Författararkiv: externalevent

Caviste CAV0085 den 11 April

Denna gång är det Sancerre och Domaine Delaporte.

År 2010 tog nästa generation Matthieu Delaporte över ansvaret för odlingarna och då påbörjades resan mot organisk odling, samt även lägre skördeuttag och lagring på ekfat innan buteljering. Sedan 2015 sköts skörden helt manuellt.

Sancerre Chavignol 2017 Rosé

Gjord av enbart pinot noir. Fruktig med svartvinbär och hallon samtidigt som den är frisk. Färdig att dricka redan nu men kan lagras något år. Balanserad och medelfyllig.

Denna länk med fakta gäller årgång 2016, men det det mesta stämmer nog in på 2017 också:http://www.domaine-delaporte.com/upload/modules/mosaic/produit/technical_sheet_chavignol_rose_2016.pdf

Sancerre Chavignol 2017 (Vit)

Gjord av sauvignon blanc. Frisk, ren och spänstig med frukttoner av gröna bär. Balanserad och medelfyllig. Drickfärdig nu men kan lagras något år.

Ytterligare fakta kan läsas här: http://www.domaine-delaporte.com/upload/modules/mosaic/produit/technical_sheet_chavignol_blanc_2017.pdf

Sancerre Silex 2016

Gjord av sauvignon blanc från äldre stockar och är egendomens prestigevin. Lagras på stora ekfat innan buteljering. Fruktigt från aprikos, medelfylligt och en dämpad friskhet och fatlagringen märks. Lämplig att lagra några år. Namnet Silex kommer från jordmånen med mycket flinta (Silex = flinta på franska).

/Jep

Annonser

#1550 BYOB skärtorsdag 2018

Merparten av alla finsmakare valde sedvanligt påskfirande med familjen. Några få valde av tradition och ohejdad vana att mötas även denna torsdag i en form av hemma-hos provning med en liten bit mat. Noteringarna på servetten kom på avvägar men fritt från huvudet noterades att La Grand Année 2000 kanske inte var den mest syrarika flaska vi öppnat. Däremot en tungt gul färg och en fyllighet som uppenbart är tänkt till mat. Flaskan från Provence var fantastiskt god men möjligtvis en aning tam till den grillade köttbiten. Tama var däremot inte dropparna från Californien som ansågs som gjutna till måltiden. Vissa röster hördes visserligen om att den gott och väl kan få mogna ett tag till men det handlar kanske mer om tycke och smak. Samma gillande till maten fick Les Pagodes som definitivt ansågs drickfärdig nu. Till efterrätten serverades några droppar sött från det inte lika kända området intill Sauternes. Om det är klokt att servera detta botrytisvin till en efterrätt eller om den passar bättre till förrätt eller en bit blåmögel är naturligtvis en smaksak.

Bollinger, La Grand Année, 2000

Chateau Vignelaure, 2008. Provence.

Ridge, Estate Cabernet Sauvigon, 2004. California.

Chateau Cos d’Éstournal, Le Pagodes, 2001. Saint-Estephe.

Chateau Haut Valentin, 2010. Cadillac.

Sven-Olof Johansson

Skärtorsdag

Gambero Rosso 2018

Gambero Rosso ger årligen ut sin bok ”Italian Wines” som är en benchmark för konsumenter och professionella över italienska viner. Upplagan från 2018 innehåller mer än 22 000 utvalda viner från  2 485 producenter.  2018 upplaga når sin 31:a utgåva och 436 viner har vunnit den prestigefyllda Tre Bicchieri. Varje vin rankas enligt Gambero Rosso ”Bicchieri” skala, man kan få upp till 3 Bicchieri (glas). Pocket upplagan kan beställas på engelska från bl.a., https://www.adlibris.com/se/bok/italian-wines-2018-9781890142193

Boken innehåller en fin översikt över italienska viner, är väl strukturerad och mycket läsvärd.

Den finns numera översatt till engelska, tyska, kinesiska och japanska.  Gambero Rosso organiserar mer än 50 evenemang i världens huvudstäder, bl.a.  i Stockholm.

Årets upplaga gick av stapeln 16 januari 2018 i Grand Hotell i vinterträdgård i samarbete med Nordic Wine Institute. Året provning höll en mycket hög nivå. Lorenzo Ruggeri från Gambero Rosso hälsade alla välkomna. Det var sammanlagt 37 vingårdar representerade i vinterträdgården. På Amaroneguiden finns en bra beskrivning av vinerna från Valpoliciella samt antal glas de fått i Gambero Rosso, http://www.amaroneguiden.se/gambero-rosso-tre-bicchieri-2018-i-stockholm/

På AuZine finns det flera inlägg från Gambero Rosso genom åren, det senaste: https://auzine.wordpress.com/2018/01/28/gambero-rosso-tre-bicchieri-2018/

Två viner  som jag införskaffat till min egen vinkällare blev:

1. 2015 Reve Offida Pecorino (nr 76029) – Velenosi

Pecorino är en tunnskalig vindruva som används i Italiens östra kustregioner, särskilt i Marche och Abruzzo. Ett klassiskt Pecorino-baserat vin är torrt och mineraliskt, halmgult i färg och har en elegant blommig bukett av jasmin, ibland kryddad med en svag hint av lakrits. Staden Offida ligger i provinsen Ascoli Piceno, i regionen Marche i centrala Italien. Dess vingårdar var en gång täckt av Rosso Piceno DOC men fick slutligen sin egen klassificering 2001, och DOCG-status i juni 2011.

Vinet är elegant fylligt och koncentrerat med ljuvlig fruktighet och tydliga mineraler. Druvorna kommer från DOCG-vingårdar i Ascoli Piceno och Castel di Lama. Jäsningen startas på ståltank. Vid 2 % alkoholhalt dras hälften av vinet om till nya franska barriquer i 6 mån, sedan tillbaka till ståltank där det vilar på sin jästfällning i 9 månader innan blend. Vinet är inte filtrerat.

2.  2014  Ben Rye Passito di Pantelleria (nr 86883) – Sicilien

Druvan Zibibbo  även kallad Muscat av Alexandria är en gammal druvsort som används både för bordsdruvor och vinproduktion. Trots sin långa historia förblir sorten ganska okänd och ligger i skuggan av sin finare, mer aromatiska kusin Muscat Blanc a Petits Grains. Ändå finns det en handfull vinregioner som gör högkvalitativa viner från Zibibbo, oftast söta.

Vinet har en doftande och komplex bukett med av färsk aprikos och apelsinskal i kombination med dofter av Medelhavskryddor som timjan och rosmarin.

Vinet kommer från producenten Donnafugata på ön Pantelleri.  Pantelleria är en vulkanisk ö som ligger mellan Sicilien och Afrika. Donnafugata har 68 hektar vingårdar  spridda över 14 distrikt. På grund av vindarna är vinrankorna låga och formade av vinden, en del 100 år gamla. Alla druvor plockas för hand.

/JEL

Baden 5 februari

AuZone Baden 5 feb 2018

För tredje året i rad så bjöd de främsta vinodlarna i Baden och Mosel på en exposé av sina viner på Operaterrassen i form av “VDP Baden & VDP Mosel-Saar-Ruwer in Stocholm“. VDP är en sammanslutning av ca 100 högkvalitativa tyska vinproducenter. I år hade andelen från Mosel ökat så att det var 8 vingods från Mosel och 12 från Baden. Överlag var det många intressanta och bra viner som presenterades.

I Baden var vinåret 2016 vädermässigt inte lika soligt och generöst som 2015, vilket givit “slankare” viner, vilket många vinmakare från Baden välkomnar. Även 2017 ser ut att bli likt 2016 i detta avseende. I Baden produceras både röda och vita viner med tonvikten på “burgunderdruvorna” Spätburgunder, Weissburgunder och Grauburgunder. I Mosel är majoriteten av vinerna gjorda av rieslingdruvan.

Bland de intressanta vinodlarna från Baden kan nämnas Bercher, Dr. Heger, Schloss Neuweier, Salwey, Seeger och Stigler.

WG Bercher presenterade utmärkta vita viner av Grauburgunder (pinot gris) i olika kvalitetsklasser (Gutswein, Erste Lage, Grosse Lage), där deras 2016 Feuerberg Haslen GG (Grosses Gewächs) var klart bäst i stram och stenig stil. En påtaglig glycerol-oljighet i munkänslan skvallrar om koncentration. Det vinet bör man låta ligga minst 5 år innan det är utvecklat. På röda sidan hade Bercher utmärkta viner av Spätburgunder, den enklaste är 2015 Gutswein som är lättsam och trevlig med ljusa toner av sandelträ och lite jordgubbe. Mer tryck i juicen när man provar 2014 Sasbacher Limburg Erste Lage med tydligare ekkrydda och bra fruktkoncentration. Den är ganska syradriven, och behöver lite passande mat för att komma till sin rätt. Toppvinet 2015 Feuerberg Kesselberg Grosse Lage genererar köplust, men man måste klara den tydliga fatbehandlingen. Med ett par års lagring bör balansen infinna sig, ty frukten är rätt tät och klarar tid på rygg. Berchers röda viner var en av höjdpunkterna denna eftermiddag.

WG Dr. Heger från Ihringen är en klassiker i Baden. Till skillnad från många andra i Baden har de även riesling i sitt sortiment. De vita vinerna från 2016 av riesling, grauburgunder och weissburgunder presenterade god frukt men var fortfarande strama och behöver ytterligare tid för att utvecklas. Deras röda GG från Vorderer Winklerberg hade syrligt anslag med god frukt, lurviga tanniner och stor lagringspotential. Bör lagras åtminstone 3 år, gärna längre.

Schloss Neuweier presenterade vita rieslingviner och röda pinot-noir-viner. Alla finns numera i Systembolagets beställningssortiment. De vita vinerna från 2016 är fortfarande litet strama och behöver förmodligen litet tid att utvecklas. Det röda Neuweier Heiligenstein från 2015 var mer lättillgängligt men kan lagras för att utvecklas ännu mer.

WG Salwey från Oberrotweil hade vita viner från 2015, där deras Henkenberg Weissburgunder GG uppvisade läcker flinta, mineral och en förbluffande skärpt syra som lyfter vinet. Imponerande för att vara weissburgunder, som ofta kan kännas neutral. Kan lagras 5 år eller mer. Salwey visade även två grauburgunderviner, 2015 Henkenberg Grosse Lage (alltså samma vingård som ovan) hade nog fått ta lite tid i ekfat och kändes inte helt i balans. Däremot imponerade 2015 Eichberg Grauburgunder Grosse Lage med fet munkänsla härliga mineraler i rik stil. Intressant, en helt annan stil än t.ex. pinot gris från Alsace. På den röda sidan var Eichberg GG från 2014 hyggligt tillgängligt redan nu men kommer sannolikt att utvecklas med lagring. Generellt sett brukar nog Salwey imponera mer på röda sidan, kanske en lagringsfråga?

WG Seeger från Leimen strax söder om den gamla klassiska universitetsstaden Heidelberg presenterade goda vita och röda viner från sina odlingar om totalt 11,5 ha. Från Oberklamm (Grosse Lage) produceras både weissburgunder och grauburgunder, vilka båda redan nu (årg. 2016) var välbalanserade och lättillgängliga med god frukt. Rödvinet Heidelberger Herrenberg från 2014 var fortfarande stramt men med god frukt och behöver förmodligen ytterligare 5 år på flaska för full mognad. WG Seeger presenterade också en spännande rödvinscuvée baserad på spätburgunder, blaufränkisch och schwarzriesling från 2015 som heter Cuvée AnnA och har god lagringspotential.

WG Stigler har en bred palett av olika druvsorter. På vita sidan fanns en underbar silvaner (2016er Ihringer Winklerberg) med god frukt, spännande mineralitet och viss restsötma. Även om silvaner mest förknippas med Franken så är det en traditionell druvsort i delar av Baden. WG Stigler hade också en intressant 2015er Chardonnay GG från Winklerberg. På röda sidan förevisades en 2011 Schlossberg GG som fortfarande upplevdes som ungt och därmed visar på lagringspotentialen hos många badiska viner.

Vinstilsmässigt är Mosel och Baden tämligen olika och de kompletterar därför varandra på ett intressant sätt. Vinproducenterna från Mosel (med bifloderna Saar och Ruwer) presenterade nästan uteslutande rieslingviner – såväl torra som halvtorra och söta.

Maximin Grünhaus presenterade huvudsakligen årgången 2016 som inte var lika varm som 2015 men som ger viner som är välbalanserade med pigg syra och för kvalitetsklasserna Kabinett och Spätlese med god matchande sötma. De bästa vinerna var från Grosse Lage Abstberg, där 2016er Kabinett var en makalös uppvisning i balans mellan sötma och syra på det där viset som bara Mosel klarar av att prestera. Även 2015er Spätlese imponerade i samma stil, klart köpläge här om tillfälle gives.

Vinerna från Reinhold Haart 2016 var lätta i stilen och behöver nog ytterligare litet tid att komma helt till sin rätt. Haart presenterade 3 GG-viner – Grafenberg, Goldtröpfchen och Ohligsberg, som alla visade god potential inför framtiden. Vi fick också prova en makalöst bra Goldtröpfchen Spätlese från 2008, som uppvisade aromatiska mognadstoner (Firne) och gott samspel mellan sötma och rieslingsyra, vilket visar på de ypperliga utvecklingsmöjligheterna för moselviner. Stort vin, hart när omöjligt att spotta!

Karthäuserhof utanför Trier är en klassiker i Mosel-Saar-Ruwer, som haft lite gungig historik de senaste decennierna men som nu är tillbaka i mycket god form. Deras genomgående utmärkta kollektion från 2016 uppvisade frisk syra med fin matchning av god frukt och läcker sötma för Kabinett och Spätlese. Deras Grosse Lage Karthäuserhofberg fick glänsa extra mycket i en Spätlese från 2008 och en Auslese från 2004. Speciellt den senare var makalös, en uppvisning i fjällbäcksliknande renhet och balans. En stor vinupplevelse, riesling när den är som bäst.

Reichsgraf von Kesselstatt hade också utmärkta viner, där 2014er Nies’chen GG och 2016er Goldtröpfchen Kabinett var extra minnesvärda. En Grosse Lage Auslese från 2003 (Josephshöfer Riesling Auslese Lange Goldkapsel #6) visade återigen att moselviner har ett långt liv.

Schloss Saarstein presenterade en pinot blanc från 2015 som var välbalanserad med god frukt och läcker syra. De hade också en nytappad 2017 Schloss Saarstein Riesling trocken som naturligtvis behöver mer tid på sig men som ändå redan nu visade på goda framtidsutsikter. De bästa vinerna från Schloss Saarstein var från deras Grosse Lage Serriger Schloss Saarsteiner – 2015 Riesling Kabinett och 2011 Riesling Auslese.

Nik Weis – St. Urbans-Hof förenklar för konsumenterna genom att ha vita etiketter på viner i torr stil medan svarta på dem i söt stil. Deras kollektion från 2016 var ypperlig – både på torra och söta sidan. Den bästa av de torra var 2016er Wiltinger “Alte Reben” med en god frukt, pigg syra och ett uns restsötma. På den söta sidan toppade Bockstein, som är ett Grosse Lage, både med Kabinett och Auslese. Kabinetten naturligtvis mer tillgänglig redan nu men båda med god lagringspotential.

Sammanfattningsvis bjöd årets upplaga av Baden- och Moselvindagen på många spännande och smakrika vinupplevelser från två högintressanta tyska vindistrikt.

För AuZone

BP & ET

VDP Operaterrassen 5 februari 2018

Givakt.

VDP, smaka på de tre bokstäverna till att börja med. Verband Deutscher Predikatsweingüter. Erkänn att du nästan intar enskild ställning när de korrekt artikulerade orden når dina trumhinnor. Klanderfri ordning inom vinvärlden kan vi gott och väl visa lite uppskattning för och humma lite instämmande till. Cirka 200 odlare har genom ett privat organ skapat en relativt tydlig klassificering som efter ett visst pluggande fastnar ganska lätt. Jämför gärna med Maslows Behovspyramid. Gutswein nere vid basen av triangeln och Grosse Lage när livet är på topp.

Manöver

Vi marscherar medelst civila steg in till Operaterrassen. En viss aktning kommer helt utan kommando, det är fint besök i salen.

Baden har tolv representanter på plats. Tyskland produktion består till en tredjedel av röda druvor och en hel del kommer härifrån. Vi som anmält oss till Lenas provning på torsdag, rött från Tyskland, kommer säkert att få smaka något från detta 40 mil långa distrikt. 15 818 ha odlingar varav 566 ha klassat som VDP.

Mosel har åtta representanter med bord reserverade och distriktet behöver knappast någon ytterligare presentation. Dessvärre lämnade SA Prüm och Van Volxem walk over och borden gapade tomma. Mosel har näst flest producenter under VDP-flagg, 30 stycken. Bara Rheingau har fler med sina 36 VDP-klassade producenter. 8 792 ha varav 477 ha under VDP-flagg.

Mittelrhein. Alla som har smakat ett vin från Mittelrhein upp med en hand…! Nehepp, inte det. Fem VDP-klassade odlare sörjer för att 63 ha vårdas på bästa sätt. Produktionen hos de fem odlarna ligger mellan 50 – 130 000 flaskor per år. Distriktet omfattar totalt 468 ha. Vi gör honnör för denna Kleiner Kämpfer. En producent var annonserad men dök inte upp varför vi får vandra vidare lyckligt ovetande om distriktets förträfflighet.

Fältlystring

Haart 1

Reinhold Haart, en krävande producent. Mosel.

Med undantag för deras Piesport Riesling Trocken, VDP Ortswein, var övriga torra flaskor säreget tuffa med en mineralisk, knastrande torrhet och längd, grapetoner och en viss bitterhet. Synnerligen omogna och frågan är hur många med handen på hjärtat som uppskattar denna tydlighet. Men samtidigt som man brottades med de effektfulla vinerna kunde man inte undgå att imponeras av hantverket och önska att man hade ett antal lådor för lagring. Grafenberg, Goldtröpfchen och Ohligsberg, samtliga GG, var fantastiska tungviktare inom segmentet.

Den söta delen representerades av Piesport Riesling Kabinett 2016, VDP Ortswein, med en spritzighet, ganska tydlig sötma och svinhög syra. Ni får säga vad ni vill men den här måste få landa lite till i flaskan innan den korkas upp. Goldtröpfchen Riesling Spätlese 2008, VDP Grosse Lage, uppvisade så otroligt mycket mer efter sina nio år i flaskan. Ljuvlig doft med behaglig sötma och grönt gräs. Gräddig känsla med ljuvligt, behaglig sötma med nougattoner som bars upp på ett fint sätt av en skön syra och en fantastisk längd. Om jag är riktigt ledsen någon dag skall jag ta ett glas av detta vin så kommer solen att skina igen.

Grunhaus 1

 

Maximin Grünhaus, enkel att tycka om. Mosel.

Redan deras instegsvin Maximin Grünhaus Riesling Trocken 2016, VDP Gutswein, bjöd på en tydlighet och kvickhet som var lätt att ta till sig. Karaktär för en ringa slant. Uppe på toppen av VDP-pyramiden representerades producenten av en GG som följdes av en Feinherb, en Kabinett och en Spätlese. De två första från odlingslotten Herrenberg och de två sista från Abtsberg. GG´n var fantastiskt god redan som ettåring, 2016, med vad jag vill kalla elegans och en behaglig längd. Det lilla anslaget av sötma i Feinherb var omöjligt att inte bli förtjust i. Kabinetten hade en sådan smekande sötma, uppbackad av den renaste syran att jag direkt tänker på en välkänd sommeliers liknelse vid ”änglakiss”. Ynka 7,5 % gör att du aldrig behöver tveka på att ta ett glas till. Utan tillgång till priser kanske man skall passa sig för en rekommendation men husets hela stil var väldigt lätt att tycka om.

Schloss

Schloss Saarstein, ungdomlig lätthet. Mosel

Som en katt bland Hermeliner serverades Saarstein Pinot Blanc trocken, 2015. Vinet uppvisade en viss bitter touch och en inte fullt så angenäm eftersmak. Samtidigt kan man tycka att det är vågat att servera vinet mitt bland alla goda Rieslingviner. Ännu modigare var greppet att servera ett vin från 2017 som buteljerats för bara en vecka sedan. Nej det var inte gott och samtidigt kan man fråga sig hur många som klarar av att utvärdera ett så omoget vin. Jag gör det i alla fall inte. Följande viner var Schloss Saarstein 2016, Spätlese trocken och Kabinett Feinherb. Bägge med lovande dofter men som inte möttes av en motsvarande smakupplevelse. De kändes för unga och Kabinetten hade en spritzighet inte riktigt hörde hemma här. Som ni hör hyllas inte producenten men jag undrar om inte de två första, högst märkliga, vinvalen färgade synen på hela producenten.

Salwey 1

Salwey, ger Grauburgunder ett helt nytt ansikte. Baden.

Även Salwey välkomnade besökarna med en ”Weissburgunder” men var kloka nog att ta i lite. En torr Grosse Lage i prisklassen 250 kr med förförisk, och odefinierbar, doft och en smörig blommighet. Därefter följde två Grauburgunder GG som var så långt bort från Alsaces Pinot Gris du kan tänka dig. Henkenberg och Eichberg, bägge från 2015, GG. Bägge saknade den, vad skall man kalla det, sötma av torkade frukter som Alsace bjuder på. Här var man mer inne på en elegant krispighet med mjuka och varma kryddor. Doften av Eichberg fick den angenäma effekten att håren på underarmarna reste sig.

Två röda presenterades, Henkenberg och Eichberg. Bägge Spätburgunder GG från 2014. Intressant var att representanten hävdade att de högst ogärna släppte sina viner lika tidigt som alla andra. 2014 kan knappast kallas moget men Eichberg Spätburgunder GG var definitivt en upplevelse redan nu. Mjuk och tydlig ekton. Detaljerad smak med behagliga men tydliga tanniner, ett kraftigt bett och med en fantastisk längd. 39 Euro på deras hemsida.

Seeger 1

Seeger, genomgående en välproducerad känsla. Baden.

Det börjar bli en vana att få Weissburgunder i första glaset men den här avvek en aning genom sin lagring på fat. Oberklamm Weisser Burgunder GG 2016. Supertydliga, nya, ekfat men på ett väldigt behagligt sätt, mild grape, sinnrik syra och fin längd. Nästa glas fylldes med Oberklamm Grauburgunder GG och bjöd på en av dagens läckraste upplevelser. Behagligt, supertydlig ek, gräddig och nästan söt doft, svingott men ungt, torrt och med gräddig känsla.

På den röda sidan stoltserade Heidelberger Herrenberg Blauer Spätburgunder trocken 2014. Smaken var lika lång som namnet och vinet hade en omfamnande kropp och kraftig tydlighet. Röd javisst men mer mot det mörkröda hållet och en överraskande mogen känsla. Sista glaset fylldes med Cuvée AnnA 2014 vilket var en blandning av Spätburgunder, Blaufränkisch och Schwarzriesling. Gamla ekfat, mjuk kryddighet och en viskande lätt syra. En annorlunda upplevelse som var svår att placera i ett fack.

 

Lediga.

VDP rymmer merparten av de namnkunniga producenterna. En och annan kanske protesterar med hänvisning till ”fria” odlare av hög kvalitet som inte är medlemmar och det ligger helt säkert någonting i det. Men i akt och mening att främja kvaliteten och även ryktet av kvalitet har VDP lyckats riktigt bra. Tanken är att om du greppar en flaska med märkningen VDP skall du på goda grunder veta vad den innehåller. GG, de olika predikaten eller de prisvänliga Gutswein.

Häng av dig uniformskappan, knäpp upp översta knappen och luta dig tillbaka med några tyska droppar i glaset. Men låt dig för allt i världen inte ryckas med av tyskarnas eget konsumtionsmönster där de bälgar i sig allting väldigt ungt. Köp, glöm bort och njut av vinet först efter att år av damm lagt sig över flaskorna.

”MUCK”

Sven-Olof Johansson för AuZone

Gambero Rosso tre bicchieri 2018

Mitt första inlägg som bloggare på AuZine där jag representerar AuZone efter inbjudan av Nordic Wine. Platsen är Grands vinterträdgård tisdagen den 16 januari 2018 och det är alla de producenter som har fått betyget tre bicchieri som är berättigade att medverka. Jag har inte den exakta siffran, men det är omkring 350 viner som fått det högsta betyget. Det är idag 37 producenter representerade och de flesta har passat på att ha flera viner med sig, så det finns 106 olika viner att pröva.

Producent Cantina Lunae Bosoni från Ligurien 

Colli di Luni Vermentino Lunae Et.Nera och Et. Grigia, bägge från 2016 och gjorda med vermentino druvan. Et. Nera är den högre rankade och bägge ligger på jästfällning men olika lång tid. Bägge är florala, och med en exotisk frukt av persika. Som kuriosa så skriver man LVNAE på etiketten men det är latinets V som skall uttalas som U.

Producent Ferrari från Trentino 

De har tre olika mousserande viner, med 100% Chardonnay. Ferrari Organic NV som är relativt enkel, Trento Brut Perle 2010 som är balanserad och mediumfyllig. Sedan deras flaggskepp Trento Brut Giulio Riserva del Fondatore 2006 som endast tillverkas utvalda år och har en fyllig smak med gula äpplen.

Producent Monte del Frá från Veneto 

Custoza superiore Cá del Magro 2015 som är gjord med 8 olika druvor. Frisk, välbalanserad och prisvärd.

Producent Ottella från Veneto 

Lugana Le Creete 2016 som är ljusgult och blommigt. Lugana Molceo Riserva 2015 med citrus och mineral.

Producent Ruggeri & C. från Veneto 

Två olika Prosecco, Valdobbiadene Brut Quartese NV, fruktig och snarast ett aperitif-vin samt Valdobbiadene Extry Dry Giustino B. 2016 blommig, syrlighet och mineraler.

Producent Tenuta di Angoris från Friuli-Venezia-Giulia 

Collio Bianco Riserva Giulio Locatelli 2015, 3 olika druvor med Fruiliano 60%, Sauvignon Blanc 30% och Malvasia 10%. Blommig karaktär men SB känns tydligt i smaken, medelfylligt.

Producent ColleMassari från Toscana. 

Rosso di Montalcino 2014 “Poggio di Sotto” som är fylligt, omoget och med en ungdomlig elegans. Grattamacco Bogheri Superiore 2014, fylligt, mörka bär och välbalanserat som kräver mer lagring (7-10). Montecucco Sangiovese Poggio Lombrone Riserva 2013 med körsbärsfrukt, tanniner och mineral i en välbalanserad smak. Fylligt med lång eftersmak som kräver mer lagring (10+).

Producent I Campi från Veneto. 

Soave classico Campo Vulcano 2016 med hög syra och bra frukt som är gott att dricka nu, men tjänar nog på ett eller två års lagring. Valpolicella Superiore Ripasso Campo Ciotoli 2015 med mycket frukt och fyllighet. En sötma är också närvarande men inte så besvärande för att vara en Ripoasso.

Producent Donnafugata från Sicilien. 

Tancredi 2013 med mörka bär, körsbär och choklad. Fylligt och tanninrikt med lång eftersmak och bra balans. Mille e una Notti 2012, komplext och elegant som samtidigt är fylligt och har lång eftersmak.

Producent San Felice från Toscana. 

Bell’Aja 2016 från Bolgheri. Ung vingård och detta är den första årgången som släpps på marknaden och det reflekteras i vinets karaktär. Chianti classico “Il Grigio de San Felice” Riserva 2014. Körsbärsfrukt och klassisk Chianti. Vigorello 2013 som är en “super-Tuscan”, mörka bär med komplex fyllig smak med lång eftersmak.

/JEP

Australian Wine Tasting

Den 10 oktober var det dags för den årliga provningen av viner från Australien inne på Grand Hotel. Min taktik i år var att ta mig igenom alla Chardonnay-viner först för att sedan, om jag kom ihåg att spotta ut hela tiden, ge mig på en provning av de röda vinerna. Det innebar att jag hoppade över en del vita viner av andra druvor men det fanns helt enkelt inte möjlighet att prova allt. Så för att summera Chardonnay-intrycken så tycker jag mig se en fortsatt trend att ta sig bort från de överdrivet ekade vinerna men att den tropiska frukten fortsatt är kvar. Vissa av vinerna var nästan på gränsen till att ha en restsötma men jag tror det mest beror på det varma klimatet, mogen frukt och för lite syra. De föll i alla fall inte mig i smaken. Enligt mig så var det bästa Chardonnay-vinet Wakefield ¨St Andrews¨ Clare Valley Chardonnay 2015. Enligt importören ”Enjoy Wine” så skulle priset ligga på ca 250 kr men tyvärr kommer de tidigast att kunna få in några flaskor till den svenska marknaden under 2018. Men håll ögonen öppna. Det var ett fantastiskt vin med mjuka och mycket balanserade rostade fattoner som lutade åt rostad kokos. I smaken fanns en behaglig syra, tropiska frukter och återigen den behagliga tonen av fat och rostad kokos. Jag är verkligen besviken på att det inte går att köpa några flaskor i dagsläget.
På rödvinssidan så fanns det också en hel del trevliga viner och det var i alla fall nytt för mig att testa både Nebbiolo och Tempranillo från Australien. Faktiskt rätt så trevliga upplevelser båda två. Men jag är en sucker för Cabarnet Sauvignon och Shiraz så jag fokuserade i slutändan mest på dessa druvor. Återigen så gjorde Wakefield  rejäla avtryck med sina två prestigeviner (se bilderna). I mitt tycke var dock ”The Pinoneer Clare Valley Shiraz 2012” lite lätt oxiderad men ”The Visionar Clare Valley Caberet Sauvignon 2013” var magiskt god. Båda kostade dock 750 kr och med de priserna kan jag helt klart slå ett slag för den betydligt billigare ”Wakefield Jaraman Clare Valley Coonawarra Cabernet Sauvignon 2014. Med en prislapp på 190 kr så känns det nästan som ett riktigt kap.
Avslutningsvis så fastnade jag också för några producenter som letade efter importörer och som fanns på ett och samma bord. Soumah  (www.soumah.com.au) hade en riktigt trevlig Chardonnay med sin ”Single Vineyard Hexham Yarra Valley Chardonnay 2016” som enligt mitt tycke var den näst bästa av alla Chardonnay-viner. Även deras ”Single Vineyard Hexham Yarra Valley Pinot Noir 2016 var riktigt trevlig med sina röda bär, kryddighet och behagliga tanniner. På detta bord fanns flera mindre producenter och även ”The Hairy Arm Heathcote Nebbiolo 2013” måste nämnas. Det var som att dricka en riktigt trevlig italienare så håll ögonen öppna eller kolla in deras hemsida (www.hariyarm.com). Ett sista vin att nämna från detta bord var ”The Trust Nagambie Lakes Shiraz 2014” som nog hade lurat mig i en blindprovning och fått mig att gissa på norra Rhône-dalen. Ett pris på ca 160 kr om någon börjar importera vinet gör ju inte saken sämre (www.trustwines.com.au). Men ni får ta mina sista intryck från det här bordet med en nypa salt för då hade jag provat viner i nästan fyra timmar och jag ska väl i ärlighetens namn säga att jag inte spottade hela tiden mot slutet.
/Anders S