Olle får sägas vara känd som varandes en generös typ, så när han funderade över ett lämplig sätt att högtidlighålla att han varit medlem i AuZone i 20 år var det naturliga för honom att ordna en gratisprovning med ett urval godsaker ur sin välförsedda källare. Intresset visade sig bli stort – 25 provare anmälde sitt intresse – vilket Olle då helt enkelt löste genom att ordna en tvåflaskorsprovning! Om anstormningen berodde på att provningen var gratis eller på förväntningar om vilka viner Olle skulle komma att bjuda på låter jag vara osagt…
Zonen III, vår provningslokal, fylldes alltså av ett större antal förväntansfulla provare och det skulle visa sig att vi inte skulle bli besvikna. Vi startar med en flight om tre vita viner, där det första har en fet, djup och vaxig doft med gul frukt, en varmkorv-rökig ton från en snygg fatbehandling och en liten kryddig, nästan örtig ton i bakgrunden samt en liten tropisk vingummiton. Smaken har en fräsch, frisk syra och är kryddigt och pepprigt med en bra, tuggbar munkänsla. En pepprig, torr, nästan sträv eftersmak med bra längd, en liten beska och snygga rostade ektoner. Gissningarna drar i allmänhet mest år Bordeauxhållet, även om naturligtvis en del också föreslår vit Bourgogne, men kryddigheten visar åt rätt håll.
2003 Domaine de Chevalier blanc. Riktigt bra utan att vara märkt av det varma året, mer än att där fanns de tropiska tonerna av vingummin.
Sedan ett vin som många , inkl. mig, först tycker är korkat, men den känslan avtar med tid i glaset och i stället inser man att det helt enkelt är vinets stil med en högst speciell funkighet. Bakom skitigheten finns också en mogen, sent skördad frukt, vilket så småningom ger en del inslag av punsch, samt en tydligt utvecklade toner. I munnen är det markant frisk och den skitiga tonen som återkommer. Utvecklat, kryddigt och pepprig. Oljigt i munnen och med en syra som för vinet till en lång, något vass eftersmak. Ett synnerligen spännande vin, om man kan fördra funkigheten och syran. När väl poletten faller ned, inser man att det inte finns så många viner att välja på här. Häxmästaren bakom vinet måste vara ärkebiodynamikern Nicolas Joly och det är mycket riktigt hans
1989 Clos de la Coulée de Serrant.
Om förra vinet hade en påtaglig mognad, så är det inget mot vad det tredje vinet uppvisar. Doften av mogen, dov frukt, firne och diesel, åldrad honung och den för riktigt mogen tysk riesling så typiska doften av dill och kräftspad väller ur glaset. Smaken är nästan torr med toner av knäck och en bra syra som rundas av av den knappt kvarvarande sötman. Inte allt för tätt – kan kanske ha varit motsvarande kabinett, men med en bra, munfyllande känsla. Kräftspadet kommer tillbaka i eftersmaken tillsammans med en viss, tuggbar beska. Ett spännande vin, återigen kanske inte för envar. Med viss kännedom om vad Olle har för viner och om hans födelseår, var det inte så svårt att gissa att det rörde sig om en tysk från hans födelseår:
1953 Winkeler Bienengarten, Weingut Jacob Horz. Varken vingården eller producenten finns längre, men det vore kul att veta något om de bägges öden. Någon med insikt eller som kan få fram någon information?
Så en flight med fem röda, där den första har en något återhåll, floral, lätt grön doft med svartvinbärsaktig frukt. Blir så i glaset så småningom alltmer stjälkig och med inslag av grön paprika. Högra stranden, med ett ansenligt inslag av cabernet franc, kanske? Smaken är frisk, ja närmast syradriven med en rätt slank och lite trött frukt en hel det torra och beska tanniner växer till sig och ger med den markerade syran ett snålt och torrt slutintryck. Bordeaux, gissas allmänt och när vi ser vilket vin det är sprids en viss känsla av igenkännande:
1983 Ch. Leoville-LasCases, dvs. vinet som aldrig riktigt mognar – borde man kanske insett.
Nå, med nästa vin är vi i alla fall genast hemma i Bordeaux med dess klassiskt stalliga, utvecklade doft med gödsel och djupa djuriska toner samt en söt, varm, mogen frukt bakom allt det djuriska. Smaken är härligt tät och utvecklad med knäckiga toner, en bra, tydlig syra , varm frukt och en hel del väl strukturerade, tuggbara tanniner. En lång, stallig eftersmak. Ett stort, mycket välstrukturerat vin, och inte är det annat att vänta av:
1989 Ch. Margeaux
Tredje röda har en tätare och mörkare, mer sötaktig frukt. Snyggt och välgjort med en del chokladiga fattoner och en tydlig mintton som får mig att tänka Nya världencabernet. en kul kombination av knäck, melass och svett gav vinet en kul extra dimension. Smaken är sötfruktig, bred och mullig, men ändå med en hygglig syra. Avrundade, lurviga tanniner och en lång, aningen besk, rund och knäckig eftersmak med läckert tuggbara tanniner. Onekligen en Bordeauxblend från Nya världen: 1997 Magnificat, Napa Valley
Med det fjärde röda känner sig italienälskaren i mig omedelbart hemma. En lite återhållen men snygg, floral och charmig doft med inslag av kakdeg, mint, en aning rosor och en röd, rätt mogen frukt. Smaken öppnar charmigt och inbjudande med en lätt förförisk rosenton och en god syra. Tanninerna är, som sig bör, tydliga och fint kritiga och finkorniga. Läcker, bra, kanske något torr eftersmak. Klassiskt.
2001 Barolo Ravera, Flavio Roddol0
Om förra vinet var lätt förföriskt, så brassar sista vinet på med alla trixen i förförelseboken. En distinkt sexig, sanslöst inbjudande doft som bara en bra, utvecklad pinot kan visa upp. Massor av pyrande vedbrasa och läckert skitiga vilttoner samt en snygg röd frukt bakom allt. En läckert frisk, jordgubbsfruktig smak med en renande, fin syra. charmigt och läckert med vedrök även här. En del finkorniga, något torra tanniner. Lång, läcker, rökig eftersmak med någon beska. Stor Bourgogne! (även om en del provare ville söka sig till antipoden)
2001 Musigny Grand Cru, Jacques Prieur. Årgången 2001 fortsätter att överraska positivt, se t.ex. här: https://auzine.wordpress.com/2015/03/25/1403-gevrey-chambertin-langa-versionen/
I tabellform, med röster på vita resp. röda flighterna för sig, bäst totalt av alla vinerna, samt mina poäng:
- 2003 Domaine de Chevalier blanc, 15-3, 4, 16p
- 1989 Clos de la Coulée de Serrant, 3-7, 0, 16,5p
- 1953 Winkeler Bienengarten, Weingut Jacob Horz, 6-14, 0, 17p
- 1983 Ch. Leoville-LasCases, 2-8, 2, 14p
- 1989 Ch. Margaux, 8-2, 8, 18p
- 1997 Magnificat, Napa Valley, 1-12, 0, 17p
- 2001 Barolo Ravera, Flavio Roddolo, 2-2, 1, 17,5p
- 2001 Musigny Grand Cru, Jacques Prieur, 13-1, 10, 19p
Tack Olle! /AK
AuZine 