Författararkiv: auzine

#1593 KM 2019

Dags igen för Det Årliga Blindtestet, mer känt som KM! Med sedvanlig skräckblandad förtjusning hade tolv deltagare och en arrangör samlats för att ta sig an totalt åtta viner där den enda informationen som fanns tillgänglig på förhand var ”fyra vita” och ”fyra röda”.

Poängsättning som förra året vilket innebär att delpoängen fördelas enligt följande; dominerande druvsort ger 8 poäng, land ger 4 poäng, distrikt ger 4 poäng, årgång ger 2 poäng och deldistrikt, odlare, annan info ger 2 poäng. Maximalt 20 poäng per vin och med totalt åtta viner fördelat på två omgångar med fyra vita respektive fyra röda är maximal poängskörd 160 vid full pott. Om man mot förmodan inte känner sig tvärsäker på sina svar finns möjlighet till en gardering som ger halv delpoäng vilket kan medföra intressanta förslag som ”Zibbibo, Kenya, Napa Valley, 2019, J-M Brocard”.

Av deltagarna utgjorde mer än hälften (hela sju!) tidigare klubbmästare, vilket skulle kunna framstå som avskräckande, men KM går ut på att lita på sin egen förmåga och därigenom få så många poäng som möjligt. Om man kan identifiera en riesling och det visar sig vara rätt, ja då får man 8 poäng för det, oavsett om man är tidigare klubbmästare eller inte. Det intressanta är diskussionerna efteråt när man får höra resonemang om druvor, länder, distrikt och ålder och uppleva ”aha, javisst ja, så är det ju!”. Min känsla är att man tävlar mer mot vinet än mot andra deltagare, men det kan bero på att jag lätt drar paralleller till golf där man vanligen tävlar mot banan i slagspel (matchspel är däremot en helt annan sak). Så, om du funderat i banorna ”kanske vill vara med, men vågar nog inte” kan jag bara säga ”ställ upp 2020 och överraskas av din goda förmåga”.

Förra veckan arrangerade Johan T ett mycket uppskattat och väl genomfört träningsläger och det skulle nu bli intressant att se om någon information snappats upp och faktiskt fastnat. Undertecknad trotsade dessutom en efterhängsen förkylning och körde ett eget veckolångt intensivpass fredag till onsdag med fokus på tannat, dolcetto, sangiovese, chardonnay och riesling för att komma maximalt förberedd till KM och nu kunde ju knappast någonting gå på tok. Eller…?

Första vita

Klar mellangul färg, lite petroleum och mineral i doften, möjligen aningen bivax och efter hand kommer ännu mer petroleum och söta toner. I munnen trevlig och ganska slank, men ingen direkt syraattack och det finns en del restsötma utan att vara sött. Jaha, riesling helt klart, men med vilken adress? Känns som Österrike eftersom jag saknar elegansen från Tyskland. Kamptal och ålder (1995), kanske Domaine Wachau, det finns ju en fin 1995:a Smaragd tillgänglig på Sovjetbolaget, kan det vara den? Tyskland och…Mosel som plan B. Nej, vänta nu, tar nog Rheingau istället då jag tycker mig hitta lite bekanta mognadstoner från en äldre Johannishof, kanske en 1998:a?

Facit: Riesling, Tyskland, Mosel, 2004, Van Volxelm Wiltingen Gottesfuss Alte Reben, 11,5% (424 SEK).

Riesling gav åtta poäng och Tyskland gav två poäng…stabilt….och lagom nöjd med min ändring från Mosel till Rheingau.

Andra vita

Klar, ljust gul. Först lite gammalt blårött suddgummi i doften som övergår till druvkärnor och då kan det bara vara chardonnay från Frankrike och Chablis, men frågan är om det är en premier cru eller grand cru. Domaine Fèvre har ju en skvätt gamla ekfat till sina GC så det verkar ju inte orimligt. Vettig mognad så 2012 verkar inte så knasigt. Det här är jag så säker på att det står helt still för alternativen, men lyckas ändå klämma fram viogner som druva och Australien som land samt Marlborough som Nya Zeelänskt alternativ om det mot förmodan skulle vara NZ. Kan det vara yngre än 2012? Tja, 2015?

Facit: Chardonnay, Nya Zeeland, 2011, Central Otago, Felton Road Block 2, 14% (476 SEK).

Jo, nog var det chardonnay alltid, men det var ock det enda som var vettigt. Efter någon timme kröp det fram lite avfyrat knallpulver och en behaglig smörighet, men det var givetvis när tävlingen var avgjord och vi fått reda på vinerna. Felton Road presterar bra igen, redaktören presterar kanske inte riktigt lika bra.

Tredje vita

Klar och mellangul till färgen. Mogen doft på gränsen till övermogen med oxidativa toner, lite kemiskt till en början med mandelmassa och björnklister. Efter en stund doftar det lite fräschare, men oxideringen består. Är det sherry eller ett havererat vin? Hur jag än vrider och vänder på det kommer jag inte fram till något vettigt så det får bli en gammal chenin blanc från Frankrike, Loire och 1998 med xarello från Spanien och Bordeaux som plan B och 2008.

Facit: Savagnin (Traminer), Frankrike, 2015, Jura, Arbois, Bénédicte & Stéphane Tissot Savagnin, 14% (325 SEK).

Eller hur? Lena T höll nyligen två provningar på temat Jura; en vit och en röd och hade jag gått på dem hade jag kanske lyckats lite bättre. Nåja, klurigt vin med hipsterskägg, upprullad mössa och breda svarta glasögonskalmar som förtecken och något som vi inte dricker särskilt ofta hemmavid. Senaste gången var nog när Restaurang Cassi firade 50-årsjubileum 2004. Ah well, nu kan det ju bara gå uppåt igen.

Fjärde vita

Klar mörkt gul med dragning åt bärnsten. Mycket mogen doft även här, mer björnklister och en aning söt ton som på besynnerligt sätt drar åt bittermandel till. Påminner en hel del om närmast föregående vin och det kunde väl inte vara en sherry? Det här vinet har en påtaglig eldighet och en lång eftersmak där oxida toner hänger kvar. Länge. Det finns inga vanliga markörer att hänga upp sig på och vinet känns för välgjort för att vara något som havererat. Hm, det måste vara sherry trots allt, xarello, Spanien, Jerez, 2000 känns inte så dumt. Plan B får bli chenin blanc, Frankrike, Rioja och 2005. Varför inte, liksom?

Facit: Palomino fino, Spanien, Jerez, NV, Bodegas Tradición Jerez Fino Tradicion, 15% (390 SEK).

Hupp! En sherry! Kul! Eftersom även sherry är något av ett för mig outforskat och mörkt område är jag helt luftlandsatt när det kommer till druvor och xarello var den enda jag kunde komma på. Lite osis att det var pedro ximénez jag egentligen tänkte på eftersom xarello främst odlas i Katalonien och ingår i Cava. Dessutom är palomino fino den mest odlade druvan i Jerez, cirka 95%, så kunde man sin sherry kunde man druvan. Redaktören kunde…identifiera en sherry, men det var ock allt. Intressant att sherryn upplevdes som påtagligt mycket alkoholstarkare än föregående vin när det bara skiljde 1% i alkoholhalt. Juran upplevdes som väldigt mycket lättare och inte alls i närheten av de 14% som den innehöll.

Eftersom sherryn inte var årgångsbetecknat (NV) utgick de möjliga två poängen för årgång och maxpoäng för de vita blev sålunda 78 poäng. Topptrion efter vita omgången vägde in på 50, 56 samt 61 poäng medan redaktören sladdade runt i det oplacerade träsket med sina blygsamma 30 p.

 

Efter den kortare pausen för rättning, uppsummering och kalibrering av luktknölar för att skrämma bort eventuell anosmi var det dags att ta sig an den röda uppställningen. Nu vankades revansch. Å det grövsta!

Första röda

Mörkt röd, lite grumlig. Doft av stall, lite rökighet och sen dyker det upp grön paprika. I munnen trevlig med lite eldighet, aning mynta i eftersmaken…eller kan det vara björnbär. Först tänker jag cabernet sauvignon eller merlot, kanske Australien. Men vänta nu, här har vi ju en syrah från norra Rhône, det är ju björnbär, strunt i gröna paprikan, nu är det Rhône som gäller, kanske lite hyacint i doften? 1998 från Graillot. Boom! Där har vi det. Cabernet sauvigon från Australien och Bordeaux från 2000 som gardering.

Facit: cabernet franc, Frankrike, Loire, 2010, Saumur-Champigny, Domaine des Roches Neuves Saumur-Champigny Franc de Pieds, 12,5% (308 SEK).

Jamen det är ju klart att gröna paprikan är en cabernet franc från Loire. Vinet är ju urtypiskt och något som vi sällan dricker hemma. Kanske dags att ändra på det.

Andra röda

Klart röd med lite dragning åt lila kant. Viss örtighet och smörkola i doften, men ändå ganska lätt. I munnen lite körsbärsvibbar och viss kryddighet som är…kryddpeppar! Jaha, är det en pinot noir från Nya Zeeland (nja) eller en gamay från Bourgogne eller rent av en dolcetto. Smakar igen och hittar en viss bitterhet och den ständiga kryddpepparn, det är något som inte riktigt stämmer. Dags att komma till ett beslut och det blir pinot noir, Nya Zeeland, Central Otago, 2015. Som gardering blir det gamay, Frankrike, Bourgogne och 2016. Willamette som amerikansk nödlösning som inte känns klockren.

Facit: 69% zinfandel, 23% petit sirah, 6% carignane, 2% mataro, USA, Kalifornien, 2016, Sonoma Coast, Ridge Lytton Springs, 14,5% (349 SEK).

Hoppla, zinfandel! Hm, jag saknade syltsaftigheten och förvånades över den julstämning som kryddpepparn gav. Noll poäng rakt igenom och det var bara att bita ihop och gå vidare.

Tredje röda

Klart röd med mycket fällning. En påtaglig doft av vanillinsocker som övergår till Ajax badrumsrengöringsmedel. Ganska len och beskedlig i munnen, inga tanniner att tala om, total stiltje. Jaha, vad i hela friden är detta? Merlot? Frankrike? Bordeaux? 1998? Plan B får bli cabernet sauvignon från USA, Kalifornien och 2002.

Facit: syrah (93%), viognier (7%), Frankrike, Rhône, 2009, Côte Rôtie, Guigal Château d’Ampuis, 13,5% (895 SEK).

Ingen chark, inga björnbär, ingenting förutom en halvastronomisk prislapp (nästan 900 sekiner på sovjetbolaget). D’Ampuis brukar väl prestera mycket bättre än så här? Visserligen har vinet 10 år på nacken men det verkar i så fall befinna sig i en krokig tunnel. Ett halvt totalhaveri för redaktören som vänder glas och går vidare.

Fjärde röda

Klart röd med antydan till tegelton. Finns det spearmint? Nja, men rosor, bittermandel, körsbärskärnor och senare nypon. I munnen strävt och trevligt, bittermandeln och körsbärskärnorna återkommer och vinet påminner en del om träningslägrets No Name. Hm, det här torde vara en nebbiolo från Barolo med sangiovese från Toscana som gardering. Det har ju trots allt hänt att man fått till både nebbiovese och sangiolo på tidigare KM. Ok, det blir nebbiolo, Italien, Piemonte, 2014 och Barolo med garderingen barbera, USA, Toscana, 2015 och Barbaresco.

Facit: sangiovese grosso, Italien, Toscana, 2013, Brunello di Montalcino, Le Chiuse, Az Ag Le Chiuse, 14% (489 SEK).

Exakt hur klantig kan redaktören bli? Barbera? Vaff…? Jag tänkte ju länge, men uppenbarligen inte så väl, att ”om det inte är nebbiolo från Piemonte så är det givetvis en sangiovese från Toscana” och undrar än idag varför högerhanden på helt eget bevåg skrev ”barbera”. Visserligen var jag sedan länge distanserad från prispallen, men likväl oerhört irriterande att göra en sådan miss. Att vara helt borta på druvor är en sak, men när man har ett resonemang och vettigt alternativ bör man ju åtminstone kunna skriva det man tänkt. Det kanske var sherrysmockan som hängde kvar…

 

Jaha, det gick ju inte så lysande för undertecknad som med viss tveksamhet passerade godkänt och placerade sig på betryggande avstånd från prispallen. Det var klurigt och de flesta deltagare verkade ha prickat helt rätt på något eller några viner vilket i sin tur indikerade att det inte var omöjligt i teorin…den här gången heller. Vi tar tillfället i akt att tacka Tomas E för ett spännande KM med kul val av viner som dessutom utgjorde ett intressant tema på KM; samtliga viner hade ingått i provningar som hållits under det senaste året i AuZone och det visar vilken ypperlig kunskapskälla torsdagsprovningarna utgör.

Hur såg då prispallen ut? Jo, på en fin tredjeplats hamnade Laurent och på andraplats återfinner vi en tidigare klubbmästare; Jack J. Högst upp hittar vi en tidigare klubbmästare och vi lyfter på hatt och glas och gratulerar 2019 års värdiga klubbmästare, Anders Källberg, som förutom ära, berömmelse, en flaska anständig Barbaresco även får förmånen att arrangera 2020 års KM som undertecknad redan nu börjar se fram emot.

 

/The Wall

Annonser

2018 Weingut Leth

image

Domaine Wines släppte en plats till sin provning och lansering av årgång 2018, sålunda föll mina betyg:

Årgången releasad för några veckor sedan, nyligen buteljerad, kan lida en aning av bottle-shock..

 

2018 Leth Duett riesling och gv

Evernote Snapshot 20190208 141856

Elegant, vitfruktig, rik.

Balanserad, syradriven, ung och slank!

+

 

2018 Leth Klassik

Evernote Snapshot 20190208 142012

Fruktdriven, syravarslande, läcker mineralisk. Lätt floral.

Komplex, fyllig, kraft, vitpeppar, lätt gräsig!

Lätt eldig och bra!

++

 

2018 Leth Grüner Veltliner Terassen, 1/2 but

Evernote Snapshot 20190208 144821

Fruktdriven läcker komplex kryddig lagom gräsig och elegant mineralitet.

Komplex läcker solid frukt med fina balanserande syror

Läcker och tät

+++

 

2018 Leth Grüner Veltliner Familien Reserve

Evernote Snapshot 20190208 145340

Kraft, krusbär kul gräsighet. Mineraltung.

Koncentrerad komplex och kiwi.

Fyllig, lite fet, komplex rolig och koncentrerad, lite tung i gumpen?

++

 

/JT

Alsace-dagen på Grand Hotel 4 februari.

Det första som slår mig när jag kliver in i Spegelsalen på Grand Hotel är att det är så få människor på plats. Alsace är visserligen inte i ropet just nu och har heller inte varit det på ett bra tag men det är ett tungt och klassiskt område. Kanske är det som för min egen del att mässans öppettid mitt på dagen inte passar oss med vanliga jobb så bra. Tre producenter hinner jag i alla fall med och valet faller på för mig helt obeprövade droppar.

Wolfberger
När mannen vid bordet upplyser mig om att de producerar 14 miljoner flaskor per år kan man spontant tycka att de borde ha dykt upp på fler hyllor, restauranger och köksbord. Sammantaget är det efter att ha provat några av deras viner kanske inte heller något att längta efter en fredagskväll även om det är ganska prisvärda viner. 1 200 ha vinodlingar, 120 anställda och fyra produktionsanläggningar.

Cremant d´Alsace-Brur, Auxerrois et Pinot Blanc. 50/50 Pinot Blanc och Chardonnay. Degorgerad September 2018. Anslaget är rena attacken av intensiv kolsyra och syra. Superfräsch även om detaljrikedommen håller sig till ett väldigt smalt register. Säkerligen inget vin att lagra men jag är helt övertygad om att den skulle bli betydligt mer nyanserad om den fick vila ett år eller två. Nu hoppade den nästan ut ur flaskan och bet mig i näsan.

Grand Cru Muenchberg-Riesling 2016. Från norra Alsace, 20 km från Strassbourg. Lätt anslag, härlig rikedom i doften, intensivt druvtypisk och riktigt härlig. Inte helt oväntat är den ung och lite spretig. Syran upplevs som ganska måttlig varför jag inbillar mig att den kanske upplevs bäst om den dricks ung.

Grand Cru Pfersigberg-Pinot Gris 2016. Vingård I anslutning till Eguisheim. Läckert krispig och frisk godissötma i doften. Härlig kropp med en läckert rund viskositet, fin torr känsla och viss bitterhet. Ung, men det gäller naturligtvis alla från 2016.

Earl Maurice Schueller
Från den stora producenten till den lilla producentens bord. De odlar på tio ha mark strax söder om Colmar. Antalet flaskor uppgår till 50 000 – 55 000 per år. På bordet står fyra flaskor, ingen av dem är dyra. Med undantag för deras Gewürztraminer är vinerna också lika enkla som priset speglar men de är väldigt lätta att tycka om. På något sätt finns det en mer personlig avsändare i flaskorna som höjer vinerna en hel del. Eller så är det Catherine Shuellers varma, glada och hjärtliga mottagande som ger lyfter hela provningen. Råkar ni vara i krokarna hyr de ut ett rum på gården för en ringa slant.

Cremant d´Alsace 2015. Chardonnay, Pinot Blanc och Pinot Auxerrois, en tredjedel av varje. Degorgerad i maj 2018. Doften är charmigt oren med multna löv, målarpyts och lite allmänt spretig. Ren tydlig smak med få detaljer och en ganska kraftig grund. Något att knapra på skulle passa till.

Pinot Gris 2017-Vieilles Vignes. Lätt anslag utan sötma men däremot mer mineral. Fräsch, torr och med fin kropp. Härligt avslut med hyfsat bra längd. Ett läckert sällskapsvin. Jag hittade inte riktigt tonerna av Pinot Gris men det kanske var avsaknaden av söta toner, vilka i stället var ersatta av lite mer fräschör.

Grand Cru Goldert-Muscat 2015. I Alsace är det bara drygt 2 % av arealen som odlas med Muscat. Schueller producerar närmare 6 000 flaskor per år vilket enligt dem själva gör dem till en av de större producenterna av en ren Muscat. Ett läckert och intressant vin. Gyllengul färg och doften drar mot grape. Frisk och måttlig syra, mandarin, lätt kryddig, honung och aprikos. Väldigt svår att sätta fingret på. En väldigt läcker och egen smak. Madam Schueller upplyste mig om att den klarar minst 12 års lagring, men att alla borde dricka upp den på momangen, så det blev lite fart på försäljningen.

Grand Cru Goldert- Gewürztraminer 2015 – Sigillé. Vacker gyllengul färg. Älskvärd doft, komplex, fruktig, ung och massor av detaljer. Viss grape och lätt bitterhet på ett läskande sätt. Vansinnigt fräsch. Att den är så pass ung känns nästan passande, då syran matchar den lätta sötman så fint. Hon nämnde 16 euro, vad nu det kan innebära för pris på Systembolaget, men jag tyckte att det lät väldigt prisvärt.

Domaine Fernand Engel
Cremant d´Alsace Chardonnay. Doften drog mycket åt jäst men det kanske hade vädrats bort om man gett sig till tåls. Mager kropp, väldigt fräsch och med en syra som gör tandborstning överflödig. Fint sällskapsvin men jag föreslår att den läggs åt sidan ett år eller två i förhoppning om att syran taggar ner lite.

Cremant d`Alsace 2010 Trilogie. Som namnet antyder är det en trilogi av druvor. Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Gris. Mörkgul mogen färg. Krävande doft med klister och spretande toner. Smaken var precis lika krävande med rik och bred syra. Ett häftigt vin som ligger långt ifrån en krispig aperitif. Till den här bör man ha något att tugga på.

Riesling 2015 – Lieu-dit Sillerberg. Nu jäklar är vi på banan igen. Mättad gul frukt med rik en palett, inslag av citrus och fräscha päron. Krispig och fin petroleum, inte alls som ett gammalt tanklock från en moped. Jag upplevde en viss nötighet och ett fint avslut med försiktig och väl avvägd syra. Lättillgänglig och god nu.

Vid pennan SOJ

#1592 Kort rapport från ett träningsläger

Hur kan man förbereda sig inför ett KM med bara en vecka kvar? Antingen kan man korka upp minst åtta flaskor och filosofera på egen hand utan att bli det minsta klokare eller så kan man delta i AuZones träningsläger och utbyta väldigt värdefulla erfarenheter.

Johan T sonderade önskemål, preferenser, tankar och idéer bland deltagarna inför vininköp och ställde sedan KM-mässigt upp två omgångar; en vit och en röd med ett lika KM-mässigt protokoll att fylla i. För enkelhetens skull tillämpade vi poängsättning från KM 2018; druva 8 p, land, 4 p, distrikt 4 p, årgång 2 p, deldistrikt/odlare 2 p, totalt max 20 p per vin samt möjlighet till gardering för halva poängen. Rättning efter eget samvete. Det viktiga var inte poängen utan den efterföljande diskussionen.

Vi provade först igenom de vita vinerna och därefter kom den synnerligen värdefulla genomgången av vinerna vin för vin; vad tror vi att det är för druva och vad är det som gör att vi tror det och lika viktigt varför är det inte den druva som jag tror att det är? Finns det några bra markörer som man kan ta till sig från andra provare? Efter varje diskussion följde en del ”ahhaa, det var en bra poäng och dessutom helt logisk”. Vi behövde heller inte vänta till slutet på facit, utan fick direkt efter diskussionen reda på om vi hade några rätt, vilket trevligt nog var påfallande ofta, eller helt fel, vilket lika trevligt nog inte hände alls. Med samma upplägg betades de röda vinerna av och lite märkligt uppfattades de röda vinerna som lättare att pricka än de vita vinerna.

Johan T hade satt ihop en mycket bra uppställning av åtta ganska typiska KM-viner och den väldigt värdefulla behållningen var, tillsammans med vinerna, den lärorika och lättsamma genomgången vi hade efteråt. Stort tack ånyo för genomgången Johan, nu är det bara att med sedvanlig skräckblandad förtjusning se fram emot KM nästa vecka. På tal om KM, jag passar på att puffa för den provningen; det är helt blint och ger en utmärkt möjlighet att sas prova sig fram; finns det något vin i uppställningen som jag verkligen gillar alternativt ogillar? KM är ett bra tillfälle att ta reda på det. Man behöver heller inte känna sig det minsta orolig för att göra bort sig eller att inte räcka till; det finns erfarna provare som har kommit sist ett år för att senare vinna ett annat år.

Så hur gick det igår?

Första vita

Ljust gul, första sniff påminner om druvkärnor, hmm, det brukar tyda på Chablis och chardonnay, men fortsätter att sniffa och då tonar druvkärnorna bort lite. Klurigt, jag får återkomma…och då doftar det våt halm så då hamnar jag på chenin blanc. I munnen är vinet tydligt syrligt och ganska eldigt så Sydafrika känns logiskt. Ålder? Tja, 2016 kanske?

Facit: Chenin blanc, Frankrike, Loire, 2015, Savennières, Domaine de la Bergerie, Clos le grand Beaupréau.

Nåja, druvan var iaf rätt och med tanke på 14% i vinet kändes Sydafrika rätt. Det var möjligen inte feletiketterat..?

Andra vita

Ljust gul, full med avfyrat knallpulver, det verkar finnas lite ek involverad här…, jo, chardonnay är det utan tvivel, men vad har vinet för adress? Knappast Frankrike eftersom elegansen från Bourgogne inte finns där, knappast Australien eftersom tropiska frukterna saknas. Sydafrika? Nja. Det får bli USA, men det känns inte helt rätt då vinet inte har det där ”extra allt” i doft- och smakväg som amerikanarna ganska ofta får till. Kan det vara en 2017?

Facit: Chardonnay, Australien, Victoria, 2015, Port Phillip, Mornington Peninsula, Ocean eight, Verve Chardonnay.

Hoppla, där ser man, jo, vinet påminner lite om Vasse Felix Chardonnay från Margaret River som ligger i Western Australia, ungefär vid Perth, till skillnad Mornington som ligger vid Melbourne, bara 360 mil fel, inget att oroa sig för. Jag känner även viss likhet med vinerna från Kumeu River Winery (ungefär vid Auckland), visserligen ett helt annat land (Nya Zeeland) och bara 260 mil från Melbourne, men nästan samma breddgrad.

Tredje vita

Jaha, fruktsoda…nä, päronsoda…kanske mineraler om man ska vara snäll, väldigt slank och lite intetsägande. Hm, det här skulle kunna vara en riesling eller en grüner veltliner, men vitpepparn som brukar finnas i GV saknas. Sniffar och smakar vidare och landar i en riesing från Österrike, även om de brukar kännas lite kantigare än sina tyska dito. Känns ungt, kanske 2017? Garderar med pinot gris från Alsace som normalt är en pålitlig gissning när inga markörer stämmer, även om det saknades Nivea och champinjoner i doften.

Facit: Riseling, Tyskland, Nahe, 2017, Weingut Hermann Dönnhoff, Riseling Trocken.

Ingen petroleum. Alls. Å andra sidan, ett KM utan riesling finns inte så det var knappast någon skräll, men jag tänkte inte tanken på Dönhoffs instegsvin. Tur att vi drack vinet hemma för två veckor sedan så man inte gissade fel. Visst ja, vi provade inte vinet, utan drack det…

Fjärde vita

Efter en lite för djup sniff krävdes en stunds återhämtning från krusbärsattacken i doften. Var det möjligen inte så att en hankatt varit framme och lättat sig på nämnda krusbärsbuske? Hyperventilerar näsborrarna en kort stund och hittar lite söta toner som ger mig ek-känsla… Sauvignon blanc är jag till 90% säker på och de sista 10% tillskriver jag semillon och nu blev det lite klurigt; Nya Zeeland eller Bordeaux? Med möjlighet till gardering blir det savignon blanc från Nya Zeeland med semillon från Bordeaux som gardering och eftersom det känns som lite ålder finns kanske det är 2014?

Facit: Sauvignon blanc (90%) och semillon (10%), Frankrike, Bordeaux, 2012, Graves, Pessac-Léognan, Château la Louvière, Vignobles André Lurton.

90 SB och 10 semillon, ta-daaa! Men det var mer tur (90%?) än skicklighet (10%). Bra vin med en elegans som kröp fram efter en stund i glaset och jag blev nog lite förvillad av den påtagliga krusbärssmockan i början.

Eftersom jag har mina noteringar hemma är noteringarna lite svävande. Rapport om röda uppställningen kommer också och som en liten retare kan nämnas att jag placerade en klockren syrah från norra Rhône som en merlot från östra Bordeaux. Varför? Jo, för att det går….

Så till de röda:

Första röda

Klar, ljus, röd färg med antydan till tegelton i kanten. Sniffar lite försiktigt och känner en antydan till…skumbanan…hm, har vi en gamay från Beaujolais i glaset månntro. Sniffar vidare och skumbananen ger sig iväg och ersätts av…körsbärskärnor? Dolcetto? Näha. Det här var ju lite krångligt att placera. Sniffar igenom de andra vinerna och när jag återkommer till ettan igen kryper det fram lite örter. Väl i munnen dyker det upp välbekant kryddighet och viss smörkola; jodå, visst är det en pinot noir i glaset…eller kanske en spätburgunder från Ahr med tanke på att franska finessen inte vill infinna sig? Nya Zeeland då? Tja, en väldigt bra gardering tyckte jag själv. Kanske en 2015?

Facit: pinot noir, USA, Kalifornien, Sonoma county, 2016, Russian river valley, Black Stallion Estate Winery, 14,5%

Aha, USA! Ja, visst fanns det lite gummitoner i vinet som placerade mig i Ahr, men jag skulle knappast protestera om någon hade en annan geografisk uppfattning, särskilt med tanke på att det fanns lite mer ”extra” än i vinerna från Frankrike och Nya Zeeland.

Andra röda

Ljust röd med dragning åt ljusbrunt samt tydlig tegelton i kanten. Ett KM utan nebbiolo hör till ovanligheterna, men likaväl hör ett KM där sangiovese misstagits för nebbiolo inte till undandtagen. Nåväl, körsbärskärnorna finns i bakgrunden i doften, färgen talar för nebbiolo, men var har min spearmint gått och gömt sig? Efter ett bra tag går det att identifiera lite rosenrabatt, men fortfarande ingen spearmint. Strävt och syrligt i munnen och fantasin flödar; nebbiolo, Italien, Piemonte, Ba….rolo, 2014. En gardering? Det skulle vara barbera, Italien, Piemonte, typ. Sangiovese, Toscana och Brunello då? Nja, man kan ju inte komma ihåg allt. Särskilt inte om man tänkte på det för 5 minuter sedan.

Facit: nebbiolo, Italien, Piemonte, Barolo eller Langhe, 2014, Giacomo Borgogno, No Name, 14%

Jaja, de flesta rätt var ju skönt. Men vinet var inte helt okontroversiellt; är det en Barolo eller en Langhe? Vi debatterade och analyserade fram och tillbaka och gav i slutänden oss själva rätt för Barolo även om baksidesetiketten säger Langhe DOC. Druvorna i vinet kommer från Cannubi, Liste och Fossati, sålunda kan man med gott samvete hävda att det är en Barolo. Tydligen tyckte dock inte de italienska vinmyndigheterna att vinet var en typisk Barolo så ingen Barolo-klassning mao. Senare fick vinet dock okej till att klassas som Barolo, men Borgogno hade redan surnat till på myndigheterna och höll fast vid No Name.

Tredje röda

Klart röd, lite mörk, dragning åt lila hållet. Tvärknuten och lika talför som Ingemar Stenmark efter ett av få misslyckade åk. Finns det någonting här? Kanske en antydan till stall? Men ändå inte. Smakar och trevar mig fram och vill minnas att merlot från östra stranden i Bordeaux kan uppfattas så här platt. Vinet i sig är det definitivt inget fel på, men har man snöat, eller som i kväll regnat, in på Bordeaux känner man sig lite besviken. Ok, merlot, Frankrike, Bordeaux, S:t Emilion, 2016. Men vad ska jag gardera med? Garnacha, Spanien, Rioja, 2015 verkar ju genomtänkt; visst finns det väl någon modern Rioja som inte påminner om kräftskiva, någonstans?

Facit: syrah, Frankrike, Côtes du Rhône/norra Rhône, Crozes-Hermitage, E. Guigal, 2015, 13%.

När jag får höra ”en supertydlig norra Rhône, det finns lagerblad och björnbär och vad inte” och sitter med vinet i hand och mun undrar jag fortfarande hur jag fick det till en merlot från Bordeaux. Jaja, det är ju det här som är det roliga med helblinda provningar, att hitta rätt markörer och koppla av och på de för tillfället relevanta sinnena. Även när vi fått reda på vilket vin det var hävdade vissa (jag) att det ändå är en Saint Joseph snarare än en Crozes eftersom jag upplevde vinet som lättare och mer tillgängligt än en ”vanlig” Crozes. Av en erfaren provare fick jag lära mig att Graillot brukar ha hyacint i doften, Cornas mer tanniner och Saint Joseph är bärigare.

Fjärde röda

Mörkt röd, möjligen dragning åt lila. Efter att näsan med möda lyckats skingra doften av brinnande bakelittelefoner dyker det upp grön paprika i andra doftvågen och i munnen är det eldigt, men inte riktigt så där typiskt Sydafrika-överdrivet. Hursomhelst, Sydafrika känns ändå givet och druvan borde med gröna paprikan som fond vara cabernet sauvignon. Faktiskt ett trevligt Rauchwein att smutta på inledningsvis. Garderingen får bli cabernet franc pga paprikan, men med Sydafrikas förkärlek för field blend där det mesta verkar ingå; druvor, stjälkar, åkarbrasor, traktorer etc kan det möjligen framstå som en aning ogenomtänkt att lägga fram en ren cab franc som alternativ, men det var gröna paprikans förtjänst. Hur var det nu…syrah, finns den i Sydafrika och lyckades jag komma ihåg det…? Nä. Nåja, 2015 om det är ungt, vilket det verkar vara.

Facit: cabernet sauvignon, Sydafrika, Stellenbosch, 2015, Kleine Zalze, Familiy reserve, 14,5%

Skönt att kunna identifiera ytterligare druva och land och det var en trevlig bekantskap inledningsvis. Efter någon timme i glaset tyckte jag dock att vinet kantrat åt det syltsaftiga hållet. Nåja, med tanke på klunkabiliteten lär vinet ändå inte blir långlivat i glaset.

Men räknade ni inte några poäng? undrar kanske den nyfikne. Svaret är ”jodå, det gjorde vi, men kanske inte överdrivet noggrant” och vi kunde trevligt nog konstatera att det var hyggligt jämnt samt att vi som åttamannalag hade alla rätt. Men det kan möjligen ha lite att göra med att arrangören hade alla rätt på förhand.

/The Wall

#1590 Röda viner från Jura

Den andra och sista delen i Juradubletten. De vita skrev jag om tidigare (#1574), de hade bra syra, var ofta lite oxiderade, och var rätt bra. Inför de röda hade jag lägre förväntningar, kanske som bäst som en kommunbourgogne?

I Jura odlas vin på 2000 ha, vilket ger 100000 hl varav 1/4 är röda och rosé. Förutom pinot noir odlas poulsard/ploussard som är mycket ljus (enligt engelska wikipedia använd till och med den ljusa pinot för att göra poulsardviner mörkare), samt trousseau (vilken är mer känd som bastardo, bland annat i portvin). På senare år har Jura blivit uppmärksammat på grund av det det finns många producenter av ”naturviner”. De två appelationerna för röda viner är Côtes-de-Jura och Arbois. Vinerna var:

2016 L’Enfant Terrible, J-F Ganevat, Cotes du Jura (poulsard)
Mycket ljus, klar, mycket god doft av jordgubbspinot och rök. Smaken var som doften med bra syra och längd. Många kände en tydlig karaktär av brett. Jag tyckte det var kanonläckert trots sin lätthet, men tyvärr höll vinet inte ända in i kaklet. På färgen var det svårt att inte gissa på poulsard, och det stämde.

2016 DD, Stephane Tissot, Arbois (pinot, poulsard och trousseau)
Grumlig färg, kryddig god doft som efterhand drog mot mint. Balanserad lång smak med hallon och en viss beska. Ganska bra.

2005 Rouge, Chateau d’Arlay, Cotes du Jura (pinot noir)
Mogen färg, ingen doft, sursträv smak, kvällens förlorare, minst ett decennium för gammalt!

2015 Cuvee Julien, J-F Ganevat, Cotes du Jura (pinot noir)
Ljus, klar färg, doft av gummi, hallon och lite naturvinston i smaken.

2015 Trousseau Amphore, Stephane Tissot, Arbois (trousseau)
Opak gråbrun färg, doftar hallon och naturvin, god syra, hallon och funk i smak. Vinet började bra men var klart instabilt, och efter ett tag ville jag inte alls ha mer av det. Man använder väl amforor för att stabilisera vinerna, men svavel verkar säkrare…

2016 Morgon Cote Du Py, Jean Foillard, Beaujolais (gamay)
Kvällens mörkaste vin, gummi och hallon i doft, mest gummi i smaken. Ok, men inte så mycket mer. Ingen gjorde kopplingen till gamay eller Beaujolais.

2015 Nuit-St-Georges, Duband, Bourgogne (pinot noir)
Denna avvikare var också ett av de mörkaste vinerna, med åter igen pinothallon i doft och smak. Ungt, inte komplext men riktigt gott och så här långt in i provningen uppskattade jag som omväxling ett vin som var rent och stabilt. Många andra klagade på den dominerande ektonen, men lättrostad ek har jag hög tolerans för. Kvällens klara vinnare, och det enda som inte fick någon sämströst.

2014 Lulu, Lulu Vigneron, Cotes du Jura (pinot noir)
Klar, doft av nejlika, men inte så god smak. Den som kallade det för körsbärsvin slog huvudet på spiken, med mycket karaktär av körsbärskärnorna.

För den nyfikna finns en bok, ”Jura Wine” av Wink Lorch.

Tabellen (vin, pris nu, röstsiffror bäst-sämst, min poäng)
2016 L’enfant Terrible, J-F Ganevat, Cotes du Jura, 415 kr, 0-2, 16 p
2016 DD, Stephane Tissot, Arbois, 400 kr, 1-2, 14 p
2005 Rouge, Chateau d-Arlay, Cotes du Jura, 253 kr, 0-5, 7 p
2015 Cuvee Julien, J-F Ganevat, Cotes du Jura, 515 kr, 4-1, 14 p
2015 Trousseau Amphore, Stephane Tissot, Arbois, 400 kr, 1-2, 15 (initialt)-11 p
2016 Morgon Cote Du Py, Jean Foillard, Beaujolais, 299 kr, 2-1, 13 p
2015 Nuit-St-Georges, Duband, Bourgogne, 440 kr, 5-0, 17 p
2014 Lulu Vigneron, Cotes du Jura, 346 kr, 1-1, 10 p

Således var inget av juravinerna bättre än just denna kommunbourgogne i min bedömning, men dels var bourgognen riktigt bra, och dels bjöd de sex juravinerna på mycket underhållning, med vild variation både mellan glasen och i varje glas. Så de var utmärkta viner för en kicksökande provare… Efter provningen kommenterade någon med ”knappast kommer något av de här vinerna att väljas till årets vin” men å andra sidan var det en stark kandidat till ”årets intressantaste provning”.

Jag kan också tänka mig att Jura är ett perfekt område att beställa in vin glasvis ifrån. Jag besöker visserligen aldrig vinbarer, med arrangören hälsar att det finns bra utbud av Juraviner på Bar a vins på Narvavägen.

För övrigt ska jag hålla ögonen öppna efter poulsard i fortsättningen!

ASi

Bryggeribesök – Roslags Näsby Bryggeri

10 öl på BS på SB

2 på ICA

RNB – Roslags Näsby Bryggeri

Vann Humlegårdens bryggarträff 2014/2015

800 l batch och 1000 l jästankar

Provning

Fyllig, komplex, estrig

Kraftig, komplex, bra beska, brödig bra!

Nelson S humle!

Bra, fyllig och bred +

Brödig komplex, fyllig och elegant

Kul elegant, maltig snäll och matig

Lång och kul

Örtig gräsig lätt mineralisk

Läcker komplex och lite söt

Bra örtighet med lång och fyllig smak! +

Komplex, superhumlig, läcker, kryddig

Lakrits och kaffe

Balanserad, komplex och fyllig

Simcoehumle, riktigt bra ++

Kryddig, örtig, skojig, bred och brödig!

Choklad och vörtbröd. Lång och fyllig

Komplex och rolig kryddig +

/JT

#1587 Goda viner

Vi var 9 nyfikna provare + provningsledare Jack som tog paus i helgfirandet för att testa ”Goda viner”. Goda viner i Jacks regi brukar betyda viner med god mognad och hög kvalité. Det kunde vi vänta oss även denna gång enl provningsledaren som berättade för oss att samtliga viner (utom möjligen ett) befann sig i det sk. ”drickfönstret” enl. olika källor (vinsidor på internet).

Provningsledaren förbereder sig!

Vin nr 1. FX Pichler, Riesling Smaragd, 2002.
Guldgul färg, petroleum, honung, saffran och kanderad citrus i doften. Smaken läckert svulstig med gul frukt, sötma, saffran och godis.

Vin nr 2. Stéphane Carell, Condrieu, 2008.
Färgen guldgul, doften lite knuten, grapeskal, persika i burk och citrus. I smaken hittade vi ganska liten syra med torr gul frukt och lite smör.

Vin nr 3. Clemens Busch, Riesling 1er ÖKO, 2007.
Bronsgul med doft som liknade gammal champagne med bokna gula äpplen och lite parfymerad. Sötma, söt gul frukt och citrusmarmelad i smaken.

De 3 vita vinerna.

Vin nr 4. Ogier, Côte-Rôtie, 2003.
Färgen scharlakansröd, doften mörka bär, fat och lite kött/peppar. Torr, sträv, tanniner, fat och söt frukt i smaken.

Vin nr 5. Pape Clément, Chateau Pape Clément, 1990.
Lite brunröda färgtoner med doft av svarta vinbär, ceder, fat och läder. Lite brettig smak med mörka bär, tanniner, rondör och mognad.

Vin nr 6. Rayas, Chateau de Fonsalette, 2001.
Ljust brunröd färg, doft av röda bär, fat och sparrisburk med smak med torr syra, röda bär, söt frukt och fat.

De 3 röda vinerna.

Sammantaget en härlig provning med både mogna och goda viner!


1. FX Pichler, Dürnsteiner Kellerberg, Riesling smaragd, 480:- (2004), 1/1/10, 17,5p.
2. Stéphane Carell, Domaine de Bonserine, Condrieu, 470:- (2012), 0/5/10, 14p.
3. Clemens Busch, Marienburg Raffes, Riesling 1er ÖKO, 550:- (2014), 1/3/10, 16p.
4. Ogier, Les EmBruns, Côte-Rôtie, 450:- (2007), 1/0/10, 15p.
5. Pape Clément, Chateau Pape Clément, Pessac-Leognan, -, 4/1/10, 17p.
6. Rayas, Réservé, Chateau de Fonsalette, 400:- (2007), 3/0/10, 16p
.

//TB