Tag Archives: moget

#1456 Fine Old Madeira

Fine Old Madeira

IMAG0189

Det var med förväntan om något alldeles speciellt som jag och 12 andra AuZonare infann oss i ”klubblokalen” i torsdags. Bergs Lars Hansson hade bjudit in oss att prova en del ur hans Madeiravärld av riktigt gamla flaskor. Själv har jag en mycket begränsad erfarenhet av dessa viner och var därför beredd på att bli ordentligt överraskad.

Väl på plats möttes vi av ovanstående syn och en lätt doft av mandelmassa, russin och lite lösningsmedel som hunnit sprida sig i lokalen. Vinerna hade öppnats för ca 1 vecka sedan berättade Bergs Lars (BL) och menade att det krävs för att ge dessa viner chansen att ”vakna upp”. Som han själv sade: ” Gammal madeira skall dekanteras i god tid före konsumtion för att vinerna ska öppna upp sig och, i förekommande fall, för att off odours ska ge med sig. Vid min madeiraprovning för stockholmssektionen av Munskänkarna hösten 2014 skedde dubbeldekantering exakt en vecka i förväg”.

BergslarsSom inledning på provningen berättade BL om hur hans intresse för dessa drycker vaknade på allvar när han en höstdag på 80-talet äntligen fick inmundiga en ”riktig” flaska Madeira (Blandy Malmsey Solera 1863, buteljerad någon gång på 1950-talet). Citat: ”Den utdragna njutning som denna butelj under någon månads försiktigt smuttande skänkte mig var obeskrivlig, en slösande rikedom av nyanser som ord ej kan ge rättvisa”. Efter detta var han fast och det var alltså delar av det som BL under de följande 30 åren lyckats komma över som vi nu fick förmånen att prova.

 

 

1Vin nr 1. Duke of Sussex, Sercial, buteljerad senast 1945. Ljust mahognybrun med doft av mandelmassa, svamp, kanderad citrus och fat. Smaken söt, simmig, något bitter men förvånansvärt fräsch och lång eftersmak.

 

 

 

 

2Vin nr 2. Berry Brothers & Rudd Dry Sercial of High Quality, buteljerad 60-70-talet. Ljust mahognybrun med kruttorr, oxiderad fino-doft med låg alkohol, kort och lite stum smak av melass och furuplanka och bitter eftersmak. Som BL själv sade: ”ett exempel på att inte all gammal madeira är perfekt”.

 

 

 

3Vin nr 3. Rutherford&Miles ”Rainwater” Madeira, buteljerad under mellankrigstiden. Mahognybrun med doft av gammal porter, banan, russin och skumbanan, söt och simmig alkohol i smaken.

 

 

 

 

4Vin nr 4. Unidentified Boal, tappad på butelj (av Moseltyp!) förmodligen under andra världskriget och avsedd för eget bruk av en cuvée med druvor från förra seklets första årtionden. Här börjar det hända saker och kvalitén stegras dramatiskt! Mellanljus mahognyfärg och sötmandel, klister, kokos, frukt och dyr cognac i doft samt dämpad sötma med mycket ek och kokos i smaken.

 

 

 

5Vin nr 5. Select Reserve Madeira, buteljerad på 1920-talet av Sandemans och ingående druvor från förra sekelskiftet. Mörk mahogny i färg och balanserad doft med mild komplex kakao och dadlar samt söt smak med torkad frukt och lite uttorkade fat och lösningsmedel.

 

 

 

6Vin nr 6. Luis Gomes da Conçeicao Lda Superior Old Verdelho 1900, en 115 år gammal single vintage av druvan verdelho. Mörk mahogny och intensiv doft av torkad frukt, mandelmassa och kompakt, extraktrik smak med hög syra och mullrande eftersmak. Strålande vin!

 

 

 

7Vin nr 7. Unidentified Blandy Brothers Madeira, med till visshet gränsande sannolikhet en ”dated solera”. Alltså ett vin som ”startade” som en vintage för att efter en betydande tid omvandlas till en cuvée vilken toppades upp med yngre vin av motsvarande druva och kvalitet. En möjlig nyckel till gåtans lösning kan vara att svagt svagt synes ordet ”Reserv(e) …”, vilket antyder att det kan vara fråga om Blandy Brothers Madeira Old Reserve Solera 1850? Mellanmörk mahogny i färgen och vedbrasa, popcorn, linolja samt torkad frukt och citrus i doften. Bred smak med elegant längd, syra och sötma samt vedrök och torr kakao i eftersmaken. Även detta är ett stort vin!

8Vin nr 8. Leacock Madeira, ”AG Pacheco Bottled 1927”, vinets ålder är okänd, såsom fallet är med ett flertal andra legendariska madeiror, men kan ha sitt ursprung i tidigt 1800-tal (eller ”artonhundrafrusitfast” som BL själv beskrev denna avlägsna tid). Även detta mellanmörkt mahogny i färg med doft av träolja, grov sprit, lösningsmedel och lite lakrits. Smaken mycket spritig med cognacsfat, lite oxiderad och simmigt söt.
 

 

Sammanfattningsvis en fantastisk provning med historia och en provningsledare med hjärta och stor inlevelse! Tack Bergs Lars!Glas

 

  1. Duke of Sussex, Sercial, 1/0/14, 15,5p
  2. Berry Brothers & Rudd Dry Sercial of High Quality, 0/10/14, 12p
  3. Rutherford&Miles ”Rainwater” Madeira, 0/1/14, 13,5p
  4. Unidentified Boal, 1/0/14, 17,5p
  5. Select Reserve Madeira, 0/0/14, 14p
  6. Luis Gomes da Conçeicao Lda Superior Old Verdelho 1900, 7/0/14, 17p
  7. Unidentified Blandy Brothers Madeira, 5/0/14, 16,5p
  8. Leacock Madeira, ”AG Pacheco Bottled 1927”, 0/3/14, 15p

 

//TB

#1361 Mogen högklassig tysk riesling

Så här ser en 1929 Liebfraumilch ut

Så här ser en 1929 Liebfraumilch ut

Vin är onekligen en speciell produkt. Förmågan att kunna intas även när det har blivit rejält gammalt, skiljer ut vin från de flesta andra livsmedel, vilka normalt både smakar bättre och har en högre kvalitet ju yngre de är. Viner, däremot, behöver ofta åtminstone några år innan de riktigt kommer till sin rätt och visar upp sin fulla potential. Visst görs de flesta viner för att drickas kort efter de fyllts i den förpackning de säljs i och majoriteten av de viner som säljs lär ju också drickas inom någon dag efter inköp, vilket säkert är lika bra det. Det urval viner som vi passionerade vinprovare ägnar oss åt, mår däremot oftast bra, eller snarare kräver, en kortare eller längre tid i flaska (nej, någon annan förpackning finns knappast ännu som lämpar sig för utsträckt lagring) för att vara riktigt bra. Därav uppstår den för en vinälskare ständiga frågan om när man ska öppna sin flaska. Helst vill man ju kunna njuta av den då den är som allra mest njutbar, charmig, avrundad och komplex. Tyvärr tenderar allt som oftast den där speciella flaskan kunna bli liggande lite för länge i källaren, i väntan både på den rätta tidpunkten och det rätta sällskapet – man vill ju gärna dela njutningen med lämpliga likasinnade. Tur då att man kan lita på att vännerna i AuZone gärna ställer upp och hjälper en ur den besvärliga situationen, även om en del av vinerna skulle behöva utrustas med varningsflagg.

Det är ju alltid ett vågspel att öppna gamla viner, men vad som kommer att bjudas vet man inte förrän korken dragits och vinet hällts i glaset. Ibland kan även viner som man rimligen skulle gissa helt enkelt måste vara långt bortom räddning överraska och visa sig vara inte bara ”intressanta” och ”fullt drickbara”, utan till och med riktigt njutbara. Inför kvällens provning av gamla tyska viner lockade Bergs Lars med en flaska Liebfraumilch av den häpnadsväckande årgången 1929! Spontant skulle man ju bli väldigt skeptisk till en sådan åldring av ett vin som idag varken har någon kvalitetsstämpel eller rykte om sig att vara lagringsdugligt. Dock är det ju så att dagens Leibfraumilch inte har mycket gemensamt med det vin vars berömmelse från 1800- och 1900-talen idag vattnats ur och reducerats till ett föga spännande varumärkesvin. Namnet kommer från den högt aktade vingården som ligger i anslutning till klosterkyrkan Liebfrauenkirche i Worms och som idag heter Wormser Liebfrauenstift-Kirchenstück. En gång, kanske fortfarande 1929, torde vinet huvudsakligen ha varit gjort på riesling, till skillnad från dagens vin som till minst 70% ska göras på druvsorterna Müller-Thurgau, riesling, kerner och silvaner och där Müller-Thurgau torde dominera blandningen.

Liebfraumilch2Provningen öppnar med kvällens dragplåster Liebfraumilch Spätlese Vintage (sic!) 1929, Werger & Cie som serveras öppet och visar sig ha en vacker färg av ljus bärnsten och en grönskimrande kant. Doften är ordentligt åldrad, naturligtvis, men ändå snygg, kryddig och med en fin honungston samt en inte alltför påtagligt dillton. Smaken är frisk, närmast läskande med strålande ren och fin syra samt en aning sötma och en oljig honungston. Den växer i munnen och blir intensiv, nästan ettrig. En druvskalsaktig beska tar lite överhanden i den nästan helt torra eftersmaken som även innehåller en liten fisklik ton. Ett synnerligen fascinerande vin och fullständigt njutbart ännu vid 85 års ålder.

 

 

 

Vi fortsätter med en flight med sex moselviner, vilka för ovanlighets skull för AuZone serveras halvblint, dvs vinerna är kända, men inte ordningen.

Först ut ett medeldjupt, orangegult vin  med en dov, utvecklad petroleumstinn doft som är rätt frän och aningen oren. Där finns också champignoner, nötter och en lustig kombination av gamla äpplen och en grön, nästan kartig ton samt en knäckig ton som av en nygräddad sockerkaka, just uttagen ur ugnen.

Smaken är markerat frisk,  med en aning sötma, kryddig, slank och med ett uttorkat intryck.

Facit: 1970 Bernkasteler Doktor hochfeinste Auslese, Freiherr von Schorlemer. Ingen producent jag har hört talas om, finns de längre?

Nästa vin har en tung doft av mogna persikor, honung, mandel och lite rök. En dov och rätt stum doft.

Smaken öppnar rätt sött, men där finns också en bra syra som ger balans och fräschör. En oljighet i munnen ger ändå ett rätt tungt intryck och vinet slutar rätt honungssött, oljigt och med en del beska. Något klumpigt, men ändå lever det på sin fräschör.

1969 Wehlener Abtei hochfeinste Auslese, Klosterhofgut Wehlen.

Så ett vin med ett betydligt yngre uttryck. Doften är kryddig, nästan druvig (i alla fall i kontrast till de mer åldrade vinerna) med inslag av rosor, rosmarin, päron, banan, ananas, fotogen, lagerblad, varmkorv och, som Bergs Lars uttryckte det: fänis och ankål. Mycket att finna i den doften, således.

Smaken är söt med en frisk och bra, balanserande syra. Friskt, kryddigt och citrusaktigt, utan övermogen frukt. Slutar friskt och fräscht med en tuggbar syra och en bra syra-sötmabalans.

1983 Berncastler Doctor Auslese, Lauerburg

Nästa vin är också fräscht och kryddigt med citrus och här ännu mer av anis (fänis? 🙂 ). Halvsöt smak med en läcker, frisk syra. Klassisk skiffer- och petroleumton. Väldigt klassiskt rieslingkänsla med honung och petroleum.  Slutar lite slankt, men med en bra, lång, tuggbar smak.

1983 Bernkasteler Badstube Auslese, Dr. Pauly-Bergweiler.

Nästa vin har en tät doft av mogen frukt , petroleum, skiffer och honung, samt en lite stickande doft av tändsticksplån. En frisk, rätt torr, måttligt fyllig smak med en markerad, närmast påträngande syra. Vinet saknar både kropp och substans för att stå emot den fräsande syran och kvar i eftersmaken blir bara ett rangligt syraskelett. Har tyvärr inte åldrats med behag. Torde redan i sin ungdom ha varit påtagligt syradominerat.

1986 Berncasteler Doctor kabinett, Wwe Dr. Thanish. (Jodå, onekligen från den berömda syraårgången!)

Sista viner i denna flight har en markant mörkt orangebrun färg, vilket enligt EH är karakteristiskt för deras årgång, en iakttagelse som visar sig vara helt korrekt. Där finns dessutom en rödaktig färgton som får mig att tänka på ett väl åldrat rosévin. Doften är tät och dov, med övermogen, torkad frukt och ett försvarligt inslag av etylacetat, liksom även dill, honung, syren, bivax och gamla strumpor. Smaken är söt, oljig och tätt maffig med mogen, knäckig frukt och en måttlig syra. Eftersmaken är lång, växande intensiv med pepprighet, lite brända och beska inslag. Mumsigt, men lite tungt.

1976 Brauneberger Juffer Sonnenuhr Beerenauslese. Freiherr von Schorlemer.

Så till sist en flight med tre viner som borde vara lite sötare och mer sent skördade. Kanske borde det förra vinet lämpligen ha varit med i den här flighten. Två av dem uppvisar den där för en viss årgång så typiska mörka bärnstensfärgen.

Det första vinet hör dock inte till de bärnstensfärgade sannolika 76-orna utan har en härligt gyllene färg med en fin lyster. Doften är tät och botrytispräglad med rökighet, saffran och bivax. Tyngd och klass, nästan Sauterneslikt. Smaken är också distinkt rökig och med massor av bivax. Dov, söt, oljig och tjock, med hyfsad syra. Lång, tät rökig, Sauterneslik eftersmak med lite beska. Läckert vin, men också ett vin som delar provarna med sex bäst- och sju sämströster.

1970 Hattenheimer Nussbrunnen ”Cabinet”, Freiherr Langwerth von Simmern.

Nästa vin har åter den där färgen av ett övermoget rosévin, samt dessutom en grönskimrande kant. Doften är tät och rätt frän, med en känsla av fernissa och gammal byrålåda. Där finns även nötter, smörjolja, mynta och saffran. Smaken är halvsöt och friskt syrlig. Bränd, besk och charmlös. Syran tar över i eftersmaken och ger ett rått intryck. Dock tycker andra provare bättre om vinet – fem stycken har vinet som bäst.

1976 Deidesheimer Hofstück Auslese, Riechsrat von Buhl.

Till sist ett av de bärnstensfärgade vinerna som har en bränd, träig doft med inslag av rostade nötter, smörjolja, apelsinskal och morot(!). Halvsöt smak  som balanseras bra av en mumsig syra. tätt med mogen, bränd frukt. En beska växer till i eftersmaken och slutintrycket blir lite tungt och träigt. Ändå ett fullödigt vin med en bra balans.

1976 Schloss Johannisberg Rosalack Auslese.

Som extranummer får vi även avnjuta det vin som medtagits som reserv, för det fall att något av de ordinarie vinerna skulle visat sig vara helt odrickbart. Det doftar av tät, bra, mogen frukt. Sött och dovt med en kryddig päronton. Halvsött, fräscht med en pigg, bra syra. Även slutet är piggt, kryddigt och tuggbart. Ett läckert vin och rena ungdomen i sammanhanget.

1997 Graacher Domprobst Riesling Auslese, Weingut Max Fred. Richter.

Vi tackar Bergs Lars för privilegiet att få uppleva dessa mogna rieslingviner och om du skulle ha fortsatta problem med viner som får ligga för länge i din källare, så vet du att vi ställer upp igen!

Sammanfattningsvis:

  1. Liebfraumilch Spätlese Vintage 1929, Werger & Cie
  2. 1970 Bernkasteler Doktor hochfeinste Auslese, Freiherr von Schorlemer, 0-3, 13p
  3. 1969 Wehlener Abtei hochfeinste Auslese, Klosterhofgut Wehlen, 5-1, 16p
  4. 1983 Berncastler Doctor Auslese, Lauerburg, 1-2, 16p
  5. 1983 Bernkasteler Badstube Auslese, Dr. Pauly-Bergweiler, 1-2 17p
  6. 1986 Berncasteler Doctor kabinett, Wwe Dr. Thanish, 0-6, 11p
  7. 1976 Brauneberger Juffer Sonnenuhr Beerenauslese. Freiherr von Schorlemer, 3-1, 15.5p
  8. 1970 Hattenheimer Nussbrunnen ”Cabinet”, Freiherr Langwerth von Simmern, 6-7, 17p
  9. 1976 Deidesheimer Hofstück Auslese, Riechsrat von Buhl, 5-2, 13p
  10. 1976 Schloss Johannisberg Rosalack Auslese, 2-4, 15p
  11. 1997 Graacher Domprobst Riesling Auslese, Weingut Max Fred. Richter

Vinerna nr 1 och 11 deltog inte i omröstningen.

Liebfraumilch3

 

 

 

 

 

 

 

/AK

#1350 Bra röda 80-talister

Moget

Vackra, mogna viner

Provningsåret 2014 började för AuZones del med den traditionella provningen Goda viner. En bra start på ett provningsår som sedvanligt säkert blir fyllt med goda viner. Provning nr 2, med det angivna temat Bra röda 80-talister, gjorde ingen besviken och den fortsatte så väl på den väg som anvisats av den första provningen, att temat lika väl hade kunnat varit Godare viner. Likaså kan det sägas ha varit provningen av De godaste vinerna, i alla fall hittills. Återstår att se om någon provning, när året så småningom summeras, kommer att förtjäna benämningen Ännu godare viner.

Provningen hölls av AÖ och var en uppföljning av den provning (#1060) han höll med samma tema för sex år sedan. En återblick på mina provningsnoter från det tillfället gav mig själ att a höga förhoppningar på denna provning, något som alltså uppfylldes med råge.

Näsan ned i första vinet och första intrycket är klockrent: en bra Bordeaux med mycket stall och tydlig cabernetkaraktär. Vid ett närmare studium uppträder dock en rätt söt frukt, vaniljiga fat och en tydlig mintton, varvid tankarna snarare drar åt ett varmare håll, på andra sidan Atlanten, närmare bestämt i Kalifornien. En liten lätt dillton osar också runt i bakgrunden.
Smaken är påtagligt frisk och läskande med en markerad syra. Den är inte direkt mullig, utan snarare snygg, slank och elegant, men med bra intensitet. Tanninerna är finkorniga och helt avrundade, men de ger ändå ett torrt och lite slankt syrligt slut. Läckert och läskande, men har kanske sett bättre dagar.
1984 Ridge Monte Bello

Tvåan ger även den initialt en snabb cabernetkänsla, men skitiga, djuriska och peppriga toner gör att den snart ger sig iväg för att ersättas av tankar på Rhônedalen, kanske söderut.

Smaken är frisk, rätt söt, tät och tuggbar. Bra syra, tuggbart och pepprigt med en lite kolaaktig fatton. En hel del, rätt finkorniga tanniner finns kvar och eftersmaken blir lång, tjock och aningen torr. Bra vin, om än kanske aningen grovhugget, särskilt jämfört med föregående eleganta vin.
1982 Sassicaia, Bolgheri

Så ett vin med en härlig, kryddig och floral doft. Hallon, svartpeppar och violer måste väl bara leda oss till syrahdruvan och Norra Rhône. Eller har jag kommit fel igen, liksom ofta förr, och misstar mig angående en läcker Bourgogne? Det visar sig vid diskussionen om vinet, att det den här gången inte bara är jag som till sist stannar för Bourgogne utan även andra runt borde, såsom den regerande klubbmästaren. Majoriteten förespråkar dock Norra Rhône, troligen Côte Rôtie, även om MW förespråkar Hermitage. Vilket som, har vinet en enormt läcker och charmig doft med en oemotståndlig kombination av läckra florala toner, rök  och djuriska dofter. Svårt att sluta dofta på det här!

Smaken gör en lyckligtvis inte heller besviken. En bra syra och fullt av intensitet utan att på något sätt vara fläskigt. Snarare snyggt och rent. Massor av vedrök, blommighet och djur. Avrundade, finkorniga, läckert tuggbara tanniner. frisk, snygg, kanske aningen torr, men svårspottad eftersmak. Stort vin!
1983 Hermitage, J-L Chave

Så ett vin med en betydligt mer återhållen doft. Man får söka en del för att finna en del knäck, lite mint, nypon, och en del rosor. Så småningom växer dock en markant, tjärig rökighet till sig och det står klart att det handlar om nebbiolodruvan i glaset. Lite lätt skitigt och volatilt är det onekligen också, så markörerna finns på plats.

Smaken är betydligt uttrycksfullare än doften med en initial, lätt skitighet, som dock strax ersätts av en bra syra, röd frukt och en läcker rökighet. Tanninerna är fortfarande torra och kritiga, men bara på ett positivt, tuggbart vis. Lång, rökig, charmig, torr eftersmak. Läckert, om än något krävande vin, vilket möjligen avspeglas i de mindre smickrande röstsiffrorna i den avslutande tabellen.
1982 Barolo, Bruno Giacosa

Femman är markant ljus orangeröd i färgen och även doften är klart utvecklad med en doft av dillkronor som för min del helt dominerade och fick mig övertygad om att vi hade att göra med en Rioja. Andra fann även gammalt läder, kola och hallon i doften och många förespråkade snarare Bourgogne.

Smaken dominerade av en ordentligt tilltagen syra, även om dillkronorna även här gjorde sig påminda. Helt avrundade tanniner och en rätt charmig smak, även om slutet blev tämligen uttorkat med trött frukt. Har definitivt sett bättre dagar.
1983 Pommard-Rugiens, Pothier-Rieusset

Näsan ned i sista vinet och till sist är vi äntligen hemma. Här måste det bara handla om Bordeaux! Läckert fyllig, varm, stallig doft, fylld av hästgödsel. Vänstra stranden förespråkades allmänt.

Smaken öppnar rätt friskt och aningen jordigt. En bra syra och en bred, tjock och tuggbar smak fyller ut munnen ordentligt. Där finns en hel del rätt grova tanniner. Bra kraft och tryck. Kanske något grovhuggen eftersmak. Nå, det var nu inte vänstra stranden utan högra. Ska vi någonsin lära oss…?
1982 Château l’Evangile, Pomerol

Butts

Världsklass!

En strålande provning, från vilken man begav sig mot hemmet med ett lyckligt leende på läpparna. Tack AÖ! Vi ser fram emot del 3!

  1. 1984 Ridge Monte Bello, 0-1, 15,5p
  2. 1982 Sassicaia, Bolgheri, 2-1, 16p
  3. 1983 Hermitage, J-L Chave, 3-0, 19p
  4. 1982 Barolo, Bruno Giacosa, 0-4, 17p
  5. 1983 Pommard-Rugiens, Pothier-Rieusset, 1-2, 15,5p
  6. 1982 Château l’Evangile, Pomerol, 4-1, 18p

Inga priser i tabellen ovan, emedan AÖ inte hade koll på sina inköpspriser och därför skönstaxerade oss till 350 kr för provningen, inkl. mat. Ett synnerligen humant pris för dessa stora viner!

/Ak