Category Archives: Sött

#1520 – 20 år i AuZones tjänst m LH

LH introducerade sin jubileumsprovning med att informera om att den egna vinkällaren innehöll 63% riesling, 60% Tyskland och 38% Moselvin
Fördelningen avspeglades i mångt och mycket i dagens provning.

Evernote Snapshot 20170831 193411

Vin 1. Wehlener Sonnenuhr, Riesling 2004, Kabinett, Tyskland, Bernkastel-Wehlen, Mosel (Joh. Jos. Prüm)
Ljusgul färg. Doft av honung, petroleum och lite citruszest. Aning metalliskt och med ett inslag av dill!

Rik, syradriven balanserad smak med begynnande mognad. Komplexitet, citrus och gröna äpplen. Elegant/lätt. Dansant frukt.

Vin 2. Zeltinger Sonnenuhr, Riesling 2001, Auslese, Tyskland, Bernkastel-Wehlen, Mosel (Markus Molitor)
Guldgul färg. Komplex doft med mycket petroleum och firne. Gräddig läcker komplexitet med lite övermogna persikor. Botrytis och saffran.

Fyllig, mogen kraftig smak. Komplex med polish och firne. Bra läcker och mogen med snygg liten bitterhet i svansen.
– Några provare riktade kritik mot att detta vin saknar lite syra.

Vin 3. Wehlener Sonnenuhr, Riesling 1997, Spätles, Tyskland, Bernkastel-Wehlen, Mosel (Joh. Jos. Prüm)
Gul färg. Komplex, elegant rik och läcker. Massor av honung, med flintig mineralitet.

Syradriven balanserad fruktdriven komplex och lite mognadstoner. Läcker god och lång smak med bra med syra!

Vin 4. Brauneberger Juffer-Sonnenuhr, Riesling 1999, Spätlese, Tyskland, Dusemonder Hof, Brauneberg, Mosel (Fritz Haag)
Gul färg. Stram, komplex, lång, mineralig och elegant. Lite honung i svansen.

Ung fruktdriven exotisk lite söt och ointegrerad men kul smak.

Vin 5.  Ürziger Würzgarten, Riesling 2003, Spätlese, Tyskland, Bernkastel, Mosel (Dr. Loosen)
Guldgul färg. Rik, gräddig, lång komplex doft med massor av frukt och en hint av fat? Apelsin, citron och marmelad.

Bra gräddig komplex exotisk smak med stor komplexitet och balans, aning vanilj?

Vin 6. Brauneberger Juffer-Sonnenuhr 10, Riesling 2005, Auslese, Tyskland, Dusemonder Hof, Brauneberg, Mosel (Fritz Haag)
Guldgul färg. Metallisk mineralig, fyllig komplex doft med örter och aning gräs.

Koncentrerad, kraftig smak med integrerad sötma och syra. Komplext och balanserat med snärtiga syror!

Vin 7. Graacher Domprobst, Riesling 2007, Kabinett, Tyskland, Graach, Mosel (Willi Schaefer)
Guldgul färg. Komplex exotisk frukt och citrus i doften med en hel del petroleum. Aning arrak efterhand.

Kraft och syradrivet, komplex med trevlig mognad. Lång och rik med varm citrus och äpple samt lite honung efterhand. Lätt bitterhet i svansen.

Vin 8. Lieser Niederberger Helden, Riesling 2002, Spätlese, Tyskland, Lieser, Mosel (Schloss Lieser)

Gul färg, Udda, instängd, stram doft. Metall och mineral.

Ointegrerad smak med batterisyrakänsla.

Kontroversiellt vin, flera provare hävdade att det var bäst och dessutom att den lite iffiga tonen var extrem mineralitet)

– Listan –

  1. Wehlener Sonnenuhr, Riesling 2004, Kabinett, Tyskland, Bernkastel-Wehlen, Mosel (Joh. Jos. Prüm) 8,5 %, 0-0, 15,p Inköpt i Köln 2006 för €16,40 (156 kr) Gault Millau 89p
  2. Zeltinger Sonnenuhr, Riesling 2001, Ausles, Tyskland, Bernkastel-Wehlen, Mosel (Markus Molitor 7,5 %, 0-2, 18p Inköpt i Hamburg 2003 för €13,90 (132 kr)
  3. Wehlener Sonnenuhr, Riesling 1997, Spätlese Tyskland, Bernkastel-Wehlen, Mosel (Joh. Jos. Prüm) 7,0%, 0-1, 18p Inköpt i Bernkastel 2001 för DM 24,75 (120 kr)
  4. Brauneberger Juffer-Sonnenuhr, Riesling 1999, Spätlese, Tyskland, Dusemonder Hof, Brauneberg, Mosel (Fritz Haag) 7,5 %, 0-0, 16p Inköpt i Bernkastel 2001 för DM 21,60 (105 kr) Gault Millau 88p
  5. Ürziger Würzgarten, Riesling 2003, Spätlese, Tyskland, Bernkastel, Mosel (Dr. Loosen) 8,5 %, 0-3, 16,5p Inköpt i Köln 2005 för €13,50 (128 kr) Gault Millau 88p
  6. Brauneberger Juffer-Sonnenuhr 10, Riesling 2005, Auslese, Tyskland, Dusemonder Hof, Brauneberg, Mosel (Fritz Haag) 7,0%, 8-0, 19p Inköpt i Köln 2006 för €28,05 (256 kr) Gault Millau 93p
  7. Graacher Domprobst, Riesling 2007, Kabinett, Tyskland, Graach, Mosel (Willi Schaefer) 8,0 %, 2-0, 18,5p Inköpt i Hamburg 2008 för €12,20 (119 kr) Gault Millau 87p
  8. Lieser Niederberger Helden, Riesling 2002, Spätlese , Tyskland, Lieser, Mosel (Schloss Lieser) 8,5 %, 2-2, 12p, Inköpt i Hamburg 2003 för €11,30 (107 kr)

/JT

Annonser

# 1502 Blandad botrytis

BotrytisBotrytis cinerea, denna mögelsvamp som när den angriper druvorna och förhållandena är de rätta, ger de riktigt stora, söta vinerna, var temat för kvällens AuZoneprovning. TE gjorde ett lämpligt urval viner ur sin välfyllda källare och vi andra fick nöjet att avnjuta dem. Emedan vi bara var sex provare, var samtliga viner från halvflaskor.

Vin 1 har en fin, läcker botrytispräglad doft med kola, rök och honung, en mogen gul frukt och en del utveckling. Kanske en krämig fatton?
Smaken är frisk och mumsig med en rejäl honungssötma. Tjockt och läckert. Snygg, ren, intensiv eftersmak. Ännu ungdomligt. De flesta av oss var inne på Sauternes här och blev förvånade när vi såg att det var
2002 Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels Riesling Beerenauslese, Johannes Leitz, Rheingau, Tyskland. Någon som vet om Johannes möjligen låter den här få se en del små fat? Och vart har rieslingkaraktären tagit vägen? Även om druvkaraktären tenderar att hamna i bakgrunden vid de högre predikaten, borde väl ändå vi ha känt att vi hade med en riesling att göra?

I vin två  hittar vi desto mer rieslingkaraktär i form av en frisk, kryddig citrusdominerad doft som även innehåller en del av den typiska pärongodistonen som är så typisk för ung riesling. Fräsch och rent. Kanske finns där någon liten botrytiston bakom den fräscha frukten.

Smaken bekräftar vad vi väntar oss av doften med en fin, rejäl syra som sjunger duett med den läckra sötman. Båda sjunger för full hals, men ändå lyckas ingen ta över utan det hela resulterar i en lång, harmonisk efterklang. Intensivt, tuggbart, ungt och läckert med en lång framtid. Här fick vi oss ännu en förvåning till livs då det visserligen var Tyskland, men inte alls en riesling utan en blandning av scheurebe, rieslaner och huxelrebe… Imponerande, hatten av för Keller!
2015 Pius Beerenauslese, Keller, Rheinhessen, Tyskland

Vin tre har en tung, bränd, lite frän och åldrad doft med en tung saffranston, åldrad hong och en gräddig fatton. Det här kan väl ändå inte vara så mycket annat än Sauternes?
Smaken är massivt söt och bränd, med en måttlig syra men massor av kraft och koncentration, tuggbart och eldigt. En bitterhet växer till sig och tar över eftersmaken som tyvärr inte är särskilt kul.
2001 Ch. Rieussec, Sauternes, Frankrike. Just Rieussec har ett flertal gånger överraskat med sin snabba utveckling. OK, detta vin är i och för sig 16 år gammalt och på halvflaska, men borde väl ändå inte ha varit så här pass trött.

Vin fyra doftar av torkad frukt och en hel del botrytis. En något gles doft med en lite lustig, kryddig ton av limpa(!). Smaken är rätt söt och har en bra, balanserande syra och ett bra djup med torkad frukt och honung. Mumsig, lite bränd eftersmak.
2000 Altenbourg, SGN ”Le Tri”, Tokay Pinot Gris, Albert Mann, Alsace, Frankrike

Femman har en tät, kryddig, lite bråkig doft med en del bröd och jäst, samt en lite dammig yllighet.
Smaken är frisk och rätt aromatisk med en lätt volatil känsla. Intensivt, frisk och pepprigt. Lite spretigt men kul. En liten, rökig arrakston kryper fram i eftersmaken – särskilt när vi fått veta vad det är… 🙂
2008 Quarts de Chaume, Baumard, Loire, Frankrike

Vin 6 har en djup, tät, rökig, botrytisdominerad doft med honung, aprikoser, torkade päron och valnötter. Smaken är intensivt söt, gräddig och tjock,med en hygglig syra. Tämligen massivt och med massor av botrytis. Tjockt och intensivt i den långa eftersmaken, men ändå på något vis balanserat. Spännande vin!

2008 Zwischen den Seen No. 9, Trockenbeerenauslese, Kracher, Neusidlersee, Burgenland, Österrike. 252 g/l socker!

Vin 7 är mörkt och tätt med en ljus gulgrön kant. Doften är tät med tung, mogen frukt och har en tydligt volatil ton av etylacetat som ger en medicinal känsla.

Smaken är som väntat tjock, oljig och toksöt med en klistrig, volatil känsla. En del syra finns nog där, men är svår att känna bakom den massiva sötman. Lång, massiv, pepprig eftersmak. Lite väl massivt för min smak, men ändå kul.

2002 Mr K. Noble Man, Sine Qua Non, Kalifornien, USA. Ett häftigt vin, spännande att få prova. Hela 321 gram socker per liter! Resultatet av ett samarbete mellan Alois Kracher, som gjort det förra vinet, och Manfred Krankl på Sine Qua Non, ett samarbete som tyvärr fick avbrytas vid Krachers sorgliga bortgång 2007.

  1. 2002 Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels Beerenauslese, Johannes Leitz, Rheingau, Tyskland, 155 kr, 0-3, 17p
  2. 2015 Pius Beerenauslese, Keller, Rheinhessen, Tyskland, 248 kr, 0-1, 17p
  3. 2001 Ch. Rieussec, Sauternes, Frankrike, 592 kr, 1-2, 13p
  4. 2000 Altenbourg, SGN ”Le Tri”, Tokay Pinot Gris, Albert Mann, Alsace, Frankrike, 619 kr, 0-0, 16p
  5. 2008 Quarts de Chaume, Baumard, Loire, Frankrike, 304 kr, 0-0, 16p
  6. 2008 Zwischen den Seen No. 9, Trockenbeerenauslese, Kracher, Neusidlersee, Burgenland, Österrike, 233, 4-0, 17,5p
  7. 2002 Mr K. Noble Man, Sine Qua Non, Kalifornien, USA, 441 kr, 1-0, 16p

Kul och lärorik provning, tack TE!

/Anders K

Söt kamp i Loire; Moulin Touchais mot andra (#1464)

Moulin Touchais må vara det i Sverige mest kända och provade söta Loirevinet av klass, men det finns ju andra mycket bra producenter också. Vintomas och jag ville prova Moulin Touchais mot andra söta Loireproducenter från samma årgångar och ställde upp fyra par viner, som parvis kom från samma år, och där ett var en Moulin Touchais och det andra från en annan producent (dock inte samma producent i alla årgångar).

Vi valde att prova lite äldre årgångar, då vi visste att Moulin Touchais klarar lång lagring, men inte var helt klara över hur andra producenter klarat av att göra viner med samma lagringspotential. Dock använder man ju samma druvmaterial (100% chenin blanc-druvor), man skördar på ungefär samma sätt och då vi jämnat ut årgångsvariationerna, borde ju resultatet vara jämförbart.

Eftersom vi fastnat för att prova äldre årgångar, var det inte helt lätt att hitta viner från de bästa producenterna, så urvalet blev kanske lite slumpmässigt. Dock hittades en del viner på utländska nätauktioner och hos vinhandlare, så de borde åtminstone ha lagrats på likvärdigt sätt.

unnamed

Första vinet var gyllengult, med stor doft av marsipan, arrak, söt fruktkaka, lite färsk exotisk frukt. En lovande början. Smaken var söt, fyllig, syrlig, med bra balans och mognad och med bra beska. En okänd producent som lyckats göra ett hållbart vin i klass med de bästa. Flera trodde detta var betydligt yngre. 1959 Mouzay Mignot Vouvray Moelleux, köpt för € 46,26 (2014-03), nu 495 kr, 0/0/9, 16p

Andra vinet var brungult, med stor fyllig, mogen doft av gammal byrålåda (chenin blanc-typiskt för mig), arrak och lite kärv/sträv i doftpaletten. Smaken var mycket syrlig, fyllig, med bra sötma, där alkoholen sticker ut något, men på det hela taget med bra balans. En arketypisk Moulin Touchais för mig. 1959 Moulin Touchais, köpt för € 82,10 (2014-03), nu 879 kr, 2/0/9, 16,5p

Tredje vinet var mörkt gyllengult, och jag spårade direkt en korkdefekt (vilket några höll med om medan andra tyckte sig bara känna igen gammal chenin blanc i muggigheten), efterhand kom lite torkad frukt fram bakom den våta pappdoften. Smaken besk, med låg syra, någon sötma och på det hela taget trist som att suga på en furuplanka. För mig (men inte för alla) ett defekt vin och från en okänd producent. Kvällens sämsta. 1983 Chevalier-Lequeux Quarts de Chaume, köpt för € 32,93 (2005-01), nu 593 kr, 0/6/9, 8p

Fjärde vinet var mörkt gyllengult, med ganska stor doft av torkad frukt, söt fruktkaka, lite honungsaktig, något alkoholstick och med mognad. Smaken söt syrlig, fyllig med bra balans och god och lång smak. Här tyckte jag mig känna igen en Moulin Touchais av äldre snitt, dock inte av bästa årgångskvalitet. 1983 Moulin Touchais, köpt för 189 kr (1997-12), nu 378 kr, 0/0/9, 15,5p

unnamed1.jpg

Femte vinet var mörkt gyllengult med stor kraftig sötma i doften, gammal byrålåda, exotisk frukt (mango/ananas), ganska läcker på det hela taget. Smaken mycket söt, mycket syrlig, kanske lite klumpigt söt (om man ska vara kritisk) med en del beska och lite oljigt viskös. En del tyckte doft och smak drog mot Tokajer eller möjligen Sauternes. Någon nämnde Baumard som producent, vilket ju var helt rätt. Mycket bra vin, jag var en hårsmån från att sätta detta som bästa vin. Kvällens vinnare. 1990 Baumard Cuvée Le Paon köpt för 450 kr (2015-04), nu 495 kr, 4/0/9, 16,5p

Sjätte vinet var klart gyllengult med medelstor, i början något sluten doft med ganska kärv karaktär (svartvinbärsblad), men med mycket bra potential. Någon tyckte det doftade bränt gummi, men det hittade inte jag. Smaken mycket syrlig, söt och viskös, bra balans och helt enkelt jättegod. Ett charmigt ungt vin med lång lagringspotential, vilket fick mig att rösta detta som bästa vin. Många provare gissade på en yngre Moulin Touchais av god årgång. 1990 Moulin Touchais, köpt på vingården för 115 kr (2003-07), nu 230 kr, 2/0/9, 17p

Sjunde vinet var mörkt gyllengult, med unken, litet korkad, instängd och ganska oangenäm doft (om är inte lika defekt som trean), så småningom lite doft av gammal byrålåda. Smaken också något instängd, syrlig, besk och med OK sötma, men ganska tråkig, uttorkad och helt enkelt för gammal. 1953 H. Raimbault Bonnezeaux, köpt för € 48,50 (2004-12), nu 873 kr, 0/2/9, 11p

Sista vinet var mycket mörkt brungult, med gammal, nästan oxiderad doft, lite volatilitet, något åt madeirahållet, men också med angenäma toner av choklad, kaffe och arrak. Smaken söt, syrlig, och med viss, inte överdriven, beska, god och med en del alkoholstick. Ganska lång smak och bra kvalitet. 1953 Moulin Touchais köpt för 1199 kr (2014-06), nu 1439 kr, 1/0/9, 15p

untitled.png

Som ni ser ställdes vinerna upp parvis mot varandra, de från samma årgång bredvid varandra, men parvis i slumpmässigt vald årgångsordning. I min bok vann Moulin Touchais varje årgångs-envig, och hos de flesta tog Baumard hem kampen endast om årgång 1990.

Kanske hade resultatet blivit annorlunda om vi valt att prova lite yngre årgångar. Den som lever, får se….

/OW

#1443 Vintage Port

Årets höjdpunkt, MW öppnar än en gång luckan i AuZones julkalender efter 3:e advent med portvin. Årets tema var Vintage Port och det skulle visa sig bli lite av en favorit i repris.

Efter en grundgenomgång av skillnaderna i årgångsdeklarerad port, off-vintagedeklarerad port och annan port så började äntligen karafferna cirkuleras.

Evernote Snapshot 20151217 191631

I glasen upphällt såg det ut som ovan och här följer mina noter om färg, doft och smakupplevelser (helblint provat men här rubriksatt till år och vin):

1991 – Quinta da Vargellas (Off Vintage Taylors)

Mörkröd färg med lite brunstick. Fyllig rik doft med aningen av oxidativa toer. Mognad, buljong, sötlakrits knäck och choklad.

Kraftig söt smak med komplexitet och tydlig alko-känsla. Mognadstoner med inslag av varma krikon och körsbär.

1985 – Fonseca Vintage Port

Mörkröd färg med liten antydning till blå kant. Initialt liten doft av TCA och pappkartong. Kraftig,  lite torra äpplenm och viss komplexitet i doften.

Fyllig balanserad smak med tydlig komplexitet och i mina smaklökars tycke en lätt brännande syra i svansen. Tydlig alkosötma.

1970 – Taylors Vintage port

Röd färg med liten tegelkant.Mogen blåfruktsdominerad läcker doft med bra balans och rolig örtighet. Gräddiga chokladiga och fruktiga toner

Kraftig, perfekt mogen rik och fruktdriven smak. Bra komplexitet med snygga cederasks-toner. Balanserat, elegant och läckert!

1966 – Fonseca Vintage port

Röd tegeltonad färg. Rikedom med fina svamptoner, cypress och sherrytoner. Tydliga etylacetatsdofter som fick undertecknad att luta åt Madeira.  Moget och elegant!

Snäll, söt och migen smak med avrundade syror och lite alkoholiga toner. Torr balanserad och madeiriserat etylacetat.

1970 – Grahams Vintage port.

Mörkröd färg. Komplex alkoholig svartfruktsdominerad doft. Fatkaraktärer och vissa mognadstoner. Aningen rå potatis i doften.

Komplex fyllig lång balanserad smak med tydlig mognad och lite bittert chokladigt avslut.

1970 – Warre Vintage Port.

Röd färg med tydlig tegelkant. Kraftig skogig doft med torr frukt och lite mineral, lav och mossa! Söt tobak, lätt metallisk och lite medicinal doft.

Kraftig smak med tydliga kaffetoner, intensitet och bra balans. Körsbärsfruktighet lång och med bra mognad, kola och chokladigt avslut, kan lagras längre!

1970 – Fonseca Vintage port

Mörkröd tät färg. Komplex doft med tydliga drag av nysågad cypress. Eterisk, ung frukt, lätt floral! Komplex och syravarslande doft.

Kraftig komplex och fruktdriven men lite robust och trist smak. Bra längd men kanske något off?

Portprovning 2015

Listan

  1. 1991 – Quinta da Vargellas, 2/5/14, 750 kr, 16p
  2. 1985 – Fonseca Vintage Port, 2/4/14, 1007 kr, 17p
  3. 1970 – Taylors Vintage port, 2/1/14, 1000 kr, 19p
  4. 1966 – Fonseca Vintage port, 2/2/14, 1614 kr, 18p
  5. 1970 – Grahams Vintage port, 4/0/14, 1000 kr, 18,5p
  6. 1970 – Warre Vintage port, 2/2/14, 900 kr, 17,5p
  7. 1970 – Fonseca Vintage port, 0/0/14, 1100 kr, 17p

Nedan en bild av korkarnas utseende efter upp till drygt 45 år i buteljerna

Evernote Snapshot 20151217 191644

/JT

#1421 Vin santo

Glas,rs33Vin santo – bara namnet på detta italienska vin ger en onekligen en känsla av att det handlar om något speciellt.  Det heliga vinet, eller helgonens vin, måste ju bara vara ett särskilt vin. För de flesta av oss är det knappast något vi dricker särskilt ofta och när det väl sker är det tyvärr sällan som det ger den där himlastormande upplevelsen som namnet ger en anledning att hoppas på. Tyvärr är nämligen mycket av det som kallas Vin santo rätt långt från ”the real thing”, utan man får snarare ett sött knäckigt, kanske lätt oxiderat vin som visst kan vara gott, särskilt när man doppar en biscotti i det, men som inte ger så mycket mer. Men så ibland råkar man ändå på ett vin santo som inte bara är ett sött vin, gjort på torkade druvor, utan som också har ett djup och en komplexitet som får en att inse vad det hela kan handla om.

Senast detta hände mig var på en provning i Stockholm med Beatrice Bonacossi, ägarinnan till Tenuta di Capezzana i det lilla toskanska distriktet Carmignano, som kanske mest är känt för att man där sedan gammalt, långt innan det blev mode, blandar i en skvätt cabernet sauvignon i sina annars sangiovesebaserade viner. På slutet av provningen fick vi prova deras vin santo riserva från 2007 och även om vinet kanske inte fick änglarna att sjunga, så gav det i alla fall en underbar insikt om hur spännande, djupt och komplext vin santo faktiskt kan vara.

Riktig vin santo får sin karaktär av en utdragen jäsning och lagring på små, inte helt fyllda träfat som ofta får ligga uppe på vinden och där utsättas för årstidernas varierande temperaturer. Faten är idag oftast ek, men liksom i äldre tider kan även andra träslag, såsom kastanj och körsbär, förekomma. Efter minst tre år buteljeras det nu gyllenfärgade vinet som har mer eller mindre sherryaktiga toner av lagringen på de inte helt fyllda faten.

Liksom andra söta viner är det här viner som man sällan sätter sig ned och provar ett antal av, men när jag berättade för Vinpunkaren om min upplevelse på Capezzanaprovningen väcktes uppenbarligen hans nyfikenhet på vin santo och till sist resulterade detta även i att han ordnade en provning med AuZone. En något ovan, men klart spännande upplevelse.

Vi börjar med ett bärnstensfärgat vin med en dov, rätt träig och grönt örtig doft med en lätt apelsinton, syren och kanske lite rå potatis. Smaken är distinkt syrlig och inte alltför söt. På det hela taget distinkt örtigt och kryddigt med en svalare känsla än de övriga vinerna i uppställningen.
1998 Vino Santo della Valle dei Laghi, Az. Agr, Pisoni, Trentino DOC. Se där, ett vin från Trentino. Ja all vin santo kommer inte från Toskana, även om merparten görs där. Kul, och, som sagt, avvikande med sin örtighet. Druvsorten är 100% nosiola (den ja…)

Tvåan är vacker orangegul och har en dov, gräddig doft med torkade aprikoser, honung och en rökig brödighet dom får en att undra om inte lite nyare fat än vad som normalt är fallet har varit inblandade här, kanske finns här t.o.m. en liten botrytiston? I munnen är vinet sött, eldigt och intensivt med en hygglig syra och en tydlig, gräddig fatton som ger vinet en god, mumsig rondör, även om det inte direkt är så typiskt. Lång, söt eftersmak med en aning beska (från alkoholen?).
2006 Castello di Brolio, Vin Santo del Chianti Classico DOC. Jo, det kan man nog väl tänka sig att Baronen Ricasoli inte kan låta bli att ge vinet ett modernare uttryck genom att blanda in en del nyare fat i tillverkningen.

Så ett vin med en vackert gnistrande bärnstensfärg och en doft som leder tankarna till en tawny port med sina toner av tobak, torkad frukt, knäck, rostade nötter och en lätt, men kontrollerad oxidation. Smaken är rätt söt med en hygglig syra och nötiga toner. Sötman växer till sig och blir kanske lite honungsaktig i eftersmaken, men smaken har bra bredd och djup.
2004 Fattoria del Felsina, Vin Santo del Chianti Classico DOC. Det vin som vi upplever som mest typiskt, hur bra vi nu är på att bedöma det…

Fyran är mörkorange och aningen dimmigt. Doftar åldrat, träigt och med en trött oxidationston samt en aning fernissa. Smaken är frisk och måttligt söt med framträdande beska och oxidation. Fernissan sticker upp här också och eftersmaken är trött med beska och en hel del alkohol. Inte så kul.
2007 Vin Santo, Cantine Leonardo da Vinci, Bianco dell’Empolese DOC, Toskana.

Nästa vin har en ungefär samma färg som det föregående, men är klart. Doften är elgant, djup och snygg med en aning gräddighet, knäck och hasselnötter. Sött, tjockt och oljigt med måttlig syra och honungssötma. Tätt, tjockt och koncentrerat. Söt, tung eftersmak. Häftigt, med tät, torkad frukt.
1999 Divinum, Tenuta Fattoria Sant’Appiano, Vin Santo del Chianti DOC.

Så ett brunorange vin med måttligt djup. Doftar rätt åldrat, sherryaktigt med fernissa, torkade fikon och lite apelsin. Rätt kul ändå. Smaken är söt och tjock med rätt bra syra. Intensivt och rätt eldigt med torkad frukt och knäck. Tjock, lång, lite väl söt och något träig eftersmak.
2006 TreRose, Tenimenti Angelini, Vin Santo di Montepulciano DOC.

Till sist ett rätt mörkt rödorange vin med en rejält volatil, klistrig doft som jag för kvällen har problem att förtränga. Smaken är tjock och söt med en rätt bra syra och brända, knäckiga toner. Djup, lång söt eftersmak med en del beska. Häftig smak, men etylacetaten är ett problem för mig. Denna kväll var jag dock ensam om det problemet, eftersom detta vin blev kvällens vinnare. Och det var onekligen min gamla favorit:
2007 Vin Santo di Carmigniano Riserva DOC, Tenuta di Capezzana, Toscana.

Butts,rs50Kul att få ett bättre djup i kunskapen om vin Santo, men som så ofta när man provar ett gäng söta viner blir det gärna lite mycket av det goda. Eller så är det helt enkelt ovana att prova dessa viner. Och visst är det givande ibland, men ändå gör de sig oftast bäst i en mer avslappnad och njutningsinriktad situation än i den mer analytiska andan vid en provning.

  1. 1998 Vino Santo della Valle dei Laghi, Az. Agr, Pisoni, Trentino DOC, 300 kr, 0-1. 13,5p
  2. 2006 Castello di Brolio, Vin Santo del Chianti Classico DOC, 297 kr, 1-1, 15,5p
  3. 2004 Fattoria del Fèlsina, Vin Santo del Chianti Classico DOC, 269 kr, 2-0, 16,5p
  4. 2007 Vin Santo, Cantine Leonardo da Vinci, Bianco dell’Empolese DOC, Toskana, 232 kr, 0-6, 12p
  5. 1999 Divinum, Tenuta Fattoria Sant’Appiano, Vin Santo del Chianti DOC, 270 kr, 1-0, 16p
  6. 2006 TreRose, Tenimenti Angelini, Vin Santo di Montepulciano DOC, 349 kr, 1-0, 15p
  7. 2007 Vin Santo di Carmigniano Riserva DOC, Tenuta di Capezzana, Carmigniano, Toskana, 325 kr, 3-0, 14p

/Anders K

#1396 Portvin–Tawny Port

Återigen dags för en av årets traditioner, decemerportvinsprovningen i AuZone med MW. Många goda drycker har serverats under detta epitet under årens gång, föregående år var det #1347 Vintage port på schemat men i år blev det Tawny för hela slanten.

Under ett kondenserat teoripass repeterades att Tawny port ska innehålla en tidsangivelse som betyder en port av karaktär av en viss ålder. Det är alltså ingen garanti för att vinet är i snitt en viss ålder.

Årgångsspecifik Tawny kallas oftast för Colheita, men på senare tid har även begreppet “Very Old Single Harvest Port” börjat användas av Taylors. Detta är alltså portvin som kommer från en enstaka årgång.

Begreppet Tawny kommer från den bruna färgen på vinet och härstammar från den engelska ordet to tan, tanning, alltså garvning av läder. Därav även färgen tawny – brun.

IMG_3453

Nu till vinerna:

Vin 1. Smith Woodhouse 10 Year Tawny, Port

Mörkbrunröd färg. Direkt en liten doft av TCA, våta löv och wellpapp. Efterhand accelererande defekt men bakom ridåerna kunde vi ana lite citrusfrukter och uppblötta kryddor.

Rik smak med markerad syra och lite brännande alkokänsla i svansen, en hint av mogna aprikoser.

Trist. Portugisikt vin lär väl vara det sista på jorden som undviker bark som förslutningsmetod och därför för lång framtid riskera vara behäftade med
2-4-6 trikloranisol..

Vin 2. Veiga Madeira Malvazia 15 Years

Brun färg med tydligt grönstick. Fyllig kraftig doft med stadiga mängder etylacetat, nötter, marsipan, aprikoser och fikon. komplex fruktighet med lite gräddiga toner och rikedom.

Rik balanserad, tydligt gammal/mogen komplex smak. Fruktstinn, knäckig och med bra tydlig syra och lite extraktig karaktär.

Vin 3. Fonseca 20 Year Old Tawny, Port

Mörkröd med lite brunt och tegel i färgen. Initialt stram, lite bränd, söt och vinös doft. Komplex med rosor och clementiner, elegant och läcker doft.

Fruktdriven smak med mycket aprikoser, lite slank, elegant och eldig men fräsch karaktär. Enklare.

Vin 4. Graham’s 40 Years Old Tawny Port

Rödorange färg. Eldig doft med mycket fat, nötter, kryddor, lim och sherrytoner. Komplex, elegant och intressant / rolig doft.

Mogen, balanserad, eldig och fruktdriven smak. Sukat, fikon, kanderade mandlar krämig och gräddkola i smaken.

Vin 5. 1982 Oiro da Gepa Reserva Particular

Ljust brunröd lite simmig färg. Gammal kokt doft med tydlig mognad / övermognad. Komplex och vinös, citrus, fikon och lite pomada.

Elegant gammaldags mogen men enklare smak. Fernissatoner.

Vin 6. 1964 Taylor´s Very Old Single Harvest Port

Brungulorange färg. Nötter, eteriska toner, fat och etylacetat. Efterhand lite estrig, koncentrerad och komplex doft. Toscabotten, fyllig och krämig, god!

Klister och etylacetat, efterhand mogen, gammal madeiralik, relativt torr smak. Fruktfattig.

Vin 7. 1965 Kopke Colheita, port

Mörk lite brunorange färg. Initialt doft av etylacetat och fat. Efterhand tydliga mognadstoner, lim, nötter, mandel, marsipan och choklad. Kraftig men ändå komplex doft med ett elegant avslut.

Intensiv lite eldig och eterisk smak men balanserad tack vara frukt, nötter, mörk choklad och allsköns torkad frukt. Extraherad karaktär med tydlig syra och tuggbara tanniner.

IMG_3454

Listan:

  1. Smith Woodhouse 10 Year Tawny, Port, borttagen ur omröstning, 195kr, 9p
  2. Veiga Madeira Malvazia 15 Years, 2/0/12, 398kr, 18p
  3. Fonseca 20 Year Old Tawny, Port, 0/4/12, 449kr, 15p
  4. Graham’s 40 Years Old Tawny Port, 0/1/12, 1403kr, 16,5p
  5. 1982 Oiro da Gepa Reserva Particular, 0/7/12, 500kr, 12p
  6. 1964 Taylor´s Very Old Single Harvest Port, 6/0/12, 1749kr, 17,5p
  7. 1965 Kopke Colheita, port, 4/0/12, 1300kr, 19p

Slutord

En solid portprovning i år igen. Vin nr 2, 6 och 7 hade alla en viss madeirakaraktär men flest röster föll nog på vin 6 som varande den potentiella madeiran. Ännu mer förvånande var nog den fantastiska kvalitén på den 15-åriga madeiran till det i sammanhanget mycket attraktiva priset.

/JT

#1309 Château d’Yquem

Yquem rs33

Premier Cru Supérieur, smaka på den nivån och betänk att de fem stora slotten i 1855 års klassifikation av Bordeaux, Latour, Lafite, Margaux, Haut-Brion och Mouton (den senare egentligen inte upplyft till Premier Cru förrän 1973) ”bara” klassades som Premier Cru, medan d’Yquem ansågs så speciellt att det fick tillägget Supérieur, överlägset. Undra på att det står ett särskilt skimmer kring just Château d’Yquem. Och det är därför inte heller några problem för TEW att få en vertikalprovning av detta slott överfull så att utlottning av platserna måste tillgripas, trots att det är AuZones hittills dyraste provning. I korthet beskrevs i inbjudan till provningen som ” Sött. Gott. Känt. Dyrt.”, och det är ju svårt att invända mot.

Torrt 1 Medelgult. Första intrycket är en dov, tung doft med honung, vax och rök samt en hel del goda fat, men snart blir doften kryddigare och mer aromatisk med en tydlig känsla av sauvignon blanc. En liten, lätt oren gummiartad ton lurar lite i bakgrunden. Smaken är frisk, kryddig och intensiv med en bra syra. Pepprigt och smakrikt med en hel del fat som gör sig allt mer påminda och ger en inte helt bekväm beska i eftersmaken. 2008 Ch. Carbonnieux (68 sauv. bl/32 sém.)

Torrt 2 Ljusgult. Dov, rökig doft med honung och mogna päron. Även smaken är dov och lite tung med en lägre syra. Rätt tätt och tuggbart. Slutar tungt och något eldigt med en liten botrytiskänsla. 2008 «Y» (50 SB/50S)

Sött 1 Bra, tät doft med honung, rök och saffran samt en rejäl, god fatton som ger tyngd åt doften. Mandel, Fazers ananaskarameller, jäst och till och med en ton av varm korv var andra ingredienser som gick att finna. Smaken är närmast enormt tät och maffig med en tät honungskänsla och en ordentlig rökighet. Oljigt och tuggbart med ett lång honungssmakande slut. Ungt, tätt och fullmatat. Dessutom var det här vinet en utsökt match till anklevern vi trakterades med efter provningen. 2008 Yquem

Sött 2 Medeldjupt gulorange. En tung, kryddig, något frän och träig doft med ett lite orent inslag av fernissa. En rökig botrytiston, goda fat och ett inslag av tång. Smaken startar tätt, rökigt och pepprigt. Ordentligt sött och med hygglig syra. Tuggbart, kryddigt och med kraft. En något bränd ton tillsammans med en växande beska påminner om pomeransmarmelad. Lite bråkigt och eldigt slut. 1997 Yquem

Sött 3 Djupare gulorange. Dov, tät doft med en mycket tydlig saffransdoft som närmast påminde om nybakade saffransbullar. Honung, en del botrytis och en fräsch citruston samt lite mango. En liten oren skitig ton fanns i bakgrunden – en provare liknade den vid doften av gamla tiders Xeroxkopior. Smaken är kryddig med en lite slank attack och mer måttlig sötma, delvis på grund av en friskare syra. Bra intensitet men med en beska som växer till sig och ger ett bittert, lite örtigt slut. 1990 Yquem

Sött 4 Tyvärr ordentligt korkat och inte alls njutbart. Jag avstår från att försöka tränga in bakom de elaka TCA-dimmornas slöjor. 1989 Yquem

Sött 5 Ljus bärnsten. Tät, något stum, utvecklad, oljig doft med rök, mogen frukt, honung, lite gummi och ylle. Tät, eldig söt attack med hygglig syra. Oljigt, tuggbart och rikt med en ordentligt rökig botrytiston. Igen växer en ordentlig beska till sig, men är här bättre balanserad av den tuggbara, oljiga munkänslan. Lång, rik, varm eftersmak med en känsla av något åldrad honung. Maffigt och riktigt, riktigt bra. 1988 Yquem

Sött 6 Orangegult. Tät, rökig, djup doft med en rejält mogen, gul frukt och ett inslag av rostat bröd. Värme, apelsinmarmelad och en liten ton av möbelpolish. Smaken är rejält kryddig med bra intensitet men en slankare kropp. Lite mindre oljigt och med en lätt örtig grön ton som tillsammans med en allt tydligare bitterhet dominerar eftersmaken. 1983 Ch Suduiraut

Sött 7 Bärnsten med vacker lyster. Rätt frän, volatil doft med lösningsmedelston, rök, alkohol, massor av saffran och kanske en möjlig liten korkton. Smaken börjar sött, rikt och ordentlig oljigt med en lätt eldighet. Rätt bra syra, tätt oljigt och fylligt med massor av saffran även i smaken. Lång, tjock eftersmak med en god grapefruktaktig beska som känns väl inbäddat i oljigheten.  Ett strålande vin även om alkoholen sticker upp en del i en eldig känsla och en liten oren ton finns i bakgrunden mot slutet, dock inte så den stör nämnvärt. 1983 Yquem

Nå, hur stora viner är det här egentligen? Klart är att när Yquem är bra, så är den i en klass för sig, med ett djup och en komplexitet som andra söta viner sällan uppnår. Ett par-tre av kvällens viner låg på den nivån, medan några var mest koncentrerade och rika utan någon större finess och med en beska som med åren blivit väl framträdande. Det var ju dock  slående hur Suduiraut närmast föll ur ramen i sällskapet, utan en chans att hävda sig. Somliga, med större erfarenhet av mer utmognade Yquemer än vi, kan säkert också hävda att alla kvällens viner egentligen var alldeles för unga och inte alls hade uppnått sin fulla potential. Salig Nils Stormby, som var en av världens ledande smalare av, och därmed expert på, Yquem hävdade till exempel runt 2007 att 1967 är ”den allra yngsta som är tänkbar /att dricka/, för efter det är de alla för unga”.  Hur som helst, alltid spännande att få vertikalprova en av vinvärldens storheter, tack till TE!

  1. 2008 Ch. Carbonnieux, 299 kr, 2-12, 14.5p
  2. 2008 «Y», 901 kr,12-2, 15.5p
  3. 2008 Ch d’Yquem, 2130 kr,0-0, 17.5p
  4. 1997 Ch d’Yquem,1881 kr, 4-1, 17p
  5. 1990 Ch d’Yquem, 2510 kr, 0-1, 16p
  6. 1989 Ch d’Yquem, 2270 kr, 1-4, –
  7. 1988 Ch d’Yquem, 2492 kr, 4-1, 18.5p
  8. 1983 Ch Suduiraut, 868 kr,0-7, 15p
  9. 1983 Ch d’Yquem,2246 kr, 5-0, 17.5p
Etsad flaska, för att undvika förfalskning? Kan nog vara motiverat...

Etsad flaska, för att undvika förfalskning? Kan nog vara motiverat…

/AK