#1395 Kalifornisk pinot

Cali pinot buttsI rubriken anges temat för denna provning, men man kunde lika väl säga att temat var ännu snävare, nämligen boutique-pinoter från huvudsakligen Santa Barbara.

Kalifornisk pinot har ju funnits länge på radarn men tog ett stort kliv upp i popularitet (på bekostnad av merlot) efter filmen ”Sideways” (2004), som ju utspelar sig i Santa Barbara-området. Alla minns väl Miles’ replik ” I am NOT drinking any fucking Merlot!” – men det gör han ju…, när han tömmer en 1961 Château Cheval Blanc (som innehåller c:a 40% av den druvan) på hamburgerbaren i filmens slutskede.

Nåväl, åter till pinoterna. Lena hade privatimporterat en hel massa unga pinoter från mer eller mindre boutiqueartade vingårdar, mest från Santa Rita Hills. Nästan alla vinerna var på tok för unga för att vara njutbara; endast ett vin (fyran) var drickmoget. Personligen tycker jag det är svårt att njuta av omogna viner, för även om man kan ana mer eller mindre stor utvecklingspotential i vinet, blir det ingen helgjuten upplevelse. Alla som provat från fat eller nybuteljerat hos en producent vet vad jag talar om. Och som provning inför tänkbara inköp funkade provningen inte heller, eftersom endast ett vin finns/funnits på monopolbolaget. Kvalitén var dock övervägande bra, med i de flesta fall snygg (alltså inte överdriven) fatbehandling. Frukten kan ju bli väl syltig i varmare klimat, men även där hade dessa producenter i flera fall besinnat sig.

Pinot kräver ju kallare klimat är t ex cabernet och chardonnay, så i Kalifornien odlas den i kustnära eller höglänta områden (eller en kombo av de två). De områden som är bäst för pinot framgår av denna artikel: http://www.winemag.com/Web-2013/Americas-Best-Pinot-Noirs/.

Så till vinerna:

Första vinet var klart rött, med blek kant (som för mig indikerar lägre koncentration). Ganska stor doft av svamp och undervegetation, rökig med fat, lite djuriska toner och kokt frukt. Smaken syrlig, med fruktsötma, viss strävhet, men gles och stjälkig och nästan helt utan eftersmak. En enkel, hygglig exponent för kalifornisk pinot, tyckte vi. Odlaren är en s k non-interventionalist, d v s som vill låta druvmaterialet, och inte källarbehandlingen, tala genom vinet. För det man fick för pengarna var vinet för dyrt.
2011 Domaine de la Cote Estate, Santa Rita Hills (Central Coast), 383 kr, 0/1/14, 13.5p

Andra vinet hade samma färg, men blåröd kant, indikerande ungdom. Doften var medelstor, med svamp och jordgubbar, lite svettig häst, kött, animalisk och gummislang (det senare indikerar för mig ett alltför ungt vin). Smaken syrlig, sträv, torr, lång med jordgubbsfrukt, fat och viss längd. Ett habilt vin med bra pinosity. Druvorna är helt avstjälkade och vinet lagras i ”neutrala” fat – uppenbarligen av en vinmakare som vet hur man gör bra pinot. Blir säkert bra med tiden, men för ungt nu. Samma vingårdsägare som till ettan.
2012 Lompoc Wine Company, Santa Rita Hills (Central Coast), 318 kr, 1/1/14, 15,5 p

Tredje vinet hade liknande färg. Smaken stor, med mycket svamp men en bränd fatton som efterhand kom att dominera, samt lite svettig häst. Smaken syrlig, med någon strävhet, torr med bra hallonfrukt och med bra längd. Bra vin, och jag tyckte det liknade tvåan. Här används helt avstjälkade druvor och en del inköpt druvmaterial.
2012 Sandhi Pinot Noir, Santa Rita Hills (Central Coast), 383 kr, 0/0/14, 15p

Fjärde vinet var klart tegelrött med gulbrun ålderskant. Stor fatig doft med mognad, mycket svamp och hallonfrukt. Syrlig, torr med strävhet och lite varm hallonfrukt, goda tanniner, bra längd med både fat och hallon i eftesmaken. Snygg fathantering. Ett klart steg upp i njutning och er rapportörs favorit samt kvällens vinnare. Finns ibland hos monopolisten.
2009 Ojai, Bien Nacido Vineyard, Santa Maria Valley, (Central Coast), 419 kr, 8/1/14, 17.5p

Femte vinet var klart rött med blåröd kant (ungdom!). Stor doft av gummislang, någon frukt men mest dominerat av brända fattoner. Kändes obalanserat eller snarare ointegrerat. Smaken syrlig, sträv med ganska god varm och syltig jordgubbsfrukt med en eftersmak av bränt gummi. Spretigt. Vinet andades ambition och kan sannolikt bli bra om några år, men är inte alls njutbart idag och fick därför min sämströst. En tredjedel av druvmaterialet utgörs av hela klasar. Enligt uppgift är vinet en bloggfavorit, men blev inte min dito (i vart fall inte idag).
2012 Deovlet, Bien Nacido Vineyard, Santa Maria Valley (Central Coast), 466 kr, 1/1/14, 13 p

Sjätte vinet var tegelrött och uppvisade antydan till mognadskant. Doften liten, oansenlig, en del vanilj från faten; den lilla frukten som fanns var dold av vaniljen. Smaken syrlig, god med tydliga pinottoner, lite fruktsötma, goda tanniner och lång eftersmak. Ett vin som delade provarskaran, då många tyckte det saknade frukten för att kunna utvecklas, medan andra gillade smaken. Blev lite bättre i glaset senare, men en klar besvikelse för det priset. Vingården uppskriven i vinpressen och just detta vin har fått 94 poäng – man häpnar och undrar hur. De tjugoåriga stockarna kallas ”gamla”.
2011 Hirsch, San Andreas Fault, Sonoma Coast, 531 kr, 0/2/14, 14p

Sjunde vinet var mörkt rött med blåröd kant (pinot ska inte vara mörkt!). Doften till en början liten, parfymerad, med fat och hallongodis snarare än frukt. Någon hittade saltgurka, en annan brett, i doften. Smaken syrlig, fyllig med god strävhet (silkiga pinot-tanniner), kryddor och god hallonfrukt. Kanske lite åt det maxade hållet, men det funkar. Detta blev kvällens tvåa. Vinmakaren påstås vara non-interventionalist, men fan tro’t.
2011 La Neblina, Radio-Coteau, Sonoma Coast, 761 kr, 4/1/14, 16 p

Åttonde och sista vinet hade en för pinot otypisk mycket mörk röd och tät färg. Doften hade den där unga gummislangsliknande karaktären jag inte gillar, sotiga fat och kokt syltig frukt. Smaken sträv, syrlig, med syltig frukt och bränt gummi. Alltför överextraherat – detta vin hade det fixats en hel del med i källaren och karaktären av ”extra allt” funkade inte. Provarna undrade för vem detta pinotvin hade gjorts? Svaret framgår av vinpressen, där det blivit rejält uppskrivet, fick bl a 94 poäng av vinadvokaten, med sidokommentaren: ”liknar mer syrah än pinot” – bara det borde varnat prospektiva köpare.
2010 Samsara Rancho La Vigna, Rancho Vineyard, Central Coast, 448 kr, 0/7/14, 13 p

Personligen hade jag gärna sett att boutiquevinerna serverats med några andra, kanske mer lättöverkomliga kalifornienpinoter, såsom Rodney Strong, Brewer-Clifton, Copain eller min egen favorit Sanford.

Lite baksidestext att grotta ner sig i:

Cali pinot butts, back1 Cali pinot butts, back2/OW

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.