Tag Archives: Goda viner

#1350 Bra röda 80-talister

Moget

Vackra, mogna viner

Provningsåret 2014 började för AuZones del med den traditionella provningen Goda viner. En bra start på ett provningsår som sedvanligt säkert blir fyllt med goda viner. Provning nr 2, med det angivna temat Bra röda 80-talister, gjorde ingen besviken och den fortsatte så väl på den väg som anvisats av den första provningen, att temat lika väl hade kunnat varit Godare viner. Likaså kan det sägas ha varit provningen av De godaste vinerna, i alla fall hittills. Återstår att se om någon provning, när året så småningom summeras, kommer att förtjäna benämningen Ännu godare viner.

Provningen hölls av AÖ och var en uppföljning av den provning (#1060) han höll med samma tema för sex år sedan. En återblick på mina provningsnoter från det tillfället gav mig själ att a höga förhoppningar på denna provning, något som alltså uppfylldes med råge.

Näsan ned i första vinet och första intrycket är klockrent: en bra Bordeaux med mycket stall och tydlig cabernetkaraktär. Vid ett närmare studium uppträder dock en rätt söt frukt, vaniljiga fat och en tydlig mintton, varvid tankarna snarare drar åt ett varmare håll, på andra sidan Atlanten, närmare bestämt i Kalifornien. En liten lätt dillton osar också runt i bakgrunden.
Smaken är påtagligt frisk och läskande med en markerad syra. Den är inte direkt mullig, utan snarare snygg, slank och elegant, men med bra intensitet. Tanninerna är finkorniga och helt avrundade, men de ger ändå ett torrt och lite slankt syrligt slut. Läckert och läskande, men har kanske sett bättre dagar.
1984 Ridge Monte Bello

Tvåan ger även den initialt en snabb cabernetkänsla, men skitiga, djuriska och peppriga toner gör att den snart ger sig iväg för att ersättas av tankar på Rhônedalen, kanske söderut.

Smaken är frisk, rätt söt, tät och tuggbar. Bra syra, tuggbart och pepprigt med en lite kolaaktig fatton. En hel del, rätt finkorniga tanniner finns kvar och eftersmaken blir lång, tjock och aningen torr. Bra vin, om än kanske aningen grovhugget, särskilt jämfört med föregående eleganta vin.
1982 Sassicaia, Bolgheri

Så ett vin med en härlig, kryddig och floral doft. Hallon, svartpeppar och violer måste väl bara leda oss till syrahdruvan och Norra Rhône. Eller har jag kommit fel igen, liksom ofta förr, och misstar mig angående en läcker Bourgogne? Det visar sig vid diskussionen om vinet, att det den här gången inte bara är jag som till sist stannar för Bourgogne utan även andra runt borde, såsom den regerande klubbmästaren. Majoriteten förespråkar dock Norra Rhône, troligen Côte Rôtie, även om MW förespråkar Hermitage. Vilket som, har vinet en enormt läcker och charmig doft med en oemotståndlig kombination av läckra florala toner, rök  och djuriska dofter. Svårt att sluta dofta på det här!

Smaken gör en lyckligtvis inte heller besviken. En bra syra och fullt av intensitet utan att på något sätt vara fläskigt. Snarare snyggt och rent. Massor av vedrök, blommighet och djur. Avrundade, finkorniga, läckert tuggbara tanniner. frisk, snygg, kanske aningen torr, men svårspottad eftersmak. Stort vin!
1983 Hermitage, J-L Chave

Så ett vin med en betydligt mer återhållen doft. Man får söka en del för att finna en del knäck, lite mint, nypon, och en del rosor. Så småningom växer dock en markant, tjärig rökighet till sig och det står klart att det handlar om nebbiolodruvan i glaset. Lite lätt skitigt och volatilt är det onekligen också, så markörerna finns på plats.

Smaken är betydligt uttrycksfullare än doften med en initial, lätt skitighet, som dock strax ersätts av en bra syra, röd frukt och en läcker rökighet. Tanninerna är fortfarande torra och kritiga, men bara på ett positivt, tuggbart vis. Lång, rökig, charmig, torr eftersmak. Läckert, om än något krävande vin, vilket möjligen avspeglas i de mindre smickrande röstsiffrorna i den avslutande tabellen.
1982 Barolo, Bruno Giacosa

Femman är markant ljus orangeröd i färgen och även doften är klart utvecklad med en doft av dillkronor som för min del helt dominerade och fick mig övertygad om att vi hade att göra med en Rioja. Andra fann även gammalt läder, kola och hallon i doften och många förespråkade snarare Bourgogne.

Smaken dominerade av en ordentligt tilltagen syra, även om dillkronorna även här gjorde sig påminda. Helt avrundade tanniner och en rätt charmig smak, även om slutet blev tämligen uttorkat med trött frukt. Har definitivt sett bättre dagar.
1983 Pommard-Rugiens, Pothier-Rieusset

Näsan ned i sista vinet och till sist är vi äntligen hemma. Här måste det bara handla om Bordeaux! Läckert fyllig, varm, stallig doft, fylld av hästgödsel. Vänstra stranden förespråkades allmänt.

Smaken öppnar rätt friskt och aningen jordigt. En bra syra och en bred, tjock och tuggbar smak fyller ut munnen ordentligt. Där finns en hel del rätt grova tanniner. Bra kraft och tryck. Kanske något grovhuggen eftersmak. Nå, det var nu inte vänstra stranden utan högra. Ska vi någonsin lära oss…?
1982 Château l’Evangile, Pomerol

Butts

Världsklass!

En strålande provning, från vilken man begav sig mot hemmet med ett lyckligt leende på läpparna. Tack AÖ! Vi ser fram emot del 3!

  1. 1984 Ridge Monte Bello, 0-1, 15,5p
  2. 1982 Sassicaia, Bolgheri, 2-1, 16p
  3. 1983 Hermitage, J-L Chave, 3-0, 19p
  4. 1982 Barolo, Bruno Giacosa, 0-4, 17p
  5. 1983 Pommard-Rugiens, Pothier-Rieusset, 1-2, 15,5p
  6. 1982 Château l’Evangile, Pomerol, 4-1, 18p

Inga priser i tabellen ovan, emedan AÖ inte hade koll på sina inköpspriser och därför skönstaxerade oss till 350 kr för provningen, inkl. mat. Ett synnerligen humant pris för dessa stora viner!

/Ak