Kategoriarkiv: syrah

#1639 – Old Bastard vertikal

EH visade att digert samlande ger god utdelning i fråga om en vertikalprovning. Denna gång på lätt excentriska viner från ett land som kanske aldrig mer kommer kunna producera eleganta men superkoncentrerade viner på Syrah.

Importören skriver så här om tekniken:

Frukten är handskördad från vingårdar med stockar som är planterade 1893. Vinet har lagrats i 35% nya franska fat och resten var ett år gamla. Vinmakningstekniker delar dom inte med sig av…


Namnet till trots bjöd vinerna på fina dofter och med något undantag, ett allt annat än klumpigt uttryck.

Listan, rösterna och poängen:

  1. 1993 – Eileen Hardy, Hardy’s , McLaren Vale, South Australia, Inköpt:96-08 för: 164kr, 0/1/11, 16,5p
  2. 2001 – Kaesler, Old Bastard Shiraz, Barossa Valley, South Australia, Inköpt:04-01 för: 599, 3/1/11, 18p
  3. 2004 – Kaesler, Old Bastard Shiraz, Barossa Valley, South Australia, Inköpt:06-12 för: 799, 0/5/11, 13p – oxiderat!
  4. 2006 – Kaesler, Old Bastard Shiraz, Barossa Valley, South Australia, Inköpt:08-09 för: 799, 1/0/11, 18p
  5. 2009 – Kaesler, Old Bastard Shiraz, Barossa Valley, South Australia, Inköpt:11-12 för: 949, 4/1/11, 19p
  6. 2012 – Kaesler, Old Bastard Shiraz, Barossa Valley, South Australia, Inköpt:15-08 för: 1199, 0/1/11, 17,5p
  7. 2013 – Ledge Vineyard James Berry Syrah, Paso Robles
    Willow Creek District, Kalifornien, Inköpt:16-08 för: 589, 3/0/11, 17p
  8. 2016 – Kaesler, Old Bastard Shiraz, Barossa Valley, South Australia, Inköpt:19-11 för: 1029, 0/2/11, 17,5p

/JT

#1621 Graillot-Bonanza

Alain Graillots Crozes-Hermitage har varit ett av mina favoritviner alltsedan jag köpte den första flaskan av årgång 1989 på Systemet. Kombinationen av yppigt florala toner och en, med lagring markant viltköttig skitighet har fascinerat mig. När nu JT hade samlat ihop hela 17 olika viner till en större provning än vad vi normalt ägnar oss åt under torsdagarna med AuZone, var det inte mycket som skulle kunnat hålla mig borta. Tyvärr överfölls jag några dagar innan provningen av en elak förkylning och hade provningen inte handlat just om Graillot, så hade jag definitivt stannat hemma, men som det nu var, så tog jag några ordentligt omgångar nässpray och tog mig ändå dit. Tyvärr för er, kära läsare, blev naturligtvis mina intryck av vinerna något dämpade, men eftersom jag hade uppdraget att skriva om kvällen, har jag ändå samlat mina intryck här. Ni som var där med fräschare näsor än min, får mycket gärna kommentera med era intryck, så vi kan få en mer nyanserad bild av dessa viner.

IMAG8974~2

Graillots vita

Innan provningen får vi en förträffligt utförlig presentation av egendomen som JT satt samman. Den går att hitta snart(?) om ni klickar på ”Teorisidor” här ovan. Till teorin får vi Graillots vita Crozes-Hermitage från 2017 som är ett rätt typiskt vitt Rhônevin med gul frukt, lite honung och rosenkvitten. Pepprigt och oljigt med måttlig syra men med en bra struktur och en påtaglig beska i eftersmaken.

IMAG8972~2

Första flighten

Första vinet har en tät, rostad, rökig doft med toner av stekt kött. En mycket frisk smak med en lustig brödig nästan jästig ton. Snygga, integrerade tanniner och en lång, rostad eftersmak. Visade sig vara det varma året 2003.

I andra vinet dyker mer av de florala tonerna upp, men också en hel del kött, tjära och rök, samt en lite lustig ton av badsalt. Smaken även här påtagligt frisk med en bra, aromatisk känsla. En hel del torra tanniner. Något murken eftersmak och en syra som tar över en del. 2005.

Trean har en rätt sluten, ung, nästan druvig doft med mint, höstflox, rök, rosmarin och kåda. Smaken är ung, fruktdriven med rostade fat. Snyggt inbäddade tanniner och en lång, rätt floral eftersmak. Kanske något slank frukt, men snyggt och välgjort, med bra framtidsutsikter. 2010.

Fyran har en fint kryddig, utvecklad doft med mynta, myggmedel och chark. En frisk, läskande smak med en del utveckling, men också bra florala toner. Rätt avrundade tanniner. Torr, frisk, elegant eftersmak. Kvällens äldsta vin, 2001.

Femman känns ungdomlig med en tät, mörk, snyggt frukt plus en del fat, blommor och varmkorv. Smaken är markant frisk med en aningen rå frukt. Markerade, rätt inbäddade tanniner och torrsträv, frisk eftersmak. Lagras. 2006.

Vin nr 6 har en dov, tät, skitig doft. Brett? Ordentligt utvecklat. Smaken är som vanligt frisk och ungdomligare än doften. Tät och intensiv med rök, kött och blommor. Torra tanniner ger ett något krävande slut. 2009.

Sjuan är utvecklad men ännu floral och elegant med toner av doftranka och myggmedel. Distinkt floral smak med en god, frisk syra. Bra utveckling och ett fint floralt lyft. En hel del torra tanniner ger en något torr eftersmak. 2004.

Åttan, sist i första flighten, har en rätt stum doft, men man kan ändå hitta en hel del blommor, mint och en liten örtighet. Smaken är frisk, kryddig och ungdomlig med en lite rå ton. Markerade, hyggligt inbäddade tanniner och en läckert torrsträv eftersmak. 2007.

IMAG8973~2

Andra flighten

Det blir snabbt tydligt att vi här har att göra med klart yngre årgångar än i den första flighten. Nian möter med en tät, svartlila färg och en likaledes tät och mörk frukt. Aromatiskt, nästan lite volatilt med toner av hallonbåtar. Smaken är frisk och läskande med mycket tät, mörk frukt. Intensivt och påtagligt kryddigt. Markerat sträva tanniner. tufft och strävt efter. Lovande, men lite påträngande i sin ungdom nu. 2017.

Även tian är påtagligt ungdomlig med en tät, närmast gräddig hallonfrukt som paras med en del rök och kött. Smaken är frisk, nästan saftig med sin söta frukt. Läcker, aromatisk och tät. Snyggt inbäddade tanniner som ger en tuggbar munkänsla. Lång, läcker eftersmak. Riktigt bra! 2017 Domaine des Lises.

Vin nummer elva har en mycket tät, mörk frukt och sotiga toner av stekt kött. Smaken har en frisk, torrsträv och närmast bråkig attack med sin friska syra och markerade tanniner. Kraftfullt, kryddigt och ungt, spretigt, men lovande slut. Att lagra! 2015 La Guiraude.

Tolvan är också tät och maffig med rökiga köttiga toner som tävlar med den florala grunden. Smaken är tydligare floral med läckert integrerade tanniner och en rätt elegant känsla. Lång, intensiv, tuggbar eftersmak. Riktigt bra! 2009 La Guiraude.

Vin 13 har en snygg, fräsch, ungdomlig och aromatiskt floral doft med en läckert rökig köttighet. Klassisk syrah och urtypisk Graillot! Smaken är ungdomlig och har en påtaglig syra och en tät, mörk frukt. Snyggt inbäddade tanniner och en lång, intensiv, tokung eftersmak. Riktigt bra just nu, men kommer att vinna mycket på (lång) lagring, i alla fall enligt min smak. 2015.

Nästa vin är ungt och druvig med en intensivt floral doft som även innehåller en något sotig fatton med en aning vanilj. Smaken är ung, frisk och läskande. Kanske en aning spretigt i sin ungdom och friskhet. Påtagligt strävt och aningen jordig eftersmak. 2016.

Vin 15 har en mörk hallonfrukt, massor av viol och en del bacon. Seriöst, men också med en något murken ton. Smaken är frisk och snyggt floral med en god syra. Allmänt läckert, aromatiskt och med en bra intensitet. markanta, men inbäddade tanniner och en lång, floral, rätt torr eftersmak med en del köttighet. Riktigt bra. Kanske håller det på att sluta sig en del. 2014.

Till sist är vi framme vid kvällens sista vin, nr 16 av de röda. Det är tätt och mörkt med en något stum doft med en del utveckling i form av en tydlig köttighet. De florala tonerna finns där också, men de håller sig mest i bakgrunden. Där finns också toner av svarta oliver, asfalt och rökiga fat. Smaken börjar friskt och aningen slankt, men den växer till sig i munnen. Frukten känns ännu ung och aningen hård. Tanninerna är fint inbäddade i den täta frukten. Eftersmaken är sträv, men med bra intensitet och viss längd. Känns aningen hårt och stenigt nu. På väg ur tunneln, men behöver ännu några år på rygg för att blomma ut. 2011.

En fascinerande exposé över 2000-talets Graillotviner. Trots min förkylning, känns det som om jag fick hyggliga intryck av de flesta. Meningarna var delade runt bordet huruvida de var bäst som unga eller gamla, där jag alltså själv hör till det senare lägret. Tack JT och Ward Wines för denna spännande djupdykning i dessa viner.

Den sedvanliga tabellen är uppdelad i två för de respektive flighterna. Priser kommer eventuellt senare, men i grova drag har vinerna kostat runt 200 kr, lite mer för La Guiraude. 2017 Dom des Lises finns i skrivande stund på Systemet för 279 kr. Det vita vinet gick för 239 kr. Vi gjorde även en omröstning av det bästa vinet i de två flighterna. Det resultatet kommer jag också att lägga in här snart, hoppas jag.

Flight 1

  1. 2003 0-7 15p
  2. 2005 0-6 15p
  3. 2010 1-1 16.5p
  4. 2001 2-1 16.5p
  5. 2006 2-0 16p
  6. 2009 5-1 15p
  7. 2004 5-0 17.5p
  8. 2007 2-1 16p

Flight 2

  1. 2017 0-3 15p
  2. 2017 Dom de Lises 0-6 17p
  3. 2015 La Guiraude 3-0 15.5p
  4. 2009 La Guiraude 2-4 17.5p
  5. 2015 2-1 16.5p
  6. 2016 4-0 15p
  7. 2014 1-3 16.5p
  8. 2011 5-0 16p

/Anders K

#1570 Norra Rhône 2010

Det egentliga temat var röda viner från norra Rhône 2010, och det innebär viner som domineras av syrah. Följande viner provades blint (min poäng/röster bäst-sämst/pris idag i SEK).

2010 Côte-Rôtie Les Terres Sombres (Y. Cuilleron) 14p/1-9/797

Bra, angenäm och utvecklad med fin kryddighet, om än något enkel som mer påminner mer om en Crozes-Hermitage än en Côte-Rôtie.

2010 S:t Joseph La Sensonne (Coursodon) 16p+/2-0/584

Fyllig och smakrik med mörka bär och torkade örter, fin komplexitet som ännu känns ung.

2011 Sonoma Coast Syrah (Wind Gap), USA 15p+/2-2/490

Öppen, utvecklad och köttig på ”traditionellt Rhône-vis”, något kort eftersmak men bra nu och god.

2010 Crozes-Hermitage (A. Graillot) 14p+/1-2/312

Ung, knuten och ekad med rökig ton; väldigt syradriven och inte så angenäm idag. Svårt att veta vart det här vinet tar vägen. På en av mina första Auzoneprovningar drack vi några fantastiska C-H från Graillot. Sedan dess imponerar de mindre och mindre, och 2010 är den sista årgång jag köpt.

2010 Crozes-Hermitage Alberic Bouvet (Gilles Robin) 16p+/0-0/308

Till en början slutet, men efter ca 15 min öppnar det sig till något väldigt bra. Här finns bacon, viol och stall; fin frukt och syra med bra längd. Förmodligen på topp om ca 5 år. Till skillnad från föregående vin så imponerar det här vinet varje gång.

2010 Côte-Rôtie Ch d’Ampuis (Guigal) 17p-/4-0/1250

Stor, utvecklad, ekig doft som påminner om en Ribera del Duero; smakrik med massor av frukt och lakrits; fortfarande en hel del ek som säkert försvinner med tiden och då kanske komplexiteten ökar ytterligare. Gott idag men säkert bättre om 10 år. Såg att Parker gett vinet 99p…

2010 Syrah Vieles Vignes (Simon Maye), CH 17p+/5-0/528

Kvällens toppvin där alla komponenter stämmer: frukt, syra, längd, komplexitet. Väldigt gott nu.

2010 Côte-Rôtie La Landonne (Delas) 17p/0-2/1404

Ungt och outvecklat idag, men en fin fyllighet, bra frukt, syra och tanniner som vittnar om att det blir perfekt om ca 10 år. Bara att vänta.

 

Kvällens provningsledare tillika kvällens buteljer.

/PW

#1532 – Arnot-Roberts

Arnot Roberts photo history1ET hade via egna källor och vineventet GoWest letat upp denna unga producentduo i Kalifornien. Firman drivs av Duncan Arnot Meyers och Nathan Lee Roberts. Produktionen uppgår till 2000 lådor per år och utgörs främst av stramare viner tack vare tidigare skördar och utvalda svalare lägen än vad annars karakteriserar vinerna från regionen.

Dagens vinerA-R glas

1. 2014 Chardonnay, Trout Gulch Vineyard, Santa Cruz Mountains

Glasgul färg. Läcker vaxig fruktdriven doft. Rikedom, komplexitet. Elegant, fyllig, lite rökig doft med eleganta fat. Fräsch med inslag av tändsticksplån.

Komplex, lätt fatig, syradriven, lång smak med en bukett av olika citrusfrukter.

2. 2014 Chardonnay, Watson Ranch, Napa Valley

Glasgul färg. Initialt stram och sluten vaxig doft. Fat, vanilj och smör efterhand. Elegant.

Fatbalanserad, lätt smörig, örtig och lite gräsig karaktär. Lite djurisk kraft och komplexitet.

3. 2013 Le Grappin Beaune Premier Cru Boucherottes, Bourgogne, FRA

Rödlätt färg, Vulkanisk, komplex, lite sluten doft med florala, örtiga inslag efterhand.

Rik och komplex men ändå elegant, syradriven med klarbär och äpple i smaken. Ung!

En slamkrypare visade det sig, från Bourgogne. Men stack inte ut så nämnvärt från amrisarna…

4. 2015 Pinot Noir, Peter Martin Ray Vineyard, Santa Cruz Mountains

Genomröd färg. Kryddig, mognadstoner, lite krusbär, örter och gräs. Stram och komplex med lite grape och doftmarkörer som sauvignon blanc!

Intensiv, syradriven, spretig, örtig smak med markerade och snygga tanniner! Robust och stram.

5. 2015 Pinot Noir, Clary Ranch, Sonoma Coast

Genomröd mörk färg. Initialt lite stram, kokt ton, efterhand fylllig, burgundisk, rotfruktsdriven pinös doft.

Kraftig smak med rund, lite mogen smak. Aning ox-anstrykning med lite skalig / hela klasar – tanninkänsla.

6. 2013 Arnot-Roberts, Syrah, North Coast

Svart-blåröd färg. Initialt saftig doft, svartfrukt och kryddor. Eteriska toner, torkad ingefära, komplex. Björnbär och lite korinter.

Fyllig, tannindriven smak med snygga fat. Bred frukt med björnbär och lite kråkbär i smaken, ganska elegant.

7. 2013 Que Syrah Vineyard, Sonoma Coast

Mörkrödsvart färg. Komplex, lite kokt, möjligen lite oxidation. Bred robust och lite svartpeppar. Någon provare hävdade att det doftade marijuana, inga namn.

Kryddig, komplex smak med begynnande mognad. Kraftig syra och balanserad frukt.

– Listan –

  1. 2014 Chardonnay, Trout Gulch Vineyard, Santa Cruz Mountains, 1/1/10, 17p
  2. 2014 Chardonnay, Watson Ranch, Napa Valley, 0/2/10, 16p
  3. 2013 Le Grappin Beaune Premier Cru Boucherottes, Bourgogne, FRA, 1/4/10, 15p
  4. 2015 Pinot Noir, Peter Martin Ray Vineyard, Santa Cruz Mountains, 0/1/10, 16p
  5. 2015 Pinot Noir, Clary Ranch, Sonoma Coast, 0/1/10, 16,5p
  6. 2013 Arnot-Roberts Syrah North Coast, 3/1/10, 17,5p
  7. 2013 Que Syrah Vineyard, Sonoma Coast, 5/0/10, 16,5p

Snygg etikett med en teckning av en fuchsia.

/JT

#1452 Simon Maye – röda viner

Om jag säger schweiziska viner, vad kommer ni att tänka på? De flesta skulle väl fundera en stund och sedan svara något om den vita Fendant eller kanske något blekt rött kallat Dôle eller något. Faktum är onekligen att det är få som har någon särskilt djupare erfarenhet av schweiziska viner än så. Orsaken brukar sägas vara att inte mycket av deras viner kommer ut ur landet, helt enkelt för att schweizarna dricker upp dem själva. Så kan det nog vara, men ändå läcker det ut en del rykten om större saker som skulle gå att hitta i landet. Det har skrivits om det förut här, men det tål att upprepas att det faktum att sommeliervärldsmästaren Andreas Larsson satte Simon Mayes 2001 Syrah Vieilles Vignes högst i en syrahprovning, före etablerade storheter från bl.a. Guigal, gav mer än bara en krusning på ytan i vinälskares glas världen över. Problemet för den nyfikne som vill få uppleva dessa dolda storheter själv är dock att det onekligen inte är mycket som kommer ut ur alpriket. Lyckligtvis har vi vår trägne Kurtis som numer bor en stor del av året i Verbier i kantonen Valais och har arbetat upp en god relation med bl.a. just Simon Maye. Därför får han nu köpa mer än den enda flaska han blev erbjudan att inhandla vid sitt första besök hos dem och generöst erbjuder han oss i AuZone det exklusiva nöjet att prova dessa svårfunna viner. Förra året provade vi Simon Mayes vita, en upplevelse som var kul, men inte särskilt himlastormande. Nu var det dags för de röda, på vilka förväntningarna, baserade på flaskor vi fått prova tidigare, var klart högre ställda.

chamoson-pano_3_1

Vingård i Chamoson. Bild från http://www.simonmaye.ch.

Firman Simon Maye räknar sin historia från 1948 då just Simon Maye etablerade sin vinproduktion. Idag odlar man 11,5 hektar vingårdar som ligger runt 500 m.ö.h. De viktigaste lägena ligger vid byn Chamoson på avlagringsbäddar av glaciärgrus, mest bestående av schist men det finns även en del kalkhaltigt innehåll i bergen här. Namnet Chamoson står för övrigt på alla deras etiketter, vilket fått en del källor att påstå att vinet som Andreas Larsson hyllade skulle heta just Syrah Chamoson, men det bör i stället alltså heta Syrah Vieilles Vignes. Man gör bara vin på egna druvor. Vinifikationen sker i betong- eller ståltankar och toppvinerna får sig en hygglig tid, 12 månader, i barriquer medan övriga viner verkar få vila i olika betongtankar med, som man skriver på sin webbsida, olika luftning (avec différentes aérations). Man gör ett tjugotal olika viner, vara två rosé och resten ungefär delat lika mellan de vita och de röda.

Glas,sat

Vi börjar med ett vin med en rätt dov doft med köttiga inslag som ger en känsla av någon mognad. Hyggligt tät och mogen frukt med en del värme och kryddighet som växer i glaset. En mineralisk ylleton finns också i bakgrunden. Smaken är rätt lätt, men snygg, fräsch och ren med en tydlig, god syra och en något aromatisk, lätt bärig frukt. Ringa, men torra tanniner som ger ett visst stöd i den lätta, snygga eftersmaken.
2011 Dôle

Tvåan är tätare och mer åt det örtiga hållet och med en rätt återhållen frukt. Diverse djuriska toner, till och med en del stall, växer till sig och tillsammans med en del rökiga fat och örterna får man ett lätt bordeauxaktigt intryck. Smaken är frisk och något saftig med en hygglig syra och rätt mogen frukt. En hel del tanniner finns där, men de är påtagligt mjuka och avrundade. Slutet blir rätt dammigt och torrt med en viss stjälkighet och en frukt som inte riktigt orkar hela vägen i mål.
2007 Merlot

Dov, rödfruktigt och lätt bärigt med en del värme och florala, kryddiga toner med inslag av myggmedel, vilket för min del brukar vara en indikation för syrah. Smaken öppnar friskt och aromatiskt, åter med en del av de där myggmedelstonerna. En god syra och en frisk frukt ger ett snyggt intryck. Tanninerna är rätt framträdande och är igen åt det mer kritiga hållet vilket ger ett torrt slut med en frisk, något slank frukt.
2012 Camosus (pinot noir, gamay och merlot. Ingen syrah alltså…)

Fyran ser ungdomlig ut med en tydlig lila ton. Även doften är ungdomlig med intensitet och läckra aromatiska, florala toner med höstflox,svartpeppar, mint och myggmedel. Kanske en liten rökig baconton i bakgrunden. Här måste det väl ändå handla om syrah! Smaken bekräftar i mycket doften och bjuder på kryddighet, blommor och en fräsch, djup, röd frukt. En bra syra och en hel del kritiga tanniner som ger ett torrt, distinkt tuggbart slut. Ungdomligt. Côte-Rôtielikt.
2012 Syrah

Så ett vin som till utseendet ger ett ännu ungdomligare intryck. Doften är tät och köttig med en djup, mullig, mogen röd frukt och ett mer återhållet aromatiskt uttryck. Även här följer smaken doften med den täta, mulliga, närmast söta, ungdomliga, mustiga frukten. Tanninerna är här mer inbäddade i den tätare frukten och ger en mer strukturerad känsla. Slutet är tätt, dovt och lite stumt och jordigt. I tunneln?
2014 Syrah

Med sexan är vi tillbaka till skolbokssyrah igen. Ordentligt tätt, med kryddiga myggmedelstoner, chark, kött, blod och en del blommor. Aromatiska toner som ger en tydligt doft av Earl Grey-te. En liten, rökig fatton finns där också. Smaken är distinkt tät med kött, chark, baconfett, svartpeppar och flox. En god syra och en hel del tuggbara, tjocka tanniner. Lång, tuggbar smak med aromatiska inslag och en viss jordighet på slutet. Om fyran var lik en Côte-Rôtie, så är det här mer åt Hermitagehållet.
2012 Syrah Vieilles Vignes

Sjuan är markant köttigt och dovt med bra djup. Mustigt och med lite aromatiska toner. En bra, djup, mörk, mogen frukt . Kanske lite grovhugget. Smaken är frisk, tät och mörkfruktig. Kryddig och med bra intensitet. Tydligt avrundade tanniner och ett tjockt, mörkfruktigt slut med inslag av choklad.
2009 Syrah Vieilles Vignes

Sista vinet har en tydligt annan stil med en rätt dammig, mineralisk doft och en blåröd frukt som mest håller sig bakom de dova mineraltonerna. Där finns också en del kött och blod, fast på ett mer metalliskt vis än de blod/slaktbänksassociationer man kan få från syrahviner. Smaken är markant torr och frisk med en blåröd frukt som drar åt slånbär. En hel del torra tanniner och ett torrt, friskt, läskande slut. Jag får en känsla som liknar den jag får av viner på dolcetto.
2014 Humagne Rouge.

Butts

  1. 2011 Dôle, CHF 15, 0-6, 14p
  2. 2007 Merlot, CHF 26, 0-3, 13p
  3. 2012 Camosus, CHF 18, 0-1, 14,5p
  4. 2012 Syrah, CHF 22, 0-0, 16,5p
  5. 2014 Syrah, CHF 23, 0-0, 15,5p
  6. 2012 Syrah Vieilles Vignes, CHF 36, 9-0, 17,5p
  7. 2009 Syrah Vieilles Vignes,  CHF 36, 3-1, 16p
  8. 2014 Humagne Rouge, CHF 23, 0-1, 15p

Alkoholen låg i samtliga fall i närheten av 13 %.

En fantastiskt givande provning med riktigt bra viner från en av Schweiz mest hyllade vinmakare. Tack Kurtis!

/Anders K

#1427 Zon III 2001-2015 – retrospektivt collage

Fram till hösten 2015 har vinföreningen AuZone huserat i tre olika lokaler. Först den ursprungliga lokalen ”Zonen” på Upplandsgatan, sedan en kortare sejour i Sommelierföreningens lokaler på Grevgatan och så en längre tid i en bostadsrättsförenings källarlokal på Östermalmsgatan. Nu har emellertid även den tredje epoken kommit till ända och en fjärde lokal på Korgmakargränd har inletts. Detta föranledde en provning där de tre i styrelsen som varit ansvariga för provningsprogrammet blickade tillbaka till vad som förekommit i den tredje lokalen.

Den första, vita flighten inleds, som sig bör, med en champagne som ärr rätt slank och mineralisk med ringa brödighet, men en något tvålig, blommig ton. Viss mognad och kanske en del fattoner.
Smaken är frisk, ren och stram med en bra mousse, stram syra och växande, så småningom tämligen massiva mineraltoner. Frisk, nästan citronsyreaktig eftersmak, med tuggbar mineralton. Krävande, men bra.
2000 Taittinger, Comtes de Champagne

Vin två, 2012 Intercardinal, utgår tyvärr pga att det är kraftfullt oxiderat. Synd.

I stället får vi ett ordentligt moget, utvecklat vin med firnetoner, dill, honung och lindblom. Djupt och läckert med en lustig ton av rågbröd i bakgrunden.
En mycket frisk, närmast överraskande torr smak möter först i munnen. Fylligt och ordentligt tuggbart, med en markerad, aningen spetsig syra och en hel del beska. Lång, oljig efter med en god, kul, närmast öllik beska efteråt.Snyggt och djupt.
2001 Jesuitengarten, Bürklin-Wolf, Pfalz

Trean är tät, oljig, närmast parfymerad, tvålig och tjock med stndamm, vitpeppar och mogen, gul frukt.
Smaken är frisk med mogen gul frukt och markerad beska. Blir dovt och tungt i munnen med lite för låg syra för att pigga upp tyngde i smaken. Lång, fyllig, gräddig eftersmak med ringa lyft och charm. Säkert ett bra och ambitiöst vin, men jag skulle vilja ha lite mer stil och syralyft. Inte helt oväntat var det en Hirtzberger GV, nämligen
2009 Axpoint Grüner Veltliner Smaragd, Hirtzberger, Wachau

Nästa vin är dovt, tätt och fatpräglat med tung, gul, mogen frukt såsom melon, persikor, aprikoser och stekt banan.
Smaken är överraskande friskt, citronaktigt syrlig med tydliga, goda fattoner. Den markerade syran ger ett tämligen obalanserat intryck och i eftersmaken dominerar faten och syran. Kan kanske bli bättre med tiden, men jag är inte helt övertygad.
2010 Corton, Lucien Le Moine, Bourgogne

Sista vinet i den vit flighten har en stram, djup, mineralisk rieslingdoft med en hel del mognad, en aning dill, rosor och diesel samt en lätt svartvinbärston.
Smaken är halvsöt med en mumsig, honungsaktig frukt och läskande, balanserande syra. abra mognad, långt, tuggbart efter. riktigt bra, torde vara på topp nu.
1990 Eitelsbacher Karthäuserhofberg Riesling Auslese, Mosel-Saar-Ruwer

Så över till de röda. Vi inleder med ett ljusrött vin med en härligt söt, röd jordgubbsfrukt och en hel del mognad. Massor av pyrande brasa och pinosity.
Smaken är frisk och läskande med en liten beska. Ren, röd frukt och avrundade tanniner som håller sig i bakgrunden. Vedröken och pinosityn slår efter ett tag till med full kraft. Lite beska efter men väldigt gott, om än lite sötfruktigt och inte särskilt komplext. Det är naturligtvis en av favoritproducenterna från andra sidan jorden som vunnit så många provningar i ZIII (men inte denna):
2006 Felton Road Block 3 Pinot Noir, Central Otago, Nya Zeeland

Andra röda är mer återhållet och stilfullt, men också med en tydlig skitighet åt viltkötthållet. Där finns också en mintton samt en liten rökig ton.
I munnen friskt och torrt med en markerad syra och torra, kritiga tanniner, toner av kakdeg,m kött och tjära. Lång, men stram och lite krävande eftersmak. Jag vacklar mellan nebbiolo och pinot.
2006 Clos de la Roche, Jadot, Morey-St-Denis, Bourgogne

Nästa vin osar klassik bordeax lång väg med sina skitiga, stalliga toner med en liten metallton. Klassisk ”Cordier stink” uttalar en provare (JT) helt rätt.
Också i munnen är stalltonerna och skitigheten framträdande tillsammans med en tydlig syra och en hel del rätt grova tanniner. Måttlig frukt, men en lång, stallig eftersmak, som är kul att följa.

1996 Château Gruaud-Larose.
Jag vet inte om Cordier hade kvar Gruaud-Larose 1996, men stinkigheten fanns i alla fall fortfarande där.

Nästa röda är tätt och ordentligt mörkrött. Doften är varmfruktig, tät och köttig med mint, värme och mogen frukt. Där finns även lite örtiga toner av pinje, kåda och till och med en lätt ton av leverpastej (på ett bra sätt). Kanske också en lätt oxidation och ett stick av alkohol.

Smaken är tät, jordig och varm med kåda, örter, pinje och mogen frukt. Lite tungt men med bra karaktär. Tanninerna är lurvigt avrundade. Eftersmaken blir lite tung och jordig utan lyft. Kunde ha varit en Nya världen-cabb, men är en modern Bordeaux.
2001 Château Troplong-Mondot, Saint-Emilion, Bordeaux

Så ett ljusare rött, men ändå med ett bra djup i färgen. En frisk, mintig och nästan parfymerat blommig doft. Djup, nästan saftig körsbärsfrukt med en aning körsbärskärnor i. Rent och snyggt med kola, mint och rosor.

Smaken är frisk med en läcker, tät, sötaktig körsbärsfrukt. En del rätt avrundade och snyggt integrerade tanniner och en lång, aromatisk eftersmak med markerade mineraltoner. Snyggt och läckert med en aning beska efteråt. Välgjort, kanske aningen stylat. Kvällens klara vinnare på röda sidan, men jag föredrog det sista vinet.
1997 Barbaresco, Gaja

till sist ett tätt och mörkrött vin med aningen utveckling i färgen.En härligt läcker, djupt blommigt doft med massor av chark, svartpeppar och baconfett. tätt, men ändå snyggt balanserat av de florala tonerna.

Även smaken är frisk, tät och baconrökig med en läcker, tät, söt frukt och en god syra. Läckra,strukturerade tanniner ger en fint tuggbar munkänsla. Lång, tät, rökig efter med en hel del mognad. Strålande skolboksexempel på en riktigt bra Côte-Rôtie!
2005 Côte-Rôtie, Jamet

Tabeller:
Vita:

  1. 2000 Taittinger, Comtes de Champagne, 7-0, 16,5p
  2. Intercardinal, defekt
  3. 2001 Jesuitengarten, Bürklin-Wolf, Pfalz, 1-4, 17,5p
  4. 2009 Axpoint Grüner Veltliner Smaragd, Hirtzberger, Wachau,0-7, 16p
  5. 2010 Corton, Lucien Le Moine, Bourgogne, 3-2, 16p
  6. 1990 Eitelsbacher Karthäuserhofberg Riesling Auslese, Mosel-Saar-Ruwer, 3-1, 18p

Röda:

  1. 2006 Felton Road Block 3 Pinot Noir, Central Otago, Nya Zeeland, 0-1, 17p
  2. 2006 Clos de la Roche, Jadot, Morey-St-Denis, Bourgogne,2-1,16,5p
  3. 1996 Château Gruaud-Larose,2-0,17p
  4. 2001 Château Troplong-Mondot, Saint-Emilion, Bordeaux,0-9, 16p
  5. 1997 Barbaresco, Gaja, 6-1,17p
  6. 2005 Côte-Rôtie, Jamet, 4-2, 19p

Priser och bilder får komma senare.
Tack för en njutningsfull tillbakablick på gångna provningar!

/Anders K

#1397 BYO – samjästa viner

De roligaste provningarna är de som innehåller mest överraskningar. Bring Your Own brukar tillhöra den kategorin och BYOn på temat ”samjästa viner” var inget undantag. Samjästa viner är alltså viner där man jäst två eller flera druvor tillsammans – en äldre framställningsmetod alltså. Annars är det vanligast idag att man jäser olika druvor separat (man plockar druvorna när de är mogna och påbörjar jäsningen omedelbart helt enkelt) och först efter jäsningen (eller i vissa fall även efter lagringen) blandar man vinerna från de olika druvorna till det färdiga vinet. Grunden till samjästa viner är alltså att minst två druvor måste ingå och jäsas tillsammans, men ofta kan det vara många flera – kvällens provning uppvisade flera viner som innehöll mer än 30 olika druvor. Samjästa viner i dag är fortfarande vanligt i Portugal, Rhônedalen, men förekommer lite varstans.

Vi provade i tre flighter: ”vita”, röda och starka.

Flight ett – ”vitt och rosé”:

Första vinet: klart gul färg, ganska stor, lite dammig, fatig och trä-torr doft, någon oxidation fanns där, liksom lite mineral och brända toner. Smaken fyllig, med alkohol, låg syra och en påtaglig beska, lite oxidativ, rund med mineral och mycket besk eftersmak. Vit rhône hördes det flera gissningar på. Svaret var Portugal, med tonvikt på druvorna rabigato, códega do larinho, viosinho, donzelinho och gouveio. De flestas vita favorit, men inte min; jag hade väldigt svårt för den oxidativa tonen och beskan.

2006 Redoma, Douro DOC, Niepoort, 151:-, 7/1/12, 12p

 

Andra vinet var klart gult, doften stor, något instängd, med fat och ganska aromatisk med frukt och kryddighet. Smaken fruktig, med mineral, beska men god och tilltalande. Själv trodde jag vi var i Alsace p g a beskan och aromatiken, men de flesta andra var i GrüVe-träsket, vilket var nästan helt rätt. Vinet var gjort på grüner veltliner, riesling och sauvignon blanc; ev. ingick några andra druvor. Ett bra matvin, konstaterade vi. Wien är ju den enda europeiska huvudstaden med vingårdar inom stadsgränsen.

2010 Wiener Gesmischter Satz, Nussberg Alte Reben, Wieninger, 4/2/12, 15p

 

Tredje vinet var mycket ljust rött, doften stor med mycket frukt, utspädd jordgubbssaft, och ganska lätt. Smaken saftig, fruktig (jordgubbar), med bra syrlighet och lite mineral, ganska god, men lite lättviktig. Att vi var i Provence framstod som ganska klart, både p g a vintypen och metakunskapen om var man gör samjästa viner. Gjort på 48% grenache, 32% cinsault, resten består av clairette, picpoul, bourbolenc, etc.

2013 Les Lauzeraies, Côtes du Rhône, Tavel, Les Vignerons de Tavel, 109 :-, 1/9/12, 13p

SJ1

Andra flighten – röda viner:

Första röda var mörkt rött, med liten ålderskant (10+ år) och lite depôt. Doften bestod av bacon, prickig korv, relativt stor, typisk syrah, kanske lite outvecklad och möjligen lite orenhet (brett?). Smaken stor, torr, syrlig och sträv som sig bör, fyllig, alkohol, med någon mognad och lite frukt. Välgjort och gott. Att vi var i norra Rhône stod tämligen klart. Under 10% viognier ingår och jäses samman med syrahdruvorna. Detta vin lärde oss att älska ”kotti-rotti” och att det inte finns på monopolbolaget varje dag är skandal.

1998 Côte-Rôtie, Côte Brune et Blonde, Guigal, c:a 500:-, 0/0/12, 15p

 

Andra röda vinet var tegelrött, med klar ålderskant. Doften stor, mycket mogen, för att inte säga åldrad, oxiderad (tomatjuice enligt en del), mycket fat, men dammig och med lite bacon och korv. Smaken syrlig, sträv, med alkohol, ingen frukt – bara fat, för gammal helt enkelt – trist. Norra Rhône igen, trodde vi. Flera 97or från Rhône har uppfört sig så här, så har ni några hemma – drick upp!

1997 Château d’Ampuis, Côte-Rôtie, Guigal, c:a 900:-, 1/9/12, 12p

 

Tredje röda vinet vara klart rött med djup och lite antydan till ålderskant. Doften ganska stor, fruktig, god jordgubbsdoft, varm, plommon, vanilj och alkohol. Lite tawny-karaktär hittade någon. Smaken syrlig, sträv, mycket fruktig, alkohol och värme även där, ganska lång smak. Här gick gissningarna mot nya världen, även om man trodde att grenache ingick, innan man hittade rätt till Priorat. Ett andravin, där Usatges betyder ”använd” och druvsammansättningen varierar (grenache, tempranillo, cabernet sauvignon, syrah, merlot och carinyena) men där druvorna samjäser.

2006 Usatges, Costers del Siurana, Priorat, 199:-, 0/2/12, 15p

 

Fjärde röda vinet var mycket mörkt rött, tätt och utan ålderskant. Doften medelstor, vanilj med varm fruktighet, outvecklad – kändes extraherad men oförlöst. Smaken syrlig, sträv, koncentrerad, alkohol, värme, fat, god och lång eftersmak – mycket söt plommonfrukt. Uppförde sig som en vintage port, vilket fick oss att vända smaklökarna mot Dourodalen. Gjort på ett 30-tal lokala druvsorter från ungefär 80 år gamla vinstockar. Se även vin nr. 7.

2005 Pintas, Douro DOC, Wine & Soul, 499:-, 1/0/12, 16p

 

Femte röda vinet var klart tegelrött, med gulbrun ålderskant, indikerande c:a 20 år eller mer. Stor doft av bacon, prickig korv, värme och mycket syrahsity. Lång, mogen, fatig och läcker doft. Smaken torr, syrlig, sträv, med charkuterier en masse, god, lång och mogen, härlig ”kotti-rotti” smak. Själv gissade jag på 99:an, men det var äldre än så. Kvällens bästa vin.

1990 Côte-Rôtie, Chapoutier, pris c:a 200:- på sin tid, 6/1/12, 17p

 

Sjätte rödingen var mycket mörkt röd, tät, utan ålderskant. Doften till en början sluten, sen kommer frukten, lakritsen och värmen, alkoholen och en liten snutt eukalyptus. Där finns en gummiton jag brukar hitta i unga viner, gärna hos syrah eller pinot. Smaken syrlig, fruktig, fyllig, fat, koncentration, lång och god. Kanske lite för fruktfjollig för mig. Australien trodde vi.

2008 Clonakilla Shiaraz-Viognier, Canberra District, 4/0/12, 16p

 

Sista röda vinet var mycket mörkt rött, tätt och utan ålderskant. Doften medelstor, fruktig, outvecklad, varm, med alkohol och koncentration. Smaken fyllig, god, sträv, syrlig, mycket vaniljfat, fruktig (plommon), med aningens mognad, med god och lång eftersmak. Påminde onekligen om vin nr 4, men ansågs äldre – se där var flaskvariation kan göra – det var ju exakt samma vin!

2005 Pintas, Douro DOC, Wine & Soul, 499:-, 0/0/12, 16p

SJ2

Efter denna chock, där vi fått med två flaskor av exakt samma vin (för övrigt första gången på någon av våra BYO-provningar), gick vi raskt vidare till starkvinsflighten.

Första starkvinet var mycket mörkt rött, tätt, utan ålderskant. Mycket stor, sötaktig doft med alkohol och fat, fyllighet och koncentration, med massor av torkad frukt. Smaken söt, mycket god, fyllig och med koncentration, fat, alkohol, pepparkaka. Att vi hade en ung vintage port stod väl bortom alla tvivel?

2002 Dow’s Quinta do Bonfim, 7/5/12, 16p

 

Sista vinet ut var mycket mörkt blåsvart, med blåsvart kant; alltså mycket ungt. Mycket stor doft av sötma och alkohol. En liten doft av hav och fisk fanns i början men försvann snabbt, och ersattes av den unga gummitonen. Smaken mycket söt, omedelbart god, men mycket sträv, med mycket kryddor (nejlika), koncentration, men på tok för ung. Jag tillhör den generation som njuter av mogen vintage port och har svårt att ta till mig den här unga koncentrationen – jag tycker det är barnarov. Dock är det en mycket bra port och för mig fullständigat obegripligt att man säljer detta billigare än sitt ”vanliga” röda vin (se rödvin 4 och 7).

2011 Pintas Vintage Port, 469:-, 5/7/12, 15,5p

SJ3

Vad lärde vi oss då om samjästa viner? Har de någon särskild karaktär? Inte för att jag märkte någon, möjligen kan man spåra ett litet rustikare drag, men om detta beror på terroir eller framställningsmetod kan jag inte svara helt säkert på. Dock var det en mycket rolig provning och en bra förövning till julens portprovande.

/OW