Kategoriarkiv: Riesling

#1571 GG från Rheinhessen

Rhh GG karafferTorsdagen den 20 september 2018 samlades 13 provare i Zonen V för att testa 8 vita viner, GG från Rheinhessen. JJ höll provningen och han startade med en kort beskrivning av viner från Rheinhessen generellt och även lite om kvällens viner speciellt. Alla viner var till exempel rieslingviner. JJ beskrev även naturen i vindistriktet, som mestadels är böljande kullar med stora vinodlingar och klimatet som är ett av de varmaste och torraste i Tyskland. Rheinhessen är Tysklands till ytan största vinregion.

De 8 viner vi provade var:

Vin 1. 2010 Riesling GG Öko, Westhofen Morstein, Wittmann

Ljust guldgul till färgen. Doft av mogna gula plommon och torkad frukt. Detta vin upplevs som mineraligt med en floral ton, nästan lite parfymerad i doften. I början en aning av ananaskarameller, sedan mer åt gröna marmeladkulor. Några känner tydlig doft av citrus, men även av äpplen och päron.

Smaken är blommig och en aning söt, men samtidigt frisk. Toner av tropisk frukt och ananas.

Kvällens förlorare tillsammans med vin nr. 3

Vin 2. 2010 Riesling QbA GG, Siefersheimer Heerkretz, Wagner-Stempel

Färgen ljust guldgul. Doften ganska komplex med toner av stenkross, mineral och skiffer blandat med tung frukt, som päron och melon. Det finns också en grön godiston. Några upplever den som parfymerad.

Där finns toner av nyvässad blyertspenna, citrus, örter och gräs. Detta vin har en lång eftersmak.

Vin 3. 2010 Riesling trocken GG, Nackenheimer Rothenberg, Kühling-Gillot

Ett guldgult vin med en utvecklad doft av gummi, en aning petroleum, skiffer och övermogna jordgubbar. Även mogen mango kan anas. En klassisk riesling, med en viss bränd ålderston.

Koncentrerad och komplex smak av grapefrukt och örter. Bra syra och lång lite eldig eftersmak.

Kvällens förlorare tillsammans med vin nr. 1

Vin 4. 2009 Riesling Qba Lagenwein. Dalsheim Hubacker, Peth-Wetz

Ett ljust guldgult vin. Doften stram. Mineraldriven, men samtidigt floral. Här finns citrus, skolkrita, lite potatis och en grön godiston.

Även i smaken återfinns skolkritan, men där finns även lakrits, blommor och örter.

Vin 5. 2010 Riesling GG Öko. Neder-Flörsheim Frauenberg, Battenfeld Spanier

Färgen guldgul och doften en blandning av aprikos, ananas, apelsinmarmelad, apelsinblom, syren och flintkross.

Smaken stram, men kraftig och elegant. Här finns toner av grapefrukt och örter. Bra syra och en lång eftersmak.

Vin 6. 2006 Riesling GG trocken Dalsheim Hubacker, Keller

Ett ljust guldgult vin med en fet, smörig doft från fat, eventuellt sherryfat. Ett robust vin där man även kan hitta doft av mineral, citron, apelsin och en hel del gula russin. Brödig doft, nästan som champagne.

Smaken är till en början lite söt citrus, men övergår sedan i mer bittra toner, som grapefrukt och bittra örter. Ett vin med mycket lång eftersmak. Har lite lägre syra. Är snygg och komplex.

Vin 7. 2011 Riesling GG Öko. Westhofen Morstein, Wittmann

Ännu ett ljust guldgult vin. Söt, blommig doft av honung, apelsinblom, engelsk konfekt och engelsk marmelad samt en aning mineral.

Smaken är lite oljig med toner av söt, gul frukt, men även grapefrukt och bittra örter. Snygg och komplex. Lång eftersmak.

Vin 8. 2008 Riesling GG trocken Westhofen Morstein, Keller

Guldgult till färgen och med en doft av mineral och citrus. Det finns även toner av slipdamm, rotfrukter och potatis. Någon hittade även en lätt doft av curry.

Smaken är fet och mineralig. Till en början finns toner av söt frukt som sedan övergår i bittrare toner som grapefrukt och örter. Någon återfinner currydoften också i smaken. Lång eftersmak. Ett moget vin.

Rhh GG butts

Listan med priser då och nu.

  1. 2010 Riesling GG Öko Westhofen MORSTEIN Wittmann 13,0 37,70 € SEK 520
  2. 2010 Riesling Qba GG Siefersheimer HEERKRETZ Wagner-Stempel 12,5 29,00 € SEK 450
  3. 2010 Riesling trocken GG Nackenheim ROTHENBERG Kühling-Gillot 13,0 55,00 SEK 800
  4. 2009 Riesling QbA Lagenwein Dalsheimer HUBACKER, Peth-Wetz, 25,00 € SEK 390
  5. 2010 Riesling GG Öko Neder- Flörsheimer FRAUENBERG Battenfeld Spanier Riesling 13,0 35,00 € SEK 500
  6. 2006 Riesling GG trocken Dalsheim HUBACKER Keller 13,0 SEK 401 SEK 800
  7. 2011 Riesling GG Öko Westhofen MORSTEIN Wittmann 13,5 € 42,00 SEK 490
  8. 2008 Riesling GG trocken Westhofen MORSTEIN Keller Riesling 13,5 SEK 636 SEK 1050

/AR

Annonser

# 1560 Van Volxem II

Van Volxem butts

Roman Niewodniczanski, försök uttala det namnet rätt, ni… Nå, det finns ett enklare sätt att benämna den åsiktsfulle och driftige ägaren av vingodset van Volxem i Wiltingen i Saar. För enkelhets skull säger de tyska vinälskarna helt enkelt Niewo. År 2000 tog han över van Volxem och med pengar bakom sig från familjen som ligger bakom storsäljaren Bitburger Pils, producerar han och hans team rieslingviner med en ambition som ligger på högsta nivå. Att firman dessutom har tillgång till några av de högst ansedda bland Saars vingårdar, gör inte saken sämre. Större delen av Van Volxems viner ligger i en vinstil som kan beskrivas som nästan torr. En sen skörd av fullmogna viner ger en mogen frukt och en syra som, trots läget i Saar, inte alltid upplevs som fullt så framträdande som annars ofta är fallet. På den relativt korta tiden sedan Niewo tog över, har van Volxem uppnått ett anseende som en av Saars bästa producenterna av torra viner. Jo, man gör en mindre mängd söta viner också och de få jag har provat har varit sensationellt bra, men dagens provning handlar om firmans huvudsakliga vinstil från deras tre absoluta topplägen Scharzhofberger Pergentsknopf, ”P”, Altenberg Alte Reben och Gottesfuss Alte Reben. Den senare vingården med 120-åriga vinrankor på egna rötter.

Vi börjar med ett vin som har en tät och dov doft med tyngd, mogen frukt, honung och inlagda persikor.
Smaken är knappt halvtorr och har en bra, frisk syra. Tät, närmast massiv, växande smak. Tuggbart och läckert. Lång, djup, mineralisk eftersmak. Strålande!
2012 Scharzhofberger P, 17p, 1-2.

Tvåan har en läckert kryddig, mer utvecklad och tydlig rieslingdoftmed tät, rätt mogen frukt åt citrushållet, mest grapefrukt. Aromatiskt, kanske ett stick av etylacetat. Snyggt och välbyggt.
Smaken har en aning mer sötma vilket initialt ger ett något saftigt intryck, men den goda syran friskar upp smaken, som är läckert kryddig. På det hela taget mindre fullödigt och djupt än föregångaren. Slutar friskt, kryddigt och aningen mineralbeskt och sötman sticker upp lite grann igen.
2008 Scharzhofberger P. 17p, 1-1

Även trean har en mer mogen rieslingdoft. Snyggt med en hel del tyngd. Honung, rosor, aprikoser och lite citrus.
Smaken är åt det saftiga, halvtorra hållet med en mullig, mogen frukt och en god syra. Bra bredd och stilfullt. Lång, markant mineralisk, kryddig eftersmak som är något krävande med sin markerade mineralbeska.
2008 Altenberg Alte Reben, 17p, 3-0. Dagens vinnare.

Fyran känns än mer utvecklad med tydliga petroleumtoner och en aning gummi. Bra djup och täthet med mogen frukt och tyngd.
Smaken är drygt halvtorr med tydligt söt, mullig frukt. Dovt och med en känsla av värme. Lite lägre syra. Oljigt, tuggbart och något tungt. Dov eftersmak med grapefruktbeska. Maffigt, men väl beskt.
2009 Altenberg Alte Reben. (14 g/l restsötma). 15,5p, 0-2. Ett av de två minst populära vinerna i kväll.

Femman har en aningen återhållen doft med bra djup och mogen frukt. En viss ton av diesel och möjligen en aning av en volatil ton.
Halvtorr, saftig attack med en riktigt bra, uppfriskande syra som ger en pigg känsla. Växande, kryddig, ren och snygg smak, Kryddig, läckert mineralisk eftersmak med stor längd. Klass!
2010 Scharzhofberger P, 19p, 2-1.

Ungdomligt frisk och ren rieslingdoft med honung, mint och rosor. Persikor och grapefrukt. Någon mognadston.
Halvtorrt med en god, frisk, tuggbar syra. Snygg och ren frukt. Härlig intensitet och extremt lång, mineralisk eftersmak med en god grapefruktbeska. Läckert!
2012 Gottesfuss Alte Reben, 18,5p, 2-4. Öven det vinet minst populärt.

Att sjunde vinet är mer utvecklat syns redan på den djupare gyllengula färgen. Även doft är tät och utvecklad med en lätt örtig, vegetal ton. Rätt fräscht och snyggt med grapefrukt och en liten, liten aning etylacetat.
Smaken öppnar med en påtagligt sötma på grund av en lite lägre syra. Frukten är mullig och mogen med honung och torkad frukt. Tyngd och mognad. Massiv mineralitet efteråt med en lite trött frukt och en påtaglig beska. lite för åldrat för min smak.
2004 Gottesfuss Alte Reben, 14,5p, 1-2.

Sista vinet är än mer moget med sin djupa, mörkt gyllene färg och en tät, dov, utvecklad doft med Firne, honung, petroleum, grapefrukt och en lätt örtighet.
Smaken är rejält tät och söt. Tungt med mogen persikofrukt och en del ädelröta. Syran är åt det lägre hållet och slutet är dovt med grapefruktbeska. Häftigt men väl tungfotat.
2006 Gottesfuss Alte Reben, 15,5p, 3-1.

I stället för den vanliga tabellen får ni data om vinerna i form av en bild på Jacks ”lap”. Mina poäng och röstsiffrorna i texten ovan.

Van Volxem lapp

En fantastiskt spännande provning. Det var speciellt att få prova ett sådant urval av van Volxems tre torra toppviner. Bara att buga och tacka Jack för det!

/Anders K

#1551 Mogen österrikisk riesling Smaragd

Jag får erkänna att jag har varit skeptiskt inställd till Österrikiska rieslingviner ett tag. Särskilt till de mer sent skördade varianterna med den högsta kvalitetsklassen i Wachau, Smaragd. Med sin mogna frukt, höga alkoholhalt och ofta ett inslag av botrytis, tycker jag de kan bli lite dova och tunga och få en framträdande beska. I stället har jag mer dragits till den friskare, kryddigare och normalt lättare stilen som de tyska rieslingvinerna ofta uppvisar. Emellertid måste man ibland utmana sina fördomar, så när S-E kallade till en provning av just mogen österrikisk riesling på Smaragdnivå, är det bara att ställa upp och se vad man tycker om just den vintypen, särskilt när nu vinerna också fått ligga till sig några år.

IMAG4492~2

Första vinet uppvisar en fet, mogen, fyllig doft med torkad frukt, Firne, petroleum, en del honung och en örtig kryddighet. En lätt oxidationston finns också, men den håller sig ännu mest i bakgrunden.
Smaken är torr och frisk med en bra, tuggbar syra. Lite trött frukt och en växande beska. Ordentligt, men snyggt moget. Intensiv, något besk eftersmak. Under provningen tilltar oxidationstonen och ger vinet en mer trött känsla.
2004 Zöbinger Heiligenstein ”Lyra” Bründlmayer Kamptal

Tvåan känns fräsch och rätt ungdomligt med en närmast mintig friskhet och en kryddig ton av basilika. Lite Firne finns även här.
Smaken är frisk och tät med en hel Firne. Kryddigt med en läskande syra. något eldigt och aningen slank frukt, men eftersmaken är rik, kryddig och tuggbart torr.
2009 Ried Schütt Knoll Wachau

Trean är stram, återhållen och även aningen oren. Kan en liten korkdefekt finnas här? Tveksamt, dock, eftersom den inte växer till i glaset som den oftast gör. Vinet har ändå en frisk, bra frukt och en viss kryddighet.
Även i smaken får man en möjlig puff av TCA, men frukten håller emot bra, även om den är rätt saftig och endimensionell. Rätt långt slut med efterbeska. Lyfter inte. KAnske lite korkskadat ändå.
2005 Rüdesheimer Berg Rottland Breuer Rheingau. Kvällens joker, som tyvärr inte nådde upp till den nivå där den borde ha varit. För gammalt eller lätt defekt?

Mycket fet och fyllig doft med massor av torkade aprikoser och en något tung blommighet.
Smaken är fet med en tydlig beska. Fullmatad, mogen frukt och en mer måttlig syra. Oljigt och kryddigt. Långt, eldigt slut byggt kring den markerade beskan. Rätt seriöst, men känns mer som en pinot gris eller GV än en riesling.
2009 Dürnsteiner Hollerin FX Pichler Wachau. Det var visst en riesling i alla fall. Kanske är det husstilen som slår igenom.

Nästa vin har en varm, eldig, tät och djup doft med mogen frukt och massor av petroleum, honung, lindblom och lite saffran. Troligen har en del Botrytis varit med här.
Frisk, tät och intensiv smak med en god syra och en strålande frukt. Saftig och mumsig stil med en växande kryddighet och likaså en del alkohol. Lång, rik, eldig eftersmak med en viss beska. Aningen tungt, men riktigt bra!
2007 Singerriedel Hirtzberger Wachau. Kul att den var så pass bra, eftersom jag hade bidragit med vinet ur min egen källare. Kvällens vinnare!

Utvecklad, snygg, mogen stil med Firne, honung och petroleum. Dovt och med en del Björnklister som växer till.
Frisk, men dov, eldig attack. lite måttlig syra och tung frukt utan lyft. Lång, kryddig, dov, torr, tjock eftersmak. Rätt ambitiöst men utan lyft.
2007 Weissenkirchner Achleiten Rudi Pichler Wachau

Något stum och återhållen doft med rätt mogen frukt, saffran, curry och stekt kött. Påtagligt botrytispåverkat.
Tät attack med söt, mullig frukt. Lite saftigt, men god syra och tätt med fin koncentration. Växande kryddig, tuggbar smak av bitter engelsk marmelad. Lång, intensiv, kryddig eftersmak. Alldeles utmärkt!
2009 Klaus Prager Wachau. Vet inte om jag förfördes av den tydliga sötman – vissa hävdade det, men vinet var så maffigt, men ändå balanserat att jag inte kunde låta bli att ha det som kvällens bästa.

Tyvärr fullständigt sönderkorkat, grrrr!!!! Hade annars kunnat vara kvällens bästa…
2007 Vinothekfüllung Loibner Knoll Wachau

IMAG4493

 

  1. 2004 Zöbinger Heiligenstein ”Lyra” Bründlmayer Kamptal 435 kr 2010, 635 kr, 15p, 0-4
  2. 2009 Ried Schütt Knoll Wachau 469 kr 2010, 669 kr, 17p, 1-0
  3. 2005 Rüdesheimer Berg Rottland Breuer Rheingau 289 kr 2007, 489 kr, 13p, 0-6
  4. 2009 Dürnsteiner Hollerin FX Pichler Wachau 349 kr 2010, 549 kr, 15p, 1-1
  5. 2007 Singerriedel Hirtzberger Wachau 489 kr 2008, 700 kr17, 6-0
  6. 2007 Weissenkirchner Achleiten Rudi Pichler Wachau 399 kr 2010, 599 kr, 14p, 0-2
  7. 2009 Klaus Prager Wachau 419 kr 2010, 619 kr, 17,5p, 4-0
  8. 2007 Vinothekfüllung Loibner Knoll Wachau 469 kr 2010, 669 kr, -, –

Tack S-E för en givande provning som fick mig att inse att jag nog ändå tycker rätt bra om österrikisk riesling, åtminstone som omväxling. Visst uppvisare de en hel del tyngd och alkohol, men det är ju ändå svårt att inte tycka om seriös riesling…

/Anders K

Baden 5 februari

AuZone Baden 5 feb 2018

För tredje året i rad så bjöd de främsta vinodlarna i Baden och Mosel på en exposé av sina viner på Operaterrassen i form av “VDP Baden & VDP Mosel-Saar-Ruwer in Stocholm“. VDP är en sammanslutning av ca 100 högkvalitativa tyska vinproducenter. I år hade andelen från Mosel ökat så att det var 8 vingods från Mosel och 12 från Baden. Överlag var det många intressanta och bra viner som presenterades.

I Baden var vinåret 2016 vädermässigt inte lika soligt och generöst som 2015, vilket givit “slankare” viner, vilket många vinmakare från Baden välkomnar. Även 2017 ser ut att bli likt 2016 i detta avseende. I Baden produceras både röda och vita viner med tonvikten på “burgunderdruvorna” Spätburgunder, Weissburgunder och Grauburgunder. I Mosel är majoriteten av vinerna gjorda av rieslingdruvan.

Bland de intressanta vinodlarna från Baden kan nämnas Bercher, Dr. Heger, Schloss Neuweier, Salwey, Seeger och Stigler.

WG Bercher presenterade utmärkta vita viner av Grauburgunder (pinot gris) i olika kvalitetsklasser (Gutswein, Erste Lage, Grosse Lage), där deras 2016 Feuerberg Haslen GG (Grosses Gewächs) var klart bäst i stram och stenig stil. En påtaglig glycerol-oljighet i munkänslan skvallrar om koncentration. Det vinet bör man låta ligga minst 5 år innan det är utvecklat. På röda sidan hade Bercher utmärkta viner av Spätburgunder, den enklaste är 2015 Gutswein som är lättsam och trevlig med ljusa toner av sandelträ och lite jordgubbe. Mer tryck i juicen när man provar 2014 Sasbacher Limburg Erste Lage med tydligare ekkrydda och bra fruktkoncentration. Den är ganska syradriven, och behöver lite passande mat för att komma till sin rätt. Toppvinet 2015 Feuerberg Kesselberg Grosse Lage genererar köplust, men man måste klara den tydliga fatbehandlingen. Med ett par års lagring bör balansen infinna sig, ty frukten är rätt tät och klarar tid på rygg. Berchers röda viner var en av höjdpunkterna denna eftermiddag.

WG Dr. Heger från Ihringen är en klassiker i Baden. Till skillnad från många andra i Baden har de även riesling i sitt sortiment. De vita vinerna från 2016 av riesling, grauburgunder och weissburgunder presenterade god frukt men var fortfarande strama och behöver ytterligare tid för att utvecklas. Deras röda GG från Vorderer Winklerberg hade syrligt anslag med god frukt, lurviga tanniner och stor lagringspotential. Bör lagras åtminstone 3 år, gärna längre.

Schloss Neuweier presenterade vita rieslingviner och röda pinot-noir-viner. Alla finns numera i Systembolagets beställningssortiment. De vita vinerna från 2016 är fortfarande litet strama och behöver förmodligen litet tid att utvecklas. Det röda Neuweier Heiligenstein från 2015 var mer lättillgängligt men kan lagras för att utvecklas ännu mer.

WG Salwey från Oberrotweil hade vita viner från 2015, där deras Henkenberg Weissburgunder GG uppvisade läcker flinta, mineral och en förbluffande skärpt syra som lyfter vinet. Imponerande för att vara weissburgunder, som ofta kan kännas neutral. Kan lagras 5 år eller mer. Salwey visade även två grauburgunderviner, 2015 Henkenberg Grosse Lage (alltså samma vingård som ovan) hade nog fått ta lite tid i ekfat och kändes inte helt i balans. Däremot imponerade 2015 Eichberg Grauburgunder Grosse Lage med fet munkänsla härliga mineraler i rik stil. Intressant, en helt annan stil än t.ex. pinot gris från Alsace. På den röda sidan var Eichberg GG från 2014 hyggligt tillgängligt redan nu men kommer sannolikt att utvecklas med lagring. Generellt sett brukar nog Salwey imponera mer på röda sidan, kanske en lagringsfråga?

WG Seeger från Leimen strax söder om den gamla klassiska universitetsstaden Heidelberg presenterade goda vita och röda viner från sina odlingar om totalt 11,5 ha. Från Oberklamm (Grosse Lage) produceras både weissburgunder och grauburgunder, vilka båda redan nu (årg. 2016) var välbalanserade och lättillgängliga med god frukt. Rödvinet Heidelberger Herrenberg från 2014 var fortfarande stramt men med god frukt och behöver förmodligen ytterligare 5 år på flaska för full mognad. WG Seeger presenterade också en spännande rödvinscuvée baserad på spätburgunder, blaufränkisch och schwarzriesling från 2015 som heter Cuvée AnnA och har god lagringspotential.

WG Stigler har en bred palett av olika druvsorter. På vita sidan fanns en underbar silvaner (2016er Ihringer Winklerberg) med god frukt, spännande mineralitet och viss restsötma. Även om silvaner mest förknippas med Franken så är det en traditionell druvsort i delar av Baden. WG Stigler hade också en intressant 2015er Chardonnay GG från Winklerberg. På röda sidan förevisades en 2011 Schlossberg GG som fortfarande upplevdes som ungt och därmed visar på lagringspotentialen hos många badiska viner.

Vinstilsmässigt är Mosel och Baden tämligen olika och de kompletterar därför varandra på ett intressant sätt. Vinproducenterna från Mosel (med bifloderna Saar och Ruwer) presenterade nästan uteslutande rieslingviner – såväl torra som halvtorra och söta.

Maximin Grünhaus presenterade huvudsakligen årgången 2016 som inte var lika varm som 2015 men som ger viner som är välbalanserade med pigg syra och för kvalitetsklasserna Kabinett och Spätlese med god matchande sötma. De bästa vinerna var från Grosse Lage Abstberg, där 2016er Kabinett var en makalös uppvisning i balans mellan sötma och syra på det där viset som bara Mosel klarar av att prestera. Även 2015er Spätlese imponerade i samma stil, klart köpläge här om tillfälle gives.

Vinerna från Reinhold Haart 2016 var lätta i stilen och behöver nog ytterligare litet tid att komma helt till sin rätt. Haart presenterade 3 GG-viner – Grafenberg, Goldtröpfchen och Ohligsberg, som alla visade god potential inför framtiden. Vi fick också prova en makalöst bra Goldtröpfchen Spätlese från 2008, som uppvisade aromatiska mognadstoner (Firne) och gott samspel mellan sötma och rieslingsyra, vilket visar på de ypperliga utvecklingsmöjligheterna för moselviner. Stort vin, hart när omöjligt att spotta!

Karthäuserhof utanför Trier är en klassiker i Mosel-Saar-Ruwer, som haft lite gungig historik de senaste decennierna men som nu är tillbaka i mycket god form. Deras genomgående utmärkta kollektion från 2016 uppvisade frisk syra med fin matchning av god frukt och läcker sötma för Kabinett och Spätlese. Deras Grosse Lage Karthäuserhofberg fick glänsa extra mycket i en Spätlese från 2008 och en Auslese från 2004. Speciellt den senare var makalös, en uppvisning i fjällbäcksliknande renhet och balans. En stor vinupplevelse, riesling när den är som bäst.

Reichsgraf von Kesselstatt hade också utmärkta viner, där 2014er Nies’chen GG och 2016er Goldtröpfchen Kabinett var extra minnesvärda. En Grosse Lage Auslese från 2003 (Josephshöfer Riesling Auslese Lange Goldkapsel #6) visade återigen att moselviner har ett långt liv.

Schloss Saarstein presenterade en pinot blanc från 2015 som var välbalanserad med god frukt och läcker syra. De hade också en nytappad 2017 Schloss Saarstein Riesling trocken som naturligtvis behöver mer tid på sig men som ändå redan nu visade på goda framtidsutsikter. De bästa vinerna från Schloss Saarstein var från deras Grosse Lage Serriger Schloss Saarsteiner – 2015 Riesling Kabinett och 2011 Riesling Auslese.

Nik Weis – St. Urbans-Hof förenklar för konsumenterna genom att ha vita etiketter på viner i torr stil medan svarta på dem i söt stil. Deras kollektion från 2016 var ypperlig – både på torra och söta sidan. Den bästa av de torra var 2016er Wiltinger “Alte Reben” med en god frukt, pigg syra och ett uns restsötma. På den söta sidan toppade Bockstein, som är ett Grosse Lage, både med Kabinett och Auslese. Kabinetten naturligtvis mer tillgänglig redan nu men båda med god lagringspotential.

Sammanfattningsvis bjöd årets upplaga av Baden- och Moselvindagen på många spännande och smakrika vinupplevelser från två högintressanta tyska vindistrikt.

För AuZone

BP & ET

VDP Operaterrassen 5 februari 2018

Givakt.

VDP, smaka på de tre bokstäverna till att börja med. Verband Deutscher Predikatsweingüter. Erkänn att du nästan intar enskild ställning när de korrekt artikulerade orden når dina trumhinnor. Klanderfri ordning inom vinvärlden kan vi gott och väl visa lite uppskattning för och humma lite instämmande till. Cirka 200 odlare har genom ett privat organ skapat en relativt tydlig klassificering som efter ett visst pluggande fastnar ganska lätt. Jämför gärna med Maslows Behovspyramid. Gutswein nere vid basen av triangeln och Grosse Lage när livet är på topp.

Manöver

Vi marscherar medelst civila steg in till Operaterrassen. En viss aktning kommer helt utan kommando, det är fint besök i salen.

Baden har tolv representanter på plats. Tyskland produktion består till en tredjedel av röda druvor och en hel del kommer härifrån. Vi som anmält oss till Lenas provning på torsdag, rött från Tyskland, kommer säkert att få smaka något från detta 40 mil långa distrikt. 15 818 ha odlingar varav 566 ha klassat som VDP.

Mosel har åtta representanter med bord reserverade och distriktet behöver knappast någon ytterligare presentation. Dessvärre lämnade SA Prüm och Van Volxem walk over och borden gapade tomma. Mosel har näst flest producenter under VDP-flagg, 30 stycken. Bara Rheingau har fler med sina 36 VDP-klassade producenter. 8 792 ha varav 477 ha under VDP-flagg.

Mittelrhein. Alla som har smakat ett vin från Mittelrhein upp med en hand…! Nehepp, inte det. Fem VDP-klassade odlare sörjer för att 63 ha vårdas på bästa sätt. Produktionen hos de fem odlarna ligger mellan 50 – 130 000 flaskor per år. Distriktet omfattar totalt 468 ha. Vi gör honnör för denna Kleiner Kämpfer. En producent var annonserad men dök inte upp varför vi får vandra vidare lyckligt ovetande om distriktets förträfflighet.

Fältlystring

Haart 1

Reinhold Haart, en krävande producent. Mosel.

Med undantag för deras Piesport Riesling Trocken, VDP Ortswein, var övriga torra flaskor säreget tuffa med en mineralisk, knastrande torrhet och längd, grapetoner och en viss bitterhet. Synnerligen omogna och frågan är hur många med handen på hjärtat som uppskattar denna tydlighet. Men samtidigt som man brottades med de effektfulla vinerna kunde man inte undgå att imponeras av hantverket och önska att man hade ett antal lådor för lagring. Grafenberg, Goldtröpfchen och Ohligsberg, samtliga GG, var fantastiska tungviktare inom segmentet.

Den söta delen representerades av Piesport Riesling Kabinett 2016, VDP Ortswein, med en spritzighet, ganska tydlig sötma och svinhög syra. Ni får säga vad ni vill men den här måste få landa lite till i flaskan innan den korkas upp. Goldtröpfchen Riesling Spätlese 2008, VDP Grosse Lage, uppvisade så otroligt mycket mer efter sina nio år i flaskan. Ljuvlig doft med behaglig sötma och grönt gräs. Gräddig känsla med ljuvligt, behaglig sötma med nougattoner som bars upp på ett fint sätt av en skön syra och en fantastisk längd. Om jag är riktigt ledsen någon dag skall jag ta ett glas av detta vin så kommer solen att skina igen.

Grunhaus 1

 

Maximin Grünhaus, enkel att tycka om. Mosel.

Redan deras instegsvin Maximin Grünhaus Riesling Trocken 2016, VDP Gutswein, bjöd på en tydlighet och kvickhet som var lätt att ta till sig. Karaktär för en ringa slant. Uppe på toppen av VDP-pyramiden representerades producenten av en GG som följdes av en Feinherb, en Kabinett och en Spätlese. De två första från odlingslotten Herrenberg och de två sista från Abtsberg. GG´n var fantastiskt god redan som ettåring, 2016, med vad jag vill kalla elegans och en behaglig längd. Det lilla anslaget av sötma i Feinherb var omöjligt att inte bli förtjust i. Kabinetten hade en sådan smekande sötma, uppbackad av den renaste syran att jag direkt tänker på en välkänd sommeliers liknelse vid ”änglakiss”. Ynka 7,5 % gör att du aldrig behöver tveka på att ta ett glas till. Utan tillgång till priser kanske man skall passa sig för en rekommendation men husets hela stil var väldigt lätt att tycka om.

Schloss

Schloss Saarstein, ungdomlig lätthet. Mosel

Som en katt bland Hermeliner serverades Saarstein Pinot Blanc trocken, 2015. Vinet uppvisade en viss bitter touch och en inte fullt så angenäm eftersmak. Samtidigt kan man tycka att det är vågat att servera vinet mitt bland alla goda Rieslingviner. Ännu modigare var greppet att servera ett vin från 2017 som buteljerats för bara en vecka sedan. Nej det var inte gott och samtidigt kan man fråga sig hur många som klarar av att utvärdera ett så omoget vin. Jag gör det i alla fall inte. Följande viner var Schloss Saarstein 2016, Spätlese trocken och Kabinett Feinherb. Bägge med lovande dofter men som inte möttes av en motsvarande smakupplevelse. De kändes för unga och Kabinetten hade en spritzighet inte riktigt hörde hemma här. Som ni hör hyllas inte producenten men jag undrar om inte de två första, högst märkliga, vinvalen färgade synen på hela producenten.

Salwey 1

Salwey, ger Grauburgunder ett helt nytt ansikte. Baden.

Även Salwey välkomnade besökarna med en ”Weissburgunder” men var kloka nog att ta i lite. En torr Grosse Lage i prisklassen 250 kr med förförisk, och odefinierbar, doft och en smörig blommighet. Därefter följde två Grauburgunder GG som var så långt bort från Alsaces Pinot Gris du kan tänka dig. Henkenberg och Eichberg, bägge från 2015, GG. Bägge saknade den, vad skall man kalla det, sötma av torkade frukter som Alsace bjuder på. Här var man mer inne på en elegant krispighet med mjuka och varma kryddor. Doften av Eichberg fick den angenäma effekten att håren på underarmarna reste sig.

Två röda presenterades, Henkenberg och Eichberg. Bägge Spätburgunder GG från 2014. Intressant var att representanten hävdade att de högst ogärna släppte sina viner lika tidigt som alla andra. 2014 kan knappast kallas moget men Eichberg Spätburgunder GG var definitivt en upplevelse redan nu. Mjuk och tydlig ekton. Detaljerad smak med behagliga men tydliga tanniner, ett kraftigt bett och med en fantastisk längd. 39 Euro på deras hemsida.

Seeger 1

Seeger, genomgående en välproducerad känsla. Baden.

Det börjar bli en vana att få Weissburgunder i första glaset men den här avvek en aning genom sin lagring på fat. Oberklamm Weisser Burgunder GG 2016. Supertydliga, nya, ekfat men på ett väldigt behagligt sätt, mild grape, sinnrik syra och fin längd. Nästa glas fylldes med Oberklamm Grauburgunder GG och bjöd på en av dagens läckraste upplevelser. Behagligt, supertydlig ek, gräddig och nästan söt doft, svingott men ungt, torrt och med gräddig känsla.

På den röda sidan stoltserade Heidelberger Herrenberg Blauer Spätburgunder trocken 2014. Smaken var lika lång som namnet och vinet hade en omfamnande kropp och kraftig tydlighet. Röd javisst men mer mot det mörkröda hållet och en överraskande mogen känsla. Sista glaset fylldes med Cuvée AnnA 2014 vilket var en blandning av Spätburgunder, Blaufränkisch och Schwarzriesling. Gamla ekfat, mjuk kryddighet och en viskande lätt syra. En annorlunda upplevelse som var svår att placera i ett fack.

 

Lediga.

VDP rymmer merparten av de namnkunniga producenterna. En och annan kanske protesterar med hänvisning till ”fria” odlare av hög kvalitet som inte är medlemmar och det ligger helt säkert någonting i det. Men i akt och mening att främja kvaliteten och även ryktet av kvalitet har VDP lyckats riktigt bra. Tanken är att om du greppar en flaska med märkningen VDP skall du på goda grunder veta vad den innehåller. GG, de olika predikaten eller de prisvänliga Gutswein.

Häng av dig uniformskappan, knäpp upp översta knappen och luta dig tillbaka med några tyska droppar i glaset. Men låt dig för allt i världen inte ryckas med av tyskarnas eget konsumtionsmönster där de bälgar i sig allting väldigt ungt. Köp, glöm bort och njut av vinet först efter att år av damm lagt sig över flaskorna.

”MUCK”

Sven-Olof Johansson för AuZone

#1537 2 dekader i AuZone! Hans Hj.

Glas”En lyckad gång är tradition”, brukar jag ibland säga och sedan salige Olle W hade sin 20-årsjubileumsprovning för något år sedan, har han fått ett par efterföljare. Det är ju ingen dålig tradition – att uppmärksamma sina första 20 år i vinföreningen AuZone med att hålla en (gratis)provning med viner, vilka i någon mening återspeglar denna tid. Nu senast var det Hans Hj:s tur att ordna en sådan provning. Vi får i förväg veta att det handlar om viner från Alsace och specifikt från Hugel, men i vanlig AuZoneanda behöver det inte utesluta även rätt påtagliga avsteg från det angivna temat, så vi tar inget för givet, vilket ju också är meningen.

Vi börjar med ett vin som har en ordentligt djup färg som drar ordentligt åt det orangea. Alla viner har f.ö. färger som antyder att en hyfsat hög medelålder torde föreligga i kvällens uppställning.
Doften i det här fallet är tyvärr rejält oxiderad och trött med gamla bokna äpplen, vax, russin och en liten frisk, mintig ton.
Smaken är frisk och torr med trätt frukt och en växande beska. Torr, kryddig och tuggbar eftersmak. Inte särskilt fylligt men trots allt ändå rätt njutbart. Kvällens klara förlorare.
1997 Riesling ”Hugel”. ”Hugel” är firmans basnivå.

Nästa vin är betydligt bättre med en snygg, utvecklad rieslingdoft med lime och en hel del petroleum. Klassiskt.
En frisk, ren och tuggbar smak med bra syra. Möjligen finns där en aningen oren ton. Knastertorrt så det nästan blir aningen strävt. Lång, torr, stram, något krävande eftersmak. Kanske är frukten lite snål, men ett bra vin är det.
1995 Cuvée Frédérique Emile, Trimbach.

Trean har en härligt djup, mogen rieslingdoft med massor av petroleum och fet, torkad frukt, lindblom, bränt socker och massor av honung.
En frisk, fet, tuggbar men torr smak och en bra syra. Intensivt och ordentligt utvecklat med en del beska. Lång, intensiv, kryddig eftersmak. balans och stil.
2000 Riesling Tradition ”Hugel”. Tradition anger att det är Hugels mellannivå.

Fyran har en djup, orangegul färg och känns rätt åldrat med gamla äpplen, kött, knäck och dill. Kanske även en aning härsket smör.
smaken är torr och frisk. Utvecklad och mogen, men inte överstyr. Lång, torr eftersmak med toner av dill och en del beska. Något krävande men bra.
1997 Riesling ”Hugel” ”Jubilée Hugel”. Jubilee är toppcuvéen (av de torra).

Så ett vin med ännu djupare färg, närmast som bärnsten. doften är också utvecklad och knäckig med en hel del torkad frukt och en lätt oxidation.
Även smaken är knäckig med en bra syra och en tydlig sötma. Dill och bränt socker växer till sig. En lång, knäckig och tuggbar eftersmak med en viss beska. Klart åldrat men ändå rätt kul och med en bra intensitet.
1997 Riesling ”Hugel” Hommage à Jean Hugel. Första årgången med denna beteckning som ibland används för viner med en del restsötma, strax under Vendange Tardive-nivån.

Sexan har en kryddig, utvecklad och oljig doft med klassiska toner av mogen riesling. Lindblom, äpple, citrus, honung och en lätt parfymerad ton.
Smaken är torr, tät, frisk och intensiv med bra syra och frukt. Tuggbart, snyggt, tätt och läskande. Klass! Lång, utvecklad högklassig eftersmak med en ordentlig beska. Svårspottat.
2000 Riesling Hugel” ”Jubilée Hugel”

Sista vinet kommer efter omröstningen och är mer gyllene än de tidigare och har en tät, parfymerad Niveaton. typisk för Gewurztraminer.
Smaken är också typisk , med en fet, oljig känsla. Måttlig syra, viss sötma och tydlig beska som utgör ryggraden i smaken. En bra, koncentrerad, parfymerad eftersmak.
2000 Gewurztraminer ”Hugel”, Vendange Tardive

Butts

Notera hur lika Hugels etiketter är. Det gäller att hålla reda på extrainformationen man ska titta efter!

DeissYtterligare ett extravin bjuds vi sedan på. Det har en lustigt köttig, frisk doft med röd frukt och champinjoner.
Smaken är rätt besk med en pirrig känsla. Måttlig syra, tydlig beska samt oljigt och tuggbart. Beskadominerat, lite platt slut. Inte lika kul som Hugels Gewurztraminer.
2001 Gewurztraminer Bergheim, M. Deiss

 

 

 

  1. 1997 Riesling ”Hugel”, 0-9,  12p
  2. 1995 Cuvée Frédérique Emile, Trimbach. 3-0, 14,5p
  3. 2000 Riesling Tradition ”Hugel”, 2-1, 17p
  4. 1997 Riesling ”Hugel” ”Jubilée Hugel”, 4-0, 15,5p
  5. 1997 Riesling ”Hugel” Hommage à Jean Hugel, 4-2, 16p
  6. 2000 Riesling Hugel” ”Jubilée Hugel”, 1-2, 17p
  7. 2000 Gewurztraminer ”Hugel”, Vendange Tardive, 15,5p
  8. 2001 Gewurztraminer Bergheim, M. Deiss, 14p

En spännande och intressant provning, och dessutom gratis! Vi bugar och tackar Hans för denna generösa tillbakablick till svunna tider! Vem tar upp stafettpinnen och ordnar nästa jubileumsprovning?

/Anders K

#1528 Riesling Spätlese 00-tal

Tomas E bjöd på finstämt sött med åtta Riesling Spätlese. Moget, gott och allt från 00-talet.

1. Scharzhofberger 2007, von Hövel, Mosel (Saar)
Mjuk petroleumdoft med gummi och frukt. Fruktigt söt med bra syra, gröna äpplen och karamell i munnen. Lite enkel med aningens påklistrad sötma.

2. Scharzhofberger 2007, Egon Muller, Mosel (Saar)

Diesel, vax, honung och tung frukt i doften. Lite väl mogen i smaken men med bra bett och djup. Rund, fyllig och balanserad. Kvällens bästa vin och det i särklass dyraste.

3. Kiedricher Gräfenberg 2004, Robert Weil, Rheingau

Gulfruktig, len, inställsam och bärig i doften. Bra syra, lite fetma och vaxighet i munnen. Aningen syltighet men bra längd och djup.

4. Schloss Johannisberger Grunlack 2005, Schloss Johannisberg, Rheingau

Tung doft med lite botrytiskänning, honung och sötma i doften. Rund och god med honung och bivax i smaken och liten beska.

5. Steinberger “Mauerwein“ (Goldkapsel) 2007, Hessische Statsweinguter (Kloster Eberbach), Rheingau

Lätt och lite platt i näsan med rätt intetsägande doft. Kort och lite spetsig och saknar uthållighet i smaken.

6.Nackenheimer Rothenberg 2002, Gunderloch, Rheinhessen

Petroleum, kryddor, kryddnejlikor och bra snärt i doften. Komplex, djup med fin frukt, sötma och balans med syran i munnen med lite drag av vitpeppar.

7. Schlossböckelheimer Kupfergrube 2004, Dönnhoff, Nahe

Fin frisk doft med frukt och sötma. Bra drag i munnen med hög syra, mogen frukt och elegans.

8. Schlossböckelheimer Kupfergrube 2003, Dönnhoff, Nahe

Fruktig i doften med melon och tropisk frukt, aningen diesel. Ganska mogen, rund och god i munnen men lite slätstruken.

Vin, pris, röster (bäst-sämst), betyg.
1. Scharzhofberger 2007, von Hövel, 209 kr, 2-1, 15
2. Scharzhofberger 2007, Egon Muller, 892 kr, 3-1, 16
3. Kiedricher Gräfenberg 2004, 515 kr, 2-1, 15
4. Schloss Johannisberger Grunlack 2005, 373 kr, 0-2, 13,5
5. Steinberger “Mauerwein“ (Goldkapsel) 2007, 410 kr, 0-1, 14
6. Nackenheimer Rothenberg 2002, 272 kr,1-1, 14,5
7. Schlossböckelheimer Kupfergrube 2004, 354 kr, 1-1, 15
8. Schlossböckelheimer Kupfergrube 2003, 279 kr, 1-2, 14,5
//JL