Författararkiv: yquemisno1

#1671 Högklassig Bordeaux 1990

Årgången 1990 i Bordeaux markerar för mig den sista årgången innan man mer allmänt övergick till att göra viner i en modernare stil med en fylligare, sötare frukt och en allmänt varmare känsla. De efterföljande fyra, fem årgångarna var tämligen mediokra. När sedan bättre årgångar började dyka upp igen, kände i alla fall jag att det hade skett ett skifte i Bordeaux. Man må skylla på Parker, om man så vill och om man överhuvudtaget tycker att vinerna är sämre och man därför behöver skylla på någon. Ett varmare väder orsakat av klimatförändringar må mycket väl också vara en orsak. Nå, till kvällens provning ska vi alltså prova 1990, så diskussionen om Bordeaux efter detta årtal, var inte aktuell nu, även om naturligtvis tankarna fanns på om kvällens viner kunde sägas vara klassiska Bordeauxer.

Per J hade stött på en bortglömd låda i sin källare med påskriften ”Godislåda” Den visade sig innehålla en fin samling av högt klassade Bordeauxer från just 1990, varvid han generöst erbjöd sig hålla en provning med dem på AuZone. Behöver jag säga att intresset var rekordstort för provningen? ASi påminde mig inför provningen att han skrev en entusiastisk rapport av en motsvarande provning för 10 år sedan, även den hållen av Per J. Den kan man hitta här.

Över till kvällens viner. Det första vinet möter näsan med en varm, yppig frukt och klassiska toner av stall och blyertspenna. Ordentligt moget och kanske med en viss oxidationston av köttsoppa som onekligen växer till i glaset efterhand.
Smaken är rätt lätt och mjuk, kanske med någon oren ton. Varmt, mulligt och runt med något låg syra. Rätt kort och torrt slut med trött frukt. Har säkert varit bättre. 1990 Ch Figeac, St Émilion.

Vin två visar upp en mer sval frukt, åt svartvinbärshållet, tillsammans med en lätt örtighet, kött, mörk choklad, blyerts och en vaniljig fatton.
Smaken är frisk och ren med en sval frukt och en god syra. Kryddigt och en lätt metallisk ton. en hel del något avrundade, torra tanniner. Rätt stramt och ännu nästan ungdomligt. Torrt, matkrävande slut. Snyggt, klassiskt och välgjort, om än med en aning tung fatton. 1990 Ch. Cheval Blanc.

Nummer tre känns snyggt och välgjort, om än med en något återhållen doft med en viss värme, stall och en knäckig fatton. Där finner man också örter, såsom timjan, stall och kanske en lite trött frukt.
Smaken är frisk, yppig och rätt fatpräglad. Den har en god syra och bra bredd och intensitet. Tanninerna är avrundade och mumsigt tuggbara. Bra längd, men slutar lite torrt. Helt moget. Håller än, men var nog bättre för några år sedan. 1990 Domaine de Chevalier.

Fyran har en läckert tät, mörk frukt åt svartvinbärshållet och gott om häst och gödsel tillsammans med dyra, kaffedoftande fat i doften där man också kan finna en fräsch mintton.
Smaken öppnar tätt med en mörk, söt, mogen frukt. En bra syra och massor av bredd och charm. Där finns en hel del tanniner som har rundats av ordentligt av tiden i flaskan. Lång, fräsch, charmig, men också stram, stallig och rökig eftersmak. Klass! 1990 Ch Margaux.

Femman är tät, stram och i sammanhanget närmast ungdomlig i doften som är urklassiskt vänstra stranden-Bordeaux med blyertspenna, svarta vinbär och stall. Djup och med stil och klass.
Smaken är närmast läskande frisk och fräsch. De svarta vinbären kommer fram igen och koncentrationen är oklanderlig. Tanninerna är finkorniga och rätt avrundade. Eftersmaken är lång och rätt stram och torr. Ett snyggt vin av mycket hög klass som håller många år än. 1990 Ch. Latour.

Sexan är riktigt tät och mörkt i färgen. Doften är lite återhållen, ja nästan outvecklad, med en sval svartvinbärsfrukt, stall och gödsel, mynta och en aningen metallisk känsla.
Smaken är frisk med en sval, tät, mörk frukt. Tätt och med tydliga kaffeaktiga fat. Påtagliga, något avrundade, torra tanniner. Lång, sträv eftersmak. Tätt och ambitiöst med en modern känsla. kanske växer en något trött ton till sig i glaset. 1990 Ch Montrose.

Sjuan har en tät, påtagligt fatig doft med toner av kokos, vanilj och knäck. Bakom faten finns en bra, varm, mogen frukt, mint och en hel del utveckling.
Vaniljfaten och den mogna frukten kommer igen i smaken tillsammans med en påtaglig syra. Vinet har en bra bredd och rondör samt påtagliga, inte alltför avrundade tanniner. Lång, varm eftersmak, med lite väl vaniljiga fat. Det här visade sig var en joker: 1986 Ch Lafite Rothschild. Inte så konstigt att både syra och tanniner var så påtagliga.

Till maten får vi så ett extranummer i form av 1990 Ch Rieussec, ett vin som jag druckit rätt mycket av, även om det är några år sedan nu. En god vän hade nämligen köpt en större mängd av detta vin – vi brukade skämta om att han hade köpt en hel pall – så det brukade dyka upp i diverse olika sammanhang. Senast jag drack det, för mer än fem år sedan, tyckte jag det var trött och grovhugget och klart på väg utför. Nu, emellertid, möts vi av en bred, mullig, sötfruktig doft med massor av charm. Klassiskt fullpackat av rök, saffran och andra botrytistoner.
Rätt söt, intensiv smak med en frisk syra och synnerligen tät, läckert söt frukt och minttoner. Fräsch eftersmak med en känsla av riktigt hög klass. Kul att den var så bra!

Tabellen med inköpspriser, i de flesta fall från 1993, röstsiffrorna, mina poäng, samt, för den som tycker det är intressant, Parkers poäng.

  1. 1990 Ch. Figeac, St Émilion, 321kr, 1-6, 15p, RP94
  2. 1990 Ch. Cheval Blanc, St Émilion, c:a 500kr,0-2, 16,5p, RP99
  3. 1990 Domaine de Chevalier, Graves, 237kr, 1-3, 17p, RP88
  4. 1990 Ch. Margaux, Médoc, 581kr, 3-1, 18p, RP100
  5. 1990 Ch. Latour, Médoc, 570kr, 2-0, 19p, RP98+
  6. 1990 Ch. Montrose, Médoc, 243kr, 5-1, 16,5p, RP100
  7. 1986 Ch. Lafite Rothschild, Médoc, 687kr, 3-2, 16p, RP100

Extranummer: 1990 Ch. Rieussec, Sauternes, 228kr

Stort tack Per J för ännu en synnerligen minnesvärd provning!

/Anders K

#1640 Bartolo Mascarello vertikal

IMAG9700Bartolo Mascarellos Baroloviner torde inte behöva någon egentligen presentation, eftersom de närmast är kultviner. Bartolos dotter, Maria Teresa, håller pappans traditionella vinmakning högt och tack var ett ambitiöst arbete i vingården får hon en förstklassig frukt att arbeta med. Resultatet är strålande viner, vilka trots sin traditionella prägel är alldeles utmärkta att dricka även som unga. MK bjöd in till en vertikalprovning av hennes viner – ett sällsynt tillfälle man inte ville missa.

Första vinet har en rätt varm och bred doft med någon lätt metallisk ton tillsammans med de klassiska markörerna mint, rosor, körsbär och kött. En del utveckling. Snyggt och elegant intryck.
Smaken är frisk och rätt slank och elegant. Bra syra och markerade, kritiga tanniner. Läskande slut med maffiga tanniner och ännu bra frukt. Kan säkert lagras ett bra tag till.
2009. Ska väl vara ett varmt år, men är fräscht och snyggt.

Nästa vin har florala , nästan parfymerade toner, nästan lite åt syntetgodishållet, men också en bra, ljusröd körsbärsfrukt och en aning kakdeg.
Smaken är frisk och läskande med ett bra, aromatiskt lyft. Läcker frukt. Öppet och inbjudande och med bra intensitet. En hel del snyggt integrerade tanniner samt en lång eftersmak med bra fukt.
2011. Även elvorna är beskyllda för att vara för varma, men ändå kommer de bra i provning efter provning. Det här är riktigt läckert och väldigt gott just nu.

Trean är det klart mörkaste vinet hittills. Doften är varm och fyllig med tät, mogen, mörkröd körsbärsfrukt. En hel del utveckling. Kanske kan även en lättare oxidationston anas i form av en viss trötthet i frukten.
Smaken är frisk och läskande med en nästan söt, mörk mogen frukt. Bra koncentration och rätt avrundade tanniner, inbäddade i den mulliga frukten. Mumsig, sötfruktig eftersmak. Rätt snällt för att vara en Barolo.
2008. Bra, men borde nog ha varit ännu bättre. Kanske en inte helt OK flaska.

Fyran har en bra, tät, rätt mörk röd frukt med bra mognad. Massor av mint och en hel del rosor ger en snygg aromatik. En liten köttig mognadskänsla finns där också.
Smaken är frisk med en bra, mörk, mogen frukt och en aning djur och tobak. God syra och bra, finkorniga, något avrundade tanniner. Lång, intensiv, lite pepprig eftersmak. Läckert. Kan gott lagras några år till.
2011. G Rinaldi Kvällens joker, som dessutom gick och vann hela provningen!

Femman är ljusröd och känns lite stum och sluten men där finns ändå en hel del mint och en snygg ton av apelsinskal. Närmast pinotlik i sin elegans.
Smaken är frisk och rätt slank med ljusröd frukt och inslag av mint och rosor. Markerade torra tanniner som ger en lite bråkig och torr eftersmak. Ändå rätt snyggt byggt.
2012. Det här är vinet som vann den motsvarande provningen av Rinaldis viner som vi hade i höstas. Känns lite stummare i uttrycket idag.

Nr 6 har en Varm och fyllig, klassisk Barolodoft med massor av mint, rosor och en bra, mörkröd körsbärsfrukt. Även en köttig mognadston samt lite av en rostad kaffeton.
Smaken är frisk, tät, bred och utvecklad med kött, rök och tjära. En god syra och läckert avrundade, tuggbara tanniner. En lång, varm och rökig eftersmak med ännu hygglig frukt. Riktigt god, men knappast något att lagra mycket längre.
2004. Kul att få en koll på ytterligare en 04-a. Den här är ett riktigt bra exempel, men känns också rätt färdiglagrat.

Sjunde vinet är rejält mörkt med en lätt grumlig rödorange kant. Påtagligt utvecklat med lite träiga toner, mint, ljus choklad, tjära, kakdeg och kokt kött.
Smaken är mogen men har ett bra syralyft och bra intensitet. Läckert tuggbara tanniner. Lång, mogen eftersmak med torkad frukt. Svårspottat. Visserligen en aning murket, men också strålande läckert.
2003. Vad ska man säga? Jag vacklade mellan att tycka att det var en helt underbar mogen Barolo och att det drog lite väl långt åt det murkna hållet. Till sist röstade jag ändå på det som bäst, men jag kan också förstå de som hade det som sämst.

Till sist ett ungt, frisk vin med en liten metallisk ton, kakdeg, mint och en något medicinal ton.
Frisk, ren, ung, torr smak med sval, ljusröd frukt. Lite slankt, men med bra intensitet i smaken. Torra, kritiga tanniner. Lite torrt och bråkigt slut. Lagras.
2014 Langhe Nebbiolo. Fräscht och snyggt, om än inte riktigt i nivå med resten.

Tabellen:

  1. 2009 Barolo Bartolo Mascarello, 2300 kr, 0-1, 16,5p
  2. 2011 Barolo Bartolo Mascarello, 1900 kr, 5-1, 17p
  3. 2008 Barolo Bartolo Mascarello, 2300 kr, 0-4, 16p
  4. 2001 Barolo Tre Tine Giuseppe Rinaldi, 2000 kr, 6-1, 17,5p
  5. 2012 Barolo Bartolo Mascarello, 1900 kr, 1-1, 16p
  6. 2004 Barolo Bartolo Mascarello, 2300 kr, 0-1, 18p
  7. 2003 Barolo Bartolo Mascarello, 2300 kr, 2-3, 18,5p
  8. 2014 Langhe Nebbiolo Bartolo Mascarello, 480 kr, 15p

Höga priser, som synes, men det är tyvärr så det ser ut när man köper de här vinerna på marknaden. För att få köpa direkt från producenten måste man stå på deras lista. MK anmälde sig till denna och fick veta att han nu är på vänteplats 359 – för att komma in på listan!

Tack MK för ynnesten att få prova dessa fina viner!

/Anders K

#1637 Pinot noir från Marsannay och Fixin

Tyvärr inga noter, i alla fall inte än, men här får ni listan på vinerna och deras röstsiffror i resp. flight. Vinerna provades sex och sex, i två flighter.

Marsannay

Fixin

Årgång Producent Appellation Vingård, Inköpt, Pris (Euro), röstsiffror

  1. 2015 Domaine Bruno Clair Marsannay Les Vaudenelles, jun-19, 25, 0-6
  2. 2017 Domaine Jean Fournier Marsannay Es Echezots, jun-19, 28, 1-1
  3. 2017 Domaine Jean Fournier Marsannay Les Longeroies, jun-19, 28, 1-0
  4. 2017 René Bouvier Marsannay Clos du Roy VV, jun-19, 25, 6-1
  5. 2017 Domaine Jean Fournier Marsannay Clos du Roy, jun-19, 28, 1-3
  6. 2014 Domaine Sylvain Pataille Marsannay Clos du Roy, 2018, 28, 5-3
  7. 2014 Domaine Bruno Clair Marsannay Les Grasses Tetes, jun-19, 25, 0-4
  8. 2015 Domaine Pierre Gelin Fixin 1er Cru Les Hervelets, jun-19, 33, 0-4
  9. 2015 Domaine Pierre Gelin Fixin 1er Cru Clos Napoleon Monopole, jun-19, 37, 3-0
  10. 2017 René Bouvier Fixin Crais de Chene jun-19, 25, 7-1
  11. 2015 Benjamin Leroux Gevrey-Chambertin 1er Cru Les Champeaux, 2018, 60, 2-3
  12. 2016 Domaine Sylvain Pataille Marsannay L’Ancestrale, 201,8 71, 2-2

Vid en omröstning om kvällens bästa vin segrade vin nr 10.

Man kan notera att:

  • Näst sista vinet, en 1er Cru från Chevrey-Chambertin inte stod ut särskilt mycket.
  • René Bouviers viner var populärast.
  • Bruno Clairs viner inte var populära pga sin rätt snåla, anemiska stil. Man kan argumentera att de behöver mer tid, men de hörde ju till de äldsta i samlingen.
  • Själv var jag förtjust i Sylvain Patailles lite vildare stil.
  • För att vara från Bourgogne, måste vinerna definitivt anses vara klart prisvärda.

Tack HW för en givande provning.

/Anders K

#1633 Port

AuZones sedvanliga portvinsprovning innan jul hade i år temat tawny. MW hade i vanlig ordning plockat ihop en samling spännande och goda viner.

Port glas

Som synes ovan är första vinet klart avvikande från de övriga med sitt ungdomliga utseende med övervägande röda nyanser och ett klart större djup. Doften är söt och lite eldig med snygg, ren, ung frukt, mint och en liten örtig medicinal ton. Smaken är söt, frisk och läckert intensiv med ung, mintig frukt. En del snyggt finkorniga tanniner och en ren, lång, ungdomlig eftersmak.
Wine & Soul 10y

Med tvåan är vi mer i den typ av viner man väntar sig av en provning som angetts handla om tawny, dvs. viner som är mer påtagligt påverkade av sin utsträckta tid i faten. Doften är fyllig och med ett lätt volatilt inslag och en söt, varm torkad frukt med drag av fikon, russin och stekt banan. Vinet har, trots den torkade frukten, en aningen ungdomlig känsla. Alkoholen sticker ut en aning. Smaken är rätt söt med ett friskt inslag i den torkade frukten. Mogna inslag samt ett friskt inslag av klementiner och apelsinblom. Lite torrt och uttunnande slut med en växande känsla av alkohol. Välgjort, men sitter inte riktigt ihop.
Taylor’s 20y

En tydligt mogen tawny med tobak, fikon, nötter, rök, tjära och en läcker träig ton. En söt, tät smak med bra intensitet och en hyggligt balanserande syra. Massor av torkad frukt och ordentlig utveckling utan att vara trött. Lång, varm och ordentligt söt eftersmak. Riktigt bra.
1979 Kopke Colheita

Fyran är friskt mintig och rätt ungdomlig med bra, rund frukt och toner av vaniljtoppar, ljus choklad och kokos. smaken är söt med en frisk, god syra. Läckert intensiv med torkad frukt, mint, fikon och en något bränd ton. Lång, rätt söt, rökig, intensiv eftersmak.
1994 Graham’s Single Harvest. (Notera att Graham’s väljer att inte använda uttrycket Colheita utan kallar i stället sina årgångsbetecknade tawnies för Single Harvest.)

Femman är rätt utvecklad med toner av fikon, trä apelsin och bourbon. Rökig och lätt örtig med lite trött frukt. Smaken är söt, varm och eldig med en hygglig syra. Kryddigt och intensivt eldigt med lite torr frukt, rök och trä efteråt.
1989 Kopke Colheita

Utvecklad, dov, bred doft med gammal byrålåda, träolja, mörk choklad och lite medicin. Dov, söt, rökig och intensiv smak med en lysande syra. Klart moget med massor av tobak, torkad frukt och rök. Komplex, lång, rökig eftersmak. Riktigt bra!
1982 Krohn Colheita

Även i det sista vinet har vi ett rejält utvecklat och charmigt vin. Näsan möts av brända, rökiga toner med asfalt, tobak och en trevlig liten apelsinton. Smaken är bred, söt och rökig med tobak, torkad frukt, apelsin och trä. Rätt bra syra som piggar upp. Mycket lång, rökig eftersmak med toner av bränt trä men även en bra frukt.
1976 Quinta do Noval Colheita

Port butta

Tabellen:

  1. Wine & Soul 10y, 339 kr, 0-9, 16p
  2. Taylor’s 20y, 499 kr, 0-3, 14p
  3. 1979 Kopke Colheita, 739 kr, 2-1, 16,5p
  4. 1994 Graham’s Single Harvest, 1100 kr, 1-2, 16p
  5. 1989 Kopke Colheita, 598 kr, 1-0, 15p
  6. 1982 Krohn Colheita, 795 kr, 7-0, 19p
  7. 1976 Quinta do Noval Colheita, 1282 kr, 4-0, 18,5p

Tack MW för en provning som sedvanligt trivsamt skapade julstämning!

/Anders K

California Zinfandel – Classics and New Stars

Seminar with David Amadia, Ridge Vineyards & Konstantin Baum MW

Stockholm 20th November 2019

Zinseminarium

Zinfandel är väl inte riktigt den hetaste druvan bland de mer aktiva vinprovarna idag, men på något vis har jag (AK) ändå alltid känt någon sorts dragning till den. Inte så mycket de tyngre, alkoholrika vinerna med en närmast överdrivet mullig, söt frukt, utan snarare de mer strama och komplexa varianterna som också finns därute – vinerna från Ridge och Seghesio skulle kunna tjäna som exempel.

California Wines Sverige ville gärna göra en insats för att öka intresset och kunskapen kring Zinfandel och bjöd därför in till en Master Class i ämnet med David Amadia från just Ridge Vineyards och Konstantin Baum MW – två herrar med gedigen kunskap i ämnet. Era utsända, AK och JG, rapporterar här från evenemanget.

I Kalifornien betraktar man gärna Zinfandel som sin egna druva. Även om man numer erkänner att druvan har sitt ursprung i Kroatien, där den har gamla anor som Tribidrag och Crljenak Kasteljanski, och sedan etablerat sig som Primitivo, främst i Apulien, så hävdar de ändå att den nu odlats så länge i Kalifornien att den kan betraktas som en egen klon med avvikande egenskaper mot de i Europa förekommande rankorna. Vara hur det vill med det – provodlingar av Tribidrag och Crljenak pågår i Kalifornien för att se hur stora skillnader det kan bli på vinerna – även om druvan inte skulle vara unik för Kalifornien är den ändå är en viktig del av den kaliforniska vinidentiteten.

Sticklingar från de kejserliga plantskolorna i Wien kom till USA på 1820-talet och druvsorten fanns sig snart till rätta i Kaliforniens varma klimat. Många vingårdar överlevde sedan förbudstiden och fortfarande idag finns flera odlingar med mer än hundraåriga stockar. Den äldsta som man säkert känner till åldern på är Grandpère Vindyard i Amador County. Den planterades redan 1869. Kalifornien ligger på samma breddgrad som Sicilien, men till skillnad från Europa som gynnas av den varma Golfströmmen, kyls i stället Kalifornien av det kalla Stilla havet. Denna kylande verkan begränsas av de bergskedjor som i stor utsträckning löper i nord-sydlig riktning längs med kusten och ger vinodlingarna innanför dem ett varmare klimat. Typiska exempel är Napa och Sonoma. Öppningar i bergen i öst-västlig riktning, särskilt vid Santa Cruz, söder om San Fransisco, släpper där in den svala havsluften och ger ett svalare klimat. Även till den varmare Central Valley finns en del luckor i bergen som ger ett visst inflöde av svalare luft. Här odlas dock inte mycket Zinfandel – den vill ha värme och de flesta odlingarna ligger längre norrut och in i landet. San Joaquin County i regionen Inland Valleys har den överlägset största arealen av druvan. Många av de högst rankade producenterna har sina druvor i Sonoma, särskilt Alexander Valley (Ridge med Geyserville) och Dry Creek (Seghesio).

Till 1998 var Zinfandel den till ytan mest odlade druvan i Kalifornien. Idag ligger den på fjärde plats. Den främsta anledningen till detta är att Cabernet Sauvignon och Pinot Noir inbringar ca 3 gånger priset på Zinfandel. Den verkar ändå ha en rätt stabil skara entusiastiska supportrar, både bland producenter och konsumenter. Så har den till och med en egen organisation för att promota den. ZAP, Zinfandel Advocates and Producers bildades 1992 och är fortfarande aktiva och de har även en egen vingård, Zinfandel Heritage Vineyard i Napa. Här har man samlat sticklingar från en större mängd vingårdar runt om i Kalifornien och forskning på dem bedrivs i samarbete med Universitetet i Davis. Det är också här man har planterat Tribidrag och Crljenak för att kunna jämföra dem med Zinfandel från Kalifornien.

Trots sin popularitet verkar Zinfandel inte vara helt enkel att ha och göra med. Bland egenskaper som räknades upp var: stora druvor i kompakta klasar; ojämn mognad; tunna skal som ofta leder till att många av druvorna torkar mer eller mindre till russin; jäsningen har en tendens att stanna upp varvid man måste jobba för att få den att sätta igång igen. Det är inte ovanligt att man blandar Zinfandel med en mindre mängd andra druvsorter. I de äldre vingårdarna sker den blandningen redan genom att de är planterade med en inblandning av andra sorter. Särskilt nämndes Cinsault och Carignan som ger friskhet och syra, Petite Sirah för färg, tanniner och kryddighet och Alicante Bouschet för färg.

Så några korta noter från de 10 viner vi provade.

Zinbutts

  1. Ravenswood 2017 Old Vine Zinfandel, Lodi AVA

AK: Ljusröd frukt, mustigt med julkryddor och tydlig alkohol. Frisk attack, sedan en rätt grov, träig känsla och en växande jordig beska. En del grova tanniner och ett eldigt, överraskande slankt slut. Klassisk enkel Zin utan komplexitet.

JG: Syltig och fruktig med björnbär och mjukare körsbär. En viss syra möter upp. Enklare, något grov och med viss bitterhet i slutet.

  1. Turley 2017 Juvenile Zinfandel, California, 18 Vyds

AK: Snygg, rätt aromatisk doft med ren, bra körsbärsfrukt, lite mint och kött. Bra djup. Frisk, snygg attack på smaken, sedan lite träig känsla. En hel del rätt grova tanniner. Hyggligt slut med bra frukt och eldighet (15,5%).

JG: Köttig och fruktig med en något alkoholdriven grön ton. Något grov med viss bitterhet i slutet.

  1. Frog’s Leap 2017 Zinfandel, Napa Valley

AK: Dov, mullig doft med varm, söt frukt. Kanske en del fat, mint, ljus choklad, men ändå inte särskilt uttrycksfullt. Överraskande frisk och ren attack, sedan växande i munnen. Blir lite grovhugget. Ändå bra syra och fräsch frukt. Finkorniga tanniner som ger en torr, god eftersmak. Snyggt.

JG: Snyggare och komplexare Zin med struktur och toner av lakrits och björnbär. Viss alkoholdriven grön ton på näsan. Franska fat.

  1. Marietta Cellars 2017 Román Estate Grown Zinfandel, 88% Zin, 8% Petite Sirah, 4% Barbera

AK: Ungdomlig, närmast druvig doft med frisk, mustig, mullig röd körsbärsfrukt. Läskande fräsch attack. Växande mullig smak med torkad frukt och en del jordighet. Rätt snyggt finkorniga tanniner. Torr eftersmak med bra, ren frukt. Gott, men inte direkt komplext.

JG: Viss grön ton men mjukare. Mullig röd frukt med toner av körsbär och svarta vinbär. Snygga tanniner.

  1. Birichino 2017 Saint Georges Zinfandel, Central Coast

AK: Ung, druvig, primär doft med en aning mustig naturvinskänsla. Frisk frukt med jordgubbar och körsbär. Frisk, slank, rödfruktig smak med ett mustigt inslag och en del kanel. Finkorniga, integrerade tanniner. Frisk, rätt snygg, torr eftersmak. Elegant, läskande i en avvikande, mustig stil.

JG: Något saftigt (naturvinskänsla) med jordgubbstoner och körsbär. En viss grön ton. Struktur med mer syra och integrerade tanniner.

  1. Bedrock Wine Co 2017 Bedrock Heritage Red, Sonoma Valley, 37 varieties

AK: Snygg balanserad frukt och goda, knäckiga fat samt julkryddor. Läskande fräsch frukt och bra syra. Måttliga tanniner. Snyggt slut med lite söt frukt.

JG: Elegantare och balanserad frukt med mulliga, knäckiga fat, choklad och bra finkorniga tanniner och tydlig syra.

  1. Seghesio 2016 Zinfandel Cortina, Dry Creek AVA

AK: Stram, spännande doft med ett stenigt inslag, ton av asfalt och aningen volatilt. Mörkare frukt än de andra vinerna hittills. Frisk smak med bra, tät frukt och god syra. Tätt, men balanserat. En del rätt finkorniga tanniner. Torrt, något jordigt slut. Intressant, mer krävande stil med personlighet.

JG: Balanserad med inslag av plommon och annan mörkare frukt. Bra och intressant vin. Franska och amerikanska fat.

  1. Carlisle 2014 Pagani Ranch Zinfandel, Sonoma Valley

AK: Söt, ljusröd frukt, mint och tydligt volatilt. Mycket frisk smak med snygg ljusröd frukt. Goda torra tanniner. Friskt, torrt slut med en lustig skitig ton och ett inslag av saltgurka. Kul, men lite lustigt.

JG: Volatil något spritig plommondriven frukt med påtagliga krydd- och parfyminslag. Svår.

  1. Ridge 2017 Geyserville Proprietary Red Wine, Alexander Valley AVA, 22 varieties, 68% Zin, 18% Carignan, 12% Petite Sirah, 2% Alicante B

AK: Dov, tät, mörk, djup, mullig frukt. Mörk choklad, fat, mint och lagerblad. Frisk, snygg attack. En hel del knäck och bourbontoner från faten. God syra och mörk, bra körsbärsfrukt. En del finkorniga tanniner och ett torrt, snyggt slut.

JG: Tät, elegant och balanserad med inslag av örter, viss vaniljfatkaraktär utöver knäckiga, bourbon- och chokladdrivna fattoner. Bra djup, syra och struktur. Torr med bra tanniner. Amerikanska fat, 15% nya.

  1. Ridge 2005 Geyserville Proprietary Red Wine, Alexander Valley AVA, 22 varieties, 77% Zin, 17% Carignan, 6% Petite Sirah

AK: Utvecklad, köttig doft med en aningen trött frukt. Mulligt, moget och kryddigt. Doftar kalops! Frisk, utvecklad attack. Kryddigt och rent med inslag av mint och kardemumma. Snyggt inbäddade tanniner och bra intensitet. Lång, eldig, pepprig eftersmak, ännu med en hel del söt, torkad frukt, om än med en aning trötthet. Gott nu, men inget att spara mycket längre. Kul att prova.

JG: Utvecklat, moget och elegant med torkade örtiga toner, lagerblad och färsk grön kardemummakapsel. Kalopstoner. Integrerade tanniner och en aning tröttare frukt. Sommaren 2005 var något svalare än normalt enligt Ridge.

En mycket givande provning som i stort bekräftade åsikten att Zinfandel kan vara kul att dricka som omväxling, särskilt de som inte är för tungt sötfruktiga, vilket inte direkt är en stil man vill dricka för ofta. Men när de är bra, är de riktigt bra. Ett stort tack till California Wines.

Jonas G och Anders K

 

 

#1630 Öviner med Agneta P

Öar i Medelhavet

Torsdagen den 5 december träffades 13 provare i Zonen V för att prova viner från tre öar i Medelhavet; Mallorca, Korsika och Sardinien. Provningsledare var AP.  Vi provade först en flight med  sju röda viner, sedan en liten flight med tre vita viner, varav två var mycket söta. Provningsledaren höll ett kort teoripass om de tre öarnas vinproduktion, vindistrikt och druvsorter. Druvsorter från Mallorca var bland andra Manto negro, Callet, Moll (grön), från Korsika Nielluccio, Scicarello (Ajaccio), Grenache, Vermentino, Ugni Blanc, Malvoisie och från Sardinien Cannonau (blå), Monica (grön), Vermentino, (Vernaccio di Oristano).

c396viner1-glas.jpg

Flight 1

Vin 1. 2015. Domaine Torraccica
Färg: Vacker, något ljust röd i färgen, granatröd. Klar.

Bouquet: Aromatisk doft med toner av röd frukt, svartvinbärsblad, melon och en aning av lakritskonfekt. Här finns även en ganska tydlig kryddighet. Några upplevde den som lite ”funky”.

Smak: I munnen är vinet slankt, lite kryddigt och eldigt, men med ett aningen torrt slut. Smak av rönnbär, örter, syltade apelsinskal och röda bär kan förnimmas.

Vin 2. 2014. Tanca Farra Alghero
Färg: Mörkt vinröd. Klar.

Bouquet: Här uppfattar näsorna en mängd olika, ganska skilda dofter som nyss skuren stjälkselleri, kåda, målarlåda, hamsterbur, stall samt fikon och plommon.

Smak: I smaken finns toner av ganska bittra örter, kåda och tallbarr, men även cassis och hallon. I avslutningen finns en aning rå potatis.

Vin 3. 2012. Mortitx L’u Vino Negro
Färg: Mörk, svartröd och ogenomskinlig.

Bouquet: Cassis, apelsinskal, svart vinbärsgelé, lite hallon och en aning jordkällare i doften. Här finner många också toner av amerikanska fat, kanske till och med bourbonfat.

Smak: Ett eldigt vin med lång eftersmak. Här finns spansk ek och någon avger repliken ”den rika kusinen från landet” eftersom vin nummer 3 påminner om vin nummer 2.

Vin 4. 2014. Domaine Gentile. Patrimonio
Färg: Mörkt röd, vinröd. Klar

Bouquet: Till en början en svag doft av avlopp, sedan mer åt rått kött och läder. Det finns även en bränd ton och doften av gul svavel.

Smak: Här finns en viss strävhet och smaken av bittra örter och kåda, men också en aning mörk frukt. En smak av tändsticksplån sticker ut en aning. Smaken är torr med snygga tanniner, men syran spretar.

Vin 5. 2015. Fola
Färg: Mörkt vinröd till färgen, nästan scharlakansröd.

Bouquet: Här finns många godis och frukttoner. Allt från svarta vingummin, geléhallon och sega råttor till svarta vinbär och söt, röd frukt. Som kontrast mineralrik med en lätt doft av nässlor.

Smak: I smaken återfinns en trevlig mineralitet blandat med örter, lakritsrot och kåda. Vinet har en lång och ganska kraftfull eftersmak.

Vin 6. 2014. Vinicola 4 kilos, 12 volts
Färg: Mycket mörkt röd, nästan svart. Ogenomskinligt som bläck.

Bouquet: En doft av rönnbär, röda bär med liten dragning åt körsbär och katrinplommon samt citruszest och en pust av barndomens Ascoxal.

Smak: Ett något kärvt vin med mycket tanniner, smak av rönnbär och örter och en lång lite eldig eftersmak.

Vin 7. 2014. Vinicola 4 kilos, 4 kilos.
Färg: Mörkt rödbrun, lik julmust.

Bouquet: Doften är murrig, murken som lukten i en gammal källare. Frågan uppstår om vinet kan vara skadat på någon sätt. Bakom det murkna anas röd frukt.

Smak: Vinet är något bittert på tungan och utan karaktär. Lite vattnigt.

Vin nr 7 tas bort från omröstningen.

Öviner1

Flight 2

Vin 8. 2014. Domaine de Pietri.
Färg: Ett vin med en intressant orange-rosa färg.

Bouquet: Vinet har en tydlig doft av botrytis, men även av honung, aprikos, björnklister, äppelmos, mandelblom och apelsinmarmelad. Några kände även doft av mandelmassa.

Smak: Smaken är spritsig med någon slags medicinal känsla. Här finns även en tydlig ton av Robertson’s engelska marmelad i plåtburk. Andra tycker mer att smaken drar åt aprikosmarmelad och pomerans.

Vin 9. 2016. Mortitx Dolc de gel
Färg: Gyllengul till färgen.

Bouquet: Många olika dofter möter näsan; mandelmassa, tropisk frukt, konserverade päron, nygräddade vaniljdrömmar. Det är något klassiskt över vinets doft.

Smak: Smaken är som söta honungskarameller. Här finns även något floralt i tonen och en aning citrus.

Vin 10. 1995. Contini Vernaccia di Ornistano riserva
Färg: Ett vackert orange-gyllene vin.

Bouquet: En doft av äppelkaka, mandelmassa och björnklister.

Smak: Smaken är sherryaktig, halvtorr och har en floral karaktär.

c396viner2.jpg

Bäst – sämst flight 1

Vin nr Bäst Sämst
1 1 3
2 2 1
3 1 2
4 1 7
5 4 0
6 4 0
7

 Bäst – sämst flight 2

Vin nr Bäst Sämst
1 3 4
2 4 6
3 6 3

Hela listan:

Vin nr Namn Årgång Land Druvor Pris vid inköpstillfället
1 Domaine Torraccica 2011 Korsika, FR Niellucci 50 %, Grenache 30 %, Sciccarellu 10 %, Syrah 10 % 189 kr, okt 2019
2 Tanca Farra Alghero (DOC) 2014 Sardinien, IT Cabernet 50 %, Grenache 50 % 169 kr, okt 2019
3 Mortitx L’u Vino Negro 2012 Mallorca, SP Syrah 77 %, Merlot 23 % 522 kr mars 2017 tillsammans med vin 9
4 Domaine Gentile Patrimonio 2011 Korsika, FR Niellucci 100 % 209 kr, okt 2019
5 Fola, Cannonau de Sardegna DOC 2015 Sardinien, IT (Cannonau) Grenache 100 % 284 kr, okt 2019
6 Vinicola 4 Kilos, 12 volts 2014 Mallorca, SP Callet, Syrah, Cabernet 1092 kr mars 2017 tillsammans med vin 7
7 Vinicola 4 Kilos, 4 Kilo 2014 Mallorca, SP Callet 100 %
8 Domaine de Pietri (Cap Corse) 2014 Korsika, FR Muscat 100 % 120 kr juli 2015
9 Mortitx Dolc de gel 2016 Mallorca, SP Muscat 50 %, Riesling 50 %
10 Contini Vernaccia di Ornistano riserva 1995 Sardinien, IT Vernaccia di Oristano 550 kr/375 ml, okt 2019

/AR

#1627 López de Heredia

Bodegas López de Heredia, ett namn som får vinälskare att reagera. Och om man gillar viner som görs som man alltid har gjort dem, så är reaktionen garanterat positiv. Här handlar det alltså om en av de äldsta vinproducenterna i Rioja. ”Fundada in 1877” skriver de på etiketten och det var vid den tiden som vindistriktet Rioja uppstod. Vinlusen hade drabbat de franska vingårdarna och fransmännen begav sig utomlands för att försöka hitta områden som kunde ersätta de som gått förlorade. I Rioja hittade man marker som man trodde på och nya bodegorna här startades med hjälp av kunskap och pengar från Frankrike. Redan några decennier tidigare hade tidiga Riojaproducenter såsom Marqués de Murrieta och Marqués de Riscal – producenter som fortfarande är igång idag – tagit intryck från Bordeaux, särskilt då lagringen på mindre ekfat, barriquer. De franska faten var emellertid så dyra att det för spanjorerna, med sin stora handel med Amerika, var billigare att importera den amerikanska viteken i stället. Sålunda kom det sig att de framgångsrika riojavinerna fick som en grundkaraktär smaker från den mer uttrycksfulla amerikanska eken.

Idag har många producenter i Rioja rört sig bort från de traditionella vaniljdoftande vinerna och satsar mer på fruktkoncentration och kortare tid på faten, vilka dessutom ofta är av fransk ursprung. Men alltså inte så hos López de Heredia. Traditionen står här stark och orubbad. Även om säkert mycket gradvis har ändrat under åren även här, så kan man lita på att deras viner ger vad man önskar sig om man vill ha just traditionell Rioja.

Speciellt med López de Heredia är också deras vita vin, som med sin långa fatlagring, uppemot 10 år(!), har en högst speciell och otidsenlig stil, skulle man kanske kunna säga. Än mer speciellt är att de dessutom är den enda producenten i Rioja som gör ett rosévin med Gran Reservaklassifikation och som således även den ligger flera år på fat innan den buteljeras. Det visar sig att vi i kväll får prova alla dess tre vintyper och, som synes nedan, hela fyra vita viner, spännande!

IMAG9281~2

Medan vi lyssnar på ET:s fylliga information om Bodegan får vi först ett s.k. teorivin vilket har en läckert öppen, floral doft med snygg frukt, lite vanilj och varmt trä i bakgrunden. Smaken är läskande frisk med kryddighet, lite vanilj och en bra frukt. Fräsch, lite slank, men god eftersmak.
2009 Viña Cubillo Crianza. Får betraktas som ett fynd för 139 kr. Skulle lätt ha kunnat passera som en Reserva, eller till och med högre.

Första vinet i huvudflighten är alltså vitt och det har en förhållandevis ungdomlig frukt i doften med toner av päron och carambole, samt en del vanilj och lätt brända toner.
Smaken är påtagligt frisk och läskande. Den markerade och, i de flesta fall läckra, syran ska visa sig vara något av en husstil. Alltid påtaglig och i en del fall balanserande på gränsen för att inte bli för framträdande. I det här fallet funkar den fint med den feta, närmast vaxiga, gula frukten. Eftersmaken är frisk, lång och aningen slank.
2008 Viña Gravonia Crianza. Ett kul, egensinnigt vin och en bra introduktion till stilen på deras vita viner.

Andra vinet har tyvärr en visserligen måttlig, men ändå tydlig ton av korkdefekt. Lyckligtvis inte så mycket att det är odrickbart och mot slutet av provningen avtar faktiskt den orena smaken något. Den gula, vaxiga frukten finns där tillsammans med champinjoner, trä och en viss oxidation, men inte mer än att det funkar.
Smaken har åter den tydliga syra tillsammans med en kryddig, eldig frukt. Slutar pepprigt och smakrikt. I grunden ett läckert vin, som alltså hämtade sig påtagligt med tid i glaset.
2004 Viña Tondonia Reserva.

Nästa vin har en aningen dovare, varmare, mer mogen gul frukt. En viss oxidationston som ger en ton av lätt rostade nötter.
Smaken är frisk och tät med rostade toner, mogen frukt och en markerad syra. Tuggbart och lätt bränt. En frisk, lång, rätt bränd och något frän eftersmak.
2005 Viña Tondonia Reserva.

Fjärde vinet och det sista vita är märkt gyllene och har en fyllig, utvecklad mogen doft med en lätt sherryton, vax, damm och faktiskt ett tydligt inslag av diesel. Associationen gick först till bildäck på en Finlandsfärja!
Smaken är frisk, snygg och bred med en söt känsla av torkad frukt. riktigt bra syra och häftigt bred och djup. Lång, rätt bränd lite ettrig eftersmak. Alldeles stråland och mycket fascinerande att få uppleva!
1994 Viña Tondonia Gran Reserva.

Färgen på femman avslöjar att vi har att göra med den unika rosé Gran Reservan. Doften är aromatisk och godisaktig med en lätt stickig bakelitton.
Även smaken är aromatiskt godisaktig med den vanliga friska syran och en slank kropp. Intensivt, pepprigt, eldigt och torrt slut med en lite frän känsla.
2008 Viña Tondonia Gran Reserva Rosado. Tja… Jag är inte särskilt road av roséviner normalt och inte blev jag omvänd av det här ambitiösa, eller ska man kanske säga pretentiösa försöket, trots att det är dyrt och eftersökt på den internationella marknaden. Det kostar normalt en bit över 1000 kr.

Vin sex och det första röda har en djup och tät, mörkröd färg. doften är tät och undomlig med en djup, mörk frukt. En lite sotig fatton och inslag av kött och blod.
Smaken är frisk och läskande. Syran ligger här kanske aningen i överkant av vad som funkar, men det går ändå hyggligt tack vare den täta frukten. En vaniljig fatton svävar över friskheten och tanninerna är påtagliga och torra och ger ett torrt slutintryck.
2006 Viña Tondonia Reserva. Ett bra vin som behöver tid för att rundas av och blomma ut.

I sjuan har tyvärr korkdjävulen haft en helt ohämmad lekstuga och det känns närmast toxiskt att närma sig, så det måste vi tyvärr lämna därhän. Särskilt trist som årgången fått höga poäng av skribenter världen runt.
1995 Viña Tondonia Gran Reserva.

Med sista vinet får vi tröst för det förra, förstörda vinet. Färgen skvallrar om ett rejält utvecklat vin med sin breda, blekt tegelfärgade kant. Smaken är bred, utvecklad och djuriskt köttig samt en brettig lagårdston. Frukten är sötaktigt torkad och en lätt bränd ton finns där också.
Smaken öppnar friskt och överraskande elegant. Vinet är kryddigt med en frisk syra och en måttlig kropp men ändå en bra, pepprigt intensiv smak, som ger en lång, intensiv eftersmak. Visst är det åldrat, men det bär sin ålder med stort behag. Det faller inte heller ihop i glaset under kvällen.
imag92852.jpg

 

1954 Viña Tondonia Gran Reserva. Oj, så pass gammalt! Inte illa och en ynnest att få lägga ett vin till den alltför korta listan av viner jag druckit från mitt födelseår. Bara att buga och tacka.

 

 

 

 

En härlig provning, inte minst av de fyra vita. Och för mig överraskande att jag i kväll i huvudsak föredrog dem framför de röda, något som inte normalt brukar gälla när jag provar Riojaviner. Och vad det gäller López de Heredia måste man säga att de verkligen levererar precis det man förväntar sig och hoppas att de ska göra.

Tack till ET och JJ!

imag9283.jpg

Listan:

  1. 2008 Viña Gravonia Crianza. 320 kr, 1-0, 16p
  2. 2004 Viña Tondonia Reserva, 330 kr, 2-8, 15p
  3. 2005 Viña Tondonia Reserva, 330 kr, 1-1, 15,5p
  4. 1994 Viña Tondonia Gran Reserva, 850 kr, 7-0, 17p
  5. 2008 Viña Tondonia Gran Reserva Rosado, 219 kr, 0-3, 13p
  6. 2006 Viña Tondonia Reserva, 285 kr, 1-0, 14,5p
  7. 1995 Viña Tondonia Gran Reserva, 899 kr, -, –
  8. 1954 Viña Tondonia Gran Reserva, 2000 kr, 2-2, 16p

/Anders K

#1621 Graillot-Bonanza

Alain Graillots Crozes-Hermitage har varit ett av mina favoritviner alltsedan jag köpte den första flaskan av årgång 1989 på Systemet. Kombinationen av yppigt florala toner och en, med lagring markant viltköttig skitighet har fascinerat mig. När nu JT hade samlat ihop hela 17 olika viner till en större provning än vad vi normalt ägnar oss åt under torsdagarna med AuZone, var det inte mycket som skulle kunnat hålla mig borta. Tyvärr överfölls jag några dagar innan provningen av en elak förkylning och hade provningen inte handlat just om Graillot, så hade jag definitivt stannat hemma, men som det nu var, så tog jag några ordentligt omgångar nässpray och tog mig ändå dit. Tyvärr för er, kära läsare, blev naturligtvis mina intryck av vinerna något dämpade, men eftersom jag hade uppdraget att skriva om kvällen, har jag ändå samlat mina intryck här. Ni som var där med fräschare näsor än min, får mycket gärna kommentera med era intryck, så vi kan få en mer nyanserad bild av dessa viner.

IMAG8974~2

Graillots vita

Innan provningen får vi en förträffligt utförlig presentation av egendomen som JT satt samman. Den går att hitta snart(?) om ni klickar på ”Teorisidor” här ovan. Till teorin får vi Graillots vita Crozes-Hermitage från 2017 som är ett rätt typiskt vitt Rhônevin med gul frukt, lite honung och rosenkvitten. Pepprigt och oljigt med måttlig syra men med en bra struktur och en påtaglig beska i eftersmaken.

IMAG8972~2

Första flighten

Första vinet har en tät, rostad, rökig doft med toner av stekt kött. En mycket frisk smak med en lustig brödig nästan jästig ton. Snygga, integrerade tanniner och en lång, rostad eftersmak. Visade sig vara det varma året 2003.

I andra vinet dyker mer av de florala tonerna upp, men också en hel del kött, tjära och rök, samt en lite lustig ton av badsalt. Smaken även här påtagligt frisk med en bra, aromatisk känsla. En hel del torra tanniner. Något murken eftersmak och en syra som tar över en del. 2005.

Trean har en rätt sluten, ung, nästan druvig doft med mint, höstflox, rök, rosmarin och kåda. Smaken är ung, fruktdriven med rostade fat. Snyggt inbäddade tanniner och en lång, rätt floral eftersmak. Kanske något slank frukt, men snyggt och välgjort, med bra framtidsutsikter. 2010.

Fyran har en fint kryddig, utvecklad doft med mynta, myggmedel och chark. En frisk, läskande smak med en del utveckling, men också bra florala toner. Rätt avrundade tanniner. Torr, frisk, elegant eftersmak. Kvällens äldsta vin, 2001.

Femman känns ungdomlig med en tät, mörk, snyggt frukt plus en del fat, blommor och varmkorv. Smaken är markant frisk med en aningen rå frukt. Markerade, rätt inbäddade tanniner och torrsträv, frisk eftersmak. Lagras. 2006.

Vin nr 6 har en dov, tät, skitig doft. Brett? Ordentligt utvecklat. Smaken är som vanligt frisk och ungdomligare än doften. Tät och intensiv med rök, kött och blommor. Torra tanniner ger ett något krävande slut. 2009.

Sjuan är utvecklad men ännu floral och elegant med toner av doftranka och myggmedel. Distinkt floral smak med en god, frisk syra. Bra utveckling och ett fint floralt lyft. En hel del torra tanniner ger en något torr eftersmak. 2004.

Åttan, sist i första flighten, har en rätt stum doft, men man kan ändå hitta en hel del blommor, mint och en liten örtighet. Smaken är frisk, kryddig och ungdomlig med en lite rå ton. Markerade, hyggligt inbäddade tanniner och en läckert torrsträv eftersmak. 2007.

IMAG8973~2

Andra flighten

Det blir snabbt tydligt att vi här har att göra med klart yngre årgångar än i den första flighten. Nian möter med en tät, svartlila färg och en likaledes tät och mörk frukt. Aromatiskt, nästan lite volatilt med toner av hallonbåtar. Smaken är frisk och läskande med mycket tät, mörk frukt. Intensivt och påtagligt kryddigt. Markerat sträva tanniner. tufft och strävt efter. Lovande, men lite påträngande i sin ungdom nu. 2017.

Även tian är påtagligt ungdomlig med en tät, närmast gräddig hallonfrukt som paras med en del rök och kött. Smaken är frisk, nästan saftig med sin söta frukt. Läcker, aromatisk och tät. Snyggt inbäddade tanniner som ger en tuggbar munkänsla. Lång, läcker eftersmak. Riktigt bra! 2017 Domaine des Lises.

Vin nummer elva har en mycket tät, mörk frukt och sotiga toner av stekt kött. Smaken har en frisk, torrsträv och närmast bråkig attack med sin friska syra och markerade tanniner. Kraftfullt, kryddigt och ungt, spretigt, men lovande slut. Att lagra! 2015 La Guiraude.

Tolvan är också tät och maffig med rökiga köttiga toner som tävlar med den florala grunden. Smaken är tydligare floral med läckert integrerade tanniner och en rätt elegant känsla. Lång, intensiv, tuggbar eftersmak. Riktigt bra! 2009 La Guiraude.

Vin 13 har en snygg, fräsch, ungdomlig och aromatiskt floral doft med en läckert rökig köttighet. Klassisk syrah och urtypisk Graillot! Smaken är ungdomlig och har en påtaglig syra och en tät, mörk frukt. Snyggt inbäddade tanniner och en lång, intensiv, tokung eftersmak. Riktigt bra just nu, men kommer att vinna mycket på (lång) lagring, i alla fall enligt min smak. 2015.

Nästa vin är ungt och druvig med en intensivt floral doft som även innehåller en något sotig fatton med en aning vanilj. Smaken är ung, frisk och läskande. Kanske en aning spretigt i sin ungdom och friskhet. Påtagligt strävt och aningen jordig eftersmak. 2016.

Vin 15 har en mörk hallonfrukt, massor av viol och en del bacon. Seriöst, men också med en något murken ton. Smaken är frisk och snyggt floral med en god syra. Allmänt läckert, aromatiskt och med en bra intensitet. markanta, men inbäddade tanniner och en lång, floral, rätt torr eftersmak med en del köttighet. Riktigt bra. Kanske håller det på att sluta sig en del. 2014.

Till sist är vi framme vid kvällens sista vin, nr 16 av de röda. Det är tätt och mörkt med en något stum doft med en del utveckling i form av en tydlig köttighet. De florala tonerna finns där också, men de håller sig mest i bakgrunden. Där finns också toner av svarta oliver, asfalt och rökiga fat. Smaken börjar friskt och aningen slankt, men den växer till sig i munnen. Frukten känns ännu ung och aningen hård. Tanninerna är fint inbäddade i den täta frukten. Eftersmaken är sträv, men med bra intensitet och viss längd. Känns aningen hårt och stenigt nu. På väg ur tunneln, men behöver ännu några år på rygg för att blomma ut. 2011.

En fascinerande exposé över 2000-talets Graillotviner. Trots min förkylning, känns det som om jag fick hyggliga intryck av de flesta. Meningarna var delade runt bordet huruvida de var bäst som unga eller gamla, där jag alltså själv hör till det senare lägret. Tack JT och Ward Wines för denna spännande djupdykning i dessa viner.

Den sedvanliga tabellen är uppdelad i två för de respektive flighterna. Priser kommer eventuellt senare, men i grova drag har vinerna kostat runt 200 kr, lite mer för La Guiraude. 2017 Dom des Lises finns i skrivande stund på Systemet för 279 kr. Det vita vinet gick för 239 kr. Vi gjorde även en omröstning av det bästa vinet i de två flighterna. Det resultatet kommer jag också att lägga in här snart, hoppas jag.

Flight 1

  1. 2003 0-7 15p
  2. 2005 0-6 15p
  3. 2010 1-1 16.5p
  4. 2001 2-1 16.5p
  5. 2006 2-0 16p
  6. 2009 5-1 15p
  7. 2004 5-0 17.5p
  8. 2007 2-1 16p

Flight 2

  1. 2017 0-3 15p
  2. 2017 Dom de Lises 0-6 17p
  3. 2015 La Guiraude 3-0 15.5p
  4. 2009 La Guiraude 2-4 17.5p
  5. 2015 2-1 16.5p
  6. 2016 4-0 15p
  7. 2014 1-3 16.5p
  8. 2011 5-0 16p

/Anders K

#1615 Barolo 2004

2004 är för mig en speciell årgång. Det var nämligen i och med den jag till sist förstod mig på Barolo och Barbaresco. 2007, första gången jag besökte Piemonte, var 2004 den nya , fräscha årgången vi fick prova och med sin omedelbara florala charm och snygga, rena frukt, föll jag pladask. Kärleken till vinerna och hela området Langhe med maten, landskapet och människorna har bestått sedan dess. Sålunda var det med stora förhoppningar jag begav mig till PJ:s provning av Barolo 2004.

Barolo04PJVi börjar med ett vin med en rätt tät mörkröd färg. Doften är rätt stram och har en aning metallisk ton eller kanske av blod, men också en mörkröd frukt, en del mint och mörk choklad och lite kött. Efterhand blir en lite lustig jästton tydlig. Inte direkt charmigt, mer stramt och något krävande.
Smaken är påtagligt frisk, snygg, ren och rätt floral. Klart roligare än doften. Syran är läskande och frukten bra. Tanninerna är fint kritiga och ger ett läckert torrt slut.
2011 Montefico, Produttori di Barbaresco

Tvåan är mer klassiskt ljusröd och har snygg, charmig nebbiolodoft med det mesta på plats: mint, rosor, violer, rök och citrus och en aning eau de cologne.
Smaken börjar läckert knäckig. Sedan kommer den snygga, röda frukten som bärs av en ren syra. Härligt tuggbara tanniner som ger ett något torrt slut, men här finns också massor av charm och elegans. Kvällens mest betagande vin
2011 Barolo Pie Franco, Cappellano

Om de två första vinerna var rätt befriade från fatiga intryck, så har trean desto mer av den varan. Doften är först tung och dov med markerade toner av vanilj och choklad. En bra körsbärsfrukt finns ändå där också, även om vaniljen gör vad den kan för att hålla den i bakgrunden.
Smaken är frisk och tät. Knäckig och lite grov, men med en bra syra. Tanninerna är avrundade, nästan lurviga och eftersmaken är kraftfull och påtagligt lång. Mot slutet av provningen ska det sägas att faten ändå gav med sig lite gran och släppte fram lite mer av nebbiolokänslan, men synd att den inte tilläts titta fram lite mer…
2004 Barolo Rocche del Annunziata, Roberto Voerzio

Även fyran är tät och kraftfull, med en närmast massiv ton av mörka körsbär. en del fat finns även här, men betydligt snyggare än i det förra vinet, så minten och även lite rosor tittar också fram.
Smaken är riktigt tät och kraftfull, men rök, knäck, mint, rosor, mörk choklad och en god syra. Tanninerna är fint integrerade och läckert finkorniga. slutet är påtagligt långt och läckert tuggbart. Synnerligen ambitiöst vin, som nog kan vinna på några år till i källaren.
2004 Barolo Cerequio, Roberto Voerzio

Även femman har en hel del fattoner med rök, choklad och eneträ. En rätt ungdomlig frisk frukt med toner av mint, körsbär, apelsin och ananas.
Smaken är påtagligt frisk och läskande med bra frukt och koncentration. Snyggt inbäddade tanniner och tämligen långt, lite torrt slut. Riktigt bra utan att det riktigt lyfter.
2004 Sorì Ginestra, Conterno Fantino

Sista vinet är påtagligt utvecklat och har en rätt trött, lite oxiderad doft med köttiga toner, en del buljongtärning och lite saltgurka.
Smaken är mycket frisk och utvecklad med en rätt trött frukt. Tanninerna är ändå läckert strukturerade och eftersmaken har ändå någon sorts charm, men man måste gilla ordentligt mogna viner. Troligen har nog inte vinet lagrats helt OK eller så har korken inte varit helt tät. Det borde nog ha varit bättre än så här, särskilt som vinet kommer från Monforte och borde tåla, eller närmast kräva lång lagring.
2004 Barolo Vigna Cappella di S. Stefano, Podere Rocche dei Manzone

Vigna Seré 04PJ Som brukligt under PJ:s provningar blev det även ett extravin, och vilket spännande extravin sedan! Det var ett tämligen sött rödvin från dal Forno Romano, som inte jag hade stött på tidigare. 2004 Vigna Seré, Passito Rosso, Vino dolce.
Vinet kan närmast beskrivas som en lättare version av en vintage port. Inte lika sött och naturligtvis med mindre alkohol, eftersom det här inte är ett uppspritat vin, men den där djupa aromatiska frukten finns där med toner av apelsinskal, lavendel och riktigt mörka körsbär.
Smaken är läckert söt och saftig med en riktigt läcker syra som rensar bort det mesta av sötman. Otroligt läckra tanniner och en läckert frisk eftersmak med en känsla av torkad frukt. Otroligt spännande att få prova detta ovanliga vin! Gjort på samma druvor som dal Forno använder till sina övriga viner, dvs de vanliga amaronedruvorna plus oseleta.

Sammantaget en provning med bra viner, men kanske gav de ändå inte riktigt den där nebbiololyckan man hade hoppats på. Överdrivna förhoppningar? Ja, kanske, men också en fråga om stil och preferenser. PJ deklarerade klart att han gillar fatade viner, men för min del har jag snarare rört mig mot att föredra de rena, sjungande toner som faten har en viss tendens att ta kål på. Men, som sagt, bra viner var det.

Tabellen:

  1. 2011 Montefico, Produttori di Barbaresco, 499 kr 2017, 4-3, 16,5p
  2. 2011 Barolo Pie Franco, Cappellano, 2520 kr 2017, 5-3, 17,5p
  3. 2004 Barolo Rocche del Annunziata, Roberto Voerzio, 1616 kr 2013, 5-5, 15p
  4. 2004 Barolo Cerequio, Roberto Voerzio, 1616 kr, 2013, 6-2, 17p
  5. 2004 Sorì Ginestra, Conterno Fantino, 745 kr 2008, 2-0 16p
  6. 2004 Barolo Vigna Cappella di S. Stefano, Podere Rocche dei Manzone, 1335 kr magnum 2008, 1-11, 15p

2004 Vigna Seré, Passito Rosso, Vino dolce, 1195 kr ½-flaska 2013

/Anders K

#1599 Burlotto Monvigliero vertikal

Verduno, den nordligaste av de fem huvudkommunerna i Barolo ger, särskilt i jämförelse med mer livliga La Morra och Barolo själv, ett rätt sömnigt intryck, i alla fall om man inte är där under den mest hektiska turisttiden i september och oktober. Här finns ett par trevliga restauranger, särskilt Trattoria dai Bercau, samt även Ca’ del Re, där man gärna sitter ute i den vackra trädgården. Det kommunala vinoteket, beläget vid torget vid kyrkan högst upp i byn, är väl värt ett besök. Där tar man tillfället i akt för att avnjuta vinerna på Verdunos egen, charmiga, lokala druva Pelaverga.

Vinerna från Verduno är kända för att ha en svalare, elegantare stil än de från resten av Barolo. Vad det beror på är inte helt klart, men läget längst i norr gör att vingårdarna ligger närmare floden Tanaro, som har en viss avkylande verkan. Jordmånen är rätt lik den i La Morra med en hel del sand, lager av blå märgel och marina fossiler. Av vinproducenterna i byn är det väl egentligen bara två som är särskilt kända, Fratelli Alessandria och G.B. Burlotto. Den senare har kommit särskilt i ropet på sistone, sedan den inflytelserika vinkritikern Antonio Galloni givit 100 poäng till deras vingårdsvin Monvigliero från 2013. Den påföljande hypen har säkert varit bra för Burlotto, men den medför tyvärr också att priserna på vinerna omedelbart drar iväg på marknaden. Har man möjlighet att köpa direkt från producenten, är dock priserna fortfarande anständiga. 2015 Monvigliero kostade tidigare i år EUR 43,50 på plats, medan marknadspriset är gott och väl det tredubbla…

Monvigliero är alltså deras toppvingård i Verduno. De gör även en mindre mängd vin från Cannubi i Barolo samt har nyligen ocksåskaffat sig 1 ha i vingården Castelletto i Monforte, vilket kan ses som en parallell till kusinerna hos Fratelli Alessandria som gör en Gramolere från just Monforte. Även Fratelli Alessandria gör en Monvigliero. Vid vårt senaste besök i Verduno i april i år, hade vi nöjet att just på Trattoria dai Bercau avnjuta Alessandrias 2006 Monvigliero – ett härligt moget vin. Enrico Scavino, som inte har sitt vineri i Verduno, gör också en bra Monvigliero, men det är Burlottos som har det bästa ryktet. Och det är en sällsynt vertikal av just det vinet som vi ska få äran att prova i kväll.

Burlottobglas

Första vinet i vertikalen har en ung, fin, floral doft med viol, rosor, mint, smörkola och en lite lustig djurisk ton.
Smaken är ordentligt frisk med en läskande syra och en sval frukt. Intensivt och nästan eldigt pepprigt. Markerade, kritiga tanniner. Måttlig kropp och torr, pepprig eftersmak. Aningen glest intryck.
2012 Monvigliero

Tvåan har en frisk, något metallisk doft med en lätt grön kryddighet som drar åt myggmedel eller våtservetter. Där finns också mint och en fräsch doft av höstflox samt en aning rök.
Även smaken har en lätt, inte alltför störande metallisk känsla, men den växer till sig bra i munnen med bredd och en bra syra. En hel del snyggt inbäddade tanniner, men torrt, aningen grovt slut. Lagras.
2010 Monvigliero

Trean har en fin, floral, mer utvecklad doft med toner av mint, kakdeg och lite kött. Läckert, men frukten tröttnar något i glaset och en viss bu8ljongton kryper fram.
Smaken är frisk med både en bra syra och en känsla av värme. Goda, finkorniga, tuggbara tanniner som ger en lång, tuggbar eftersmak. Även här växer en lätt känsla av buljongtärning till sig. Möjligen är flaskan inte riktigt i den form den borde vara.
2008 Monvigliero

Fyran har en läcker, klassisk doft av mogen nebbiolo med massor av mint, rosor, kött, tjära, kakdeg, eneträ och jordgubbsgodis. Smaken är frisk och knäckig med en bra rondör och ett fint syralyft. Även i smaken finner man tjära, kola och mint. Läcker finkorniga och snyggt avrundade, integrerade tanniner. Lång, snygg och charmig eftersmak , fortfarande med en hel del grepp i tanninerna. Snyggt och elegant.
2006 Monvigliero

Nästa vin har en yngre och friskare doft. Distinkt floralt, mintigt och kryddigt tillsammans med en nästan Nordrhônesk skitighet. Klarröd frukt och lite svartpeppar.
En mycket frisk, knäckig och djurisk attack. En bra syra och en hel del rondör och bredd. Ton av apelsinskal. en hel del, inte alltför påträngande tanniner. Ungt och syradrivet slut. Påtagligt rent och snyggt.
2013 Monvigliero

Sexan är dovare och djupare med mörkare frukt, en hel del kött samt kola, mint och en fräsch smultrondoft. En del rök och tobak finns också där.
Smaken är frisk med knäckiga toner och en bred, läcker frukt. En bra syra och en hel del, rejält tuggbara tanniner. Lång eftersmak med bredd och värme. Både elegant och komplext. Riktigt bra.
2011 Monvigliero

Sjuan är först friskt floral och elegant med ett visst aromatiskt lyft med mint och kola. En del tjära och kött samt en lätt svampton skvallrar om en del mognad.
En frisk attack med bra intensitet och växande smak. God syra och markerade, torra tanniner samt en rätt varm frukt. Torrt slut med lite låg frukt men bra intensitet och längd.
2009 Monvigliero

Sista vinet är tydligt mer utvecklat med en tegelröd färg och en del fällning. Doften är påtagligt utvecklad med kött, aningen buljongtärning, mint, kokt kött, ladugård, julkryddor och målarfärg. Onekligen med en lite åldrad ton, men ack så läckert.
Smaken öppnar friskt och torrsträvt med en söt, utvecklad frukt. Knäck, rondör och charm. en del, tuggbara, rätt avrundade tanniner. En lång, köttig, rätt torrsträv eftersmak. Aningen trött känsla, men fortfarande riktigt läckert.
1998 Monvigliero

Burlottobutts

Buttsen

Listan med dagspriser:

  1. 2012 Monvigliero, 825 kr, 0-4, 14p
  2. 2010 Monvigliero, 1485 kr, 1-4, 15p
  3. 2008 Monvigliero, 1098 kr, 0-3, 16p
  4. 2006 Monvigliero, 495 kr, 2-0, 17p
  5. 2013 Monvigliero, 990 kr, 0-3, 18p
  6. 2011 Monvigliero, 935 kr, 4-0, 18,5p
  7. 2009 Monvigliero, 840 kr, 2-1, 16,5p
  8. 1998 Monvigliero, 1485 kr, 6-0, 17,5p

Tack MK! Åter igen fick vi känna oss privilegierade på AuZone!

/AK