Author Archives: yquemisno1

Provning med Giulia Negri, vinmakare i La Morra

Img_9859,cr,usm.jpgDet är dags att sluta att skriva om och tänka på Giulia Negri som den där unga tjejen som gör vin i La Morra. Hon är nu helt enkelt en av alla de duktiga kvinnliga vinmakare som allt mer gör avtryck i Piemontes vinvärld. Erfarenhet har hon också hunnit skaffa sig vid det här laget. 2017 blir hennes tionde årgång. Som 17-åring tog hon ansvaret för de pinot noir- och chardonnayrankor som hennes pappa hade planterat i en del av vingården Serradenari, som också är namnet på familjens vineri. Pappan tänkte riva upp rankorna, men Giulia ville ha dem kvar och fick då ta hand om dem. Detta var alltså 2008 och nu gör hon viner under sitt egna namn, La Tartufaia, som hon tagit från namnet på den tryffelskog som gränsar till vingården. Hon har nu också nebbiolorankor och gör i huvudsak två olika Barolo, La Tartufaia, som är en blandning av druvor från Serradenari och en liten del av Brunate som hon har, samt Serradenari, från den högsta delen av vingården, där det är mest kalk i jorden. 2011 var första årgången hon gjorde Barolo Serradenari. Vingården är den högst belägna i hela Barolo, där den ligger uppe på åsen som går från La Morra mot Barolo. Högsta punkten ligger 525 meter över havet. Vissa, bra år gör hon också en Barolo som hon kallar La Delizia på druvor från en speciell, amfiteaterformad del av Serradenari – ett vin som jag tyvärr (ännu) inte fått prova.

Giulias vinmakning är tämligen traditionell. Hon jäser i fyra tini, dvs. stora, stående trätunnor som är öppna upptill. Nebbiolo får dra med skalen i 20-35 dagar och ligger sedan och mognar i en mix av 500-liters tonneaux och stora botti. Hon använder en del barriquer för chardonnay och pinot noir, men låter dem inte få en alltför framträdande roll i vinernas karaktär. Produktionen ligger för närvarande på runt 15000 flaskor per år.

Img_9868.cr.usm.jpgTerrific Wines hade tagit hit Giulia och vi fick förmånen att träffa henne och prova hennes viner på vinbaren Folii.

2015 La Tartufaia Chardonnay har en snygg, lätt kryddig doft med gulaktig frukt. En lite dov, men snygg fatton finns där, men stör inte alls. Smaken är markant kryddig och har en bra syra. Den är rätt stram, men också stilren och charmig. En mineraldriven, stram och torr eftersmak lämnar munnen med en ren känsla. Klart bra! Har fått ligga 30 månader på begagnade barriquer.

2012 La Tartufaia Langhe Pinot Nero har en lätt ton av vedrök och en varm pinotfrukt som drar åt jordgubbshållet. Smaken öppnar friskt och kryddigt med en bra, läskande syra. Vinet är rätt lätt och elegant, men har en bra, växande intensitet. Där finns också en del kritiga tanniner som ger en torr, tuggbar eftersmak. Kul vin. Från 2014 har Giulia börjat inkludera en 30-procentig andel hela klasar vid vinifikationen. Från 2015 säger hon att hon tycker det ger ett gott resultat.

2012 Barolo La Tartufaia har en snygg, ren, kryddig nebbiolodoft med aromatiskt blommiga toner av rosor, massor av frisk mint och en röd körsbärsfrukt. Öppet och inbjudande. Smaken startar rent och friskt med en bra syra och en mumsig, snygg nebbiolofrukt. Läskande aromatiskt med torra, tuggbara tanniner. Snyggt och klart drickbart redan nu.

2010 Barolo La Tartufaia är en helt annan historia, med en tät, djup körsbärsfrukt, massor av mint, rosor och en del rök och mörk choklad. Smaken är tät och tuggbar med fantastiska tanniner som tar befälet redan från början. God syra, läcker djup frukt, välbyggt och rejält strukturerat. Fantastiska, tuggbara tanniner, som leder vägen till en rik och tät eftersmak med varm, mogen frukt. Strålande vin och väldigt typiskt för denna fantastiska årgång.

2012 Barolo Serradenari är friskt och rätt svalt med en snygg, röd frukt. Fräscht, öppet och floralt med en frisk mintighet, lite skogiga toner och en del rökt kött. Även smaken är frisk och med sval med en ren, läskande frukt som är mogen, men inte sötaktig. Snygga, finkorniga, integrerade tanniner och en eftersmak med bra intensitet, men alkoholen sticker upp en liten aning. Förhoppningsvis går det hela ihop med tiden. Klart drickbart på sin ungdom redan nu, men lagra gärna några år.

2011 Barolo Serradenari. Första årgången av detta vin har en snygg, floral, läcker doft med mint och rosor och en öppen, inbjudande, yppig körsbärsfrukt. Smaken öppnar friskt och kryddigt med en läcker, snygg frukt. Kanske lite måttlig syra och avrundade, tjocka tanniner samt en tjock, tuggbar eftersmak. Ett klart varmare intryck än förra vinet, men ändå inte så påtagligt präglat av den varma årgången som många andra 2011-or kan vara.

Img_9852,cr,bc,usm.jpg

Det känns som om Giulia börjar få bra koll på sin vintillverkning. Jag har provat en del av hennes viner tidigare och de har inte haft samma renhet och fina struktur som de vi provade nu. När vi diskuterade med henne märkte vi också hur nyfiken och vetgirig hon är och att hon redan vet rätt väl vad hon håller på med, och varför, även om hon rimligen bara är i början av sin förhoppningsvis långa och framgångsrika karriär som vinproducent i Barolo. En diskussion kring beskärning blev rätt detaljerad. I teckningen nedan förklarade hon hur hon har ändrat beskärningen av sina rankor för att minska risken för att snitten orsakar s.k. nekros, dvs. att en del av veden dör innanför snitten. Det kan nog behövas ett besök med henne i vingården för att ordentligt förstå den tekniken 🙂IMAG2493-20170713-132228938.jpg

Anders K

Hos Elio Sandri, Piemonteloggen del 17

Mot SerralungaI det allra nordligaste hörnet av Monforte, nedanför den gamla borgen i Castiglione Falletto, hittar vi med lite möda till Elio Sandris vineri. En liten slingrig väg leder upp från den större vägen mot Monforte som går i dalen mellan Serralunga och Perno. Ingen skylt pekar ut att det är dit vi ska, men Masnaghettis karta är tydlig och vi tar av från vägen och klättrar upp på höjden där vineriet alltså ligger. Ett par män jobbar ute på planen framför huset och vi frågar efter Fabrizo som vi har stämt träff med. Nej, han är inte där utan i Alba, meddelar de lite undrande. Efter lite diskussion ringer de upp honom åt oss och då jag får tala med honom står det klart att han helt enkelt har glömt bort att vi skulle komma. Nå, Alba är ju inte så långt borta, så han meddelar att han är hos oss om 20 minuter, om vi kan vänta. Visst kan vi det. Det är en strålande höstdag, om än en sval sådan, vilket känns om man är i skuggan. Med solen i ansiktet promenerar vi tillbaka en bit längs vägen nedåt dalen. Vingårdarna i Serralunga reser sig framför oss och vi identifierar Massolinos terrass där vi för bara några timmar sedan stod och tittade på de vingårdar där vi just nu befinner oss. På bägge sidor om Serralungas slott breder vingårdarna ut sig, så här i början november klädda i sprakande höstfärger i alla möjliga nyanser från grönt, över gult och till rött. Vi diskuterar bakom vilken ås Vigna Rionda ligger och kommer fram till att det är den med ett litet hus, en ciabot, som man kallar dem här, i ena ändan.

Fabrizio på vespaVi spanar nedåt vägen när de tjugo minuterna har gått och ser så småningom en liten man som kommer puttrande på en vespa. Det är något målmedvetet över honom, hur det nu kan vara det över en man på en vespa, men vi får intrycket att han är på väg till oss. Mycket riktigt svänger han av från huvudvägen, upp på den slingriga vägen vi tidigare tog. Snart är Fabrizio, för det är alltså han, uppe hos oss och vårt besök kan börja. Han har pigga, plirande ögon, en spetsig näsa och en allmänt nyfiken uppsyn, vilket får Eric att raskt döpa honom till Klas Klättermus.

FabrizioInnan det sedvanliga besöket i källaren får vi vet att Fabrizio är Elios svåger och han hjälper till med lite av varje, bl.a. marknadsföring. Elios pappa köpte vingården i början av 60-talet. Från början såldes det mesta av druvorna och en del säljer de fortfarande men de gör också själva runt 20000 flaskor per år. Elio är utbildad vinmakare i den renommerade skolan i Alba och, som vi ska erfara då vi på kvällen träffar honom till middagen i La Morra, så har han bestämda åsikter om det mesta inom vinmakning.

BottiI källaren provar vi ett gäng viner från fat av varierande storlekar, från barriquer till stora botti. Först en 2015 Barbera Superiore som de tänker buteljera i februari-mars 2017. Det har en djup, tät, dov, rätt djurisk doft med en viss jästton. Frukten är mörk, tät och ren. I munnen intensivt och pepprigt med en snygg syra och en del finkorniga tanniner. Tufft och mineraliskt, men läckert och pepprigt efter. Riktigt bra. Till vår glädje ser vi på en lapp på fatet att Bristly har beställt 100 lådor av detta vin.

Fabrizio o Barbera 2015Fatet bredvid ser spännande ut, emedan det innehåller en 2010 Barbera d’Alba, så det ber vi att få prova. Visst, tycker Fabrizio och vinet visar sig vara tätt och snyggt med fräscha, aromatiska, blommiga toner av röd hallonlik frukt. Även i munnen är det friskt, tätt, rent och snyggt med en läskande syra. Blommorna och hallonfrukten kommer igen. Finkorniga tanniner och en intensiv, lång, fantastiskt läcker smak. Nästan svårt att förstå att detta fräscha vin har legat på fat i sex år. Kunde inte Gabriel på Bristly ta hem ett gäng flaskor av detta vin också? Jag är övertygat om att de skulle ta slut i ett nafs när ryktet om dem börjar gå. Så provar vi ur botti det vin som ska bli Barolo 2014. Det har en lite lustig rostad doft och en fräsch, djup, mörk frukt. Påtagliga, torra, tuggbara tanniner som lämnar tungan rejält torr efteråt. Inget snack om att det är i Monforte vi befinner oss, om vi nu glömt det.

Här berättar Fabrizio att de år då de gör Riserva, så släpper de den vanliga Barolo samtidigt. Det är alltså ingen skillnad i lagringstid på de två. Elio gör varje år ett urval av vin från de bästa druvorna och de kan komma från olika delar av vingården från år till år. Han kallar detta urval för ”The virtual vineyard” och det är alltså de utvalda druvorna som används till riservan.

Vi provar ett bottivin till. Det här ska bli 2011 Barolo. Det har en tät, rätt varm, körsbärsfrukt och toner av mint, rosor och cacao. Smaken är maffig med en tät, söt frukt och en god syra. Bra kraft och växande, torra tanniner. Torr, lång eftersmak med goda mineraltoner. Riktigt bra för årgången.

Tidigare gick vi förbi en ensam barrique som var märkt ”10 Atto a Barolo”, alltså ämnad att bli Barolo 2010. Det visar sig onekligen vara ett kvarvarande obuteljerat fat med 2010 Barolo. Doften är ren och snygg och dominerad av de där klingande rena rosorna parade med friska minttoner som nebbiolo i sina bästa stunder uppvisar. Bra frukt och en liten gödselton. Även smaken är frisk, tät och fylld av rosor och mint. Fantastiskt ren och snygg! Så tar de massiva 2010-tanninerna över. Härligt strukturerade, tuggbara och dominanta. Verkligen ”tannini importanti”, som italienarna beskriver dem.

CementEfter denna imponerande upplevelse är det nästan svårt att gå vidare med provandet, men vi ger oss i alla fall på två exempel från 2012, ett prov från cementtank och ett från botti. Cementprovet är rejält mintigt, som en nyöppnad rulle av Strong. Lite slutet och med en reduktiv ton. Intensivt och mörkfruktigt med en läskande syra och bra, finkorniga, tuggbara tanniner. Bottiprovet har en härligt öppen, mer klassisk nebbiolodoft där rosorna dominerar över minten. Det är friskt och läskande med en öppen, aromatisk frukt.

ButtsAvslutningsvis provar vi även två butlejerade vienr. 2008 Barolo Riserva visar, förstås en del mognad, men har ändå en hel del tid kvar tills det bör drickas. Doftar mustiga körsbär, en aning målarfärg, lite kalops och balsamico. Smaken är frisk och tät, med tuggbara, tanniner som börjar rundas av, men fortfarande lämnar sitt torra, typiska Monforteavtryck i eftersmaken. 2004 Barolo är fint utvecklad med läckra nebbiolorosor, tjära, stall och lite trä. Det har en frisk, tät, kryddig, tuggbar smak. Frukten är söt och mogen och det finns toner av tjära och vinteräpplen. Tanninerna är fortfarande framträdande, men också hyggligt avrundade. Lång eftersmak med kraft och bra stil.

Vi rundar av vårt besök och tackar vår vän Klättermusen, alltså Fabrizio, för ett mycket givande besök och kommer överens om att även träffa Elio Sandri till kvällen, då han är tillbaka.

Mötet med Elio under en god middag på utmärkta More e Macine i La Morra blir minnesvärt. Mannen är en veritabel guldgruva av djupa kunskaper om hur man gör vin och han delar gärna med sig av dem. Jag skulle gärna delge er allt han sade, men tyvärr pratade han oavbrutet, på italienska, och jag fick koncentrera mig hårt för att hänga med. När sedan Fabrizio skulle översätta vad han sagt för de andra, fortsatte Elio i mitt andra öra. Det blev helt enkelt information overload, så tyvärr kan jag inte återge vad han berättade. I bästa fall kan någon av mina medresenärer kommentera med lite minnesbilder från kvällen, då vi också fick prova ytterligare några årgångar. Förhoppningsvis får jag träffa Elio igen och då kanske jag också får tid till att anteckna. Hur som helst är det helt klart en man som vet vad han håller på med och har ordentligt på fötterna varför han gör. Jag tycker också vinerna låter en förstå detta, med all den struktur och karaktär som de innehåller. Kul att Bristly hittat denna spännande producent.

/Anders K

#1506 Champagne 2008

2008 är hyllad som en stor årgång i Champagne. JT tyckte vi skulle undersöka hur det ligger till med den saken och ställde upp några 08-or mot ett urval av andra årgångar, som vanligt allt blint, förstås.

IMAG2334~2-20170628-214354991

Första vinet har en finstämd doft med lite jäst, bröd och humle. Känns ungt och har också en lite lustig, frän ton. Smaken är frisk och stram med bra mousse och kanske en något oren biton. en del brödighet och en bra, växande mineralton i eftersmaken. Hygglig längd, men lite enkelt.
2004 Vilmart, Coeur de Cuvée Inte fullt så ungt som jag tyckte. Borde ha presterat bättre.

Andra glaset bjuder på en dov och tät, rätt åldrad doft med sherrytoner/oxidation. Lätt brända toner och svamp och kola. Smaken öppnar friskt, rikt och krämigt. God syra och tjockt i munnen. Utvecklat, med rätt trött frukt. tuggbar, lite besk eftersmak. Bra tryck, men måttligt med charm.
2002 Pol Roger  Märkligt åldrat. Skadad flaska? På en Pol Roger-vertikal som Ward Wines ordnade Var 02-an klart bättre, men fortfarande var den ordentligt utvecklad och lita av sherrytonen fanns där igen. Inget att ligga länge på, skulle jag tro.

Ung, druvig och kryddig doft med bra djup. Inslag av kåda, guava, päron, parfym och krossad flinta. Frisk och krämig attack med en del rondör och bra mousse. Rätt kraftfull smak med bra syra, kanske aningen grovhugget. Lång, brödig eftersmak med hygglig mineralitet. Bör nog lagras något år till.
2006 Deutz Brut Millésimé

Ung, kryddig, frisk och fräsch doft med en viss svavelton. Stramt med toner av rök, humle och tändsticksplån. Frisk, stram, ren smak med bra mousse. Frisk syra och snyggt, men utan alltför mycket djup. God, kryddig eftersmak med en del mineralitet och en liten, god grapefruktbeska. Gott, men lagra gärna något år.
Charles Heidsieck NV (2009/2010) En alldeles utmärkt standardcuvée, som dessutom blev kvällens vinnare!

Ung, aromatisk, druvig doft med päron, citrusskal, tutti frutti och en liten dammighet. Bra mousse och bra, frisk syra. Bra intensitet och markerade, växande, tuggbara mineraler. Torr, stram och något krävande eftersmak. Gott och min favorit i kväll, men bör lagras.
2008 Pol Roger

Rätt fyllig och öppen doft med gul frukt, banan och en viss dammighet. Frisk, rätt snygg och ren attack. Kryddigt med markerad mineralbeska och lite låg frukt. Torr, mineralisk, rätt dammig eftersmak. Ointressant, på något vis.
2008 Deutz Brut Millésimé Hm, jag som trodde jag gillade Deutz stil. Kanske är den för ung, helt enkelt.

Kryddig doft, lite enkel och snål doft med kåda, lite kött, hyacint och aningen åldrade äpplen. Något frän attack, men bra mousse och god syra. Hyfsat djup och bra, växande mineralitet, som dock blir väl besk mot slutet. Tuggbar men lite enkel eftersmak med bra längd.
2008 Vilmart, Coeur de Cuvée Klart roligare än 04-an, men kändes rätt spretig nu. Åter ett lagringsobjekt.

Läckert öppen och yppig doft med rostade toner, gul frukt, lite målarfärg och apelsinmarmelad i en oxidativ stil, fast på ett mer positivt och, förmodligen, avsiktlig stil än pol Rogers 02-a. Frisk, krämig, dov attack. Bra syra och utvecklad, kanske något trött, bränd frukt. Bred, tuggbar, mineralstinn smak, men framträdande beska efteråt.
2008 David Leclapart, Premier Cru L’Apôtre Något av en vattendelare, där somliga i församlingen älskade den oxidativa stilen, medan andra tyckte den var för trött.

Tabellen. Priserna är utpriser.

  1. 2004 Vilmart, Coeur de Cuvée, 970 kr, 1-3, 14p
  2. 2002 Pol Roger, 627 kr, 0-3, 16p
  3. 2006 Deutz Brut Millésimé, 552 kr, 1-2, 15 p
  4. Charles Heidsieck NV (2009/2010), 457 kr, 5-1, 16,5p
  5. 2008 Pol Roger, 549 kr, 2-0, 17,5p
  6. 2008 Deutz Brut Millésimé, 599 kr, 0-2, 14,5p
  7. 2008 Vilmart, Coeur de Cuvée, 923 kr, 3-1, 15,5p
  8. 2008 David Leclapart, Premier Cru L’Apôtre, 1146 kr, 2-2, 16,5p

Kul att få en överblick över 08-orna och särskilt med jämförelserna med lite äldre årgångar. Tack Johan!

/Anders K

#1511 Champagne 2006

Den 15 juni höll PJ en provning med sex champagner från 2006. Han inledde provningen med att kort berätta hur han vid en provning av champagne 06 blev imponerad av dess höga kvalitet. En upplevelse han nu valt att dela med oss.

De sex viner vi provade var följande:

Champagne 2006, 1Vin 1. 2006. Louis Roederer Starck. Brut Nature

Ljust guldgul. Tydlig doft av champinjoner och smör, men även toner av bröd, honung, aprikoser och en aning gula plommon kunde anas.

Smaken var, som någon uttryckte det, snustorr, med mycket signifikanta syror. Den var mycket frisk och citrussyrlig med en eftersmak av bittra örter.
Kvällens förlorare.

 

Champagne 2006, 2Vin 2. 2006. Louis Roederer Cristal

Guldgul färg. Doft av tropisk frukt, ananaskarameller och söta, gula plommon. Upplevdes som mycket fruktdriven, med en touch av citrus.

Frisk, komplex smak och en härlig mineralitet. Det fanns toner av grönt äpple, litchi, ananas och gula plommon. En aning grapefrukt i avslutningen.
Kvällens vinnare.

 

Champagne 2006, 3Vin 3. 2006. Belle Epoque. Perrier Jouët. ( Magnumflaska)

Färg ljust guldgul. Komplex doft med toner alltifrån knallpulver och mineral till vingummin, gröna kulor och nässlor.

Smaken var stram och fruktig. Det gick att urskilja smaker som persika och citronsorbet. Ett friskt, lite örtigt vin med citruskaraktär.

 

 

Champagne 2006, 4Vin 4. 2006. Belle Epoque. Perrier Jouët. Rosé.

Ljust orangeröd färg, påminnande om rött guld. Doften frisk och fruktig med toner av honung, hallonbåtar, smultronmousse och jordgubbsglass.

Även smaken var frisk och påminde om hallon, jordgubbar, smultron och en aning av blodapelsin.

 

 

Champagne 2006, 5Vin 5. 2006. Tattinger. Comtes de Champagne.

Ljust guldgul färg. Doft av mineral och tropisk frukt, men även av nässlor, fläder och champinjoner.

Inte så stram, utan lite mjukare i smaken. Toner av tropisk frukt och italiensk fruktsorbet. Lång eftersmak.

 

 

Champagne 2006, 6Vin 6. 2006. Tattinger. Comtes de Champagne. Rosé.

Orangeröd. En komplex doft av just mognade jordgubbar och geléhallon. Kritiker till detta vin tyckte att det hade ganska liten doft och att det fanns en anings nyans av solvarm ketchupflaska.

Smaken var stram och komplex med en ton av grapefrukt i eftersmaken.

 

 

Listan

Vi fick ingen skriven lista, så detta är det jag lyckades få med i mitt provningsprotokoll. Kan eventuellt vara lite ofullständigt. Ber i så fall om ursäkt för det.

  1. 2006. Louis Roederer Starck. Brut Nature 12%/ 695 kr
  2. 2006. Louis Roederer Cristal 12%/150£
  3. 2006. Belle Epoque. Perrier Jouët. ( Magnumflaska) 295£
  4. 2006. Belle Epoque. Perrier Jouët. Rosé. 185£
  5. 2006. Tattinger. Comtes de Champagne 12,5%/82,50£
  6. 2006. Tattinger. Comtes de Champagne. Rosé 12,5/175£ 

/AR

Riesling & Co, 8 maj 2017

Trots att kylan nöp till ganska rejält i kinderna denna dag kändes det som ett vårtecken att släppa in mer Riesling. 15 producenter hade dukat upp och vid flertalet bord stod producenterna själva. Deras närvaro förhöjer alltid upplevelsen. Engagerade människor som ansträngt sig genom vinets alla faser och nu står här med nystruken skjorta. Far och son vid Corvers Kauters bord visade stolt upp bilder på sin nya hydrauliska press och förklarade ingående processen med åtta timmars presstid. Att få en del av bakgrunden gör det bra mycket roligare att öppna flaskan den dagen det finns tid för ett glas.

Just Corvers Kauter blev min favorit under dagen med ett antal högst prisvärda viner. De två som idag finns på bolaget är lekfullt äppliga, lite barnsligt smakrika och passar ypperligt som en aptitretare på terrassen för ynka 119 kr. Deras Riesling Spätlese, Alte Reben, Mittelheimer St Nicolaus 2015 ( tänk så långa namn att hålla reda på !! ) uppgavs ligga på fyndnivån 15 euro. www.corvers-kauter.com.

För oss som emellanåt drömmer om att sadla om stod producenten Meine Freiheit för en inspirerande historia. Finansmannen som 2010 sadlade om och startade ett vinhus med ett passande namn. Varenda pinal köptes in och tillverkningen kunde börja. Med på resan följde en erfaren vinmakare från Oestrich-Winkel, vilket antagligen var bra då ostadiga börskurser inte är samma sak som varierande sockernivåer. En, åtminstone för mig, ny upplevelse var en Spätlese Trocken gjord på Roter Riesling som faktiskt har ett rött skal men inte ger färg till vinet. En trevlig bekantskap med en viss bitterhet att förlika sig med. www.weingutmeinefreiheit.de

Handen på hjärtat, när bjöd du hem dina vänner senast och korkade upp en Silvaner? Weingut Weigland från Franken bjöd på ett helt batteri av smakfulla flaskor med ren Silvaner. 2015 Der Franke Julius Echter Berg Silvaner (ännu ett långt namn att försöka minnas) hade ett fantastiskt bett och ett skönt tanningrepp. www.weingut-weigland.de

 

/Sven-Olof Johansson

#1507 Sicilien

I en mycket tidseffektiv teorigenomgång pekade Jens ut fyra områden på Sicilien som de mest intressanta för röda kvalitetsviner: Faro, Etna, Noto samt Vittoria. Årgången 2014 nämndes som ett stort år på ön.

Sex röda viner, de flesta relativt ljusa till färgen, serverades blint.

Det första vinet hade en uttalad doft av fläskkorv, alltså kryddor plus en varm köttighet. Vinet var eldigt (15%) med rejäl strävhet, måttlig syra och en del buljongaktig sälta. Egendomligt och inte helt lätt att älska. Tror vi trots allt var inne på Etna på denna. Detta var 2014 San Lorenzo från Girolamo Russo. Druva Nerello Mascalese med en aning Nerello Cappuccio.

 Nästa vin var betydligt mörkare till färgen och hade trots ungdomen läder i doften (kännetecken för druvan enligt Jens). Vi hittade också citrus, åt bergamotthållet, och kronärtsskocka. Frukten söt med bra syra och måttliga tanniner.  Gjort på 100% Nero d’Avola och från Vittoria (men IGT Sicilia):

2014 Occhipinti Siccagno

Vin nummer tre började med en naturvinsliknande reduktiv doft, animalisk, men efter hand bärig. I smaken massor av bär: hallon(-godis), slån, rönnbär  med hög syra och en del tanniner.  Den här kändes ganska uppenbart som Etna och var det, 2014 Passopisciaro Passorosso, gjort på Nerello Mascalese.

IMG_1995

Efter tre viner utan att jag känt fat, kom så nr 4 som hade en tydlig rostad fatkaraktär och goda körsbär i doften. Smaken komplex med gröna örter, läder, mörka bär, fat och mycket lång, aning bitter eftersmak. Rejält hög strävhet. Behöver nog mer tid. Etna igen och gjort på oympade Nerello Mascalese och Nerello Cappuccio: 2014 Prephylloxera ”La Vigna di Don Peppino” från Tenuta delle Terre Nere.

Vin nr fem öppnade med flyktiga syror, valnöt och citrus i doften. Kändes klart moget i sällskapet, så även i smaken som var slank, avrundad med fin syra och ringa tanniner. Litet fat och god frukt. Mycket elegant och helt färdigt men höll kanske inte ihop så bra i glaset. Detta var det enda vin som inte kom från 2014, och det blev röstat till bästa vin: 2009 Palari Faro, gjort på 60% Nerello Mascalese, 20% Nerello Cappuccio, 15% Nocera, 2% Jacche, 2% Acitana och 1% Cor’e Palumba. Tror ingen gissade Faro på denna utan snarare Etna igen.

Sista vinet var ungt med mörk frukt i doften, hallonkaramell med dragning åt fotsvett. Smaken snäll med låga tanniner och urgod hallonfrukt, lite smågodis och aning bitterhet. Klunkbart. Här var vi några som tänkte på Frappato, som också visade sig ingå till en mindre del. Vinet var en Cerasuolo di Vittoria:  2014 Planeta Dorilli (70% Nero d’Avola, 30% Frappato). Bra prisvärde här.

IMG_1996

Tack Jens för en mycket intressant provning med viner som inte så ofta hälls på AuZone.

  1. 2014 San Lorenzo, Girolamo Russo, Etna Rosso, 330 kr, 1-2, 13p
  2. 2014 Siccagno, Occhipinti, IGT Sicilia, 235 kr, 0-1, 15p
  3. 2014 Passorosso, Passopisciaro, Etna Rosso, 265 kr, 1-2, 14p
  4. 2014 Prephylloxera ”La Vigna di Don Peppino”, Terre Nere, Etna Rosso, 560 kr, 1-2, 16p
  5. 2009 Palari Faro, Palari, Faro, 420 kr, 5-0, 17p
  6. 2014 Dorilli, Planeta, Cerasuolo di Vittoria Classico, 160 kr, 1-2, 15p

Åke

Mer från GROSSE LAGE | ERSTE LAGE 2017 STOCKHOLM

Även från mig kommer här ett gäng korta minnesbilder av höjdpunkterna på denna maffiga provning, där man särskilt fick tillfälle att ordentligt prova igenom årgång 2015. På förhand hade jag stora förväntningar på den årgången, och jag blev inte besviken. Jag hann bara prova tyska viner.

Vi börjar i Rheingau.

2015 Gräfenberg Riesling GG, Robert Weil
Snygg, ren och läcker frukt. Frisk syra. Bra koncentration. Stram, lång eftersmak med växande mineralton.

2015 Gräfenberg Riesling Spätlese, Robert Weil
Halvsöt smak med snygg, läcker, intensiv frukt. Makalöst djup och läcker, läskande syra som spelar fint mot sötman. Lång, nästan torr eftersmak. Stort!

2015 Marcobrunn Riesling GG, Kloster Eberbach
Rätt dov,, lite jordig stil. Återhållet men seriöst.

2013 Marcobrunn Riesling GG, Kloster Eberbach
Rätt utvecklat med toner av Firne och gummi. God syra,men lite låg frukt.

2015 Wisselbrunnen GG, Josef Spreitzer
tight, stenigt och stramt. Tätt, mineraliskt och påtagligt krävande stil.

2015 Wisselbrunnen Spätlese, Georg Müller Stiftung
Halvtorrt med härligt läcker, yppig frukt och fin syra. Fantastiskt spel mellan sötma och syra. Lättdrucket men med djup.

Georg Müller Stiftung var för mig en ny bekantskap och faktiskt orsaken till att jag kom till provningen. Vinmakaren med det svenskklingande namnet Tim Lilienström (och den ansvarsfyllda titeln ”Gutsverwalter) visade sig vara en rätt ung man som gift sig med en svenska och tagit hennes efternamn. Georg Müller Stiftung var en gammal stiftelse som fört en tämligen slumrande tillvaro i stadens Hattenheims ägo en längre tid, men som 2003 fick en privat ägare i Peter Winter. Uppenbarligen har han sett till att de ryckt upp sig ordentligt. Den GG Tim presenterade var

2015 Nussbrunnen GG, Georg Müller Stiftung
Markant mineralisk attack. Krossad sten på en bädd av fint mogen frukt. Härlig syra. Krävande, men hög klass! Uppenbarligen en producent att ha koll på framöver!

2015 Rosengarten Riesling GG, Josef Spreitzer
Mer solmogen frukt än Wisselbrunnen ovan, men fortfarande med tuff, mineralpräglad smak och markerad syra. Behöver tid.

2015 Schlossberg Riesling GG, Schloss Vollrads
Lustig ladugårdston. Stramt och kryddigt med bra syra och intensitet. Tufft, stramt slut.

2015 Schloss Johannisberger Riesling GG Silberlack
Ren, frisk och snygg smak. Kryddigt och stramt med växande mineraler. Torrt, mineraliskt slut. Lite återhållen frukt. Lagras.

2015 Schloss Johannisberger Riesling Spätlese Grünlack
Supersnygg, maffig, söt frukt och ren syra. Läckert och gott.

Av Berg Rottland fanns ett gäng att prova, vara fyra GG.

2015 Berg Rottland Riesling GG, Künstler
Bra frukt och markerad syra men fin balans. Rent och snyggt.

2015 Berg Rottland Riesling GG, Johannes Leitz
Friskt, rent och snyggt. Kryddigt och stramt slut.

2015 Berg Rottland Riesling GG, G.H.von Mumm
Friskt och kryddigt. Tufft och påtagligt mineralisk stil som trycker frukten o bakgrunden.

2014 Berg Rottland Riesling GG, Johannishof
Friskt, rent och snyggt med lite låg intensitet i frukten och en del beska efteråt.

2015 Berg Kaisersteinfels Riesling GG, Leitz
Ren, snygg frukt och påtagligt mineraliskt. Lite krävande och i behov av lagring.

Från det lilla distriktet Mittelrhein, som jag tycker borde förtjäna att få mer uppmärksamhet, fanns Jochen Ratzenberger som även presenterade ett vin från kollegan Toni Jost. Båda vinerna fanns för övrigt med på lektionen om Rheingau och Mittelrhein på AuZones Tysklandskurs i höstas.

2015 Wolfshöhle Riesling GG, Ratzenberger
Snygg, ren, floral doft. Elegant och kryddigt i en snygg, lite lättare stil, men ändå med bra djup. Kryddig, snygg eftersmak.

2015 Im Hahn Riesling GG, Toni Jost
Bra frukt och syra. Hel del tyngd och koncentration. Kraftfull stil, lite tyngd av alkoholen.

Så lite viner från Nahe.

2015 Halenberg Riesling GG, Emrich-Schönleber
Något stum, sluten doft, men bra, ren frukt och stram syra. Kryddigt och torrt efter. Krävande och seriöst.

2015 Hermannshöhle Riesling GG, H. Dönnhoff
Otroligt snygg, ren, djup frukt och ren, fin syra. Växande mineralitet och kryddighet. Tuggbar, mycket lång eftersmak. Mästaren levererar igen!

2015 Kupfergrube Riesling GG, Gut Hermannsberg
Hygglig frukt, men också en aning oren ton i doften (spontanjäsning?). Lång mineralisk, besk eftersmak med något klen frukt.

2015 Felsenberg Riesling GG, Dr. Crusius
Snygg och charmig frukt på näsan. Mer dovt och mulligt i munnen. Mineral växer till i eftersmaken. Saknar lite sting i frukten.

Ett litet urval från Rheinhessen.

2015 Morstein Riesling GG, Gutzler
Bra frukt. Rent och med fin syra. Lite slankt efter, men snyggt och välgjort.

2015 Morstein Riesling GG, Wittmann
Stramt och tätt med bra frukt och strålande syra. Kryddigt, rätt stramt och mineraldrivet. Riktigt bra!

2015 Hubacker Riesling GG, Keller
Friskt, kryddigt och rent med bra men lite återhållen frukt. Slutet? Växande mineralitet i eftersmaken.

2015 Frauenberg Riesling GG, Battenfeld-Spanier
Rent, med snygg frukt och läskande syra. Snyggt och välgjort med stramt mineraliskt slut. Bra!

Ett enda nedslag i Pfalz.

2015 Kirschgarten Riesling GG, Philipp Kuhn
Frisk, ren frukt och läckert tuggbar grapefruktsyra. Snyggt och stramt med något krävande syra.

Så avslutar vi med ett besök i Mosel med början i dess biflod Saar.

2015 Schloss Saarsteiner Riesling Kabinett
Friskt och rent med bra intensitet i frukten. Bra balans sötma/syra. Snyggt slut med bra intensitet.

2015 Saarfeilser Riesling GG, Nik Weis – St. Urbanshof
Riktigt snygg och bra frukt samt läskande syra. Elegant och klingande rent. Bra!

2015 Rausch Riesling Spätlese, Firstmeister Geltz-Zilliken
Snyggt och rent med stram frukt och en otroligt ren, läcker syra. Sluten eftersmak, men stor potential!

2015 Kupp (Ayl) Riesling Kabinett Faß 5, Peter Lauer
Bra intensiv frukt. Halvtorr med en rejäl syra. Kryddig och mumsig eftersmak. Syran kan behöva rundas av något.

2015 Kupp(Ayl) ”Understenberg” Riesling Faß 12, Peter Lauer
Frisk, nästan torr smak. Markant syradrivet, men bra frukt och intensitet. Tufft, men läckert. Peter Lauers viner vänder sig verkligen till dem som älskar bra syra i sina viner!

2015 Kupp(Wiltingen) Riesling Kabinett, von Othegraven
Lite dovt med gummiton. Kryddigt med stumt slut. Borde ha varit bättre(?)

2015 Altenberg Riesling GG, von Othegraven
Rent och rätt tät doft. Kryddig, karaktärsfull smak med frisk syra. Bra, och mycket mer lyckat än föregående vin!

2015 Scharzhofberger riesling GG, von Hövel
Påtagligt floralt, ja, en hel blomsterbukett i doften. Läskande, snyggt och rent med läcker syra.

Ett enda nedslag vid Ruwer.

2015 Abtsberg Riesling Superior, Maximin Grünhaus
Frisk, något besk attack. Hygglig frukt. Nästan torrt. Kryddigt och stramt. Nja…

Så ut i själva huvudfloden.

2015 Apotheke Riesling GG, Grans-Fassian
Lite dov doft men bra frukt och strålande syra. Växande eftersmak med bra mineralitet. Bra!

2005 Goldtröpfchen Riesling Spätlese, Grans-Fassian
Rejält utvecklad doft med Firne och gummi samt rätt trött frukt. Nja…

2015 Goldtröpfchen Riesling GG, Reinhold Haart
Frisk och stram med något slank frukt. Mineraldriven eftersmak med tuggbar grapefruktbeska. Blir bättre med lagring?

2015 Ohligsberg Riesling GG, Reinhold Haart
markerat friskt och torrt med lite återhållen frukt. Mineralbesk eftersmak. Som ovan?

2015 Doctor Riesling GG, Geheimrat J. Wegeler
Bra, väl mogen frukt. Riktigt bra syra och ändå kanske en liten känsla av sötma, eller är det den mogna frukten som luras? Den känslan hjälper hur som helst till att ge vinet en fin balans. Kryddigt efter. Bra!

2015 Josephshöfer riesling GG, Reichsgraf von Kesselstadt
Frisk och aningen slank frukt. Rent och kryddigt. Lite slankt slut men helt OK.

Så avslutar vi i Wehlen med tre mer utvecklade viner.

2012 Sonnenuhr ”Alte Reben” Riesling GG, S.A. Prüm
Ordentligt men snyggt utvecklat med tydliga Firnetoner och bra frukt. Mineralitet och bra balans i eftersmaken.

2008 Sonnenuhr Riesling Kabinett, S.A. Prüm
Rätt söt attack. Rejält utvecklat med gummi- och Firnetoner. Lite bränd, årgångstypiskt sval frukt. Knäckigt efter. Rätt bra vin, men det kom fullständigt i skuggan av

2007 Sonnenuhr Riesling Spätlese, Geheimrat J. Wegeler. På magnumflaska
Ohyggligt läcker doft m fint utvecklad, mogen, rund frukt och läckra Firnetoner. Snyggt, djupt och fullständigt charmerande. Svårspottat och stort. Kvällens vin för mig.

Så, vad kan jag då säga om 2015 efter denna omfattande exposé av viner från den årgången. Ja, som jag skrev inledningsvis, blev jag inte besviken. För min del är det en riktigt stor årgång, med en ovanlig kombination av mogen frukt och en framträdande, djup syra. En kombination som i vissa fall, särskilt kanske i viner som odlats på kalkhaltig mark, får mig att tänka på Champagne från 1996. I många fall gör syran att vinerna kräver en hel del lagring och detta gäller särskilt de mer mineraldrivna vinerna. I de mest lyckade vinerna finns där både den djupa frukten och mineralerna, vilket gör vinerna så läckra redan nu. Toppvinet i den stilen för mig var Dönnhoffs Hermanshöhle. Kul var det också att de exempel på viner med restsötma från 2015 som fanns att prova även de höll en riktigt hög klass.

/Anders K