Category Archives: Starkvin

#1456 Fine Old Madeira

Fine Old Madeira

IMAG0189

Det var med förväntan om något alldeles speciellt som jag och 12 andra AuZonare infann oss i ”klubblokalen” i torsdags. Bergs Lars Hansson hade bjudit in oss att prova en del ur hans Madeiravärld av riktigt gamla flaskor. Själv har jag en mycket begränsad erfarenhet av dessa viner och var därför beredd på att bli ordentligt överraskad.

Väl på plats möttes vi av ovanstående syn och en lätt doft av mandelmassa, russin och lite lösningsmedel som hunnit sprida sig i lokalen. Vinerna hade öppnats för ca 1 vecka sedan berättade Bergs Lars (BL) och menade att det krävs för att ge dessa viner chansen att ”vakna upp”. Som han själv sade: ” Gammal madeira skall dekanteras i god tid före konsumtion för att vinerna ska öppna upp sig och, i förekommande fall, för att off odours ska ge med sig. Vid min madeiraprovning för stockholmssektionen av Munskänkarna hösten 2014 skedde dubbeldekantering exakt en vecka i förväg”.

BergslarsSom inledning på provningen berättade BL om hur hans intresse för dessa drycker vaknade på allvar när han en höstdag på 80-talet äntligen fick inmundiga en ”riktig” flaska Madeira (Blandy Malmsey Solera 1863, buteljerad någon gång på 1950-talet). Citat: ”Den utdragna njutning som denna butelj under någon månads försiktigt smuttande skänkte mig var obeskrivlig, en slösande rikedom av nyanser som ord ej kan ge rättvisa”. Efter detta var han fast och det var alltså delar av det som BL under de följande 30 åren lyckats komma över som vi nu fick förmånen att prova.

 

 

1Vin nr 1. Duke of Sussex, Sercial, buteljerad senast 1945. Ljust mahognybrun med doft av mandelmassa, svamp, kanderad citrus och fat. Smaken söt, simmig, något bitter men förvånansvärt fräsch och lång eftersmak.

 

 

 

 

2Vin nr 2. Berry Brothers & Rudd Dry Sercial of High Quality, buteljerad 60-70-talet. Ljust mahognybrun med kruttorr, oxiderad fino-doft med låg alkohol, kort och lite stum smak av melass och furuplanka och bitter eftersmak. Som BL själv sade: ”ett exempel på att inte all gammal madeira är perfekt”.

 

 

 

3Vin nr 3. Rutherford&Miles ”Rainwater” Madeira, buteljerad under mellankrigstiden. Mahognybrun med doft av gammal porter, banan, russin och skumbanan, söt och simmig alkohol i smaken.

 

 

 

 

4Vin nr 4. Unidentified Boal, tappad på butelj (av Moseltyp!) förmodligen under andra världskriget och avsedd för eget bruk av en cuvée med druvor från förra seklets första årtionden. Här börjar det hända saker och kvalitén stegras dramatiskt! Mellanljus mahognyfärg och sötmandel, klister, kokos, frukt och dyr cognac i doft samt dämpad sötma med mycket ek och kokos i smaken.

 

 

 

5Vin nr 5. Select Reserve Madeira, buteljerad på 1920-talet av Sandemans och ingående druvor från förra sekelskiftet. Mörk mahogny i färg och balanserad doft med mild komplex kakao och dadlar samt söt smak med torkad frukt och lite uttorkade fat och lösningsmedel.

 

 

 

6Vin nr 6. Luis Gomes da Conçeicao Lda Superior Old Verdelho 1900, en 115 år gammal single vintage av druvan verdelho. Mörk mahogny och intensiv doft av torkad frukt, mandelmassa och kompakt, extraktrik smak med hög syra och mullrande eftersmak. Strålande vin!

 

 

 

7Vin nr 7. Unidentified Blandy Brothers Madeira, med till visshet gränsande sannolikhet en ”dated solera”. Alltså ett vin som ”startade” som en vintage för att efter en betydande tid omvandlas till en cuvée vilken toppades upp med yngre vin av motsvarande druva och kvalitet. En möjlig nyckel till gåtans lösning kan vara att svagt svagt synes ordet ”Reserv(e) …”, vilket antyder att det kan vara fråga om Blandy Brothers Madeira Old Reserve Solera 1850? Mellanmörk mahogny i färgen och vedbrasa, popcorn, linolja samt torkad frukt och citrus i doften. Bred smak med elegant längd, syra och sötma samt vedrök och torr kakao i eftersmaken. Även detta är ett stort vin!

8Vin nr 8. Leacock Madeira, ”AG Pacheco Bottled 1927”, vinets ålder är okänd, såsom fallet är med ett flertal andra legendariska madeiror, men kan ha sitt ursprung i tidigt 1800-tal (eller ”artonhundrafrusitfast” som BL själv beskrev denna avlägsna tid). Även detta mellanmörkt mahogny i färg med doft av träolja, grov sprit, lösningsmedel och lite lakrits. Smaken mycket spritig med cognacsfat, lite oxiderad och simmigt söt.
 

 

Sammanfattningsvis en fantastisk provning med historia och en provningsledare med hjärta och stor inlevelse! Tack Bergs Lars!Glas

 

  1. Duke of Sussex, Sercial, 1/0/14, 15,5p
  2. Berry Brothers & Rudd Dry Sercial of High Quality, 0/10/14, 12p
  3. Rutherford&Miles ”Rainwater” Madeira, 0/1/14, 13,5p
  4. Unidentified Boal, 1/0/14, 17,5p
  5. Select Reserve Madeira, 0/0/14, 14p
  6. Luis Gomes da Conçeicao Lda Superior Old Verdelho 1900, 7/0/14, 17p
  7. Unidentified Blandy Brothers Madeira, 5/0/14, 16,5p
  8. Leacock Madeira, ”AG Pacheco Bottled 1927”, 0/3/14, 15p

 

//TB

Annonser

#1443 Vintage Port

Årets höjdpunkt, MW öppnar än en gång luckan i AuZones julkalender efter 3:e advent med portvin. Årets tema var Vintage Port och det skulle visa sig bli lite av en favorit i repris.

Efter en grundgenomgång av skillnaderna i årgångsdeklarerad port, off-vintagedeklarerad port och annan port så började äntligen karafferna cirkuleras.

Evernote Snapshot 20151217 191631

I glasen upphällt såg det ut som ovan och här följer mina noter om färg, doft och smakupplevelser (helblint provat men här rubriksatt till år och vin):

1991 – Quinta da Vargellas (Off Vintage Taylors)

Mörkröd färg med lite brunstick. Fyllig rik doft med aningen av oxidativa toer. Mognad, buljong, sötlakrits knäck och choklad.

Kraftig söt smak med komplexitet och tydlig alko-känsla. Mognadstoner med inslag av varma krikon och körsbär.

1985 – Fonseca Vintage Port

Mörkröd färg med liten antydning till blå kant. Initialt liten doft av TCA och pappkartong. Kraftig,  lite torra äpplenm och viss komplexitet i doften.

Fyllig balanserad smak med tydlig komplexitet och i mina smaklökars tycke en lätt brännande syra i svansen. Tydlig alkosötma.

1970 – Taylors Vintage port

Röd färg med liten tegelkant.Mogen blåfruktsdominerad läcker doft med bra balans och rolig örtighet. Gräddiga chokladiga och fruktiga toner

Kraftig, perfekt mogen rik och fruktdriven smak. Bra komplexitet med snygga cederasks-toner. Balanserat, elegant och läckert!

1966 – Fonseca Vintage port

Röd tegeltonad färg. Rikedom med fina svamptoner, cypress och sherrytoner. Tydliga etylacetatsdofter som fick undertecknad att luta åt Madeira.  Moget och elegant!

Snäll, söt och migen smak med avrundade syror och lite alkoholiga toner. Torr balanserad och madeiriserat etylacetat.

1970 – Grahams Vintage port.

Mörkröd färg. Komplex alkoholig svartfruktsdominerad doft. Fatkaraktärer och vissa mognadstoner. Aningen rå potatis i doften.

Komplex fyllig lång balanserad smak med tydlig mognad och lite bittert chokladigt avslut.

1970 – Warre Vintage Port.

Röd färg med tydlig tegelkant. Kraftig skogig doft med torr frukt och lite mineral, lav och mossa! Söt tobak, lätt metallisk och lite medicinal doft.

Kraftig smak med tydliga kaffetoner, intensitet och bra balans. Körsbärsfruktighet lång och med bra mognad, kola och chokladigt avslut, kan lagras längre!

1970 – Fonseca Vintage port

Mörkröd tät färg. Komplex doft med tydliga drag av nysågad cypress. Eterisk, ung frukt, lätt floral! Komplex och syravarslande doft.

Kraftig komplex och fruktdriven men lite robust och trist smak. Bra längd men kanske något off?

Portprovning 2015

Listan

  1. 1991 – Quinta da Vargellas, 2/5/14, 750 kr, 16p
  2. 1985 – Fonseca Vintage Port, 2/4/14, 1007 kr, 17p
  3. 1970 – Taylors Vintage port, 2/1/14, 1000 kr, 19p
  4. 1966 – Fonseca Vintage port, 2/2/14, 1614 kr, 18p
  5. 1970 – Grahams Vintage port, 4/0/14, 1000 kr, 18,5p
  6. 1970 – Warre Vintage port, 2/2/14, 900 kr, 17,5p
  7. 1970 – Fonseca Vintage port, 0/0/14, 1100 kr, 17p

Nedan en bild av korkarnas utseende efter upp till drygt 45 år i buteljerna

Evernote Snapshot 20151217 191644

/JT

#1397 BYO – samjästa viner

De roligaste provningarna är de som innehåller mest överraskningar. Bring Your Own brukar tillhöra den kategorin och BYOn på temat ”samjästa viner” var inget undantag. Samjästa viner är alltså viner där man jäst två eller flera druvor tillsammans – en äldre framställningsmetod alltså. Annars är det vanligast idag att man jäser olika druvor separat (man plockar druvorna när de är mogna och påbörjar jäsningen omedelbart helt enkelt) och först efter jäsningen (eller i vissa fall även efter lagringen) blandar man vinerna från de olika druvorna till det färdiga vinet. Grunden till samjästa viner är alltså att minst två druvor måste ingå och jäsas tillsammans, men ofta kan det vara många flera – kvällens provning uppvisade flera viner som innehöll mer än 30 olika druvor. Samjästa viner i dag är fortfarande vanligt i Portugal, Rhônedalen, men förekommer lite varstans.

Vi provade i tre flighter: ”vita”, röda och starka.

Flight ett – ”vitt och rosé”:

Första vinet: klart gul färg, ganska stor, lite dammig, fatig och trä-torr doft, någon oxidation fanns där, liksom lite mineral och brända toner. Smaken fyllig, med alkohol, låg syra och en påtaglig beska, lite oxidativ, rund med mineral och mycket besk eftersmak. Vit rhône hördes det flera gissningar på. Svaret var Portugal, med tonvikt på druvorna rabigato, códega do larinho, viosinho, donzelinho och gouveio. De flestas vita favorit, men inte min; jag hade väldigt svårt för den oxidativa tonen och beskan.

2006 Redoma, Douro DOC, Niepoort, 151:-, 7/1/12, 12p

 

Andra vinet var klart gult, doften stor, något instängd, med fat och ganska aromatisk med frukt och kryddighet. Smaken fruktig, med mineral, beska men god och tilltalande. Själv trodde jag vi var i Alsace p g a beskan och aromatiken, men de flesta andra var i GrüVe-träsket, vilket var nästan helt rätt. Vinet var gjort på grüner veltliner, riesling och sauvignon blanc; ev. ingick några andra druvor. Ett bra matvin, konstaterade vi. Wien är ju den enda europeiska huvudstaden med vingårdar inom stadsgränsen.

2010 Wiener Gesmischter Satz, Nussberg Alte Reben, Wieninger, 4/2/12, 15p

 

Tredje vinet var mycket ljust rött, doften stor med mycket frukt, utspädd jordgubbssaft, och ganska lätt. Smaken saftig, fruktig (jordgubbar), med bra syrlighet och lite mineral, ganska god, men lite lättviktig. Att vi var i Provence framstod som ganska klart, både p g a vintypen och metakunskapen om var man gör samjästa viner. Gjort på 48% grenache, 32% cinsault, resten består av clairette, picpoul, bourbolenc, etc.

2013 Les Lauzeraies, Côtes du Rhône, Tavel, Les Vignerons de Tavel, 109 :-, 1/9/12, 13p

SJ1

Andra flighten – röda viner:

Första röda var mörkt rött, med liten ålderskant (10+ år) och lite depôt. Doften bestod av bacon, prickig korv, relativt stor, typisk syrah, kanske lite outvecklad och möjligen lite orenhet (brett?). Smaken stor, torr, syrlig och sträv som sig bör, fyllig, alkohol, med någon mognad och lite frukt. Välgjort och gott. Att vi var i norra Rhône stod tämligen klart. Under 10% viognier ingår och jäses samman med syrahdruvorna. Detta vin lärde oss att älska ”kotti-rotti” och att det inte finns på monopolbolaget varje dag är skandal.

1998 Côte-Rôtie, Côte Brune et Blonde, Guigal, c:a 500:-, 0/0/12, 15p

 

Andra röda vinet var tegelrött, med klar ålderskant. Doften stor, mycket mogen, för att inte säga åldrad, oxiderad (tomatjuice enligt en del), mycket fat, men dammig och med lite bacon och korv. Smaken syrlig, sträv, med alkohol, ingen frukt – bara fat, för gammal helt enkelt – trist. Norra Rhône igen, trodde vi. Flera 97or från Rhône har uppfört sig så här, så har ni några hemma – drick upp!

1997 Château d’Ampuis, Côte-Rôtie, Guigal, c:a 900:-, 1/9/12, 12p

 

Tredje röda vinet vara klart rött med djup och lite antydan till ålderskant. Doften ganska stor, fruktig, god jordgubbsdoft, varm, plommon, vanilj och alkohol. Lite tawny-karaktär hittade någon. Smaken syrlig, sträv, mycket fruktig, alkohol och värme även där, ganska lång smak. Här gick gissningarna mot nya världen, även om man trodde att grenache ingick, innan man hittade rätt till Priorat. Ett andravin, där Usatges betyder ”använd” och druvsammansättningen varierar (grenache, tempranillo, cabernet sauvignon, syrah, merlot och carinyena) men där druvorna samjäser.

2006 Usatges, Costers del Siurana, Priorat, 199:-, 0/2/12, 15p

 

Fjärde röda vinet var mycket mörkt rött, tätt och utan ålderskant. Doften medelstor, vanilj med varm fruktighet, outvecklad – kändes extraherad men oförlöst. Smaken syrlig, sträv, koncentrerad, alkohol, värme, fat, god och lång eftersmak – mycket söt plommonfrukt. Uppförde sig som en vintage port, vilket fick oss att vända smaklökarna mot Dourodalen. Gjort på ett 30-tal lokala druvsorter från ungefär 80 år gamla vinstockar. Se även vin nr. 7.

2005 Pintas, Douro DOC, Wine & Soul, 499:-, 1/0/12, 16p

 

Femte röda vinet var klart tegelrött, med gulbrun ålderskant, indikerande c:a 20 år eller mer. Stor doft av bacon, prickig korv, värme och mycket syrahsity. Lång, mogen, fatig och läcker doft. Smaken torr, syrlig, sträv, med charkuterier en masse, god, lång och mogen, härlig ”kotti-rotti” smak. Själv gissade jag på 99:an, men det var äldre än så. Kvällens bästa vin.

1990 Côte-Rôtie, Chapoutier, pris c:a 200:- på sin tid, 6/1/12, 17p

 

Sjätte rödingen var mycket mörkt röd, tät, utan ålderskant. Doften till en början sluten, sen kommer frukten, lakritsen och värmen, alkoholen och en liten snutt eukalyptus. Där finns en gummiton jag brukar hitta i unga viner, gärna hos syrah eller pinot. Smaken syrlig, fruktig, fyllig, fat, koncentration, lång och god. Kanske lite för fruktfjollig för mig. Australien trodde vi.

2008 Clonakilla Shiaraz-Viognier, Canberra District, 4/0/12, 16p

 

Sista röda vinet var mycket mörkt rött, tätt och utan ålderskant. Doften medelstor, fruktig, outvecklad, varm, med alkohol och koncentration. Smaken fyllig, god, sträv, syrlig, mycket vaniljfat, fruktig (plommon), med aningens mognad, med god och lång eftersmak. Påminde onekligen om vin nr 4, men ansågs äldre – se där var flaskvariation kan göra – det var ju exakt samma vin!

2005 Pintas, Douro DOC, Wine & Soul, 499:-, 0/0/12, 16p

SJ2

Efter denna chock, där vi fått med två flaskor av exakt samma vin (för övrigt första gången på någon av våra BYO-provningar), gick vi raskt vidare till starkvinsflighten.

Första starkvinet var mycket mörkt rött, tätt, utan ålderskant. Mycket stor, sötaktig doft med alkohol och fat, fyllighet och koncentration, med massor av torkad frukt. Smaken söt, mycket god, fyllig och med koncentration, fat, alkohol, pepparkaka. Att vi hade en ung vintage port stod väl bortom alla tvivel?

2002 Dow’s Quinta do Bonfim, 7/5/12, 16p

 

Sista vinet ut var mycket mörkt blåsvart, med blåsvart kant; alltså mycket ungt. Mycket stor doft av sötma och alkohol. En liten doft av hav och fisk fanns i början men försvann snabbt, och ersattes av den unga gummitonen. Smaken mycket söt, omedelbart god, men mycket sträv, med mycket kryddor (nejlika), koncentration, men på tok för ung. Jag tillhör den generation som njuter av mogen vintage port och har svårt att ta till mig den här unga koncentrationen – jag tycker det är barnarov. Dock är det en mycket bra port och för mig fullständigat obegripligt att man säljer detta billigare än sitt ”vanliga” röda vin (se rödvin 4 och 7).

2011 Pintas Vintage Port, 469:-, 5/7/12, 15,5p

SJ3

Vad lärde vi oss då om samjästa viner? Har de någon särskild karaktär? Inte för att jag märkte någon, möjligen kan man spåra ett litet rustikare drag, men om detta beror på terroir eller framställningsmetod kan jag inte svara helt säkert på. Dock var det en mycket rolig provning och en bra förövning till julens portprovande.

/OW

#1396 Portvin–Tawny Port

Återigen dags för en av årets traditioner, decemerportvinsprovningen i AuZone med MW. Många goda drycker har serverats under detta epitet under årens gång, föregående år var det #1347 Vintage port på schemat men i år blev det Tawny för hela slanten.

Under ett kondenserat teoripass repeterades att Tawny port ska innehålla en tidsangivelse som betyder en port av karaktär av en viss ålder. Det är alltså ingen garanti för att vinet är i snitt en viss ålder.

Årgångsspecifik Tawny kallas oftast för Colheita, men på senare tid har även begreppet “Very Old Single Harvest Port” börjat användas av Taylors. Detta är alltså portvin som kommer från en enstaka årgång.

Begreppet Tawny kommer från den bruna färgen på vinet och härstammar från den engelska ordet to tan, tanning, alltså garvning av läder. Därav även färgen tawny – brun.

IMG_3453

Nu till vinerna:

Vin 1. Smith Woodhouse 10 Year Tawny, Port

Mörkbrunröd färg. Direkt en liten doft av TCA, våta löv och wellpapp. Efterhand accelererande defekt men bakom ridåerna kunde vi ana lite citrusfrukter och uppblötta kryddor.

Rik smak med markerad syra och lite brännande alkokänsla i svansen, en hint av mogna aprikoser.

Trist. Portugisikt vin lär väl vara det sista på jorden som undviker bark som förslutningsmetod och därför för lång framtid riskera vara behäftade med
2-4-6 trikloranisol..

Vin 2. Veiga Madeira Malvazia 15 Years

Brun färg med tydligt grönstick. Fyllig kraftig doft med stadiga mängder etylacetat, nötter, marsipan, aprikoser och fikon. komplex fruktighet med lite gräddiga toner och rikedom.

Rik balanserad, tydligt gammal/mogen komplex smak. Fruktstinn, knäckig och med bra tydlig syra och lite extraktig karaktär.

Vin 3. Fonseca 20 Year Old Tawny, Port

Mörkröd med lite brunt och tegel i färgen. Initialt stram, lite bränd, söt och vinös doft. Komplex med rosor och clementiner, elegant och läcker doft.

Fruktdriven smak med mycket aprikoser, lite slank, elegant och eldig men fräsch karaktär. Enklare.

Vin 4. Graham’s 40 Years Old Tawny Port

Rödorange färg. Eldig doft med mycket fat, nötter, kryddor, lim och sherrytoner. Komplex, elegant och intressant / rolig doft.

Mogen, balanserad, eldig och fruktdriven smak. Sukat, fikon, kanderade mandlar krämig och gräddkola i smaken.

Vin 5. 1982 Oiro da Gepa Reserva Particular

Ljust brunröd lite simmig färg. Gammal kokt doft med tydlig mognad / övermognad. Komplex och vinös, citrus, fikon och lite pomada.

Elegant gammaldags mogen men enklare smak. Fernissatoner.

Vin 6. 1964 Taylor´s Very Old Single Harvest Port

Brungulorange färg. Nötter, eteriska toner, fat och etylacetat. Efterhand lite estrig, koncentrerad och komplex doft. Toscabotten, fyllig och krämig, god!

Klister och etylacetat, efterhand mogen, gammal madeiralik, relativt torr smak. Fruktfattig.

Vin 7. 1965 Kopke Colheita, port

Mörk lite brunorange färg. Initialt doft av etylacetat och fat. Efterhand tydliga mognadstoner, lim, nötter, mandel, marsipan och choklad. Kraftig men ändå komplex doft med ett elegant avslut.

Intensiv lite eldig och eterisk smak men balanserad tack vara frukt, nötter, mörk choklad och allsköns torkad frukt. Extraherad karaktär med tydlig syra och tuggbara tanniner.

IMG_3454

Listan:

  1. Smith Woodhouse 10 Year Tawny, Port, borttagen ur omröstning, 195kr, 9p
  2. Veiga Madeira Malvazia 15 Years, 2/0/12, 398kr, 18p
  3. Fonseca 20 Year Old Tawny, Port, 0/4/12, 449kr, 15p
  4. Graham’s 40 Years Old Tawny Port, 0/1/12, 1403kr, 16,5p
  5. 1982 Oiro da Gepa Reserva Particular, 0/7/12, 500kr, 12p
  6. 1964 Taylor´s Very Old Single Harvest Port, 6/0/12, 1749kr, 17,5p
  7. 1965 Kopke Colheita, port, 4/0/12, 1300kr, 19p

Slutord

En solid portprovning i år igen. Vin nr 2, 6 och 7 hade alla en viss madeirakaraktär men flest röster föll nog på vin 6 som varande den potentiella madeiran. Ännu mer förvånande var nog den fantastiska kvalitén på den 15-åriga madeiran till det i sammanhanget mycket attraktiva priset.

/JT

#1347 Vintage port

Glas En bra förening håller sig med goda traditioner och AuZone är definitivt en sådan. En av våra goda traditioner, som dessutom är en av de jag själv uppskattar mest, är att vi sista torsdagen före jul provar portvin. Traditionen hålls huvudsakligen vid liv tack vare att MW, med sin välförsedda källare som bas, ställer upp och ordnar denna provning år efter år. Årets provning var som vanligt välbesökt, trots att närheten till jul skulle kunna medföra ev viss risk för julstress, infann sig snarare en sådan där avspänd och trivsam stämning som egentligen bara en rad goda portviner kan frambringa.

Efter ett kortare teoripass, där vi bl.a. fick veta att Dominic Symington, från ägarfamiljen till Graham’s, m.fl., anser att ung (upp till fem år) vintage port passar utmärkt till viltkött, att man sedan efter runt 15 år kan börja prova sin vintage port för att se om den börjar mogna, samt att ett stort kvalitetslyft för portviner kom sedan det statliga monopolet för den sprit som tillsätts portviner för att stoppa jäsningen, hävdes någon gång på 90-talet, provades sju viner.

Först ett ljusrött vin med viss fällning. Doften rätt finstämd, rödfruktig, lite knäckig och med en aning påträngande alkohol. Jag fick en association till en del pinot noir-viner från Marlborough som kan ha lite för gles frukt för att hålla tillbaka alkoholen.

Smaken börjar påfallande friskt och sött. Det är eldigt och alkoholdrivet men också med en söt, röt frukt. Måttliga tanniner och ett eldigt slut. Ringa charm, men en bra, röd frukt.
1990 Quinta do Vesuvio

Text2

Tvåan var också ordentligt ljus och med sin mer orangea färgton gav det ett mer åldrat uttryck. Doften rätt frän, örtig och snål med något kemiskt inslag. Där fanns även en aning volatila toner vilka med den kemiska doften gav mig associationer till ett fotolabb med dess kombination av framkallningsvätska och det ättikssyrebaserade brytbadet (!). På den positiva sidan fanns även en del kanel och kakao i doften.

Smaken öppnar friskt och med en del sötma. Alkoholen växer till sig och en del tanniner ger en bra och tuggbar struktur. Slutar eldigt, närmast brännande med en medicinal känsla. Inte så kul, tyckte i alla fall jag. Några gissningar på tawny framfördes, men en viss fällning i flaskan samt de tydliga tanninerna gjorde att vi nog ändå fick hålla våra gissningar på vintage port.
1980 Fonseca’s VP

Nästa vin var en helt annorlunda historia med en tät, djup, ogenomtränglig svartröd färg. Doften dov, tät, mörk med massor av mörk choklad, mogen, mörk frukt, en aromatisk apelsinskalston, kött och, tyckte många, en framträdande oxidationston som av gamla äpplen eller en gammaldags amarone.

Smaken var frisk och söt med en massiv attack. Rökigt och med mörk choklad. Lätt aromatiskt och en del tämligen grova tanniner. Eldig, något bitter och grov eftersmak. Bråkigt vin men med koncentration och en begynnande mognad.
2000 Silval VP, dvs Quinta do Novals ”andravin”.

Så ännu ett ungdomligt tätt och mörkt svartrött vin, kanske även med en aning lila ton i kanten. Doften är tät, tobaksrökig och maffig om än något stum och svårgenomtränglig. Mörk, mogen frukt och ett lite örtigt och medicinalt inslag i bakgrunden.

Smaken öppnar friskt och något fränt. Det är tätt, mumsigt och med en markerad syra, kryddigt och lite örtigt. Markerade, rätt finkorniga tanniner ger ett rätt torrt och lite grovt slut. Med den friska syran får man ändå ett intryck av fräsch, aromatisk frukt i eftersmaken, även om intrycket också är lite spretigt.
1996 Graham’s Malvedos

Femman är mörkt svartbrunorange, lite åt soja eller Kanjang-hållet, vilket skulle kunna vara en varningssignal för att vinet har blivit oxiderat. Dock är det inget man besväras av i doften, som innehåller fina och typiska inslag av mogen port, dvs. torkad frukt, russin, te, tobak och knäck. En aningen jordig, dov ton finns i bakgrunden där även en smula limpa och gammal ost huserar.

En rätt frisk och markerat russinsöt smak som är rund, söt, tjock och mumsig, med en växande rökig, lite stum och stenig känsla i bakgrunden. Avrundade tanniner och en rund, söt, charmig men dov eftersmak. Sött och utvecklat.
1994 Graham’s VP. Sött, som en Graham’s ska vara, men överraskande moget.

Så ett medeldjupt rött vin med en del blekt orangea toner i kanten. En tät och intensiv, något alkoholdominerad doft med en frisk, aromatisk och lätt örtig ton. Känns först lite glest, men tar sig och får bättre djup och en aning brödig ton.

Smaken är söt och rund med en hygglig syra. Eldigt, kryddigt och utvecklat med lite torra tanniner. Slutar lite charmlöst med en torr känsla av kakaopulver. Utvecklat och med bra djup. Lite brist på charm.
1966 Fonseca’s VP. Buteljerad av V&S.Text1Neck

Så till sist ett mörkt och tätt vin med en liten aning orange ton i den smala kanten. Doften är tät och fylld av mullig, rund, mogen frukt,en aromatisk, frisk apelsinton och en lätt örtig ton i bakgrunden.

En frisk, ungdomlig, tät och bra smak med en ännu rätt druvig frukt. Bra sötma och god syra i fin balans. En hel del finkorniga,tanniner vilka är snyggt integrerade i frukten. Långt, mumsigt, aningen bråkigt slut. Behöver ett antal år till på rygg för att rundas av och få lite mer charm, men läckert nu.
1985 Graham’s VP

Som synes från bilden på flaskorna blev 1966 Fonseca’s öppnad medelst portvinstång, närmare bestämt den elektriska som AK konstruerat. En slinga av en värmetråd anbringas runt nedre delen av flaskans hals och bringas att glöda med ett 12 volts blybatteri. Efter en halvminut avlägsnas den och flaskhalsen kyles med något fuktigt, varvid den spricker av värmespänningarna och halsen med kvarsittande kork enkelt kan lyftas av. Ett mycket smidigt instrument! Den följande sviten av bilder illustrerar processen. Den sedvanliga tabellen på vinerna kommer sedan sist i posten.

Tongs1-4,rs40

  1. 1990 Quinta do Vesuvio/153 kr 1994, 444 kr nu/1-2/15p
  2. 1980 Fonseca’s VP/1010 kr 2013//0-1/13p
  3. 2000 Silval VP/269 kr 2003, 538 kr nu/1-6/16,5p
  4. 1996 Graham’s Malvedos/320 kr 2007/0-0/15.5p
  5. 1994 Graham’s VP/599 kr 2013/4-2/16.5p
  6. 1966 Fonseca’s VP/1345 kr 2013/5-0/16.5p
  7. 1985 Graham’s VP420 kr 1998/1050 kr nu/3-2/18p

utts

/AK

#1302 Massandra

OW höll en provning med 7 viner i bredd på en för mig aldrig tidigare provad vinsort, Massandra! Det hävdades att det var den första Massandraprovningen i Zonens historia.

I vanlig ordning hade O sammanställt ett digert kompendium med historia, vingårdsfakta och vintyper, läsvärt och definitivt utvecklande.

Vinerna vi provade visade sig ha ett brett spann, både rörande typ och ålder. Om utseendet, se bilden nedan uttryckte sig ET som att det såg ut som ”dialysrester”.

IMG_0137

Nu till vinerna, provade helblint som vanligt:

IMG_0138Vin 1. 1983 Xeres

Mörkt guldgul färg med lite fällning. Fyllig sherrydoft med lite fat, etylacetat och komplex nötig ton.

Fyllig lite brännande smak, viskös känsla, förhållandevis torrt. Nötig uttorkad fruktfattig sherrystil.

TE tyckte vinet påminde on ett Vin Jaune.

IMG_0139Vin 2. 2003 Portvejn Krasnij Krimskij

Röd tät färg. Initialt lite murrig doft med mineral och rotfrukter. Efterhand rökt ton med lite chark, lätt oxiderad. Andra provare hittade dofter av mjölkchoklad/schweizernöt.

Söt gammal frukt, komplex och mogen smak. Balanserat och kryddigt.

IMG_0140Vin 3. 1998 Muscat Bieli Krasnava Kamja

Mörk gyllengul färg. Fräsch muscatdoft. Mineral, citrus, kiwifrukt. Rik komplex och ”delikat” doft.

Fyllig, rik, aprikosstinn fruktdriven smak. Bra syra och enligt mig balans. Muscatigt och lite eldig / alkoholig. Ordentligt söt och flera provare tyckte vinet var för sött och därmed enkelspårigt.

IMG_0146Vin 4. 2007 Pino-Gri

Ljust tegelröd madeiraliknande färg. Nötig doft med etylacetat, initialt lite sluten. Efterhand fikon, valnötter och söta madeiradrag, lacktoner och bra elegans.

Fruktdriven komplex smak med bra balans och lite tuggbara tanniner. Även eteriska drag.

En provare yttrade de numer bevingade orden ”Smaken har en läcker enkelhet” om detta vin…

IMG_0141Vin 5. 1985 Portvejn Livadia

Genomröd färg, liten orenhet? Mogen murrig gammal doft, kokta morötter och med inslag av buljong och mineral. Oxiderad / OTH.

Stram gammal och träig-tråkig smak. Spritit och med ålderssyra, viss kryddighet i eftersmaken. Dagens tydliga förlorare enligt omröstningen.

IMG_0142Vin 6. 1947 Portvejn bieli

Ljust gult. Doft av smörkola, stekt banan, nougat honung och persika. Lite estrigt, fylligt och med viss fatton. Komplex rolig och lätt / elegant doft.

Komplex, torrare eterisk lätt alkoholinslag med tunn uttorkad frukt.

Att detta vin skulle visa sig vara gjort på cabernet sauvignon var inte lätt att gissa, ej heller att det var 65 år gammalt…

IMG_0143Vin 7. NV Muskatel Chernij

Mörk tät röd färg med någon blåkant. Druvig, fyllig, rik komplex doft med inslag av tobak, fikon och blå frukt.

Fyllig smak med initialt lite kartongig frukt. Söt eldig och intensiv med bra struktur och fina tanniner.

Flera provare trodde detta vin var en australiensisk black muscat.

IMG_0144

Listan

1. 1983 Xeres (Sherry). Druvor: Sercial, Verdelho, Albillo, alkohol 19,5%, sötma: 2,5 gs, köpt 2011 för 550 SEK, idag 600 SEK, 2/1/13, 16p

2. 2003 Portvejn Krasnij Krimskij (Krimsk Röd Port), Druvor: Morastel, Saperavi, Bastardo Magarachskij, alkohol 17,5%, sötma: 100 gs köpt 2009 för 80 SEK i Vitryssland, idag 100 SEK. Denna lite billigare variant är buteljerad i Vitryssland., 2/0/13, 15p

3. 1998 Muscat Bieli Krasnava Kamja (Vit Muscat av den röda stenen) druva: vit muskat, alkohol 13%, sötma 230 gs, köpt 2004 för 200 SEK, idag 360 SEK, 4/1/13, 18p

4. 2007 Pino-Gri, Druva: Pinot Gris, alkohol 16%, sötma 160 gs, köpt 2010 för 200 SEK, idag 240 SEK, 1/0/13, 16,5p

5. 1985 Portvejn Livadia (Port ifrån Livadia), Druva: Cabernet Sauvignon, alkohol 18,5%, sötma 85 gs, köpt 2010 för 550 SEK på Krim, idag 650 SEK. 0/8/13, 10p

6. 1947 Portvejn bieli (Vit Port), Druva: Cabernet sauvignon, alkohol 17,5%, sötma 95 gs, köpt 2009 för 1050 SEK på Krim, idag 1260 SEK, 1/1/13, 17p

7. NV Muskatel Chernij (Svart Muskatell) (ej årgångsbetecknad,buteljerad 2011), Druva: Muskat och andra europeiska sorter, alkohol 16%, sötma: 150 gs, köpt 2012 för 70 kr i Vitryssland, 3/2/13, 17,5p

Notera de korta korkarna, vinerna ska ju korkas om med jämna mellanrum

IMG_0145

/JT

#1299 Port

Port 121220

Traditioner. Så här års tenderar en stor del av våra liv att styras av dem. Somliga känns omistliga, som något man inte vill mista för att inte den rätt stämningen ska infinna sig, och andra mer som en belastning, som man genomför mest för att det ska vara så, eller för att någon annan vill ha det så. Emellanåt kan det vara bra att se över vilka traditioner man egentligen tycker är så värdefulla och omistliga att de är värda att bevaras. Jag menar inte att man ska vända upp och ned på allt och kasta alla gamla traditioner överbord. Traditionerna är i mycket länkar till vårt förflutna, vår historia, baserad på våra förfäders historia och upplevelser och som sådana har de ett egenvärde i sig. För att förstå vår nutid behöver vi också förstå och känna till vår historia, har det sagts. Det är nog så sant, men när vissa politiska företrädare sticker upp sina nunor och försöker skaffa sig politiska poänger på att hävda att svenskheten skulle vara hotad för att inte alla omhuldar det sätt att fira jul som de själva anser vara den rätta normen, kan jag inte låta bli att reagera. Våra traditioner är inte huggna i sten utan är under ständig utveckling och därmed berikas de. Nya influenser kommer in och känns de positiva, är det inget som hindrar att de förs in i utbudet av vad som tillsammans utgör traditionen, varvid andra får spela en mer tillbakadragen roll. Traditionen är därför levande och förändras ständigt. Det som är lyckat får en chans att träda fram och det som känns mindre viktigt tar ett steg tillbaka. Somliga traditioner känns naturligtvis viktiga för ett större antal personer och kommer därför att ha en mer framträdande roll i samhället. Så finns det traditioner som bara är viktiga för ett mindre antal personer, men för dem är just deras tradition något de värderar högt och därför inte vill gå miste om. Just en sådan tradition som vi i AuZone inte vill vara utan är den att MW håller sista provningen för jul på temat portvin. Så även i år och vid provningens inledning fick vi veta att temat närmare bestämt var vintage port. Det gjorde oss naturligtvis inte särskilt besvikna, vilket inte heller de följande viner gjorde oss:

Först ett av kvällens mörkare viner med en tät kärna och aningen bruntoner i det röda. En varm, dov och utvecklad doft med russin, tobak och choklad. Alkoholen lyser igenom en del. Så småningom dyker även läder, knäck och en kryddig pepparkakston upp. Smaken är frisk och söt. Mumsigt mogen och rund med torkad frukt och läder. Några tanniner är nästan svåra att hitta, varför vinet inte bär ordentligt utan slutar dovt och med en läderkänsla. Rätt gott, men saknar ryggrad. 1991 Taylor’s Quinta de Vargellas

Tvåan var ljust och hade en vacker, blek brun-orange kant. Doften var först gles och hade ett något orent inslag som dock i huvudsak vädrades bort. Ordentligt moget med en liten spritton samt apelsin, lite rök och tjära och en aning fotsvett. Smaken var betydligt bättre med en frisk, renande syra som balanserades väl av den söta, röda frukten. Goda, finkorniga, väl avrundade tanniner. Den söta frukten ledde vägen mot en lång eftersmak som tyvärr också hade en väl framträdande beska som drog ned betyget en hel del. Kvällens minst populära vin, faktiskt. 1970 Dow’s

Trean var vackert, ljust rödorange och hade en dov, tät och kryddig doft med en tyngd från alkoholen. Röd frukt och romerska bågar.Inte direkt yppigt men välbyggt och snarast stramt. Smaken var söt med en läcker syra. Bra koncentration och kraft. Torkad frukt och en kryddighet växte till sig. Goda, finkorniga, tuggbara tanniner och en utmärkt, lång, rik, eldig och tuggbar eftersmak gjorde att det här vinet fick min bästaröst för kvällen. 1970 Taylor’s

Nästa vin var en helt annan historia. Tätt och mörkt med en lila kant och en dov, tät, närmast sotigt fatig doft med djup, ung, mörk frukt som närmast drog åt slånbärshållet. En tung jästton låg och svävande ovan resten av doften på ett något ofärdigt vis. Smaken var söt, frisk och närmast läskande med sin unga, friska syra och den mörka, aromatiska frukten. Markerade, men goda och tuggbara tanniner, stramade upp den söta frukten. Lång, kryddig och rätt besk eftersmak. Lite bråkigt nu, bör lagras några år. 2007 Churchill’s Late Bottled Vintage. Det sägs ju att LBV-er inte ska lagras, men det här är väl ungt och behöver absolut några år på rygg för att rundas av och integreras. Jag öppnade faktiskt en halvflaska av motsvarande vin från 1992 till jul och det var naturligtvis ett ordentligt moget vin, men med charmig mognad och ännu bra, röd frukt. Mycket trevligt att sitta och smutta på, även om det nog i och för sig gott kunde ha öppnats en 5-10 år tidigare.

Åter på det mogna spåret med femman som hade en dov, tät och mogen doft med mullig, mogen frukt, russin, choklad, tobak och ett lite skitigt, djuriskt inslag. Så småningom växer en lite grön, kådig ton fram. Smaken är dov och rejält söt, delvis på grund av en mer återhållen syra. Kraft, tyngd och rondör samt väl avrundade tanniner leder ut till en lång, dov, jordig, söt och mullig eftersmak. Det klart sötaste vinet och därför kändes det helt naturligt när vi fick veta att det var 1970 Graham’s. Gruppens populäraste vin för kvällen.

Sexan aningen mörkare och mindre orange. En tät doft med läcker frukt. Mest ”starkvinsaktigt” av kvällens viner. En kryddig, aningen medicinal ton finns i bakgrunden vilket gör att vinet känns rätt ungdomligt. Spriten sticker upp en del, men hålls ändå tillbaka av den kryddiga frukten. Smaken är söt och tät med en viss jordighet. Den måttliga syran förstärker det dova och jordiga inslaget och alkoholen hänger lite grann utanpå det hela. Tanninerna är ändå lurviga och mumsigt tuggbara. Tung, rätt kraftfull eftersmak. Mer kraft än finess. Den kryddiga, medicinala tonen är, så vitt jag kunnat förstå, typisk för Warre’s speciella stil. Här hade vi 1970 Warre’s.

Sista vinet såg också väl utvecklat ut, om än med aningen mindre orangea inslag. Doften var djup, dov och utvecklad med något träiga toner samt inslag av torkad frukt, tobak, valnötter och varmt trä. Smaken var söt, mullig och mumsig med en hygglig syra. Tätt, dovt och mulligt med russin, fikon och tobak. Avrundade tanniner och en lång, dov, aningen tung eftersmak. Riktigt bra, med mycket av det man söker i en ordentligt mogen vintage port. 1970 Fonseca’s. Gruppens och min 2:a.

Det var en kväll då traditionens makt ändå visade sig i full styrka. Bara att tacka sin lyckliga stjärna att MW redan tidigt hamstrade dessa viner i sådana mängder att vi kunnat få avnjuta dem under många år nu. Att priserna för ett par av vinerna då de köptes in på 80-talet låg en bit under 100 kr är ju närmast chockerande. Tyvärr meddelade MW att vårt idoga provande nu har börjat tömma hans innehav av 70-or, men vi får hoppas att traditionen med en portprovning före jul ändå kan hållas vid liv ytterligare en tid. Det finns ju gott om andra trevliga årgångar att utforska!

  1. 1991 Taylor’s Quinta de Vargellas, 375 kr 2004, 1-4, 14.5p
  2. 1970 Dow’s, 247 kr 1992, 0-4, 16.5p
  3. 1970 Taylor’s, 86 kr(!) 1982, 2-1, 18p
  4. 2007 Churchill’s Late Bottled Vintage, 169 kr 2012, 0-3, 16p
  5. 1970 Graham’s, 165 kr 1984,  5-0, 17p
  6. 1970 Warre’s, 74 kr(!!) 1982, 2-2, 16p
  7. 1970 Fonseca’s, 200 kr 1985,  4-0, 17p

Avslutningsvis ett meddelande från en av producenterna:1970 Grahams

Gott nytt år!

/AK