeka att flaskorna nog var omkorkade före de såldes, vilket inte är förvånande med tanke på att man ofta gör så efter ca 30 år med flaskor som producenterna sparar på. Det finns anekdoter om att Touchais har haft problem med maskangrepp på korkarna på vissa äldre årgångar. Om flaskorna är omkorkade, kan det ju också vara så att de har nivåjusterat, och eventuellt homogeniserat/rekonditionerat vinerna, d.v.s. tappat ur dem, blandat och återfyllt. I så fall kan det ju hända att vinet egentligen kommer från flaskor där en försvarlig del av partiet på 1980- eller 1990-talet hade lite sämre fyllnivå och blivit ganska oxiderat p.g.a. problem med korkkvaliteten, och att de efter omkorkning hade bra fyllnivå och spänstig kork, men att de ändå blivit oxiderade före dess. Då olika årgångar initialt har förslutits med korkar från olika partier, kan detta vara ett problem som bara drabbat vissa årgångar. Allt detta är förstås ren spekulation, men det framstår ändå som en inte alltför orimlig förklaring.

Om jag ska sammanfatta mina intryck från provningen, så hittade jag ovanligt mycket citrusaromer i vinerna denna kväll; kanske ett utslag av dagsformen och att jag hittade dessa toner i det första vinet och sedan fortsatte leta. Jag (och flera andra) överskattade åldern på flera viner, det var intressant att notera att färgen inte var något tillförlitligt tecken som gjorde att man kunde skilja på 10 års ålder hit eller dit. När jag läser igenom mina anteckningar kan jag konstatera att när- eller frånvaron av nötiga aromer nog hade varit något jag borde gått mer på i åldersgissningarna. När jag har provat mer än en årgång av Moulin Touchais åt gången – så mycket som sex årgångar på en gång har det aldrig blivit förr – har det blivit stor spridning i ålder. En jämförelse av närliggande årgångar som här, har jag inte gjort förut. Det som slår mig är att årgångsvariationen faktiskt är större än vad jag tidigare har tänkt på, både vad gäller stil och kvalitet. När man provar dem en och en brukar jag intala mig att de har rätt mycket gemensamma drag oavsett årgång, men bredvid varandra var skillnaderna rätt tydliga.

En trevlig och lärorik provning, och Stig H pratade redan under provningen om att han ville köra en “Moulin Touchais 2″ inom en inte alltför avlägsen framtid. Låter intressant.

Listan, med priser, röster och AK:s poäng:

  1. Moulin Touchais 1998, 199 kr, 0-3, 16p
  2. Moulin Touchais 1991, 199 kr, 0-2, 15p
  3. Moulin Touchais 1992, 299 kr, 1-1, 17.5p
  4. Moulin Touchais 1996, 299 kr, 4-0, 17p
  5. Moulin Touchais 1997, 349 kr, 2-1, 17p
  6. Moulin Touchais 1998, 850 kr, 2-2, 15p

/A