Tag Archives: Gratisprovning

#1411 Gratisprovning: Olle W 20 år i AuZone

Olle får sägas vara känd som varandes en generös typ, så när han funderade över ett lämplig sätt att högtidlighålla att han varit medlem i AuZone i 20 år var det naturliga för honom att ordna en gratisprovning med ett urval godsaker ur sin välförsedda källare. Intresset visade sig bli stort – 25 provare anmälde sitt intresse – vilket Olle då helt enkelt löste genom att ordna en tvåflaskorsprovning! Om anstormningen berodde på att provningen var gratis eller på förväntningar om vilka viner Olle skulle komma att bjuda på låter jag vara osagt…
Zonen III, vår provningslokal, fylldes alltså av ett större antal förväntansfulla provare och det skulle visa sig att vi inte skulle bli besvikna. Vi startar med en flight om tre vita viner, där det första har en fet, djup och vaxig doft med gul frukt, en varmkorv-rökig ton från en snygg fatbehandling och en liten kryddig, nästan örtig ton i bakgrunden samt en liten tropisk vingummiton. Smaken har en fräsch, frisk syra och är kryddigt och pepprigt med en bra, tuggbar munkänsla. En pepprig, torr, nästan sträv eftersmak med bra längd, en liten beska och snygga rostade ektoner. Gissningarna drar i allmänhet mest år Bordeauxhållet, även om naturligtvis en del också föreslår vit Bourgogne, men kryddigheten visar åt rätt håll.
2003 Domaine de Chevalier blanc. Riktigt bra utan att vara märkt av det varma året, mer än att där fanns de tropiska tonerna av vingummin.

Sedan ett vin som många , inkl. mig, först tycker är korkat, men den känslan avtar med tid i glaset och i stället inser man att det helt enkelt är vinets stil med en högst speciell funkighet. Bakom skitigheten finns också en mogen, sent skördad frukt, vilket så småningom ger en del inslag av punsch, samt en tydligt utvecklade toner. I munnen är det markant frisk och den skitiga tonen som återkommer. Utvecklat, kryddigt och pepprig. Oljigt i munnen och med en syra som för vinet till en lång, något vass eftersmak. Ett synnerligen spännande vin, om man kan fördra funkigheten och syran. När väl poletten faller ned, inser man att det inte finns så många viner att välja på här. Häxmästaren bakom vinet måste vara ärkebiodynamikern Nicolas Joly och det är mycket riktigt hans
1989 Clos de la Coulée de Serrant.

Om förra vinet hade en påtaglig mognad, så är det inget mot vad det tredje vinet uppvisar. Doften av mogen, dov frukt, firne och diesel, åldrad honung och den för riktigt mogen tysk riesling så typiska doften av dill och kräftspad väller ur glaset. Smaken är nästan torr med toner av knäck och en bra syra som rundas av av den knappt kvarvarande sötman. Inte allt för tätt – kan kanske ha varit motsvarande kabinett, men med en bra, munfyllande känsla. Kräftspadet kommer tillbaka i eftersmaken tillsammans med en viss, tuggbar beska. Ett spännande vin, återigen kanske inte för envar. Med viss kännedom om vad Olle har för viner och om hans födelseår, var det inte så svårt att gissa att det rörde sig om en tysk från hans födelseår:
1953 Winkeler Bienengarten, Weingut Jacob Horz. Varken vingården eller producenten finns längre, men det vore kul att veta något om de bägges öden. Någon med insikt eller som kan få fram någon information?

Vita

Så en flight med fem röda, där den första har en något återhåll, floral, lätt grön doft med svartvinbärsaktig frukt. Blir så i glaset så småningom alltmer stjälkig och med inslag av grön paprika. Högra stranden, med ett ansenligt inslag av cabernet franc, kanske? Smaken är frisk, ja närmast syradriven med en rätt slank och lite trött frukt en hel det torra och beska tanniner växer till sig och ger med den markerade syran ett snålt och torrt slutintryck. Bordeaux, gissas allmänt och när vi ser vilket vin det är sprids en viss känsla av igenkännande:
1983 Ch. Leoville-LasCases, dvs. vinet som aldrig riktigt mognar – borde man kanske insett.

Nå, med nästa vin är vi i alla fall genast hemma i Bordeaux med dess klassiskt stalliga, utvecklade doft med gödsel och djupa djuriska toner samt en söt, varm, mogen frukt bakom allt det djuriska. Smaken är härligt tät och utvecklad med knäckiga toner, en bra, tydlig syra , varm frukt och en hel del väl strukturerade, tuggbara tanniner. En lång, stallig eftersmak. Ett stort, mycket välstrukturerat vin, och inte är det annat att vänta av:
1989 Ch. Margeaux

Tredje röda har en tätare och mörkare, mer sötaktig frukt. Snyggt och välgjort med en del chokladiga fattoner och en tydlig mintton som får mig att tänka Nya världencabernet. en kul kombination av knäck, melass och svett gav vinet en kul extra dimension. Smaken är sötfruktig, bred och mullig, men ändå med en hygglig syra. Avrundade, lurviga tanniner och en lång, aningen besk, rund och knäckig eftersmak med läckert tuggbara tanniner. Onekligen en Bordeauxblend från Nya världen: 1997 Magnificat, Napa Valley

Med det fjärde röda känner sig italienälskaren i mig omedelbart hemma. En lite återhållen men snygg, floral och charmig doft med inslag av kakdeg, mint, en aning rosor och en röd, rätt mogen frukt. Smaken öppnar charmigt och inbjudande med en lätt förförisk rosenton och en god syra. Tanninerna är, som sig bör, tydliga och fint kritiga och finkorniga. Läcker, bra, kanske något torr eftersmak. Klassiskt.
2001 Barolo Ravera, Flavio Roddol0

Om förra vinet var lätt förföriskt, så brassar sista vinet på med alla trixen i förförelseboken. En distinkt sexig, sanslöst inbjudande doft som bara en bra, utvecklad pinot kan visa upp. Massor av pyrande vedbrasa och läckert skitiga vilttoner samt en snygg röd frukt bakom allt. En läckert frisk, jordgubbsfruktig smak med en renande, fin syra. charmigt och läckert med vedrök även här. En del finkorniga, något torra tanniner. Lång, läcker, rökig eftersmak med någon beska. Stor Bourgogne! (även om en del provare ville söka sig till antipoden)
2001 Musigny Grand Cru, Jacques Prieur. Årgången 2001 fortsätter att överraska positivt, se t.ex. här: https://auzine.wordpress.com/2015/03/25/1403-gevrey-chambertin-langa-versionen/

Röda I tabellform, med röster på vita resp. röda flighterna för sig, bäst totalt av alla vinerna, samt mina poäng:

  1. 2003 Domaine de Chevalier blanc, 15-3, 4, 16p
  2. 1989 Clos de la Coulée de Serrant, 3-7, 0, 16,5p
  3. 1953 Winkeler Bienengarten, Weingut Jacob Horz, 6-14, 0, 17p
  4. 1983 Ch. Leoville-LasCases, 2-8, 2, 14p
  5. 1989 Ch. Margaux, 8-2, 8, 18p
  6. 1997 Magnificat, Napa Valley, 1-12, 0, 17p
  7. 2001 Barolo Ravera, Flavio Roddolo, 2-2, 1, 17,5p
  8. 2001 Musigny Grand Cru, Jacques Prieur, 13-1, 10, 19p

Tack Olle! /AK

#1375 Gratis är gott

ET hade bjudit in till gratisprovning. Hans fru hade frågat varför i hela fridens namn han gjorde det, varvid ET vid tillfället tycks ha varit svarslös. Den officiella motiveringen lät i vart fall: ”In a neglected corner of my cellar — ni vet hur det är, det dyker upp buteljer som man inte visste fanns kvar…och man vill kanske inte dricka dem på en fredag eller lördag hemma (..men det här är ju övermoget och trist, varför öppnade du denna…?), men samtidigt är etiketterna intressanta och KAN ju leverera en vettigt stor vinupplevelse, sådant har ju hänt…”. Nog är hans fru rätt välbevandrad bland källare, vingårdar och karaffer, men den inofficiella motiveringen kan nog vara en helt annan. Ja, där samlades vi en vacker sommarkväll, med en lite diffus oroskänsla inför vad som skulle serveras.

Mot den bakgrunden fick matchen börja. Först ut var ett vitt vin, som doftade av grape, honung, ananas och vitpeppar med massor av citrus i smaken som så småningom omvandlades till ett bredare vin. Friskt och gott. Visst var det en grüner veltliner.
2004 FX Pichler Durnsteiner Kellerberg Smaragd, Wachau, Österrike

Nästa vin var rött, eller mer sanningsenligt hade färg som Coca-cola. Här doftade det sötlakrits, ceder, mocca, katrinplommon, russin och melass. I munnen en lite ogin syra. OTH, men inte dött. Det blev ändå kvällens förlorare.
2003 Meyer Näkel, Dernauer Pfarwingelt, Spätburgunder Auslese Trocken, Ahr, Tyskland

Trean var djupt röd, med gul kant. Nosen mötte med massor av Bordeauxtoner; ceder, tobak, lite stall, mörka plommon, örter och kanske lite paprika. I munnen kändes ålderstoner men de var eleganta. Kvällens vinnare enligt gratisprovarna.
1988 Chateau La Lagune, Haut Medoc, Bordeaux, Frankrike

Det fjärde vinet var min vinnare. Inte till följd av den brunröda färgen men doften av svartpeppar, blod, tall, kött, korint, tobak och tryffel som sedan följdes av en mycket harmonisk och elegant smak. Visst fanns där ålderstoner, men allt höll ihop väldigt väl. Jag upplevde det inte så tunt och syradominerat som jag gjort om jag sett etiketten i förväg.
1995 Jamet, Cote Rotie, Rhone, Frankrike

Det femte vinet såg äldre ut, brunrött med gul kant. Här gick jag lite vilse. Jag kände återigen peppar, kött, tobak och vilt men också rök, flinta eller mineralitet, och så en antydan till lite mint. Påtagligt torr i munnen, men fin balans och rätt elegant. Inte klickade det pinot hos mig, vilket det borde…
1996 Nuit St Georges Clos de Pouret, Henri Gouges, Borgougne, Frankrike

Det sjätte vinet ledde oss in på ett helt annat spår. Färgen har jag skrivit som blårödbrun, vilket ju tycks omöjligt. På näsan mötte först massiv pepparkaka som så småningom också blev till svartvinbärsnickel. Det här var bondskt och ballt. I munnen avgjort grövre i stilen än förra vinet men ändå saftig, kärv och sval. Tankarna gick till Sydfrankrike, men fler än jag blev överraskade här. Så även ET. Någon gång kommer de dela upp appellationen för att visa vilken kvalitet rätt lägen kan prestera även dåliga år.
2002 Saint Joseph, JL Chave, Rhone, Frankrike

På den sjunde dagen vilade Gud enligt skapelseberättelsen. Det vet jag inte riktigt om vi gjorde med det sjunde vinet, men vi fick i vart fall rikligt med variation. Här var det ett mörkt vinrött vin som doftade hallonkola galore, svart vinbär och vanilj. I munnen lite sött anslag och med ektoner.
2005 Boekenhoutskloof Syrah, Coastal Region, Sydafrika

En titt på det sista vinet fick några provare att befara ett sant naturvin så orange var det i färgen. Nog kom det från naturen, men inte så som de trodde. I det sista glaset hade vi fått ett sött vin som doftade mandarin, honung, dadlar, hjortron och citrusskal och så småningom också en hel del saffran. Syran fanns där men hade lyft vinet ett snäpp om den varit lite mer markerad. Ändå en härlig avslutning på en väl varierad flight.
1997 Chateau Latour Blanc, Sauternes, Bordeaux, Frankrike

Ja, varför håller man en gratisprovning? För att bjuda sina vinvänner på en trevlig kväll med bra viner lite överallt-ifrån tror jag. Tack ET för en intressant och kul kväll!

Gratis

  1. 2004 FX Pichler Durnsteiner Kellerberg Smaragd, Wachau, Österrike, 1/1
  2. 2003 Meyer Näkel, Dernauer Pfarwingelt, Spätburgunder Auslese Trocken, Ahr, Tyskland, 0/9
  3. 1988 Chateau La Lagune, Haut Medoc, Bordeaux, Frankrike, 4/0
  4. 1995 Jamet, Cote Rotie, Rhone, Frankrike, 1/1
  5. 1996 Nuit St Georges Clos de Pouret, Henri Gouges, Bourgogne, Frankrike, 2/0
  6. 2002 Saint Joseph, JL Chave, Rhone, Frankrike, 1/0
  7. 2005 Boekenhoutskloof Syrah, Coastal Region, Sydafrika, 1/1
  8. 1997 Chateau Latour Blanc, Sauternes, Bordeaux, Frankrike, 2/0

LT