Author Archives: yquemisno1

#1551 Mogen österrikisk riesling Smaragd

Jag får erkänna att jag har varit skeptiskt inställd till Österrikiska rieslingviner ett tag. Särskilt till de mer sent skördade varianterna med den högsta kvalitetsklassen i Wachau, Smaragd. Med sin mogna frukt, höga alkoholhalt och ofta ett inslag av botrytis, tycker jag de kan bli lite dova och tunga och få en framträdande beska. I stället har jag mer dragits till den friskare, kryddigare och normalt lättare stilen som de tyska rieslingvinerna ofta uppvisar. Emellertid måste man ibland utmana sina fördomar, så när S-E kallade till en provning av just mogen österrikisk riesling på Smaragdnivå, är det bara att ställa upp och se vad man tycker om just den vintypen, särskilt när nu vinerna också fått ligga till sig några år.

IMAG4492~2

Första vinet uppvisar en fet, mogen, fyllig doft med torkad frukt, Firne, petroleum, en del honung och en örtig kryddighet. En lätt oxidationston finns också, men den håller sig ännu mest i bakgrunden.
Smaken är torr och frisk med en bra, tuggbar syra. Lite trött frukt och en växande beska. Ordentligt, men snyggt moget. Intensiv, något besk eftersmak. Under provningen tilltar oxidationstonen och ger vinet en mer trött känsla.
2004 Zöbinger Heiligenstein ”Lyra” Bründlmayer Kamptal

Tvåan känns fräsch och rätt ungdomligt med en närmast mintig friskhet och en kryddig ton av basilika. Lite Firne finns även här.
Smaken är frisk och tät med en hel Firne. Kryddigt med en läskande syra. något eldigt och aningen slank frukt, men eftersmaken är rik, kryddig och tuggbart torr.
2009 Ried Schütt Knoll Wachau

Trean är stram, återhållen och även aningen oren. Kan en liten korkdefekt finnas här? Tveksamt, dock, eftersom den inte växer till i glaset som den oftast gör. Vinet har ändå en frisk, bra frukt och en viss kryddighet.
Även i smaken får man en möjlig puff av TCA, men frukten håller emot bra, även om den är rätt saftig och endimensionell. Rätt långt slut med efterbeska. Lyfter inte. KAnske lite korkskadat ändå.
2005 Rüdesheimer Berg Rottland Breuer Rheingau. Kvällens joker, som tyvärr inte nådde upp till den nivå där den borde ha varit. För gammalt eller lätt defekt?

Mycket fet och fyllig doft med massor av torkade aprikoser och en något tung blommighet.
Smaken är fet med en tydlig beska. Fullmatad, mogen frukt och en mer måttlig syra. Oljigt och kryddigt. Långt, eldigt slut byggt kring den markerade beskan. Rätt seriöst, men känns mer som en pinot gris eller GV än en riesling.
2009 Dürnsteiner Hollerin FX Pichler Wachau. Det var visst en riesling i alla fall. Kanske är det husstilen som slår igenom.

Nästa vin har en varm, eldig, tät och djup doft med mogen frukt och massor av petroleum, honung, lindblom och lite saffran. Troligen har en del Botrytis varit med här.
Frisk, tät och intensiv smak med en god syra och en strålande frukt. Saftig och mumsig stil med en växande kryddighet och likaså en del alkohol. Lång, rik, eldig eftersmak med en viss beska. Aningen tungt, men riktigt bra!
2007 Singerriedel Hirtzberger Wachau. Kul att den var så pass bra, eftersom jag hade bidragit med vinet ur min egen källare. Kvällens vinnare!

Utvecklad, snygg, mogen stil med Firne, honung och petroleum. Dovt och med en del Björnklister som växer till.
Frisk, men dov, eldig attack. lite måttlig syra och tung frukt utan lyft. Lång, kryddig, dov, torr, tjock eftersmak. Rätt ambitiöst men utan lyft.
2007 Weissenkirchner Achleiten Rudi Pichler Wachau

Något stum och återhållen doft med rätt mogen frukt, saffran, curry och stekt kött. Påtagligt botrytispåverkat.
Tät attack med söt, mullig frukt. Lite saftigt, men god syra och tätt med fin koncentration. Växande kryddig, tuggbar smak av bitter engelsk marmelad. Lång, intensiv, kryddig eftersmak. Alldeles utmärkt!
2009 Klaus Prager Wachau. Vet inte om jag förfördes av den tydliga sötman – vissa hävdade det, men vinet var så maffigt, men ändå balanserat att jag inte kunde låta bli att ha det som kvällens bästa.

Tyvärr fullständigt sönderkorkat, grrrr!!!! Hade annars kunnat vara kvällens bästa…
2007 Vinothekfüllung Loibner Knoll Wachau

IMAG4493

 

  1. 2004 Zöbinger Heiligenstein ”Lyra” Bründlmayer Kamptal 435 kr 2010, 635 kr, 15p, 0-4
  2. 2009 Ried Schütt Knoll Wachau 469 kr 2010, 669 kr, 17p, 1-0
  3. 2005 Rüdesheimer Berg Rottland Breuer Rheingau 289 kr 2007, 489 kr, 13p, 0-6
  4. 2009 Dürnsteiner Hollerin FX Pichler Wachau 349 kr 2010, 549 kr, 15p, 1-1
  5. 2007 Singerriedel Hirtzberger Wachau 489 kr 2008, 700 kr17, 6-0
  6. 2007 Weissenkirchner Achleiten Rudi Pichler Wachau 399 kr 2010, 599 kr, 14p, 0-2
  7. 2009 Klaus Prager Wachau 419 kr 2010, 619 kr, 17,5p, 4-0
  8. 2007 Vinothekfüllung Loibner Knoll Wachau 469 kr 2010, 669 kr, -, –

Tack S-E för en givande provning som fick mig att inse att jag nog ändå tycker rätt bra om österrikisk riesling, åtminstone som omväxling. Visst uppvisare de en hel del tyngd och alkohol, men det är ju ändå svårt att inte tycka om seriös riesling…

/Anders K

Annonser

#1549 Brunello jämna årgångar

Det är ju lustigt hur genom en vädrets nyck de jämna årgångarna i Europa under en längre tid har varit de svalare, medan de udda tenderat att ha varit varma. Kanske kan man dra trenden bakåt till den legendariskt varma årgången 2003, kanske längre. Någorlunda pålitligt sträcker sig trenden åtminstone till årgång 2013. De varmare årgångarna har i regel också fått lite sämre anseende, eftersom vinerna då avvikit från den mer strama klassiska stil som i stor utsträckning hyllas av de tongivande vinälskarna.
JL bjöd sålunda in till en provning av Brunelloviner från just jämna årgångar och det borde ju vara ett utmärkt tillfälle att se hur de förhoppningsvis klassiska vinerna utvecklats.
IMAG4410~2-20180429-142729746

Första vinet har en bred, öppen charmig doft av mogen frukt, kola, kokt kött och lite sandelträ. En hel del värme. Känns inte direkt som en sval årgång.
Smaken är frisk och rätt kärv med en del beska och markerade, torra tanniner. Känns lite simpelt och med en slank mitt. Torr och bråkig utan charm efteråt. Saknar charm. Kanske behöver lagras, helt enkelt.
2012 Baricci Brunello

Tvåan har en tät och intensiv doft med en lite sotig kaffeton, som antyder att en del nya(re) fat har varit med i spelet här. Kryddig, en del stekt kött, te och en lätt metallisk ton.
Smaken är frisk, ren, tät, mintig och lätt rostad. Markerade och riktigt läckert tuggbara tanniner (tannini importanti!). Kärv, tuggbar, sträv och rätt bråkig eftersmak. Behöver lagras lång tid.
2010 Canaliccio di Sopra, Brunello. Med klassiska 2010-tanniner!

Snygg och ren doft med en tydlig curryton. Som en indisk köttgryta! Där finns också mint och en bra körsbärsfrukt.
Smaken öppnar friskt och rätt slankt, men frukten är söt och med en del utveckling.Snyggt och rent med en bra syra och koncentration. ungdomligt med en hel del goda, kritiga tanniner. Frisk, snygg, stilren, lite torr eftersmak med en del beska.
2010 Costanti Brunello

Den brunröda färgen antyder ett ordentligt moget vin och doften är onekligen ordentligt åldrad med trött, oxiderad frukt och en aning tomatsoppa – aldrig ett bra tecken. Den tar sig ändå en del i glaset och mintiga toner fräschar upp doften medan tomatsoppan mer övergår till kalops, vilket är klart med acceptabelt.
Smaken är frisk med toner av köttbuljong och värme. Mogen frukt, men ändå en bra syra. Snygga, avrundade tanniner. Bred, utvecklad, torr och varm eftersmak med en del (fat)beska. Bättre smak än doft.
2006 Marengo Brunate Barolo. Lurig joker som inte påtagligt stod ut från de övriga.

Dov, lite rökig och sotig doft med djuriska inslag och toner av våt päls. Värme, alkohol och te.
frisk, något saftig och öppen smak med en god, frisk syra och röd frukt. Elegant, på gränsen till slankt med avrundade, sammetslena tanniner. Charmig och öppen smak med mognad. Syran hänger i och blir lite väl påtagligt lingonaktig.
2008 Biondi Santi Brunello. Bra, men som alltid för dyr.

Bred, varm, mullig och utvecklad doft med stil och ett aromatiskt, kryddigt inslag som nästan drar åt myggmedel. Där finns också, värme, kött, curry och fikon.
Smaken är frisk med en söt, något saftig frukt och en god syra. Tanninerna är avrundat snälla. Charmig, lite saftig eftersmak. Saknar lite karaktär, men goda mognadstoner.
2007 Pian del Orino Brunello

Intensiv och tät, men ändå något outvecklad doft med sot, mörk frukt, mint och te.
Smaken är tät och snygg, intensiv och tuggbar med bra syra och ett fantastiskt djup. Markerade, finkorniga, tuggbara tanniner. Något torr och hård eftersmak, men med strålande djup och bredd som lovar mycket för framtiden.
2006 Gianni Brunelli Brunello Riserva

Frisk, snygg, ren och mintig doft i en tydligt floral, fräsch stil med inslag av mint, kött och te. Dessutom finns där en läcker, nästan burgundisk skitighet och återigen toner av curry.
Smaken är bred, utvecklad och öppen med en varm, mogen söt frukt och en läckert klingande syra. Medelkoncentrerad i en fräsch, snygg, floral stil. Avrundade sammetslena tanniner och en lång händelserik eftersmak. Svårspottat.
2004 Il Paradiso di Manfredi Brunello Riserva. Typisk 04-a!

IMAG4411

  1. 2012 Baricci Brunello, 390 kr, 12,5p, 1-2
  2. 2010 Canaliccio di Sopra, Brunello, 450 kr, 14,5p, 0-0
  3. 2010 Costanti Brunello, 390 kr, 15p, 2-1
  4. 2006 Marengo Brunate Barolo, 400 kr, 14p, 0-4
  5. 2008 Biondi Santi Brunello, 900 kr, 14,5p, 0-2
  6. 2007 Pian del Orino Brunello, 733 kr, 16,5p, 1-3
  7. 2006 Gianni Brunelli Brunello Riserva, pris?, 16p, 5-0
  8. 2004 Il Paradiso di Manfredi Brunello Riserva, 680 kr, 17p, 3-0
Tack JL, för en givande provning av riktigt bra viner!
/Anders K

Läs mer

#1542 Produttori del Barbaresco

GlasVärldens bästa kooperativ? Ja, det är så kooperativet Produttori del Barbaresco ofta beskrivs och det är nog svårt att finna ett annat kooperativ som skulle kunna göra dem rangen stridig. Vid skördetid bildar de 50-talet medlemmarnas traktorer långa köer uppför backen i den lilla byn Barbaresco för att leverera sina druvor. De vägs in och analyseras i vineriet och med ett system där betalningen för druvorna är beroende av deras kvalitet, så har vinodlarna en stark drivkraft att producera bästa möjliga vara. Vinifikationen är tämligen traditionell med jäsning i ståltankar vid 30 grader och lång skalkontakt, runt 4 veckor, innan vinerna får vila i stora botti i tre år och sedan ytterligare ett år på flaska innan de släpps. Den huvudsakliga produkten är deras Barbaresco, av vilken runt 100 000 flaskor görs och som håller en hög och jämn kvalitet. Sedan 1967 vinifierar man under bra år 9 olika vingårdsviner separat. Dessa 9 ”cru”, vilka alla vinifieras likadant, uppvisar fascinerande olika karaktärer, beroende på de vingårdar de kommer ifrån. Under sämre år gör man inga cru-viner, utan allt åker i stället in i den vanliga Barbaresco, vilken då i gengäld kan vara av högre kvalitet än normalt. Man gör även en Langhe Nebbiolo på druvor från yngre stockar. Här har ni en karta över vingårdarna i Barbaresco.Bara att plugga på!

barbcombo

Som en vägledning till de olika vingårdarnas egenskaper får ni här en beskrivning av dem från självaste Aldo Vacca, den karaktärsfulle och kunnige direktören för Produttori, hämtat från en intervju med honom på The Rare Wine Co:s hemsida:

Pora is approachable; Rio Sordo, elegant; Asili, austere; Pajè, bright; Ovello, lively; Moccagatta, floral; Rabajà, complete; Montestefano, powerful; Montefico, austere.”

Aldo Vacca Boxing for Barbaresco,cr

Aldo Vacca in his famous Boxing for Barbaresco pose

För kvällens provning hade S-E samlat ihop ett gäng Produttoriviner från olika källor. Innan vi började prova, retade han vår aptit ytterligare genom att berätta att vi skulle få prova viner från fyra olika decennier. Det lät ju spännande!

Vi inledde med ett påtagligt ungdomligt vin med en bärig, frisk och fruktig doft med inslag av ljusa körsbär, blåbär, mint och timjan.
Smaken är påtagligt frisk och syrlig med en ljusröd, ganska lätt frukt. De torra, kritiga tanninerna tar raskt ett ordentligt tag i gommen och eftersmaken är ung, bärig, torr och krävande sträv. Här har vi 2011 Montefico, som onekligen lever upp till Aldo Vaccas beskrivning ovan: ”Montefico, austere” Man får ge det tid, så blir det förhoppningsvis lite mer lättillgängligt.

Nästa vin är betydligt mer öppet och inbjudande med en yppig, närmast förförisk, djup och charmig doft. Ung, druvig, röd frukt som körsbär och hallon samt ett helt lass med minttabletter i glaset. Rosorna finns där också och en liten aning djurisk känsla i bakgrunden som redan skvallrar om vad som komma ska.
Smaken öppnar friskt och läskande med en bra, tät röd frukt. God syra, kryddigt, bra bredd, intensitet och charm. En hel del snyggt finkorniga tanniner vilka efterhand tar över frukten en del. Riktigt bra, men behöver lagras. ”Ovello, lively”, ja, varför inte. Det är ju lätt att hålla med när man har facit. Alltså: 2011 Ovello.

Trean är kraftfull, tät och köttig, men har också en bra, sötaktig frukt. Massor av mint och en del choklad.
Smaken är tät med söt, mörk frukt och tjock, tuggbar känsla. En lite mer måttlig syra ger en känsla av värme. Markerade, rätt tjocka, avrundade tanniner som tar över i eftersmaken som är tjock och torrsträv. Tufft slut, men ett bra vin! Här har vi Ovello igen, men nu av årgång 2005. Kanske inte lika ”lively” som det förra vinet.

Så har vi ett ungdomligare vin igen med en fräsch och snygg lätt bärig doft. Klassisk nebbiolo med mint, rosor och lite kakdeg.
Frisk, något kärv attack på smaken med bra intensitet och någon utveckling. Påtagligt kryddigt och med kraft. Tanninerna är massivt kritiga och eftersmaken grovtorr med värme. Rätt bråkigt, men tar sig med tiden i glaset. 2011 Pora. ”Approachable”, tja…

Att femman har mer ålder är uppenbart, redan från den rätt täta orangebruna färgen. Även den dova, lätt skitiga doften är åldrad med toner av köttsoppa, tjära och kola.
Smaken är frisk och läskande med en rejäl köttighet. Tanninerna är avrundade och finkorniga. Smaken slutar snyggt och avrundat med goda, finkorniga tanniner. Kanske lite trött och aningen grovt, men med fin mognad. 1986 Barbaresco. Alltså ”normalen”, ingen vingårdsbeteckning. Någon som har koll på hur 1986 var i Barbaresco?

Sexan har en bra, tät, rökig och köttig doft med gott om tjära och mint. En del rosor dröjer sig kvar också. Fin utveckling.
Smaken har en viss värme, men den balanseras bra av den friska syran. Kryddigt med goda, torra, tuggbara tanniner och en bra längd efteråt. Riktigt bra och kvällens vinnare. 2005 Asili som alltså ska vara ”austere”. Åren i flaska har väl rundat av den värsta strängheten.

Sjuan är finstämd och elegant. Inte alltför expressiv. I tunneln? Där finns ändå en hel del mint, en lätt fruktighet och en torr te-känsla.
Smaken är frisk och läskande med en bra, tät och mörk, sötaktig körsbärsfrukt. En hel del, rätt tjocka tanniner. Inte direkt elegant, mer tätt och köttigt. Lång, god, köttig eftersmak. 2005 Rabajà är väl ett av de högst ansedda cruvinerna och Aldo själv tycker att det är ”complete”. Behöver nog helt enkelt mer tid för att bli mer komplext och uttrycksfullt.

1967

1967 Rabayà Riserva Speciale

Till sist ett påtagligt moget vin med en vackert blekorange färg. Doften är av helt mogen, eteriskt finstämd nebbiolo. Underbart och närmast fragilt. Tyvärr finns där också en viss orenhet i doften, som förtar lite av lyckokänslan.

Smaken har en frisk, läskande syra och ett fint djup. tyvärr ligger åter orenheten där och stör lite i bakgrunden. Tanninerna är avrundade, men ändå tydliga och tuggbart kritiga. Långt, fint slut. Kunde ha varit stort om inte för den lilla orenheten. Det här är 1967 Rabayà, som man stavade det på den tiden. Kommer alltså från det allra första året då Produttori började göra sina vingårdsviner, betecknad Riserva Speciale. Väldigt spännande att få dricka det!

 

Butts

Buttsen

Listan. Samtliga viner inköpta 2017.

  1. 2011 Barbaresco Riserva Montefico, 389 kr, 0-5, 12p
  2. 2011 Barbaresco Riserva Ovello, 389 kr, 2-2, 17p
  3. 2005 Barbaresco Riserva Ovello, 850 kr, 2-0, 16,5p
  4. 2011 Barbaresco Riserva Pora, 389 kr, 1-1, 16p
  5. 1986 Barbaresco, 700 kr, 3-3, 15p
  6. 2005 Barbaresco Riserva Asili, 850 kr, 5-1, 16,5p
  7. 2005 Barbaresco Riserva Rabajà, 850 kr, 15,5p
  8. 1967 Barbaresco Riserva Speciale Rabayà, 1600 kr, 15p

Till maten serverades dessutom 2013 Barbaresco som kändes väl ungt och bråkigt. Det kan nog bli bra – årgången är ju strålande i Barbaresco – men det bör få ligga på rygg några år.

Tack S-E för en strålande provning!

/Anders K

Bristlys 10-årskalas, del 2

Här kommer ytterligare några noteringar från Bristlys 10-årskalas. I likhet med tidigare anmälare hade jag kort om tid och anteckningarna blev korta. Jag testade dock en del andra viner så noteringarna kan kanske intressera i alla fall.

Chateau Vannières, Provence
2013 Bandol Rouge 199:-, redan lite stallton (som jag gillar), åt det lättare hållet.
2014 Bandol Rouge kommer våren 2018 189:-, kraftigare, större och lite sötare, bör nog ligga ett tag.

Domaine Fernand & Laurent, Bourgogne
2015 Volnay 265:- hade en skum biton, som satt i.
2015 Pommard 1ert Cru ”Clos de Verger” 359:- bra tydlig pinot med lång god syra.
2015 Pommard 1er Cru ”Les Charmots”439:- ren, lång, god fyllighet också bra syra.2012 Chassagne -Montrachet 1er Cru ”Les Champgains” 299:- bra relativt lång fyllig Chardonnay med lite smöriga drag, bra år, bra balans.

Cuvée du Vatican/Chateau Sixtine
2014 C-d-P Chateau Sixtine 239:- kommer våren 2018. God, medelfyllig ren med tydligt inslag av Mourvedre.

Mas de Boislauzon
2015 C-d-P « Tintot » kommer våren 2018 ca 439:-. Fram till detta vin tyckte jag 2014 var klart bättre än 2015 i C-d-P men inte längre! Doften var knuten och inte mycket att hurra för men smaken var rejält fyllig, tät och med flera lager av mörk frukt och kryddor. Håller det indikerade priset får det anses som bra jämfört med angivna priser på wine-searcher.

Castello di Monsanto
2006 IGT ”Nemo” för 279:- surrades det en hel del om runt borden. En klart godkänd, lite stöddig Cab med mognadsdrag och Bordeauxvibbar. Kanske är jag lite snål i mitt omdöme för att inte riskera att ”låta mig förledas av att vinet är gott”. För det var det.

2012 Chianti Classico ”Riserva il Poggio” 369:- och
2014 Chianti Classico ”Riserva” 189:-
tyckte jag båda var bra och tydliga CC men så dags var jag så stressad av att hinna tillbaka till jobbet att jag inte kan tyda mina anteckningar mer än så.

/PeH

#1537 2 dekader i AuZone! Hans Hj.

Glas”En lyckad gång är tradition”, brukar jag ibland säga och sedan salige Olle W hade sin 20-årsjubileumsprovning för något år sedan, har han fått ett par efterföljare. Det är ju ingen dålig tradition – att uppmärksamma sina första 20 år i vinföreningen AuZone med att hålla en (gratis)provning med viner, vilka i någon mening återspeglar denna tid. Nu senast var det Hans Hj:s tur att ordna en sådan provning. Vi får i förväg veta att det handlar om viner från Alsace och specifikt från Hugel, men i vanlig AuZoneanda behöver det inte utesluta även rätt påtagliga avsteg från det angivna temat, så vi tar inget för givet, vilket ju också är meningen.

Vi börjar med ett vin som har en ordentligt djup färg som drar ordentligt åt det orangea. Alla viner har f.ö. färger som antyder att en hyfsat hög medelålder torde föreligga i kvällens uppställning.
Doften i det här fallet är tyvärr rejält oxiderad och trött med gamla bokna äpplen, vax, russin och en liten frisk, mintig ton.
Smaken är frisk och torr med trätt frukt och en växande beska. Torr, kryddig och tuggbar eftersmak. Inte särskilt fylligt men trots allt ändå rätt njutbart. Kvällens klara förlorare.
1997 Riesling ”Hugel”. ”Hugel” är firmans basnivå.

Nästa vin är betydligt bättre med en snygg, utvecklad rieslingdoft med lime och en hel del petroleum. Klassiskt.
En frisk, ren och tuggbar smak med bra syra. Möjligen finns där en aningen oren ton. Knastertorrt så det nästan blir aningen strävt. Lång, torr, stram, något krävande eftersmak. Kanske är frukten lite snål, men ett bra vin är det.
1995 Cuvée Frédérique Emile, Trimbach.

Trean har en härligt djup, mogen rieslingdoft med massor av petroleum och fet, torkad frukt, lindblom, bränt socker och massor av honung.
En frisk, fet, tuggbar men torr smak och en bra syra. Intensivt och ordentligt utvecklat med en del beska. Lång, intensiv, kryddig eftersmak. balans och stil.
2000 Riesling Tradition ”Hugel”. Tradition anger att det är Hugels mellannivå.

Fyran har en djup, orangegul färg och känns rätt åldrat med gamla äpplen, kött, knäck och dill. Kanske även en aning härsket smör.
smaken är torr och frisk. Utvecklad och mogen, men inte överstyr. Lång, torr eftersmak med toner av dill och en del beska. Något krävande men bra.
1997 Riesling ”Hugel” ”Jubilée Hugel”. Jubilee är toppcuvéen (av de torra).

Så ett vin med ännu djupare färg, närmast som bärnsten. doften är också utvecklad och knäckig med en hel del torkad frukt och en lätt oxidation.
Även smaken är knäckig med en bra syra och en tydlig sötma. Dill och bränt socker växer till sig. En lång, knäckig och tuggbar eftersmak med en viss beska. Klart åldrat men ändå rätt kul och med en bra intensitet.
1997 Riesling ”Hugel” Hommage à Jean Hugel. Första årgången med denna beteckning som ibland används för viner med en del restsötma, strax under Vendange Tardive-nivån.

Sexan har en kryddig, utvecklad och oljig doft med klassiska toner av mogen riesling. Lindblom, äpple, citrus, honung och en lätt parfymerad ton.
Smaken är torr, tät, frisk och intensiv med bra syra och frukt. Tuggbart, snyggt, tätt och läskande. Klass! Lång, utvecklad högklassig eftersmak med en ordentlig beska. Svårspottat.
2000 Riesling Hugel” ”Jubilée Hugel”

Sista vinet kommer efter omröstningen och är mer gyllene än de tidigare och har en tät, parfymerad Niveaton. typisk för Gewurztraminer.
Smaken är också typisk , med en fet, oljig känsla. Måttlig syra, viss sötma och tydlig beska som utgör ryggraden i smaken. En bra, koncentrerad, parfymerad eftersmak.
2000 Gewurztraminer ”Hugel”, Vendange Tardive

Butts

Notera hur lika Hugels etiketter är. Det gäller att hålla reda på extrainformationen man ska titta efter!

DeissYtterligare ett extravin bjuds vi sedan på. Det har en lustigt köttig, frisk doft med röd frukt och champinjoner.
Smaken är rätt besk med en pirrig känsla. Måttlig syra, tydlig beska samt oljigt och tuggbart. Beskadominerat, lite platt slut. Inte lika kul som Hugels Gewurztraminer.
2001 Gewurztraminer Bergheim, M. Deiss

 

 

 

  1. 1997 Riesling ”Hugel”, 0-9,  12p
  2. 1995 Cuvée Frédérique Emile, Trimbach. 3-0, 14,5p
  3. 2000 Riesling Tradition ”Hugel”, 2-1, 17p
  4. 1997 Riesling ”Hugel” ”Jubilée Hugel”, 4-0, 15,5p
  5. 1997 Riesling ”Hugel” Hommage à Jean Hugel, 4-2, 16p
  6. 2000 Riesling Hugel” ”Jubilée Hugel”, 1-2, 17p
  7. 2000 Gewurztraminer ”Hugel”, Vendange Tardive, 15,5p
  8. 2001 Gewurztraminer Bergheim, M. Deiss, 14p

En spännande och intressant provning, och dessutom gratis! Vi bugar och tackar Hans för denna generösa tillbakablick till svunna tider! Vem tar upp stafettpinnen och ordnar nästa jubileumsprovning?

/Anders K

#1536 Fatlagrad port

Den 14 december höll MW en portvinsprovning, enligt traditionen i anslutning till den stundande högtiden. Efter en något kortfattad, i det närmaste obefintlig, inledning startade provningen och portvinerna fick tala för sig själva. Det klarade de alldeles utmärkt.

Lägger in JT:s korta årgångsgenomgång från förra året:

63 – lysande år, kraft och koncentration
66 – balanserade, stilfulla
70 – klassiker
77 – Hajpad, men tappade färg tidigt och har lite bittra toner
80 – anständigt år, drick upp
83 – bra och sitter ihop
85 – bäst sen 70
91 – välstrukturerade
92 – rika viner, kanske bättre än 91
94 – kraftfulla saker, bra struktur, tanniner,  typ 63
97 – liknar 66
00 – hajpade, håller och de är bra
03 – inte så vanlig, typ solbakad och varm
07 – lättare, rödbäriga viner, elegant
11 – harmonisk silkig frukt men superungt, börjar gå in i tunneln..

Vin 1. 1997 Krohn Colheita.

 Rödorange, nästan tomteröd.

Doften var aromatisk och komplex. Där fanns toner av aprikos, choklad och vanilj. En aning av jul fanns också genom stråk av russin, fikon, marsipan och brända mandlar.

Smaken komplext fruktig, då framförallt av torkad frukt. Aprikoser, fikon, russin. Förutom frukten fanns bränt socker/knäck och en härlig hetta.

Vin 2. 2000 Niepoort Colheita.

Rödorange, nästan tomteröd.

Aromatisk, fruktig doft med inlagda körsbär, russin, fikon, marsipan och kola. En lätt doft av cigarr uppfattades av några provare.

Smaken var tung och lite dov, med koncentrerad fruktighet från framförallt torkad frukt som fikon och russin. En ton av bränt socker fanns också. Eldigt burdus.

Vin 3. 1987 Barros Colheita.

Orangeröd.

Bouqueten var till en början aningen sluten och hade en gnutta muggighet, som försvann efter en kort stund i glaset. Då kom andra dofter mer till sin rätt, till exempel jordgubbar, vanilj och apelsin. Någon kände tydligt doften av gammal mjölkchoklad av typen O’boy.

Smaken var komplex, bränd och fruktig med toner av choklad, russin, syltat apelsinskal och brända mandlar. En svag smak av popcorn kunde förnimmas.

Vin 4. 1977 Rivesaltes, Domaine Casenobe.

Brunröd, som julmust.

Doften var ganska aromatisk, med skilda dofter som choklad, kaffe, aningen övermogna plommon, fikon, nysågad mahogny, trälåda och soja.

Smaken var något kort, men var koncentrerad och hade toner av torkad frukt, framför allt russin och fikon.

Kvällens förlorare.

Vin 5. 1976 Krohn Colheita.

Brunröd, som te.

Vinet hade en lite oren ton, men i övrigt dominerades doften av mjölkchoklad, plommonsylt och engelsk konfekt.

Smaken påminde lite om fikon i konjak med en ton av bränt socker. Madeiralik. Eldig eftersmak.

 Vin 6. 1970 Taylor’s Vintage Port.

Mörkt svartröd.

Doften påminde lite om Campari eller någon slags hostmedicin. Det fanns också toner av svarta vingum samt en fin mintighet.

Smaken var kraftig och likörliknande. Där fanns körsbärslikör och söt lakrits. Lång komplex och eldig.

Vin 7. 1965 Barros Colheita.

Brunröd, som nybryggt te.

En doft av sherry blandad med russin, malda nejlikor, vanilj och fikon.

Lång, komplex smak med snygg koncentration. Mycket russin, fikon och bränt socker. Sherry även i smaken.
Dagens vinnare.

Port 7 butts

Listan med nupriser och inköpsdatum. Allt utom Taylor’s 1970 således tillgängligt från Systemet just nu.

  1. 1997 Krohn Colheita, 289kr 201712, 1-0
  2. 2000 Niepoort Colheita, 369kr 201712, 1 -0
  3. 1987 Barros Colheita, 449kr 201712, 0-2
  4. 1977 Rivesaltes, 591kr 201712, 0-9
  5. 1976 Krohn Colheita, 999kr 201712, 4-1
  6. 1970 Taylor’s Vintage Port, 1000kr 1982, 1-2
  7. 1965 Barros Colheita, 1929kr 201712, 7-0

/AR

#1525 Route de vin rouge – Bourgogne

Låt säga att man bestämmer sig för att åka till Frankrike för att plugga franska. Om man dessutom är vinälskare, finns väl knappas något lämpligare ställe att göra det än i Beaune, i hjärtat av Bourgogne. Dessutom kan man ju ta bilen ned och då passa på att åka vägen genom de berömda vingårdarna och stanna till hos ett urval producenter för att prova och köpa vin. Det låter väl som en alldeles utmärkt idé? År 2007 gjorde kvällens arrangör MA just detta och ett antal av de flaskor som så småningom fick plats i bilen när han vände kosan hemåt igen, fick vi i AuZone förmånen att avnjuta i kväll.

Vin nr 1 har en utvecklad doft med djuriska, köttiga toner med värme. en klassisk skit-pinot med lite vedrök och en aning kryddpeppar. Rätt lätt och klassiskt i stilen.
Smaken är frisk med en lätt söt, röd frukt. Syran är påtaglig och minst sagt läskande. Rätt slankt men charmigt. Lätt snål, rökig eftersmak. Doften bättre än smaken.
2007 Santenay-Beauregard 1er Cru, Dom. Roger Belland

Lätt metallisk, friskt rödfruktig doft med lingon och röda vinbär. Liten skitighet och en del rotfrukter.
Tät, mörk frukt och lite fat i smaken som har en bra syra och tät, mörk, mustig frukt. Intensivt och aningen grovhugget med rätt torra tanniner som tar över i eftersmaken. Viss stil ändå.
2007 Pommard 1er Cru ”Les Rugiens”, Aleth Girardin

Trean har en fint utvecklad doft med bra, mogen frukt, en del vedrök och köttiga, djuriska toner tillsammans med kolatoner. Bra djup.
Frisk, rökig, god smak med bra syra och snygg, ljusröd frukt. Pyrande vedbrasa hela vägen. Måttliga, rätt avrundade tanniner. Charmig, rökig, något torr eftersmak. Riktigt trevligt vin!
2007 Vosne-Romanée, Robert Sirugue

Djup, fyllig doft med en del rostade fat, tät bra frukt, kanel och vedrök. Känns snyggt, påkostat och välgjort.
Smaken öppnar tätt med mörk, söt frukt. Mustigt och mulligt, med något lägre syra. Utstrålar värme och mogen frukt. Tanninerna är snyggt inbäddade i frukten och ger en tjock, tuggbar, något eldig eftersmak med bra pinosity. Utmärkt vin, men med aningen alkoholtyngd.
2007 Vosne-Romanée 1er Cru ”Les Petits Monts”, Robert Sirugue

Femman har en stram, frisk, något återhållen doft med en kryddig, körsbärsaktig frukt och en lätt grön, örtig ton.
Smaken är rejält frisk och rödfruktig. Lite lingonaktigt, men också röda vinbär och rabarber. En del kritiga tanniner. Frisk, torr, rätt syrlig eftersmak.
2008 Vosne-Romanée 1er Cru ”La Croix Rameau”

Sexan är tät och koncentrerad med vaniljiga fattoner och mörk frukt som paras med mörk choklad och massor av mint. Nästan Aussielikt! Smaken är frisk och tät med en tuggbar söt frukt. En mer aromatisk pinotfrukt växer till sig och ger en känsla av mogna, mörka körsbär. En hel del tuggbara, finkorniga tanniner är snyggt inbäddade i den täta frukten. Lång, tät, mörkfruktig eftersmak med klass.
2006 Volnay 1er Cru ”Brouillardes”, Roblet-Monnot Père et Fils

Sista vinet är tätt och djupt med läckra djuriska toner och en mörk, mogen frukt. Ävenså en del vedrök och lite skit. Känns högklassigt.
Smaken är överraskande frisk och stram men med en bra, snygg, frukt och en tjock, tuggbar känsla. Tätt och intensivt, men också med stil. Ursnygg fatbehandling! Snyggt integrerade, finkorniga tanniner och en lång, rökig, tuggbar eftersmak. Bör lagras mer och kan bli riktigt stort!
2006 Volnay 1er Cru ”Taillepieds”, Roblet-Monnot Père et Fils

Route du vin de Bourgogne

Tack MA för en riktigt givande provning, med några viner som verkligen sjöng. Kul också med lite mer okända odlare att lägga på minnet i Bourgogne.

Tabellen med inköpspriser 2010:

  • 2007 Santenay-Beauregard 1er Cru, Dom. Roger Belland, 17 euro, 0-0, 15p
  • 2007 Pommard 1er Cru ”Les Rugiens”, Aleth Girardin, 20 euro, 0-6, 13p
  • 2007 Vosne-Romanée, Robert Sirugue, 45 euro, 1-0, 17p
  • 2007 Vosne-Romanée 1er Cru ”Les Petits Monts”, Robert Sirugue, 45 euro, 7-0, 16p
  • 2008 Vosne-Romanée 1er Cru ”La Croix Rameau”, 45 euro, 0-4, 14p
  • 2006 Volnay 1er Cru ”Brouillardes”, Roblet-Monnot Père et Fils, 45 euro, 3-1, 16,5p
  • 2006 Volnay 1er Cru ”Taillepieds”, Roblet-Monnot Père et Fils, 50 euro, 1-1, 18p

/Anders K