Tag Archives: pinot noir

#1477 Argentinsk Pinot

Pinot noir – ständigt känner sig vinmakare världen över utmanade av denna druva! Och många antar utmaningen, men endast ett litet antal lyckas särskilt väl. Jag skrev i min Oregonrapport för ett antal år sedan att det bara är tre områden i världen som kan sägas lyckas väl med sina pinotviner, nämligen Bourgogne (förstås!), Oregon och Nya Zeeland. Kanske kan man även räkna in delar av Tyskland, där onekligen många lyckade pinotviner görs, men där finns också fortfarande lite för mycket tråkiga saker för att landet ska räknas in bland de pålitliga områdena, skulle jag säga i alla fall. Andra kan säkert tycka annorlunda om den saken. Kommentera gärna i så fall, det vore kul med en diskussion i saken. Att Argentina inte kan räknas in bland de pålitliga producenterna av pinot noir torde vi (väl?) i alla fall vara överens om, men även i det landet, mest känt för sina viner på malbec och cabernet sauvignon, görs, naturligtvis, en del försök att odla pinot. Det är ju dock inte lätt för oss i Europa att skaffa oss en uppfattning av hur pass de lyckas. Inte mycket går att hitta här, men i AuZone har vi Janne som har bott i Argentina och återvänder dit någon gång per år. Nu hade han tagit med ett urval av pinot noir-viner från landet, vilka vi erbjöds utvärdera i en provning med AuZone. Det är fullt möjligt att liknande provning aldrig tidigare har hållits i Sverige, men sådant händer ju emellanåt i vår förening.

Under det inledande teoripasset fick vi i korthet lära oss att odlingen av pinot noir i Argentina är liten, endast 4800 hektar, vilket utgör 1,75% av den odlade arealen. 75% finns i Mendoza och ungefär 20% i det sydligaste området Patagonien, där den med mindre än 1000 hektar utgör runt 10% av vinarealen.  Mycket av det som odlas blir till mousserande viner. Odlingen av druvan ökar, men endast lite går på export. Det svala Patagonien har ett klimat som anses passa pinot noir. Den odlas här främst i Rio Negro-dalen där områdena konstbevattnas. I Mendoza har kvaliteten blivit bättre sedan man flyttat odlingarna till högre höjder, upp till 1300 m.ö.h. eller mer. Främst i Tupungato och Uco Valley. Längst norrut i Salta odlar man på de högsta höjderna. För att få tillräckligt svalt klimat klättrar vingårdarna här till och med över 3000 meter(!). Ett rätt nytt område för vinodling, där pinot också odlas en hel del är nära kusten, alldeles söder om Buenos Aires i området som kallas Chapadmalal, efter staden med detta namn. Här svalkar havet och konstbevattning behövs inte, något som är ovanligt i Argentina. Man har liknat förhållandena med Nya Zeelands.

Till teoripasset serverades ett argentinskt bubbel, 2012 Encuentro, Rutini, helt gjort på pinot noir. Det hade en dov, rätt köttig doft med jordiga inslag. En del kola och lite syntetgodis fanns där också. I munnen en bra, frisk syra, en del kött och pepprighet. I eftersmaken växer en jordig beska. Lite åt cavahållet. Helt OK, men för dyrt för 260 kr.

imag0996

Så över till pinoterna. Först ett ljusrött vin med likaledes ljusröd hallonfrukt. Lite kolasmakande fat och en liten rökighet. Frisk, närmast lingonlik syra. Frisk, slank smak med ordentlig beska. Sval, kryddig frukt, en hel del mineralitet och måttliga, torra tanniner. Torr och pepprig eftersmak.
2014 Barda, Bodegas Chacra, Rio Negro Valley, Patagonia

Vin nr 2 hade en dov, köttig doft med röd frukt, en del fat och toner av latex och mynta. Måttligt med charm. Smaken var frisk och snål, med mineralbeska och kritiga tanniner. Pepprig, jordig eftersmak med snål frukt som inte alls räcker till.
2012 Manos Negras Red Soil Pinot Noir, Manos Negras Añelo, Neuquén, Patagonia

Vin nr 3 visade i stället upp en fin, djup mörk frukt som drog åt körsbärshållet. Tätt och intensivt med markerat rökiga fattoner som gav intryck av varmkorv och cola. I munnen en frisk, djup bra, mörk och mustig frukt som väl samsades med kolatoner från faten. Intensivt och lite eldigt. En del lite lurviga tanniner gav en bra munkänsla. Bra längd med mörk frukt. Lite Nyzeeländsk känsla. Riktigt bra! Kul när vinet visade sig komma från världens högst belägna vingård uppe i Salta på mer än 3000 m.ö.h.!
2013 Colomé Pinot Noir Lote Especial Altura Maxima, Bodegas Colomé, Finca Altura Máxima, Salta

imag0998

Vin nr 4 var friskt och lätt med en snygg ljusröd frukt och fina toner av pyrande brasa. I munnen friskt och lätt med snygg, men väl gles frukt. Kryddigt slut.
2014 Mar y Pampa, Trapiche,  Chapadmalal, Buenos Aires

Vin nr 5 hade ett visst djup i färgen och en fatdominerad doft av kolasnören och kokospudding. Amerikanska fat? En sötfruktig smak med vanilj, choklad och kola, men också en bra, mörk frukt som ändå i viss mån lyckades stå emot fatattackerna. Rätt bra, finkorniga, väl inbäddade tanniner och ett eldigt slut där faten tittade fram igen.
2010 Salentein Pinot Noir Single Vineyard, Bodegas Salentein, Valle de Uco, Tunuyán, Mendoza

Vin nr 6 är stramt med en mörk, bra frukt och en del hyfsat balanserade fat. Snygg stil. I munnen friskt och läskande med ljusröd frukt och finkorniga, tuggbara tanniner. Snyggt och rent slut med en fin mineralitet. Allmänt rent, fräscht och välgjort.
2014 Savigny-lès-Beaune Premier Cru Les Lavières, Louis Jadot, Beaune, Bourgogne, Frankrike

imag0999

Vin nr 7 hade ett mer moget utseende med en djup mörkröd färg och en aning orange ton i kanten. Doften var ordentligt tät och mustig med en starkvinskänsla och toner av kola, kanel och ett stick av etylacetat som balanserar på gränsen till det acceptabla. Smaken var tät och sötfruktig med vaniljiga fattoner och en hygglig syra. Eldigt, koncentrerat och sötfruktigt efteråt. I och för sig lite kul, men pinot??
2009 Chacra 55, Bodegas Chacra, Rio Negro Valley, Patagonia

Även vin nr 8 hade en mognare färg, mer åt det ljusröda hållet. En tät doft med mörk frukt, choklad, en lite torr, dammig ton samt en markant doft av dill/kräftspad. Amerikansk ek igen? Smaken var frisk och tät med rätt ren frukt och god syra. Eldigt och intensivt med en del rätt snyggt integrerade tanniner och en rätt lång, tuggbar eftersmak. Smaken klart roligare än doften.
2008 Fin del Mundo Single Vineyard, Bodegas Del Fin del Mundo, San Patricio del Chañar, Neuquén, Patagonia

Vin nr 9 var lite dammigt med återhållen frukt. I stället hittade man alkohol, damm, fat, tjära och en aning grön ton. Smaken var frisk och eldig men rätt gles. Hygglig syra samt en dammig mineralton. Måttliga, kritiga tanniner och en eldig, varm eftersmak med hygglig längd.
2012 Marcus Gran Reserva Pinot Noir, Humberto Canale, General Roca, Alto Valle de Río Negro, Patagonia

0. 2012 Rutini Encuentro Brut Natur, Rutini, Tupungato, Mendoza, 260 kr

  1. 2014 Barda, Bodegas Chacra, Rio Negro Valley, Patagonia, 199 kr, 0-1, 13p
  2. 2012 Manos Negras Red Soil Pinot Noir, Manos Negras Añelo, Neuquén, Patagonia, 105 kr, 0-0, 12p
  3. 2013 Colomé Pinot Noir Lote Especial Altura Maxima, Bodegas Colomé, Finca Altura Máxima, Salta, 200 kr, 7-1, 14,5p
  4. 2014 Mar y Pampa, Trapiche,  Chapadmalal, Buenos Aires, 115 kr, 1-2, 13,5p
  5. 2010 Salentein Pinot Noir Single Vineyard, Bodegas Salentein, Valle de Uco, Tunuyán, Mendoza, 340 kr, 3-1, 11,5p
  6. 2014 Savigny-lès-Beaune Premier Cru Les Lavières, Louis Jadot, Beaune, Bourgogne, Frankrike, 275 kr, 2-1, 15p
  7. 2009 Chacra 55, Bodegas Chacra, Rio Negro Valley, Patagonia, 550 kr, 1-4, 12,5p
  8. 2008 Fin del Mundo Single Vineyard, Bodegas Del Fin del Mundo, San Patricio del Chañar, Neuquén, Patagonia, 260 kr, 0-3, 13p
  9. 2012 Marcus Gran Reserva Pinot Noir, Humberto Canale, General Roca, Alto Valle de Río Negro, Patagonia, 235 kr, 0-1, 12,5p

Och här lite baksidesetiketter för den som gillar sådana:

baksidor

 

Tack Janne för en unik och spännande provning! Alltid lika kul att prova sådant som man inte stött på tidigare.
/Anders K

Annonser

#1471 Domaine Leroy

Domaine Leroy – ett namn som frammanar bilden av klassiskt högklassiga Bourgogner, men också ett namn som man på grund av vinernas ohemult höga priser sällan fått anledning att uppleva. En del av kvällens viner skulle på den öppna marknaden betinga femsiffriga belopp i kronor(!) Tack vare Per J:s generösa välvilja att dela med sig av sin med godsaker synnerligen välfyllda källare, skulle vi nu i AuZone få avnjuta en hel provning med dessa åtråvärda viner.

Domaine Leroy ägs av Mme Lalou Bize-Leroy, tidigare ihop med sin syster Pauline Roch, som gick bort 2009. Lalou Bize-Leroy är även känd som en tidigare delägare av Domaine de la Romanée-Conti, DRC, innan hon 1992 blev utmanövrerad därifrån av nuvarande ägaren Aubert de Villain. De två systrarna har inte alltid dragit helt jämt. T.ex. så stödde systern de Villaines sida i konflikten om DRC, men de tycks ändå ha gått så pass bra ihop att de kunde driva Dom. Leroy ihop. Mme Bize-Leroy äger också Domaine d’Auvenay i St-Romain.

glas

Lovande färger

marimar-back

Baksidesetiketten

Provningen öppnar med ett tätt, fylligt och kryddigt vin med en rätt yppig röd frukt. Lätt parfymerat och med toner av kryddpeppar och kanel. Smaken öppnar friskt och läskande med en hel del torra tanniner som möts av en sötaktig körsbärsfrukt och en frisk syra. Växer på bredden och blir ordentligt rökigt. En viss värme finns där och kritiga tanniner. Bra längd, men rätt mycket beska i eftersmaken. Gott men saknar finess.
1997 Marimar Torres, Don Miguel Vineyard, Russian River Valley, Sonoma. Se där, redan första vinet var en joker, som dock passade in hyggligt väl i samlingen, vilket får sägas vara ett bra betyg.

Nästa vin känns ändå som om det är en tvättäkta, mogen Bourgogne med sina tydligt djuriska toner. Snyggt, charmigt, ja till och med sexigt. Massor av pyrande vedbrasa, en del värme, viltkött, nysågad furuplanka och en liten ton av kokt kött. Vedröken möter upp igen tidigt i smaken tillsammans med köttet. Ordentligt utvecklat med en god syra och avrundade, finkorniga tanniner. Lång, läcker, rökig eftersmak med fina tanniner och en kvardröjande syra. På topp nu.
1997 Nuits-St-Georges, 1er Cru Les Vignerondes, Dom Leroy, endast 582 flaskor producerade.

Trean är djupare och fylligare, men har också ett lätt grönt, lite vegetalt inslag som jag ofta har lite svårt för. Också en bra pinotdoft med violinslag, aningen vedrök och kött. Aningen grov, men också häftig doft. Smaken är frisk och intensiv med en läskande syra. Koncentration och kraft, bra frukt och väl inbäddade tanniner. Slutar lite torrt och oförlöst. Kan möjligen behöva lite mer tid, eller kanske ska man ta vinet som det är nu, i stället för att riskera att frukten torkar ut.
1997 Vosne Romanée, 1er Cru Les Beaux Monts. 3510 flaskor producerade av detta vin.

Fyran är igen slankare i en mer klassiskt elegant och finstämd Bourgognestil med bra pinotkänsla och fina vedrökstoner. Inte så olikt vin nr 2, men lite slankare och svalare. Smaken öppnar friskt och rent med en bra intensitet och snygg frukt med bra pinosity. Rent och elegant, men ändå tätt och med bra intensitet. Helt integrerade, mumsigt tuggbara tanniner. Bra längd med pepprighet, viss eldighet och någon beska. Riktigt bra och klassiskt.
1997 Romanée-St-Vivant, Grand Cru. 1756 buteljer gjorda.

Femman har en tät, ännu fruktig doft med jordgubbar, viol, och ännu framträdande kaffetoner från faten. Kryddigt och rätt parfymerat. Frisk, tät, snygg och rödfruktig attack. Bra syra och tät, röd frukt. Läskande och kryddig smak med en hel del, väl inbäddade tanniner. Slutar ännu något bråkig, men med bra längd och en tuggbar, lätt jordig eftersmak, möjligen med en liten metallisk ton.
1997 Richebourg, Grand Cru. 1754 buteljer.

Nästa vin är rejält tätt, skitigt, viltköttigt och ordentligt utvecklat. Det fullkomligt ryker av den där pyrande brasan, pinotcharm och värme, samt en djup frukt som snarare drar åt körsbär än de vanliga jordgubbarna. Även smaken är tät och skitig med en frisk, god syra och ännu med bra frukt, men också en ordentlig utveckling som gett en djurisk köttighet och rök. Ytterst charmig, bred smak med avrundade, finkorniga tanniner som ger en mumsigt tuggbar, lång, vedrökig eftersmak. Välbyggt med bra struktur och frukt. Svårspottat.
1997 Latricière Chambertin, Grand Cru. 1170 buteljer producerade.

Sista ordinarie vinet i provningen är en läckert djurisk pinot med massor av djup och charm. det rökigaste vinet i samlingen. Komplext, köttigt och med ett sanslöst djup. Smaken är läskande frisk och tuggbar. Den är skitig på ett sätt som möjligen bara inte kommer från mogen pinot utan möjligtvis någon orenhet. Lättare korkskada, tro? Det mesta av orenheten vädrar bort och orsakar inget större problem. Vinet är rejält moget, med något torra tanniner som ger ett aningen torrt inslag i den synnerligen långa eftersmaken som är skitigt viltköttig och har bredd och rondör. Åter ett svårspottat vin!
1997 Musigny Grand Cru.

butts

nuits-1966Som extravin (som om det inte räckte med de sju strålande vinerna som ingick i själva provningen!) halas det fram en flaska med ett ordentligt moget innehåll. Det har en bred, köttig och skitig doft med massor av fina röktoner. Kanske tittar en aning nyponsoppa fram. Smaken är frisk och läcker,med samma läckra skitiga toner som i doften. Avrundade, finkorniga tanniner och en lång, mogen eftersmak med kött och knäck. Alldeles utomordentligt charmigt, i alla fall under den första (Jacobsonska) kvarten. sedan tar nyponsoppan tyvärr över allt mer, men kul att få uppleva vinet som det var till att börja mer. Det visade sig vara
1966 Nuits-St-Georges från Leroys necociantdel, Maison Leroy. Fantastiskt att ett kommunvin från vinhandlarverksamheten kan hålla sig uppe så bra efter 50 år! Inhandlat av vännen Bergslars på auktion i Stockholm för några år sedan.

charlemangeInte nog med detta, till maten får vi även prova/avnjuta två flaskor 1997 Corton-Charlemagne, oxå från Leroy. Det har en fet smörig doft med popcorn, hasselnötter och tändsticksplån (=dyra fat). Tätt och tuggbart med bra syra, toner av grillad citron och en rejäl dos av mineraldammighet. Lång, synnerligen intensiv och torrt mineralstinn eftersmak. Som att tugga krita. Helt makalöst bra och tveklöst den bästa Corton-Charlemagne jag har råkat på!

 

Tabellen, där priserna är inköpspriserna år 2000:

  1. 1997 Marimar Torres, Don Miguel Vineyard, Russian River Valley, Sonoma, ?kr, 0-9, 15p
  2. 1997 Nuits-St-Georges, 1er Cru Les Vignerondes, 847 kr, 2-1, 18p
  3. 1997 Vosne Romanée, 1er Cru Les Beaux Monts, 847 kr, 3-0, 16,5p
  4. 1997 Romanée-St-Vivant, Grand Cru, 2024 kr, 1-1, 17,5p
  5. 1997 Richebourg, Grand Cru, 2024 kr, 2-1, 16,5p
  6. 1997 Latricière Chambertin, Grand Cru, 2024 kr, 4-2, 19p
  7. 1997 Musigny Grand Cru, 2196 kr, 3-1, 18p

Tack Per för ännu en oförglömlig provning! Nu ser vi fram emot jubileumsprovningen i december (Bx-86)!

/Anders K

 

#1395 Kalifornisk pinot

Cali pinot buttsI rubriken anges temat för denna provning, men man kunde lika väl säga att temat var ännu snävare, nämligen boutique-pinoter från huvudsakligen Santa Barbara.

Kalifornisk pinot har ju funnits länge på radarn men tog ett stort kliv upp i popularitet (på bekostnad av merlot) efter filmen ”Sideways” (2004), som ju utspelar sig i Santa Barbara-området. Alla minns väl Miles’ replik ” I am NOT drinking any fucking Merlot!” – men det gör han ju…, när han tömmer en 1961 Château Cheval Blanc (som innehåller c:a 40% av den druvan) på hamburgerbaren i filmens slutskede.

Nåväl, åter till pinoterna. Lena hade privatimporterat en hel massa unga pinoter från mer eller mindre boutiqueartade vingårdar, mest från Santa Rita Hills. Nästan alla vinerna var på tok för unga för att vara njutbara; endast ett vin (fyran) var drickmoget. Personligen tycker jag det är svårt att njuta av omogna viner, för även om man kan ana mer eller mindre stor utvecklingspotential i vinet, blir det ingen helgjuten upplevelse. Alla som provat från fat eller nybuteljerat hos en producent vet vad jag talar om. Och som provning inför tänkbara inköp funkade provningen inte heller, eftersom endast ett vin finns/funnits på monopolbolaget. Kvalitén var dock övervägande bra, med i de flesta fall snygg (alltså inte överdriven) fatbehandling. Frukten kan ju bli väl syltig i varmare klimat, men även där hade dessa producenter i flera fall besinnat sig.

Pinot kräver ju kallare klimat är t ex cabernet och chardonnay, så i Kalifornien odlas den i kustnära eller höglänta områden (eller en kombo av de två). De områden som är bäst för pinot framgår av denna artikel: http://www.winemag.com/Web-2013/Americas-Best-Pinot-Noirs/.

Så till vinerna:

Första vinet var klart rött, med blek kant (som för mig indikerar lägre koncentration). Ganska stor doft av svamp och undervegetation, rökig med fat, lite djuriska toner och kokt frukt. Smaken syrlig, med fruktsötma, viss strävhet, men gles och stjälkig och nästan helt utan eftersmak. En enkel, hygglig exponent för kalifornisk pinot, tyckte vi. Odlaren är en s k non-interventionalist, d v s som vill låta druvmaterialet, och inte källarbehandlingen, tala genom vinet. För det man fick för pengarna var vinet för dyrt.
2011 Domaine de la Cote Estate, Santa Rita Hills (Central Coast), 383 kr, 0/1/14, 13.5p

Andra vinet hade samma färg, men blåröd kant, indikerande ungdom. Doften var medelstor, med svamp och jordgubbar, lite svettig häst, kött, animalisk och gummislang (det senare indikerar för mig ett alltför ungt vin). Smaken syrlig, sträv, torr, lång med jordgubbsfrukt, fat och viss längd. Ett habilt vin med bra pinosity. Druvorna är helt avstjälkade och vinet lagras i ”neutrala” fat – uppenbarligen av en vinmakare som vet hur man gör bra pinot. Blir säkert bra med tiden, men för ungt nu. Samma vingårdsägare som till ettan.
2012 Lompoc Wine Company, Santa Rita Hills (Central Coast), 318 kr, 1/1/14, 15,5 p

Tredje vinet hade liknande färg. Smaken stor, med mycket svamp men en bränd fatton som efterhand kom att dominera, samt lite svettig häst. Smaken syrlig, med någon strävhet, torr med bra hallonfrukt och med bra längd. Bra vin, och jag tyckte det liknade tvåan. Här används helt avstjälkade druvor och en del inköpt druvmaterial.
2012 Sandhi Pinot Noir, Santa Rita Hills (Central Coast), 383 kr, 0/0/14, 15p

Fjärde vinet var klart tegelrött med gulbrun ålderskant. Stor fatig doft med mognad, mycket svamp och hallonfrukt. Syrlig, torr med strävhet och lite varm hallonfrukt, goda tanniner, bra längd med både fat och hallon i eftesmaken. Snygg fathantering. Ett klart steg upp i njutning och er rapportörs favorit samt kvällens vinnare. Finns ibland hos monopolisten.
2009 Ojai, Bien Nacido Vineyard, Santa Maria Valley, (Central Coast), 419 kr, 8/1/14, 17.5p

Femte vinet var klart rött med blåröd kant (ungdom!). Stor doft av gummislang, någon frukt men mest dominerat av brända fattoner. Kändes obalanserat eller snarare ointegrerat. Smaken syrlig, sträv med ganska god varm och syltig jordgubbsfrukt med en eftersmak av bränt gummi. Spretigt. Vinet andades ambition och kan sannolikt bli bra om några år, men är inte alls njutbart idag och fick därför min sämströst. En tredjedel av druvmaterialet utgörs av hela klasar. Enligt uppgift är vinet en bloggfavorit, men blev inte min dito (i vart fall inte idag).
2012 Deovlet, Bien Nacido Vineyard, Santa Maria Valley (Central Coast), 466 kr, 1/1/14, 13 p

Sjätte vinet var tegelrött och uppvisade antydan till mognadskant. Doften liten, oansenlig, en del vanilj från faten; den lilla frukten som fanns var dold av vaniljen. Smaken syrlig, god med tydliga pinottoner, lite fruktsötma, goda tanniner och lång eftersmak. Ett vin som delade provarskaran, då många tyckte det saknade frukten för att kunna utvecklas, medan andra gillade smaken. Blev lite bättre i glaset senare, men en klar besvikelse för det priset. Vingården uppskriven i vinpressen och just detta vin har fått 94 poäng – man häpnar och undrar hur. De tjugoåriga stockarna kallas ”gamla”.
2011 Hirsch, San Andreas Fault, Sonoma Coast, 531 kr, 0/2/14, 14p

Sjunde vinet var mörkt rött med blåröd kant (pinot ska inte vara mörkt!). Doften till en början liten, parfymerad, med fat och hallongodis snarare än frukt. Någon hittade saltgurka, en annan brett, i doften. Smaken syrlig, fyllig med god strävhet (silkiga pinot-tanniner), kryddor och god hallonfrukt. Kanske lite åt det maxade hållet, men det funkar. Detta blev kvällens tvåa. Vinmakaren påstås vara non-interventionalist, men fan tro’t.
2011 La Neblina, Radio-Coteau, Sonoma Coast, 761 kr, 4/1/14, 16 p

Åttonde och sista vinet hade en för pinot otypisk mycket mörk röd och tät färg. Doften hade den där unga gummislangsliknande karaktären jag inte gillar, sotiga fat och kokt syltig frukt. Smaken sträv, syrlig, med syltig frukt och bränt gummi. Alltför överextraherat – detta vin hade det fixats en hel del med i källaren och karaktären av ”extra allt” funkade inte. Provarna undrade för vem detta pinotvin hade gjorts? Svaret framgår av vinpressen, där det blivit rejält uppskrivet, fick bl a 94 poäng av vinadvokaten, med sidokommentaren: ”liknar mer syrah än pinot” – bara det borde varnat prospektiva köpare.
2010 Samsara Rancho La Vigna, Rancho Vineyard, Central Coast, 448 kr, 0/7/14, 13 p

Personligen hade jag gärna sett att boutiquevinerna serverats med några andra, kanske mer lättöverkomliga kalifornienpinoter, såsom Rodney Strong, Brewer-Clifton, Copain eller min egen favorit Sanford.

Lite baksidestext att grotta ner sig i:

Cali pinot butts, back1 Cali pinot butts, back2/OW

#1386 PINOT NOIR

Laurent valde ut 8 som han tyckte representativa viner för druvan pinot noir, olika världsdelar och olika åldrar.

Inledningsvis fick vi lära oss att det är en druva som trivs bäst i kalkrik jord, finns i väldigt många kloner och har störst odlingsvolym i Frankrike följt av USA och Tyskland.

Vinerna:

1. 2010 Herú, Ventisquero, Casablanca, Chile

Genomröd färg. Fruktdriven, lite skalig komplex doft. Godistoner, örter mynta och eukalyptus. Lite slank i stilen.

Syrlig initialt lite eldig smak. Ungt och med mycket röd frukt och lite äpple. Slankt, stramt, syrligt “matvin”

2. 2009 Pinot Noir, Ojai, Santa Barbara County, California, USA

Genomröd färg. Kryddig fräsch pinös doft med liten grönton. Rikedom, godis och expressiva toner, ingefära hördes nämnas.

Rik fruktdriven smak med elegant mellanregister och lite kartiga unga tanniner emot slutet. Komplext och balanserat, roligt.

3. 1997 Pommard 1er cru, Louis Jadot, Bourgogne, France

Röd färg med liten gulkant. Tät fruktig, kryddig lite skitig doft. Efterhand massor av brett. Komplex doft med ett stänk av askorbinsyra!

Sval smakkaraktär med liten sälta, efterhand mognad med ceder, sandiga tanniner och lite bitter svans.

4. 2008 Pinot Noir Tafelwein, Becker, Pfalz, Tyskland

Ljus röd färg. Rik fatdominerad doft med elegant frukt och mognadston. Komplex och med liten sötma, inslag av mandel, parfym och kaffe.

Komplex fruktig smak med stram torr fatdominerad fruktighet. Exklusiv sammetslent avslut med viss rondör. Liten alkobeska?

5. 2006 Pinot Nero, Bressan, Venezia Giulia IGT, Fruili-Venezia Giulia, Italia

Mörkbrunrödsvart färg! Doft av gammalt starkvin och lite etylacetat. Port? Eldiga toner.

Supersyrlig, Konstig och kartig..

6. 1984 Grands Echezeaux, Grand Cru, DRC, Bourgogne, France

Gammal brunkantad färg. Eteriskt dominerad doft. Komplexitet, elegant och med mycket mogna och lite oxiderade toner.

Fruktfattig men komplex och lång smak. Nyponsoppa med inslag av mörka bär, fat och långa sandiga tanniner. Eleganta och spelande syror trots åldern.

7. 2004 Bouzy, Grand Cru, Paul Bara, Champagne, France

Ljusröd färg. Reduktiva toner i doften i kombination med godis, smultron och tydlig mineralitet, svarta vinbär i avslutet.

Syrlig fruktfattig intensiv smak. Viss elegans men ganska spretigt och med en tydlig mognad.

8. 2008 Pinot Noir Block B, Schubert, Wairarapa (Martinborough), New Zealand

Genomröd färg. Stor doft med fina fat och mognadstoner. Fruktdriven och fin komplex kryddighet. Lyxig fatbehandling, rikedom, lite skitiga toner. Komplex och balanserad!

Komplex stor fruktdominerad smak med viss elegans, lite jordgubbar kombinerat med vanilj. Klingande syra och fina tanniner.

IMAG2806

Listan:

  1. 2010 Herú, Ventisquero, Casablanca, Chile, 0/0/15, 241kr, 13p
  2. 2009 Pinot Noir, Ojai, Santa Barbara County, California, USA, 1/0/15, 376kr, 14,5p
  3. 1997 Pommard 1er cru, Louis Jadot, Bourgogne, France, 5/1/15, 449 kr, 15p
  4. 2008 Pinot Noir Tafelwein, Becker, Pfalz, Tyskland, 1/0/15, 999kr, 14p
  5. 2006 Pinot Nero, Bressan, Venezia Giulia IGT, Fruili-Venezia Giulia, Italia, 0/8/15, 9p
  6. 1984 Grands Echezeaux, Grand Cru, DRC, Bourgogne, France, 1/1/15, 1800kr, 13,5p
  7. 2004 Bouzy, Grand Cru, Paul Bara, Champagne, France, 0/5/15, 371kr, 12p
  8. 2008 Pinot Noir Block B, Schubert, Wairarapa (Martinborough), New Zealand, 7/0/15, 464kr, 17p

/JT

1997 Vosne-Romanée 1er Cru Aux Malconsorts

img_3398

Sylvain Cathiard får mycket beröm i Clive Coates senaste bourgognebok ”The Wines of Burgundy”, och just detta vin fick hela 18 poäng såsom varande en av de allra bästa från 1997, så det var med stor förväntan jag drog upp korken. Doften var fyllig och kryddig med mogen pinotfrukt. Smaken var läcker i attacken men avslutningen var något besk och med lite brännande alkohol. Vinet var ett skolexempel på Vosne med julkryddig slånbärskaraktär och inlindade tanniner. Även årgångskaraktären var tydlig; den mogna frukten som leder tankarna mot Kalifornien. Vinprovning är lätt när man ser etiketten…

Vinet var nästan stort, men bara nästan, den avslutande beskan störde mig så jag tyckte nog inte vinet riktigt var värt den femhundring det kostat på Auktionsverket.

Lagra eller dricka? Svårt att säga, men jag chansar på att spara min andra butelj för att locka fram de underbara tertiära aromerna av gamla löv och unket kött…

En mer positiv recension finns också i Burgundy Report!

AS