Tag Archives: vitt

#1279 Vitt från Nya Världen

Framsidorna

Vitt från Nya Världen, vad väntar man sig? Ja, tankarna går ju osökt till mulliga, fruktstinna viner, ofta även med en rejäl dos rostad ek. Om man nu såg fram emot en sådan samling viner, så kan nog kvällen uppsättning ha orsakat en lättare besvikelse. För min del, som drar mer åt stramare och elegantare viner, blev det en riktigt givande kväll, inte minst genom att ET till mat efter provningen bjöd på abborrfilé, inköpt direkt av Kallsöfiskaren i Sankta Annas skärgård – lyx!

Första vinet bjöd på en ungdomligt utseende med ett litet grönstick. En frisk, kryddig, inte alltför djup doft, men med många olika komponenter, och alltfler dök upp under provningens lopp.  I början var det närmast urtypen för ett s.k. uff-vin – ungt, fräscht och fruktigt –  med toner av äpple, päron och tutti fruttigodis. Så småningom dök också mognare frukttoner av persikor och aprikoser upp, samt inslag av vitpeppar och gummi  samt till sist en nästan tvålig parfymton.  Smaken var frisk med ett tydligt, lite vresigt beskt anslag. Smaken växer i munnen och blir intensivt pepprig. Beskan och pepprigheten ger tillsammans en bra, tuggbar, om än inte direkt charmfull eftersmak. Ett svårgissat vin. Ingen nämnde väl kalifornisk viognier, även om det efteråt pratades om tydliga toner av persikoyoghurt. Ja, ja, en blick på etiketten… Jag tyckte nog bättre om vinet än de flesta provarna.
2009 Melville Estate, Verna’s Vyd Viognier, Santa Barbara County, Kalifornien

Tvåan var medeldjup och tydligt gulare i färgen med en dov, nötig, närmast oxiderad doft som gav en viss sherrykänsla. Gul frukt, möjligen en del fat och tydliga associationer till vita Rhôneviner. smaken började friskt med en tydlig (fat?)beska. Eldigt och rätt tungt med måttlig syra och en dov, rätt trött frukt. Eldigt, beskt slut. Rhônekänslan var tydlig här och inte heller helt fel, visade det sig:
2009 Clos Solène, Essence de Rousanne, Paso Robles, Kalifornien

Trean var blekgul och hade en frisk, ren, rätt slank doft med inslag av äpple och citrus samt en liten mandelton i bakgrunden. Så småningom även ett inslag av pärongodis (Gröna kulor). Smaken började friskt och tuggbart med en liten sötma. En god syra och en mumsig, lite sötaktig frukt som en blandning av äpple, päron och persika. Smaken verkade alltså rätt lovande men den slutade tyvärr  slankt och ointressant. Det hände helt enkelt inte så mycket. Jag var, åtminstone initialt lite inne på att det kunde vara en riesling med det var en schweizisk petite arvine. Borde man väl ha känt… 😉 Producenten är tydligen mycket högt ansedd i Valais och enligt Kurtis, vår man i trakten, måste man närmast känna kantonpresidenten personligen för att få tag på en flaska. ET hade dock alldeles utan personliga kontakter lyckats inhandla en flaska från en tysk handlare.
2009 Grain Blanc, Petite Arvine, Marie-Térèse Chappaz, Vallais, Schweiz

Fyran var blekgul och hade en en fyllig och läcker, aromatisk doft med gul frukt (plommon, melon, guava) och en riktigt charmigt läcker fatton. En liten dov banandoft fanns där också och en växande kryddighet. en doft med många ingredienser, eller som en provare beskrev det: ”som ett harpackord – många strängar samtidigt”. smaken var frisk och ren med goda fattoner och god syra. Mumsig, gul frukt och kanske någon mognad. Lång, god, tuggbar eftersmak. Ett riktigt mångfacetterat och mumsigt vin. Trots vad jag skrev inledningsvis om mina smakpreferenser föll jag pladask för charmen och det snygga hantverket i det här vinet.
2010 Palladius, The Sadie Family, Swartland, Sydafrika. Gjort på en något ohelig blandning av Chenin Blanc, Grenache Blanc, Viognier, Roussanne, Marsanne, Clairette, Semillon Blanc, Semillon Gris, Verdelho, Palomino(!)

Femman var djupt gulorange och hade tyvärr en riktigt elak och tråkig doft av gammal kartong. Aningarna om en rejäl korkskada växte snabbt till sig och bekräftades av den ordentligt beska och elaka smaken. Vinet togs bort ur bedömningen. Dystert för ett vin som skulle ha kunnat vara en stor upplevelse. Märkligt nog började jag mot slutet av provningen, då jag återvände till vinet, faktiskt börja undra om det verkligen var klassisk korkskada eller helt enkelt ett torrt och charmlöst vitt Rhônevin som utvecklats åt det här hållet. Jag fick dock inget större medhåll i de tankarna, inte ens från föreningens Rhônefetischist JJ, så antagligen hade jag fel. Något knas med vinet var det allt.
2000 De L’Orée, Ermitage, Chapoutier, Frankrike

Sexan var vackert gyllene med fin lyster. Den fylliga doften bar tydliga, men snygga och kryddiga fattoner och mullig, gul frukt. Smaken var frisk och fatkryddig i attacken. God syra och mumsig, gul frukt. En växande eldighet tog över lite och vinet slutade något blekt och fatig, men var ändå klart njutbart.
2007 Mount Eden Estate Chardonnay, S:a Cruz Mountains, Kalifornien

Så en sötis till sist. Tämligen djupgult, som sig bör och en fet doft av söt, mogen aprikosfrukt med ett rätt tydligt volatilt inslag (tänk Karlssons klister) som dock höll sig inom anständighetens gränser. En lite kokt ton samt ett inslag av bittermandel, eller ”nästan valnöt” som LT träffande uttryckte det. Smaken är massivt söt med en rätt bra syra och inslag av övermogen, torkad frukt. Den växer i munnen och blir intensiv och pepprig. Söt, kryddig, mumsig eftersmak. gott, men inte så komplext.
2007 Cloudy Bay late Harvest Riesling, Marlborough, NZ

  1. 2009 Melville Estate, Verna’s Vyd Viognier, Santa Barbara County, Kalifornien, 395 kr, 1-4, 15.5p
  2. 2009 Clos Solène, Essence de Rousanne, Paso Robles, Kalifornien, 305 kr, 2-3, 12p
  3. 2009 Grain Blanc, Petite Arvine, Marie-Térèse Chappaz, Vallais, Schweiz, 320 kr/50cl, 13.5p, 0-3
  4. 2010 Palladius, The Sadie Family, Swartland, Sydafrika, 420 kr, 6-0, 16.5p
  5. 2000 De L’Orée, Ermitage, Chapoutier, Frankrike, c:a 500 kr (auktion),-,-
  6. 2007 Mount Eden Estate Chardonnay, S:a Cruz Mountains, Kalifornien, 350 kr, 3-1, 15p
  7. 2007 Cloudy Bay late Harvest Riesling, Marlborough, NZ, 199 kr/kvartsmagnum, 0-1, 14p

Baksidorna

/A