#1548 Bordeaux 2000

Förra torsdagen var det dags igen för en Bergs Larsprovning, denna gång i vår nya lokal på Gärdet. Som vanligt när Bergs Lars öppnar sin vinkällare för oss väntar något spännande och gott! Denna gång Bordeaux 2000 inköpta en primeur på bolaget i Ljusdal och via brittiska handlare.

När Bergs Lars leder provningarna är en betydande del av nöjet de historier han delar med sig. Denna gång fick vi höra om intresset för Bordeaux som började med årgångarna 82, 83 och 86. Det ledde även till smugglandet av vinlådor i barnvagn på Danmarksfärjan och andra pikanta detaljer men det är preskriberat nu! Över till vinerna:

Vin nr 1. 2000 Château Beychevelle, St-Julien, (CS 60%, Mer 28%, CFr 7%, PV 5%). Ljust scharlakansröd. Rostade fat, blyerts, paprika och mörka bär i doften. Smaken medsyra, fat, paprika och lite syltiga mörka bär. Allmänna kommentarer var god, fat, slank, charmig och Cabernet Franc-toner.

Vin nr 2. 2000 Château Leoville-Poyferré, St-Julien, (CS 65%, Mer 25%, CFr 2%, PV 8%).
Blåröd, doften lite knuten med mörka bär (blåbär). Jag hittade tuggbara mörka bär, syra, strävhet och lite fat i smaken. Kaffe, kaka, cassisrussin, klassisk, lite outvecklad och modern var några av de allmänna synpunkterna.

Vin nr 3. 2000 Château Ducru-Beaucaillou, St-Julien, (CS 65%, Mer 25%, CFr 5%, PV 5%).
Färgen blåbrunröd, doften stram, ngt fat, dov, grön/mynta och mörka bär och smaken tjock med mörka bär, stram med fina tanniner. Kollegorna hittade merlot-känsla, angenäm utveckling i glaset med elegant och mycket frukt. Ett elegant vin!

Vin nr 4. 2000 Château Gruaud Larose, St-Julien, (CS 57%, Mer 30%, CFr 7%, PV 4%, Malbec 2%).
Mörkt brunröd färg, sylt av mörka bär, söt frukt, fat, rostat kaffe och stall i doften. Syra, tanniner, massiv smak med mörka bär, kaffe och lång eftersmak. Medlemmarna fann vinet svulstigt, bilhandlardoft av rostade fat, gödselstack, Cordierstil, mörk choklad och struktur med tuggbarhet. Ett stort vin!

Vin nr 5. 2000 Château Giscours, Margaux, (CS 51%, Mer 32%, CFr och PV 17% tillsammans).
Tråkigt nog korkskadad (men det fanns något stort bakom den blöta kartongen).

Vin nr 6. 2000 Château Pontet-Canet, Pauillac, (CS 62%, Mer 32%, CFr 6%).
Scharlakansröd. Blå-/björnbär, stram, fat i doft. Smaken bjöd på syra, tanniner, sylt, strävhet och fat. Andra fann vinet komplext, med bredd, dyr doft och lagringsbehov.

Vin nr 7. 2000 Château de Malleret, Haut-Médoc, (CS 60%, Mer 30%, CFr 10%)??
Aj, aj, aj, kork även i denna flaska.

Vin nr 8. 2000 Château Rauzan-Gassies, Margaux, (CS 65%, Mer 25%, CFr 10%).
Färgen mörkt scharlakansröd. Lite sluten doft med mörka bär, mylta och frukt. Massiv smak med mörka bär, ngt fat, syra/tanniner och nästan tjock munkänsla. Andra synpunkter var lite lingon, cassis, varm frukt, struktur och kraft. Vinet behöver tid.

Sammanfattningsvis en fantastisk provning som visade viner med tydlig struktur, drickbara nu men flera av dom med en lång framtid!

1. Château Beychevelle 2000, 366:- (2003) 1/4/13, 16,5p
2. Château Leoville Poyferré 2000, 465:- (2003) 1/4/13, 17p
3. Château Ducru-Beaucaillou 2000, 863:- (2003) 1/0/13, 16,5p
4. Château Gruaud Larose 2000, 526:- (2003) 3/2/13, 18p
5. Château Giscours 2000, 308:- (2003) -/-/-, -p
6. Château Pontet-Canet 2000, 411:- (2003) 4/2/13, 16,5p
7. Château de Malleret 2000, 92:- (2003) -/-/-, -p
8. Château Rauzan-Gassies 2000, 300:- (2003) 3/1/13, 16,5p
   //TB

#1388 Bordeaux 1985

Bordeaux 1985 – en av alla lyckade årgångar under 1980-talet. Ni vet på den tiden då man fortfarande gjorde ”klassisk” Bordeaux, och då man dessutom hade råd att köpa och försöka lära sig känna igen de olika slotten, t.ex. de 55 som klassades som Grand Cru i 1855 års klassifikation i Médoc. Idag hör mycket av detta till en svunnen tid. Visst har kvaliteten genomgående höjts i Bordeaux sedan dess och visst görs det nu strålande viner, även på de enklare slotten, men frågan är om de individuella karaktärerna har blivit utsmetade på köpet. Och hur de moderna bordeauxvinerna blir med 20-30 år på rygg är väl ingen som riktigt vet. Nå, kanske har jag fel och jag skulle i så fall bara bli glad, men det ämnet var nu inte föremål för prövning den här kvällen med AuZone, utan i stället handlade det om en av de klassiska årgångarna från nästan 30 år sedan. 1985 var en rätt sval årgång, vilket gav en hel del gräsiga aromer i de unga vinerna. Frågar var nu hur de utvecklats i flaskorna, om de kanske mognat fram till mer charmiga karaktärer.

Första vinet möter gommen både med en markerad syra och en torr strävhet, som är lite jobbig att ta för den ännu ovana gommen. Doftmässigt är det trevligare med en tämligen klassisk mogen bordeauxdoft som innehåller stall, blyerts och grön paprika. En tråkig metallisk ton drar ned intrycket en del. Smaken är också rätt slank och den slutar torrsträvt med en spretig syrlighet. OK, men inte mer.
1985 Ch. Ducru-Beaucaillou

Tvåan har tyvärr en aning av en oren ton, som möjligen beror på en släng av korkdefekt, trist! En bra syra och bra, tuggbara tanniner, men slutar eldigt och rätt metalliskt. Inte så kul.
1985 Ch. Leoville Poyferré

Med nästa vin blir det mer ordning på torpet. En utvecklad, stallig, kryddig doft med toner av tobak, massor av ceder och en del dyra fat. I munnen möts man av en fyllig, tuggbar attack och stalligheten som tittar fram igen. Tätt och med finkorniga, tuggbara tanniner. Bra, något syrligt slut.
1985 Ch. Gruaud Larose

Fyran öppnar lite snålt, gräsigt och metalliskt, men rundar till sig och en läckert skitig stallighet växer i glaset. Även smaken är något gräsig och med en hög syra, men också med en bra, tät frukt. Läckra, finkorniga, inbäddade tanniner ger en bra struktur och en lång, tuggbar eftersmak. Ett stramt vin med klass.
1982 Ch. Gruaud Larose

Femte vinet fick utgå på grund av en fullständigt hårresande korkdefekt, grr!!!
1985 Ch. Haut-Bages Libéral

I stället tar vi oss an nästa vin som har en markerat frisk och örtig, stjälkig, kryddig doft med drag av rotfrukter och en viss mintton. Även smaken öppnar med gröna toner av gräs och stjälkar. En frisk syra och en pepprig, intensiv smak. Tanninerna är tydliga och torra, vilket ger en rätt elak eftersmak. Ett något spretigt vin, men ändå hyggligt och karaktärsfullt.
1985 Ch. Lynch Bages

Sjuan har en märklig doft som några liknade vid liniment, andra vid brinnande plast. Inte alls kul, hur som helst. Där finns också en hel del skitighet (svinstia!) och en stark medicinal mentolton. Smaken är frisk med en hel del, rätt lurviga tanniner som dock ändå ger en torr eftersmak. Inte alls särskilt njutbart!
1985 Diamond Hill, Volcanic Creek

Till sist ett moget och charmigt vin med en läckert djurisk doft med ceder, stall, paprika och värme. Smaken har en närmast söt frukt och en god syra. Lätt, knäckigt och charmigt med läckra avrundade, men tuggbara tanniner. Bra, god, läcker eftersmak. Kvällens klart charmigaste vin och det enda som fick det att dra en del i mungiporna, även om det onekligen också var det mest utvecklade/åldrade vinet.
1985 Ch. Cantemerle

Överlag är det en avsaknad av lyckokänsla som tyvärr präglar de flesta av kvällens viner. Några charmtroll har 85-orna aldrig varit och kvällens provning visar att de inte heller blir det med lagring. Men de är ett trevligt exempel på en klassisk, och numera mogen, årgång i ett Bordeaux från ett svunnet(?) förr.

1. 1985 Ch. Ducru-Beaucaillou, 0-2, 750 kr, 14p
2. 1985 Ch. Leoville-Poyferré, 0-4, 600 kr, 12p
3. 1985 Ch. Gruaud Larose, 2-0, 600 kr, 16p
4. 1982 Ch. Gruaud Larose, 2-1, 1000 kr, 17p
5. 1985 Ch. Haut-Bages Liberal, korkad!!!
6. 1985 Ch Lynch Bages, 4-1, 900 kr, 4-1
7. 1985 Diamond Hill, Volcanic Creek, 0-4, 1200 kr, 13p
8. 1985 Ch. Cantemerle, 4-0, 520 kr, 17,5p

/AK