Författararkiv: yquemisno1

#1640 Bartolo Mascarello vertikal

IMAG9700Bartolo Mascarellos Baroloviner torde inte behöva någon egentligen presentation, eftersom de närmast är kultviner. Bartolos dotter, Maria Teresa, håller pappans traditionella vinmakning högt och tack var ett ambitiöst arbete i vingården får hon en förstklassig frukt att arbeta med. Resultatet är strålande viner, vilka trots sin traditionella prägel är alldeles utmärkta att dricka även som unga. MK bjöd in till en vertikalprovning av hennes viner – ett sällsynt tillfälle man inte ville missa.

Första vinet har en rätt varm och bred doft med någon lätt metallisk ton tillsammans med de klassiska markörerna mint, rosor, körsbär och kött. En del utveckling. Snyggt och elegant intryck.
Smaken är frisk och rätt slank och elegant. Bra syra och markerade, kritiga tanniner. Läskande slut med maffiga tanniner och ännu bra frukt. Kan säkert lagras ett bra tag till.
2009. Ska väl vara ett varmt år, men är fräscht och snyggt.

Nästa vin har florala , nästan parfymerade toner, nästan lite åt syntetgodishållet, men också en bra, ljusröd körsbärsfrukt och en aning kakdeg.
Smaken är frisk och läskande med ett bra, aromatiskt lyft. Läcker frukt. Öppet och inbjudande och med bra intensitet. En hel del snyggt integrerade tanniner samt en lång eftersmak med bra fukt.
2011. Även elvorna är beskyllda för att vara för varma, men ändå kommer de bra i provning efter provning. Det här är riktigt läckert och väldigt gott just nu.

Trean är det klart mörkaste vinet hittills. Doften är varm och fyllig med tät, mogen, mörkröd körsbärsfrukt. En hel del utveckling. Kanske kan även en lättare oxidationston anas i form av en viss trötthet i frukten.
Smaken är frisk och läskande med en nästan söt, mörk mogen frukt. Bra koncentration och rätt avrundade tanniner, inbäddade i den mulliga frukten. Mumsig, sötfruktig eftersmak. Rätt snällt för att vara en Barolo.
2008. Bra, men borde nog ha varit ännu bättre. Kanske en inte helt OK flaska.

Fyran har en bra, tät, rätt mörk röd frukt med bra mognad. Massor av mint och en hel del rosor ger en snygg aromatik. En liten köttig mognadskänsla finns där också.
Smaken är frisk med en bra, mörk, mogen frukt och en aning djur och tobak. God syra och bra, finkorniga, något avrundade tanniner. Lång, intensiv, lite pepprig eftersmak. Läckert. Kan gott lagras några år till.
2011. G Rinaldi Kvällens joker, som dessutom gick och vann hela provningen!

Femman är ljusröd och känns lite stum och sluten men där finns ändå en hel del mint och en snygg ton av apelsinskal. Närmast pinotlik i sin elegans.
Smaken är frisk och rätt slank med ljusröd frukt och inslag av mint och rosor. Markerade torra tanniner som ger en lite bråkig och torr eftersmak. Ändå rätt snyggt byggt.
2012. Det här är vinet som vann den motsvarande provningen av Rinaldis viner som vi hade i höstas. Känns lite stummare i uttrycket idag.

Nr 6 har en Varm och fyllig, klassisk Barolodoft med massor av mint, rosor och en bra, mörkröd körsbärsfrukt. Även en köttig mognadston samt lite av en rostad kaffeton.
Smaken är frisk, tät, bred och utvecklad med kött, rök och tjära. En god syra och läckert avrundade, tuggbara tanniner. En lång, varm och rökig eftersmak med ännu hygglig frukt. Riktigt god, men knappast något att lagra mycket längre.
2004. Kul att få en koll på ytterligare en 04-a. Den här är ett riktigt bra exempel, men känns också rätt färdiglagrat.

Sjunde vinet är rejält mörkt med en lätt grumlig rödorange kant. Påtagligt utvecklat med lite träiga toner, mint, ljus choklad, tjära, kakdeg och kokt kött.
Smaken är mogen men har ett bra syralyft och bra intensitet. Läckert tuggbara tanniner. Lång, mogen eftersmak med torkad frukt. Svårspottat. Visserligen en aning murket, men också strålande läckert.
2003. Vad ska man säga? Jag vacklade mellan att tycka att det var en helt underbar mogen Barolo och att det drog lite väl långt åt det murkna hållet. Till sist röstade jag ändå på det som bäst, men jag kan också förstå de som hade det som sämst.

Till sist ett ungt, frisk vin med en liten metallisk ton, kakdeg, mint och en något medicinal ton.
Frisk, ren, ung, torr smak med sval, ljusröd frukt. Lite slankt, men med bra intensitet i smaken. Torra, kritiga tanniner. Lite torrt och bråkigt slut. Lagras.
2014 Langhe Nebbiolo. Fräscht och snyggt, om än inte riktigt i nivå med resten.

Tabellen:

  1. 2009 Barolo Bartolo Mascarello, 2300 kr, 0-1, 16,5p
  2. 2011 Barolo Bartolo Mascarello, 1900 kr, 5-1, 17p
  3. 2008 Barolo Bartolo Mascarello, 2300 kr, 0-4, 16p
  4. 2001 Barolo Tre Tine Giuseppe Rinaldi, 2000 kr, 6-1, 17,5p
  5. 2012 Barolo Bartolo Mascarello, 1900 kr, 1-1, 16p
  6. 2004 Barolo Bartolo Mascarello, 2300 kr, 0-1, 18p
  7. 2003 Barolo Bartolo Mascarello, 2300 kr, 2-3, 18,5p
  8. 2014 Langhe Nebbiolo Bartolo Mascarello, 480 kr, 15p

Höga priser, som synes, men det är tyvärr så det ser ut när man köper de här vinerna på marknaden. För att få köpa direkt från producenten måste man stå på deras lista. MK anmälde sig till denna och fick veta att han nu är på vänteplats 359 – för att komma in på listan!

Tack MK för ynnesten att få prova dessa fina viner!

/Anders K

#1637 Pinot noir från Marsannay och Fixin

Tyvärr inga noter, i alla fall inte än, men här får ni listan på vinerna och deras röstsiffror i resp. flight. Vinerna provades sex och sex, i två flighter.

Marsannay

Fixin

Årgång Producent Appellation Vingård, Inköpt, Pris (Euro), röstsiffror

  1. 2015 Domaine Bruno Clair Marsannay Les Vaudenelles, jun-19, 25, 0-6
  2. 2017 Domaine Jean Fournier Marsannay Es Echezots, jun-19, 28, 1-1
  3. 2017 Domaine Jean Fournier Marsannay Les Longeroies, jun-19, 28, 1-0
  4. 2017 René Bouvier Marsannay Clos du Roy VV, jun-19, 25, 6-1
  5. 2017 Domaine Jean Fournier Marsannay Clos du Roy, jun-19, 28, 1-3
  6. 2014 Domaine Sylvain Pataille Marsannay Clos du Roy, 2018, 28, 5-3
  7. 2014 Domaine Bruno Clair Marsannay Les Grasses Tetes, jun-19, 25, 0-4
  8. 2015 Domaine Pierre Gelin Fixin 1er Cru Les Hervelets, jun-19, 33, 0-4
  9. 2015 Domaine Pierre Gelin Fixin 1er Cru Clos Napoleon Monopole, jun-19, 37, 3-0
  10. 2017 René Bouvier Fixin Crais de Chene jun-19, 25, 7-1
  11. 2015 Benjamin Leroux Gevrey-Chambertin 1er Cru Les Champeaux, 2018, 60, 2-3
  12. 2016 Domaine Sylvain Pataille Marsannay L’Ancestrale, 201,8 71, 2-2

Vid en omröstning om kvällens bästa vin segrade vin nr 10.

Man kan notera att:

  • Näst sista vinet, en 1er Cru från Chevrey-Chambertin inte stod ut särskilt mycket.
  • René Bouviers viner var populärast.
  • Bruno Clairs viner inte var populära pga sin rätt snåla, anemiska stil. Man kan argumentera att de behöver mer tid, men de hörde ju till de äldsta i samlingen.
  • Själv var jag förtjust i Sylvain Patailles lite vildare stil.
  • För att vara från Bourgogne, måste vinerna definitivt anses vara klart prisvärda.

Tack HW för en givande provning.

/Anders K

#1633 Port

AuZones sedvanliga portvinsprovning innan jul hade i år temat tawny. MW hade i vanlig ordning plockat ihop en samling spännande och goda viner.

Port glas

Som synes ovan är första vinet klart avvikande från de övriga med sitt ungdomliga utseende med övervägande röda nyanser och ett klart större djup. Doften är söt och lite eldig med snygg, ren, ung frukt, mint och en liten örtig medicinal ton. Smaken är söt, frisk och läckert intensiv med ung, mintig frukt. En del snyggt finkorniga tanniner och en ren, lång, ungdomlig eftersmak.
Wine & Soul 10y

Med tvåan är vi mer i den typ av viner man väntar sig av en provning som angetts handla om tawny, dvs. viner som är mer påtagligt påverkade av sin utsträckta tid i faten. Doften är fyllig och med ett lätt volatilt inslag och en söt, varm torkad frukt med drag av fikon, russin och stekt banan. Vinet har, trots den torkade frukten, en aningen ungdomlig känsla. Alkoholen sticker ut en aning. Smaken är rätt söt med ett friskt inslag i den torkade frukten. Mogna inslag samt ett friskt inslag av klementiner och apelsinblom. Lite torrt och uttunnande slut med en växande känsla av alkohol. Välgjort, men sitter inte riktigt ihop.
Taylor’s 20y

En tydligt mogen tawny med tobak, fikon, nötter, rök, tjära och en läcker träig ton. En söt, tät smak med bra intensitet och en hyggligt balanserande syra. Massor av torkad frukt och ordentlig utveckling utan att vara trött. Lång, varm och ordentligt söt eftersmak. Riktigt bra.
1979 Kopke Colheita

Fyran är friskt mintig och rätt ungdomlig med bra, rund frukt och toner av vaniljtoppar, ljus choklad och kokos. smaken är söt med en frisk, god syra. Läckert intensiv med torkad frukt, mint, fikon och en något bränd ton. Lång, rätt söt, rökig, intensiv eftersmak.
1994 Graham’s Single Harvest. (Notera att Graham’s väljer att inte använda uttrycket Colheita utan kallar i stället sina årgångsbetecknade tawnies för Single Harvest.)

Femman är rätt utvecklad med toner av fikon, trä apelsin och bourbon. Rökig och lätt örtig med lite trött frukt. Smaken är söt, varm och eldig med en hygglig syra. Kryddigt och intensivt eldigt med lite torr frukt, rök och trä efteråt.
1989 Kopke Colheita

Utvecklad, dov, bred doft med gammal byrålåda, träolja, mörk choklad och lite medicin. Dov, söt, rökig och intensiv smak med en lysande syra. Klart moget med massor av tobak, torkad frukt och rök. Komplex, lång, rökig eftersmak. Riktigt bra!
1982 Krohn Colheita

Även i det sista vinet har vi ett rejält utvecklat och charmigt vin. Näsan möts av brända, rökiga toner med asfalt, tobak och en trevlig liten apelsinton. Smaken är bred, söt och rökig med tobak, torkad frukt, apelsin och trä. Rätt bra syra som piggar upp. Mycket lång, rökig eftersmak med toner av bränt trä men även en bra frukt.
1976 Quinta do Noval Colheita

Port butta

Tabellen:

  1. Wine & Soul 10y, 339 kr, 0-9, 16p
  2. Taylor’s 20y, 499 kr, 0-3, 14p
  3. 1979 Kopke Colheita, 739 kr, 2-1, 16,5p
  4. 1994 Graham’s Single Harvest, 1100 kr, 1-2, 16p
  5. 1989 Kopke Colheita, 598 kr, 1-0, 15p
  6. 1982 Krohn Colheita, 795 kr, 7-0, 19p
  7. 1976 Quinta do Noval Colheita, 1282 kr, 4-0, 18,5p

Tack MW för en provning som sedvanligt trivsamt skapade julstämning!

/Anders K

California Zinfandel – Classics and New Stars

Seminar with David Amadia, Ridge Vineyards & Konstantin Baum MW

Stockholm 20th November 2019

Zinseminarium

Zinfandel är väl inte riktigt den hetaste druvan bland de mer aktiva vinprovarna idag, men på något vis har jag (AK) ändå alltid känt någon sorts dragning till den. Inte så mycket de tyngre, alkoholrika vinerna med en närmast överdrivet mullig, söt frukt, utan snarare de mer strama och komplexa varianterna som också finns därute – vinerna från Ridge och Seghesio skulle kunna tjäna som exempel.

California Wines Sverige ville gärna göra en insats för att öka intresset och kunskapen kring Zinfandel och bjöd därför in till en Master Class i ämnet med David Amadia från just Ridge Vineyards och Konstantin Baum MW – två herrar med gedigen kunskap i ämnet. Era utsända, AK och JG, rapporterar här från evenemanget.

I Kalifornien betraktar man gärna Zinfandel som sin egna druva. Även om man numer erkänner att druvan har sitt ursprung i Kroatien, där den har gamla anor som Tribidrag och Crljenak Kasteljanski, och sedan etablerat sig som Primitivo, främst i Apulien, så hävdar de ändå att den nu odlats så länge i Kalifornien att den kan betraktas som en egen klon med avvikande egenskaper mot de i Europa förekommande rankorna. Vara hur det vill med det – provodlingar av Tribidrag och Crljenak pågår i Kalifornien för att se hur stora skillnader det kan bli på vinerna – även om druvan inte skulle vara unik för Kalifornien är den ändå är en viktig del av den kaliforniska vinidentiteten.

Sticklingar från de kejserliga plantskolorna i Wien kom till USA på 1820-talet och druvsorten fanns sig snart till rätta i Kaliforniens varma klimat. Många vingårdar överlevde sedan förbudstiden och fortfarande idag finns flera odlingar med mer än hundraåriga stockar. Den äldsta som man säkert känner till åldern på är Grandpère Vindyard i Amador County. Den planterades redan 1869. Kalifornien ligger på samma breddgrad som Sicilien, men till skillnad från Europa som gynnas av den varma Golfströmmen, kyls i stället Kalifornien av det kalla Stilla havet. Denna kylande verkan begränsas av de bergskedjor som i stor utsträckning löper i nord-sydlig riktning längs med kusten och ger vinodlingarna innanför dem ett varmare klimat. Typiska exempel är Napa och Sonoma. Öppningar i bergen i öst-västlig riktning, särskilt vid Santa Cruz, söder om San Fransisco, släpper där in den svala havsluften och ger ett svalare klimat. Även till den varmare Central Valley finns en del luckor i bergen som ger ett visst inflöde av svalare luft. Här odlas dock inte mycket Zinfandel – den vill ha värme och de flesta odlingarna ligger längre norrut och in i landet. San Joaquin County i regionen Inland Valleys har den överlägset största arealen av druvan. Många av de högst rankade producenterna har sina druvor i Sonoma, särskilt Alexander Valley (Ridge med Geyserville) och Dry Creek (Seghesio).

Till 1998 var Zinfandel den till ytan mest odlade druvan i Kalifornien. Idag ligger den på fjärde plats. Den främsta anledningen till detta är att Cabernet Sauvignon och Pinot Noir inbringar ca 3 gånger priset på Zinfandel. Den verkar ändå ha en rätt stabil skara entusiastiska supportrar, både bland producenter och konsumenter. Så har den till och med en egen organisation för att promota den. ZAP, Zinfandel Advocates and Producers bildades 1992 och är fortfarande aktiva och de har även en egen vingård, Zinfandel Heritage Vineyard i Napa. Här har man samlat sticklingar från en större mängd vingårdar runt om i Kalifornien och forskning på dem bedrivs i samarbete med Universitetet i Davis. Det är också här man har planterat Tribidrag och Crljenak för att kunna jämföra dem med Zinfandel från Kalifornien.

Trots sin popularitet verkar Zinfandel inte vara helt enkel att ha och göra med. Bland egenskaper som räknades upp var: stora druvor i kompakta klasar; ojämn mognad; tunna skal som ofta leder till att många av druvorna torkar mer eller mindre till russin; jäsningen har en tendens att stanna upp varvid man måste jobba för att få den att sätta igång igen. Det är inte ovanligt att man blandar Zinfandel med en mindre mängd andra druvsorter. I de äldre vingårdarna sker den blandningen redan genom att de är planterade med en inblandning av andra sorter. Särskilt nämndes Cinsault och Carignan som ger friskhet och syra, Petite Sirah för färg, tanniner och kryddighet och Alicante Bouschet för färg.

Så några korta noter från de 10 viner vi provade.

Zinbutts

  1. Ravenswood 2017 Old Vine Zinfandel, Lodi AVA

AK: Ljusröd frukt, mustigt med julkryddor och tydlig alkohol. Frisk attack, sedan en rätt grov, träig känsla och en växande jordig beska. En del grova tanniner och ett eldigt, överraskande slankt slut. Klassisk enkel Zin utan komplexitet.

JG: Syltig och fruktig med björnbär och mjukare körsbär. En viss syra möter upp. Enklare, något grov och med viss bitterhet i slutet.

  1. Turley 2017 Juvenile Zinfandel, California, 18 Vyds

AK: Snygg, rätt aromatisk doft med ren, bra körsbärsfrukt, lite mint och kött. Bra djup. Frisk, snygg attack på smaken, sedan lite träig känsla. En hel del rätt grova tanniner. Hyggligt slut med bra frukt och eldighet (15,5%).

JG: Köttig och fruktig med en något alkoholdriven grön ton. Något grov med viss bitterhet i slutet.

  1. Frog’s Leap 2017 Zinfandel, Napa Valley

AK: Dov, mullig doft med varm, söt frukt. Kanske en del fat, mint, ljus choklad, men ändå inte särskilt uttrycksfullt. Överraskande frisk och ren attack, sedan växande i munnen. Blir lite grovhugget. Ändå bra syra och fräsch frukt. Finkorniga tanniner som ger en torr, god eftersmak. Snyggt.

JG: Snyggare och komplexare Zin med struktur och toner av lakrits och björnbär. Viss alkoholdriven grön ton på näsan. Franska fat.

  1. Marietta Cellars 2017 Román Estate Grown Zinfandel, 88% Zin, 8% Petite Sirah, 4% Barbera

AK: Ungdomlig, närmast druvig doft med frisk, mustig, mullig röd körsbärsfrukt. Läskande fräsch attack. Växande mullig smak med torkad frukt och en del jordighet. Rätt snyggt finkorniga tanniner. Torr eftersmak med bra, ren frukt. Gott, men inte direkt komplext.

JG: Viss grön ton men mjukare. Mullig röd frukt med toner av körsbär och svarta vinbär. Snygga tanniner.

  1. Birichino 2017 Saint Georges Zinfandel, Central Coast

AK: Ung, druvig, primär doft med en aning mustig naturvinskänsla. Frisk frukt med jordgubbar och körsbär. Frisk, slank, rödfruktig smak med ett mustigt inslag och en del kanel. Finkorniga, integrerade tanniner. Frisk, rätt snygg, torr eftersmak. Elegant, läskande i en avvikande, mustig stil.

JG: Något saftigt (naturvinskänsla) med jordgubbstoner och körsbär. En viss grön ton. Struktur med mer syra och integrerade tanniner.

  1. Bedrock Wine Co 2017 Bedrock Heritage Red, Sonoma Valley, 37 varieties

AK: Snygg balanserad frukt och goda, knäckiga fat samt julkryddor. Läskande fräsch frukt och bra syra. Måttliga tanniner. Snyggt slut med lite söt frukt.

JG: Elegantare och balanserad frukt med mulliga, knäckiga fat, choklad och bra finkorniga tanniner och tydlig syra.

  1. Seghesio 2016 Zinfandel Cortina, Dry Creek AVA

AK: Stram, spännande doft med ett stenigt inslag, ton av asfalt och aningen volatilt. Mörkare frukt än de andra vinerna hittills. Frisk smak med bra, tät frukt och god syra. Tätt, men balanserat. En del rätt finkorniga tanniner. Torrt, något jordigt slut. Intressant, mer krävande stil med personlighet.

JG: Balanserad med inslag av plommon och annan mörkare frukt. Bra och intressant vin. Franska och amerikanska fat.

  1. Carlisle 2014 Pagani Ranch Zinfandel, Sonoma Valley

AK: Söt, ljusröd frukt, mint och tydligt volatilt. Mycket frisk smak med snygg ljusröd frukt. Goda torra tanniner. Friskt, torrt slut med en lustig skitig ton och ett inslag av saltgurka. Kul, men lite lustigt.

JG: Volatil något spritig plommondriven frukt med påtagliga krydd- och parfyminslag. Svår.

  1. Ridge 2017 Geyserville Proprietary Red Wine, Alexander Valley AVA, 22 varieties, 68% Zin, 18% Carignan, 12% Petite Sirah, 2% Alicante B

AK: Dov, tät, mörk, djup, mullig frukt. Mörk choklad, fat, mint och lagerblad. Frisk, snygg attack. En hel del knäck och bourbontoner från faten. God syra och mörk, bra körsbärsfrukt. En del finkorniga tanniner och ett torrt, snyggt slut.

JG: Tät, elegant och balanserad med inslag av örter, viss vaniljfatkaraktär utöver knäckiga, bourbon- och chokladdrivna fattoner. Bra djup, syra och struktur. Torr med bra tanniner. Amerikanska fat, 15% nya.

  1. Ridge 2005 Geyserville Proprietary Red Wine, Alexander Valley AVA, 22 varieties, 77% Zin, 17% Carignan, 6% Petite Sirah

AK: Utvecklad, köttig doft med en aningen trött frukt. Mulligt, moget och kryddigt. Doftar kalops! Frisk, utvecklad attack. Kryddigt och rent med inslag av mint och kardemumma. Snyggt inbäddade tanniner och bra intensitet. Lång, eldig, pepprig eftersmak, ännu med en hel del söt, torkad frukt, om än med en aning trötthet. Gott nu, men inget att spara mycket längre. Kul att prova.

JG: Utvecklat, moget och elegant med torkade örtiga toner, lagerblad och färsk grön kardemummakapsel. Kalopstoner. Integrerade tanniner och en aning tröttare frukt. Sommaren 2005 var något svalare än normalt enligt Ridge.

En mycket givande provning som i stort bekräftade åsikten att Zinfandel kan vara kul att dricka som omväxling, särskilt de som inte är för tungt sötfruktiga, vilket inte direkt är en stil man vill dricka för ofta. Men när de är bra, är de riktigt bra. Ett stort tack till California Wines.

Jonas G och Anders K

 

 

#1630 Öviner med Agneta P

Öar i Medelhavet

Torsdagen den 5 december träffades 13 provare i Zonen V för att prova viner från tre öar i Medelhavet; Mallorca, Korsika och Sardinien. Provningsledare var AP.  Vi provade först en flight med  sju röda viner, sedan en liten flight med tre vita viner, varav två var mycket söta. Provningsledaren höll ett kort teoripass om de tre öarnas vinproduktion, vindistrikt och druvsorter. Druvsorter från Mallorca var bland andra Manto negro, Callet, Moll (grön), från Korsika Nielluccio, Scicarello (Ajaccio), Grenache, Vermentino, Ugni Blanc, Malvoisie och från Sardinien Cannonau (blå), Monica (grön), Vermentino, (Vernaccio di Oristano).

c396viner1-glas.jpg

Flight 1

Vin 1. 2015. Domaine Torraccica
Färg: Vacker, något ljust röd i färgen, granatröd. Klar.

Bouquet: Aromatisk doft med toner av röd frukt, svartvinbärsblad, melon och en aning av lakritskonfekt. Här finns även en ganska tydlig kryddighet. Några upplevde den som lite ”funky”.

Smak: I munnen är vinet slankt, lite kryddigt och eldigt, men med ett aningen torrt slut. Smak av rönnbär, örter, syltade apelsinskal och röda bär kan förnimmas.

Vin 2. 2014. Tanca Farra Alghero
Färg: Mörkt vinröd. Klar.

Bouquet: Här uppfattar näsorna en mängd olika, ganska skilda dofter som nyss skuren stjälkselleri, kåda, målarlåda, hamsterbur, stall samt fikon och plommon.

Smak: I smaken finns toner av ganska bittra örter, kåda och tallbarr, men även cassis och hallon. I avslutningen finns en aning rå potatis.

Vin 3. 2012. Mortitx L’u Vino Negro
Färg: Mörk, svartröd och ogenomskinlig.

Bouquet: Cassis, apelsinskal, svart vinbärsgelé, lite hallon och en aning jordkällare i doften. Här finner många också toner av amerikanska fat, kanske till och med bourbonfat.

Smak: Ett eldigt vin med lång eftersmak. Här finns spansk ek och någon avger repliken ”den rika kusinen från landet” eftersom vin nummer 3 påminner om vin nummer 2.

Vin 4. 2014. Domaine Gentile. Patrimonio
Färg: Mörkt röd, vinröd. Klar

Bouquet: Till en början en svag doft av avlopp, sedan mer åt rått kött och läder. Det finns även en bränd ton och doften av gul svavel.

Smak: Här finns en viss strävhet och smaken av bittra örter och kåda, men också en aning mörk frukt. En smak av tändsticksplån sticker ut en aning. Smaken är torr med snygga tanniner, men syran spretar.

Vin 5. 2015. Fola
Färg: Mörkt vinröd till färgen, nästan scharlakansröd.

Bouquet: Här finns många godis och frukttoner. Allt från svarta vingummin, geléhallon och sega råttor till svarta vinbär och söt, röd frukt. Som kontrast mineralrik med en lätt doft av nässlor.

Smak: I smaken återfinns en trevlig mineralitet blandat med örter, lakritsrot och kåda. Vinet har en lång och ganska kraftfull eftersmak.

Vin 6. 2014. Vinicola 4 kilos, 12 volts
Färg: Mycket mörkt röd, nästan svart. Ogenomskinligt som bläck.

Bouquet: En doft av rönnbär, röda bär med liten dragning åt körsbär och katrinplommon samt citruszest och en pust av barndomens Ascoxal.

Smak: Ett något kärvt vin med mycket tanniner, smak av rönnbär och örter och en lång lite eldig eftersmak.

Vin 7. 2014. Vinicola 4 kilos, 4 kilos.
Färg: Mörkt rödbrun, lik julmust.

Bouquet: Doften är murrig, murken som lukten i en gammal källare. Frågan uppstår om vinet kan vara skadat på någon sätt. Bakom det murkna anas röd frukt.

Smak: Vinet är något bittert på tungan och utan karaktär. Lite vattnigt.

Vin nr 7 tas bort från omröstningen.

Öviner1

Flight 2

Vin 8. 2014. Domaine de Pietri.
Färg: Ett vin med en intressant orange-rosa färg.

Bouquet: Vinet har en tydlig doft av botrytis, men även av honung, aprikos, björnklister, äppelmos, mandelblom och apelsinmarmelad. Några kände även doft av mandelmassa.

Smak: Smaken är spritsig med någon slags medicinal känsla. Här finns även en tydlig ton av Robertson’s engelska marmelad i plåtburk. Andra tycker mer att smaken drar åt aprikosmarmelad och pomerans.

Vin 9. 2016. Mortitx Dolc de gel
Färg: Gyllengul till färgen.

Bouquet: Många olika dofter möter näsan; mandelmassa, tropisk frukt, konserverade päron, nygräddade vaniljdrömmar. Det är något klassiskt över vinets doft.

Smak: Smaken är som söta honungskarameller. Här finns även något floralt i tonen och en aning citrus.

Vin 10. 1995. Contini Vernaccia di Ornistano riserva
Färg: Ett vackert orange-gyllene vin.

Bouquet: En doft av äppelkaka, mandelmassa och björnklister.

Smak: Smaken är sherryaktig, halvtorr och har en floral karaktär.

c396viner2.jpg

Bäst – sämst flight 1

Vin nr Bäst Sämst
1 1 3
2 2 1
3 1 2
4 1 7
5 4 0
6 4 0
7

 Bäst – sämst flight 2

Vin nr Bäst Sämst
1 3 4
2 4 6
3 6 3

Hela listan:

Vin nr Namn Årgång Land Druvor Pris vid inköpstillfället
1 Domaine Torraccica 2011 Korsika, FR Niellucci 50 %, Grenache 30 %, Sciccarellu 10 %, Syrah 10 % 189 kr, okt 2019
2 Tanca Farra Alghero (DOC) 2014 Sardinien, IT Cabernet 50 %, Grenache 50 % 169 kr, okt 2019
3 Mortitx L’u Vino Negro 2012 Mallorca, SP Syrah 77 %, Merlot 23 % 522 kr mars 2017 tillsammans med vin 9
4 Domaine Gentile Patrimonio 2011 Korsika, FR Niellucci 100 % 209 kr, okt 2019
5 Fola, Cannonau de Sardegna DOC 2015 Sardinien, IT (Cannonau) Grenache 100 % 284 kr, okt 2019
6 Vinicola 4 Kilos, 12 volts 2014 Mallorca, SP Callet, Syrah, Cabernet 1092 kr mars 2017 tillsammans med vin 7
7 Vinicola 4 Kilos, 4 Kilo 2014 Mallorca, SP Callet 100 %
8 Domaine de Pietri (Cap Corse) 2014 Korsika, FR Muscat 100 % 120 kr juli 2015
9 Mortitx Dolc de gel 2016 Mallorca, SP Muscat 50 %, Riesling 50 %
10 Contini Vernaccia di Ornistano riserva 1995 Sardinien, IT Vernaccia di Oristano 550 kr/375 ml, okt 2019

/AR

#1627 López de Heredia

Bodegas López de Heredia, ett namn som får vinälskare att reagera. Och om man gillar viner som görs som man alltid har gjort dem, så är reaktionen garanterat positiv. Här handlar det alltså om en av de äldsta vinproducenterna i Rioja. ”Fundada in 1877” skriver de på etiketten och det var vid den tiden som vindistriktet Rioja uppstod. Vinlusen hade drabbat de franska vingårdarna och fransmännen begav sig utomlands för att försöka hitta områden som kunde ersätta de som gått förlorade. I Rioja hittade man marker som man trodde på och nya bodegorna här startades med hjälp av kunskap och pengar från Frankrike. Redan några decennier tidigare hade tidiga Riojaproducenter såsom Marqués de Murrieta och Marqués de Riscal – producenter som fortfarande är igång idag – tagit intryck från Bordeaux, särskilt då lagringen på mindre ekfat, barriquer. De franska faten var emellertid så dyra att det för spanjorerna, med sin stora handel med Amerika, var billigare att importera den amerikanska viteken i stället. Sålunda kom det sig att de framgångsrika riojavinerna fick som en grundkaraktär smaker från den mer uttrycksfulla amerikanska eken.

Idag har många producenter i Rioja rört sig bort från de traditionella vaniljdoftande vinerna och satsar mer på fruktkoncentration och kortare tid på faten, vilka dessutom ofta är av fransk ursprung. Men alltså inte så hos López de Heredia. Traditionen står här stark och orubbad. Även om säkert mycket gradvis har ändrat under åren även här, så kan man lita på att deras viner ger vad man önskar sig om man vill ha just traditionell Rioja.

Speciellt med López de Heredia är också deras vita vin, som med sin långa fatlagring, uppemot 10 år(!), har en högst speciell och otidsenlig stil, skulle man kanske kunna säga. Än mer speciellt är att de dessutom är den enda producenten i Rioja som gör ett rosévin med Gran Reservaklassifikation och som således även den ligger flera år på fat innan den buteljeras. Det visar sig att vi i kväll får prova alla dess tre vintyper och, som synes nedan, hela fyra vita viner, spännande!

IMAG9281~2

Medan vi lyssnar på ET:s fylliga information om Bodegan får vi först ett s.k. teorivin vilket har en läckert öppen, floral doft med snygg frukt, lite vanilj och varmt trä i bakgrunden. Smaken är läskande frisk med kryddighet, lite vanilj och en bra frukt. Fräsch, lite slank, men god eftersmak.
2009 Viña Cubillo Crianza. Får betraktas som ett fynd för 139 kr. Skulle lätt ha kunnat passera som en Reserva, eller till och med högre.

Första vinet i huvudflighten är alltså vitt och det har en förhållandevis ungdomlig frukt i doften med toner av päron och carambole, samt en del vanilj och lätt brända toner.
Smaken är påtagligt frisk och läskande. Den markerade och, i de flesta fall läckra, syran ska visa sig vara något av en husstil. Alltid påtaglig och i en del fall balanserande på gränsen för att inte bli för framträdande. I det här fallet funkar den fint med den feta, närmast vaxiga, gula frukten. Eftersmaken är frisk, lång och aningen slank.
2008 Viña Gravonia Crianza. Ett kul, egensinnigt vin och en bra introduktion till stilen på deras vita viner.

Andra vinet har tyvärr en visserligen måttlig, men ändå tydlig ton av korkdefekt. Lyckligtvis inte så mycket att det är odrickbart och mot slutet av provningen avtar faktiskt den orena smaken något. Den gula, vaxiga frukten finns där tillsammans med champinjoner, trä och en viss oxidation, men inte mer än att det funkar.
Smaken har åter den tydliga syra tillsammans med en kryddig, eldig frukt. Slutar pepprigt och smakrikt. I grunden ett läckert vin, som alltså hämtade sig påtagligt med tid i glaset.
2004 Viña Tondonia Reserva.

Nästa vin har en aningen dovare, varmare, mer mogen gul frukt. En viss oxidationston som ger en ton av lätt rostade nötter.
Smaken är frisk och tät med rostade toner, mogen frukt och en markerad syra. Tuggbart och lätt bränt. En frisk, lång, rätt bränd och något frän eftersmak.
2005 Viña Tondonia Reserva.

Fjärde vinet och det sista vita är märkt gyllene och har en fyllig, utvecklad mogen doft med en lätt sherryton, vax, damm och faktiskt ett tydligt inslag av diesel. Associationen gick först till bildäck på en Finlandsfärja!
Smaken är frisk, snygg och bred med en söt känsla av torkad frukt. riktigt bra syra och häftigt bred och djup. Lång, rätt bränd lite ettrig eftersmak. Alldeles stråland och mycket fascinerande att få uppleva!
1994 Viña Tondonia Gran Reserva.

Färgen på femman avslöjar att vi har att göra med den unika rosé Gran Reservan. Doften är aromatisk och godisaktig med en lätt stickig bakelitton.
Även smaken är aromatiskt godisaktig med den vanliga friska syran och en slank kropp. Intensivt, pepprigt, eldigt och torrt slut med en lite frän känsla.
2008 Viña Tondonia Gran Reserva Rosado. Tja… Jag är inte särskilt road av roséviner normalt och inte blev jag omvänd av det här ambitiösa, eller ska man kanske säga pretentiösa försöket, trots att det är dyrt och eftersökt på den internationella marknaden. Det kostar normalt en bit över 1000 kr.

Vin sex och det första röda har en djup och tät, mörkröd färg. doften är tät och undomlig med en djup, mörk frukt. En lite sotig fatton och inslag av kött och blod.
Smaken är frisk och läskande. Syran ligger här kanske aningen i överkant av vad som funkar, men det går ändå hyggligt tack vare den täta frukten. En vaniljig fatton svävar över friskheten och tanninerna är påtagliga och torra och ger ett torrt slutintryck.
2006 Viña Tondonia Reserva. Ett bra vin som behöver tid för att rundas av och blomma ut.

I sjuan har tyvärr korkdjävulen haft en helt ohämmad lekstuga och det känns närmast toxiskt att närma sig, så det måste vi tyvärr lämna därhän. Särskilt trist som årgången fått höga poäng av skribenter världen runt.
1995 Viña Tondonia Gran Reserva.

Med sista vinet får vi tröst för det förra, förstörda vinet. Färgen skvallrar om ett rejält utvecklat vin med sin breda, blekt tegelfärgade kant. Smaken är bred, utvecklad och djuriskt köttig samt en brettig lagårdston. Frukten är sötaktigt torkad och en lätt bränd ton finns där också.
Smaken öppnar friskt och överraskande elegant. Vinet är kryddigt med en frisk syra och en måttlig kropp men ändå en bra, pepprigt intensiv smak, som ger en lång, intensiv eftersmak. Visst är det åldrat, men det bär sin ålder med stort behag. Det faller inte heller ihop i glaset under kvällen.
imag92852.jpg

 

1954 Viña Tondonia Gran Reserva. Oj, så pass gammalt! Inte illa och en ynnest att få lägga ett vin till den alltför korta listan av viner jag druckit från mitt födelseår. Bara att buga och tacka.

 

 

 

 

En härlig provning, inte minst av de fyra vita. Och för mig överraskande att jag i kväll i huvudsak föredrog dem framför de röda, något som inte normalt brukar gälla när jag provar Riojaviner. Och vad det gäller López de Heredia måste man säga att de verkligen levererar precis det man förväntar sig och hoppas att de ska göra.

Tack till ET och JJ!

imag9283.jpg

Listan:

  1. 2008 Viña Gravonia Crianza. 320 kr, 1-0, 16p
  2. 2004 Viña Tondonia Reserva, 330 kr, 2-8, 15p
  3. 2005 Viña Tondonia Reserva, 330 kr, 1-1, 15,5p
  4. 1994 Viña Tondonia Gran Reserva, 850 kr, 7-0, 17p
  5. 2008 Viña Tondonia Gran Reserva Rosado, 219 kr, 0-3, 13p
  6. 2006 Viña Tondonia Reserva, 285 kr, 1-0, 14,5p
  7. 1995 Viña Tondonia Gran Reserva, 899 kr, -, –
  8. 1954 Viña Tondonia Gran Reserva, 2000 kr, 2-2, 16p

/Anders K

#1621 Graillot-Bonanza

Alain Graillots Crozes-Hermitage har varit ett av mina favoritviner alltsedan jag köpte den första flaskan av årgång 1989 på Systemet. Kombinationen av yppigt florala toner och en, med lagring markant viltköttig skitighet har fascinerat mig. När nu JT hade samlat ihop hela 17 olika viner till en större provning än vad vi normalt ägnar oss åt under torsdagarna med AuZone, var det inte mycket som skulle kunnat hålla mig borta. Tyvärr överfölls jag några dagar innan provningen av en elak förkylning och hade provningen inte handlat just om Graillot, så hade jag definitivt stannat hemma, men som det nu var, så tog jag några ordentligt omgångar nässpray och tog mig ändå dit. Tyvärr för er, kära läsare, blev naturligtvis mina intryck av vinerna något dämpade, men eftersom jag hade uppdraget att skriva om kvällen, har jag ändå samlat mina intryck här. Ni som var där med fräschare näsor än min, får mycket gärna kommentera med era intryck, så vi kan få en mer nyanserad bild av dessa viner.

IMAG8974~2

Graillots vita

Innan provningen får vi en förträffligt utförlig presentation av egendomen som JT satt samman. Den går att hitta snart(?) om ni klickar på ”Teorisidor” här ovan. Till teorin får vi Graillots vita Crozes-Hermitage från 2017 som är ett rätt typiskt vitt Rhônevin med gul frukt, lite honung och rosenkvitten. Pepprigt och oljigt med måttlig syra men med en bra struktur och en påtaglig beska i eftersmaken.

IMAG8972~2

Första flighten

Första vinet har en tät, rostad, rökig doft med toner av stekt kött. En mycket frisk smak med en lustig brödig nästan jästig ton. Snygga, integrerade tanniner och en lång, rostad eftersmak. Visade sig vara det varma året 2003.

I andra vinet dyker mer av de florala tonerna upp, men också en hel del kött, tjära och rök, samt en lite lustig ton av badsalt. Smaken även här påtagligt frisk med en bra, aromatisk känsla. En hel del torra tanniner. Något murken eftersmak och en syra som tar över en del. 2005.

Trean har en rätt sluten, ung, nästan druvig doft med mint, höstflox, rök, rosmarin och kåda. Smaken är ung, fruktdriven med rostade fat. Snyggt inbäddade tanniner och en lång, rätt floral eftersmak. Kanske något slank frukt, men snyggt och välgjort, med bra framtidsutsikter. 2010.

Fyran har en fint kryddig, utvecklad doft med mynta, myggmedel och chark. En frisk, läskande smak med en del utveckling, men också bra florala toner. Rätt avrundade tanniner. Torr, frisk, elegant eftersmak. Kvällens äldsta vin, 2001.

Femman känns ungdomlig med en tät, mörk, snyggt frukt plus en del fat, blommor och varmkorv. Smaken är markant frisk med en aningen rå frukt. Markerade, rätt inbäddade tanniner och torrsträv, frisk eftersmak. Lagras. 2006.

Vin nr 6 har en dov, tät, skitig doft. Brett? Ordentligt utvecklat. Smaken är som vanligt frisk och ungdomligare än doften. Tät och intensiv med rök, kött och blommor. Torra tanniner ger ett något krävande slut. 2009.

Sjuan är utvecklad men ännu floral och elegant med toner av doftranka och myggmedel. Distinkt floral smak med en god, frisk syra. Bra utveckling och ett fint floralt lyft. En hel del torra tanniner ger en något torr eftersmak. 2004.

Åttan, sist i första flighten, har en rätt stum doft, men man kan ändå hitta en hel del blommor, mint och en liten örtighet. Smaken är frisk, kryddig och ungdomlig med en lite rå ton. Markerade, hyggligt inbäddade tanniner och en läckert torrsträv eftersmak. 2007.

IMAG8973~2

Andra flighten

Det blir snabbt tydligt att vi här har att göra med klart yngre årgångar än i den första flighten. Nian möter med en tät, svartlila färg och en likaledes tät och mörk frukt. Aromatiskt, nästan lite volatilt med toner av hallonbåtar. Smaken är frisk och läskande med mycket tät, mörk frukt. Intensivt och påtagligt kryddigt. Markerat sträva tanniner. tufft och strävt efter. Lovande, men lite påträngande i sin ungdom nu. 2017.

Även tian är påtagligt ungdomlig med en tät, närmast gräddig hallonfrukt som paras med en del rök och kött. Smaken är frisk, nästan saftig med sin söta frukt. Läcker, aromatisk och tät. Snyggt inbäddade tanniner som ger en tuggbar munkänsla. Lång, läcker eftersmak. Riktigt bra! 2017 Domaine des Lises.

Vin nummer elva har en mycket tät, mörk frukt och sotiga toner av stekt kött. Smaken har en frisk, torrsträv och närmast bråkig attack med sin friska syra och markerade tanniner. Kraftfullt, kryddigt och ungt, spretigt, men lovande slut. Att lagra! 2015 La Guiraude.

Tolvan är också tät och maffig med rökiga köttiga toner som tävlar med den florala grunden. Smaken är tydligare floral med läckert integrerade tanniner och en rätt elegant känsla. Lång, intensiv, tuggbar eftersmak. Riktigt bra! 2009 La Guiraude.

Vin 13 har en snygg, fräsch, ungdomlig och aromatiskt floral doft med en läckert rökig köttighet. Klassisk syrah och urtypisk Graillot! Smaken är ungdomlig och har en påtaglig syra och en tät, mörk frukt. Snyggt inbäddade tanniner och en lång, intensiv, tokung eftersmak. Riktigt bra just nu, men kommer att vinna mycket på (lång) lagring, i alla fall enligt min smak. 2015.

Nästa vin är ungt och druvig med en intensivt floral doft som även innehåller en något sotig fatton med en aning vanilj. Smaken är ung, frisk och läskande. Kanske en aning spretigt i sin ungdom och friskhet. Påtagligt strävt och aningen jordig eftersmak. 2016.

Vin 15 har en mörk hallonfrukt, massor av viol och en del bacon. Seriöst, men också med en något murken ton. Smaken är frisk och snyggt floral med en god syra. Allmänt läckert, aromatiskt och med en bra intensitet. markanta, men inbäddade tanniner och en lång, floral, rätt torr eftersmak med en del köttighet. Riktigt bra. Kanske håller det på att sluta sig en del. 2014.

Till sist är vi framme vid kvällens sista vin, nr 16 av de röda. Det är tätt och mörkt med en något stum doft med en del utveckling i form av en tydlig köttighet. De florala tonerna finns där också, men de håller sig mest i bakgrunden. Där finns också toner av svarta oliver, asfalt och rökiga fat. Smaken börjar friskt och aningen slankt, men den växer till sig i munnen. Frukten känns ännu ung och aningen hård. Tanninerna är fint inbäddade i den täta frukten. Eftersmaken är sträv, men med bra intensitet och viss längd. Känns aningen hårt och stenigt nu. På väg ur tunneln, men behöver ännu några år på rygg för att blomma ut. 2011.

En fascinerande exposé över 2000-talets Graillotviner. Trots min förkylning, känns det som om jag fick hyggliga intryck av de flesta. Meningarna var delade runt bordet huruvida de var bäst som unga eller gamla, där jag alltså själv hör till det senare lägret. Tack JT och Ward Wines för denna spännande djupdykning i dessa viner.

Den sedvanliga tabellen är uppdelad i två för de respektive flighterna. Priser kommer eventuellt senare, men i grova drag har vinerna kostat runt 200 kr, lite mer för La Guiraude. 2017 Dom des Lises finns i skrivande stund på Systemet för 279 kr. Det vita vinet gick för 239 kr. Vi gjorde även en omröstning av det bästa vinet i de två flighterna. Det resultatet kommer jag också att lägga in här snart, hoppas jag.

Flight 1

  1. 2003 0-7 15p
  2. 2005 0-6 15p
  3. 2010 1-1 16.5p
  4. 2001 2-1 16.5p
  5. 2006 2-0 16p
  6. 2009 5-1 15p
  7. 2004 5-0 17.5p
  8. 2007 2-1 16p

Flight 2

  1. 2017 0-3 15p
  2. 2017 Dom de Lises 0-6 17p
  3. 2015 La Guiraude 3-0 15.5p
  4. 2009 La Guiraude 2-4 17.5p
  5. 2015 2-1 16.5p
  6. 2016 4-0 15p
  7. 2014 1-3 16.5p
  8. 2011 5-0 16p

/Anders K