Category Archives: Moget

#1537 2 dekader i AuZone! Hans Hj.

Glas”En lyckad gång är tradition”, brukar jag ibland säga och sedan salige Olle W hade sin 20-årsjubileumsprovning för något år sedan, har han fått ett par efterföljare. Det är ju ingen dålig tradition – att uppmärksamma sina första 20 år i vinföreningen AuZone med att hålla en (gratis)provning med viner, vilka i någon mening återspeglar denna tid. Nu senast var det Hans Hj:s tur att ordna en sådan provning. Vi får i förväg veta att det handlar om viner från Alsace och specifikt från Hugel, men i vanlig AuZoneanda behöver det inte utesluta även rätt påtagliga avsteg från det angivna temat, så vi tar inget för givet, vilket ju också är meningen.

Vi börjar med ett vin som har en ordentligt djup färg som drar ordentligt åt det orangea. Alla viner har f.ö. färger som antyder att en hyfsat hög medelålder torde föreligga i kvällens uppställning.
Doften i det här fallet är tyvärr rejält oxiderad och trött med gamla bokna äpplen, vax, russin och en liten frisk, mintig ton.
Smaken är frisk och torr med trätt frukt och en växande beska. Torr, kryddig och tuggbar eftersmak. Inte särskilt fylligt men trots allt ändå rätt njutbart. Kvällens klara förlorare.
1997 Riesling ”Hugel”. ”Hugel” är firmans basnivå.

Nästa vin är betydligt bättre med en snygg, utvecklad rieslingdoft med lime och en hel del petroleum. Klassiskt.
En frisk, ren och tuggbar smak med bra syra. Möjligen finns där en aningen oren ton. Knastertorrt så det nästan blir aningen strävt. Lång, torr, stram, något krävande eftersmak. Kanske är frukten lite snål, men ett bra vin är det.
1995 Cuvée Frédérique Emile, Trimbach.

Trean har en härligt djup, mogen rieslingdoft med massor av petroleum och fet, torkad frukt, lindblom, bränt socker och massor av honung.
En frisk, fet, tuggbar men torr smak och en bra syra. Intensivt och ordentligt utvecklat med en del beska. Lång, intensiv, kryddig eftersmak. balans och stil.
2000 Riesling Tradition ”Hugel”. Tradition anger att det är Hugels mellannivå.

Fyran har en djup, orangegul färg och känns rätt åldrat med gamla äpplen, kött, knäck och dill. Kanske även en aning härsket smör.
smaken är torr och frisk. Utvecklad och mogen, men inte överstyr. Lång, torr eftersmak med toner av dill och en del beska. Något krävande men bra.
1997 Riesling ”Hugel” ”Jubilée Hugel”. Jubilee är toppcuvéen (av de torra).

Så ett vin med ännu djupare färg, närmast som bärnsten. doften är också utvecklad och knäckig med en hel del torkad frukt och en lätt oxidation.
Även smaken är knäckig med en bra syra och en tydlig sötma. Dill och bränt socker växer till sig. En lång, knäckig och tuggbar eftersmak med en viss beska. Klart åldrat men ändå rätt kul och med en bra intensitet.
1997 Riesling ”Hugel” Hommage à Jean Hugel. Första årgången med denna beteckning som ibland används för viner med en del restsötma, strax under Vendange Tardive-nivån.

Sexan har en kryddig, utvecklad och oljig doft med klassiska toner av mogen riesling. Lindblom, äpple, citrus, honung och en lätt parfymerad ton.
Smaken är torr, tät, frisk och intensiv med bra syra och frukt. Tuggbart, snyggt, tätt och läskande. Klass! Lång, utvecklad högklassig eftersmak med en ordentlig beska. Svårspottat.
2000 Riesling Hugel” ”Jubilée Hugel”

Sista vinet kommer efter omröstningen och är mer gyllene än de tidigare och har en tät, parfymerad Niveaton. typisk för Gewurztraminer.
Smaken är också typisk , med en fet, oljig känsla. Måttlig syra, viss sötma och tydlig beska som utgör ryggraden i smaken. En bra, koncentrerad, parfymerad eftersmak.
2000 Gewurztraminer ”Hugel”, Vendange Tardive

Butts

Notera hur lika Hugels etiketter är. Det gäller att hålla reda på extrainformationen man ska titta efter!

DeissYtterligare ett extravin bjuds vi sedan på. Det har en lustigt köttig, frisk doft med röd frukt och champinjoner.
Smaken är rätt besk med en pirrig känsla. Måttlig syra, tydlig beska samt oljigt och tuggbart. Beskadominerat, lite platt slut. Inte lika kul som Hugels Gewurztraminer.
2001 Gewurztraminer Bergheim, M. Deiss

 

 

 

  1. 1997 Riesling ”Hugel”, 0-9,  12p
  2. 1995 Cuvée Frédérique Emile, Trimbach. 3-0, 14,5p
  3. 2000 Riesling Tradition ”Hugel”, 2-1, 17p
  4. 1997 Riesling ”Hugel” ”Jubilée Hugel”, 4-0, 15,5p
  5. 1997 Riesling ”Hugel” Hommage à Jean Hugel, 4-2, 16p
  6. 2000 Riesling Hugel” ”Jubilée Hugel”, 1-2, 17p
  7. 2000 Gewurztraminer ”Hugel”, Vendange Tardive, 15,5p
  8. 2001 Gewurztraminer Bergheim, M. Deiss, 14p

En spännande och intressant provning, och dessutom gratis! Vi bugar och tackar Hans för denna generösa tillbakablick till svunna tider! Vem tar upp stafettpinnen och ordnar nästa jubileumsprovning?

/Anders K

Annonser

#1536 Fatlagrad port

Den 14 december höll MW en portvinsprovning, enligt traditionen i anslutning till den stundande högtiden. Efter en något kortfattad, i det närmaste obefintlig, inledning startade provningen och portvinerna fick tala för sig själva. Det klarade de alldeles utmärkt.

Lägger in JT:s korta årgångsgenomgång från förra året:

63 – lysande år, kraft och koncentration
66 – balanserade, stilfulla
70 – klassiker
77 – Hajpad, men tappade färg tidigt och har lite bittra toner
80 – anständigt år, drick upp
83 – bra och sitter ihop
85 – bäst sen 70
91 – välstrukturerade
92 – rika viner, kanske bättre än 91
94 – kraftfulla saker, bra struktur, tanniner,  typ 63
97 – liknar 66
00 – hajpade, håller och de är bra
03 – inte så vanlig, typ solbakad och varm
07 – lättare, rödbäriga viner, elegant
11 – harmonisk silkig frukt men superungt, börjar gå in i tunneln..

Vin 1. 1997 Krohn Colheita.

 Rödorange, nästan tomteröd.

Doften var aromatisk och komplex. Där fanns toner av aprikos, choklad och vanilj. En aning av jul fanns också genom stråk av russin, fikon, marsipan och brända mandlar.

Smaken komplext fruktig, då framförallt av torkad frukt. Aprikoser, fikon, russin. Förutom frukten fanns bränt socker/knäck och en härlig hetta.

Vin 2. 2000 Niepoort Colheita.

Rödorange, nästan tomteröd.

Aromatisk, fruktig doft med inlagda körsbär, russin, fikon, marsipan och kola. En lätt doft av cigarr uppfattades av några provare.

Smaken var tung och lite dov, med koncentrerad fruktighet från framförallt torkad frukt som fikon och russin. En ton av bränt socker fanns också. Eldigt burdus.

Vin 3. 1987 Barros Colheita.

Orangeröd.

Bouqueten var till en början aningen sluten och hade en gnutta muggighet, som försvann efter en kort stund i glaset. Då kom andra dofter mer till sin rätt, till exempel jordgubbar, vanilj och apelsin. Någon kände tydligt doften av gammal mjölkchoklad av typen O’boy.

Smaken var komplex, bränd och fruktig med toner av choklad, russin, syltat apelsinskal och brända mandlar. En svag smak av popcorn kunde förnimmas.

Vin 4. 1977 Rivesaltes, Domaine Casenobe.

Brunröd, som julmust.

Doften var ganska aromatisk, med skilda dofter som choklad, kaffe, aningen övermogna plommon, fikon, nysågad mahogny, trälåda och soja.

Smaken var något kort, men var koncentrerad och hade toner av torkad frukt, framför allt russin och fikon.

Kvällens förlorare.

Vin 5. 1976 Krohn Colheita.

Brunröd, som te.

Vinet hade en lite oren ton, men i övrigt dominerades doften av mjölkchoklad, plommonsylt och engelsk konfekt.

Smaken påminde lite om fikon i konjak med en ton av bränt socker. Madeiralik. Eldig eftersmak.

 Vin 6. 1970 Taylor’s Vintage Port.

Mörkt svartröd.

Doften påminde lite om Campari eller någon slags hostmedicin. Det fanns också toner av svarta vingum samt en fin mintighet.

Smaken var kraftig och likörliknande. Där fanns körsbärslikör och söt lakrits. Lång komplex och eldig.

Vin 7. 1965 Barros Colheita.

Brunröd, som nybryggt te.

En doft av sherry blandad med russin, malda nejlikor, vanilj och fikon.

Lång, komplex smak med snygg koncentration. Mycket russin, fikon och bränt socker. Sherry även i smaken.
Dagens vinnare.

Port 7 butts

Listan med nupriser och inköpsdatum. Allt utom Taylor’s 1970 således tillgängligt från Systemet just nu.

  1. 1997 Krohn Colheita, 289kr 201712, 1-0
  2. 2000 Niepoort Colheita, 369kr 201712, 1 -0
  3. 1987 Barros Colheita, 449kr 201712, 0-2
  4. 1977 Rivesaltes, 591kr 201712, 0-9
  5. 1976 Krohn Colheita, 999kr 201712, 4-1
  6. 1970 Taylor’s Vintage Port, 1000kr 1982, 1-2
  7. 1965 Barros Colheita, 1929kr 201712, 7-0

/AR

#1527–Det glada 70-talet i Bordeaux

Glas 70-tal

Klassiskt mogna färger på klassiska viner

PA höll med benäget stöd från PH denna provning av viner – “så som de var förr”.

8 viner från 4 slott, 2 årgångar vardera var utlovat.

1975  Chateau de Pez

Mörkröd med tydlig tegelkant. Mogen doft med en del stall, läder och ceder. Komplex med peppriga apelsinskal och viss pepprighet.

Syradriven smak med sandiga tanniner. Elegant avslut med lite uttorkad frukt.

1970 Chateau Leoville Poyferre

Mörkröd färg. Övermogen doft med rotsaker, burktomater och gammal metallisk buljong. Ledsen

Cedrig obalanserad övermogen smak med syrligt pepprigt slut. OTH!

1978 Chateau de Camensac

Mörkröd med markerad tegelkant. Stallig, läcker, fatig doft med massa cassis, röda vinbär och skogshallon. Ceder, skvattram och tobak.

Syradriven komplex intensiv fruktdriven smak med ceder och röda vinbär. Tanninstint och lite uttorkat.

1970 Chateau de Pez

Mörkröd färg. Stram gräsig doft med mineral och torr cassis. Efterhand smör och fett i doften. Bättre  balans efterhand..

Prominent syra, lite eldig smak, röd frukt och viss komplexitet. Snälla, sandiga tanniner

1971 Chateau Lagrange

Mörkröd färg med tegelkant. Doft av målarlåda, läcker rund, komplex, fruktdriven doft med lite inslag av bakelit. Bra frukt!

Syradriven smak med komplexitet. Stall, ceder, mynta och slånbär. Lång doft och koncentrerad frukt.

1970 Chateau de Camensac

Mörkröd färg med liten tegelkant. Läcker doft med en massa stall, cassis och cypress. Skitiga toner med läder och fat. Lång och komplex med inslag av citronmeliss och parfym, viol och syrén.

Komplex fruktpackad mogen smak med bra fyllighet. Intensiv syra som ger balans och snälla, sandiga tanniner. Ceder och cassis.

1975 Chateau Leoville Poyferre

Mörkröd färg, tegelkant. Initialt en whiff av TCA, stum, sluten och trött. Efterhand mer och mer kaffe och mindre TCA!. Lite mörka hallon och ceder. Konstigt, kanske inte TCA i alla fall..

Fruktdriven, tanninstinn och lite brännande syra. Komplexitet och sotig frukt. Skumt, troligen off på nåt sätt..

1970 Chateau Lagrange

Mörkröd färg. Komplex, fruktdriven, murrig doft med lite kött, slån blod och mineral. Lite målarlåda och efterhand alltmer snart kaffe.

Syradriven lite bitter cassissmak. Fruktfattig och lite uttorkade röda vinbär på slutet.

Butts 70-talDagens siffror

  1. 1975  – Chateau de Pez, 0-0/12, 14,5p
  2. 1970 Chateau Leoville Poyferre, 1-5/12, 9p
  3. 1978 Chateau de Camensac, 4-0/12, 18p
  4. 1970 Chateau de Pez, 1-0/12, 16p
  5. 1971 Chateau Lagrange, 1-2/12, 16,5p
  6. 1970 Chateau de Camensac, 4-0/12, 19p
  7. 1975 Chateau Leoville Poyferre, 1-0, 11p
  8. 1970 Chateau Lagrange, 0-5/12, 14p

Efter den ordinarie genomgången serverade PA ett extravin:

1983 Chateau de Pez

Genomrött, lite tegelkant. Rikt, fett, rödfruktigt och elegant med kryddiga inslag.

Kork 70-tal

Det är inte så lätt vara kork i mer än 40 år

/JT

#1524 Mogen Chablis Grand Cru

Dagens tema var mogen Chablis grand cru, och Sven-Erik började med att berätta att det finns sju grand cru-plättar, eventuellt åtta, fransmännen har inte riktigt bestämt sig om La Moutonne ska höra dit. Totalt blir det ca 100 hektar, men bara 1% av totala produktionen. För mer teori, se t.ex. https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_Chablis_crus.

Så till vinerna. S-E betonade att vinerna skulle vara mogna, och det visade sig att inget var yngre än årgång 2005, dvs tolv år eller äldre. Erfarna provare säger att grand cru-vinerna behöver 10-15 år att mogna, så detta borde vara perfekt.

Vinerna provades i vanlig ordning blint.

  1. 2005 Vaudésir av William Fèvre.
  2. 2002 Les Preuses av La Chablisienne
  3. 2002 Blanchot av Domaine Laroche
  4. 2002 Bougros av Brocard
  5. 2005 Bougros av William Fèvre
  6. 2004 Les Clos av William Fèvre
  7. 2005 Grenouilles av La Chablisienne
  8. 2005 Les Clos av Domaine Laroche

2005 Vaudésir av William Fèvre känns ännu ungt och outvecklat. Doften är diskret, lite intetsägande; smaken något mer intressant med viss mineralitet. Förmodligen för ungt helt enkelt. 14p-, röstsiffror 0-2, pris 550 kr.

2002 Les Preuses av La Chablisienne är däremot inte för ungt. Här finns en mogen doft och smak av röda äpplen, grillade citroner och fin syra. Bra komplexitet och gott nu även om det förmodligen har passerat bäst före-datum med några år. 15p-, röstsiffror 1-0, pris 460 kr.

2002 Blanchot av Domaine Laroche är fint utvecklad och levererar en härlig syra och mineral med citrus och gröna äpplen och lång, nästan oljig konsistens. Bra komplexitet. 16p, röstsiffror 0-0, pris 540 kr.

2002 Bougros av Brocard är enastående. Färgen lite guldig, med stor doft och smak av marsipan, som en Sauternes, och med bibehållen syra och mineralitet. Stort vin på topp nu. 18p, röstsiffror 4-1, pris 600 kr.

2005 Bougros av William Fèvre kommer m.a.o från samma plätt som föregående vin, men annan årgång och annan producent. Doften skiljer sig markant; har en öppen, nästan kemisk (aceton) karaktär men dock angenäm med citrus och mineral; smaken är perfekt, med lång, fin balans mellan frukt och syra. Mycket citrus även här. Eventuellt något bättre om 3-5 år, men 17p, röstsiffror 0-1, pris 520 kr.

2004 Les Clos av William Favre har en öppen, angenäm karaktäristisk krutdoft (mineral) och god, frisk smak med frukt och syra. Det här är drickfärdigt, och perfekt nu. 16p+, röstsiffror 3-0, pris 590 kr.

2005 Grenouilles av La Chablisienne är för gammal om än karaktärsfull. Färgen har mörknat, doften drar mot bokna äpplen och smaken är något bränd med låg syra. Trots det, inte oävet, men hade förmodligen bort drickas för fem år sedan. 14p, röstsiffror 0-6, pris 390 kr.

2005 Les Clos av Domaine Laroche är det enda vin där jag uppfattar en ekkaraktär, både i doft och smak. Purister vill förmodligen inte ha ek i Chablis, men det är gott på denna nivå. Eken tar inte över, utan frukten och mineralerna känns hela vägen. Möjligen lite för låg syra för mig. 16p, röstsiffror 2-0, pris 500 kr.

Sammanfattningsvis så levererar dessa viner. Hög kvalitet till måttlig penning. Vinerna är förvånansvärt ungdomliga och friska. Endast La Chablisienne verkar ha problem med åldern. Det här är viner för chardonnay-vänner som inte vill ha pop corn-toner.

Tilltugget i form av bl.a. ostron gjorde inte kvällen sämre. Tack S-E.

/PW

 

#1484 Jubileumsprovning Bordeaux 1986

buttsrs2AuZone fyller 30 i år, vilket naturligtvis ska firas ordentligt. Den 4 december brukar anges som föreningens födelsedatum och ett flertal jubileumsprovningar samt en festmiddag runt det datumet står på schemat. Den huvudsakliga jubileumsprovningen går inte av för hackor. Tack vare Per J:s intensiva vinsamlande genom åren, kan vi genomföra en provning av Bordeaux 1986, alltså från föreningens födelseår. Dessutom är det viner som fått mellan 90 och 100 poäng av den där kände amerikanske vingurun. Man må tycka vad man vill om honom och hans omdömen, men man måste säga att Bordeaux är ett område han har koll på, så höga poäng från honom borde borga för bra viner.

1986 var en speciell årgång. Enligt Per har varken förr eller senare så höga tanninnivåer uppmätts, så en viss oro att vinerna aldrig riktigt skulle mogna kunde vara befogad. Vi som har varit med ett tag minns även årgången 1975, som ju också var en tanninpräglad årgång, där i många fall frukten avlidit långt innan strävheten gett med sig. ”Left on the tannic shore” var ett uttryck om dessa viner vilket cirkulerade på 90-talet och som i många fall befanns vara träffande. 1986 var emellertid frukten på en helt annan nivå, så chansen att de skulle visa sig tåla den förlängda mognadstid som tanninerna krävde kunde, förhoppningsvis, visa sig vara befogad. 1986 var ett exempel på att en stor skörd också kan ge bra viner. Sommaren var lång och het. En del regn kom i september och hjälpte till att få rankorna att må bra. Ett rejält regnoväder kom den 22 september, men i huvudsak skonades Médoc. Skörden var mycket sen, uppemot ett par veckor in i oktober. Så nu, 30 år efter skörden, har vi alltså möjligheten att få utvärdera vad detta lett fram till, genom att prova sex av de bättre vinerna från denna högt rankade årgång.

Vi provar två flaskor av varje vin, vid två bord och med en flaska per bord. Detta för att få en uppfattning om variationen mellan flaskorna. Och olyckligtvis är flaskan vi får vid vårt bord av det första vinet korkat, grr!! Den andra flaskan är lyckligtvis i ordning, så vi delar upp den mellan oss, så att alla i alla fall får en skvätt av vinet att prova. Det är ordentligt moget med stall, knäck och skogstoner. Lite rostade kaffetoner finns där också. Smaken är frisk och rätt stram, bjuder inte riktigt på sig. Syran är markerad och tanninerna kritiga. Frukten känns sval och lite slank. Eftersmaken är eldig och rätt torr med en känsla av lingon och slånbär. Lite ogint och en rätt typisk St-Émilion, kan man nog säga, särskilt som jag gissade på det. 🙂
Ch. l’Arrosée, St.-Émilion

Nästa vin har alla de klassiska doftmarkörerna för en mogen Bordeaux – mörk frukt, nyvässad blyertspenna, en gräsig örtighet och massor av skitiga stalltoner. ”Brett” hörs från mer än en provare. Ett vin med stil och ännu en del ungdomlighet bakom stalligheten. I munnen är det frisk och torrt med en tydlig stjälkighet. Bra mognad och generös frukt. Markerade men avrundade och tuggbara tanniner. Lång, lite gräsig eftersmak med sträva tanniner.
Ch. Rauzan-Ségla, Margaux, Médoc

Bra, varm och djup doft med mogen frukt. Rejält djuriskt och med en liten limton. Frisk smak med sötaktig, mullig frukt. En hel del tämligen lurviga tanniner som är inbäddade i den varma frukten. Eldig, tuggbar, något trött eftersmak.
Ch. Pichon-Longueville, Comtesse de Lalande, Pauillac, Médoc

Riktigt djup och snygg doft  med varm, mogen frukt med inslag av körsbär, mint, tobak, cigarrlåda och djur. Faktiskt lite nebbiololikt (!). Smaken öppnar med en tät, sötaktig, mumsig frukt. Munnen fylls upp av värme, charm och bredd. En god syra gör vinet allmänt läckert och tanninerna är avrundade och väl strukturerade. Smaken leder ut i en lång, varm, god, tuggbar eftersmak. På topp nu och alldeles strålande!
Ch. Margaux, Margaux, Médoc

Till att börja med en rätt stum och svårfunnen doft. Lite skitig och toner av limpa. Så småningom kommer mer dofter fram i form av en mörk frukt, kaffe, rotfrukter, rök och köttsoppa. I munnen är vinet frisk och lite snålt. En god, nästan frisk syra och markerade, kritiga tanniner. Frukten räcker inte riktigt och vinet slutar rätt torrt och snålt. Det känns som om ambitionerna finns där, men man har inte nått ända fram, i alla fall inte med den här flaskan.
Ch. Lafite-Rothschild, Pauillac, Médoc En hundrapoängare från Parker, så det borde väl ha varit bättre. Dock hade fem av provarna det som bäst, så det kanske var jag som inte riktigt förstod mig på vinet.

Sista vinet är tätt och mörkrött med endast en smal, något rödorange kant. Ser klart ungdomligast ut i sällskapet. Doften är makalöst tät med en mörk och djup, ännu ungdomlig svartvinbärsfrukt och riktigt snygga, dyra fat. Där finns också de klassiska markörerna nyvässad blyertspenna och massor av stall. Hela vinet andas klass. Smaken öppnar friskt, rent och läskande med mörk, snygg frukt, knäck och kaffetoner från faten, vilka är så snyggt integrerade att de inte alls stör, utan snarare bidrar till känslan av stil och klass. Tanninerna är finkorniga, tuggbara och snyggt inbäddade i frukten. Lång, intensiv, ungdomligt mörkfruktig eftersmak. Detta kan inte vara något annat än ännu en 100-poängare, nämligen
Ch. Mouton-Rothschild, Pauillac, Médoc

Vilken jubileumsprovning! Och vilken tur att föreningen bildades ett sådant stort år. Tur också för oss att vi har Per J, som så välvilligt ställer upp med dessa dyrgripar ur sin välförsedda källare! Tack Per! De angivna priserna nedan är inköpspriserna, i de flesta fall från 1993, i ett par fall något eller några år tidigare.

  1. Ch. l’Arrosée, St.-Émilion, 212 kr, 2-9, 15p
  2. Ch. Rauzan-Ségla, Margaux, Médoc, 230 kr, 5-2, 17p
  3. Ch. Pichon-Longueville, Comtesse de Lalande, Pauillac, Médoc, 304 kr, 2-11, 16,5p
  4. Ch. Margaux, Margaux, Médoc, 676 kr, 4-1, 19p
  5. Ch. Lafite-Rothschild, Pauillac, Médoc, 687 kr, 5-3, 16p
  6. Ch. Mouton-Rothschild, Pauillac, Médoc, 741 kr, 10-1, 18,5p

Ja, detta var verkligen inte illa! Nu är det bara att se fram emot nästa jubileum om fem år, liksom alla spännande ”vanliga” torsdagsprovningar på vägen dit, förstås. Tur att de finns!

/Anders K

#1471 Domaine Leroy

Domaine Leroy – ett namn som frammanar bilden av klassiskt högklassiga Bourgogner, men också ett namn som man på grund av vinernas ohemult höga priser sällan fått anledning att uppleva. En del av kvällens viner skulle på den öppna marknaden betinga femsiffriga belopp i kronor(!) Tack vare Per J:s generösa välvilja att dela med sig av sin med godsaker synnerligen välfyllda källare, skulle vi nu i AuZone få avnjuta en hel provning med dessa åtråvärda viner.

Domaine Leroy ägs av Mme Lalou Bize-Leroy, tidigare ihop med sin syster Pauline Roch, som gick bort 2009. Lalou Bize-Leroy är även känd som en tidigare delägare av Domaine de la Romanée-Conti, DRC, innan hon 1992 blev utmanövrerad därifrån av nuvarande ägaren Aubert de Villain. De två systrarna har inte alltid dragit helt jämt. T.ex. så stödde systern de Villaines sida i konflikten om DRC, men de tycks ändå ha gått så pass bra ihop att de kunde driva Dom. Leroy ihop. Mme Bize-Leroy äger också Domaine d’Auvenay i St-Romain.

glas

Lovande färger

marimar-back

Baksidesetiketten

Provningen öppnar med ett tätt, fylligt och kryddigt vin med en rätt yppig röd frukt. Lätt parfymerat och med toner av kryddpeppar och kanel. Smaken öppnar friskt och läskande med en hel del torra tanniner som möts av en sötaktig körsbärsfrukt och en frisk syra. Växer på bredden och blir ordentligt rökigt. En viss värme finns där och kritiga tanniner. Bra längd, men rätt mycket beska i eftersmaken. Gott men saknar finess.
1997 Marimar Torres, Don Miguel Vineyard, Russian River Valley, Sonoma. Se där, redan första vinet var en joker, som dock passade in hyggligt väl i samlingen, vilket får sägas vara ett bra betyg.

Nästa vin känns ändå som om det är en tvättäkta, mogen Bourgogne med sina tydligt djuriska toner. Snyggt, charmigt, ja till och med sexigt. Massor av pyrande vedbrasa, en del värme, viltkött, nysågad furuplanka och en liten ton av kokt kött. Vedröken möter upp igen tidigt i smaken tillsammans med köttet. Ordentligt utvecklat med en god syra och avrundade, finkorniga tanniner. Lång, läcker, rökig eftersmak med fina tanniner och en kvardröjande syra. På topp nu.
1997 Nuits-St-Georges, 1er Cru Les Vignerondes, Dom Leroy, endast 582 flaskor producerade.

Trean är djupare och fylligare, men har också ett lätt grönt, lite vegetalt inslag som jag ofta har lite svårt för. Också en bra pinotdoft med violinslag, aningen vedrök och kött. Aningen grov, men också häftig doft. Smaken är frisk och intensiv med en läskande syra. Koncentration och kraft, bra frukt och väl inbäddade tanniner. Slutar lite torrt och oförlöst. Kan möjligen behöva lite mer tid, eller kanske ska man ta vinet som det är nu, i stället för att riskera att frukten torkar ut.
1997 Vosne Romanée, 1er Cru Les Beaux Monts. 3510 flaskor producerade av detta vin.

Fyran är igen slankare i en mer klassiskt elegant och finstämd Bourgognestil med bra pinotkänsla och fina vedrökstoner. Inte så olikt vin nr 2, men lite slankare och svalare. Smaken öppnar friskt och rent med en bra intensitet och snygg frukt med bra pinosity. Rent och elegant, men ändå tätt och med bra intensitet. Helt integrerade, mumsigt tuggbara tanniner. Bra längd med pepprighet, viss eldighet och någon beska. Riktigt bra och klassiskt.
1997 Romanée-St-Vivant, Grand Cru. 1756 buteljer gjorda.

Femman har en tät, ännu fruktig doft med jordgubbar, viol, och ännu framträdande kaffetoner från faten. Kryddigt och rätt parfymerat. Frisk, tät, snygg och rödfruktig attack. Bra syra och tät, röd frukt. Läskande och kryddig smak med en hel del, väl inbäddade tanniner. Slutar ännu något bråkig, men med bra längd och en tuggbar, lätt jordig eftersmak, möjligen med en liten metallisk ton.
1997 Richebourg, Grand Cru. 1754 buteljer.

Nästa vin är rejält tätt, skitigt, viltköttigt och ordentligt utvecklat. Det fullkomligt ryker av den där pyrande brasan, pinotcharm och värme, samt en djup frukt som snarare drar åt körsbär än de vanliga jordgubbarna. Även smaken är tät och skitig med en frisk, god syra och ännu med bra frukt, men också en ordentlig utveckling som gett en djurisk köttighet och rök. Ytterst charmig, bred smak med avrundade, finkorniga tanniner som ger en mumsigt tuggbar, lång, vedrökig eftersmak. Välbyggt med bra struktur och frukt. Svårspottat.
1997 Latricière Chambertin, Grand Cru. 1170 buteljer producerade.

Sista ordinarie vinet i provningen är en läckert djurisk pinot med massor av djup och charm. det rökigaste vinet i samlingen. Komplext, köttigt och med ett sanslöst djup. Smaken är läskande frisk och tuggbar. Den är skitig på ett sätt som möjligen bara inte kommer från mogen pinot utan möjligtvis någon orenhet. Lättare korkskada, tro? Det mesta av orenheten vädrar bort och orsakar inget större problem. Vinet är rejält moget, med något torra tanniner som ger ett aningen torrt inslag i den synnerligen långa eftersmaken som är skitigt viltköttig och har bredd och rondör. Åter ett svårspottat vin!
1997 Musigny Grand Cru.

butts

nuits-1966Som extravin (som om det inte räckte med de sju strålande vinerna som ingick i själva provningen!) halas det fram en flaska med ett ordentligt moget innehåll. Det har en bred, köttig och skitig doft med massor av fina röktoner. Kanske tittar en aning nyponsoppa fram. Smaken är frisk och läcker,med samma läckra skitiga toner som i doften. Avrundade, finkorniga tanniner och en lång, mogen eftersmak med kött och knäck. Alldeles utomordentligt charmigt, i alla fall under den första (Jacobsonska) kvarten. sedan tar nyponsoppan tyvärr över allt mer, men kul att få uppleva vinet som det var till att börja mer. Det visade sig vara
1966 Nuits-St-Georges från Leroys necociantdel, Maison Leroy. Fantastiskt att ett kommunvin från vinhandlarverksamheten kan hålla sig uppe så bra efter 50 år! Inhandlat av vännen Bergslars på auktion i Stockholm för några år sedan.

charlemangeInte nog med detta, till maten får vi även prova/avnjuta två flaskor 1997 Corton-Charlemagne, oxå från Leroy. Det har en fet smörig doft med popcorn, hasselnötter och tändsticksplån (=dyra fat). Tätt och tuggbart med bra syra, toner av grillad citron och en rejäl dos av mineraldammighet. Lång, synnerligen intensiv och torrt mineralstinn eftersmak. Som att tugga krita. Helt makalöst bra och tveklöst den bästa Corton-Charlemagne jag har råkat på!

 

Tabellen, där priserna är inköpspriserna år 2000:

  1. 1997 Marimar Torres, Don Miguel Vineyard, Russian River Valley, Sonoma, ?kr, 0-9, 15p
  2. 1997 Nuits-St-Georges, 1er Cru Les Vignerondes, 847 kr, 2-1, 18p
  3. 1997 Vosne Romanée, 1er Cru Les Beaux Monts, 847 kr, 3-0, 16,5p
  4. 1997 Romanée-St-Vivant, Grand Cru, 2024 kr, 1-1, 17,5p
  5. 1997 Richebourg, Grand Cru, 2024 kr, 2-1, 16,5p
  6. 1997 Latricière Chambertin, Grand Cru, 2024 kr, 4-2, 19p
  7. 1997 Musigny Grand Cru, 2196 kr, 3-1, 18p

Tack Per för ännu en oförglömlig provning! Nu ser vi fram emot jubileumsprovningen i december (Bx-86)!

/Anders K

 

Söt kamp i Loire; Moulin Touchais mot andra (#1464)

Moulin Touchais må vara det i Sverige mest kända och provade söta Loirevinet av klass, men det finns ju andra mycket bra producenter också. Vintomas och jag ville prova Moulin Touchais mot andra söta Loireproducenter från samma årgångar och ställde upp fyra par viner, som parvis kom från samma år, och där ett var en Moulin Touchais och det andra från en annan producent (dock inte samma producent i alla årgångar).

Vi valde att prova lite äldre årgångar, då vi visste att Moulin Touchais klarar lång lagring, men inte var helt klara över hur andra producenter klarat av att göra viner med samma lagringspotential. Dock använder man ju samma druvmaterial (100% chenin blanc-druvor), man skördar på ungefär samma sätt och då vi jämnat ut årgångsvariationerna, borde ju resultatet vara jämförbart.

Eftersom vi fastnat för att prova äldre årgångar, var det inte helt lätt att hitta viner från de bästa producenterna, så urvalet blev kanske lite slumpmässigt. Dock hittades en del viner på utländska nätauktioner och hos vinhandlare, så de borde åtminstone ha lagrats på likvärdigt sätt.

unnamed

Första vinet var gyllengult, med stor doft av marsipan, arrak, söt fruktkaka, lite färsk exotisk frukt. En lovande början. Smaken var söt, fyllig, syrlig, med bra balans och mognad och med bra beska. En okänd producent som lyckats göra ett hållbart vin i klass med de bästa. Flera trodde detta var betydligt yngre. 1959 Mouzay Mignot Vouvray Moelleux, köpt för € 46,26 (2014-03), nu 495 kr, 0/0/9, 16p

Andra vinet var brungult, med stor fyllig, mogen doft av gammal byrålåda (chenin blanc-typiskt för mig), arrak och lite kärv/sträv i doftpaletten. Smaken var mycket syrlig, fyllig, med bra sötma, där alkoholen sticker ut något, men på det hela taget med bra balans. En arketypisk Moulin Touchais för mig. 1959 Moulin Touchais, köpt för € 82,10 (2014-03), nu 879 kr, 2/0/9, 16,5p

Tredje vinet var mörkt gyllengult, och jag spårade direkt en korkdefekt (vilket några höll med om medan andra tyckte sig bara känna igen gammal chenin blanc i muggigheten), efterhand kom lite torkad frukt fram bakom den våta pappdoften. Smaken besk, med låg syra, någon sötma och på det hela taget trist som att suga på en furuplanka. För mig (men inte för alla) ett defekt vin och från en okänd producent. Kvällens sämsta. 1983 Chevalier-Lequeux Quarts de Chaume, köpt för € 32,93 (2005-01), nu 593 kr, 0/6/9, 8p

Fjärde vinet var mörkt gyllengult, med ganska stor doft av torkad frukt, söt fruktkaka, lite honungsaktig, något alkoholstick och med mognad. Smaken söt syrlig, fyllig med bra balans och god och lång smak. Här tyckte jag mig känna igen en Moulin Touchais av äldre snitt, dock inte av bästa årgångskvalitet. 1983 Moulin Touchais, köpt för 189 kr (1997-12), nu 378 kr, 0/0/9, 15,5p

unnamed1.jpg

Femte vinet var mörkt gyllengult med stor kraftig sötma i doften, gammal byrålåda, exotisk frukt (mango/ananas), ganska läcker på det hela taget. Smaken mycket söt, mycket syrlig, kanske lite klumpigt söt (om man ska vara kritisk) med en del beska och lite oljigt viskös. En del tyckte doft och smak drog mot Tokajer eller möjligen Sauternes. Någon nämnde Baumard som producent, vilket ju var helt rätt. Mycket bra vin, jag var en hårsmån från att sätta detta som bästa vin. Kvällens vinnare. 1990 Baumard Cuvée Le Paon köpt för 450 kr (2015-04), nu 495 kr, 4/0/9, 16,5p

Sjätte vinet var klart gyllengult med medelstor, i början något sluten doft med ganska kärv karaktär (svartvinbärsblad), men med mycket bra potential. Någon tyckte det doftade bränt gummi, men det hittade inte jag. Smaken mycket syrlig, söt och viskös, bra balans och helt enkelt jättegod. Ett charmigt ungt vin med lång lagringspotential, vilket fick mig att rösta detta som bästa vin. Många provare gissade på en yngre Moulin Touchais av god årgång. 1990 Moulin Touchais, köpt på vingården för 115 kr (2003-07), nu 230 kr, 2/0/9, 17p

Sjunde vinet var mörkt gyllengult, med unken, litet korkad, instängd och ganska oangenäm doft (om är inte lika defekt som trean), så småningom lite doft av gammal byrålåda. Smaken också något instängd, syrlig, besk och med OK sötma, men ganska tråkig, uttorkad och helt enkelt för gammal. 1953 H. Raimbault Bonnezeaux, köpt för € 48,50 (2004-12), nu 873 kr, 0/2/9, 11p

Sista vinet var mycket mörkt brungult, med gammal, nästan oxiderad doft, lite volatilitet, något åt madeirahållet, men också med angenäma toner av choklad, kaffe och arrak. Smaken söt, syrlig, och med viss, inte överdriven, beska, god och med en del alkoholstick. Ganska lång smak och bra kvalitet. 1953 Moulin Touchais köpt för 1199 kr (2014-06), nu 1439 kr, 1/0/9, 15p

untitled.png

Som ni ser ställdes vinerna upp parvis mot varandra, de från samma årgång bredvid varandra, men parvis i slumpmässigt vald årgångsordning. I min bok vann Moulin Touchais varje årgångs-envig, och hos de flesta tog Baumard hem kampen endast om årgång 1990.

Kanske hade resultatet blivit annorlunda om vi valt att prova lite yngre årgångar. Den som lever, får se….

/OW