Kategoriarkiv: Starkvin

#1602 Vintage Port till minne av Roland Eriksson (1957-2018)

”AuZone-medlemmen Roland Eriksson gick bort i maj förra året. I sitt testamente skänkte han en uppsättning Vintage Port att användas för en gratisprovning i AuZone med hälsningar från honom.” Så stod det i den inbjudan som TE skrev till dagens provning. Det var också TE som höll i trådarna under provningen. Vi var 17 provare som infann oss på restaurang Gast torsdagen den 2 maj för att till Rolands minne prova Vintage Port av olika årgångar från 1965 till 2011.

Vin 1. 1965. Guimaraens Reserve

Färgen på detta vin är brungulröd och liknar te. Doften är komplex och rik. Aromer som fikon, romrussin, vaniljkola, brända mandlar, apelsinblom, rökelse och jordgubbssylt nämns av provarna.

Även smaken upplevs som rik och komplex. Det är som en explosion i munnen av smaker som Toblerone, julrussin, gräddkola, mjölkchoklad, fikon, dadlar och någon som varit på finkrog tyckte ”bakad grädde”. En söt och knäckig port med goda tanniner.

Vin 2. 1970. Dow’s Vintage Port

Färgen brunröd med en touch av orange. Doften kraftig och med toner av torkad frukt, plommon i någon sprit, kanske konjak, russinbullar, bränt socker, marsipan och mitt i allt en aning av grillat kött.

Smaken ett fyrverkeri av knäck, russin, bränt socker, plommon, fikon och en aning citrus. Kraftig och komplex med lång, lite het eftersmak.

Kvällens vinnare.

Vin 3. 1970. Nieports Vintage Port

Ett orangebrunt vin med färg som ett starkt nybryggt te. Provarna upplever en palett av dofter, bland annat mjölkchoklad, rönnbärsgelé, torkad frukt, främst fikon, samt gräddig knäck. Någon tycker att doften är något träig och trött och någon annan att det finns en ton av jordkällare.

Smaken är kryddig och söt med lång eftersmak. Här finns smaker som bränt socker, knäck, katrinplommon och citrus.

Vin 4. 1970. Offley Boa Vista Vintage Port

Vinet har brunröd färg med en dragning åt orange. Här finns en doft av fikon, kanderade apelsinskal, russin och valnöt.

Flera provare upplever att vinet har fin, slank smak av pepparkaka, fikon, plommon, och ”ananasbanan”.

Vin 5. 1990. Dow’s Quinta Do Bomfim Vintage Port

Vinet är mörkt brunt till färgen. Doften är druvigare, mer fruktig och lättare med toner av fikon, russin, torkad frukt, knäck, mint och även apelsingodis.

Smaken är inte så generös och upplevs av några som stram och lite återhållen. Här finns dock torkad frukt av olika sorter och kryddor, framförallt kanel.

Vin 6. 1975. Porto Cálem Quinta Da Foz Vintage

Ett brunt vin med dragning åt orange. En något mystisk doft av våt målarfärg och parfymerad tvål. Grönsakstoner av rivna morötter, rå potatis och gröna örter förnimms också. Någon näsa känner en skogsdoft av mossa.

I munnen har vinet smak av bränt socker, hostmedicin och campari. Även här kan man känna en aning av tvål.

Vin nummer 6 är kvällens förlorare.

Vin 7. 1983. Barros Vintage Port

Färgen på detta vin är brunrött med en liten orange nyans. Doften är aningen jordig, lite källaraktig. Annars är den ganska komplex med beståndsdelar som trä, kåda, lösningsmedel, mandel, björnklister, tobak, aprikos och honung.

Smaken är mycket koncentrerad med inslag av druvig frukt, kanel och knäck, men även av barndomens hostmedicin och en viss örtighet.

Vin 8. 1977. Fonseca’s Fines Vintage Port

Även detta vin är brunrött med dragning åt orange. Doften är flerstämmig och drar åt lite olika håll. Här finns toner av gamla målarburkar och lösningsmedel, men också rönnbärsgelé och mogna jordgubbar. Juliga dofter av fikon, russin, julkorv och kryddpeppar finns också.

Smaken är kraftfull och kryddig. Vi känner olika julkryddor, bland annat kanel och får en association till pepparkakor.

Vin 9. 2011. Fonseca Vintage Port

Helt plötsligt ett djupt blåsvartrött vin i det rödbruna fältet. Det ser ut som koncentrerad blåbärsjuice. Även doften påminner om blåbärssaft och är lätt fruktig. Här finns också toner av jord och källare. Någon känner även mynta i doften.

I smaken finns söt frukt, mycket koncentrerad, samt även bra tanniner. Ett ungt vin, skapat med hjälp av modern vinmakning.

Bäst-sämst-listan

  Nr   Bäst   Sämst
  1   3   1
  2   4   0
  3   2   0
  4   0   1
  5   2   2
  6   0   7
  7   4   3
  8   2   2
  9   0   1

Hela listan

Nr Namn Årgång Kommentar
1 Guimaraens Reserve 1965 Skick: mid-shoulder, signs of seepage. Idag är Fonseca Guimaraens husets ”andravin”. Oklart om samma sak gällde Guimaraens Reserve vid denna tid.
2 Dow’s Vintage Port 1970 Skick: high shoulder
3 Nieports Vintage Port 1970 Skick: top shoulder, signs of seepage
4 Offley Boa Vista Vintage Port 1970 Skick: top shoulder/base of neck
5 Dow’s Quinta Do Bomfim Vintage Port 1990 Quinta do Bomfim är Dow’s “andravin”
6 Porto Cálem Quina da Foz Vintage 1975  
7 Barros Vintage Port 1983 Skick: neck
8 Fonseca’s Finest Vintage Port 1977 Skick: top shoulder/base of neck
9 Fonseca Vintage Port 2011  

/AR

Annonser

# 1585 – Vintage port från 2 årgångar

Magnus höll, sin och föreningens vana trogen, en spektakulär provning av portvin dagarna före Jul.

Temat för i år var Vintage Port från 2 olika årgångar, men vilka?

IMG_9884

Vin 1. 1994 Dow’s VP

Mörkröd färg m lite blått o brunt. Rik russindriven, kraftig doft med tydlig mognad. Lite fet och buljongig / murrig, inslag av ingefära.

Kompakt, mogen komplex rik och bred smak med bra syradriv och massa mogen frukt.

Vin 2. 1997 Graham’s VP

Mörkröd färg m lite blått o brunt. Stram mineralig doft med suckat, russin och lite mintiga inslag. Bra komplexitet.

Elegant balanserad snygg komplex och fruktig smak helt utan trötthetstecken. Florala inslag, begynnande mognadstopp.

Vin 3. 1994 Graham’s VP

Mörkröd färg. Balanserad läcker komplex doft med massa valnötter och russin. Eteriska toner med lite örter och pepparkakor i.

Elegant komplex läcker smak med dansant frukt och spelande syror som bär den mogna frukten. Trevliga tanniner.

Vin 4. 1997 Fonseca’s  VP

Mörkbrunröd färg. Åldrad, oxiderad doft med rå potatis och metalliska toner.

Torr, lite eldig, fruktfattig och på det hela taget OTH.

Vin 5. 1997 Warre’s VP

Mörkröd färg m lite blått o brunt. Doft av mineral, metall, russin, fat och vanilj. Läcker, komplex balanserad och mogen på gränsen till övermogen. Efterhand eleganta toner av tobak, ceder och mandel.

Kraftig smak med mycket bränt socker och torkad frukt. Moget.

Vin 6. 1994 Taylor’s VP

Mörkröd färg med tegelkant. Komplex, uttorkad, lätt metallisk doft. Eterisk, cedrig och lätt medicinal ton.

Josig saftig fruktdominerad mullig och intensiv smak med kraftig alkoholkaraktär. Läcker!

Vin 7. 1997 Churchill VP

Mörkröd färg med brunkant. Doft av torkad frukt, äpple och plommon. Elegant komplex och mogen.

Koncentrerad eldig fruktdriven smak med bra komplexitet men kort slut.

Vin 8. 1997 Taylor’s VP

Mörkröd färg. Komplex fruktig elegant och dansat doft med eteriska toner och intensiv kryddighet.

Rik läcker fruktdriven med fina tanniner och komplex. Balanserad och bredaxlad!

IMG_9887

Listan

  1. 1994 Dow’s VP, 2/2/16, 299/598kr, 15p
  2. 1997 Graham’s VP, 4/0/16, 440/880kr, 17,5p
  3. 1994 Graham’s VP, 3/3/16, 420/840kr, 18,5p
  4. 1997 Fonseca’s  VP, 0/5/16, 515/1030kr, 10p
  5. 1997 Warre’s VP, 4/1/16, 275/550kr, 18p
  6. 1994 Taylor’s VP, 0/0/16, 394/788kr, 16,5p
  7. 1997 Churchill VP, 1/4/16, nu/899kr, 17p
  8. 1997 Taylor’s VP, 2/1/16, 525/1050kr, 17,5p

/JT

#1557 Sherry – distriktet som börjar ta plats

Pano

Torsdagen den 24 maj träffades vi på en ny och förunderligt vacker plats för att avnjuta sherry av olika slag. I stället för att ta oss till Zonen V på Gärdet, blev vi hembjudna till kvällens provningsledare, SOJ. Högt upp i ett hus på Fredhällsklippan njöt vi av gott vin, gott tilltugg och en förunderlig utsikt över Mälaren.

De åtta viner vi provade var följande:

Glas

 

Vin 1. La Goya Manzanilla
Gyllengul med en doft av grapefrukt och persikor. Det gick också att ana toner av bränt socker, russin och pumpernickel.

Vinet var smörigt och en aning tjockt i munnen. I smaken fanns också grapefrukt, en aning bränt socker i eftersmaken och en eldig svans.

Vin 2. Colosia Fino
Ljust gyllengul till färgen. Lite sluten doft där det gick att ana toner av rabarbersaft, blommor och gräs. En aning av mandel.

Smaken drog åt örter, gräs och fläderbloms. Här fann några även en god sälta.

Kvällens förlorare tillsammans med nr.4.

Vin 3. Fino Inocento
Ljust gyllengul med en något sluten doft av mandel och marsipan. Detta vin hade en tydlig florton.

I smaken kunde man känna en ton av något bittra örter och kåda. I eftersmaken utkristalliserades en lätt smak av bränt socker. Lång, eldig eftersmak. Smakrik.

Vin 4. Fino Especial La Panesa
Gyllengul färg och en lite sluten doft, där man kunde urskilja grapefrukt, gräs och målartvätt.

I smaken en ganska tydlig ton av bittra örter, kåda, gräs och maskrosstjälkar. Lång, lite eldig eftersmak med malörtsbeska. Oerhört krävande.

Tillsammans med nr 2 kvällens förlorare.

Vin 5. Amontillado
En något mörkare gyllengul färg med en doft av karamell och gräddkola. Där fanns också ett drag av mintighet tillsammans med russin, bränd mandel och mandelmassa.

Smaken var balanserad samt kraftig och lite bränd, som av bränt socker. Där fanns också en viss örtighet som drog åt det bittra. Eftersmaken var lång och eldig.

Vin 6. Palo Cortado Antique
Färg som av rött guld. Doften söt och knäckig med toner av karamelliserat socker, grädde, mandelmassa, vanilj och även lite kaffe.

I smaken återfanns det smälta sockret, men nu ordentligt bränt, samt en aning grädde. Förutom det fanns en hel del bittra örter och gräs. Eftersmaken eldig och lite kryddig.

Vin 7. Oloroso Pata de Gallina
Brunröd och gyllene färg. Doft av karameller, kola och grädde. Lite i bakgrunden en aning av målarfärg.

Smaken var komplex med brända toner och bittra örter, men också russin och torkad frukt. Lång, eldig eftersmak.

Kvällens vinnare.

Vin 8. Noe PX Vors
Ogenomskinlig, lite grumlig, gyllene till färgen. En dominerande doft av katrinplommon, men även av russin och melass.

Den enda söta sherryn denna provning. Smaken var mycket söt med toner av torkad frukt, framför allt katrinplommon.

Butts

 

Listan

  1. Delgado Zuleta La Goya Manzanilla Palomino Fino 15% 77 kr 0-1
  2. Guitiérrez Colosia Colosia Fino Palomino Fino 15% 75 kr 0-2
  3. Valdespino Fino Inocente Palomino Fino 15% 100 kr 1-1
  4. Emilio Hidalgo Fino Especial La Panesa Palomino Fino 15% 250 kr 0-2
  5. Juan Piñero Amontillado Palomino Fino 18,5% 130 kr 1-0
  6. Fernando de Castilia Palo Cortado Antique Palomino Fino 20% 320 kr/50 cl 1-1
  7. Emilio Lustau Oloroso Pata de Gallina Palomino Fino 20% 160 kr/37,5 cl 5-0
  8. Gonzales Byass Noe PX Vors Pedro Ximenez 15% 239 kr/37,5 cl 0-1

/AR

#1536 Fatlagrad port

Den 14 december höll MW en portvinsprovning, enligt traditionen i anslutning till den stundande högtiden. Efter en något kortfattad, i det närmaste obefintlig, inledning startade provningen och portvinerna fick tala för sig själva. Det klarade de alldeles utmärkt.

Lägger in JT:s korta årgångsgenomgång från förra året:

63 – lysande år, kraft och koncentration
66 – balanserade, stilfulla
70 – klassiker
77 – Hajpad, men tappade färg tidigt och har lite bittra toner
80 – anständigt år, drick upp
83 – bra och sitter ihop
85 – bäst sen 70
91 – välstrukturerade
92 – rika viner, kanske bättre än 91
94 – kraftfulla saker, bra struktur, tanniner,  typ 63
97 – liknar 66
00 – hajpade, håller och de är bra
03 – inte så vanlig, typ solbakad och varm
07 – lättare, rödbäriga viner, elegant
11 – harmonisk silkig frukt men superungt, börjar gå in i tunneln..

Vin 1. 1997 Krohn Colheita.

 Rödorange, nästan tomteröd.

Doften var aromatisk och komplex. Där fanns toner av aprikos, choklad och vanilj. En aning av jul fanns också genom stråk av russin, fikon, marsipan och brända mandlar.

Smaken komplext fruktig, då framförallt av torkad frukt. Aprikoser, fikon, russin. Förutom frukten fanns bränt socker/knäck och en härlig hetta.

Vin 2. 2000 Niepoort Colheita.

Rödorange, nästan tomteröd.

Aromatisk, fruktig doft med inlagda körsbär, russin, fikon, marsipan och kola. En lätt doft av cigarr uppfattades av några provare.

Smaken var tung och lite dov, med koncentrerad fruktighet från framförallt torkad frukt som fikon och russin. En ton av bränt socker fanns också. Eldigt burdus.

Vin 3. 1987 Barros Colheita.

Orangeröd.

Bouqueten var till en början aningen sluten och hade en gnutta muggighet, som försvann efter en kort stund i glaset. Då kom andra dofter mer till sin rätt, till exempel jordgubbar, vanilj och apelsin. Någon kände tydligt doften av gammal mjölkchoklad av typen O’boy.

Smaken var komplex, bränd och fruktig med toner av choklad, russin, syltat apelsinskal och brända mandlar. En svag smak av popcorn kunde förnimmas.

Vin 4. 1977 Rivesaltes, Domaine Casenobe.

Brunröd, som julmust.

Doften var ganska aromatisk, med skilda dofter som choklad, kaffe, aningen övermogna plommon, fikon, nysågad mahogny, trälåda och soja.

Smaken var något kort, men var koncentrerad och hade toner av torkad frukt, framför allt russin och fikon.

Kvällens förlorare.

Vin 5. 1976 Krohn Colheita.

Brunröd, som te.

Vinet hade en lite oren ton, men i övrigt dominerades doften av mjölkchoklad, plommonsylt och engelsk konfekt.

Smaken påminde lite om fikon i konjak med en ton av bränt socker. Madeiralik. Eldig eftersmak.

 Vin 6. 1970 Taylor’s Vintage Port.

Mörkt svartröd.

Doften påminde lite om Campari eller någon slags hostmedicin. Det fanns också toner av svarta vingum samt en fin mintighet.

Smaken var kraftig och likörliknande. Där fanns körsbärslikör och söt lakrits. Lång komplex och eldig.

Vin 7. 1965 Barros Colheita.

Brunröd, som nybryggt te.

En doft av sherry blandad med russin, malda nejlikor, vanilj och fikon.

Lång, komplex smak med snygg koncentration. Mycket russin, fikon och bränt socker. Sherry även i smaken.
Dagens vinnare.

Port 7 butts

Listan med nupriser och inköpsdatum. Allt utom Taylor’s 1970 således tillgängligt från Systemet just nu.

  1. 1997 Krohn Colheita, 289kr 201712, 1-0
  2. 2000 Niepoort Colheita, 369kr 201712, 1 -0
  3. 1987 Barros Colheita, 449kr 201712, 0-2
  4. 1977 Rivesaltes, 591kr 201712, 0-9
  5. 1976 Krohn Colheita, 999kr 201712, 4-1
  6. 1970 Taylor’s Vintage Port, 1000kr 1982, 1-2
  7. 1965 Barros Colheita, 1929kr 201712, 7-0

/AR

#1456 Fine Old Madeira

Fine Old Madeira

IMAG0189

Det var med förväntan om något alldeles speciellt som jag och 12 andra AuZonare infann oss i ”klubblokalen” i torsdags. Bergs Lars Hansson hade bjudit in oss att prova en del ur hans Madeiravärld av riktigt gamla flaskor. Själv har jag en mycket begränsad erfarenhet av dessa viner och var därför beredd på att bli ordentligt överraskad.

Väl på plats möttes vi av ovanstående syn och en lätt doft av mandelmassa, russin och lite lösningsmedel som hunnit sprida sig i lokalen. Vinerna hade öppnats för ca 1 vecka sedan berättade Bergs Lars (BL) och menade att det krävs för att ge dessa viner chansen att ”vakna upp”. Som han själv sade: ” Gammal madeira skall dekanteras i god tid före konsumtion för att vinerna ska öppna upp sig och, i förekommande fall, för att off odours ska ge med sig. Vid min madeiraprovning för stockholmssektionen av Munskänkarna hösten 2014 skedde dubbeldekantering exakt en vecka i förväg”.

BergslarsSom inledning på provningen berättade BL om hur hans intresse för dessa drycker vaknade på allvar när han en höstdag på 80-talet äntligen fick inmundiga en ”riktig” flaska Madeira (Blandy Malmsey Solera 1863, buteljerad någon gång på 1950-talet). Citat: ”Den utdragna njutning som denna butelj under någon månads försiktigt smuttande skänkte mig var obeskrivlig, en slösande rikedom av nyanser som ord ej kan ge rättvisa”. Efter detta var han fast och det var alltså delar av det som BL under de följande 30 åren lyckats komma över som vi nu fick förmånen att prova.

 

 

1Vin nr 1. Duke of Sussex, Sercial, buteljerad senast 1945. Ljust mahognybrun med doft av mandelmassa, svamp, kanderad citrus och fat. Smaken söt, simmig, något bitter men förvånansvärt fräsch och lång eftersmak.

 

 

 

 

2Vin nr 2. Berry Brothers & Rudd Dry Sercial of High Quality, buteljerad 60-70-talet. Ljust mahognybrun med kruttorr, oxiderad fino-doft med låg alkohol, kort och lite stum smak av melass och furuplanka och bitter eftersmak. Som BL själv sade: ”ett exempel på att inte all gammal madeira är perfekt”.

 

 

 

3Vin nr 3. Rutherford&Miles ”Rainwater” Madeira, buteljerad under mellankrigstiden. Mahognybrun med doft av gammal porter, banan, russin och skumbanan, söt och simmig alkohol i smaken.

 

 

 

 

4Vin nr 4. Unidentified Boal, tappad på butelj (av Moseltyp!) förmodligen under andra världskriget och avsedd för eget bruk av en cuvée med druvor från förra seklets första årtionden. Här börjar det hända saker och kvalitén stegras dramatiskt! Mellanljus mahognyfärg och sötmandel, klister, kokos, frukt och dyr cognac i doft samt dämpad sötma med mycket ek och kokos i smaken.

 

 

 

5Vin nr 5. Select Reserve Madeira, buteljerad på 1920-talet av Sandemans och ingående druvor från förra sekelskiftet. Mörk mahogny i färg och balanserad doft med mild komplex kakao och dadlar samt söt smak med torkad frukt och lite uttorkade fat och lösningsmedel.

 

 

 

6Vin nr 6. Luis Gomes da Conçeicao Lda Superior Old Verdelho 1900, en 115 år gammal single vintage av druvan verdelho. Mörk mahogny och intensiv doft av torkad frukt, mandelmassa och kompakt, extraktrik smak med hög syra och mullrande eftersmak. Strålande vin!

 

 

 

7Vin nr 7. Unidentified Blandy Brothers Madeira, med till visshet gränsande sannolikhet en ”dated solera”. Alltså ett vin som ”startade” som en vintage för att efter en betydande tid omvandlas till en cuvée vilken toppades upp med yngre vin av motsvarande druva och kvalitet. En möjlig nyckel till gåtans lösning kan vara att svagt svagt synes ordet ”Reserv(e) …”, vilket antyder att det kan vara fråga om Blandy Brothers Madeira Old Reserve Solera 1850? Mellanmörk mahogny i färgen och vedbrasa, popcorn, linolja samt torkad frukt och citrus i doften. Bred smak med elegant längd, syra och sötma samt vedrök och torr kakao i eftersmaken. Även detta är ett stort vin!

8Vin nr 8. Leacock Madeira, ”AG Pacheco Bottled 1927”, vinets ålder är okänd, såsom fallet är med ett flertal andra legendariska madeiror, men kan ha sitt ursprung i tidigt 1800-tal (eller ”artonhundrafrusitfast” som BL själv beskrev denna avlägsna tid). Även detta mellanmörkt mahogny i färg med doft av träolja, grov sprit, lösningsmedel och lite lakrits. Smaken mycket spritig med cognacsfat, lite oxiderad och simmigt söt.
 

 

Sammanfattningsvis en fantastisk provning med historia och en provningsledare med hjärta och stor inlevelse! Tack Bergs Lars!Glas

 

  1. Duke of Sussex, Sercial, 1/0/14, 15,5p
  2. Berry Brothers & Rudd Dry Sercial of High Quality, 0/10/14, 12p
  3. Rutherford&Miles ”Rainwater” Madeira, 0/1/14, 13,5p
  4. Unidentified Boal, 1/0/14, 17,5p
  5. Select Reserve Madeira, 0/0/14, 14p
  6. Luis Gomes da Conçeicao Lda Superior Old Verdelho 1900, 7/0/14, 17p
  7. Unidentified Blandy Brothers Madeira, 5/0/14, 16,5p
  8. Leacock Madeira, ”AG Pacheco Bottled 1927”, 0/3/14, 15p

 

//TB

#1443 Vintage Port

Årets höjdpunkt, MW öppnar än en gång luckan i AuZones julkalender efter 3:e advent med portvin. Årets tema var Vintage Port och det skulle visa sig bli lite av en favorit i repris.

Efter en grundgenomgång av skillnaderna i årgångsdeklarerad port, off-vintagedeklarerad port och annan port så började äntligen karafferna cirkuleras.

Evernote Snapshot 20151217 191631

I glasen upphällt såg det ut som ovan och här följer mina noter om färg, doft och smakupplevelser (helblint provat men här rubriksatt till år och vin):

1991 – Quinta da Vargellas (Off Vintage Taylors)

Mörkröd färg med lite brunstick. Fyllig rik doft med aningen av oxidativa toer. Mognad, buljong, sötlakrits knäck och choklad.

Kraftig söt smak med komplexitet och tydlig alko-känsla. Mognadstoner med inslag av varma krikon och körsbär.

1985 – Fonseca Vintage Port

Mörkröd färg med liten antydning till blå kant. Initialt liten doft av TCA och pappkartong. Kraftig,  lite torra äpplenm och viss komplexitet i doften.

Fyllig balanserad smak med tydlig komplexitet och i mina smaklökars tycke en lätt brännande syra i svansen. Tydlig alkosötma.

1970 – Taylors Vintage port

Röd färg med liten tegelkant.Mogen blåfruktsdominerad läcker doft med bra balans och rolig örtighet. Gräddiga chokladiga och fruktiga toner

Kraftig, perfekt mogen rik och fruktdriven smak. Bra komplexitet med snygga cederasks-toner. Balanserat, elegant och läckert!

1966 – Fonseca Vintage port

Röd tegeltonad färg. Rikedom med fina svamptoner, cypress och sherrytoner. Tydliga etylacetatsdofter som fick undertecknad att luta åt Madeira.  Moget och elegant!

Snäll, söt och migen smak med avrundade syror och lite alkoholiga toner. Torr balanserad och madeiriserat etylacetat.

1970 – Grahams Vintage port.

Mörkröd färg. Komplex alkoholig svartfruktsdominerad doft. Fatkaraktärer och vissa mognadstoner. Aningen rå potatis i doften.

Komplex fyllig lång balanserad smak med tydlig mognad och lite bittert chokladigt avslut.

1970 – Warre Vintage Port.

Röd färg med tydlig tegelkant. Kraftig skogig doft med torr frukt och lite mineral, lav och mossa! Söt tobak, lätt metallisk och lite medicinal doft.

Kraftig smak med tydliga kaffetoner, intensitet och bra balans. Körsbärsfruktighet lång och med bra mognad, kola och chokladigt avslut, kan lagras längre!

1970 – Fonseca Vintage port

Mörkröd tät färg. Komplex doft med tydliga drag av nysågad cypress. Eterisk, ung frukt, lätt floral! Komplex och syravarslande doft.

Kraftig komplex och fruktdriven men lite robust och trist smak. Bra längd men kanske något off?

Portprovning 2015

Listan

  1. 1991 – Quinta da Vargellas, 2/5/14, 750 kr, 16p
  2. 1985 – Fonseca Vintage Port, 2/4/14, 1007 kr, 17p
  3. 1970 – Taylors Vintage port, 2/1/14, 1000 kr, 19p
  4. 1966 – Fonseca Vintage port, 2/2/14, 1614 kr, 18p
  5. 1970 – Grahams Vintage port, 4/0/14, 1000 kr, 18,5p
  6. 1970 – Warre Vintage port, 2/2/14, 900 kr, 17,5p
  7. 1970 – Fonseca Vintage port, 0/0/14, 1100 kr, 17p

Nedan en bild av korkarnas utseende efter upp till drygt 45 år i buteljerna

Evernote Snapshot 20151217 191644

/JT

#1397 BYO – samjästa viner

De roligaste provningarna är de som innehåller mest överraskningar. Bring Your Own brukar tillhöra den kategorin och BYOn på temat ”samjästa viner” var inget undantag. Samjästa viner är alltså viner där man jäst två eller flera druvor tillsammans – en äldre framställningsmetod alltså. Annars är det vanligast idag att man jäser olika druvor separat (man plockar druvorna när de är mogna och påbörjar jäsningen omedelbart helt enkelt) och först efter jäsningen (eller i vissa fall även efter lagringen) blandar man vinerna från de olika druvorna till det färdiga vinet. Grunden till samjästa viner är alltså att minst två druvor måste ingå och jäsas tillsammans, men ofta kan det vara många flera – kvällens provning uppvisade flera viner som innehöll mer än 30 olika druvor. Samjästa viner i dag är fortfarande vanligt i Portugal, Rhônedalen, men förekommer lite varstans.

Vi provade i tre flighter: ”vita”, röda och starka.

Flight ett – ”vitt och rosé”:

Första vinet: klart gul färg, ganska stor, lite dammig, fatig och trä-torr doft, någon oxidation fanns där, liksom lite mineral och brända toner. Smaken fyllig, med alkohol, låg syra och en påtaglig beska, lite oxidativ, rund med mineral och mycket besk eftersmak. Vit rhône hördes det flera gissningar på. Svaret var Portugal, med tonvikt på druvorna rabigato, códega do larinho, viosinho, donzelinho och gouveio. De flestas vita favorit, men inte min; jag hade väldigt svårt för den oxidativa tonen och beskan.

2006 Redoma, Douro DOC, Niepoort, 151:-, 7/1/12, 12p

 

Andra vinet var klart gult, doften stor, något instängd, med fat och ganska aromatisk med frukt och kryddighet. Smaken fruktig, med mineral, beska men god och tilltalande. Själv trodde jag vi var i Alsace p g a beskan och aromatiken, men de flesta andra var i GrüVe-träsket, vilket var nästan helt rätt. Vinet var gjort på grüner veltliner, riesling och sauvignon blanc; ev. ingick några andra druvor. Ett bra matvin, konstaterade vi. Wien är ju den enda europeiska huvudstaden med vingårdar inom stadsgränsen.

2010 Wiener Gesmischter Satz, Nussberg Alte Reben, Wieninger, 4/2/12, 15p

 

Tredje vinet var mycket ljust rött, doften stor med mycket frukt, utspädd jordgubbssaft, och ganska lätt. Smaken saftig, fruktig (jordgubbar), med bra syrlighet och lite mineral, ganska god, men lite lättviktig. Att vi var i Provence framstod som ganska klart, både p g a vintypen och metakunskapen om var man gör samjästa viner. Gjort på 48% grenache, 32% cinsault, resten består av clairette, picpoul, bourbolenc, etc.

2013 Les Lauzeraies, Côtes du Rhône, Tavel, Les Vignerons de Tavel, 109 :-, 1/9/12, 13p

SJ1

Andra flighten – röda viner:

Första röda var mörkt rött, med liten ålderskant (10+ år) och lite depôt. Doften bestod av bacon, prickig korv, relativt stor, typisk syrah, kanske lite outvecklad och möjligen lite orenhet (brett?). Smaken stor, torr, syrlig och sträv som sig bör, fyllig, alkohol, med någon mognad och lite frukt. Välgjort och gott. Att vi var i norra Rhône stod tämligen klart. Under 10% viognier ingår och jäses samman med syrahdruvorna. Detta vin lärde oss att älska ”kotti-rotti” och att det inte finns på monopolbolaget varje dag är skandal.

1998 Côte-Rôtie, Côte Brune et Blonde, Guigal, c:a 500:-, 0/0/12, 15p

 

Andra röda vinet var tegelrött, med klar ålderskant. Doften stor, mycket mogen, för att inte säga åldrad, oxiderad (tomatjuice enligt en del), mycket fat, men dammig och med lite bacon och korv. Smaken syrlig, sträv, med alkohol, ingen frukt – bara fat, för gammal helt enkelt – trist. Norra Rhône igen, trodde vi. Flera 97or från Rhône har uppfört sig så här, så har ni några hemma – drick upp!

1997 Château d’Ampuis, Côte-Rôtie, Guigal, c:a 900:-, 1/9/12, 12p

 

Tredje röda vinet vara klart rött med djup och lite antydan till ålderskant. Doften ganska stor, fruktig, god jordgubbsdoft, varm, plommon, vanilj och alkohol. Lite tawny-karaktär hittade någon. Smaken syrlig, sträv, mycket fruktig, alkohol och värme även där, ganska lång smak. Här gick gissningarna mot nya världen, även om man trodde att grenache ingick, innan man hittade rätt till Priorat. Ett andravin, där Usatges betyder ”använd” och druvsammansättningen varierar (grenache, tempranillo, cabernet sauvignon, syrah, merlot och carinyena) men där druvorna samjäser.

2006 Usatges, Costers del Siurana, Priorat, 199:-, 0/2/12, 15p

 

Fjärde röda vinet var mycket mörkt rött, tätt och utan ålderskant. Doften medelstor, vanilj med varm fruktighet, outvecklad – kändes extraherad men oförlöst. Smaken syrlig, sträv, koncentrerad, alkohol, värme, fat, god och lång eftersmak – mycket söt plommonfrukt. Uppförde sig som en vintage port, vilket fick oss att vända smaklökarna mot Dourodalen. Gjort på ett 30-tal lokala druvsorter från ungefär 80 år gamla vinstockar. Se även vin nr. 7.

2005 Pintas, Douro DOC, Wine & Soul, 499:-, 1/0/12, 16p

 

Femte röda vinet var klart tegelrött, med gulbrun ålderskant, indikerande c:a 20 år eller mer. Stor doft av bacon, prickig korv, värme och mycket syrahsity. Lång, mogen, fatig och läcker doft. Smaken torr, syrlig, sträv, med charkuterier en masse, god, lång och mogen, härlig ”kotti-rotti” smak. Själv gissade jag på 99:an, men det var äldre än så. Kvällens bästa vin.

1990 Côte-Rôtie, Chapoutier, pris c:a 200:- på sin tid, 6/1/12, 17p

 

Sjätte rödingen var mycket mörkt röd, tät, utan ålderskant. Doften till en början sluten, sen kommer frukten, lakritsen och värmen, alkoholen och en liten snutt eukalyptus. Där finns en gummiton jag brukar hitta i unga viner, gärna hos syrah eller pinot. Smaken syrlig, fruktig, fyllig, fat, koncentration, lång och god. Kanske lite för fruktfjollig för mig. Australien trodde vi.

2008 Clonakilla Shiaraz-Viognier, Canberra District, 4/0/12, 16p

 

Sista röda vinet var mycket mörkt rött, tätt och utan ålderskant. Doften medelstor, fruktig, outvecklad, varm, med alkohol och koncentration. Smaken fyllig, god, sträv, syrlig, mycket vaniljfat, fruktig (plommon), med aningens mognad, med god och lång eftersmak. Påminde onekligen om vin nr 4, men ansågs äldre – se där var flaskvariation kan göra – det var ju exakt samma vin!

2005 Pintas, Douro DOC, Wine & Soul, 499:-, 0/0/12, 16p

SJ2

Efter denna chock, där vi fått med två flaskor av exakt samma vin (för övrigt första gången på någon av våra BYO-provningar), gick vi raskt vidare till starkvinsflighten.

Första starkvinet var mycket mörkt rött, tätt, utan ålderskant. Mycket stor, sötaktig doft med alkohol och fat, fyllighet och koncentration, med massor av torkad frukt. Smaken söt, mycket god, fyllig och med koncentration, fat, alkohol, pepparkaka. Att vi hade en ung vintage port stod väl bortom alla tvivel?

2002 Dow’s Quinta do Bonfim, 7/5/12, 16p

 

Sista vinet ut var mycket mörkt blåsvart, med blåsvart kant; alltså mycket ungt. Mycket stor doft av sötma och alkohol. En liten doft av hav och fisk fanns i början men försvann snabbt, och ersattes av den unga gummitonen. Smaken mycket söt, omedelbart god, men mycket sträv, med mycket kryddor (nejlika), koncentration, men på tok för ung. Jag tillhör den generation som njuter av mogen vintage port och har svårt att ta till mig den här unga koncentrationen – jag tycker det är barnarov. Dock är det en mycket bra port och för mig fullständigat obegripligt att man säljer detta billigare än sitt ”vanliga” röda vin (se rödvin 4 och 7).

2011 Pintas Vintage Port, 469:-, 5/7/12, 15,5p

SJ3

Vad lärde vi oss då om samjästa viner? Har de någon särskild karaktär? Inte för att jag märkte någon, möjligen kan man spåra ett litet rustikare drag, men om detta beror på terroir eller framställningsmetod kan jag inte svara helt säkert på. Dock var det en mycket rolig provning och en bra förövning till julens portprovande.

/OW