Tag Archives: riesling

Riesling & Co, 8 maj 2017

Trots att kylan nöp till ganska rejält i kinderna denna dag kändes det som ett vårtecken att släppa in mer Riesling. 15 producenter hade dukat upp och vid flertalet bord stod producenterna själva. Deras närvaro förhöjer alltid upplevelsen. Engagerade människor som ansträngt sig genom vinets alla faser och nu står här med nystruken skjorta. Far och son vid Corvers Kauters bord visade stolt upp bilder på sin nya hydrauliska press och förklarade ingående processen med åtta timmars presstid. Att få en del av bakgrunden gör det bra mycket roligare att öppna flaskan den dagen det finns tid för ett glas.

Just Corvers Kauter blev min favorit under dagen med ett antal högst prisvärda viner. De två som idag finns på bolaget är lekfullt äppliga, lite barnsligt smakrika och passar ypperligt som en aptitretare på terrassen för ynka 119 kr. Deras Riesling Spätlese, Alte Reben, Mittelheimer St Nicolaus 2015 ( tänk så långa namn att hålla reda på !! ) uppgavs ligga på fyndnivån 15 euro. www.corvers-kauter.com.

För oss som emellanåt drömmer om att sadla om stod producenten Meine Freiheit för en inspirerande historia. Finansmannen som 2010 sadlade om och startade ett vinhus med ett passande namn. Varenda pinal köptes in och tillverkningen kunde börja. Med på resan följde en erfaren vinmakare från Oestrich-Winkel, vilket antagligen var bra då ostadiga börskurser inte är samma sak som varierande sockernivåer. En, åtminstone för mig, ny upplevelse var en Spätlese Trocken gjord på Roter Riesling som faktiskt har ett rött skal men inte ger färg till vinet. En trevlig bekantskap med en viss bitterhet att förlika sig med. www.weingutmeinefreiheit.de

Handen på hjärtat, när bjöd du hem dina vänner senast och korkade upp en Silvaner? Weingut Weigland från Franken bjöd på ett helt batteri av smakfulla flaskor med ren Silvaner. 2015 Der Franke Julius Echter Berg Silvaner (ännu ett långt namn att försöka minnas) hade ett fantastiskt bett och ett skönt tanningrepp. www.weingut-weigland.de

 

/Sven-Olof Johansson

Annonser

#1450 Vita torra tyska

Butts

”Baksides”etiketterna

I viss mening har vi väl en uppfattning om att det ska vara ordning och reda när det handlar om Tyskland. ”Ordnung muss sein”, ni vet. Men allt som oftast, när man får tillfälle att titta lite närmare på saker och ting, kan man finna att det ändå finns utrymme utanför de lagar och regler man satt upp, och tur är kanske det. Även beträffande den tyska vinlagen, som vi en första anblick tycks påtagligt rigid och begränsande, finns en hel del möjligheter till utvidgningar och avsteg, eller åtminstone kreativa tolkningar. När man samlas för att prova vita, torra tyska viner, är det på något vis naturligt att man anammar den där känslan av ordning och reda och går igenom de för provningen mest relevanta reglerna i vinlagen och så även i kväll. Bengt, kvällens arrangör hade tänkt sig att Wikipedia skulle kunna utgöra en pålitlig källa för den informationen, men både hans grundliga kunskaper i ämnet liksom hans känsla för behovet av källkritik, gjorde att vårt orakel i frågan, Stig T, i stället fick redogöra för vad som gäller. Dock fick vi veta att provningen skulle komma att centreras kring viner klassade som Grosses Gewächs och eftersom detta inte är ett begrepp som är reglerat i den tyska vinlagen, utan av den ledande producentföreningen VDP, handlade det istället huvudsakligen om deras regler. I korthet fick vi veta att följande gäller:

Vinerna klassas enligt en stege med fyra nivåer:

  • Gutswein
  • Ortswein
  • Erste Lage
  • Grosse Lage

Den lägsta klassen, Gustswein, får endast betecknas med vingodsets namn, årgång och druvsort (förutom att etiketten också måste uppfylla kraven i vinlagen gällande uppgift om kvalitetsklass, vindistrikt och AP-nummer mm.). Avkastningen får uppgå till högst 75 hektoliter per hektar. Torra viner får bära något av prädikaten Kabinett eller Spätlese medan söta viner får bära alla prädikatsnamnen.

Ortswein skall – utöver tillåtna beteckningar för Gustswein – även betecknas med namnet på den ort där druvorna skördats. Avkastningen får uppgå till högst 75 hl/ha. Torra viner får inte bära namnet på något prädikat medan de är fritt fram att använda för söta viner. Försäljning får ske tidigast den 1 mars året efter skörden.

VDP menar att vinbergets/vingårdens läge och jordmån är av avgörande betydelse för vinets kvalitet. Man har därför klassificerat de bästa vinlägena som Erste Lage eller Grosse Lage där Grosse Lage anses vara Tysklands bästa vinjord.

För Erste Lage gäller att de måste betecknas med orts- och lägesnamn samt druvsort. Endast speciellt förtecknade druvsorter får användas (olika i olika distrikt). Avkastningen får uppgå till högst 60 hl/ha och druvorna måste skördas för hand, när mustvikten har nått minst 85 grader Oechsle (dvs minst spätlesekvalitet). Liksom för Ortsweine får bara söta viner bära namnet på ett prädikat. Eftersom beteckningen Erste Lage inte får anges på etiketten anges det istället på kapsylen. Vinerna släpps på Mainzer Weinbörse i slutet av april året efter skörden.

Grosse Lage är föreningen VDP:s högsta kvalitetsklass. Här får avkastningen uppgå till högst 50 hl/ha. I övrigt gäller samma bestämmelser som för Erste Lage. Torra Grosse Lage-viner skall betecknas som Grosses Gewächs. Det är vinföreningen VDP:s interna beteckning för högklassiga torra viner. Den är inte lagligt fastställd och får därför inte användas på etiketten men anges alltid på kapsylen eller ibland med bokstäverna ”GG” på etiketten. De torra vinerna släpps den 1 september året efter skörden.

Jag upprepar att detta alltså är VDP:s regler och eftersom den tyska vinlagen inte tillåter att man skriver något på etiketten utöver det som är tillåtet (eller som krävs) får man således inte skriva ut Erste Lage eller Grosses Gewächs. I stället kringgår man alltså lagen genom att ha en särskilt kapsyl för Erste Lage, eller en särskild flaska. Man skriver ofta också ut ”G G” på etiketten, något som uppenbarligen tolereras av myndigheten.

Tillägg: Jag har under de senaste dagarna fått lära mig av Dieter Greiner på Kloster Eberbach och Tom Benns på Bürklin Wolf att det jag skrev ovan beträffande vad som får anges på etiketten inte stämmer. Det är således tillåtet att på GG-viner skriva VDP. GROSSE LAGE, vilket också syns på bilden nederst, på flaskorna nr 2 och 4. Fram till och med 2012 skrev man i stället VDP. GROSSES GEWÄCHS. Huruvida även denna beteckning fortfarande förekommer på etiketterna har jag inte fått klarhet i. Man använder fortfarande flaskan med GG i relief.

Värt att notera är att beteckningen Erstes Gewächs inte används för viner från Erste Lagen, vilket man ju i konsekvensens namn skulle kunna tro, utan är distriktet Rheingaus alldeles egna benämning för sina toppviner och att det ungefär motsvarar det som kallas Grosses Gewächs i andra distrikt. Att det blivit så är av historiska skäl. Rheingau var, mycket genom den framlidne Bernhard Breuer, föregångare i arbetet med att åstadkomma en officiell klassifikation av sina vingårdar. Detta ledde till en sådan konflikt med VDP att Breuer helt sonika valde att lämna den prestigefyllda organisationen. Så vitt jag förstår kan man i dag i Rheingau använda bägge beteckningarna, men om någon har en annan information, får ni gärna meddela detta i en kommentar. Jag skulle förmoda att på sikt är det VDP:s klassifikation som kommer att ta över. En intressant skillnad är dock att i Rheingau är Erstes Gewächs och den tillhörande vingårdsklassningen lagstadgad, varför det är tillåtet att skriva Erstes Gewächs på etiketten, något som rimligen gör att beteckning kommer att leva vidare, åtminstone tills det eventuellt blir tillåtet att skriva Grosses Gewächs.

En del mer information, såsom om Deutsches Weinbauverbands beteckningar Classic och Selection fick vi oss också till livs, men nu får det räcka med teori, så över till vinerna i stället:

Första vinet är blekt och har en snygg, floral doft med en lätt, ungdomlig ton av tutti-fruttigodis men också en hyggligt mogen persikofrukt bakom den unga, oförlösta doften. En viss dov, dammig ton fanns där också. Smaken öppnar mycket friskt med en markant frisk, pirrande syra. Påtagligt kryddigt och ungt och rätt slankt, men snyggt. Kryddigt slut med inslag av Fazers Gröna kulor. Helt OK vin, men ännu lite väl präglat av den där pärongodistonen som ung riesling ofta har.
2013er Bockenauer Riesling trocken Schiefergestein, Schäfer-Fröhlich, Nahe

Andra vinet uppvisar en doft av betydligt senare skördade, ordentligt mogna druvor med inslag av mogna persikor och en allmänt oljig känsla. Även detta vin öppnar med den där speciella, pirriga syrligheten som förra vinet uppvisade. Tillsammans med den mognare frukten blir känslan mumsig och lite saftig. Vinet är tätt och oljigt och har en lång, tuggbar, oljig och pepprig eftersmak. Ett vin med en känsla av extra allt som behöver lite tid på sig för att alla delar ska komma på plats ordentligt.
2013er Ruppertsberger Reiterpfad Gr Gew Riesling trocken, A. Christmann, Pfalz

Nästa vin är betydligt friskare med en snygg, djup, ungdomlig, lite kryddig citrusfrukt. Där finns också en del rosor och för första gången för kvällen en liten aning petroleum. Även smaken är ren och frisk med den sedvanliga, pirriga citrussyran och ett allmänt läskande intryck som leder ut i ett långt tuggbart slut. Allmänt snyggt.
2013er Geheimrat ”J” Riesling Spätlese trocken, Wegeler, Rheingau

Fyran har en rätt sluten och dov doft med hyfsat mogen frukt men utan det där aromatiska lyft som man (jag) oftast vill ha i ett rieslingvin. Smaken är markant frisk med en bra, tät och tuggbar, något saftig frukt. Syran är läcker och kryddig. Tät, intensiv och pepprig eftersmak med en något krävande syra. Onekligen ett rätt bra, men helt oförlöst vin.
2013er Bacharacher Hahn Gr Gew Riesling trocken, Toni Jost, Mittelrhein

Nästa vin är redan till utseendet helt avvikande med en djup, gulorange färg. Även doften är helt annorlunda med en mer åldrad, bränd och oljig känsla samt en parfymerad ton åt badsalthållet. Den ettriga syran i smaken finns dock där. Frukten är lite trött och bränd, vilket gör att syran ligger ovanpå, utan att få något stöd av frukten. Rätt beskt och obalanserat i eftersmaken. Oklart om det hänt något med det här vinet eller om det bara är allmänt avvikande. Vår erfarenhet av viner från Württemberg är också något begränsade.
2013er Stettener Häder ”Junges Schwaben” Erste Lage Riesling trocken, Beurer, Württemberg

Med det sista vinet är vi tillbaka i huvudfåran igen med en doft av en tät, mogen rieslingfrukt med inslag av mogna persikor och lite honung. Djupt, men också fräscht och snyggt. Smaken öppnar, förstås med den pirriga syran men här är den inbäddad i en bra, tät och mumsig, lätt saftig frukt. Intensiv, pepprig smak med bra längd och en liten avlsutande beska. Bra, men behöver också lagras för att rundas av en del. Kvällens klara vinnare.
2013er Eschendorf am Lumpen 1655 Gr Gew Riesling trocken, Horst Sauer, Franken

  1. 2013er Bockenauer Riesling trocken Schiefergestein, Schäfer-Fröhlich, Nahe, 227 kr, 1-3, 14p
  2. 2013er Ruppertsberger Reiterpfad Gr Gew Riesling trocken, A. Christmann, Pfalz, 361 kr, 1-0, 15,5p
  3. 2013er Geheimrat ”J” Riesling Spätlese trocken, Wegeler, Rheingau, 229 kr, 2-2, 16p
  4. 2013er Bacharacher Hahn Gr Gew Riesling trocken, Toni Jost, Mittelrhein, 279 kr, 3-3, 15,5p
  5. 2013er Stettener Häder ”Junges Schwaben” Erste Lage Riesling trocken, Beurer, Württemberg, 317 kr,0-8, 11p
  6. 2013er Eschendorf am Lumpen 1655 Gr Gew Riesling trocken, Horst Sauer, Franken, 349 kr9-0, 17p
Butts fram

”Baksides”etiketterna

Tack, Bengt för en kul, om än något syrarik provning!

/Anders K

#1389 Grosse Gewächse 2012

Det har känts som om den tyska vinnäringen har haft svårt att hitta ett stabilt system för hur de ska beteckna sina högklassigare torra viner. Begrepp som Erste Lage, Grosse Lage, Grosses Gewächs, Erstes Gewächs, m. fl. har förkommit och det har inte varit helt enkelt att hålla reda på vad de egentligen står för och att det varit olika regler i olika distrikt har ju inte heller gjort det hela lättare. Beteckningen Grosses Gewächs (GG) har dock nu funnits ett tag och sedan 2012 har den regler som gäller i alla de tyska distrikten. I många har den dessutom används ett längre tag, så den kan nog sägas börja ”sätta sig”. Även den beteckningen har sina sidor och är inte direkt universell. Begreppet är skapat av den stora producentorganisationen VDP, där inte alla producenter är medlemmar. Några av de bättre har valt att stå utanför och använder följaktligen inte heller termen GG. Grosses Gewächs får man inte skriva ut på etiketten, eftersom det inte är en beteckning som är definierad i den tyska vinlagen, vilken innehåller den grundläggande regeln att allt som inte är tillåtet är förbjudet. GG är det dock OK att skriva, förmodligen för att det alltid skulle gå att hävda att förkortningen inte alls avses betyda Grosses Gewächs utan i stället t.ex. är initialerna på någon gammal släkting eller så. Nå, eftersom VDP ändå är så stora och omfattar en stor del av de tyska kvalitetsproducenterna, är GG ett användbart begrepp för att identifiera torra tyska viner på en mycket hög ambitionsnivå. Dessa får bara göras på druvor från vingårdar som i sin tur klassats i den högsta klassen, Grosse Lage. Vinerna får börja säljas tidigast 1 september året efter skörden för vita viner och ytterligare ett år senare för de röda vinerna. Vilka druvsorter man får använda för GG varierar mellan de olika vindistrikten, men beteckningen används alltså bara för torra viner. För de sötare gäller, som tidigare, de olika predikaten enligt reglerna i vinlagen. De kan noteras att från 2012 gäller dessa VDP:s regler alltså även för Rheingau, där de tidigare använde den egna beteckningen Erstes Gewächs för sina torra toppviner, och det är inte alls ovanligt att fortfarande stöta på den på viner från området, särskilt förstår på viner från odlare som inte är medlemmar i VDP.

Men nog med teori nu, över till de åtta viner som MW erbjöd oss att prova under kvällen.

GG, fix, cr,rs25

Ettan: Ung, stram, mycket frisk, äpplig doft med grön frukt. Ringa utveckling, druvigt. Aningen mineral och någon ton av bittermandel. Snålt eller bara ungt och slutet? Smaken har en bra intensitet med en markerad syra, men också en antydan till druvsötma i attacken. Tätt, tuggbart, ja nästan strävt. Rätt kort, kryddig eftersmak med mineraler, en liten aromatisk ton och en växande beska. Smaken känns mer innehållsrik än doften. Bör definitivt lagras.
2012 Silberlack GG, Schloss Johannisberg, Rheingau

2. Stum, sluten doft med äpplen, en aning persika och en liten honungston. Smaken börjar med tät frukt och en viss beska som växer till sig. En hyfsad syra som ar snyggt inbäddad i den täta frukten. Slutar rätt tungt med påtaglig beska.
2012 Gräfenberg GG, Robert Weil, Rheingau

3. Mycket ungdomlig, druvig doft med ren, frisk, äpplig frukt. Kryddigt, med ett inslag av dragon. Mycket frisk, ren, läskande, nästan saftig men torr smak med frisk, ren syra. Kryddigt och med växande mineraler. Måttligt koncentrerat men snyggt. Mineraliskt, rätt krävande slut. Välgjort.
2012 Kupfergrube GG, Gut Hermannsberg

4. Något djupare, mer gul frukt. Fylligt och aromatiskt. Skiljer ut sig en del i mängden. Mogen frurt, päron, aprikoser vingummin och honung, men också ett vegetalt drag, nästan år sauvignon-hållet med svarta vinbärsblad och sparris. Viss utveckling. Tät, oljig attack i smaken. Lite mer dämpad syra ger en dov och dammig känsla. Mineralbeskt slut. Rätt tung stil.
2012 Pittermänchen GG, Diel, Nahe

5. Sötaktig doft med mogen frukt, inlagda persikor, honung och en hel del utveckling, nästan firne. Frisk, tuggbar attack med beska. Rätt bra syra och tät, mogen frukt. En hel del växande beska och mineraler som tar över frukten mot slutet. Tjockt och tuggbart, men kunde ha varit fräschare.
2012 Pettenthal GG, Kühling-Gillot, Rheinhessen

6. Dov, rät tät, vaxig doft med havsinslag, tång och ostron och lite citrustoner. Lite silvanerkänsla. Frisk, mineralpräglad smak med rätt bra syra och tät, dov frukt. Markerad, dammig mineralton som helt domenerar eftersmaken även om där också finns en bra påronfrukt. Ett vin för mineralfantasten.
2012 Am Schwarzen Herrgott GG, Battenfeld-Spanier, Rheinhessen

7. Tät doft med djup, koncentrerad frukt. Klass och kraft i kombination. Maffig frukt med citrus och ananas. Mycket tät, frisk och tuggbar attack. Markerad syra med en fin, kryddig och tuggbar känsla. Tätt med koncentrerad, kryddig frukt,och intensivt, närmast pepprigt. Lång, mineralpräglad och synnerligen tuggbar eftersmak. Ballt vin, om än kanske (ännu) något spretigt. Kvällen solklara vinnare.
2012 Kirschgarten GG, Philipp Kuhn, Pfalz

8. Frisk, rätt hemlig doft med visst djup och mogen frukt. Lite toner av ylle och kanske sticker alkoholen upp lite. En ung rieslingdoft med toner av Gröna kulor finns där också. Slank och frisk attack. Tydlig syra och dov, mineralpräglad smak med frukten i bakgrunden. Bra intensitet och tuggbart, men väl dov, dammig eftersmak. Svårbedömt nu, men blir förhoppningsvis bättre.
2012 Kalkofen GG, von Winning, Pflaz

  1. 2012 Silberlack GG, Schloss Johannisberg, Rheingau, 387 kr, 0-1, 15,5p
  2. 2012 Gräfenberg GG, Robert Weil, Rheingau, 335 kr, 0-1, 14p
  3. 2012 Kupfergrube GG, Gut Hermannsberg, 349 kr, 1-4, 16p
  4. 2012 Pittermänchen GG, Diel, Nahe, 259 kr, 0-0,14p
  5. 2012 Pettenthal GG, Kühling-Gillot, Rheinhessen, 357 kr, 0-2, 14,5p
  6. 2012 Am Schwarzen Herrgott GG, Battenfeld-Spanier, Rheinhessen, 357 kr, 2-0, 16p
  7. 2012 Kirschgarten GG, Philipp Kuhn, Pfalz, 295 kr, 8-0, 17p
  8. 2012 Kalkofen GG, von Winning, Pflaz, 243 kr, 1-4, 13p

/Anders K

#1361 Mogen högklassig tysk riesling

Så här ser en 1929 Liebfraumilch ut

Så här ser en 1929 Liebfraumilch ut

Vin är onekligen en speciell produkt. Förmågan att kunna intas även när det har blivit rejält gammalt, skiljer ut vin från de flesta andra livsmedel, vilka normalt både smakar bättre och har en högre kvalitet ju yngre de är. Viner, däremot, behöver ofta åtminstone några år innan de riktigt kommer till sin rätt och visar upp sin fulla potential. Visst görs de flesta viner för att drickas kort efter de fyllts i den förpackning de säljs i och majoriteten av de viner som säljs lär ju också drickas inom någon dag efter inköp, vilket säkert är lika bra det. Det urval viner som vi passionerade vinprovare ägnar oss åt, mår däremot oftast bra, eller snarare kräver, en kortare eller längre tid i flaska (nej, någon annan förpackning finns knappast ännu som lämpar sig för utsträckt lagring) för att vara riktigt bra. Därav uppstår den för en vinälskare ständiga frågan om när man ska öppna sin flaska. Helst vill man ju kunna njuta av den då den är som allra mest njutbar, charmig, avrundad och komplex. Tyvärr tenderar allt som oftast den där speciella flaskan kunna bli liggande lite för länge i källaren, i väntan både på den rätta tidpunkten och det rätta sällskapet – man vill ju gärna dela njutningen med lämpliga likasinnade. Tur då att man kan lita på att vännerna i AuZone gärna ställer upp och hjälper en ur den besvärliga situationen, även om en del av vinerna skulle behöva utrustas med varningsflagg.

Det är ju alltid ett vågspel att öppna gamla viner, men vad som kommer att bjudas vet man inte förrän korken dragits och vinet hällts i glaset. Ibland kan även viner som man rimligen skulle gissa helt enkelt måste vara långt bortom räddning överraska och visa sig vara inte bara ”intressanta” och ”fullt drickbara”, utan till och med riktigt njutbara. Inför kvällens provning av gamla tyska viner lockade Bergs Lars med en flaska Liebfraumilch av den häpnadsväckande årgången 1929! Spontant skulle man ju bli väldigt skeptisk till en sådan åldring av ett vin som idag varken har någon kvalitetsstämpel eller rykte om sig att vara lagringsdugligt. Dock är det ju så att dagens Leibfraumilch inte har mycket gemensamt med det vin vars berömmelse från 1800- och 1900-talen idag vattnats ur och reducerats till ett föga spännande varumärkesvin. Namnet kommer från den högt aktade vingården som ligger i anslutning till klosterkyrkan Liebfrauenkirche i Worms och som idag heter Wormser Liebfrauenstift-Kirchenstück. En gång, kanske fortfarande 1929, torde vinet huvudsakligen ha varit gjort på riesling, till skillnad från dagens vin som till minst 70% ska göras på druvsorterna Müller-Thurgau, riesling, kerner och silvaner och där Müller-Thurgau torde dominera blandningen.

Liebfraumilch2Provningen öppnar med kvällens dragplåster Liebfraumilch Spätlese Vintage (sic!) 1929, Werger & Cie som serveras öppet och visar sig ha en vacker färg av ljus bärnsten och en grönskimrande kant. Doften är ordentligt åldrad, naturligtvis, men ändå snygg, kryddig och med en fin honungston samt en inte alltför påtagligt dillton. Smaken är frisk, närmast läskande med strålande ren och fin syra samt en aning sötma och en oljig honungston. Den växer i munnen och blir intensiv, nästan ettrig. En druvskalsaktig beska tar lite överhanden i den nästan helt torra eftersmaken som även innehåller en liten fisklik ton. Ett synnerligen fascinerande vin och fullständigt njutbart ännu vid 85 års ålder.

 

 

 

Vi fortsätter med en flight med sex moselviner, vilka för ovanlighets skull för AuZone serveras halvblint, dvs vinerna är kända, men inte ordningen.

Först ut ett medeldjupt, orangegult vin  med en dov, utvecklad petroleumstinn doft som är rätt frän och aningen oren. Där finns också champignoner, nötter och en lustig kombination av gamla äpplen och en grön, nästan kartig ton samt en knäckig ton som av en nygräddad sockerkaka, just uttagen ur ugnen.

Smaken är markerat frisk,  med en aning sötma, kryddig, slank och med ett uttorkat intryck.

Facit: 1970 Bernkasteler Doktor hochfeinste Auslese, Freiherr von Schorlemer. Ingen producent jag har hört talas om, finns de längre?

Nästa vin har en tung doft av mogna persikor, honung, mandel och lite rök. En dov och rätt stum doft.

Smaken öppnar rätt sött, men där finns också en bra syra som ger balans och fräschör. En oljighet i munnen ger ändå ett rätt tungt intryck och vinet slutar rätt honungssött, oljigt och med en del beska. Något klumpigt, men ändå lever det på sin fräschör.

1969 Wehlener Abtei hochfeinste Auslese, Klosterhofgut Wehlen.

Så ett vin med ett betydligt yngre uttryck. Doften är kryddig, nästan druvig (i alla fall i kontrast till de mer åldrade vinerna) med inslag av rosor, rosmarin, päron, banan, ananas, fotogen, lagerblad, varmkorv och, som Bergs Lars uttryckte det: fänis och ankål. Mycket att finna i den doften, således.

Smaken är söt med en frisk och bra, balanserande syra. Friskt, kryddigt och citrusaktigt, utan övermogen frukt. Slutar friskt och fräscht med en tuggbar syra och en bra syra-sötmabalans.

1983 Berncastler Doctor Auslese, Lauerburg

Nästa vin är också fräscht och kryddigt med citrus och här ännu mer av anis (fänis? 🙂 ). Halvsöt smak med en läcker, frisk syra. Klassisk skiffer- och petroleumton. Väldigt klassiskt rieslingkänsla med honung och petroleum.  Slutar lite slankt, men med en bra, lång, tuggbar smak.

1983 Bernkasteler Badstube Auslese, Dr. Pauly-Bergweiler.

Nästa vin har en tät doft av mogen frukt , petroleum, skiffer och honung, samt en lite stickande doft av tändsticksplån. En frisk, rätt torr, måttligt fyllig smak med en markerad, närmast påträngande syra. Vinet saknar både kropp och substans för att stå emot den fräsande syran och kvar i eftersmaken blir bara ett rangligt syraskelett. Har tyvärr inte åldrats med behag. Torde redan i sin ungdom ha varit påtagligt syradominerat.

1986 Berncasteler Doctor kabinett, Wwe Dr. Thanish. (Jodå, onekligen från den berömda syraårgången!)

Sista viner i denna flight har en markant mörkt orangebrun färg, vilket enligt EH är karakteristiskt för deras årgång, en iakttagelse som visar sig vara helt korrekt. Där finns dessutom en rödaktig färgton som får mig att tänka på ett väl åldrat rosévin. Doften är tät och dov, med övermogen, torkad frukt och ett försvarligt inslag av etylacetat, liksom även dill, honung, syren, bivax och gamla strumpor. Smaken är söt, oljig och tätt maffig med mogen, knäckig frukt och en måttlig syra. Eftersmaken är lång, växande intensiv med pepprighet, lite brända och beska inslag. Mumsigt, men lite tungt.

1976 Brauneberger Juffer Sonnenuhr Beerenauslese. Freiherr von Schorlemer.

Så till sist en flight med tre viner som borde vara lite sötare och mer sent skördade. Kanske borde det förra vinet lämpligen ha varit med i den här flighten. Två av dem uppvisar den där för en viss årgång så typiska mörka bärnstensfärgen.

Det första vinet hör dock inte till de bärnstensfärgade sannolika 76-orna utan har en härligt gyllene färg med en fin lyster. Doften är tät och botrytispräglad med rökighet, saffran och bivax. Tyngd och klass, nästan Sauterneslikt. Smaken är också distinkt rökig och med massor av bivax. Dov, söt, oljig och tjock, med hyfsad syra. Lång, tät rökig, Sauterneslik eftersmak med lite beska. Läckert vin, men också ett vin som delar provarna med sex bäst- och sju sämströster.

1970 Hattenheimer Nussbrunnen ”Cabinet”, Freiherr Langwerth von Simmern.

Nästa vin har åter den där färgen av ett övermoget rosévin, samt dessutom en grönskimrande kant. Doften är tät och rätt frän, med en känsla av fernissa och gammal byrålåda. Där finns även nötter, smörjolja, mynta och saffran. Smaken är halvsöt och friskt syrlig. Bränd, besk och charmlös. Syran tar över i eftersmaken och ger ett rått intryck. Dock tycker andra provare bättre om vinet – fem stycken har vinet som bäst.

1976 Deidesheimer Hofstück Auslese, Riechsrat von Buhl.

Till sist ett av de bärnstensfärgade vinerna som har en bränd, träig doft med inslag av rostade nötter, smörjolja, apelsinskal och morot(!). Halvsöt smak  som balanseras bra av en mumsig syra. tätt med mogen, bränd frukt. En beska växer till i eftersmaken och slutintrycket blir lite tungt och träigt. Ändå ett fullödigt vin med en bra balans.

1976 Schloss Johannisberg Rosalack Auslese.

Som extranummer får vi även avnjuta det vin som medtagits som reserv, för det fall att något av de ordinarie vinerna skulle visat sig vara helt odrickbart. Det doftar av tät, bra, mogen frukt. Sött och dovt med en kryddig päronton. Halvsött, fräscht med en pigg, bra syra. Även slutet är piggt, kryddigt och tuggbart. Ett läckert vin och rena ungdomen i sammanhanget.

1997 Graacher Domprobst Riesling Auslese, Weingut Max Fred. Richter.

Vi tackar Bergs Lars för privilegiet att få uppleva dessa mogna rieslingviner och om du skulle ha fortsatta problem med viner som får ligga för länge i din källare, så vet du att vi ställer upp igen!

Sammanfattningsvis:

  1. Liebfraumilch Spätlese Vintage 1929, Werger & Cie
  2. 1970 Bernkasteler Doktor hochfeinste Auslese, Freiherr von Schorlemer, 0-3, 13p
  3. 1969 Wehlener Abtei hochfeinste Auslese, Klosterhofgut Wehlen, 5-1, 16p
  4. 1983 Berncastler Doctor Auslese, Lauerburg, 1-2, 16p
  5. 1983 Bernkasteler Badstube Auslese, Dr. Pauly-Bergweiler, 1-2 17p
  6. 1986 Berncasteler Doctor kabinett, Wwe Dr. Thanish, 0-6, 11p
  7. 1976 Brauneberger Juffer Sonnenuhr Beerenauslese. Freiherr von Schorlemer, 3-1, 15.5p
  8. 1970 Hattenheimer Nussbrunnen ”Cabinet”, Freiherr Langwerth von Simmern, 6-7, 17p
  9. 1976 Deidesheimer Hofstück Auslese, Riechsrat von Buhl, 5-2, 13p
  10. 1976 Schloss Johannisberg Rosalack Auslese, 2-4, 15p
  11. 1997 Graacher Domprobst Riesling Auslese, Weingut Max Fred. Richter

Vinerna nr 1 och 11 deltog inte i omröstningen.

Liebfraumilch3

 

 

 

 

 

 

 

/AK

2008 Oestricher Lenchen, Spreitzer

Näsan ner i glaset och den möts direkt av en intensiv och helt underbart ren rieslingdoft. Frisk och rasig med rosor, citrus och äpple. Smaken är även den synnerligen intensiv och precis så där renrasig som (nästan) bara Rheingauriesling kan vara, tät och ytterst intensiv med en frisk och klingande ren syra. Långt, läckert slut med den där kryddiga mineraliteten som är typisk för viner från mellersta Rheingau. Ett strålande vin. Mycket bättre än så här blir helt enkelt inte torr riesling! Ett klockrent köp för 234 kr.

/AK