Category Archives: syrah

#1532 – Arnot-Roberts

Arnot Roberts photo history1ET hade via egna källor och vineventet GoWest letat upp denna unga producentduo i Kalifornien. Firman drivs av Duncan Arnot Meyers och Nathan Lee Roberts. Produktionen uppgår till 2000 lådor per år och utgörs främst av stramare viner tack vare tidigare skördar och utvalda svalare lägen än vad annars karakteriserar vinerna från regionen.

Dagens vinerA-R glas

1. 2014 Chardonnay, Trout Gulch Vineyard, Santa Cruz Mountains

Glasgul färg. Läcker vaxig fruktdriven doft. Rikedom, komplexitet. Elegant, fyllig, lite rökig doft med eleganta fat. Fräsch med inslag av tändsticksplån.

Komplex, lätt fatig, syradriven, lång smak med en bukett av olika citrusfrukter.

2. 2014 Chardonnay, Watson Ranch, Napa Valley

Glasgul färg. Initialt stram och sluten vaxig doft. Fat, vanilj och smör efterhand. Elegant.

Fatbalanserad, lätt smörig, örtig och lite gräsig karaktär. Lite djurisk kraft och komplexitet.

3. 2013 Le Grappin Beaune Premier Cru Boucherottes, Bourgogne, FRA

Rödlätt färg, Vulkanisk, komplex, lite sluten doft med florala, örtiga inslag efterhand.

Rik och komplex men ändå elegant, syradriven med klarbär och äpple i smaken. Ung!

En slamkrypare visade det sig, från Bourgogne. Men stack inte ut så nämnvärt från amrisarna…

4. 2015 Pinot Noir, Peter Martin Ray Vineyard, Santa Cruz Mountains

Genomröd färg. Kryddig, mognadstoner, lite krusbär, örter och gräs. Stram och komplex med lite grape och doftmarkörer som sauvignon blanc!

Intensiv, syradriven, spretig, örtig smak med markerade och snygga tanniner! Robust och stram.

5. 2015 Pinot Noir, Clary Ranch, Sonoma Coast

Genomröd mörk färg. Initialt lite stram, kokt ton, efterhand fylllig, burgundisk, rotfruktsdriven pinös doft.

Kraftig smak med rund, lite mogen smak. Aning ox-anstrykning med lite skalig / hela klasar – tanninkänsla.

6. 2013 Arnot-Roberts, Syrah, North Coast

Svart-blåröd färg. Initialt saftig doft, svartfrukt och kryddor. Eteriska toner, torkad ingefära, komplex. Björnbär och lite korinter.

Fyllig, tannindriven smak med snygga fat. Bred frukt med björnbär och lite kråkbär i smaken, ganska elegant.

7. 2013 Que Syrah Vineyard, Sonoma Coast

Mörkrödsvart färg. Komplex, lite kokt, möjligen lite oxidation. Bred robust och lite svartpeppar. Någon provare hävdade att det doftade marijuana, inga namn.

Kryddig, komplex smak med begynnande mognad. Kraftig syra och balanserad frukt.

– Listan –

  1. 2014 Chardonnay, Trout Gulch Vineyard, Santa Cruz Mountains, 1/1/10, 17p
  2. 2014 Chardonnay, Watson Ranch, Napa Valley, 0/2/10, 16p
  3. 2013 Le Grappin Beaune Premier Cru Boucherottes, Bourgogne, FRA, 1/4/10, 15p
  4. 2015 Pinot Noir, Peter Martin Ray Vineyard, Santa Cruz Mountains, 0/1/10, 16p
  5. 2015 Pinot Noir, Clary Ranch, Sonoma Coast, 0/1/10, 16,5p
  6. 2013 Arnot-Roberts Syrah North Coast, 3/1/10, 17,5p
  7. 2013 Que Syrah Vineyard, Sonoma Coast, 5/0/10, 16,5p

Snygg etikett med en teckning av en fuchsia.

/JT

Annonser

#1452 Simon Maye – röda viner

Om jag säger schweiziska viner, vad kommer ni att tänka på? De flesta skulle väl fundera en stund och sedan svara något om den vita Fendant eller kanske något blekt rött kallat Dôle eller något. Faktum är onekligen att det är få som har någon särskilt djupare erfarenhet av schweiziska viner än så. Orsaken brukar sägas vara att inte mycket av deras viner kommer ut ur landet, helt enkelt för att schweizarna dricker upp dem själva. Så kan det nog vara, men ändå läcker det ut en del rykten om större saker som skulle gå att hitta i landet. Det har skrivits om det förut här, men det tål att upprepas att det faktum att sommeliervärldsmästaren Andreas Larsson satte Simon Mayes 2001 Syrah Vieilles Vignes högst i en syrahprovning, före etablerade storheter från bl.a. Guigal, gav mer än bara en krusning på ytan i vinälskares glas världen över. Problemet för den nyfikne som vill få uppleva dessa dolda storheter själv är dock att det onekligen inte är mycket som kommer ut ur alpriket. Lyckligtvis har vi vår trägne Kurtis som numer bor en stor del av året i Verbier i kantonen Valais och har arbetat upp en god relation med bl.a. just Simon Maye. Därför får han nu köpa mer än den enda flaska han blev erbjudan att inhandla vid sitt första besök hos dem och generöst erbjuder han oss i AuZone det exklusiva nöjet att prova dessa svårfunna viner. Förra året provade vi Simon Mayes vita, en upplevelse som var kul, men inte särskilt himlastormande. Nu var det dags för de röda, på vilka förväntningarna, baserade på flaskor vi fått prova tidigare, var klart högre ställda.

chamoson-pano_3_1

Vingård i Chamoson. Bild från http://www.simonmaye.ch.

Firman Simon Maye räknar sin historia från 1948 då just Simon Maye etablerade sin vinproduktion. Idag odlar man 11,5 hektar vingårdar som ligger runt 500 m.ö.h. De viktigaste lägena ligger vid byn Chamoson på avlagringsbäddar av glaciärgrus, mest bestående av schist men det finns även en del kalkhaltigt innehåll i bergen här. Namnet Chamoson står för övrigt på alla deras etiketter, vilket fått en del källor att påstå att vinet som Andreas Larsson hyllade skulle heta just Syrah Chamoson, men det bör i stället alltså heta Syrah Vieilles Vignes. Man gör bara vin på egna druvor. Vinifikationen sker i betong- eller ståltankar och toppvinerna får sig en hygglig tid, 12 månader, i barriquer medan övriga viner verkar få vila i olika betongtankar med, som man skriver på sin webbsida, olika luftning (avec différentes aérations). Man gör ett tjugotal olika viner, vara två rosé och resten ungefär delat lika mellan de vita och de röda.

Glas,sat

Vi börjar med ett vin med en rätt dov doft med köttiga inslag som ger en känsla av någon mognad. Hyggligt tät och mogen frukt med en del värme och kryddighet som växer i glaset. En mineralisk ylleton finns också i bakgrunden. Smaken är rätt lätt, men snygg, fräsch och ren med en tydlig, god syra och en något aromatisk, lätt bärig frukt. Ringa, men torra tanniner som ger ett visst stöd i den lätta, snygga eftersmaken.
2011 Dôle

Tvåan är tätare och mer åt det örtiga hållet och med en rätt återhållen frukt. Diverse djuriska toner, till och med en del stall, växer till sig och tillsammans med en del rökiga fat och örterna får man ett lätt bordeauxaktigt intryck. Smaken är frisk och något saftig med en hygglig syra och rätt mogen frukt. En hel del tanniner finns där, men de är påtagligt mjuka och avrundade. Slutet blir rätt dammigt och torrt med en viss stjälkighet och en frukt som inte riktigt orkar hela vägen i mål.
2007 Merlot

Dov, rödfruktigt och lätt bärigt med en del värme och florala, kryddiga toner med inslag av myggmedel, vilket för min del brukar vara en indikation för syrah. Smaken öppnar friskt och aromatiskt, åter med en del av de där myggmedelstonerna. En god syra och en frisk frukt ger ett snyggt intryck. Tanninerna är rätt framträdande och är igen åt det mer kritiga hållet vilket ger ett torrt slut med en frisk, något slank frukt.
2012 Camosus (pinot noir, gamay och merlot. Ingen syrah alltså…)

Fyran ser ungdomlig ut med en tydlig lila ton. Även doften är ungdomlig med intensitet och läckra aromatiska, florala toner med höstflox,svartpeppar, mint och myggmedel. Kanske en liten rökig baconton i bakgrunden. Här måste det väl ändå handla om syrah! Smaken bekräftar i mycket doften och bjuder på kryddighet, blommor och en fräsch, djup, röd frukt. En bra syra och en hel del kritiga tanniner som ger ett torrt, distinkt tuggbart slut. Ungdomligt. Côte-Rôtielikt.
2012 Syrah

Så ett vin som till utseendet ger ett ännu ungdomligare intryck. Doften är tät och köttig med en djup, mullig, mogen röd frukt och ett mer återhållet aromatiskt uttryck. Även här följer smaken doften med den täta, mulliga, närmast söta, ungdomliga, mustiga frukten. Tanninerna är här mer inbäddade i den tätare frukten och ger en mer strukturerad känsla. Slutet är tätt, dovt och lite stumt och jordigt. I tunneln?
2014 Syrah

Med sexan är vi tillbaka till skolbokssyrah igen. Ordentligt tätt, med kryddiga myggmedelstoner, chark, kött, blod och en del blommor. Aromatiska toner som ger en tydligt doft av Earl Grey-te. En liten, rökig fatton finns där också. Smaken är distinkt tät med kött, chark, baconfett, svartpeppar och flox. En god syra och en hel del tuggbara, tjocka tanniner. Lång, tuggbar smak med aromatiska inslag och en viss jordighet på slutet. Om fyran var lik en Côte-Rôtie, så är det här mer åt Hermitagehållet.
2012 Syrah Vieilles Vignes

Sjuan är markant köttigt och dovt med bra djup. Mustigt och med lite aromatiska toner. En bra, djup, mörk, mogen frukt . Kanske lite grovhugget. Smaken är frisk, tät och mörkfruktig. Kryddig och med bra intensitet. Tydligt avrundade tanniner och ett tjockt, mörkfruktigt slut med inslag av choklad.
2009 Syrah Vieilles Vignes

Sista vinet har en tydligt annan stil med en rätt dammig, mineralisk doft och en blåröd frukt som mest håller sig bakom de dova mineraltonerna. Där finns också en del kött och blod, fast på ett mer metalliskt vis än de blod/slaktbänksassociationer man kan få från syrahviner. Smaken är markant torr och frisk med en blåröd frukt som drar åt slånbär. En hel del torra tanniner och ett torrt, friskt, läskande slut. Jag får en känsla som liknar den jag får av viner på dolcetto.
2014 Humagne Rouge.

Butts

  1. 2011 Dôle, CHF 15, 0-6, 14p
  2. 2007 Merlot, CHF 26, 0-3, 13p
  3. 2012 Camosus, CHF 18, 0-1, 14,5p
  4. 2012 Syrah, CHF 22, 0-0, 16,5p
  5. 2014 Syrah, CHF 23, 0-0, 15,5p
  6. 2012 Syrah Vieilles Vignes, CHF 36, 9-0, 17,5p
  7. 2009 Syrah Vieilles Vignes,  CHF 36, 3-1, 16p
  8. 2014 Humagne Rouge, CHF 23, 0-1, 15p

Alkoholen låg i samtliga fall i närheten av 13 %.

En fantastiskt givande provning med riktigt bra viner från en av Schweiz mest hyllade vinmakare. Tack Kurtis!

/Anders K

#1427 Zon III 2001-2015 – retrospektivt collage

Fram till hösten 2015 har vinföreningen AuZone huserat i tre olika lokaler. Först den ursprungliga lokalen ”Zonen” på Upplandsgatan, sedan en kortare sejour i Sommelierföreningens lokaler på Grevgatan och så en längre tid i en bostadsrättsförenings källarlokal på Östermalmsgatan. Nu har emellertid även den tredje epoken kommit till ända och en fjärde lokal på Korgmakargränd har inletts. Detta föranledde en provning där de tre i styrelsen som varit ansvariga för provningsprogrammet blickade tillbaka till vad som förekommit i den tredje lokalen.

Den första, vita flighten inleds, som sig bör, med en champagne som ärr rätt slank och mineralisk med ringa brödighet, men en något tvålig, blommig ton. Viss mognad och kanske en del fattoner.
Smaken är frisk, ren och stram med en bra mousse, stram syra och växande, så småningom tämligen massiva mineraltoner. Frisk, nästan citronsyreaktig eftersmak, med tuggbar mineralton. Krävande, men bra.
2000 Taittinger, Comtes de Champagne

Vin två, 2012 Intercardinal, utgår tyvärr pga att det är kraftfullt oxiderat. Synd.

I stället får vi ett ordentligt moget, utvecklat vin med firnetoner, dill, honung och lindblom. Djupt och läckert med en lustig ton av rågbröd i bakgrunden.
En mycket frisk, närmast överraskande torr smak möter först i munnen. Fylligt och ordentligt tuggbart, med en markerad, aningen spetsig syra och en hel del beska. Lång, oljig efter med en god, kul, närmast öllik beska efteråt.Snyggt och djupt.
2001 Jesuitengarten, Bürklin-Wolf, Pfalz

Trean är tät, oljig, närmast parfymerad, tvålig och tjock med stndamm, vitpeppar och mogen, gul frukt.
Smaken är frisk med mogen gul frukt och markerad beska. Blir dovt och tungt i munnen med lite för låg syra för att pigga upp tyngde i smaken. Lång, fyllig, gräddig eftersmak med ringa lyft och charm. Säkert ett bra och ambitiöst vin, men jag skulle vilja ha lite mer stil och syralyft. Inte helt oväntat var det en Hirtzberger GV, nämligen
2009 Axpoint Grüner Veltliner Smaragd, Hirtzberger, Wachau

Nästa vin är dovt, tätt och fatpräglat med tung, gul, mogen frukt såsom melon, persikor, aprikoser och stekt banan.
Smaken är överraskande friskt, citronaktigt syrlig med tydliga, goda fattoner. Den markerade syran ger ett tämligen obalanserat intryck och i eftersmaken dominerar faten och syran. Kan kanske bli bättre med tiden, men jag är inte helt övertygad.
2010 Corton, Lucien Le Moine, Bourgogne

Sista vinet i den vit flighten har en stram, djup, mineralisk rieslingdoft med en hel del mognad, en aning dill, rosor och diesel samt en lätt svartvinbärston.
Smaken är halvsöt med en mumsig, honungsaktig frukt och läskande, balanserande syra. abra mognad, långt, tuggbart efter. riktigt bra, torde vara på topp nu.
1990 Eitelsbacher Karthäuserhofberg Riesling Auslese, Mosel-Saar-Ruwer

Så över till de röda. Vi inleder med ett ljusrött vin med en härligt söt, röd jordgubbsfrukt och en hel del mognad. Massor av pyrande brasa och pinosity.
Smaken är frisk och läskande med en liten beska. Ren, röd frukt och avrundade tanniner som håller sig i bakgrunden. Vedröken och pinosityn slår efter ett tag till med full kraft. Lite beska efter men väldigt gott, om än lite sötfruktigt och inte särskilt komplext. Det är naturligtvis en av favoritproducenterna från andra sidan jorden som vunnit så många provningar i ZIII (men inte denna):
2006 Felton Road Block 3 Pinot Noir, Central Otago, Nya Zeeland

Andra röda är mer återhållet och stilfullt, men också med en tydlig skitighet åt viltkötthållet. Där finns också en mintton samt en liten rökig ton.
I munnen friskt och torrt med en markerad syra och torra, kritiga tanniner, toner av kakdeg,m kött och tjära. Lång, men stram och lite krävande eftersmak. Jag vacklar mellan nebbiolo och pinot.
2006 Clos de la Roche, Jadot, Morey-St-Denis, Bourgogne

Nästa vin osar klassik bordeax lång väg med sina skitiga, stalliga toner med en liten metallton. Klassisk ”Cordier stink” uttalar en provare (JT) helt rätt.
Också i munnen är stalltonerna och skitigheten framträdande tillsammans med en tydlig syra och en hel del rätt grova tanniner. Måttlig frukt, men en lång, stallig eftersmak, som är kul att följa.

1996 Château Gruaud-Larose.
Jag vet inte om Cordier hade kvar Gruaud-Larose 1996, men stinkigheten fanns i alla fall fortfarande där.

Nästa röda är tätt och ordentligt mörkrött. Doften är varmfruktig, tät och köttig med mint, värme och mogen frukt. Där finns även lite örtiga toner av pinje, kåda och till och med en lätt ton av leverpastej (på ett bra sätt). Kanske också en lätt oxidation och ett stick av alkohol.

Smaken är tät, jordig och varm med kåda, örter, pinje och mogen frukt. Lite tungt men med bra karaktär. Tanninerna är lurvigt avrundade. Eftersmaken blir lite tung och jordig utan lyft. Kunde ha varit en Nya världen-cabb, men är en modern Bordeaux.
2001 Château Troplong-Mondot, Saint-Emilion, Bordeaux

Så ett ljusare rött, men ändå med ett bra djup i färgen. En frisk, mintig och nästan parfymerat blommig doft. Djup, nästan saftig körsbärsfrukt med en aning körsbärskärnor i. Rent och snyggt med kola, mint och rosor.

Smaken är frisk med en läcker, tät, sötaktig körsbärsfrukt. En del rätt avrundade och snyggt integrerade tanniner och en lång, aromatisk eftersmak med markerade mineraltoner. Snyggt och läckert med en aning beska efteråt. Välgjort, kanske aningen stylat. Kvällens klara vinnare på röda sidan, men jag föredrog det sista vinet.
1997 Barbaresco, Gaja

till sist ett tätt och mörkrött vin med aningen utveckling i färgen.En härligt läcker, djupt blommigt doft med massor av chark, svartpeppar och baconfett. tätt, men ändå snyggt balanserat av de florala tonerna.

Även smaken är frisk, tät och baconrökig med en läcker, tät, söt frukt och en god syra. Läckra,strukturerade tanniner ger en fint tuggbar munkänsla. Lång, tät, rökig efter med en hel del mognad. Strålande skolboksexempel på en riktigt bra Côte-Rôtie!
2005 Côte-Rôtie, Jamet

Tabeller:
Vita:

  1. 2000 Taittinger, Comtes de Champagne, 7-0, 16,5p
  2. Intercardinal, defekt
  3. 2001 Jesuitengarten, Bürklin-Wolf, Pfalz, 1-4, 17,5p
  4. 2009 Axpoint Grüner Veltliner Smaragd, Hirtzberger, Wachau,0-7, 16p
  5. 2010 Corton, Lucien Le Moine, Bourgogne, 3-2, 16p
  6. 1990 Eitelsbacher Karthäuserhofberg Riesling Auslese, Mosel-Saar-Ruwer, 3-1, 18p

Röda:

  1. 2006 Felton Road Block 3 Pinot Noir, Central Otago, Nya Zeeland, 0-1, 17p
  2. 2006 Clos de la Roche, Jadot, Morey-St-Denis, Bourgogne,2-1,16,5p
  3. 1996 Château Gruaud-Larose,2-0,17p
  4. 2001 Château Troplong-Mondot, Saint-Emilion, Bordeaux,0-9, 16p
  5. 1997 Barbaresco, Gaja, 6-1,17p
  6. 2005 Côte-Rôtie, Jamet, 4-2, 19p

Priser och bilder får komma senare.
Tack för en njutningsfull tillbakablick på gångna provningar!

/Anders K

#1397 BYO – samjästa viner

De roligaste provningarna är de som innehåller mest överraskningar. Bring Your Own brukar tillhöra den kategorin och BYOn på temat ”samjästa viner” var inget undantag. Samjästa viner är alltså viner där man jäst två eller flera druvor tillsammans – en äldre framställningsmetod alltså. Annars är det vanligast idag att man jäser olika druvor separat (man plockar druvorna när de är mogna och påbörjar jäsningen omedelbart helt enkelt) och först efter jäsningen (eller i vissa fall även efter lagringen) blandar man vinerna från de olika druvorna till det färdiga vinet. Grunden till samjästa viner är alltså att minst två druvor måste ingå och jäsas tillsammans, men ofta kan det vara många flera – kvällens provning uppvisade flera viner som innehöll mer än 30 olika druvor. Samjästa viner i dag är fortfarande vanligt i Portugal, Rhônedalen, men förekommer lite varstans.

Vi provade i tre flighter: ”vita”, röda och starka.

Flight ett – ”vitt och rosé”:

Första vinet: klart gul färg, ganska stor, lite dammig, fatig och trä-torr doft, någon oxidation fanns där, liksom lite mineral och brända toner. Smaken fyllig, med alkohol, låg syra och en påtaglig beska, lite oxidativ, rund med mineral och mycket besk eftersmak. Vit rhône hördes det flera gissningar på. Svaret var Portugal, med tonvikt på druvorna rabigato, códega do larinho, viosinho, donzelinho och gouveio. De flestas vita favorit, men inte min; jag hade väldigt svårt för den oxidativa tonen och beskan.

2006 Redoma, Douro DOC, Niepoort, 151:-, 7/1/12, 12p

 

Andra vinet var klart gult, doften stor, något instängd, med fat och ganska aromatisk med frukt och kryddighet. Smaken fruktig, med mineral, beska men god och tilltalande. Själv trodde jag vi var i Alsace p g a beskan och aromatiken, men de flesta andra var i GrüVe-träsket, vilket var nästan helt rätt. Vinet var gjort på grüner veltliner, riesling och sauvignon blanc; ev. ingick några andra druvor. Ett bra matvin, konstaterade vi. Wien är ju den enda europeiska huvudstaden med vingårdar inom stadsgränsen.

2010 Wiener Gesmischter Satz, Nussberg Alte Reben, Wieninger, 4/2/12, 15p

 

Tredje vinet var mycket ljust rött, doften stor med mycket frukt, utspädd jordgubbssaft, och ganska lätt. Smaken saftig, fruktig (jordgubbar), med bra syrlighet och lite mineral, ganska god, men lite lättviktig. Att vi var i Provence framstod som ganska klart, både p g a vintypen och metakunskapen om var man gör samjästa viner. Gjort på 48% grenache, 32% cinsault, resten består av clairette, picpoul, bourbolenc, etc.

2013 Les Lauzeraies, Côtes du Rhône, Tavel, Les Vignerons de Tavel, 109 :-, 1/9/12, 13p

SJ1

Andra flighten – röda viner:

Första röda var mörkt rött, med liten ålderskant (10+ år) och lite depôt. Doften bestod av bacon, prickig korv, relativt stor, typisk syrah, kanske lite outvecklad och möjligen lite orenhet (brett?). Smaken stor, torr, syrlig och sträv som sig bör, fyllig, alkohol, med någon mognad och lite frukt. Välgjort och gott. Att vi var i norra Rhône stod tämligen klart. Under 10% viognier ingår och jäses samman med syrahdruvorna. Detta vin lärde oss att älska ”kotti-rotti” och att det inte finns på monopolbolaget varje dag är skandal.

1998 Côte-Rôtie, Côte Brune et Blonde, Guigal, c:a 500:-, 0/0/12, 15p

 

Andra röda vinet var tegelrött, med klar ålderskant. Doften stor, mycket mogen, för att inte säga åldrad, oxiderad (tomatjuice enligt en del), mycket fat, men dammig och med lite bacon och korv. Smaken syrlig, sträv, med alkohol, ingen frukt – bara fat, för gammal helt enkelt – trist. Norra Rhône igen, trodde vi. Flera 97or från Rhône har uppfört sig så här, så har ni några hemma – drick upp!

1997 Château d’Ampuis, Côte-Rôtie, Guigal, c:a 900:-, 1/9/12, 12p

 

Tredje röda vinet vara klart rött med djup och lite antydan till ålderskant. Doften ganska stor, fruktig, god jordgubbsdoft, varm, plommon, vanilj och alkohol. Lite tawny-karaktär hittade någon. Smaken syrlig, sträv, mycket fruktig, alkohol och värme även där, ganska lång smak. Här gick gissningarna mot nya världen, även om man trodde att grenache ingick, innan man hittade rätt till Priorat. Ett andravin, där Usatges betyder ”använd” och druvsammansättningen varierar (grenache, tempranillo, cabernet sauvignon, syrah, merlot och carinyena) men där druvorna samjäser.

2006 Usatges, Costers del Siurana, Priorat, 199:-, 0/2/12, 15p

 

Fjärde röda vinet var mycket mörkt rött, tätt och utan ålderskant. Doften medelstor, vanilj med varm fruktighet, outvecklad – kändes extraherad men oförlöst. Smaken syrlig, sträv, koncentrerad, alkohol, värme, fat, god och lång eftersmak – mycket söt plommonfrukt. Uppförde sig som en vintage port, vilket fick oss att vända smaklökarna mot Dourodalen. Gjort på ett 30-tal lokala druvsorter från ungefär 80 år gamla vinstockar. Se även vin nr. 7.

2005 Pintas, Douro DOC, Wine & Soul, 499:-, 1/0/12, 16p

 

Femte röda vinet var klart tegelrött, med gulbrun ålderskant, indikerande c:a 20 år eller mer. Stor doft av bacon, prickig korv, värme och mycket syrahsity. Lång, mogen, fatig och läcker doft. Smaken torr, syrlig, sträv, med charkuterier en masse, god, lång och mogen, härlig ”kotti-rotti” smak. Själv gissade jag på 99:an, men det var äldre än så. Kvällens bästa vin.

1990 Côte-Rôtie, Chapoutier, pris c:a 200:- på sin tid, 6/1/12, 17p

 

Sjätte rödingen var mycket mörkt röd, tät, utan ålderskant. Doften till en början sluten, sen kommer frukten, lakritsen och värmen, alkoholen och en liten snutt eukalyptus. Där finns en gummiton jag brukar hitta i unga viner, gärna hos syrah eller pinot. Smaken syrlig, fruktig, fyllig, fat, koncentration, lång och god. Kanske lite för fruktfjollig för mig. Australien trodde vi.

2008 Clonakilla Shiaraz-Viognier, Canberra District, 4/0/12, 16p

 

Sista röda vinet var mycket mörkt rött, tätt och utan ålderskant. Doften medelstor, fruktig, outvecklad, varm, med alkohol och koncentration. Smaken fyllig, god, sträv, syrlig, mycket vaniljfat, fruktig (plommon), med aningens mognad, med god och lång eftersmak. Påminde onekligen om vin nr 4, men ansågs äldre – se där var flaskvariation kan göra – det var ju exakt samma vin!

2005 Pintas, Douro DOC, Wine & Soul, 499:-, 0/0/12, 16p

SJ2

Efter denna chock, där vi fått med två flaskor av exakt samma vin (för övrigt första gången på någon av våra BYO-provningar), gick vi raskt vidare till starkvinsflighten.

Första starkvinet var mycket mörkt rött, tätt, utan ålderskant. Mycket stor, sötaktig doft med alkohol och fat, fyllighet och koncentration, med massor av torkad frukt. Smaken söt, mycket god, fyllig och med koncentration, fat, alkohol, pepparkaka. Att vi hade en ung vintage port stod väl bortom alla tvivel?

2002 Dow’s Quinta do Bonfim, 7/5/12, 16p

 

Sista vinet ut var mycket mörkt blåsvart, med blåsvart kant; alltså mycket ungt. Mycket stor doft av sötma och alkohol. En liten doft av hav och fisk fanns i början men försvann snabbt, och ersattes av den unga gummitonen. Smaken mycket söt, omedelbart god, men mycket sträv, med mycket kryddor (nejlika), koncentration, men på tok för ung. Jag tillhör den generation som njuter av mogen vintage port och har svårt att ta till mig den här unga koncentrationen – jag tycker det är barnarov. Dock är det en mycket bra port och för mig fullständigat obegripligt att man säljer detta billigare än sitt ”vanliga” röda vin (se rödvin 4 och 7).

2011 Pintas Vintage Port, 469:-, 5/7/12, 15,5p

SJ3

Vad lärde vi oss då om samjästa viner? Har de någon särskild karaktär? Inte för att jag märkte någon, möjligen kan man spåra ett litet rustikare drag, men om detta beror på terroir eller framställningsmetod kan jag inte svara helt säkert på. Dock var det en mycket rolig provning och en bra förövning till julens portprovande.

/OW

#1359 Shiraz

Shiraz (eller Syrah) behöver förmodligen ingen närmare beskrivning. Det är druvan par excellence i norra Rhône, och trivs även utmärkt i de flesta nya världen-länder. JT antog att vi visste detta, så han skippade teorin och gick rakt på provningen.

Första vinet har en färg som drar mot tegel; stor, öppen, pepprig doft och lång, mogen, fyllig och syrlig smak med animaliska toner typ bacon. Frukten är något stjälkig, inte helt mogen, men gott är det. Tveklöst norra Rhône, även om jag aldrig kunna skilja en Côte Rôtie från en Hermitage.

Facit: 1995 Jaboulet La Chapelle (Hermitage); 100% Syrah

Tvåan har också en begynnande tegelfärg; doften är totalt förförande med animaliska toner, viol, kaffe och choklad; smaken är tät, fruktig och levererar en mix av kaffe, choklad och viol. Helt enastående, och jag är säker på norra Rhône igen (de animaliska tonerna med bacon-fettet).

Facit: 2005 Philip Shaw No. 89 (Orange, Australien); 99% Syrah, 1% Viognier

Trean är betydligt mörkare med blåa kanter; doften är knuten men drar mot mörka bär och apelsin; smaken är ung, fyllig och packad med mörk frukt, violer och rejäla tanniner. Tveklöst något ungt, men med potential. Förmodligen nya världen, men kan inte gissa mer än så.

Facit: 2007 Craggy Range Le Sol (Nya Zeeland); 100% Syrah

Fjärde vinet har samma färg som föregående men en öppnare doft av viol, bacon, läder och choklad; smaken är fyllig, det finns massor av mörk, söt frukt och rejäla tanniner och fruktsyra. Ett ungt vin med stor potential, men svårplacerat.

Facit: 2009 Guigal Château d’Ampuis (Côte-Rôtie); 93% Syrah, 7% Viognier

Femman är likaledes mycket mörk med blåa stråk; ganska stum såväl i doft som i smak, även om det finns viol, tjära och fat (första i kväll med märkbara fat). Ett svårbedömt vin, levererar inte mycket just nu, men kanske är det bara ungt?

Facit: 2010 Delas Domaine des Tourettes (Hermitage); 100% Syrah

Sexan har en mörk färg, men en utvecklad doft av bacon, violer och lite tomatsoppa; smaken är mogen, fyllig och mycket smakrik med bra fruktsyra och enastående längd. Kanongott, och bara snäppet sämre än tvåan.

Facit: 2004 Giaconda Warner Vineyard (Victoria, Australien); 98% Shiraz, 2% Rousanne

Sjuan är kvällens bomb med ”massor av allt”, dvs färg, frukt, fruktsyra och, inte minst, alkohol. De låter kanske negativt, men det är faktiskt läckert om än alldeles för ungt. Ja, det känns till och med balanserat trots alla komponenterna. Kollar aldrig etiketten angående alkoholhalten, men misstänker 15+ %. Måste vara nya världen. Jag hittar en mint-ton, så gissar på Australien.

Facit: 2008 Sine Qua Non B20 (Central Coast, USA).

Sista vinet har en öppen, oxiderad, blommig och kemisk ton som skiljer sig markant från övriga viner; smaken är dock tilltalande med en syrlighet parad med mogen frukt som jag faktiskt gillar. Någon tycker precis tvärtom, dvs underbar doft men fallerad smak. Så kan det vara. I vilket fall som helst inte speciellt bra helhetsintryck. Ingen aning vad det är, kan även vara en helt annan druva.

Facit: 2008 Royal City (Washington State, USA); 100% Syrah

Så till omröstningen (bäst-sämst, pris, mina poäng):

1. 1995 Jaboulet La Chapelle (0-2, 1080 SEK, 15p)

2. 2005 Philip Shaw No. 89 (4-1, 450 SEK, 18p)

3. 2007 Craggy Range Le Sol (0-1, 701 SEK, 16p)

4. 2009 Guigal Château d’Ampuis (1-0, 666 SEK, 17p)

5. 2010 Delas Domaine des Tourettes (0-5, 429 SEK, 15p?)

6. 2004 Giaconda Warner Vineyard (5-0, 850 SEK, 18p)

7.  2008 Sine Qua Non B20 (3-0, 2219 SEK, 17p)

8. 2008 Royal City (0-4, 1157 SEK, 14p)

Sammanfattning: Hög kvalitet. I princip alla vinerna har en imponerande balans, och inte ett enda vin var överekat. Sitter som en smäck till grillad entrecôte.

Här ser ni alla vinerna uppradade:

IMG_1368

Och här ser ni vinet (Sine Qua Non B20), som inte får säljas i Sverige p.g.a. att etiketten avbildar en alltför ung kvinna/tjej. Själv tycker jag att den har vissa likheter med ”Flicka med pärlörhänge” av J. Vermeer. Heja Sverige!

IMG_1370

Tack Johan.

/PW

 

#1350 Bra röda 80-talister

Moget

Vackra, mogna viner

Provningsåret 2014 började för AuZones del med den traditionella provningen Goda viner. En bra start på ett provningsår som sedvanligt säkert blir fyllt med goda viner. Provning nr 2, med det angivna temat Bra röda 80-talister, gjorde ingen besviken och den fortsatte så väl på den väg som anvisats av den första provningen, att temat lika väl hade kunnat varit Godare viner. Likaså kan det sägas ha varit provningen av De godaste vinerna, i alla fall hittills. Återstår att se om någon provning, när året så småningom summeras, kommer att förtjäna benämningen Ännu godare viner.

Provningen hölls av AÖ och var en uppföljning av den provning (#1060) han höll med samma tema för sex år sedan. En återblick på mina provningsnoter från det tillfället gav mig själ att a höga förhoppningar på denna provning, något som alltså uppfylldes med råge.

Näsan ned i första vinet och första intrycket är klockrent: en bra Bordeaux med mycket stall och tydlig cabernetkaraktär. Vid ett närmare studium uppträder dock en rätt söt frukt, vaniljiga fat och en tydlig mintton, varvid tankarna snarare drar åt ett varmare håll, på andra sidan Atlanten, närmare bestämt i Kalifornien. En liten lätt dillton osar också runt i bakgrunden.
Smaken är påtagligt frisk och läskande med en markerad syra. Den är inte direkt mullig, utan snarare snygg, slank och elegant, men med bra intensitet. Tanninerna är finkorniga och helt avrundade, men de ger ändå ett torrt och lite slankt syrligt slut. Läckert och läskande, men har kanske sett bättre dagar.
1984 Ridge Monte Bello

Tvåan ger även den initialt en snabb cabernetkänsla, men skitiga, djuriska och peppriga toner gör att den snart ger sig iväg för att ersättas av tankar på Rhônedalen, kanske söderut.

Smaken är frisk, rätt söt, tät och tuggbar. Bra syra, tuggbart och pepprigt med en lite kolaaktig fatton. En hel del, rätt finkorniga tanniner finns kvar och eftersmaken blir lång, tjock och aningen torr. Bra vin, om än kanske aningen grovhugget, särskilt jämfört med föregående eleganta vin.
1982 Sassicaia, Bolgheri

Så ett vin med en härlig, kryddig och floral doft. Hallon, svartpeppar och violer måste väl bara leda oss till syrahdruvan och Norra Rhône. Eller har jag kommit fel igen, liksom ofta förr, och misstar mig angående en läcker Bourgogne? Det visar sig vid diskussionen om vinet, att det den här gången inte bara är jag som till sist stannar för Bourgogne utan även andra runt borde, såsom den regerande klubbmästaren. Majoriteten förespråkar dock Norra Rhône, troligen Côte Rôtie, även om MW förespråkar Hermitage. Vilket som, har vinet en enormt läcker och charmig doft med en oemotståndlig kombination av läckra florala toner, rök  och djuriska dofter. Svårt att sluta dofta på det här!

Smaken gör en lyckligtvis inte heller besviken. En bra syra och fullt av intensitet utan att på något sätt vara fläskigt. Snarare snyggt och rent. Massor av vedrök, blommighet och djur. Avrundade, finkorniga, läckert tuggbara tanniner. frisk, snygg, kanske aningen torr, men svårspottad eftersmak. Stort vin!
1983 Hermitage, J-L Chave

Så ett vin med en betydligt mer återhållen doft. Man får söka en del för att finna en del knäck, lite mint, nypon, och en del rosor. Så småningom växer dock en markant, tjärig rökighet till sig och det står klart att det handlar om nebbiolodruvan i glaset. Lite lätt skitigt och volatilt är det onekligen också, så markörerna finns på plats.

Smaken är betydligt uttrycksfullare än doften med en initial, lätt skitighet, som dock strax ersätts av en bra syra, röd frukt och en läcker rökighet. Tanninerna är fortfarande torra och kritiga, men bara på ett positivt, tuggbart vis. Lång, rökig, charmig, torr eftersmak. Läckert, om än något krävande vin, vilket möjligen avspeglas i de mindre smickrande röstsiffrorna i den avslutande tabellen.
1982 Barolo, Bruno Giacosa

Femman är markant ljus orangeröd i färgen och även doften är klart utvecklad med en doft av dillkronor som för min del helt dominerade och fick mig övertygad om att vi hade att göra med en Rioja. Andra fann även gammalt läder, kola och hallon i doften och många förespråkade snarare Bourgogne.

Smaken dominerade av en ordentligt tilltagen syra, även om dillkronorna även här gjorde sig påminda. Helt avrundade tanniner och en rätt charmig smak, även om slutet blev tämligen uttorkat med trött frukt. Har definitivt sett bättre dagar.
1983 Pommard-Rugiens, Pothier-Rieusset

Näsan ned i sista vinet och till sist är vi äntligen hemma. Här måste det bara handla om Bordeaux! Läckert fyllig, varm, stallig doft, fylld av hästgödsel. Vänstra stranden förespråkades allmänt.

Smaken öppnar rätt friskt och aningen jordigt. En bra syra och en bred, tjock och tuggbar smak fyller ut munnen ordentligt. Där finns en hel del rätt grova tanniner. Bra kraft och tryck. Kanske något grovhuggen eftersmak. Nå, det var nu inte vänstra stranden utan högra. Ska vi någonsin lära oss…?
1982 Château l’Evangile, Pomerol

Butts

Världsklass!

En strålande provning, från vilken man begav sig mot hemmet med ett lyckligt leende på läpparna. Tack AÖ! Vi ser fram emot del 3!

  1. 1984 Ridge Monte Bello, 0-1, 15,5p
  2. 1982 Sassicaia, Bolgheri, 2-1, 16p
  3. 1983 Hermitage, J-L Chave, 3-0, 19p
  4. 1982 Barolo, Bruno Giacosa, 0-4, 17p
  5. 1983 Pommard-Rugiens, Pothier-Rieusset, 1-2, 15,5p
  6. 1982 Château l’Evangile, Pomerol, 4-1, 18p

Inga priser i tabellen ovan, emedan AÖ inte hade koll på sina inköpspriser och därför skönstaxerade oss till 350 kr för provningen, inkl. mat. Ett synnerligen humant pris för dessa stora viner!

/Ak

#1340, Washington State, röda…

EH bjöd in till provning på temat Washington State med följande intro:

Washington State är lite av det glömda distriktet i USA, när Kalifornien
profilerat sig med fullmatad Cabernet & Chardonnay och Oregon med
Pinot Noir har Washington länge famlat i mörkret. Men, förändring är på
gång, det känns som de hittat hem med en annan klassisk fransk röd druva
– uppbackad med några vita klasar nedslängd i brygden.

Provningen visade sig sedemera innehålla 4 syrahdominerade viner och 4 med olika bordeauxblandningar.

clip_image001

clip_image002Vin 1. 2008 Bel’ Villa Vineyard Syrah

Blåröd tät färg. Rik doft med fat och frukdriven karaktär med begynnande mognad. Lite skitig, svettig doft, komplex, rolig svartavinbärs- och björnbärs-doft. Lätt orena toner.

Syradriven smak med initialt sval, eterisk och slank smak med lakritsrot, bråkiga syror och bitterhet i svansen.

clip_image003Vin 2. 2010 K , “The Beautiful”

Röd färg med liten blåkant. Elegant fruktdriven ung kryddig doft med pinosity! Intressant, komplex kryddig med inslag av paprika och söta röda frukter. Efterhand, kanel, parfym och julkaka.

Syradriven fruktstinn komplex smak. Rikedom, salmiak balans och fina tanniner. Elegant!

clip_image004Vin 3. 2010 Clonakilla Shiraz Viognier

Genomröd mörk färg. Kryddig, elegant, eterisk, aromatisk doft med en hel del fat. Vanilj, begynnande mognad, lite peppar, chark, slånbär och mineralisk nordrhônsk karaktär.

Balanserad fruktig och fatbalanserad smakkaraktär med långa cedriga tanniner och möjligen viss sälta i smaken.

– Lagerblad, mejram och cannabis! hördes från andra provare på detta vin..

clip_image005Vin 4. 2010 Reynvaan In The Rocks

Mörkröd med liten blåkant. Kaffedriven och fruktig doft med söta inslag av rosor, chark och laktos. Efterhand tydlig elegans med drag åt baconfett och komplex fruktsammansättning.

Balanserad rik mörk frukt med tydliga men eleganta fat. Barossafruktighet och rikedom kombinerat med nordrhônsk cöte-rôtie doft och lite umami/råbiff i smaken.

clip_image006Vin 5. 2010 Clos de Betz

Genomröd färg med liten blåkant. Initialt doft av menthol, mineral och eukalyptus. Efterhand lite lätt kemisk med godistoner och lösningsmedel. Ung, outvecklad eller konstig.

Syradriven, lätt obalanserad smak med sval känsla och lätt sälta. Komplex och bra tanniner men lite spretig.

clip_image007Vin 6. 2007 Champoux Vineyard

Tät rödsvart färg. Komplex doft med slaktbänk, slånbär, blod och lite bränd rostad karaktär. Kraftig men knuten karaktär och lite eukalyptus och gröna toner. Lite blod och järnoxid men också fat och kaffe.

Fruktstinn smak med kryddor, rosmarin och lite asfalt. Koncentrerad med komplexa tanniner, fin struktur och väl avvägda fat.

clip_image008Vin 7. 2010 Betz Pére de Famille Cabernet Sauvignon

Tät blåröd färg. Fruktig doft med tydliga fat, komplex och ungdomlig. Mynta, örter, peppar, chark och med viss rikedom och lite lyxiga fat. Metalliska tanniner rök och ung känsla.

Koncentrerad syradriven ung tanninstinn och svårbedömd torr smak.

clip_image009Vin 8. 2009 L’Ecole No 41 Apogee

Tät blåröd färg. Kompakt koncentrerad och fruktstinn doft med asfalt. Björnbär, svartavinbär, ceder, eukalyptus lite mint och komplex ung doft med en hel del fat.

Kraftig, koncentrerad, extraherad och alkoholig smak med frukt, svartfrukt och bra fatbalans.

clip_image010

Listan:

Vin 1. 2008 Bel’ Villa Vineyard Syrah, Goedhart Family, Red Mountain, 299kr, 0/3/12, 13p

Vin 2. 2010 K , “The Beautiful” K Vintners (Charles Smith), Cougar Hills Vineyard,
Walla Walla Valley, 499kr, 2/1/12, 15p

Vin 3. 2010 Clonakilla Shiraz Viognier, Canberra District, Australien, 517kr, 0/0/12, 16p

Vin 4. 2010 Reynvaan In The Rocks, Walla Walla Valley, 543kr, 3/1/12, 18p

Vin 5. 2010 Clos de Betz, Betz Family Winery, 51% Red Mountain, 19% Horse Heaven Hills, 30% Yakima Valley, Columbia Valley, 439 kr, 1/4/12, 15p

Vin 6. 2007, Champoux Vineyard, Andrew Will, Horse Heaven Hills, 529kr, 5/1/12, 17p

Vin 7. 2010 Betz Pére de Famille Cabernet Sauvignon, Betz Family Winery, 73% Red Mountain, 21% Horse Heaven Hills, 6% Yakima Valley, Columbia Valley, 495kr, 0/2/12, 15p

Vin 8. 2009 L’Ecole No 41 Apogee, L’Ecole No 41, Pepper Bridge Vineyard, Walla Walla Valley, 379kr, 1/0/12, 16p

Svårt master-mind blev det när vi gissat vilka som var syrahblandninga och sett flaskorna. Den inbördes ordningen respektive australiensaren var det ingen provare som var säker på

Känns som att distriktet definitivt är på uppgång, men priserna är lite obekväma redan nu.

Bilder på etiketter tillhandahållna av EH.

/JT