Författararkiv: auzine

#1601 Rött och svart- tema vulkanisk jord

Idén med Jens provning var att ”jämföra viner odlade vid vulkaner av varierande ålder och hitta likheter och olikheter”. De flesta av oss hade ju tidigare druckit Etna-viner så nu skulle vi få jämföra med viner från liknande jordmån.

Under provning…

Vin nr 1. Cantine del Notalo, Aglianico II Sigillo 2010, Basilicata.
Mörkröd färg, mörka bär, lite fat och körbärsylt i doften, smak av salmiak, grönt te och torr/sträv sylt av blåbär/katrinplommon.

Vin nr 2. Vinedos de Alcohuaz, Rococo 2015, Coquimbo.
Färgen blåröd, doft med svavel/ammoniak, mörka bär/jäst sylt och slånbär. Smaken syltiga bär, lite tvålig, ngn sötma och plommon.

Vin nr 3. Suertes del Marqués, Los Pasitos 2016, Teneriffa.
Ljusröd, grönstjälkig, lite rökig doft med grön smak, mineral och syra.

Vin nr 4. Passopiscaro Contrada Sciaranuova 2014, Etna.
Klarröd färg, röda bär, rosor och sylt av jordgubbar i den pinotaktiga doften. Smak av röda bär, lite fat, tanniner, syra och lite vanilj/jordgubbar.

Vin nr 5. Cayuse, Syrah Amada Vineyard 2006, Washington.
Färg mörkröd, doft mogen, ngt oxiderad med mörka bär. Smak mogen, jordgubbar, choklad, baconfett (Côte-Rôtielik) och med starkvinstoner.

Vin nr 6. Ignios, Vijariego Negro 2015, Teneriffa.
Klarröd, kryddor, nypon och gröna stjälkar i doften. Nypon, röda bär, gröna örter, picklad smörgåsgurka och tomat i smaken.

Vin nr 7. Elena Fucci, Titolo 2016, Basilicata.
Färgen mörkröd med doft av mörka bär, lite trä och kolaremmar. Smaken sträv, torr och intensiv med liten sötma, mintlakrits och mineral.

Vin nr 8. Johner Blauer, Spätburgunder SJ 2012, Baden.
Ljusröd färg, mineral, krut, gröna toner och pinot-toner i doften. Torr, mineralisk, bärig doft med fat.

 

Uppställningen av ”vulkanvinerna”.

1. Cantine del Notalo, Aglianico II Sigillo 2010, 370:- (2018) 2/0/11, 15p
2. Vinedos de Alcohuaz, Rococo 2015, 290:- (2018) 0/2/11, 13p
3. Suertes del Marqués, Los Pasitos 2016, 320:- (2018) 3/2/11, 16p
4. Passopiscaro Contrada Sciaranuova 2014, 450:- (2018) 1/0/11, 15,5p
5. Cayuse, Syrah Amada Vineyard 2006, 1790:- (2018) 3/1/11, 16p
6. Ignios, Vijariego Negro 2015, 400:- (2018) 0/5/11, 14p
7. Elena Fucci, Titolo 2016, 350:- (2018) 0/1/11, 13,5p
8. Johner Blauer, Spätburgunder SJ 2012, 500:- (2018) 3/0/11, 16,5p

//TB

Annonser

# 1598 – Priorat

Sirous höll en lysande provning på temat Priorat, röda viner från ett område han själv ofta väljer. Priorat är en vinregion i Katalonien i Spanien och är en av Spaniens högst ansedda vinregioner tillsammans med Rioja och Ribera del Duero. Priorat blev år 2000 upphöjd till DOCa av den katalanska vinmyndigheten, och är officiellt DOCa-klassat av de nationella myndigheterna sedan juli 2009 (Wikipedia)

Dagens viner:

Vin 1. 2015, Perpetual, Torres

Tät röd färg med kraftig blåkant. Doft av fat och mycket frukt, efterhand mer åt äpple och lite dill i svansen.

Fruktdriven, balanserad, lite solbakad ung smak. Lite gles i svansen men bra.

Vin 2. 2010, Planetes, Nin-Ortiz

Genomröd färg med liten gulnad i kanten. Mogen, stallig komplex rolig olite traditionell doft. En del dill och saltgurka från fatbehandlingen. Viss naturvinskänsla.

Elegant, balanserad lång och komplex smak. Fruktdriven med tydligt alkoholig karaktär. Torrt avslut.

Vin 3. 2011, Gran Clos, JM Ruentes

Blåsvartröd färg. Kraft, fat, fruktdriven, ung, exktraktig doft. Körsbär, cassis, målarlåda och rosor.

Tannindriven men fruktbalanserad smak, ung, torr, intensiv och kanske lite robust smak. Potential med lite mer lagring!

Vin 4. 2015, Abellars, Noguerals

Genomröd men mogen färg. Stram, komplex, elegant, mogen doft. Efterhand doft av smör och fett, lite chark, specifik Serranoskinka. Efterhand lite oxat.

Balanserad mogen smak med bra längd. Snäll läcker cassis och lakrits-svans.

Vin 5. 2006, Scala Dei

Genomröd färg med lite blåkant. Murrig robust doft. Traditionell, rotfruktstoner och komplex av ost, kaffe, tobak och lite skit. Svartpepparton.

Fruktdriven, lång, läcker solbakad och lite tannindriven smak. Mognad.

Vin 6. 2006, Gran Clos, Cartus

Mörkröd färg med tegelkant. Doft av krut, målarlåda, kokos och eteriska toner. Komplex.

Tannindriven, lång balanserad fatig och lite bränd smak. Svartfrukt, med en ton av nysågad teak. Elegant avslut.

Vin 7. 2013, Clos Cypres, Costers del priorat

Mörkröd med blåkant. TCA doft

Torr, brännande gles och trasig smak.

Vin 8. 2013, Clos Figueres, Christopher Cannan

Mörkröd färg med tydlig blåkant. Fyllig, murrig, lång komplex doft med djuriska toner och lite målarlåda. Cassis, salmiak och lite gräsiga toner.

Läcker rund tannindriven solbakad smak. Komplex av cassis och moreller. Bra & balanserat men ungt

Dagens Viner och poäng

Screenshot_2019-04-16 Vinföreningen Auzone ( vinforeningenauzone) • Foton och videoklipp på Instagram

1. 2015, Perpetual, Torres, (0/3/12), 369 kr, 14,5p
2. 2010, Planetes, Nin-Ortiz, (0/5/12), 504kr, 13p
3. 2011, Gran Clos, JM Ruentes, (0/1/12), 329kr, 14,5p
4. 2015, Abellars, Noguerals, (2/1/12), 249kr,  15p
5. 2006, Scala Dei, (3/0/12), 473kr, 16,5p
6. 2006, Gran Clos, Cartus (5/0/12), 695kr, 16p
7. 2013, Clos Cypres, Costers del priorat, defekt, 428kr
8. 2013, Clos Figueres, Christopher Cannan, (2/2/12), 15p, 493kr

/JT

Pommery BdB, nytt och gott på Bolis..

Elegant mineralisk citrucestig ung doft

Efterhand honung, brioche, lätt gräddig med lite hasselnötter!

Rik fruktdriven med spelande läckra syror, bra bett. Elegant dosage och smarrigt grönäppligt avslut!

Ungt men goda grejor!

/JT

#1596 Champagne, hus VS odlare

”Äntligen får man lära sig vad som är storhusstil!”. Kommentaren hördes på S-O Js provning som hölls 7/3 hos AuZone.

Fick vi det? Nja, jag återkommer till frågan. Det vi fick prova var viner från 4 st ”småodlare” som S-O gillar och haft med i andra tidigare provningar. Mot dessa ställde han 4 viner från ”storhus”. En intressant jämförelse skulle det visa sig.

Provningsledaren i sitt esse!

Vin nr 1. Savart, l’Accomplie, NV.
Ljust gyllengul, citrus, mineral och lite parfymerad doft, smak av vita vinbär, krusbär, hög syra och torr eftersmak. Några uppfattade vinet som snålt och utan dosage. Gissningarna gick mot ”småodlare.

Vin nr 2. Vadin Plateau, Chene la Butte, 2013.
Färgen ljusgul, doft med jästtoner, gul söt frukt, fat och med smak av äpplen, gul frukt, syra och mineral samt lång balanserad eftersmak. Här tyckte en del sig känna ”storhusvibbar”, en gissning var Pol Roger.

Vin nr 3. Vouette et Sorbee, Blanc d’Argile, 2015.
Blekt gyllengul färg, citrus, söt frukt och gula äpplen i doften. Smaken torr, syrlig med mineral och järntoner. Floral, stenig, låg dosage hördes runt bordet där gissningen var ”småodlare”.

Vin nr 4. Jacques Selosse, Initial, NV.
Gyllengul, doft av syltad citrus, fat, krita och torrt trä, smaken fat, gul frukt, och rostat trä. ”Bilhandlarchampagne”, pinotdriven, sherry/sauterntoner sa mina kollegor. Gissningen var ”småodlare”.

Vin nr 5. Moet & Chandon, Brut Imperial, NV.
Ljust blekgul färg, lite saftig doft med gul frukt och pärontoner. Saft, söt frukt och lite syror i smaken. Många undrade om detta var champagne. Kanske prosecco tyckte några. Gissningen var ”storhus” om det nu var champagne.

Vin nr 6. Louis Roederer, Brut Vintage, 2008.
Färgen ljust gyllengul, doften fet med citrus, fat och lite torkad frukt, smaken gul frukt, fat, fet och lite kalk/mineral. Komplext balanserad smördoft med generös dosage. Gissningen var bra ”storhus”.

Vin nr 7. Bollinger, Grand Anné, 2004.
Blekt gyllengul, ngt svamp, gula äpplen, fat och söt citrus i doften. Fat, svamp, lite äpplen och syra i smaken. Tungt, charmigt, nötigt vin från bra ”storhus”. Bollinger var en gissning.

Vin nr 8. Krug, ”Standard”, NV.
Gyllengul färg, med doft av citrus, mineral, fat och mognadstoner. Smaken mogen med syra och krita. Gammal cider, ostron och gamla äpplen dvs ett vin med härlig mognad utbrast några. Snyggt oxiderad blanc de blanc tyckte andra. Ingen tydlig uppfattning om ”småodlare/storhus.


Uppställningen.

Efter provningen bjöd Erik T mycket ambitiöst och uppskattat på fisksoppa. Mycket gott och passande till champagnerna.
Nå, hur var det nu med ”storhusstilen”?! Nej, vi kunde inte definiera en tydlig sådan. Det vi var mest överens om var att hus som enbart satsar på volym och PR (vin nr 5) ej klarar smaktestet mot ambitiösa ”storhus/småodlare”.
Tack S-O för kul jämförande provning med goda viner och ET för god mat!

Eriks goda fisksoppa!
  1. Savart, l’Accomplie, NV, 385:- (2018), 0/2/14, 14p.
  2. Vadin Plateau, Chene la Butte, 2013, 535:- (2018), 4/1/14, 17,5p.
  3. Vouette et Sorbee, Blanc d’Argile, 2015, 685:- (2018), 1/0/14, 16p.
  4. Jacques Selosse, Initial, NV, 630:- (2015), 5/2/14, 16,5p.
  5. Moet & Chandon, Brut Imperial, NV, 399:- (2019), 0/7/14, 12,5p.
  6. Louis Roederer, Brut Vintage, 2008, 499:- (2014), 2/0/14, 17p.
  7. Bollinger, Grand Anné, 2004, 749:- (2015), 0/1/14, 16,5p.
  8. Krug, ”Standard”, NV, 1395:- (2017), 2/1/14, 16p.

//TB

Veckans boktips.

Hur många gånger har du inte tänkt tanken ”Man skulle ha handlat lite mer medan det var billigt”? Ganska många gånger kan jag tänka mig. Nya distrikt går inte att skapa men gamla kan förändras. Titta bara på vad som händer i Jura när unga ambitiösa arvtagare tar över vingårdar och höjer nivån på ibland ganska bortglömda odlingslotter. Odlingsmarken i Languedoc Roussillon är fortfarande relativt billig och här finns det utrymme och möjlighet för ambitiösa eldsjälar utan en miljard på kontot.

I boken med samma namn som distriktet finns en hel del matnyttigt. Trevligt format, nyttig fakta och framförallt en bra intresseväckare. Självfallet finns det bra producenter i distriktet med det grundmurade bordsvinsryktet.

Trevlig läsning.

S-O J

#1594 cabernet sauvignon

ET höll en lätt bombastisk provning av viner huvudsakligen baserade på druvan cabernet sauvignon och vi var ett ystert sällskap som alla uppskattade bredden och djupet i vad denna druva levererar i gamla och nya världen.

IMG_0173

Vin 1. 2009 Ch d’Issan Margaux, Bordeaux

Mörkröd färg. Rik doft med generös cassis, ceder, bränt trä och fat. Initialt klassisk känsla (Bx). Mognad, elegans, lätt gröna toner och tjära.

Kraftig tannindriven smak, fräscha syror, blåfrukt, lång, bred och med torra tanniner

Vin 2. 2011 Vasse Felix, Heytesbury Margaret River, Western Australia

Mörkröd färg. Kraftig doft av svartfrukt med en hel del brett/stink. Lätt sotig känsla men tydligt fruktdriven och eterisk koncentrerad doft med en hel del stall. Elegant avslut.

Fruktdriven, stallig, balanserad smak med lite gröna toner. Elegant, med kaffe och en del mandel och marsipan.

Vin 3. 2007  Nickel & Nickel, Kelham Vineyard Napa Valley, Kalifornien, USA

Mörkröd färg. Rik fruktdriven doft med massor av cassis och ceder. Tydliga fat, rödfrukt och öppen läcker doft med inslag av godis. Nya världen-trig.

Komplex, fruktdriven, ung, modern smak med tydliga fat. Läcker, bred, lång och fyllig med lite eldigt slut med söt frukt.

Vin 4. 2002 Ch Lynch-Bages Pauillac, Bordeaux

Mörkröd färg med liten brunton, Stallig, stinkig doft med massor av ceder. Komplex, mogen Bordeauxig doft med elegant dansant frukt och parfymigt, rosigt avslut

Elegant, balanserad, lång, komplex och mogen smak, aningen fruktfattig!

Vin 5. 2006  Ridge, Monte Bello Sta Cruz Mountains, Kalifornien, USA

Mörkröd färg. Rik, cedrig örtig doft med tydlig rosmarinton och komplexa parfymerade toner. Extraktrik, läcker och komplex med lite nya världen trig. Snygga fat!

Bred, komplex, fyllig men balanserad fruktdriven smak. Lite målarlåda, bra och fina fat och lurviga tanniner!

Vin 6. 2004 Ornellaia Bolgheri, Italien

Mörkröd färg, mycket fällning. Stram liten doft. Lätt åldrad och stum, trött men ej tomatsoppa..

Fruktdriven, komplex, läcker, koncentrerad och lite oljig och eterisk fruktkaraktär.

Vin 7. 2004 Nicholas Catena Zapata Mendoza, Argentina

Svartröd färg med blåkant. Doft av ceder, tobak, skit, fat och cassis. Ung men med en hel del tjära.

Sötfruktig, god och koncentrerad smak. Efterhand lite eldig och alkoholig med övervägande ceder, nejlika, ingefära och andra kryddor. Lite tungfotad.

Vin 8. 2015 Louis M. Martini Alexander Valley, Californien, USA

Mörkröd färg med blåkant. Rik smörig fatstinn doft med massa cassis. Lång fyllig, modernistisk stil.

Sötfruktig smak med fruktdriven karaktär. rök, chark med en del målarlåda och dyra snygga fat. Lite nyrostat kaffe i smaken.

IMG_0177

Listan

# Årg. Vin Ursprung Druvsammansättning Inköpspris SEK (datum) Utpris SEK WA
1 2009 Ch d’Issan Margaux, Bordeaux 60% cabernet sauvignon, 40% merlot 455 (2013) 682 93 0/3/12, 16p
2 2011 Vasse Felix, Heytesbury Margaret River, Western Australia 90% cabernet sauvignon, 5% malbec, 5% petit verdot 600 (2016) 700 92 0/4/12, 15,5p
3 2007 Nickel & Nickel, Kelham Vineyard Napa Valley, Kalifornien, USA 100% cabernet sauvignon 555 (2011) 952 94+ 0/0/12, 17p
4 2002 Ch Lynch-Bages Pauillac, Bordeaux 80% cabernet sauvignon, 12% merlot, 6% cabernet franc, 2% petit verdot 390 (2005) 780 87 2/1/12, 18p
5 2006 Ridge, Monte Bello Sta Cruz Mountains, Kalifornien, USA 68% cabernet sauvignon, 20% merlot, 10% petit verdot, 2% cabernet Franc 995 (2010) 1800 94+ 4/0/12, 19,5p
6 2004 Ornellaia Bolgheri, Italien 60% cabernet sauvignon, 25% merlot, 12% cabernet franc, 3% petit verdot 798 (2010) 1430 96 2/1/12, 15p
7 2004 Nicholas Catena Zapata Mendoza, Argentina 78% cabernet sauvignon, 22% malbec 745 (2010) 1341 98+ 3/0/12, 16,p
8 2015 Louis M. Martini Alexander Valley, Californien, USA 100% cabernet sauvignon 329 (2019) 329 91+ 1/3/12, 14,5p

IMG_0172

– Vad kan det vara i glaset?

/JT

0/3/12, 16p

0/4/12, 15,5p

0/0/12, 17p

2/1/12, 18p

4/0/12, 19,5p

2/1/12, 15p

3/0/12, 16,p

1/3/12, 14,5p

#1593 KM 2019

Dags igen för Det Årliga Blindtestet, mer känt som KM! Med sedvanlig skräckblandad förtjusning hade tolv deltagare och en arrangör samlats för att ta sig an totalt åtta viner där den enda informationen som fanns tillgänglig på förhand var ”fyra vita” och ”fyra röda”.

Poängsättning som förra året vilket innebär att delpoängen fördelas enligt följande; dominerande druvsort ger 8 poäng, land ger 4 poäng, distrikt ger 4 poäng, årgång ger 2 poäng och deldistrikt, odlare, annan info ger 2 poäng. Maximalt 20 poäng per vin och med totalt åtta viner fördelat på två omgångar med fyra vita respektive fyra röda är maximal poängskörd 160 vid full pott. Om man mot förmodan inte känner sig tvärsäker på sina svar finns möjlighet till en gardering som ger halv delpoäng vilket kan medföra intressanta förslag som ”Zibbibo, Kenya, Napa Valley, 2019, J-M Brocard”.

Av deltagarna utgjorde mer än hälften (hela sju!) tidigare klubbmästare, vilket skulle kunna framstå som avskräckande, men KM går ut på att lita på sin egen förmåga och därigenom få så många poäng som möjligt. Om man kan identifiera en riesling och det visar sig vara rätt, ja då får man 8 poäng för det, oavsett om man är tidigare klubbmästare eller inte. Det intressanta är diskussionerna efteråt när man får höra resonemang om druvor, länder, distrikt och ålder och uppleva ”aha, javisst ja, så är det ju!”. Min känsla är att man tävlar mer mot vinet än mot andra deltagare, men det kan bero på att jag lätt drar paralleller till golf där man vanligen tävlar mot banan i slagspel (matchspel är däremot en helt annan sak). Så, om du funderat i banorna ”kanske vill vara med, men vågar nog inte” kan jag bara säga ”ställ upp 2020 och överraskas av din goda förmåga”.

Förra veckan arrangerade Johan T ett mycket uppskattat och väl genomfört träningsläger och det skulle nu bli intressant att se om någon information snappats upp och faktiskt fastnat. Undertecknad trotsade dessutom en efterhängsen förkylning och körde ett eget veckolångt intensivpass fredag till onsdag med fokus på tannat, dolcetto, sangiovese, chardonnay och riesling för att komma maximalt förberedd till KM och nu kunde ju knappast någonting gå på tok. Eller…?

Första vita

Klar mellangul färg, lite petroleum och mineral i doften, möjligen aningen bivax och efter hand kommer ännu mer petroleum och söta toner. I munnen trevlig och ganska slank, men ingen direkt syraattack och det finns en del restsötma utan att vara sött. Jaha, riesling helt klart, men med vilken adress? Känns som Österrike eftersom jag saknar elegansen från Tyskland. Kamptal och ålder (1995), kanske Domaine Wachau, det finns ju en fin 1995:a Smaragd tillgänglig på Sovjetbolaget, kan det vara den? Tyskland och…Mosel som plan B. Nej, vänta nu, tar nog Rheingau istället då jag tycker mig hitta lite bekanta mognadstoner från en äldre Johannishof, kanske en 1998:a?

Facit: Riesling, Tyskland, Mosel, 2004, Van Volxelm Wiltingen Gottesfuss Alte Reben, 11,5% (424 SEK).

Riesling gav åtta poäng och Tyskland gav två poäng…stabilt….och lagom nöjd med min ändring från Mosel till Rheingau.

Andra vita

Klar, ljust gul. Först lite gammalt blårött suddgummi i doften som övergår till druvkärnor och då kan det bara vara chardonnay från Frankrike och Chablis, men frågan är om det är en premier cru eller grand cru. Domaine Fèvre har ju en skvätt gamla ekfat till sina GC så det verkar ju inte orimligt. Vettig mognad så 2012 verkar inte så knasigt. Det här är jag så säker på att det står helt still för alternativen, men lyckas ändå klämma fram viogner som druva och Australien som land samt Marlborough som Nya Zeelänskt alternativ om det mot förmodan skulle vara NZ. Kan det vara yngre än 2012? Tja, 2015?

Facit: Chardonnay, Nya Zeeland, 2011, Central Otago, Felton Road Block 2, 14% (476 SEK).

Jo, nog var det chardonnay alltid, men det var ock det enda som var vettigt. Efter någon timme kröp det fram lite avfyrat knallpulver och en behaglig smörighet, men det var givetvis när tävlingen var avgjord och vi fått reda på vinerna. Felton Road presterar bra igen, redaktören presterar kanske inte riktigt lika bra.

Tredje vita

Klar och mellangul till färgen. Mogen doft på gränsen till övermogen med oxidativa toner, lite kemiskt till en början med mandelmassa och björnklister. Efter en stund doftar det lite fräschare, men oxideringen består. Är det sherry eller ett havererat vin? Hur jag än vrider och vänder på det kommer jag inte fram till något vettigt så det får bli en gammal chenin blanc från Frankrike, Loire och 1998 med xarello från Spanien och Bordeaux som plan B och 2008.

Facit: Savagnin (Traminer), Frankrike, 2015, Jura, Arbois, Bénédicte & Stéphane Tissot Savagnin, 14% (325 SEK).

Eller hur? Lena T höll nyligen två provningar på temat Jura; en vit och en röd och hade jag gått på dem hade jag kanske lyckats lite bättre. Nåja, klurigt vin med hipsterskägg, upprullad mössa och breda svarta glasögonskalmar som förtecken och något som vi inte dricker särskilt ofta hemmavid. Senaste gången var nog när Restaurang Cassi firade 50-årsjubileum 2004. Ah well, nu kan det ju bara gå uppåt igen.

Fjärde vita

Klar mörkt gul med dragning åt bärnsten. Mycket mogen doft även här, mer björnklister och en aning söt ton som på besynnerligt sätt drar åt bittermandel till. Påminner en hel del om närmast föregående vin och det kunde väl inte vara en sherry? Det här vinet har en påtaglig eldighet och en lång eftersmak där oxida toner hänger kvar. Länge. Det finns inga vanliga markörer att hänga upp sig på och vinet känns för välgjort för att vara något som havererat. Hm, det måste vara sherry trots allt, xarello, Spanien, Jerez, 2000 känns inte så dumt. Plan B får bli chenin blanc, Frankrike, Rioja och 2005. Varför inte, liksom?

Facit: Palomino fino, Spanien, Jerez, NV, Bodegas Tradición Jerez Fino Tradicion, 15% (390 SEK).

Hupp! En sherry! Kul! Eftersom även sherry är något av ett för mig outforskat och mörkt område är jag helt luftlandsatt när det kommer till druvor och xarello var den enda jag kunde komma på. Lite osis att det var pedro ximénez jag egentligen tänkte på eftersom xarello främst odlas i Katalonien och ingår i Cava. Dessutom är palomino fino den mest odlade druvan i Jerez, cirka 95%, så kunde man sin sherry kunde man druvan. Redaktören kunde…identifiera en sherry, men det var ock allt. Intressant att sherryn upplevdes som påtagligt mycket alkoholstarkare än föregående vin när det bara skiljde 1% i alkoholhalt. Juran upplevdes som väldigt mycket lättare och inte alls i närheten av de 14% som den innehöll.

Eftersom sherryn inte var årgångsbetecknat (NV) utgick de möjliga två poängen för årgång och maxpoäng för de vita blev sålunda 78 poäng. Topptrion efter vita omgången vägde in på 50, 56 samt 61 poäng medan redaktören sladdade runt i det oplacerade träsket med sina blygsamma 30 p.

 

Efter den kortare pausen för rättning, uppsummering och kalibrering av luktknölar för att skrämma bort eventuell anosmi var det dags att ta sig an den röda uppställningen. Nu vankades revansch. Å det grövsta!

Första röda

Mörkt röd, lite grumlig. Doft av stall, lite rökighet och sen dyker det upp grön paprika. I munnen trevlig med lite eldighet, aning mynta i eftersmaken…eller kan det vara björnbär. Först tänker jag cabernet sauvignon eller merlot, kanske Australien. Men vänta nu, här har vi ju en syrah från norra Rhône, det är ju björnbär, strunt i gröna paprikan, nu är det Rhône som gäller, kanske lite hyacint i doften? 1998 från Graillot. Boom! Där har vi det. Cabernet sauvigon från Australien och Bordeaux från 2000 som gardering.

Facit: cabernet franc, Frankrike, Loire, 2010, Saumur-Champigny, Domaine des Roches Neuves Saumur-Champigny Franc de Pieds, 12,5% (308 SEK).

Jamen det är ju klart att gröna paprikan är en cabernet franc från Loire. Vinet är ju urtypiskt och något som vi sällan dricker hemma. Kanske dags att ändra på det.

Andra röda

Klart röd med lite dragning åt lila kant. Viss örtighet och smörkola i doften, men ändå ganska lätt. I munnen lite körsbärsvibbar och viss kryddighet som är…kryddpeppar! Jaha, är det en pinot noir från Nya Zeeland (nja) eller en gamay från Bourgogne eller rent av en dolcetto. Smakar igen och hittar en viss bitterhet och den ständiga kryddpepparn, det är något som inte riktigt stämmer. Dags att komma till ett beslut och det blir pinot noir, Nya Zeeland, Central Otago, 2015. Som gardering blir det gamay, Frankrike, Bourgogne och 2016. Willamette som amerikansk nödlösning som inte känns klockren.

Facit: 69% zinfandel, 23% petit sirah, 6% carignane, 2% mataro, USA, Kalifornien, 2016, Sonoma Coast, Ridge Lytton Springs, 14,5% (349 SEK).

Hoppla, zinfandel! Hm, jag saknade syltsaftigheten och förvånades över den julstämning som kryddpepparn gav. Noll poäng rakt igenom och det var bara att bita ihop och gå vidare.

Tredje röda

Klart röd med mycket fällning. En påtaglig doft av vanillinsocker som övergår till Ajax badrumsrengöringsmedel. Ganska len och beskedlig i munnen, inga tanniner att tala om, total stiltje. Jaha, vad i hela friden är detta? Merlot? Frankrike? Bordeaux? 1998? Plan B får bli cabernet sauvignon från USA, Kalifornien och 2002.

Facit: syrah (93%), viognier (7%), Frankrike, Rhône, 2009, Côte Rôtie, Guigal Château d’Ampuis, 13,5% (895 SEK).

Ingen chark, inga björnbär, ingenting förutom en halvastronomisk prislapp (nästan 900 sekiner på sovjetbolaget). D’Ampuis brukar väl prestera mycket bättre än så här? Visserligen har vinet 10 år på nacken men det verkar i så fall befinna sig i en krokig tunnel. Ett halvt totalhaveri för redaktören som vänder glas och går vidare.

Fjärde röda

Klart röd med antydan till tegelton. Finns det spearmint? Nja, men rosor, bittermandel, körsbärskärnor och senare nypon. I munnen strävt och trevligt, bittermandeln och körsbärskärnorna återkommer och vinet påminner en del om träningslägrets No Name. Hm, det här torde vara en nebbiolo från Barolo med sangiovese från Toscana som gardering. Det har ju trots allt hänt att man fått till både nebbiovese och sangiolo på tidigare KM. Ok, det blir nebbiolo, Italien, Piemonte, 2014 och Barolo med garderingen barbera, USA, Toscana, 2015 och Barbaresco.

Facit: sangiovese grosso, Italien, Toscana, 2013, Brunello di Montalcino, Le Chiuse, Az Ag Le Chiuse, 14% (489 SEK).

Exakt hur klantig kan redaktören bli? Barbera? Vaff…? Jag tänkte ju länge, men uppenbarligen inte så väl, att ”om det inte är nebbiolo från Piemonte så är det givetvis en sangiovese från Toscana” och undrar än idag varför högerhanden på helt eget bevåg skrev ”barbera”. Visserligen var jag sedan länge distanserad från prispallen, men likväl oerhört irriterande att göra en sådan miss. Att vara helt borta på druvor är en sak, men när man har ett resonemang och vettigt alternativ bör man ju åtminstone kunna skriva det man tänkt. Det kanske var sherrysmockan som hängde kvar…

 

Jaha, det gick ju inte så lysande för undertecknad som med viss tveksamhet passerade godkänt och placerade sig på betryggande avstånd från prispallen. Det var klurigt och de flesta deltagare verkade ha prickat helt rätt på något eller några viner vilket i sin tur indikerade att det inte var omöjligt i teorin…den här gången heller. Vi tar tillfället i akt att tacka Tomas E för ett spännande KM med kul val av viner som dessutom utgjorde ett intressant tema på KM; samtliga viner hade ingått i provningar som hållits under det senaste året i AuZone och det visar vilken ypperlig kunskapskälla torsdagsprovningarna utgör.

Hur såg då prispallen ut? Jo, på en fin tredjeplats hamnade Laurent och på andraplats återfinner vi en tidigare klubbmästare; Jack J. Högst upp hittar vi en tidigare klubbmästare och vi lyfter på hatt och glas och gratulerar 2019 års värdiga klubbmästare, Anders Källberg, som förutom ära, berömmelse, en flaska anständig Barbaresco även får förmånen att arrangera 2020 års KM som undertecknad redan nu börjar se fram emot.

 

/The Wall