VDP Operaterrassen 5 februari 2018

Givakt.

VDP, smaka på de tre bokstäverna till att börja med. Verband Deutscher Predikatsweingüter. Erkänn att du nästan intar enskild ställning när de korrekt artikulerade orden når dina trumhinnor. Klanderfri ordning inom vinvärlden kan vi gott och väl visa lite uppskattning för och humma lite instämmande till. Cirka 200 odlare har genom ett privat organ skapat en relativt tydlig klassificering som efter ett visst pluggande fastnar ganska lätt. Jämför gärna med Maslows Behovspyramid. Gutswein nere vid basen av triangeln och Grosse Lage när livet är på topp.

Manöver

Vi marscherar medelst civila steg in till Operaterrassen. En viss aktning kommer helt utan kommando, det är fint besök i salen.

Baden har tolv representanter på plats. Tyskland produktion består till en tredjedel av röda druvor och en hel del kommer härifrån. Vi som anmält oss till Lenas provning på torsdag, rött från Tyskland, kommer säkert att få smaka något från detta 40 mil långa distrikt. 15 818 ha odlingar varav 566 ha klassat som VDP.

Mosel har åtta representanter med bord reserverade och distriktet behöver knappast någon ytterligare presentation. Dessvärre lämnade SA Prüm och Van Volxem walk over och borden gapade tomma. Mosel har näst flest producenter under VDP-flagg, 30 stycken. Bara Rheingau har fler med sina 36 VDP-klassade producenter. 8 792 ha varav 477 ha under VDP-flagg.

Mittelrhein. Alla som har smakat ett vin från Mittelrhein upp med en hand…! Nehepp, inte det. Fem VDP-klassade odlare sörjer för att 63 ha vårdas på bästa sätt. Produktionen hos de fem odlarna ligger mellan 50 – 130 000 flaskor per år. Distriktet omfattar totalt 468 ha. Vi gör honnör för denna Kleiner Kämpfer. En producent var annonserad men dök inte upp varför vi får vandra vidare lyckligt ovetande om distriktets förträfflighet.

Fältlystring

Haart 1

Reinhold Haart, en krävande producent. Mosel.

Med undantag för deras Piesport Riesling Trocken, VDP Ortswein, var övriga torra flaskor säreget tuffa med en mineralisk, knastrande torrhet och längd, grapetoner och en viss bitterhet. Synnerligen omogna och frågan är hur många med handen på hjärtat som uppskattar denna tydlighet. Men samtidigt som man brottades med de effektfulla vinerna kunde man inte undgå att imponeras av hantverket och önska att man hade ett antal lådor för lagring. Grafenberg, Goldtröpfchen och Ohligsberg, samtliga GG, var fantastiska tungviktare inom segmentet.

Den söta delen representerades av Piesport Riesling Kabinett 2016, VDP Ortswein, med en spritzighet, ganska tydlig sötma och svinhög syra. Ni får säga vad ni vill men den här måste få landa lite till i flaskan innan den korkas upp. Goldtröpfchen Riesling Spätlese 2008, VDP Grosse Lage, uppvisade så otroligt mycket mer efter sina nio år i flaskan. Ljuvlig doft med behaglig sötma och grönt gräs. Gräddig känsla med ljuvligt, behaglig sötma med nougattoner som bars upp på ett fint sätt av en skön syra och en fantastisk längd. Om jag är riktigt ledsen någon dag skall jag ta ett glas av detta vin så kommer solen att skina igen.

Grunhaus 1

 

Maximin Grünhaus, enkel att tycka om. Mosel.

Redan deras instegsvin Maximin Grünhaus Riesling Trocken 2016, VDP Gutswein, bjöd på en tydlighet och kvickhet som var lätt att ta till sig. Karaktär för en ringa slant. Uppe på toppen av VDP-pyramiden representerades producenten av en GG som följdes av en Feinherb, en Kabinett och en Spätlese. De två första från odlingslotten Herrenberg och de två sista från Abtsberg. GG´n var fantastiskt god redan som ettåring, 2016, med vad jag vill kalla elegans och en behaglig längd. Det lilla anslaget av sötma i Feinherb var omöjligt att inte bli förtjust i. Kabinetten hade en sådan smekande sötma, uppbackad av den renaste syran att jag direkt tänker på en välkänd sommeliers liknelse vid ”änglakiss”. Ynka 7,5 % gör att du aldrig behöver tveka på att ta ett glas till. Utan tillgång till priser kanske man skall passa sig för en rekommendation men husets hela stil var väldigt lätt att tycka om.

Schloss

Schloss Saarstein, ungdomlig lätthet. Mosel

Som en katt bland Hermeliner serverades Saarstein Pinot Blanc trocken, 2015. Vinet uppvisade en viss bitter touch och en inte fullt så angenäm eftersmak. Samtidigt kan man tycka att det är vågat att servera vinet mitt bland alla goda Rieslingviner. Ännu modigare var greppet att servera ett vin från 2017 som buteljerats för bara en vecka sedan. Nej det var inte gott och samtidigt kan man fråga sig hur många som klarar av att utvärdera ett så omoget vin. Jag gör det i alla fall inte. Följande viner var Schloss Saarstein 2016, Spätlese trocken och Kabinett Feinherb. Bägge med lovande dofter men som inte möttes av en motsvarande smakupplevelse. De kändes för unga och Kabinetten hade en spritzighet inte riktigt hörde hemma här. Som ni hör hyllas inte producenten men jag undrar om inte de två första, högst märkliga, vinvalen färgade synen på hela producenten.

Salwey 1

Salwey, ger Grauburgunder ett helt nytt ansikte. Baden.

Även Salwey välkomnade besökarna med en ”Weissburgunder” men var kloka nog att ta i lite. En torr Grosse Lage i prisklassen 250 kr med förförisk, och odefinierbar, doft och en smörig blommighet. Därefter följde två Grauburgunder GG som var så långt bort från Alsaces Pinot Gris du kan tänka dig. Henkenberg och Eichberg, bägge från 2015, GG. Bägge saknade den, vad skall man kalla det, sötma av torkade frukter som Alsace bjuder på. Här var man mer inne på en elegant krispighet med mjuka och varma kryddor. Doften av Eichberg fick den angenäma effekten att håren på underarmarna reste sig.

Två röda presenterades, Henkenberg och Eichberg. Bägge Spätburgunder GG från 2014. Intressant var att representanten hävdade att de högst ogärna släppte sina viner lika tidigt som alla andra. 2014 kan knappast kallas moget men Eichberg Spätburgunder GG var definitivt en upplevelse redan nu. Mjuk och tydlig ekton. Detaljerad smak med behagliga men tydliga tanniner, ett kraftigt bett och med en fantastisk längd. 39 Euro på deras hemsida.

Seeger 1

Seeger, genomgående en välproducerad känsla. Baden.

Det börjar bli en vana att få Weissburgunder i första glaset men den här avvek en aning genom sin lagring på fat. Oberklamm Weisser Burgunder GG 2016. Supertydliga, nya, ekfat men på ett väldigt behagligt sätt, mild grape, sinnrik syra och fin längd. Nästa glas fylldes med Oberklamm Grauburgunder GG och bjöd på en av dagens läckraste upplevelser. Behagligt, supertydlig ek, gräddig och nästan söt doft, svingott men ungt, torrt och med gräddig känsla.

På den röda sidan stoltserade Heidelberger Herrenberg Blauer Spätburgunder trocken 2014. Smaken var lika lång som namnet och vinet hade en omfamnande kropp och kraftig tydlighet. Röd javisst men mer mot det mörkröda hållet och en överraskande mogen känsla. Sista glaset fylldes med Cuvée AnnA 2014 vilket var en blandning av Spätburgunder, Blaufränkisch och Schwarzriesling. Gamla ekfat, mjuk kryddighet och en viskande lätt syra. En annorlunda upplevelse som var svår att placera i ett fack.

 

Lediga.

VDP rymmer merparten av de namnkunniga producenterna. En och annan kanske protesterar med hänvisning till ”fria” odlare av hög kvalitet som inte är medlemmar och det ligger helt säkert någonting i det. Men i akt och mening att främja kvaliteten och även ryktet av kvalitet har VDP lyckats riktigt bra. Tanken är att om du greppar en flaska med märkningen VDP skall du på goda grunder veta vad den innehåller. GG, de olika predikaten eller de prisvänliga Gutswein.

Häng av dig uniformskappan, knäpp upp översta knappen och luta dig tillbaka med några tyska droppar i glaset. Men låt dig för allt i världen inte ryckas med av tyskarnas eget konsumtionsmönster där de bälgar i sig allting väldigt ungt. Köp, glöm bort och njut av vinet först efter att år av damm lagt sig över flaskorna.

”MUCK”

Sven-Olof Johansson för AuZone

Annonser

Ett svar till “VDP Operaterrassen 5 februari 2018

  1. yquemisno1

    ”Mittelrhein. Alla som har smakat ett vin från Mittelrhein upp med en hand”

    Nå, så få är det inte som har provat viner från Mittelrhein. Vi hade faktiskt en Mittelrheinprovning i februari 2015: https://auzine.wordpress.com/2015/02/26/1404-mittelrhein/
    På den senaste tyska vinkursen hade vi även med två viner från Mittelrhein. Det görs dessutom en hel del riktigt bra saker där, så det var trist att inte den planerade representanten för området (Ratzenberger) inte dök upp. Synd även att inte fler producenter därifrån kommer hit.

    Tack för en fin och snabb rapport, annars! 🙂
    /A

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s