Författararkiv: auzine

#1639 – Old Bastard vertikal

EH visade att digert samlande ger god utdelning i fråga om en vertikalprovning. Denna gång på lätt excentriska viner från ett land som kanske aldrig mer kommer kunna producera eleganta men superkoncentrerade viner på Syrah.

Importören skriver så här om tekniken:

Frukten är handskördad från vingårdar med stockar som är planterade 1893. Vinet har lagrats i 35% nya franska fat och resten var ett år gamla. Vinmakningstekniker delar dom inte med sig av…


Namnet till trots bjöd vinerna på fina dofter och med något undantag, ett allt annat än klumpigt uttryck.

Listan, rösterna och poängen:

  1. 1993 – Eileen Hardy, Hardy’s , McLaren Vale, South Australia, Inköpt:96-08 för: 164kr, 0/1/11, 16,5p
  2. 2001 – Kaesler, Old Bastard Shiraz, Barossa Valley, South Australia, Inköpt:04-01 för: 599, 3/1/11, 18p
  3. 2004 – Kaesler, Old Bastard Shiraz, Barossa Valley, South Australia, Inköpt:06-12 för: 799, 0/5/11, 13p – oxiderat!
  4. 2006 – Kaesler, Old Bastard Shiraz, Barossa Valley, South Australia, Inköpt:08-09 för: 799, 1/0/11, 18p
  5. 2009 – Kaesler, Old Bastard Shiraz, Barossa Valley, South Australia, Inköpt:11-12 för: 949, 4/1/11, 19p
  6. 2012 – Kaesler, Old Bastard Shiraz, Barossa Valley, South Australia, Inköpt:15-08 för: 1199, 0/1/11, 17,5p
  7. 2013 – Ledge Vineyard James Berry Syrah, Paso Robles
    Willow Creek District, Kalifornien, Inköpt:16-08 för: 589, 3/0/11, 17p
  8. 2016 – Kaesler, Old Bastard Shiraz, Barossa Valley, South Australia, Inköpt:19-11 för: 1029, 0/2/11, 17,5p

/JT

#1638 Champagne Årgångsreferens

20200130_201843

Dom visste vad dom gjorde, Johan och Lars, när de bjöd in till champagneprovning med temat ett toppår och till det årgångsreferenser! Vi var 25 sugna provare som mötte upp till denna 2-flasksprovning.

Över till vinerna:

Vin nr 1. Taittinger 2013.
Ljust gyllengul med citruszest, mineral, gul frukt och lite jäst i doften. Hög mousse med smak av gul söt frukt, hög syra, citrus och lång eftersmak. Kommentarer som hördes var: smaken bättre än doften, brödigt, mogen frukt, hyacinter. Gissning på blanc de blancs.

Vin nr 2. Taittinger 2008.
Färgen gyllengul och doften gul frukt, fat, citrusmarmelad och lite kalk/sten. Smaken bjöd på gul frukt, syra, kalk, rostade fat och lite svamp med viss mognad. Fin mineral, rökigt, utvecklat, krämigt och komplext hördes runt borden. Gissning på årgång 08.

Vin nr 3. Henriot 2006.
Gula färgtoner, fat, mognad, apelsinzest/marmelad och något svamp i doften. Mousse, gul frukt, fat, syra och lite sötma i eftersmaken. Övriga provare hittade pain grillet, vinteräpplen, dosage och rostade fat. Gissningar på 06.

Vin nr 4. Roederer 2008.
Ljust gyllengul färg, liten doft med mineral och något gul frukt. Smaken stram, med mineral och syra samt något outvecklad. Mineraliskt, mycket aprikos, flintkross, mjölkchoklad och grape tyckte mina medprovare och gissade på blanc de Blancs och 08.

Vin nr 5. Delamotte 2012.
Ljust gul färg med söta gula äpplen och något fat/trä i doften. Syra, gul frukt med liten sötma och fat hittade jag i smaken. Andra tyckte vinet var för ungt, knutet och med outvecklad syra och päron/äpplen i smaken. Blanc de Blancs från 2013 var en gissning.

Vin nr 6. Henriot 2008.
Färgen gyllengul, doften jästig med citrus, mineral, ngt svamp och lite äppelmos. Smaken hade hög syra med gula äpplen och mineral samt stram eftersmak. Beska, moget, bra tryck, grape, torrt och tanninrikt med liten dosage var några synpunkter.

Vin nr 7. Roederer 2012.
Ljust gyllengul färg med doft av lite gul citrus, fat och mineral. Smak av gul citrus, mineral, och lite fat samt syra och någon sötma i eftersmaken. Här hördes omdömen som: snyggt, utvecklat, svamp, marsipan, mandel och hyacint.

Vin nr 8. Delamotte 2008.
Gul i färgen, popcorn, svamp, jäst och kalk i doften och fat, popcorn, lite svamp och syra i smaken. Krut, grädde, puffat ris, smörkola tyckte några, andra tyckte vinet var på topp/gott/krämigt och läckert.

20200130_201725

1. Taittinger 2013, 50% Ch. 50% PN, 589:- (2020), 0/3/25, 17p.
2. Taittinger 2008, 50% Ch. 50% PN, 479:- (2015), 5/1/25, 18,5p.
3. Henriot 2006, 50% Ch. 50% PN, 639:- (2020), 4/1/25, 18p.
4. Roederer 2008, 30% Ch. 70% PN, 499:- (2015), 4/3/25, 16p.
5. Delamotte 2012, 100% Ch., 699:- (2019), 2/11/25, 15,5p.
6. Henriot 2008, 50% Ch. 50% PN, 599:- (2018), 1/2/25, 16,5p.
7. Roederer 2012, 30% Ch. 70% PN, 619:- (2020), 2/3/25, 16,5p.
8. Delamotte 2008, 100% Ch., 850:- (2019), 7/1/25, 18p.

Sammanfattningsvis kan sägas att vi upplevde att vinerna befann sig i tydligt olika utvecklingsfaser men att kvalitetsskillnaden ej var så stor.
Kul provning, tack Johan och Lars!

//TB

 

#1632 Moget icke-europeiskt rött

”Källarrensning” var Tomas inledning på provningen av röda viner med ursprung utanför Europa som han höll dagen före Lucia. Nu var jag, och mina medprovare, inte speciellt oroade av denna skämtsamma inledning då vi vet att Tomas vinkällare håller en genomgående hög kvalité. En snabb okulär besiktning och sniffprov efter att vinerna hällts upp avslöjade att jag kunde vara lugn.

20191212_193426.jpg

Vin nr 1. Chateau Musar 2001.
Färgen ljust rödbrun, doften ngt oxiderad med rostade fat, röda bär (jordgubbar). Smaken lite söt, oxiderad, multna jordgubbar, fat och torr syra. Allmänna kommentarer: charmigt skitig, bismak, utvecklad och god syra.

Vin nr 2. Le Dix de Los Vacos, Domaine des Barons de Rothschild 2007.
Blåröd färg, mynta, fat, svarta vinbär och mentol i doften. Syra, svarta vinbär, fat, mynta och torr eftersmak. Sv vinbärssaft med alkohol, cassis, körsbär och påklistrad syra hördes runt bordet.

Vin nr 3. Selection del Enologo, Tomero 2004.
Mörkröda färgtoner med doft av mörka bär (blåbär/björnbär) och körsbärssylt. I smaken hittade jag mörka bär, torr/stram syra med lite blåbärssylt. Mina kollegor pratade om mörk choklad, bar tanniner och skitig/floral känsla.

Vin nr 4. Rubicon, Meerlust 2003.
Färgen mörkt rödbrun, doften bjöd på vaniljrostade fat, cigarrtoner, mörka bär och mognad, smaken på fat, syra, sv vinbär och mognad. ”Kallt kaffe, Sydafrika/Bordeaux, slipdamm och chokladbeska” var några av synpunkterna.

Vin nr 5. Larose Cabernets, Stonyridge 1997.
Mörkt rödbrun, lite köttig/syltig doft med mörka bär och något fat. Stram syra, fat och mörka bär (björnbär) i smaken. Här hördes cassis, eukalyptus, torr frukt och lite dammig eftersmak från de övriga.

Vin nr 6. Moss Wood 1999.
Mörkröda färgnyanser, mogen doft med mörka bär (vinbär/körsbär) och fat, smaken ngt syltig och tjock med strama mörka bär. Söt frukt med bra längd, mycket fat, linolja/målarlåda och ngt överkoncentrerad var allmänna synpunkter.

Vin nr 7. Ashmead Single Vineyard, Elderton 2001.
Färgen mörkt rödbrun, doften hade lite dill/vanilj/kokos, mentol och mycket ekfat. Smaken fatdominerad med mentol och kokos. Övriga provare pratade om amerikanska fat, vanilj och druvsötma. Gissningar om Australiskt ursprung från flera.

Vin nr 8. Dominus 2002.
Mörkröd färg, syltig doft av björnbär/körsbär och ngt fat. Smaken hade viss sötma, mörka bär och en torr/stram eftersmak. Kollegorna pratade om ett yngre/outvecklat vin som fortfarande var lite stumt.

20191212_200841.jpg

Sammanfattningsvis tyckte vi att det var mycket fat/eukalyptus och ”gamla världen-stil” på vinerna med mycket Cabernet Sauvignon-känsla. Tack igen Tomas för lärorik ”lagerrensning”!

  1. Chateau Musar 2001, Libanon, Bekaadalen, Cab. Sauv., Cinsault och Carignan, 13,5%, 292 :- (2013), 1/4/12, 15p.
  2. Le Dix de Los Vascos 2007, Domaine des Barons de Rothschild, Chile, Colchagua, Cab, Sauv. >85%, Syrah och Carmenère, 14%, 215:- (2011), 0/5/12, 13,5p.
  3. Selection del Enologo 2004, Tomero, Argentina, Mendoza, Petit Verdot, 14,3%, 170:- (2008), 0/1/12, 13p.
  4. Rubicon 2003, Meerlust, Sydafrika, Stellenbosch, 69% Cab. Sauv., 19% Merlot och 12% Cab. Franc, 13,5%, 209:- (2008), 2/1/12, 16,5p.
  5. Larose Cabernets 1997, Stonyridge, Nya Zeeland, Waiheke Island, 65% Cab. Sauv., 20% Merlot, 7% Malbec, 7% Cab. Franc och 2% Petit Verdot, 13%, 450:- (2011), 0/0/12, 15,5p.
  6. Moss Wood 1999, Australien, Western Australia, Cab. Sauv., 14,5%, 475:- (2011), 1/1/12, 13p.
  7. Ashmead Single Vineyard 2001, Elderton, Australien, South Australia: Barossa, Cab. Sauv., 14,5%, 0:- (gåva), 3/0/12, 16p.
  8. Dominus 2002, USA, Kalifornien: Napa Valley, 83% Cab. Sauv., 9% Cab. Franc, 5% Merlot och 3% Petit Verdot, 14%, 720:- (2010), 5/0/12, 14,5p.

//TB

#1628 – Ch Pichon-Longueville Comtesse de Lalande 00’s Part I

Pauillacvinernas stramhet och kraft blandat med harmoni och komplexitet! Alexander spände bågen högt när han bjöd in till del 1 av en Comtesse de Lalandeprovning (tanken är att han skall återkomma med en del 2 om ett antal år).
Den relativt höga andelen Merlot (35 %) kan vara en förklaring till komplexitet/harmoni liksom jäsningen av olika lotter i vingården separat. Dessa blandas sedan och förs över till 225 liters ekfat (lätt rostade fat med 50 % ny ek och resten ekfat som använts ett år) där de lagras 18 månader.
Det blir intressant att se hur den minskning av andelen Merlot och ökningen av Cabernet Sauvignon (från 45 % till 60 % eller 75 % som i 2010) som nu sker kommer att påverka framtida årgångar.
20191121_192851

Vin nr 0. (teorivin under Alexanders inledning). Réserve de la Comtesse 2015.
Blåröd färg med doft av körsbär och cassis. Smaken röddriven frukt med viss utveckling.

Vin nr 1. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2005.
Färgen röd, doften innehöll fat, röda och mörka bär, ngt mineral/sten och vanilj/kokos. Sträv smak med mörka bär, viss syra, fat och torr eftersmak. Ungdomlig, god men enkel och lena tanniner var några av de allmänna kommentarerna.

Vin nr 2. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2015.
Mörkröd färg, cassis, blåröda bär/bärsylt, kött och fat i doften. Mörka bär, sv vinbär, fat, syra och silkiga tanniner i smaken. Allmänna kommentarer som ”kommer att utvecklas”, ung/oförlöst, bra syror och lovande hördes runt bordet.

Vin nr 3. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2004.
Röd med rödbruna toner, doft av vanilj, varm sylt av mörka bär, cederträ och något fat/gummi, mörka bär, sv vinbär, syra, tanniner i den torra smaken. Andra fick upplevelse av viol, punsch, varm karaktär och ett eldigt slut.

Vin nr 4. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2003.
Röd färg med doft av mörka bär, svamp, fat och gröna toner. Smaken torr, sträv med mörka bär och svamp. Komplext, väldigt klassiskt, Cordier-doft tyckte några.

Vin nr 5. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2002.
Röd, något mörkrödbrun färg. Doften innehöll cassis, sylt, körsbärsgodis, hallon och lite fat/vanilj. Sv vinbär, alkohol, lite körsbär och vaniljfat i smaken. En del hittade raspiga tanniner, lavendel/örtighet och syra/beska.

Vin nr 6. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2001.
Färgen rödbrun med doft av mörka bär, mognad och lite drottningsylt. Smaken torr, sträv, med mörka bär och fat. Välutvecklad, djurisk, lite brettig var några kommentarer.

Vin nr 7. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2000.
Röd med mörkröda färgtoner, doften lite grön med rostade fat, cigarr, paprika och mörka bär. Fat, grön paprika och rostade fat i smaken. Här hördes synpunkter som svalt år, gröna toner, paprika och sent åttital.

Vin nr 8. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 1990.
Färg ljust rödbrun, fat, lite läder, cederträ och mörka bär i den mogna doften. Smak bjöd på fat, mörka bär, tanniner och mognad. Några hittade markerad syra och koncentration i smaken. Gissningarna gick mot 90-tal/sent åttiotal avseende årgång.

20191121_195725
Vackra rödbruna nyanser!

Sammantaget en mycket intressant provning som visade skillnaderna i årgångarna (vi gissade inte många rätt) och som verkligen lockar till deltagande i del 2!

20191121_203225.jpg

0. Réserve de la Comtesse 2015, 13,5%, 595:-, (deltog ej i omröstningen).
1. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2005, 13%, 1565:-, 0/1/14, 16p.
2. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2015, 13,5%, 1666:-, 0/3/14, 15p.
3. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2004, 13%, 1565:-, 2/0/14, 16p.
4. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2003, 13%, 1565:-, 4/1/14, 16p.
5. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2002, 13%, 1565:-, 0/3/14, 13,5p.
6. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2001, 13%, 1565:-, 2/3/14, 14p.
7. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2000, 13%, 1565:-, 1/1/14, 17p.
8. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 1990, 12,5%, 1450:-, 5/2/14, 16p.

//TB

 

#1629 – Brunello vs. Nebbiolo

Markus bjöd in till en lysande tvekamp mellan de två stora distrikten för långlagrade viner i Italien, Brunello di Montalcino och Nebbiolo från Piemonte i formen av Barolo och Barbaresco

Vi provade 8 viner i två flighter om 4 från vardera distrikt, helblint förstås och noggrannt utplacerat i ordningen för att inte ge några ledtrådar.  – Låter väl skitenkelt, alla kan väl skilja nebbiolo från sangiovese grosso eller??

IMG_1972

Vin 1. 2009 Brunello di Montalcino Veccie Viti, Le Ragnaie

Klarröd färg, ganska ljus. Floral doft med lite fat, läcker, lätt stallig elegant med mognad och lite brett. Aromatisk.

Kraftig smak med mycket tanniner, kompakt men komplext, bra längd, lite eldigt avslut och mognadskänsla. Fruktpackat men inte utan elegans.

 

Vin 2. 2007 Monprivato, Giuseppe Mascarello

Genomröd färg. Rustik, blåfruktsdominerad doft, kompottig, målarlåda, lite fenoliska toner. Intressant men lite svår.

Kraftig, tannindriven, lätt metallisk smak. Bra frukt, lite kort och med viol, plommon, björnbär, hallon och godis.

 

Vin 3. 2006 Asili Veccio Viti Barbaresco, Roagna

Mörkröd färg. Rödfruktig, stallig, mogen, rustik doft. Efterhand tjära och spearmint med en försvarlig mängd brett.

Syradrivet,  moget, tanninstinnt, men ändå hyggligt balanserat.

– Ett av få viner där alla markörer pekade åt ett håll, nebbiolo!

 

Vin 4. 2009 Brunello di Montalcino, Poggio di Sotto

Ljusröd/klarröd färg. Mandel och kakdeg i doften. Komplex, elegant, fyllig, läcker, lång rik doft. Fruktdrivet och med en lagom dos snygga fat.

Kraft, frukt, generöst/rikt med massa primärfrukt kvar. Läckert och med lite florala toner snyggt inbakade i svansen.

– Många neb-markörer i min bok på denna Brunello..

 

Vin 5. 2010 Brunello di Montalcino Tenuta Nuova, Casanova di Neri

Mörkröd färg. Kraftig doft med massa varm röd frukt, plommon och kompott i doften. Komplex med mineral, svartfrukt, stall och fat-toner. Tyvärr en lite besvärande doft av glutamat..

Ung men rik smak, läcker komplex, syltig och lätt eldig frukt. Ungt.

 

Vin 6. 2009 Barolo Le Rocche del Falletto, Bruno Giacosa

Klarröd färg. Solbakad doft med mandel och rödfrukt, viss floral karaktär. Lätt metallisk och med vissa medicinala toner. Bergamott enligt flera provare. Komplex!

Fruktdriven lång kraftig smak med viss mognad. Läcker balans med markerade tanniner.

– Inte på långa vägar glasklart vad det var men med eftertanken och anteckningarnas hjälp pekar det på neb..

 

Vin 7. 2005 Barolo Cascina Francia, Giacomo Conterno

Genomröd mörk färg. Sluten, kompakt, ung lite klumpig frukt i doften. Obalanserad, en del metalliskadrag. syltig men rustik doft.

Syradriven, ung smak. balanserat, bra komplexitet, lite metalliska ranniner och eldigt avslut. Saknar glädje..

 

Vin 8. 2001 Brunello di Montalcino Annata, Biondi Santi

Genomröd färg med tydlig tegelkant. Elegant men fokuserad doft med skitiga inslag. Läcker, lång mogen lyxig doft med supereleganta fat. Läckert stalligt avslut.

Mogen, balanserad, superläcker frukt/brett balans. Tanninstinnt, rikt med klingande syror bredfrukt och lång svans!

IMG_1973 

  1. 2009 Brunello di Montalcino Veccie Viti, Le Ragnaie, 675kr, 0/5/14, 15p
  2. 2007 Monprivato, Giuseppe Mascarello, 2120kr, 0/1/14, 16p

  3. 2006 Asili Veccio Viti Barbaresco, Roagna, 1950kr, 2/1/14, 17p

  4. 2009 Brunello di Montalcino, Poggio di Sotto, 9/0/14, 1350kr, 18p

  5. 2010 Brunello di Montalcino Tenuta Nuova, Casanova di Neri, 0/3/14, 995kr, 16,5p

  6. 2009 Barolo Le Rocche del Falletto, Bruno Giacosa, 0/2/14, 1600kr, 14,5p

  7. 2005 Barolo Cascina Francia, Giacomo Conterno, 2/2/14, 1470kr, 17p

  8. 2001 Brunello di Montalcino Annata, Biondi Santi, 1/0/14, 1425kr, 17,5p

/JT

#1625 – Ickeitaliensk Nebbiolo

I AuZone och för trogna läsare av denna blogg är det en illa bevarad hemlighet att AK och ET på egen hand har hållit i flera ”once in a liftetime” provningar av förstklassig Nebbiolo från Piemonte. Enligt stora delar av vinlitteraturen är Nebbiolo en svårodlad druva som inte trivs speciellt bra utanför norra Italien men när AK och ET slår sina vassa Nebbiolo-näsor ihop och skapar en provning på temat icke italiensk Nebbiolo så är förväntningarna mycket högt ställda…

AK inleder med en kort presentation av vilka länder utanför Italien som odlar Nebbiolo i en något större utsträckning. Förutom de länder som vi sedermera provar så uppfattar jag att det även odlas Nebbiolo i Sydafrika, Mexiko och Virginia. AK berättar även en del spännande anekdoter från den omfattande icke italienska provning av Nebbiolo som gjordes i samband med att Petter Alexis Askergren (rapparen) och Alf Tumble (vinjournalisten) skrev boken ”Nebbiolo – Så funkar det”. Förutom AK så deltog på den provningen även andra kända vinprofiler såsom MW Madeleine Stenwreth, krögaren Daniel Crespi och min läromästare från Munskänkarna Torsten Rundqvist (aka Finare Vinare på sin välkända blogg / Insta). Efter introduktionen hugger 14 förväntansfulla vinprovare in på de 10 vinerna som serveras blint i en flight.

  1. 2016 Luke Lambert

Rödbrun. Inbjudande näsa med relativt hög och komplex doft. Aromer av röda bär (hallon, jordgubbar och nypon), espresso och en lätt svavelton. Smaken har inte riktigt samma höga intensitet och komplexitet som doften men bjuder bl.a. på röda bär(körsbär), örter och blå frukt. Syrligt slut med medellängd. Det här vinet känns inte helt färdigt och harmoniserat men det är ett lovande vin, tillika en bra start.

  1. 2013 S C Pannell

Ljust rödbrun. Medelintensiv doft av röda bär ek (kaffe) och lakrits. Relativt höga tanniner. Smak av röda bär (körsbär), örter, kära, espresso och medellångt och relativt neutralt slut. Som synes var mina noteringar på detta vin ganska knapphändiga och kanske är det rättvist eftersom detta vin var kvällens förlorare som drog på sig fem sämst-röster men ingen bäst-röst.

  1. 2017 Traviarti

Mkt ljust rödbrun. Fräscha och eleganta aromer av röda sommarbär (smultron). Relativt hög syra och extrakt. I smakpaletten hittar jag körsbär, örter och lerkruka. Medellång finish. Det här vinet är kanske inte helt på topp ännu men är definitivt ett bra vin. Vore kul att prova mer från denna producent.

  1. 2015 Giornata Luna Matta Vineyard

Rödbrun färg. Volatila syror (ammoniak / rengöringsmedel) och tobak. Vinet har både hög syra och mycket tannin och relativt stor kropp. I munnen framträder olika lager av röda bär (körsbär, nypon) och örter. Lång eftersmak. Nu börjar provningen verkligen komma igång. För mig är vinet det tredje bästa i hela provningen.

Giornata

  1. 2015 Domenica

Rödbrun färg. Något reduktiv doft med volatila toner och lite blåbär, men vinet har en rätt sparsmakad fruktighet. Smaken är något grön med bitter stjälkighet och örter. Finishen är torr med lite bitterhet.

  1. E. Pira – Chiara Boschis Mosconi Barolo

Rödbrun färg med medium- intensitet. Hög doftintensitet (bäst på hela provningen) med komplexa och utvecklade aromer av röd frukt (hallon, nypon), blåbär, kaffe, lerkruka, läder. Hög syra. Höga och uttorkande tanniner samt hög alkohol. Kraftigt vin med smak av lerkruka samt röd & blå bär och örter. Långt, torrt och rent slut. Kort sagt ett mycket bra vin med komplexitet och imponerande kraft.

Chiara

  1. 2009 Clendenen Family Vineyards Bricco Buon Natale

Ljust rödbrun färg. Ett moget, charmigt vin med aromer av volatila syror, tjära och ek (espresso samt en uns vanilj). Välstoppat med hög syra och bra längd. Detta är ett synnerligen bra vin som jag tror är en i en perfekt fas nu. För mig ger detta vin # 6 en tuff match om kvällens bästa vin men i slutändan så tycker jag trots allt att sexan har mer kraft och komplexitet vilket gör att den får en något högre poäng.

Clendenen

  1. 2008 Coronamento Pizzini

Ljust rödbrun färg. Förvånansvärt ungdomlig doft med volatila syror och vanilj. Hög syra och tanniner. Smak av espresso, målarlåda, röd frukt (nypon). Långt slut.

  1. 2009 Giaconda

Vinet är tegelfärgat och har sannolikt en medelintensiv färgintensitet men det är svårt att avgöra med säkerhet eftersom vinet har en del fällning. Vinet är mycket utvecklat på näsan med aromer av torkad frukt, rotsaker och tomatsoppa. Vinet har bra syra och tannin. Medelhög smakintensitet med i princip samma (över)mogna smakaromer som fanns i doften. För mig känns detta vin som om de har passerat sin mognadstopp och därmed röstar jag sämst på detta vin.

  1. 2009 Wind Gap Luna Matta Vineyard

Ljust rödbrun färg. Utvecklat vin med medium+ intensitet; bouquet av röda bär (nypon), rosor och tjära, volatila syror. Höga tanniner. Smakaromer av körsbär, örter och tjära. Fin balans och härligt sjung i syran. Detta vin är nog egentligen rätt bra och kanske förtjänar det en lite mer omsorgsfull beskrivning samt ev. en något högre poäng. Får erkänna att jag dock prioriterade att lägga tid och kraft på att analysera vin # 6 och #7 eftersom dessa viner förde en så tuff och jämn kamp om provningens bästa vin.

Wind Gap

Listan (pris, # bästa-sämsta röster, min poäng)

  1. 2016 Luke Lambert (Australien, Victoria, Yarra Valley), 0. – 0, 349 kr, 13,5 p
  2. 2013 S C Pannell (Australien, S Aus, Adelaide Hills), 0 – 5, 238 kr, 13+ p
  3. 2017 Traviarti (Australien, Victoria, Beechworth), 0 – 0, gåva från producenten, 14 p
  4. 2015 Giornata Luna Matta Vineyard (USA, Kalifornien, Paso Robles), 2 – 0, 392 kr, 15 p
  5. 2015 Domenica (Australien, Victoria, Beechworth), 0 – 3, 210 kr, 13 p
  6. E. Pira – Chiara Boschis Mosconi Barolo (Italien, Piemonte, Barolo), 0 – 0, 500 kr, 16 p
  7. 2009 Clendenen Family Vineyards Bricco Buon Natale (USA, Kalifornien, Santa Maria Vy), 4 – 1, 500 kr, 15,5 p
  8. 2008 Coronamento Pizzini (Australien, Victoria, King Valley), 0 – 0, 980 kr, 14 p
  9. 2009 Giaconda (Australien, Victoria, Beechworth), 0 – 3, 1602 kr, 13- p
  10. 2009 Wind Gap Luna Matta Vineyard (USA, Kalifornien, Paso Robles), 1 – 1, 375 kr, 14 p

Slutsatsen är paradoxal. Bra Nebbiolo kan definitivt produceras utanför Italien! På denna provning så står ändå originalet ut som en tydlig vinnare då den har mer kraft och nyansrikedom. Många av de andra vinerna skulle dock imponera stort på de flesta Nebbiolofreaks. Vi tackar AK och ET för ännu en spännande och minnesvärd Nebbioloprovning.

 

/AM aka v00alex på ViVino

#1623 Kanariska viner

I höstmörkret samlades vi för att värmas av solbestänkta viner från de kanariska öarna (Teneriffa, Gran Canaria, Lanzarote, La Palma. La Gomera, Fuerteventura och El Hierro är de 7 större). Provningsledare Jack beskrev förutsättningarna för dessa viner som bl.a. är: ett klimat som är relativt jämt året runt, vulkaniska jordar och framförallt de oympade gamla vinstockarna. Det innebär gamla lokala druvor med speciell stil.

Nåväl, över till vinerna:
Vin nr 1. El Esquilón, Suertes del Marqués, Teneriffa: Valle de la Orotava, 70% Listan Negro 30% Tintilla, 2010.
Ljust röd/blå/brun färg med doft av röda bär, fat, gröna blad, mineral och krut. Smaken torr, uttorkad med syra, röda/mörka bär och fat. En del tyckte aromen var som gammal bordeaux men även sv vinbär, hallon och florala toner hittades.

Vin nr 2. Tara Tintilla, Viña La Guancha (Pérez), Teneriffa: Ycoden Daute Isora, Tintilla, 2009.
Färgen mörkt rödbrun, doften grönstjälkig med svavel, ngt syltiga toner och uttorkade bär. Torr grönstjälkig och lite syltig smak. Allmänna kommentarer var tomat, salami, basturökt skinka, ceder/lagerblad, blommig doft och köttbuljong.

Vin nr 3. Vinátigo, Bod Vinátigo, Teneriffa: Ycoden Daute Isora, Tintilla, 2013.
Scharlakansröd med rödbruna toner, fat, mörka bär och choklad i doften, syra, röda och mörka bär, sötma och lite blåbärssylt i smaken. Andra fick Syrah-triggningar och kände sötma, kaffe, blommor och mjuka/dämpade tanniner.

Vin nr 4. Los roquillos tinto, Vinos Roque Cano, La Gomera: Vallehermoso, Cuvee 90% Listan Negro, 2017.
Scharlakansröd färg med doft av ljusa röda bär, jäst och lite ammoniak. Smaken jästig, ngt oxiderad och sur. Naturvin, brett, kort, lätt och läskande. Ett ungt vin tyckte många med naturvinstoner, brett, och kort, lätt och läskande smak.

Vin nr 5. Castellana Negro Colección, Dominguez Cuarta, Teneriffa: Tacoronte Acentejo, Castellana Negra, 2013.
Färgen rödbrun, fat, mynta, lie te och mörka bär i doften. Torr smak med fat, ek, mynta och mörka bär. Köttig, dillkött, tanniner, kokos och tanniner hördes runt bordet. Vissa tyckte det smakade rioja eller australisk Cab.

Vin nr 6. Gran Tehyda, Bod Valleoro, Teneriffa: Valle de la Orotava, Listan Negro, 2012.
Mörkt blåröd i färg, doft av syltade mörka bär (björnbär och blåbär). I smaken hittade jag mörka bär, sylt, och en torr och uttorkad eftersmak med tanniner. Koncentrerat, mycket tanniner och uttorkande eftersmak tyckte mina medprovare.

Vin nr 7. Tanajara, Bod Tanajara, El Hierro, Babosa Negro, 2010.
Ljust rödbruna färgtoner med doft av lite tomat, ättika, mognad, vinäger och kardemumma. Lite vinäger, mognad, ngt tomat och lite oxiderad smak. Ved, pinot-markörer, salmiak, t-sprit, extraktrikt och mycket smak var olika synpunkter.

Vin nr 8. Listan Negro barrica, Monje, Teneriffa: Vino de Calidad, Listan Negro, 2013.
Färg röd (ngt brun), doft lite grön, fat, mineral, krut och röda bär. Smak grön, lite jästig, ngt fat och torr syra. Några hittade grape, myggmedel, svart peppar och rökighet i doft och smak.

1. El Esquilón, 280:- (2012) 2/0/14, 15,5p
2. Tara Tintilla, 250:- (2012) 2/0/14, 14,5p
3. Vinátigo, 280:- (2017) 5/0/14, 16,5p
4. Los roquillos tinto, 75:- (2018) 0/6/14, 11,5p
5. Castellana Negra Colección, 370:- (2018) 3/0/14, 15,5p
6. Gran Tehyda, 300:- (2018) 0/1/14, 15p

7. Tanajara, 260:- (2017) 1/7/14, 13p
8. Listan Negro baricca, 180:- (2018) 1/0/14, 15p

//TB