Kategoriarkiv: Moget

#1640 Bartolo Mascarello vertikal

IMAG9700Bartolo Mascarellos Baroloviner torde inte behöva någon egentligen presentation, eftersom de närmast är kultviner. Bartolos dotter, Maria Teresa, håller pappans traditionella vinmakning högt och tack var ett ambitiöst arbete i vingården får hon en förstklassig frukt att arbeta med. Resultatet är strålande viner, vilka trots sin traditionella prägel är alldeles utmärkta att dricka även som unga. MK bjöd in till en vertikalprovning av hennes viner – ett sällsynt tillfälle man inte ville missa.

Första vinet har en rätt varm och bred doft med någon lätt metallisk ton tillsammans med de klassiska markörerna mint, rosor, körsbär och kött. En del utveckling. Snyggt och elegant intryck.
Smaken är frisk och rätt slank och elegant. Bra syra och markerade, kritiga tanniner. Läskande slut med maffiga tanniner och ännu bra frukt. Kan säkert lagras ett bra tag till.
2009. Ska väl vara ett varmt år, men är fräscht och snyggt.

Nästa vin har florala , nästan parfymerade toner, nästan lite åt syntetgodishållet, men också en bra, ljusröd körsbärsfrukt och en aning kakdeg.
Smaken är frisk och läskande med ett bra, aromatiskt lyft. Läcker frukt. Öppet och inbjudande och med bra intensitet. En hel del snyggt integrerade tanniner samt en lång eftersmak med bra fukt.
2011. Även elvorna är beskyllda för att vara för varma, men ändå kommer de bra i provning efter provning. Det här är riktigt läckert och väldigt gott just nu.

Trean är det klart mörkaste vinet hittills. Doften är varm och fyllig med tät, mogen, mörkröd körsbärsfrukt. En hel del utveckling. Kanske kan även en lättare oxidationston anas i form av en viss trötthet i frukten.
Smaken är frisk och läskande med en nästan söt, mörk mogen frukt. Bra koncentration och rätt avrundade tanniner, inbäddade i den mulliga frukten. Mumsig, sötfruktig eftersmak. Rätt snällt för att vara en Barolo.
2008. Bra, men borde nog ha varit ännu bättre. Kanske en inte helt OK flaska.

Fyran har en bra, tät, rätt mörk röd frukt med bra mognad. Massor av mint och en hel del rosor ger en snygg aromatik. En liten köttig mognadskänsla finns där också.
Smaken är frisk med en bra, mörk, mogen frukt och en aning djur och tobak. God syra och bra, finkorniga, något avrundade tanniner. Lång, intensiv, lite pepprig eftersmak. Läckert. Kan gott lagras några år till.
2011. G Rinaldi Kvällens joker, som dessutom gick och vann hela provningen!

Femman är ljusröd och känns lite stum och sluten men där finns ändå en hel del mint och en snygg ton av apelsinskal. Närmast pinotlik i sin elegans.
Smaken är frisk och rätt slank med ljusröd frukt och inslag av mint och rosor. Markerade torra tanniner som ger en lite bråkig och torr eftersmak. Ändå rätt snyggt byggt.
2012. Det här är vinet som vann den motsvarande provningen av Rinaldis viner som vi hade i höstas. Känns lite stummare i uttrycket idag.

Nr 6 har en Varm och fyllig, klassisk Barolodoft med massor av mint, rosor och en bra, mörkröd körsbärsfrukt. Även en köttig mognadston samt lite av en rostad kaffeton.
Smaken är frisk, tät, bred och utvecklad med kött, rök och tjära. En god syra och läckert avrundade, tuggbara tanniner. En lång, varm och rökig eftersmak med ännu hygglig frukt. Riktigt god, men knappast något att lagra mycket längre.
2004. Kul att få en koll på ytterligare en 04-a. Den här är ett riktigt bra exempel, men känns också rätt färdiglagrat.

Sjunde vinet är rejält mörkt med en lätt grumlig rödorange kant. Påtagligt utvecklat med lite träiga toner, mint, ljus choklad, tjära, kakdeg och kokt kött.
Smaken är mogen men har ett bra syralyft och bra intensitet. Läckert tuggbara tanniner. Lång, mogen eftersmak med torkad frukt. Svårspottat. Visserligen en aning murket, men också strålande läckert.
2003. Vad ska man säga? Jag vacklade mellan att tycka att det var en helt underbar mogen Barolo och att det drog lite väl långt åt det murkna hållet. Till sist röstade jag ändå på det som bäst, men jag kan också förstå de som hade det som sämst.

Till sist ett ungt, frisk vin med en liten metallisk ton, kakdeg, mint och en något medicinal ton.
Frisk, ren, ung, torr smak med sval, ljusröd frukt. Lite slankt, men med bra intensitet i smaken. Torra, kritiga tanniner. Lite torrt och bråkigt slut. Lagras.
2014 Langhe Nebbiolo. Fräscht och snyggt, om än inte riktigt i nivå med resten.

Tabellen:

  1. 2009 Barolo Bartolo Mascarello, 2300 kr, 0-1, 16,5p
  2. 2011 Barolo Bartolo Mascarello, 1900 kr, 5-1, 17p
  3. 2008 Barolo Bartolo Mascarello, 2300 kr, 0-4, 16p
  4. 2001 Barolo Tre Tine Giuseppe Rinaldi, 2000 kr, 6-1, 17,5p
  5. 2012 Barolo Bartolo Mascarello, 1900 kr, 1-1, 16p
  6. 2004 Barolo Bartolo Mascarello, 2300 kr, 0-1, 18p
  7. 2003 Barolo Bartolo Mascarello, 2300 kr, 2-3, 18,5p
  8. 2014 Langhe Nebbiolo Bartolo Mascarello, 480 kr, 15p

Höga priser, som synes, men det är tyvärr så det ser ut när man köper de här vinerna på marknaden. För att få köpa direkt från producenten måste man stå på deras lista. MK anmälde sig till denna och fick veta att han nu är på vänteplats 359 – för att komma in på listan!

Tack MK för ynnesten att få prova dessa fina viner!

/Anders K

#1615 Barolo 2004

2004 är för mig en speciell årgång. Det var nämligen i och med den jag till sist förstod mig på Barolo och Barbaresco. 2007, första gången jag besökte Piemonte, var 2004 den nya , fräscha årgången vi fick prova och med sin omedelbara florala charm och snygga, rena frukt, föll jag pladask. Kärleken till vinerna och hela området Langhe med maten, landskapet och människorna har bestått sedan dess. Sålunda var det med stora förhoppningar jag begav mig till PJ:s provning av Barolo 2004.

Barolo04PJVi börjar med ett vin med en rätt tät mörkröd färg. Doften är rätt stram och har en aning metallisk ton eller kanske av blod, men också en mörkröd frukt, en del mint och mörk choklad och lite kött. Efterhand blir en lite lustig jästton tydlig. Inte direkt charmigt, mer stramt och något krävande.
Smaken är påtagligt frisk, snygg, ren och rätt floral. Klart roligare än doften. Syran är läskande och frukten bra. Tanninerna är fint kritiga och ger ett läckert torrt slut.
2011 Montefico, Produttori di Barbaresco

Tvåan är mer klassiskt ljusröd och har snygg, charmig nebbiolodoft med det mesta på plats: mint, rosor, violer, rök och citrus och en aning eau de cologne.
Smaken börjar läckert knäckig. Sedan kommer den snygga, röda frukten som bärs av en ren syra. Härligt tuggbara tanniner som ger ett något torrt slut, men här finns också massor av charm och elegans. Kvällens mest betagande vin
2011 Barolo Pie Franco, Cappellano

Om de två första vinerna var rätt befriade från fatiga intryck, så har trean desto mer av den varan. Doften är först tung och dov med markerade toner av vanilj och choklad. En bra körsbärsfrukt finns ändå där också, även om vaniljen gör vad den kan för att hålla den i bakgrunden.
Smaken är frisk och tät. Knäckig och lite grov, men med en bra syra. Tanninerna är avrundade, nästan lurviga och eftersmaken är kraftfull och påtagligt lång. Mot slutet av provningen ska det sägas att faten ändå gav med sig lite gran och släppte fram lite mer av nebbiolokänslan, men synd att den inte tilläts titta fram lite mer…
2004 Barolo Rocche del Annunziata, Roberto Voerzio

Även fyran är tät och kraftfull, med en närmast massiv ton av mörka körsbär. en del fat finns även här, men betydligt snyggare än i det förra vinet, så minten och även lite rosor tittar också fram.
Smaken är riktigt tät och kraftfull, men rök, knäck, mint, rosor, mörk choklad och en god syra. Tanninerna är fint integrerade och läckert finkorniga. slutet är påtagligt långt och läckert tuggbart. Synnerligen ambitiöst vin, som nog kan vinna på några år till i källaren.
2004 Barolo Cerequio, Roberto Voerzio

Även femman har en hel del fattoner med rök, choklad och eneträ. En rätt ungdomlig frisk frukt med toner av mint, körsbär, apelsin och ananas.
Smaken är påtagligt frisk och läskande med bra frukt och koncentration. Snyggt inbäddade tanniner och tämligen långt, lite torrt slut. Riktigt bra utan att det riktigt lyfter.
2004 Sorì Ginestra, Conterno Fantino

Sista vinet är påtagligt utvecklat och har en rätt trött, lite oxiderad doft med köttiga toner, en del buljongtärning och lite saltgurka.
Smaken är mycket frisk och utvecklad med en rätt trött frukt. Tanninerna är ändå läckert strukturerade och eftersmaken har ändå någon sorts charm, men man måste gilla ordentligt mogna viner. Troligen har nog inte vinet lagrats helt OK eller så har korken inte varit helt tät. Det borde nog ha varit bättre än så här, särskilt som vinet kommer från Monforte och borde tåla, eller närmast kräva lång lagring.
2004 Barolo Vigna Cappella di S. Stefano, Podere Rocche dei Manzone

Vigna Seré 04PJ Som brukligt under PJ:s provningar blev det även ett extravin, och vilket spännande extravin sedan! Det var ett tämligen sött rödvin från dal Forno Romano, som inte jag hade stött på tidigare. 2004 Vigna Seré, Passito Rosso, Vino dolce.
Vinet kan närmast beskrivas som en lättare version av en vintage port. Inte lika sött och naturligtvis med mindre alkohol, eftersom det här inte är ett uppspritat vin, men den där djupa aromatiska frukten finns där med toner av apelsinskal, lavendel och riktigt mörka körsbär.
Smaken är läckert söt och saftig med en riktigt läcker syra som rensar bort det mesta av sötman. Otroligt läckra tanniner och en läckert frisk eftersmak med en känsla av torkad frukt. Otroligt spännande att få prova detta ovanliga vin! Gjort på samma druvor som dal Forno använder till sina övriga viner, dvs de vanliga amaronedruvorna plus oseleta.

Sammantaget en provning med bra viner, men kanske gav de ändå inte riktigt den där nebbiololyckan man hade hoppats på. Överdrivna förhoppningar? Ja, kanske, men också en fråga om stil och preferenser. PJ deklarerade klart att han gillar fatade viner, men för min del har jag snarare rört mig mot att föredra de rena, sjungande toner som faten har en viss tendens att ta kål på. Men, som sagt, bra viner var det.

Tabellen:

  1. 2011 Montefico, Produttori di Barbaresco, 499 kr 2017, 4-3, 16,5p
  2. 2011 Barolo Pie Franco, Cappellano, 2520 kr 2017, 5-3, 17,5p
  3. 2004 Barolo Rocche del Annunziata, Roberto Voerzio, 1616 kr 2013, 5-5, 15p
  4. 2004 Barolo Cerequio, Roberto Voerzio, 1616 kr, 2013, 6-2, 17p
  5. 2004 Sorì Ginestra, Conterno Fantino, 745 kr 2008, 2-0 16p
  6. 2004 Barolo Vigna Cappella di S. Stefano, Podere Rocche dei Manzone, 1335 kr magnum 2008, 1-11, 15p

2004 Vigna Seré, Passito Rosso, Vino dolce, 1195 kr ½-flaska 2013

/Anders K

#1602 Vintage Port till minne av Roland Eriksson (1957-2018)

”AuZone-medlemmen Roland Eriksson gick bort i maj förra året. I sitt testamente skänkte han en uppsättning Vintage Port att användas för en gratisprovning i AuZone med hälsningar från honom.” Så stod det i den inbjudan som TE skrev till dagens provning. Det var också TE som höll i trådarna under provningen. Vi var 17 provare som infann oss på restaurang Gast torsdagen den 2 maj för att till Rolands minne prova Vintage Port av olika årgångar från 1965 till 2011.

Vin 1. 1965. Guimaraens Reserve

Färgen på detta vin är brungulröd och liknar te. Doften är komplex och rik. Aromer som fikon, romrussin, vaniljkola, brända mandlar, apelsinblom, rökelse och jordgubbssylt nämns av provarna.

Även smaken upplevs som rik och komplex. Det är som en explosion i munnen av smaker som Toblerone, julrussin, gräddkola, mjölkchoklad, fikon, dadlar och någon som varit på finkrog tyckte ”bakad grädde”. En söt och knäckig port med goda tanniner.

Vin 2. 1970. Dow’s Vintage Port

Färgen brunröd med en touch av orange. Doften kraftig och med toner av torkad frukt, plommon i någon sprit, kanske konjak, russinbullar, bränt socker, marsipan och mitt i allt en aning av grillat kött.

Smaken ett fyrverkeri av knäck, russin, bränt socker, plommon, fikon och en aning citrus. Kraftig och komplex med lång, lite het eftersmak.

Kvällens vinnare.

Vin 3. 1970. Nieports Vintage Port

Ett orangebrunt vin med färg som ett starkt nybryggt te. Provarna upplever en palett av dofter, bland annat mjölkchoklad, rönnbärsgelé, torkad frukt, främst fikon, samt gräddig knäck. Någon tycker att doften är något träig och trött och någon annan att det finns en ton av jordkällare.

Smaken är kryddig och söt med lång eftersmak. Här finns smaker som bränt socker, knäck, katrinplommon och citrus.

Vin 4. 1970. Offley Boa Vista Vintage Port

Vinet har brunröd färg med en dragning åt orange. Här finns en doft av fikon, kanderade apelsinskal, russin och valnöt.

Flera provare upplever att vinet har fin, slank smak av pepparkaka, fikon, plommon, och ”ananasbanan”.

Vin 5. 1990. Dow’s Quinta Do Bomfim Vintage Port

Vinet är mörkt brunt till färgen. Doften är druvigare, mer fruktig och lättare med toner av fikon, russin, torkad frukt, knäck, mint och även apelsingodis.

Smaken är inte så generös och upplevs av några som stram och lite återhållen. Här finns dock torkad frukt av olika sorter och kryddor, framförallt kanel.

Vin 6. 1975. Porto Cálem Quinta Da Foz Vintage

Ett brunt vin med dragning åt orange. En något mystisk doft av våt målarfärg och parfymerad tvål. Grönsakstoner av rivna morötter, rå potatis och gröna örter förnimms också. Någon näsa känner en skogsdoft av mossa.

I munnen har vinet smak av bränt socker, hostmedicin och campari. Även här kan man känna en aning av tvål.

Vin nummer 6 är kvällens förlorare.

Vin 7. 1983. Barros Vintage Port

Färgen på detta vin är brunrött med en liten orange nyans. Doften är aningen jordig, lite källaraktig. Annars är den ganska komplex med beståndsdelar som trä, kåda, lösningsmedel, mandel, björnklister, tobak, aprikos och honung.

Smaken är mycket koncentrerad med inslag av druvig frukt, kanel och knäck, men även av barndomens hostmedicin och en viss örtighet.

Vin 8. 1977. Fonseca’s Fines Vintage Port

Även detta vin är brunrött med dragning åt orange. Doften är flerstämmig och drar åt lite olika håll. Här finns toner av gamla målarburkar och lösningsmedel, men också rönnbärsgelé och mogna jordgubbar. Juliga dofter av fikon, russin, julkorv och kryddpeppar finns också.

Smaken är kraftfull och kryddig. Vi känner olika julkryddor, bland annat kanel och får en association till pepparkakor.

Vin 9. 2011. Fonseca Vintage Port

Helt plötsligt ett djupt blåsvartrött vin i det rödbruna fältet. Det ser ut som koncentrerad blåbärsjuice. Även doften påminner om blåbärssaft och är lätt fruktig. Här finns också toner av jord och källare. Någon känner även mynta i doften.

I smaken finns söt frukt, mycket koncentrerad, samt även bra tanniner. Ett ungt vin, skapat med hjälp av modern vinmakning.

Bäst-sämst-listan

  Nr   Bäst   Sämst
  1   3   1
  2   4   0
  3   2   0
  4   0   1
  5   2   2
  6   0   7
  7   4   3
  8   2   2
  9   0   1

Hela listan

Nr Namn Årgång Kommentar
1 Guimaraens Reserve 1965 Skick: mid-shoulder, signs of seepage. Idag är Fonseca Guimaraens husets ”andravin”. Oklart om samma sak gällde Guimaraens Reserve vid denna tid.
2 Dow’s Vintage Port 1970 Skick: high shoulder
3 Nieports Vintage Port 1970 Skick: top shoulder, signs of seepage
4 Offley Boa Vista Vintage Port 1970 Skick: top shoulder/base of neck
5 Dow’s Quinta Do Bomfim Vintage Port 1990 Quinta do Bomfim är Dow’s “andravin”
6 Porto Cálem Quina da Foz Vintage 1975  
7 Barros Vintage Port 1983 Skick: neck
8 Fonseca’s Finest Vintage Port 1977 Skick: top shoulder/base of neck
9 Fonseca Vintage Port 2011  

/AR

#1584 Bordeaux – 1985 Super seconds

Vinvärlden förändras och vi med den. Trender kommer och går och vi förändras med alla viner vi dricker. Men ändå finns alltid klassikerna där bakom och bildar den stabila grund vi står på. I alla fall gäller det mig, som började prova vin i början av 80-talet. Och även om det är givande att göra nya bekantskaper, så känns det också bra att emellanåt återvända till ursprunget och, i bästa fall, finna att klassikerna fortfarande finns där, stilen funkar än och vinerna levererar, även efter flera decennier.

När AM kallade till en provning av Bordeaux 1985, främst de andra-cruer som gick under benämningen ”super seconds”, var det inte svårt att anmäla sig och förhoppningen var förstås att  få uppleva att den klassiska stilen som man älskade under den första tiden av sitt vinprovande fortfarande funkade.

BX-85 glass

Vackert utvecklade viner

Provningen öppnar med ett härligt klassiskt vin, fullmatat med stall, gödsel, blyertspenna och en örtig stjälkighet – precis vad jag hoppats på av de här vinerna!

I munnen friskt och rätt tätt med örter och stall. Ännu en del torra, finkorniga tanniner. Bra intensitet. Lång, lite stjälkig och besk eftersmak, men god och, som sagt, väldigt klassiskt.
1985 Ch Haut-Bailly, Graves

Tvåan har en varmare och rundare karaktär med massor av stall, nästan brettig skitig. Måttligt örtig.

Smaken öppnar friskt och nästan sötfruktigt med en hel del cabbig stjälkighet. God syra och massor av stall. Rätt avrundade tanniner och mogen frukt ger rondör och charm till den långa eftersmaken. Alldeles utmärkt!
1985 Ch Léoville Barton, St Julien

Trean inte bara ser mest utvecklad ut med sin breda orangea kant –  den doftar också ordentligt moget med köttsoppa, varm korv och tobak. Rejält djuriskt också.

Smaken är rejält frisk med en rätt slank munkänsla och en hel del torra tanniner. Saknar stoppning, helt enkelt. Friskt och slankt, men läskande avslutning. I en något brantare utförsbacke är de andra vinerna i kväll.
1985 Ch Léoville Poyferré, St Julien

Mörkast av alla vinerna och även ungdomligast till karaktären är fyran med sin friska, rejält gräsiga doft med toner av grön paprika, asfalt, kaffe, mint och en del stall i bakgrunden. Kraftfullt.

Smaken är tät och kraftfull med en sotig rökighet, en varm, mogen frukt och en hygglig syra. Dovt, jordigt och kraftfullt med en hel del tjocka tanniner. Bråkig och rätt charmlös eftersmak.
1985 Ch Léoville-Las Cases, St Julien

Femman har en rätt mysko grönörtig doft som till och med drar åt grönmögelost (sic!). Påtagligt gräsigt och med toner av fänis eller ankål.

Frisk attack med en viss sötma i frukten. God syra och påtagligt stjälkigt. Rätt avrundade, finkorniga, torra tanniner som ger ett torrt slut med en kul rökighet. Rätt kul, ändå. Håller bra i glaset.
1985 Ch Lynch Bages, Pauillac

Sexan har en tät, dov och djup doft med en god, rökig fatighet och varm, mogen frukt. Bra bredd.

Även smaken är dov, tät, mullig och rökig med hyfsad syra som ger ett visst lyft till den varma, mogna frukten. En hel del tjocka tanniner och en lång, avrundad eftersmak. Mycket bra, men blir aningen tungt och saknar lite sting.
1985 Ch Cos d’Estournel, St Estèphe

De två sista vinerna avviker i stil från de sex första. De är ljusare i färgen och är mer präglade av torkad frukt och utveckling. I sjuan finns också en lite lustig ton av gamla skaldjur samt popcorn och dill.

Smaken är varm och rätt åldrad med en något ettrig syra. Ändå med rondör och en hel del charm i den torkade frukten. Avrundade, torra tanniner. Torr, bred eftersmak med tuggbara tanniner och varm frukt. Åldrat men kul.
1985 Ch Figeac, St Emilion

Sista vinet har mer av stallighet med den söta frukten som drar åt carambole. En del kola, svamp och medicin finns där också.

Smaken är frisk med en tydlig stjälkighet. Slank mitt och lite snål, trött frukt samt torra tanniner. Hygglig längd med stjälkar och katrinplommon i en lustig blandning. Speciellt, men rätt kul ändå.
1985 Ch La Conseillante, Pomerol

En provning med viner som i alla fall uppfyllde mina förväntningar på att få uppleva klassiska bordeauxer. En hel del gräsiga, örtiga toner, som sig bör. Det var en karaktär som jag minns från 85-orna redan när de var unga. De flesta av dem har väl passerat sin utvecklingstopp, men som ET sade, så lutar den utförsbacke de befinner sig i väldigt långsamt. Inget att lagra mycket längre alltså, möjligen som vanligt med undantag för Las Cases, men alltför mycket kommer heller inte att hända på något år till. Tack AM för en kul provning!

Listan:

  1. 1985 Ch Haut-Bailly, Graves, EUR 110, 0-2, 16,5p
  2. 1985 Ch Léoville Barton, St Julien, 1531 kr, 2-0, 17,5p
  3. 1985 Ch Léoville Poyferré, St Julien, EUR 95, 1-2, 14,5p
  4. 1985 Ch Léoville-Las Cases, St Julien, EUR 145, 3-2, 15,5p
  5. 1985 Ch Lynch Bages, Pauillac, 1500 kr, 2-1, 16p
  6. 1985 Ch Cos d’Estournel, St Estèphe, 1800 kr, 3-1, 16,5p
  7. 1985 Ch Figeac, St Emilion, EUR 121, 1-4, 16p
  8. 1985 Ch La Conseillante, Pomerol, EUR 185, 1-1, 14p

De flesta vinerna var inköpta rätt nyligen, med undantag för nr 5 och 6, vilka kom från två medlemmars privata källare. Alkoholhalterna, i den mån de var angivna på etiketterna, låg mellan 12,5 och 13%.

IMAG6496~2-20181219-084256960

Anders K

#1581 2008 Produttori del Barbaresco

Produttori del Barbaresco, världens bästa kooperativ? Ja, så brukar det ofta beskrivas och onekligen torde det inte finns så många andra kooperativ som konsekvent levererar på samma nivå. Markus, kvällens arrangör, framhöll tre faktorer som orsaker till kvalitén.

  • De gör enbart viner på nebbiolo.
  • De betalar odlarna efter kvaliteten på deras druvor (baserat på sockerhalt, färg och fenolisk mognad).
  • Odlarna måste leverera alla sina druvor till kooperativet.

Idag är 54 odlare medlemmar i kooperativet och med tillsammans 110 ha står de för närmare hälften av den odlade ytan (av nebbiolo?) i kommunen Barbaresco. en typisk årsproduktion ligger på en halv miljon flaskor vilka över åren fördelas på 50% Barbaresco, 30% vingårdsarbaresco och 20% Langhe Nebbiolo. Vinifikationen kan enklast beskrivas som traditionell med överpumpning och nedtryckt skalhatt (capello sommerso) samt hyfsat lång macerationstid om 4-5 veckor. Efter vinifikationen i ståltankar får vinet mogna i omkring tre år i stora botti om 25-75 hl. Dessa byts regelbundet ut med ett 20-årsintervall för att hålla dem hela och fräscha.

Bra år buteljerar de 9 olika vingårdar (cru) separat. Första årgången de valde att separera vingårdar var 1967, då de buteljerade fem vingårdar, nämligen Moccagatta, Pajé, Pora, Rabajà och Martinenga. Den senare förekom bara separat den årgången, medan de andra fyra fortfarande hör till de nio, tillsammans med Ovello, Montestefano, Rio Sordo, Asili och Montefico. I kväll ska vi få prova alla dessa nio cruviner från 2008, en årgång som Produttoris dynamiske direktör, Aldo Vacca, håller mycket högt. Han tycker att det är den klart bästa årgången i Barbaresco under det första decenniet på 2000-talet.

PdB glas

Alla vinerna hade klart utvecklade färger som vackert gled från rött i mitten till mer tegelfärgat mot kanten.

Vi inleder med ett vin som har en dov, köttig doft med inslag av mint, röd, sval frukt, rök, tjära och en lite metallisk ton.

Smaken är frisk med sval och slank frukt. Markerade torra tanniner ger ett kritigt intryck emedan frukten inte riktigt räcker till.
2008 Pora

Tvåan har en betydligt djupare rökig doft med röd frukt, en del mint och kakdeg. Frukten känns varmare här

Smaken är frisk med en god, sötaktig röd frukt. Bra syra och tuggbara, kritiga tanniner. Bra bredd och ett rökigt slut med bara en lätt metallton och en hel del charm.
2008 Rio Sordo

Trean har en fint utvecklad, typisk nebbiolodoft med mint, rosor, körsbär och en charmig ton av kakdeg. Där finns också en del mörk choklad och espressokaffe.

Även här får man initialt ett sötfruktigt intryck, men även en bra syra som lyfter smaken. Trots den söta attacken är ändå frukten åt det svalare hållet men koncentrationen och munkänslan är bra. Tanninerna är, som sig bör, tydliga och torrt kritiga. Bra längd på smaken, med rätt torrt slut. Ett karaktärsfullt och rätt tufft vin.
2008 Asili

Fyran är frisk och något slankare med köttiga toner, rök och tjära. En aning trött frukt som antyder att flaskan åldrats lite i förtid.

Smaken öppnar friskt med den där söta, röda frukten igen, men blir sedan köttigt utvecklad med en rätt murken frukt. Bra, tuggbara tanniner och varm, rund eftersmak som ändå är lite rustik och murken. Ett bra vin, men lagringen eller korken har inte varit helt som den ska.
2008 Ovello

Femman har en hel del av de klassiska tonerna av mint och rosor, men tyvärr finns även här en hel del oxiderade, trötta toner – än mer än i fyran.

Smaken öppnar friskt med mogen, söt frukt som tyvärr också har en trött känsla. Bra tanniner och en hel del värma, men slutet blir rätt trött och torrt med bitterhet. Återigen troligen fel på lagringen eller korken.
2008 Muncagota

Sexan är lyckligtvis ren och snygg med eleganta florala toner, nästan åt syrenhållet. Också mint och en lätt metallisk ton. Tätt och bra.

Smaken öppnar med en bra, söt, röd frukt och en bra syra. Elegant, snyggt och läckert med snygga, kritiga tanniner. Lite lätt men snyggt slut med en liten medicinal ton och en lätt, mineralisk sälta i eftersmaken.
2008 Rabajà

Sjunde vinet är en tät, närmast medicinal historia med massor av mint, rosor och hostmedicin och mörk choklad.

Smaken är frisk och tät med en aromatisk, mörkröd, söt frukt och ett riktigt bra syralyft. Finkorniga, torra tanniner som är snyggt inbäddade i den täta frukten. Kraftfullt, aningen grovt slut. Bra kombination av kraft och stil!
2008 Montestefano

Åttan är dov, tät och mustigt köttig med toner av tobak rök och tjära. Varmt, runt och murrigt med en aning köttsoppa.

Smaken är frisk och stram med murrig, torkad frukt. En riktigt bra syra lyfter ändå smaken även om frukten känns lite trött. Förvånandsvärt avrundade, tjocka tanniner. Bråkigt slut med en del beska.
2008 Pajé. Borde ha varit bättre.

Till sist det nionde cru-vinet vilket har en frisk, något sluten doft med en del metalltoner. En inte helt pigg, röd frukt, mint, kola och den klassiska målarlådan som tittar upp.

Smaken öppnar friskt och med en tät, rejält söt frukt. En läskande, god syra. Bra bredd och struktur. Tätt, men också med en hel del charm. En lätt köttighet antyder en viss utveckling, men annars känns vinet som om det inte har öppnat sig än. Eftersmaken är lång och läcker med markerade, tjocka tanniner som tar över. Behöver mer tid.
2008 Montefico

Flaskorna:

PdB butts

Listan med priser nu. Alla viner köpta 2016 från Winefinder utom Rio Sordo som köptes från Töpler 2018:

  1. 2008 Pora, 505 kr, 0-1, 13p
  2. 2008 Rio Sordo, 465 kr, 1-0, 15,5p
  3. 2008 Asili, 532 kr, 1-0, 16p
  4. 2008 Ovello, 443 kr, 0-1, 15p
  5. 2008 Muncagota, 505 kr, 1-7, 14p
  6. 2008 Rabajà, 551 kr, 3-0, 16p
  7. 2008 Montestefano, 455 kr, 4-0, 17,5p
  8. 2008 Pajé, 505 kr, 0-2, 15p
  9. 2008 Montefico, 505 kr 2-1, 17p

Fantastiskt att få prova alla 9 cru-vinerna samtidigt och från samma årgång! Tack Markus!

/Anders K

#1567 Aligoté

En skara nyfikna provare samlades förra torsdagen för att smaka på vad viner av druvan Aligoté kan erbjuda. Det var Tomas Eriksson som förtjänstfullt hade samlat ihop både unga och lite äldre viner från Bourgogne av denna lite förbisedda druvsort. Själv har jag tidigare mest tänkt jag på Kir-drinken av crème de cassis och vitt vin när jag hört någon nämna Aligoté. Men nu fick jag alltså chansen att vidga mina vyer!

IMAG8499

Vin nr 1. Goisot, Bourgogne Aligoté, 2016.
Ljust guldgult med gul frukt, syltade citronskal och lite fat och parfymerad doft. Smaken lite oljig, fet med både syra och lite sötma.
IMAG8501

Vin nr 2. Domaine de Villaine, Bouzeron, 2016.
Färgen ljust guldgul med doft av citrus, gula äpplen, lite metall och något vegetal samt fet smak med hög syra, liten bitterhet, gul/grön frukt och mineral. Lite chablislik.
IMAG8502

Vin nr 3. A. et P. de Villaine, Bouzeron, 2014.
Lätt guldgul färg. Gul, lite boken frukt i doften med lite honung och citrusmarmelad. Lång smak med balanserad syra, mineral och lite bokna äpplen.
IMAG8503

Vin nr 4. A. et P. de Villaine, Bouzeron, 2009.
Guldgul i färg, oxidativ, bokna äpplen, nötig doft av gammal champagne. Beska och bokna gula äpplen samt lite syra och rostade fat i smaken.
IMAG8504

Vin nr 5. Thibault Liger-Belair, Bourgogne Aligoté Clos des Perrières La Combe, 2014.
Färg guldgul, doft fat, gul frukt, kalk och syra, smaken innehöll fat, syra, gul frukt och något kemisk.
IMAG8507

Vin nr 6. Arnaud Ente, Bourgogne Aligoté, 2014.
Ljust guldgula färgtoner. Doften var lite asketisk med krut/flinta, mineral och gul frukt. Smaken torr, lite spritsig, med bra syror och gul frukt.
IMAG8509

Vin nr 7. Domaine Leroy, Bourgogne Aligoté, 2008.
Ljust gul färg, reduktiv doft med gula äpplen, örter och lite ammoniak. I smaken omogna krusbär/äpplen, hög, lite skev syra, kartig beska och kalk/mineral.
IMAG8510

Vin nr 8. Domaine Ponsot, Morey-Saint-Denis Clos des Mont Lulsants Vieilles Vignes (Premier Cru).
Färgen guldgul. Bokna gula äpplen, rostade fat och gammal champagne i doften. Torkade aprikoser, gammal champagne, gula äpplen och rostade fat i smaken med lite brännande eftersmak.
IMAG8519

Sammanfattningsvis bjöd Aligotévinerna på höga syror, gul frukt (plommon/äpplen), lite gröna toner, mineral, bra men försynta fat och lite vaxtoner.
IMAG8522

Övriga Aligoté-producenter som har bra ryckte enligt Tomas: Michel Bouzereau (Mersault), Michel Lafarge (Volnay), Domaine dÁuvenay (Leroys egen domän i Mersault), Sylvain Pataille (Marsannay, har flera vingårds-betecknade Aligoté) samt Alice et Olivier de Moor (Courgis, nära Chablis). Till dessa skall väl tilläggas (enl mig) Coche-Dury som gör en mycket dyr Bourgogne Aligoté. Pris för årgång 14 och 15 någonstans 1200-1500:-.

1. Goisot, Bourgogne Aligoté 2016, 140:- (2018), 1/0/7, 14p
2. Domaine de Villaine, Bouzeron 2016, 180:- (2018), 2/0/7, 13p
3. A. et P. de Villaine, Bouzeron 2014, 180:- (2018), 1/0/7, 14p
4. A. et P. de Villaine, Bouzeron 2009, 130:- (2011), 0/1/7, 15p
5. Thibault Liger-Belair, Bourgogne Aligoté Clos des Perrières La Combe 2014, 200:- (2017), 2/0/7, 16p
6. Arnaud Ente, Bourgogne Aligoté 2014, 399:- (2017), 0/0/7, 15,5p
7. Domaine Leroy, Bourgogne Aligoté 2008, 484:- (2017), 0/5/7, 12,5p
8. Domaine Ponsot, Morey-Saint-Denis Clos des Mont Lulsants Vieilles Vignes (Premier Cru) 2008, 1000:- (2018), 1/1/7, 16,5p
//TB

 

#1552 Crichët Pajé

AK drog ihop den här troligen världsunika provningen på Roagnas Prestigebarbaresco. Ansatsen att få ihop en vertikal av denna otroligt exklusiva “filé”-bit av Barbarescovingården Pajé. Första årgången av vinet lär ha varit 1978 och vingården är endast 0,5 ha. 1982 producerades det 8000 buteljer och år 2000 endast 2000 buteljer. Vinet görs i snitt vartannat år och lite speciellt är att årgång 2002 sägs vara extremt bra. Specifikt för vinet är att det skalmacereras i upp till 3 månader.

IMG_8643

Dagens viner:

1. 2000    Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco

Mörk, rubinröd färg med tydlig gulkant. Mogen, eterisk doft med läcker lite solbakad doft. Bred och rik, bra!

Tannindriven, komplex, lång och fyllig men elegant smak. Mogen, läcker, balanserad, lite blodapelsin och eteriska tanniner.

2. 1996    Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco   

Rubinröd färg med tydlig gulkant. Mogen, lätt oxiderad, komplex doft med lite fat. Aning lakrits och metall, efterhand mandel, smör och lite stall.

Komplex, koncentrerad, tanninstinn smak. Läckra precisa syror och lite robust frukt.

3. 1996    Roncaglie Riserva, Poderi Colla, Barbaresco   

Brunröd färg. Komplex, rosig och mogen doft. Rikedom och läckra köttiga toner, kryddor och mocka/kaffe.

Komplex, kryddig, torr, stram och lång smak med örter och mint. Koncentrerad och tannindominerad.

4. 1996    Rabajá, Giuseppe Cortese, Barbaresco

Mörkröd färg med lite brunt i kanten. Stallig, komplex, lång och rosig doft med bred frukt och lite mandellikör. Moget!

Tanninstinn, fyllig men stram smak med mycket, men lite uttorkad, frukt. Lång och balanserad!

5. 1996    Tignanello, Antinori, Toscana IGT

Mörkröd färg med lite brunt i kanten. Stadig, robust fruktighet och komplex, fruktdriven mognad. Lång lite brödig / sockrig doft med en hel del fat och eteriska toner. Örtigt.

Fruktdriven, fatig och komplex smak med lite råa toner och inslag av metall.

6. 1988    Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco

Ljusröd färg med kraftig tegelton. Stallig, läcker, komplex doft med mycket brett. Sval örtighet med lakrits. Moget!

Fruktsyrlig, superelegant, läcker, rosig frukt men intensiv och lite spetsig syra. Superläckert!!

7. 1982    Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco.

Rödbrun färg med tegelkant. Elegant, läcker, fyllig, mogen och lite örtig doft. Nära OTH men ok.

Aning TCA i smaken, oklart. Torr mogen lite kartig frukt, stumhet, syradrivet.

IMG_8644

Dagens uppställ

  1. 2000, Crichët Pajé,Roagna, Barbaresco, Nebbiolo, 10/17/2012, Bristly, 1 299 kr, 1 949 kr, 0/0/13, 17,5p
  2. 1996, Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco, Nebbiolo, 11/11/2011, Töpler, 835 kr, 1 337 kr,  0/2/13, 16p
  3. 1996, Roncaglie Riserva, Poderi Colla, Barbaresco, Nebbiolo, 11/9/2016, Carosso Walter, Alba, 720 kr, 792 kr, 2 /2/13, 19,5p
  4. 1996, Rabajá, Giuseppe Cortese, Barbaresco, Nebbiolo, 4/21/2017, Privatimport, 1 348 kr, 1 348 kr, 0/2/13, 16p
  5. 1996, Tignanello, Antinori, Toscana IGT, 80 Sangiovese+20 CS, ?, Skönstaxering, 500 kr, 1/3/13, 15,5p
  6. 1988, Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco, Nebbiolo, 11/11/2011, Töpler, 928 kr, 1 485 kr, 8/1/13, 19p
  7. 1982, Crichët Pajé, Roagna, Barbaresco, Nebbiolo, 11/11/2011, Töpler, 1 106 kr, 1 769 kr, 2/3/13, 15p

– Tack för fantastiska viner!

/JT