Author Archives: auzine

#1509 Turbiana

Det är inte ofta man provar viner på druvor för första gången, och det är än mer ovanligt att prova druvor man inte ens hört talas om. Men ikväll var det dags. Druvan heter Turbiana och odlas i DOC Lugana vid Gardasjöns sydspets. EH hade lyckats hitta sju exemplar på SB vilket t.ex. är fler än antalet torra Vouvray. Lite svårt att förstå hur SB tänker. Kul med udda saker, men det kan väl knappast spegla allmänhetens intresse?

Enligt EH är det lite oklart hur Turbiana, även kallad Trebbiano di Lugana, är släkt med andra druvor. Tidigare har man trott den är släkt med Trebbiano di Soave och/eller Verdicchio, men DNA-tester har omkullkastat dessa teorier. Det ska dock visa sig att det finns klara likheter med dessa druvor, och även med Garganega, Soaves druva.

Vinerna vi provar blint är:

  1. 2015 Catulliano, Turbiana, DOC Lugana
  2. 2015 Lugana Limne, Turbiana, DOC Lugana
  3. 2015 I Frati, Turbiana, DOC Lugana
  4. 2015 Tralivio, Verdicchio, DOC Verdicchio dei Castelli di Jesi
  5. 2014 Il Lugana, Turbiana, DOC Lugana
  6. 2015 Le Creete, Turbiana, DOC Lugana
  7. 2014 Brolettino, Turbiana, DOC Lugana
  8. 2014 Lugana Riserva Sergio Zenato, Turbiana, DOC Lugana

Dvs, alla utom vin #4, kom från utlovad druva och område.

Nedan min poäng, röstpoäng (bäst-sämst) och pris.

2015 Catulliano var torr, bra syra, något mineraldriven, diskret, enkel men tilltalande. 13p, 0-4, 129 kr

2015 Lugana Limne var ett snäpp bättre med gul frukt och viss komplexitet. 13p+, 3-0, 170 kr

2015 I Frati hade en floral ton i kombination med citrus. God och 14p, 0-0, 139 kr

2015 Tralivio hade en torr, vaxig textur med lätt bitter smak (Verdicchio). 12p, 0-5, 122 kr

2014 Il Lugana hade en ylleton liknande chenin blanc och nötter i smak och doft. 14p-, 0-1, 150 kr

2015 Le Crete för tankarna till sauvignon blanc: massor av svarta vinbär och frukt. 14p, 2-1, 180 kr

2014 Brolettino är tveklöst kvällens vinnare. En stor öppen, fatig (?) doft som för tankarna till chardonnay. Smakrikt vin med bra komplexitet och viss längd. 15p, 4-0, 165 kr. Snudd på fynd.

2014 Lugana Riserva Sergio Zenato har en doft av honungskarameller, ganska uttrycksfullt vin men låg syra. 14p, 2-0, 296 kr

Det här är viner som bra prissatta med undantag för det sista. De är torra med diskret men tilltalande karaktär, oftast bra syra, angenäma att dricka och kul alternativ till alla de riesling, chardonnay och sauvignon blanc som klunkas. Sitter säkert som en smäck till sommarens mat, gärna italiensk, typ caprese eller pasta med skaldjur. Förmodligen ska de drickas unga.

Tack EH för en kul provning.

/PW

Pol Roger Brut Vintage vertikal med Ward Wines

Evernote Snapshot 20170511 151516

Ward Wines fick besök av VD Laurent d’Harcourt från Pol Roger. Dagen till ära passade de på att bjuda in till en vertikalprovning tillsammans med Laurent.

Evernote Snapshot 20170511 162605Image(1)

Kort om Pol Roger Brut Vintage

Vinifiering och lagring

Musten genomgår två sedimenteringar, en i presshuset omedelbart efter pressningen och en kall sedimentering under 24 timmar vid 6° C i ståltankar.

Varje druvsort och läge hålls separata tills den slutliga blenden görs. Vinet genomgår en komplett malolaktisk jäsning. Flaskjäsningen sker vid 9° C i Pol Rogers djupaste källare, 33 meter under marken, där det lagras fram till remuage som sker för hand, vilket är extremt sällsynt i Champagne idag. Den mycket fina och ihållande moussen, som är Pol Rogers kännetecken, kan i stort tacka de djupa, fuktiga och svala källarna för sin existens.

Pol Roger Brut Vintage druvsammansättning

60 % pinot noir och 40 % chardonnay från 20 olika Grand och PremierCru-lägen i Montagne de Reims och Côte des Blancs. Brut Vintage  produceras i begränsad kvantitet och vilar 9 år i Pol Rogers svala källare innan den degorgerass och släppts på marknaden.

Evernote Snapshot 20170511 154605

Dagens uppställ

Evernote Snapshot 20170511 160606

 

NV Brut Reserve

Frisk, ung, vit frukt, mineral och rikedom

Syradriven stram liten bitterhet, låg dosage. 

2008 Brut Vintage

Rik, lite citrus, fyllig med stor komplexitet

Stram ung och kompakt! Fruktpackad och intensiv. Mineral/grus och våt sten.

Liten touch av päronmer! Funky toner

Komplex och balanserad rik frukt, kraftig men bred bra syra!

18p

Aktuell årgång nu!

2006 Brut Vintage

Rik, svamp, mognad, lätt eterisk och med mycket citrus och apelsinskal, mörkt bröd och jord.

Kraftig, rik, balanserad och mogen. Kraft men lite oxad äppelskalig stil. Tanniner och liten bitterhet

16p

2004 Brut Vintage

Rik, mineraler och elegant frukt. Läcker ljusgul frukt och vanilj. Våt granit och limecest.

Lätt, läcker fyllig elegant och komplex smak med citrus, physalis och grape

17p

2002 Brut Vintage

Läcker gräddig, fyllig snygg fruktkompott med lite rabarber. Komplex och bra! Champignoner i smör.

Tändsticksplån!

Kraft och komplex fyllig frukt med bra syrabalans. Kraftig syra och tanniner med liten sherryton. 

17,5p

2000 Brut Vintage

Mineralig mognad, varm citrus, komplex, fyllig. Krut och exotisk frukt. Läcker mognad och bra syra.

Humle

Bra fokus och kompaktare frukt.

18p

1999 Brut Vintage

Krämig, fyllig, mognad, smör och elegant mineralig. Mogna röda äpplen och grape.

Fyllig mogen lätt oxad och mogen. Rik och komplex.

15p

Evernote Snapshot 20170511 162918

/JT

#1506, Paris Tasting 1990-tal

Tredje gången gillt i AuZone, en replika på den berömda provningen från 1976. För er som vill ha hela historien rekommenderar jag att läsa AKs eminenta post från november 2015. Idag var vintemat viner från 1990-talet.

Dagens provning eminent samlad och anordnad av JaJ, JEP, SET och salig OW.

Dagens viner, helblint serverade förstås.

Evernote Snapshot 20170511 193957

Vin 1. 1998 Chateau Montelena

Mörkröd färg. Mogen doft med stall, ceder, lite målarfärg. Fruktdriven, elegant och syravarslande känsla. Röda bär.

Kraftig smak med tydlig mognad. Sotig frukt, mörka bär, balanserad med torra tanniner.

Vin 2. 1999 Chateau Pichon-Lalande

Mörkröd färg med viss gulkant. Tydlig fatkaraktär med lite funky drag. Rik frukt, inslag av blod och slaktbänk, ceder, kaffe och chark.

Syradriven torr elegant smak med röd frukt, lång tannindriven smak med inslak av salmiak och lakritsrot

Vin 3. 1994 Chateau Cheval Blanc

Rubinröd med viss kant. Fatdominerad doft, med mycket ceder och lite cassis. Läcker doft med bra mognad med eteriska drag. Choklad, kaffe, tobak och en aning mynta.

Komplex, tannindriven läcker bra syradriven smak med mycket kaffe och snygga sandiga tanniner.

Vin 4. 1992 Opus One

Mökröd färg med liten brun kant. Stall, grön och blå frukt. Komplex, fyllig, rik smak med en aning blod, kaffe. Liten violtouch på slutet.

Bra komplex läcker mogen fruktdriven smak. Klingande syror!

Vin 5. 1996 Chateau Mouton-Rotschild

Mörkröd färg med liten mognadskant. Rik, läcker, komplex, exklusiv doft. Fyllig, kaffe och fat, känsla av krämarvin.

Superkomplex mogen läcker elegant och fruktdriven smak. Mycket ceder, björnbär och lite ungdomlig. Tydliga fat men inte störande – enligt mig!

Vin 6. 1992 Monte-Bello

Mörkröd färg med tydlig brunton. Mogen lätt oxiderad doft med påtagliga rödbets och äppelskalskomponenter. Efterhand tomatsoppa 😦

Övermogen frukt, grön paprika, trist men ändå viss fyllighet och trevliga tanniner. Efterhand söt solmogen frukt, jord och järn.

Vin 7. 1996 Chateau Leoville-Barton

Mörkröd färg, lätt gulkant. Doft av stall, smuts, skit och mynta, kaffe och mineraler. Inslag av blod.

Komplex stallig bra bordeauxig smak med fina spelande syror, intensiv frukt och sandiga långa tanniner.

Vin 8. 1995 Dominus

Rubinröd, mörk. Floral, elegant lätt pinös dift med massor av rödfrukt. Eteriska tner och snygga fat. Fyllig söt frukt och lite coca-cola i doften.

Fruktdriven smak med mogna bär, lite godis och komplexa florala / lätt gröna toner. Lätt cedrighet med ett uns sälta. Spretiga tanniner och ett lite robus intryck.

IMG_6963

Listan – mina poäng först (och samtliga provares snittpoäng inom parentes)

  1. 1998 Chateau Montelena, Napa Valley, 1-3, 720kr, 17p(15,4p)
  2. 1999 Chateau Pichon-Lalande, Bordeaux, 0-2, 900kr, 16,5p(16,0p)
  3. 1994 Chateau Cheval Blanc, Bordeaux, 1-0, 1640kr, 18p(16,8p)
  4. 1992 Opus One, Napa Valley, 8-0, 990kr, 19p(17,4p)
  5. 1996 Chateau Mouton-Rotschild, Bordeaux, 1-1, 2500kr, 19,5p(16,4p)
  6. 1992 Monte-Bello, Santa Cruz Mountains, 1-6, 1500kr, 13p(14,8p)
  7. 1996 Chateau Leoville-Barton, Bordeaux, 1-1, 750kr, 17,5p(16,7p)
  8. 1995 Dominus, Napa, 1-1, 1250kr, 16p(16,2p)


 

/JT

#1505 Alsace

I skrivande stund är det en dag kvar tills Frankrike skall få en ny president. I den franska debatten så jämför man sig ständigt med Tyskland, och Tyskland vinner i princip alla grenar, fotboll inkluderad. Ingen annanstans är närheten till Tyskland och jämförelsen så pregnant som i Alsace, åtminstone när det gäller vin. Det beror säkert på att man, som i princip enda region i Frankrike, odlar druvor som även är typiska för Tyskland: riesling, gewürztraminer, pinot blanc (Weissburgunder) och pinot gris (Grauburgunder).  Så vart är Alsace på väg? Blir vinerna sötare, och då menar jag de traditionellt torra matvinerna, inte Vendange Tardive (VT) eller Sélection de Grains Nobles (SGN). Det är åtminstone känslan man fått de senaste tio åren. I Tyskland går utvecklingen för motsvarande viner mot mindre sötma.

Första vinet har en lätt rosa färg som antyder pinot gris; en blommig, om än något knuten doft, en fyllig, fruktig smak med aprikoser och någon restsötma. Gott och viss elegans. Vinner förmodligen på lagring. 14p idag, förmodligen 15p om fem år.

2013 Paul Ginglinger Grand Cru Eichberg Pinot Gris

Andra vinet har en angenäm, mogen doft av petroleum och gummislang; en torr, frisk smak med rejäl syra med gröna äpplen och mineraler. Smakrikt och gott nu. 15p

2012 Wolfberger Rangen Riesling

Tredje vinet har en klar, gul färg med en något kryddig doft; en fyllig söt smak med syra och smak av päron. Ung och förmodligen på väg upp, men inte riktigt mitt vin. 14p

2013 Mure Clos Saint Landelin Pinot Gris

Fjärde vinet har en gul-grön färg; en öppen, angenäm mineralsik doft och frukt som jag gissar är pinot blanc. Den känslan förstärks av en torr, medelfyllig och smakrik karaktär. Rejäl kropp, längd och fin karaktär. 16+p

2015 Pichler-Krutzler Loibenberg Riesling. Oj, ingen PB utan riesling från Österrike. Här var man ute och cyklade.

Femte vinet har en gul-grön färg; en öppen, angenäm doft av petroleum; en mycket torr smak, fylld med syra och citrustoner, men i stort sett ingen frukt. Petroleum och utan tvekan riesling. Här skulle jag använda ordet obalanserat. Det finns bara en komponent: syra. 13p

2008 Trimbach Cuvée Frédéric Émile. Ingen överraskning direkt. Jag förstår mig inte på det här vinet. Drack en gång en 1983 som då var ett av de bästa vita viner jag någonsin provat. Därefter har det aldrig imponerat. Jag förstår att Trimbach vänder sig mot den sötare trenden, men måste man göra vin på omogna druvor?

Sjätte vinet har en kraftig gul färg; en stor öppen, fruktig doft av marsipan och apelsin; smaken är mogen, söt med botrytis, koncentrerad och lite Sauternes-lik. Bör vara en VT eller SGN. 15+p

2007 Leon Beyer VT Gewürztraminer

Sjunde vinet åter gul-grönt; ung knuten doft av mineral, bensin och krutrök; söt, fyllig smak med låg syra. Komplext och smakrikt, ungt idag och växer säkert en storlek med fem års lagring. 15p

2015 Domaine Weinbach Cuvée Laurence Gewürztraminer

Åttonde och sista vinet har en öppen, mogen och något oxiderad ton med bokna äpplen och apelsin; mycket söt, fyllig och lång smak med russin. Komplext och gott. Bra att dricka nu. Förmodligen en VT eller SGN. 16p

2009 Marcel Deiss Altenberg de Bergheim. Som så ofta blandar Deiss olika druvor i sina viner, exakt vilka oklart här, men Gewürz finns garanterat med.

Tabell (bäst-sämst, pris)

  1. 2013 Paul Ginglinger Grand Cru Eichberg Pinot Gris, 0-0, 183 kr*
  2. 2012 Wolfberger Rangen Riesling, 1-1, 299 kr
  3. 2013 Mure Clos Saint Landelin Pinot Gris, 0-2, 235 kr*
  4. 2015 Pichler-Krutzler Loibenberg Riesling, 4-1, 296 kr
  5. 2008 Trimbach Cuvée Frédéric Émile, 1-2, 330 kr
  6. 2007 Leon Beyer VT Gewürztraminer, 2-0, 332 kr*
  7. 2015 Domaine Weinbach Cuvée Laurence Gewürztraminer, 0-2, 279 kr
  8. 2009 Marcel Deiss Altenberg de Bergheim, 1-1, 550 kr*

Vinerna markerade med * är köpta på gården, övriga på SB.

Så hur sammanfattas detta? De söta vinerna är klart intressanta, oavsett om de är riesling, gewürz eller PG, eller som i Deiss fall, en blandning. För torra viner skulle jag definitivt kliva över Rhen och köpa av en tysk producent jag gillar. Jag misstänker att det gäller för nästan alla druvor och prisnivåer. Undantag finns förstås.

Tack Sven-Olof för en bra provning.

/PW

KM 2017

Dags igen för KM i föreningen, som vanligt arrangerad av närmast föregående års vinnare vilket innebar att det var Johan Jeansson som höll i evenemanget, i år även med bistånd av såväl fru och dotter. Finns det någon metainformation som är användbar för årets arrangör? Ingen som jag kände till, men fick efteråt reda på en användbar detalj. Nåväl, det enda som går att lita på är sina egna sinnen, och de kan ju knappast vara felkalibrerade efter knappt ett års träningsläger hemmavid innehållandes huvudsakligen riesling, sangiovese och nebbiolo. Vad kan gå fel? Ingenting på en del vilda gissningar och det mesta på spiksäkra svar skulle det visa sig.

Upplägget är det vanliga enkla; identifiera druva (2 poäng), land (1 poäng), region/distrikt (1 poäng), deldistrikt (1 poäng), årgång (1 poäng)och ”bonusinfo” (1 poäng) som för i år faktiskt var fastställd till producent. En gardering tillåts på varje svar och korrekt svar på garderingen ger halva poängen. Först en omgång med 4 vita viner, därefter en kort paus under vilken det kan avhandlas vad som egentligen fanns i glasen, och slutligen en omgång med 4 röda viner. Ända till klockan 19.02 var det rekord i antal deltagare, 16 st, men ett avhopp fem-i-tolv, eller snarare två-över-sju medförde att det fysiska deltagandet enkom tangerades. Tack vare det stora antalet deltagare blev det sålunda ett tvåflaskors-KM och generöst med vin; 30 cl per näsa skulle klaras av på 7 minuter. Eller så var det tvärtom. Oavsett så flöt tiden i varje fall iväg för kvällens redaktör.

Vita omgången

Första vita

Klar och ljust gul färg, först kommer en puff av nässlor och därefter något mer bekant som till en början är lite svårplacerat, men som visar sig vara nygnuggat svartvinbärsblad. De som plockar svarta vinbär och i nära anslutning härtill petar sig i näsan kan ha en aning om doften. I munnen förefaller vinet ha en aning fet känsla och ingen galopperande syra, inte direkt påtagligt friskt och med en eftersmak som pekar mot Rhône. Spontant känns det som sauvignon blanc, men ändå verkar det inte helt klockrent. Nåväl, det får ändå bli sauvignon blanc från Frankrike, Loire, Sancerre och 2015 med chenin blanc från Sydafrika och Rhône samt 2014 som gardering.

Facit; Sauvignon blanc, Frankrike, Bordeaux, Pessac-Leognan, 2014, Ch Lespault-Martillac, 275 kr.

Sauvignon blanc från Frankrike! Ha! Så enkelt! Sen var det slut på det roliga och en tröst halvpoäng från årgången var det enda som var värt att notera. Helt ok vin, men kanske ingen superfavorit just nu.

Andra vita

Vi förflyttar oss ner till bildäck på TT-Line för att hämta något vi glömt i bilen en kvart efter avgång och långtradarnas dieseldofter har bara hunnit ventilerats bort till viss del. Kort sagt, nästa glas innehåller petroleum och någonstans går det även att urskilja inte lika dinosauriella mineraltoner. I munnen ger vinet inte ifrån sig någon direkt syra utan är snarare lent och med en påtaglig restsötma. Eftersmaken påminner närmast om att slicka på en varm lastbilsmotor, det är en ordentlig rökighet som i mitt tycke tar kål på det mesta. Så vad har vi då i glaset? Tja, en riesling verkar det onekligen vara när alternativet ”vit pinotage” raskt sållades bort. Men från var? Gulf, Q8 eller BP? Det står helt still, men får till slut ner riesling, Tyskland, Pfalz, 2012, Breuer som svar med Chardonnay, Sydafrika, Bourgogne och 2014 som garderingar.

Facit: Riesling, Australien, South Australia, Eden Valley, 2011, Pewsey Vale, The Contours Riesling, 210 kr.

Tja, riesling var ju i alla fall rätt. Vi har druckit vinet hemma någorlunda nyligen och tyckte då att det var kanske lite väl mycket extra rök. Uppenbarligen hade den upplevelsen förträngts. Nåväl, det finns ju fortfarande utrymme för förbättringar poängmässigt…

Tredje vita

Lite Nivea, lite vitpeppar, inga champinjoner. Jaha? I munnen lite småsött, som senare blev sockersött. Fast å andra sidan, efter närmast föregående vin upplevs allt, till och med att knapra i sig rå citron, som sött. Vinet känns även tämligen eldigt och inte riktigt i balans. Det här blev jag inte riktigt klok på och drar till med grüner veltliner (pga vitpepparn) från Österrike och Kamptal samt 2015 som svar. Garderar med Silvaner från Tyskland och 2014 med en gnagande känsla av att något inte riktigt stämmer.

Facit; Gewürztraminer, Frankrike, Alsace, Haut Rhin, 2015, Cuvée Laurence, Domaine Weinbach, 380 kr.

Jahapp, om inget stämmer är det Alsace, oavsett druva. En enkel tumregel att hålla sig till. Gewürztraminer ingick inte i det årslånga träningslägret den här gången, vilket kanske förklarar att de annars så typiska parfymerade tonerna gick mig spårlöst förbi. Eller så fokuserade jag på Nivea och vitpeppar utan att veta bättre.

Fjärde vita

Först doftar det smörkola och nyavfyrad knallpulverpistol, men efter en stund brer doften ut sig lite mer och smörkolan och krutröken skingrar sig och fram träder istället ett elegantare intryck. Någon doft av våt halm? Nix. Neutral syra och trevlig smak med behaglig längd, viss antydan till vindruvskärna går även att hitta. Chardonnay helt klart, men sen då? Tja, Frankrike, Bourgogne, Puligny-Montrachet, 2014, kanske? Chenin blanc från Sydafrika och Central Otago, 2013 som gardering.

Facit; Chardonnay, USA, Kalifornien, Sonoma, 2014, La Masia Chardonnay, Marimar Torres, 299 kr.

Chardonnay var rätt resonerat och 2014 var skickligt inprickat med en inte helt obetydligt säck salt med tur. Trevlig Bourgogne-ig skapelse som vann på luftning och till ett överkomligt pris, suitable for an oak bloke skulle man kunna säga.

IMG_2954

Här var det dags för paus som i år innehöll momentet ”äta mat”. Ställningen efter vita omgången tillkännagavs och det var Jörgen på tredje plats, Jack på andra plats och Eric T i topp. Skulle det stå sig även efter röda omgången?

Röda omgången

Första röda

Klart röd till färgen med liten antydan till tegelton. Första sniffen kändes som att stoppa in näsan mellan sadel och häst efter målgången på Elitloppet. Direkt efteråt kommer en ocean av rök och tjära. Ok, vi testar igen; druvkaraktären påminner om något från Islay, men nej, det är inte Ardbeg i glaset. I munnen då? Eldigt och relativt strävt och så denna rök som tar kål på allt. Det här måste ju vara Sydafrika. Och om det inte är Sydafrika är det Islay. Nåväl, cabernet sauvignon som huvudspår, Stellenbosch och Kevin Arnold från år 2014 får det bli. Garderar med Syrah, Frankrike och lite andra extremt genomtänkta analytiska svar. Eller bara rena gissningar om man vill vara lite mindre kryptisk.

Facit; Cabernet franc, Frankrike, Loire, Chinon, 1998, Couly-Duthueil, Chinon Clos de L’Ecco, 219 kr.

Jodå, när munnen för ovanlighetens skull stått på vid gavel och röken vädrats ut går det faktiskt att urskilja typiska cabernet franc-toner. Men vem i hela friden sparar cab franc från 1998 i sin källare, dessutom flera flaskor så att det räcker till en tvåflaskorsprovning? Jo, det visade sig efteråt att just cab franc från Loire var en av arrangörens favoriter. Inte så svårt att förstå faktiskt, haken är bara att de fåtal gånger vi köper cab franc från Loire så köper vi en flaska som konsumeras inom någon månad. Helt klart läge att se över inköpsvanorna framöver.

Andra röda

Här vankas det lite smörkola och torkade örter och en fin doft som drar åt pinot noir, eller möjligen spätburgunder. Trevlig smak av smörkola även i munnen och nu är det bara att leta i analysbanken; pinot noir från…Frankrike, Tyskland eller Nya Zeeland? Det får bli Frankrike, Bourgogne, Central Otago, 2014 med Gamay, Tyskland, Ahr, 2012 och Becker som lite genomtänkta alternativ.

Facit; Spätburgunder, Tyskland, Baden, Kaiserstuhl, 2014, Salwey, Henkenberg Spätburgunder GG, 210 kr.

Jaja, helt rätt för druva, halvt rätt för Tyskland och en till stensäker analys av årgången gav i alla fall några poäng. Inte alls tokigt vin som så här i efterhand faktiskt var mer tyskt än franskt när man känner efter lite närmare.

Tredje röda

Visst finns det ett uns av tegelton i utkanten om man tittar riktigt noga? Och visst finns det lite spearmint i doften, som i och för sig domineras av körsbärskärnor och bittermandel? Doften känns väldigt kompakt och väl i munnen är vinet något eldigt och strävt med fina tanniner. Det kommer ingen fanfar och ett förkunnande som säger ”Barolo!”, utan det lutar mer åt en Chianti Classico. Men är det minsann inte lite lite tegeltoner i färgen och spearmint i doften ändå? Hm, det får bli nebbiolo, Italien, Piemonte, Barolo, 2015 som förstahandsalternativ och Sangiovese, Spanien, Toscana, Chianti Classico, 2014 som andrahandsalternativ. Vad kan gå fel?

Facit; Sangiovese, Italien, Toscana, Chianti Classico, 2013, Felsina, Berardenga Chianti Classico, magnumbutelj, 360 kr.

I vanlig ordning tar magkänslan ledigt vid tredje rödvinet. Ett av våra favoritviner hemmavid borde jag kanske känt igen, men jag får skylla på att vi konsumerar huvudsakligen halvmagnumbuteljer hemma.

Fjärde röda

Det här var klart rött och möjligen en antydan till tegelton om man tittar närmare. Och det doftar smörkolla och Rollo! Extra allt! Det kommer även en liten puff av mynta/eukalyptus när man sniffar vidare. Smakmässigt är det mynta blandat med smörkola och det verkar som om vi har antingen en syrah eller cabernet sauvignon från Barossa eller Napa från 2010 eller 2008 i glaset. Det kan ju omöjligen vara något annat. Eller…?

Facit; Tempranillo, Spanien, Rioja, 2007, La Rioja Alta, La Rioja Alta Gran Reserva 904, 329 kr.

0 poäng för redaktören! Bara det måste ju vara värt en kvarts tröstpoäng? Nåväl, när jag väl sansat mig och insett att buteljen inte var feletiketterad, att det skulle vara en Wyndham från 2010 var det få som trodde (faktiskt bara jag verkade det som), framträdde faktiskt vaniljtoner och även lite diskret dill. Inte särskilt länge sedan vi drack även det här vinet hemma, men det hade jag tydligen glömt bort av någon outgrundlig anledning.

IMG_2955

Det blev dags att ta reda på om ställningen efter vita omgången skulle stå sig och när platserna tre till ett redovisades visade det sig att Anders Källberg dök upp på en tredjeplats, Åke Jansson på en andraplats och med 7,5 poängs marginal tog Jack Jakobsson välförtjänt hem segern. Ett stort grattis till Jack samt ett stort tack till Johan, Kia och Alice för ett väl arrangerat KM.

Sedvanliga frågan som jag alltid ställer mig efteråt, var det svåra viner? Och som vanligt kommer jag fram till att vissa var kanske lite kluriga, men ändå inte helt omöjliga, precis som det ska vara i ett KM. För egen del ser redaktören ånyo fram emot nästa års KM som 2018 arrangeras av årets vinnare Jack Jakobsson.

IMG_2945

Bilden av en välförtjänt vinnare!

 

/JW

#1503a BYO Riesling

Nio rieslingsugna samlades på skärtorsdagen för att dela på tolv flaskor. Jag rapporterar här om de åtta första, torra vinerna. Det är några osäkerheter i vinnamnen nedan, och jag är tacksam om jag får in kompletteringar och rättelser.

Först ut var ett bubbel med en ganska champagnelik jästig mogen doft.

2004 Molitor Prestige (Mosel)  hade också en lång mogen smak som dock såsmåningom blev något enkel. Lättheten i smaken markerar tydligt att vinet inte är franskt.

Sedan en uppsättning med sju huvudsakligen torra viner.
2011 Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels, Leitz (Rheingau). Något gul färg, liten grön doft och smak, måttlig syra och aningen sötma. Ren och god, med med den etiketten hade jag väntat mig mer.

2015 Vulkangestein, Schäfer-Frölich (Nahe), mitt vin. Blekt med frisk doft och fräsig ung gräsig smak med ungdomens päronton fortfarande kvar i doft och smak. Gott, men blir klart bättre om ett år.

2013 Josmayer (Alsace) imponerade inte alls, ganska bra doft med hägg men klumpig smak där alkohol, syra och beska inte hamonierade.

2004 (?) Singerriedel Smaragd, Hirtzberger (Wachau, Österrike) fick min röst och blev också kvällens vinnare. Ganska gult, rik mogen läcker rieslingdoft och fyllig, mogen smak. Ett nummer större och kraftigare än de tyska vinerna denna gång, men fortfarande med utmärkt balans. Jag tror också att det var ännu bättre för några år sedan.

2009 Wiltinger Schlangengraben, Loch (Mosel, ungrafted) var ljust med liten doft och rik mogen smak med viss sötma och beska.

2011 Primus Maximus, Heinz Nicolaj (Rheingau) var också ljust med lite dammig doft och snygg, gräsig smak. Lite enkelt och neutralt.

Sista vinet var dramatiskt annorlunda redan till färgen, det var så mycket bärnsten att jag inte hade några speciella förhoppningar, men…

1976er Johannisberger Goldatzel Spätlese, Martin Klein (Rheingau) doftade fernissa, men god! Torr smak, låg alkoholhalt, extremt mogen men fortfarande klart drickvärd och verkligen häftig. Visserligen inte alls som riesling brukar vara, men jag förstår ändå inte de fyra som hade det som sämst.

Sammanfattningsvis tyckte jag för en gångs skull att de yngre tyska vinerna underpresterade, och särskilt Leitz från 2011 som anses vara ett riktigt bra år. Hos mig har det året hamnat mellan stolarna, så jag har ingen egen uppfattning utom att det börjar ha gått väl många år sedan skörden.

Tabellen:
2004 Molitor Presige, 14 p
2011 Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels, 1-1, 15 p
2015 Vulkangestein, Schäfer-Frölich, 2-0, 13 p
2013 Josmayer, 0-4, 11 p
2004 Singerriedel Smaragd, Hirtzberger, 4-0, 17 p
2009 Wiltinger Schlangengraben, 2-0, 15 p
2011 Primus Maximus, Heinz Nicolaj, 0-0, 13 p
1976er Johannisberger Goldatzel Spätlese, 0-4, 16 p

ASi

#1501 Mogen, god, vit Bourgogne

”When wine lovers drink my wines, I want them to experience history…” med tillägget: ”…but, above all the effects of biodynamic farming”. Citatet kommer från Ann-Claude Leflaive och beskriver vad Bergs Lars Hansson bjudit in oss till. I våra glas fanns 7 viner från perioden ”pre Anne Claude/pre-biodynamique”. En bra referens eftersom dessa viner ligger nära de viner som grundade egendomens goda rykte. Domaine Leflaives vita bourgogner har ju nått en status i klass med Domaine de la Romanée-Conti för röda bourgogner. Nåväl, inget vin är ju bättre än vad det faktiskt presterar så över till provningen.

IMAG3307

Vin nr 1. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Clavoillons 1983.
Guldgul färg, med torkad frukt, kanderad citrus, lite saffran/mango och ngt fat i doften. Smaken fet mineral, bra syra, stram och ngt gul/tropisk frukt.
Medprovarna kände parfym, aprikos och stor elegans.
IMAG3344.jpg

Vin nr 2. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Les Pucelles 1989.
Gul, med doft av fet, kritig mineral, lite vax och gul frukt. Syra, mineral, vax och lite fetma i den långa smaken. Andra tyckte vinet var fräscht och klart yngst av de vi provade. De hittade också kardemumma och frukt i den långa något oförlösta smaken.
IMAG3345.jpg

Vin nr 3. Domaine Leflaive Batard-Montrachet 1990.
Färgen bronsgul. Doft av jäst, gammal champagne med bokna äpplen och trä. Smaken torr, lite kort med bokna äpplen men fortfarande bra syra. Allmänna omdömen var mogen champagne, vinteräpplen, stenfrukt och lite trött.
IMAG3346.jpg

Vin nr 4. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1989.
Ljust gyllengul med aromer av krita, mineral, stram gul frukt, krut och något vegetal ton. Smaken tyckte jag var stram och torr med mycket bra syra, mineral och krita. Kommentarer var melon, kiwi, popcorn, toy, citrus och lite vegetalt.
IMAG3347.jpg

Vin nr 5. Louis Jadot Chevalier-Montrachet Les Demoiselles 1986.
Färgen guldgul med doft av saffran, tropisk frukt, citrusmarmelad och torkad frukt. Saffran, gul frukt med torr, lång syra i smaken. Här hittade övriga botrytistoner, blommor och koncentration i den feta smaken.
IMAG3348.jpg

Vin nr 6. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1983.
Gyllengul, kalk, mineral och lite vaxfetma i den strama doften. Härlig syra, fetma, fat och torr/stram gul frukt. Övriga tyckte toppchampagne, karamell och att det var exakt rätt dag att dricka detta vin idag!
IMAG3349.jpg

Vin nr 7. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1988.
Ljust guldgul med citrus, gul frukt, blöt kalksten, fet och lite fat i arom. Smaken syradriven med sten, krita, fetma och gul frukt samt lite fat. Några tyckte vinet var lite stumt, andra hittade bra eftersmak och längd.
IMAG3350.jpg

Vin nr 8. Domaine Leflaive Bienvenue-Batard-Montachet 1983.
Bronsgula färgtoner, champagne och bokna äpplen samt fat, och kalk i doften. Smak av bokna äpplen, äppelsyra och majs i den torra smaken. Flera tyckte vinet var ett ”vackert lik” med bokna äpplen och lite trött smak.
IMAG3352

Sammanfattningsvis en fantastisk provning som jag tror alla deltagare absolut inte vill ha ogjord. Bergs Lars själv kände sig som en ”trippad bäver” under provningen och det säger väl allt! Viner samlade/lagrade sen slutet av 80-talet, köpta på olika auktioner och sen öppnade på ett mycket generöst sätt för oss i AuZone, tack Bergs Lars!

Sammanfattningsvis nedan:
IMAG3342

  1. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Clavoillons 1983, 160£ (2016) 0/0/14, 17,5p
  2. Domaine Leflaive Puligny-Montrachet Les Pucelles 1989, 320£ (2016) 1/2/14, 16,5p
  3. Domaine Leflaive Batard-Montrachet 1990, 855£ (?) 1/5/14, 15,5p
  4. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1989, 915£ (2016) 2/0/14, 18,5p
  5. Louis Jadot Chevalier-Montrachet Les Demoiselles 1986, 290£ (?) 3/0/14, 16p
  6. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1983, 822£ (?) 4/1/14 17p
  7. Domaine Leflaive Chevalier-Montrachet 1988, 589£ (?) 2/0/14, 16,5p
  8. Domaine Leflaive Bienvenue-Batard-Montrachet 1983, 443£ (2015) 1/6/14, 16p

    //TB