Etikettarkiv: Alsace

Alsace-dagen på Grand Hotel 4 februari.

Det första som slår mig när jag kliver in i Spegelsalen på Grand Hotel är att det är så få människor på plats. Alsace är visserligen inte i ropet just nu och har heller inte varit det på ett bra tag men det är ett tungt och klassiskt område. Kanske är det som för min egen del att mässans öppettid mitt på dagen inte passar oss med vanliga jobb så bra. Tre producenter hinner jag i alla fall med och valet faller på för mig helt obeprövade droppar.

Wolfberger
När mannen vid bordet upplyser mig om att de producerar 14 miljoner flaskor per år kan man spontant tycka att de borde ha dykt upp på fler hyllor, restauranger och köksbord. Sammantaget är det efter att ha provat några av deras viner kanske inte heller något att längta efter en fredagskväll även om det är ganska prisvärda viner. 1 200 ha vinodlingar, 120 anställda och fyra produktionsanläggningar.

Cremant d´Alsace-Brur, Auxerrois et Pinot Blanc. 50/50 Pinot Blanc och Chardonnay. Degorgerad September 2018. Anslaget är rena attacken av intensiv kolsyra och syra. Superfräsch även om detaljrikedommen håller sig till ett väldigt smalt register. Säkerligen inget vin att lagra men jag är helt övertygad om att den skulle bli betydligt mer nyanserad om den fick vila ett år eller två. Nu hoppade den nästan ut ur flaskan och bet mig i näsan.

Grand Cru Muenchberg-Riesling 2016. Från norra Alsace, 20 km från Strassbourg. Lätt anslag, härlig rikedom i doften, intensivt druvtypisk och riktigt härlig. Inte helt oväntat är den ung och lite spretig. Syran upplevs som ganska måttlig varför jag inbillar mig att den kanske upplevs bäst om den dricks ung.

Grand Cru Pfersigberg-Pinot Gris 2016. Vingård I anslutning till Eguisheim. Läckert krispig och frisk godissötma i doften. Härlig kropp med en läckert rund viskositet, fin torr känsla och viss bitterhet. Ung, men det gäller naturligtvis alla från 2016.

Earl Maurice Schueller
Från den stora producenten till den lilla producentens bord. De odlar på tio ha mark strax söder om Colmar. Antalet flaskor uppgår till 50 000 – 55 000 per år. På bordet står fyra flaskor, ingen av dem är dyra. Med undantag för deras Gewürztraminer är vinerna också lika enkla som priset speglar men de är väldigt lätta att tycka om. På något sätt finns det en mer personlig avsändare i flaskorna som höjer vinerna en hel del. Eller så är det Catherine Shuellers varma, glada och hjärtliga mottagande som ger lyfter hela provningen. Råkar ni vara i krokarna hyr de ut ett rum på gården för en ringa slant.

Cremant d´Alsace 2015. Chardonnay, Pinot Blanc och Pinot Auxerrois, en tredjedel av varje. Degorgerad i maj 2018. Doften är charmigt oren med multna löv, målarpyts och lite allmänt spretig. Ren tydlig smak med få detaljer och en ganska kraftig grund. Något att knapra på skulle passa till.

Pinot Gris 2017-Vieilles Vignes. Lätt anslag utan sötma men däremot mer mineral. Fräsch, torr och med fin kropp. Härligt avslut med hyfsat bra längd. Ett läckert sällskapsvin. Jag hittade inte riktigt tonerna av Pinot Gris men det kanske var avsaknaden av söta toner, vilka i stället var ersatta av lite mer fräschör.

Grand Cru Goldert-Muscat 2015. I Alsace är det bara drygt 2 % av arealen som odlas med Muscat. Schueller producerar närmare 6 000 flaskor per år vilket enligt dem själva gör dem till en av de större producenterna av en ren Muscat. Ett läckert och intressant vin. Gyllengul färg och doften drar mot grape. Frisk och måttlig syra, mandarin, lätt kryddig, honung och aprikos. Väldigt svår att sätta fingret på. En väldigt läcker och egen smak. Madam Schueller upplyste mig om att den klarar minst 12 års lagring, men att alla borde dricka upp den på momangen, så det blev lite fart på försäljningen.

Grand Cru Goldert- Gewürztraminer 2015 – Sigillé. Vacker gyllengul färg. Älskvärd doft, komplex, fruktig, ung och massor av detaljer. Viss grape och lätt bitterhet på ett läskande sätt. Vansinnigt fräsch. Att den är så pass ung känns nästan passande, då syran matchar den lätta sötman så fint. Hon nämnde 16 euro, vad nu det kan innebära för pris på Systembolaget, men jag tyckte att det lät väldigt prisvärt.

Domaine Fernand Engel
Cremant d´Alsace Chardonnay. Doften drog mycket åt jäst men det kanske hade vädrats bort om man gett sig till tåls. Mager kropp, väldigt fräsch och med en syra som gör tandborstning överflödig. Fint sällskapsvin men jag föreslår att den läggs åt sidan ett år eller två i förhoppning om att syran taggar ner lite.

Cremant d`Alsace 2010 Trilogie. Som namnet antyder är det en trilogi av druvor. Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Gris. Mörkgul mogen färg. Krävande doft med klister och spretande toner. Smaken var precis lika krävande med rik och bred syra. Ett häftigt vin som ligger långt ifrån en krispig aperitif. Till den här bör man ha något att tugga på.

Riesling 2015 – Lieu-dit Sillerberg. Nu jäklar är vi på banan igen. Mättad gul frukt med rik en palett, inslag av citrus och fräscha päron. Krispig och fin petroleum, inte alls som ett gammalt tanklock från en moped. Jag upplevde en viss nötighet och ett fint avslut med försiktig och väl avvägd syra. Lättillgänglig och god nu.

Vid pennan SOJ

Annonser

#1537 2 dekader i AuZone! Hans Hj.

Glas”En lyckad gång är tradition”, brukar jag ibland säga och sedan salige Olle W hade sin 20-årsjubileumsprovning för något år sedan, har han fått ett par efterföljare. Det är ju ingen dålig tradition – att uppmärksamma sina första 20 år i vinföreningen AuZone med att hålla en (gratis)provning med viner, vilka i någon mening återspeglar denna tid. Nu senast var det Hans Hj:s tur att ordna en sådan provning. Vi får i förväg veta att det handlar om viner från Alsace och specifikt från Hugel, men i vanlig AuZoneanda behöver det inte utesluta även rätt påtagliga avsteg från det angivna temat, så vi tar inget för givet, vilket ju också är meningen.

Vi börjar med ett vin som har en ordentligt djup färg som drar ordentligt åt det orangea. Alla viner har f.ö. färger som antyder att en hyfsat hög medelålder torde föreligga i kvällens uppställning.
Doften i det här fallet är tyvärr rejält oxiderad och trött med gamla bokna äpplen, vax, russin och en liten frisk, mintig ton.
Smaken är frisk och torr med trätt frukt och en växande beska. Torr, kryddig och tuggbar eftersmak. Inte särskilt fylligt men trots allt ändå rätt njutbart. Kvällens klara förlorare.
1997 Riesling ”Hugel”. ”Hugel” är firmans basnivå.

Nästa vin är betydligt bättre med en snygg, utvecklad rieslingdoft med lime och en hel del petroleum. Klassiskt.
En frisk, ren och tuggbar smak med bra syra. Möjligen finns där en aningen oren ton. Knastertorrt så det nästan blir aningen strävt. Lång, torr, stram, något krävande eftersmak. Kanske är frukten lite snål, men ett bra vin är det.
1995 Cuvée Frédérique Emile, Trimbach.

Trean har en härligt djup, mogen rieslingdoft med massor av petroleum och fet, torkad frukt, lindblom, bränt socker och massor av honung.
En frisk, fet, tuggbar men torr smak och en bra syra. Intensivt och ordentligt utvecklat med en del beska. Lång, intensiv, kryddig eftersmak. balans och stil.
2000 Riesling Tradition ”Hugel”. Tradition anger att det är Hugels mellannivå.

Fyran har en djup, orangegul färg och känns rätt åldrat med gamla äpplen, kött, knäck och dill. Kanske även en aning härsket smör.
smaken är torr och frisk. Utvecklad och mogen, men inte överstyr. Lång, torr eftersmak med toner av dill och en del beska. Något krävande men bra.
1997 Riesling ”Hugel” ”Jubilée Hugel”. Jubilee är toppcuvéen (av de torra).

Så ett vin med ännu djupare färg, närmast som bärnsten. doften är också utvecklad och knäckig med en hel del torkad frukt och en lätt oxidation.
Även smaken är knäckig med en bra syra och en tydlig sötma. Dill och bränt socker växer till sig. En lång, knäckig och tuggbar eftersmak med en viss beska. Klart åldrat men ändå rätt kul och med en bra intensitet.
1997 Riesling ”Hugel” Hommage à Jean Hugel. Första årgången med denna beteckning som ibland används för viner med en del restsötma, strax under Vendange Tardive-nivån.

Sexan har en kryddig, utvecklad och oljig doft med klassiska toner av mogen riesling. Lindblom, äpple, citrus, honung och en lätt parfymerad ton.
Smaken är torr, tät, frisk och intensiv med bra syra och frukt. Tuggbart, snyggt, tätt och läskande. Klass! Lång, utvecklad högklassig eftersmak med en ordentlig beska. Svårspottat.
2000 Riesling Hugel” ”Jubilée Hugel”

Sista vinet kommer efter omröstningen och är mer gyllene än de tidigare och har en tät, parfymerad Niveaton. typisk för Gewurztraminer.
Smaken är också typisk , med en fet, oljig känsla. Måttlig syra, viss sötma och tydlig beska som utgör ryggraden i smaken. En bra, koncentrerad, parfymerad eftersmak.
2000 Gewurztraminer ”Hugel”, Vendange Tardive

Butts

Notera hur lika Hugels etiketter är. Det gäller att hålla reda på extrainformationen man ska titta efter!

DeissYtterligare ett extravin bjuds vi sedan på. Det har en lustigt köttig, frisk doft med röd frukt och champinjoner.
Smaken är rätt besk med en pirrig känsla. Måttlig syra, tydlig beska samt oljigt och tuggbart. Beskadominerat, lite platt slut. Inte lika kul som Hugels Gewurztraminer.
2001 Gewurztraminer Bergheim, M. Deiss

 

 

 

  1. 1997 Riesling ”Hugel”, 0-9,  12p
  2. 1995 Cuvée Frédérique Emile, Trimbach. 3-0, 14,5p
  3. 2000 Riesling Tradition ”Hugel”, 2-1, 17p
  4. 1997 Riesling ”Hugel” ”Jubilée Hugel”, 4-0, 15,5p
  5. 1997 Riesling ”Hugel” Hommage à Jean Hugel, 4-2, 16p
  6. 2000 Riesling Hugel” ”Jubilée Hugel”, 1-2, 17p
  7. 2000 Gewurztraminer ”Hugel”, Vendange Tardive, 15,5p
  8. 2001 Gewurztraminer Bergheim, M. Deiss, 14p

En spännande och intressant provning, och dessutom gratis! Vi bugar och tackar Hans för denna generösa tillbakablick till svunna tider! Vem tar upp stafettpinnen och ordnar nästa jubileumsprovning?

/Anders K

#1505 Alsace

I skrivande stund är det en dag kvar tills Frankrike skall få en ny president. I den franska debatten så jämför man sig ständigt med Tyskland, och Tyskland vinner i princip alla grenar, fotboll inkluderad. Ingen annanstans är närheten till Tyskland och jämförelsen så pregnant som i Alsace, åtminstone när det gäller vin. Det beror säkert på att man, som i princip enda region i Frankrike, odlar druvor som även är typiska för Tyskland: riesling, gewürztraminer, pinot blanc (Weissburgunder) och pinot gris (Grauburgunder).  Så vart är Alsace på väg? Blir vinerna sötare, och då menar jag de traditionellt torra matvinerna, inte Vendange Tardive (VT) eller Sélection de Grains Nobles (SGN). Det är åtminstone känslan man fått de senaste tio åren. I Tyskland går utvecklingen för motsvarande viner mot mindre sötma.

Första vinet har en lätt rosa färg som antyder pinot gris; en blommig, om än något knuten doft, en fyllig, fruktig smak med aprikoser och någon restsötma. Gott och viss elegans. Vinner förmodligen på lagring. 14p idag, förmodligen 15p om fem år.

2013 Paul Ginglinger Grand Cru Eichberg Pinot Gris

Andra vinet har en angenäm, mogen doft av petroleum och gummislang; en torr, frisk smak med rejäl syra med gröna äpplen och mineraler. Smakrikt och gott nu. 15p

2012 Wolfberger Rangen Riesling

Tredje vinet har en klar, gul färg med en något kryddig doft; en fyllig söt smak med syra och smak av päron. Ung och förmodligen på väg upp, men inte riktigt mitt vin. 14p

2013 Mure Clos Saint Landelin Pinot Gris

Fjärde vinet har en gul-grön färg; en öppen, angenäm mineralsik doft och frukt som jag gissar är pinot blanc. Den känslan förstärks av en torr, medelfyllig och smakrik karaktär. Rejäl kropp, längd och fin karaktär. 16+p

2015 Pichler-Krutzler Loibenberg Riesling. Oj, ingen PB utan riesling från Österrike. Här var man ute och cyklade.

Femte vinet har en gul-grön färg; en öppen, angenäm doft av petroleum; en mycket torr smak, fylld med syra och citrustoner, men i stort sett ingen frukt. Petroleum och utan tvekan riesling. Här skulle jag använda ordet obalanserat. Det finns bara en komponent: syra. 13p

2008 Trimbach Cuvée Frédéric Émile. Ingen överraskning direkt. Jag förstår mig inte på det här vinet. Drack en gång en 1983 som då var ett av de bästa vita viner jag någonsin provat. Därefter har det aldrig imponerat. Jag förstår att Trimbach vänder sig mot den sötare trenden, men måste man göra vin på omogna druvor?

Sjätte vinet har en kraftig gul färg; en stor öppen, fruktig doft av marsipan och apelsin; smaken är mogen, söt med botrytis, koncentrerad och lite Sauternes-lik. Bör vara en VT eller SGN. 15+p

2007 Leon Beyer VT Gewürztraminer

Sjunde vinet åter gul-grönt; ung knuten doft av mineral, bensin och krutrök; söt, fyllig smak med låg syra. Komplext och smakrikt, ungt idag och växer säkert en storlek med fem års lagring. 15p

2015 Domaine Weinbach Cuvée Laurence Gewürztraminer

Åttonde och sista vinet har en öppen, mogen och något oxiderad ton med bokna äpplen och apelsin; mycket söt, fyllig och lång smak med russin. Komplext och gott. Bra att dricka nu. Förmodligen en VT eller SGN. 16p

2009 Marcel Deiss Altenberg de Bergheim. Som så ofta blandar Deiss olika druvor i sina viner, exakt vilka oklart här, men Gewürz finns garanterat med.

Tabell (bäst-sämst, pris)

  1. 2013 Paul Ginglinger Grand Cru Eichberg Pinot Gris, 0-0, 183 kr*
  2. 2012 Wolfberger Rangen Riesling, 1-1, 299 kr
  3. 2013 Mure Clos Saint Landelin Pinot Gris, 0-2, 235 kr*
  4. 2015 Pichler-Krutzler Loibenberg Riesling, 4-1, 296 kr
  5. 2008 Trimbach Cuvée Frédéric Émile, 1-2, 330 kr
  6. 2007 Leon Beyer VT Gewürztraminer, 2-0, 332 kr*
  7. 2015 Domaine Weinbach Cuvée Laurence Gewürztraminer, 0-2, 279 kr
  8. 2009 Marcel Deiss Altenberg de Bergheim, 1-1, 550 kr*

Vinerna markerade med * är köpta på gården, övriga på SB.

Så hur sammanfattas detta? De söta vinerna är klart intressanta, oavsett om de är riesling, gewürz eller PG, eller som i Deiss fall, en blandning. För torra viner skulle jag definitivt kliva över Rhen och köpa av en tysk producent jag gillar. Jag misstänker att det gäller för nästan alla druvor och prisnivåer. Undantag finns förstås.

Tack Sven-Olof för en bra provning.

/PW

Trimbach med Ward Wines

En supertrevlig lunch på den läckra asiatiska restaurangen Farang som verkligen påvisade hur väl Alsaceviner funkar med lite kryddstarkare mat.

Dagens sällskap

IMG_6672

Ann Trimbach

Evernote Snapshot 20170314 123811

Dagens viner:

Evernote Snapshot 20170314 1416462013 Trimbach pinot gris reserve

Aromatisk, exotisk, vit och gul frukt, kiwi

Komplex, fyllig, lite eldig och balanserad smak fruktdrivet och bra potential

Snälla syror och långt småbittert avslut

+

Evernote Snapshot 20170314 1416522010 Trimbach pinot gris Reserve Personelle

Komplex, honung, läcker aromatisk och gulfruktig doft. Bivax och snygga fat!

Sött, balanserat, fruktdrivet moget och visköst. Svamp och persika och valnötter. Bra syror och bett. 32g restsocker!

++

Evernote Snapshot 20170314 141652(1)2014 Trimbach Riesling

Petro, mineral, citrus, stålig och stilren.

Rak väldefinierad, grönfruktig med mycket päron. Syradrivet och massor av mineral. Flinta och våt granit!

+

Evernote Snapshot 20170314 141652(2)2011 Trimbach Geisberg riesling

Komplex, aprikos, nötter, botrytis, roligt och mineraligt, örtigt. Kanel

Kraftigt, syradrivet och komplex av gröna frukter. Fylligt och stram fruktighet med markerad bitterhet.

2,7 ha vingård in Ribeauvillé

++

Evernote Snapshot 20170314 141652(3)2008 Trimbach riesling Cuvée Frédéric Émile

Petroleum och citruscest. Mineral, våt sten och lite flinta. Ungt men komplext!

Syradrivet rent och metalliskt. Ung känsla och stilrent!

+

Evernote Snapshot 20170314 141652(4)2008 Trimbach riesling Clos Ste Hune

Sluten och metallisk. Efterhand komplexa mineraler och diesel i kombo med grapeskal och en aning ädelröta? Rolig örtighet med aning kryddighet.

Kartig, ren metallisk syra. Rik och välstoppad med långt läckert lite bittert slut.

++

Evernote Snapshot 20170314 141652(5)2014 Gevurztraminer

Floral, söt och komplexa rosor

Torr, fruktdriven med låg syra. Bittert avslut!

+

Evernote Snapshot 20170314 141652(6)2008 Gevurztraminer Cuvée des Seigneurs de Ribeaupierre

Komplex mogen mineralisk och jordig

Frisk, komplex och mineralisk frukt. Gråpäron och bred balans.

+

Evernote Snapshot 20170314 141652(7)

2011 Gevurztraminer Vendage Tardive

Rik söt och rolig, lite bittert slut med snygg gul frukt!

Söt, rik och bra fyllighet.

++

/JT

#1412 Marcel Deiss

IMG_5533Alsacedags på AuZone och denna gång ska vi prova viner från ett av de mer aktade vinhusen – Marcel Deiss. Det blir kul att kunna få en mer samlad bild av denne något excentriske producent. Förutom ett besök hos honom i slutet av 90-talet och kanske några viner på Alsacedagen eller någon annan mässa har det mest blivit några enstaka flaskor lite då och då och det känns det inte som om jag har någon helgjuten bild av hans viner. Möjligen mer koll på M. Deiss själv, dvs. Jean-Michel Deiss, som är den som idag leder den gamla familjefirman i Bergheim. Han är, som sagt, betraktad som något av en excentriker. Framför allt är han en extrem terroirist som anser att vingården har större inverkan på vinet än druvsort. I konsekvens härmed har han i de bättre av sina vingårdar planterat en blandning av olika druvsorter, vilka han skördar och vinifierar tillsammans. Följaktligen finner man ofta inte heller någon druvsort angiven på etiketterna utan bara vingårdens namn. Han betecknar sig själv som biodynamiker, men inte en sådan som slaviskt följer biodynamiken som en religion, mer så att han identifierar sig med själva andan i Rudolf Steiners idéer. Enligt sin hemsida producerar firman tre olika linjer av viner. En som de kallar Wine of Fruits, med framträdande karaktär av druvsorten och med den angiven på etiketten. Så Terroir Wines, med karaktär från ursprunget och den tredje är Time Wines, vilka är de klassiska, sent skördade och mer eller mindre söta Selection de Grains Nobles och Vendange Tardives.

Nå, låt se vad vi får prova i kväll. Första vinet har en dov, oljig doft med söt, mogen persikofrukt och en aning firneton som leder tanken åt rieslinghållet. Smaken öppnar friskt och kryddigt och har en bra, rieslingartad syra. Rätt lång eftersmak som är kryddig och markant tuggbar. Kanske inte så komplext eller sammansatt men med bra karaktär.
2012 Riesling

Tvåan är frisk och rätt druvig med en liten örtighet och en viss unken ton av ostbutik eller gamla strumpor (lite samma känsla som vi på en munskänksprovning nyligen fick lära oss var typisk för Schäfer-Fröhlichs viner från Nahe och som sade komma från användandet av vildjäst).
Smaken är frisk och lite söt med en läcker rund frukt och god syra. Tjockt och tuggbart med en jordig beska som växer till sig. Lång, oljig eftersmak med tydlig beska.
2011 Pinot gris.

Så ett vin med en djup, söt parfymerad doft av aprikoser och Niveakräm.
En tät, tjock, oljig smak som inte bygger på syra utan snarare runt beskan och bredden i munnen. en bra, söt aprikosfrukt och en typiskt besk, lång, parfymerad eftersmak. Ett synnerligen druvtypiskt vin, vilket, som väntat, delade provarna i två läger. Den här gånger var jag faktiskt rätt förtjust i vinet. Måste ha berott på mitt allmänt positiva sinnelag för kvällen.
2012 Gewürztraminer

Fyran har en ren, kryddig, rätt djup, druvig doft med rieslingkänsla.
Smaken öppnar friskt och rent med tät frukt och en rökig firneton. En god, inbäddad och tuggbar syra. Välbyggt med en bra struktur och en del grapefruktaktig beska. Ett kraftfullt vin med mineraler och beska som tar över och dominerar eftersmaken på ett något bråkigt sätt. Kvällens joker:
2012 Heimbourg Zind-Humbrecht Riesling

Femman har en varmare doft med lite utveckling och ett lite skitigt inslag vilket stör en del av provarna. En del smörjolja och en köttighet finns där också. Ett tätt vin.
Smaken är frisk och rätt sötfruktig med en hygglig syra. Tjock, mumsig mogen frukt och växande mineralitet ger en tung känsla. Lång, eldig eftersmak med mineralbeska. Knappast för vidare lagring(?). Här har vi kvällens första vin i terroirvinserien: 2011 Engelgarten. Följaktligen ingen druvsort angiven, men innehåller enligt uppgift riesling, muscat, pinot blanc, pinot gris och pinot noir.

Dov doft utan några tydliga druvkaraktärer utan snarare halm, havsstrand, svamp, bröd och mandel. Doftar faktiskt som en lite åldrad champagne.
Rejält frisk och tät smak, så gott som torr genom den markerade syran. Läckert och med en bra intensitet och tät frukt. Vissa utvecklingstoner. Lång, eldig, tuggbar eftersmak. Stram och rätt krävande.
2010 Schoffweg

Nästa vin är tätt och djupt med mogen, rieslingartad frukt med en hel del diesel och honung i doften. Känns på något vis mer tyskt i stilen är de föregående vinerna.
Även smaken bjuder på en snygg och läcker, tät, mogen rieslingfrukt med en bra syra trots de uppenbarligen rätt sent skördade druvorna som ger en tjock munkänsla med massor av honung och en mumsig, lång, sötfruktig eftersmak.
2010 Grasberg

Avslutningsvis ett distinkt utvecklat vin som bjuder på mycket tät, riktigt läcker, sent skördad rieslingfrukt. Massor av honung i den söta frukten och kanske även en aning dill.
Smaken är halvsöt, tät och intensiv med torkad frukt och en bra, kryddig syra som möter den söta honungstonen. Strålande utvecklat och högst levande tack vare kryddighet och syra. En lång, lätt besk, honungsaktig, mumsig eftersmak.
1989 Grasberg Riesling Vendange Tardive

En kul provning och givande att få en bredare bild av Deiss. Sammanfattningsvis är det bra och intressanta viner, men på något vis känns de en aning otidsenliga. Tack Per som samlat vinerna åt oss!

  1. 2012 Riesling, 207 kr, 0-2, 14p
  2. 2011 Pinot gris, 225 kr, 0-1, 12,5p
  3. 2102 Gewürztraminer, 225 kr, 0-2, 15p
  4. 2012 Heimbourg Zind-Humbrecht Riesling, 245 kr, 1-1, 15,5p
  5. 2011 Engelgarten, 275 kr, 0-2, 16p
  6. 2010 Schoffweg, 367 kr, 2-1, 16,5p
  7. 2010 Grasberg, 335 kr, 5-0, 16,5p
  8. 1989 Grasberg Riesling Vendange Tardive, 500 kr, 3-1, 17,5p

/Anders K