Författararkiv: yquemisno1

#1584 Bordeaux – 1985 Super seconds

Vinvärlden förändras och vi med den. Trender kommer och går och vi förändras med alla viner vi dricker. Men ändå finns alltid klassikerna där bakom och bildar den stabila grund vi står på. I alla fall gäller det mig, som började prova vin i början av 80-talet. Och även om det är givande att göra nya bekantskaper, så känns det också bra att emellanåt återvända till ursprunget och, i bästa fall, finna att klassikerna fortfarande finns där, stilen funkar än och vinerna levererar, även efter flera decennier.

När AM kallade till en provning av Bordeaux 1985, främst de andra-cruer som gick under benämningen ”super seconds”, var det inte svårt att anmäla sig och förhoppningen var förstås att  få uppleva att den klassiska stilen som man älskade under den första tiden av sitt vinprovande fortfarande funkade.

BX-85 glass

Vackert utvecklade viner

Provningen öppnar med ett härligt klassiskt vin, fullmatat med stall, gödsel, blyertspenna och en örtig stjälkighet – precis vad jag hoppats på av de här vinerna!

I munnen friskt och rätt tätt med örter och stall. Ännu en del torra, finkorniga tanniner. Bra intensitet. Lång, lite stjälkig och besk eftersmak, men god och, som sagt, väldigt klassiskt.
1985 Ch Haut-Bailly, Graves

Tvåan har en varmare och rundare karaktär med massor av stall, nästan brettig skitig. Måttligt örtig.

Smaken öppnar friskt och nästan sötfruktigt med en hel del cabbig stjälkighet. God syra och massor av stall. Rätt avrundade tanniner och mogen frukt ger rondör och charm till den långa eftersmaken. Alldeles utmärkt!
1985 Ch Léoville Barton, St Julien

Trean inte bara ser mest utvecklad ut med sin breda orangea kant –  den doftar också ordentligt moget med köttsoppa, varm korv och tobak. Rejält djuriskt också.

Smaken är rejält frisk med en rätt slank munkänsla och en hel del torra tanniner. Saknar stoppning, helt enkelt. Friskt och slankt, men läskande avslutning. I en något brantare utförsbacke är de andra vinerna i kväll.
1985 Ch Léoville Poyferré, St Julien

Mörkast av alla vinerna och även ungdomligast till karaktären är fyran med sin friska, rejält gräsiga doft med toner av grön paprika, asfalt, kaffe, mint och en del stall i bakgrunden. Kraftfullt.

Smaken är tät och kraftfull med en sotig rökighet, en varm, mogen frukt och en hygglig syra. Dovt, jordigt och kraftfullt med en hel del tjocka tanniner. Bråkig och rätt charmlös eftersmak.
1985 Ch Léoville-Las Cases, St Julien

Femman har en rätt mysko grönörtig doft som till och med drar åt grönmögelost (sic!). Påtagligt gräsigt och med toner av fänis eller ankål.

Frisk attack med en viss sötma i frukten. God syra och påtagligt stjälkigt. Rätt avrundade, finkorniga, torra tanniner som ger ett torrt slut med en kul rökighet. Rätt kul, ändå. Håller bra i glaset.
1985 Ch Lynch Bages, Pauillac

Sexan har en tät, dov och djup doft med en god, rökig fatighet och varm, mogen frukt. Bra bredd.

Även smaken är dov, tät, mullig och rökig med hyfsad syra som ger ett visst lyft till den varma, mogna frukten. En hel del tjocka tanniner och en lång, avrundad eftersmak. Mycket bra, men blir aningen tungt och saknar lite sting.
1985 Ch Cos d’Estournel, St Estèphe

De två sista vinerna avviker i stil från de sex första. De är ljusare i färgen och är mer präglade av torkad frukt och utveckling. I sjuan finns också en lite lustig ton av gamla skaldjur samt popcorn och dill.

Smaken är varm och rätt åldrad med en något ettrig syra. Ändå med rondör och en hel del charm i den torkade frukten. Avrundade, torra tanniner. Torr, bred eftersmak med tuggbara tanniner och varm frukt. Åldrat men kul.
1985 Ch Figeac, St Emilion

Sista vinet har mer av stallighet med den söta frukten som drar åt carambole. En del kola, svamp och medicin finns där också.

Smaken är frisk med en tydlig stjälkighet. Slank mitt och lite snål, trött frukt samt torra tanniner. Hygglig längd med stjälkar och katrinplommon i en lustig blandning. Speciellt, men rätt kul ändå.
1985 Ch La Conseillante, Pomerol

En provning med viner som i alla fall uppfyllde mina förväntningar på att få uppleva klassiska bordeauxer. En hel del gräsiga, örtiga toner, som sig bör. Det var en karaktär som jag minns från 85-orna redan när de var unga. De flesta av dem har väl passerat sin utvecklingstopp, men som ET sade, så lutar den utförsbacke de befinner sig i väldigt långsamt. Inget att lagra mycket längre alltså, möjligen som vanligt med undantag för Las Cases, men alltför mycket kommer heller inte att hända på något år till. Tack AM för en kul provning!

Listan:

  1. 1985 Ch Haut-Bailly, Graves, EUR 110, 0-2, 16,5p
  2. 1985 Ch Léoville Barton, St Julien, 1531 kr, 2-0, 17,5p
  3. 1985 Ch Léoville Poyferré, St Julien, EUR 95, 1-2, 14,5p
  4. 1985 Ch Léoville-Las Cases, St Julien, EUR 145, 3-2, 15,5p
  5. 1985 Ch Lynch Bages, Pauillac, 1500 kr, 2-1, 16p
  6. 1985 Ch Cos d’Estournel, St Estèphe, 1800 kr, 3-1, 16,5p
  7. 1985 Ch Figeac, St Emilion, EUR 121, 1-4, 16p
  8. 1985 Ch La Conseillante, Pomerol, EUR 185, 1-1, 14p

De flesta vinerna var inköpta rätt nyligen, med undantag för nr 5 och 6, vilka kom från två medlemmars privata källare. Alkoholhalterna, i den mån de var angivna på etiketterna, låg mellan 12,5 och 13%.

IMAG6496~2-20181219-084256960

Anders K

Annonser

#1580 Ornellaia vertikal

Torsdagen den 22 november 2018 samlades 13 provare i Zonen V för att testa 8 röda viner, Ornellaia/Le Serre Nuove från Toscana. Provningen var ett samarbete mellan SET och JEP och JEP startade med en kort beskrivning av kvällens viner. Han berättade bland annat att vinerna vi skulle prova var första och andra vinet från den välkända egendomen som grundades 1981. Den allra första årgången som släpptes var 1985. 1997 var andravinets första årgång. Vi fick även veta lite om vinernas jäsning och lagring. De druvor som ingår i vinerna brukar kallas Bordeaux-blend. Skillnaden mot en Bordeaux sägs vara att Ornellaian är fruktigare. Vinet har bra balans, snygga tanniner och uppfattas som rikt och generöst.

De 8 viner vi provade var:

Vin 1. 2009 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Ett vin med fina, mogna toner. Mycket mörk frukt och svarta vinbär. Även så skilda dofter som viol, apelsin och fruktkaka uppmärksammas.

Smaken är balanserad och komplex. Upplevs som fruktig med någon sötma. Har en lång och nästan eldig eftersmak. Lite kärv smak, kåda, kaffe något bittra örter. Snygg och elegant.

Vin 2. 2007 Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Doften fruktig med mörka bär. Toner av lavendel, viol, rom och cederträ finns också. Uppfattas som mest bordeaux-lik av kvällens viner.

Mycket kraftfull och lite kärv smak. Lång eftersmak. Kåda och lite kaffe.

Fick varken bäst- eller sämströster, men 6 personer uppgav att detta varit deras andraröst på bästavin.

Vin 3. 2010 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Lite sluten, till en början ganska neutral doft. Det finns toner av kaffe, svart vinbärsblad, engelsk lakritskonfekt, hallon och någonting floralt. Någon känner doft av fikon och dadlar. Många upplever även kött och animaliska toner.

Smaken är fruktig, komplex och balanserad. Den är ganska kärv och har smak av kaffe och nyvässad blyertspenna. Har något mindre kropp.

Kvällens förlorare.

Vin 4. 2006 Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Doftar svarta vinbärsblad, aningen mörk frukt och kafferosteri. Där finns också toner av viol och lakrits. Aromatisk.

Smaken är kärv och kådig med mycket tanniner. Känner toner av blyertspenna och färska slånbär. Kryddig.

Kvällens mest kontroversiella vin med 3 bäströster och 4 sämströster.

Vin 5. 2004 Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Till en början en svag doft av drottningsylt som sedan går över i svartvinbärssaft, mörka bär och lakrits.

Kärv, kådig smak med toner av bittra örter. En aning av någon örtkrydda förnims, oklart vilken. Även en ton av svarta vinbär finns. Inte helt balanserad. Lång eftersmak.

Kvällens vinnare.

Vin 6. 2012 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Till en början en lite gräddig, fruktig doft, som jordgubbar med grädde. Upplevs som något syltig. Sedan mer åt apelsin, röda vinbär, polkagris och mynta.

Även i smaken finns en dragning åt jordgubbar, men även en kärvhet som hos kåda, kaffe och bittra örter. Lång eftersmak.

Vin 7. 2011 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Komplex och fruktig doft av mörka bär, choklad och rönnbärsgelé.

I smaken finns toner av mycket mörk choklad. Där finns också en påfallande kärvhet och något som påminner om kåda.

Vin 8. 2010 Ornellaia
Mörkt svartröd till färgen. Komplex och fruktig doft med toner av svarta vingum, choklad och svarta vinbär. Välbalanserad.

Snygg och välbalanserad smak. Ganska kärv med kådiga toner och mycket kaffe. Rätt mjuk i konturen.

Listan

 

Nr Årg. Namn Inköpt Pris Utpris Röster
1 2009 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia 2011 395 kr 711 kr 0-1
2 2007 Ornellaia 2010 989 kr 1780 kr 0-0
3 2010 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia 2012 395 kr 672 kr 0-2
4 2006 Ornellaia 2010 995 kr 1791 kr 3-4
5 2004 Ornellaia 2008 798 kr 1596 kr 6-1
6 2012 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia 2015 401 kr 521 kr 2-3
7 2011 Le Serre Nouve dell’ Ornellaia 2013 399 kr 638 kr 0-0
8 2010 Ornellaia 2014 1001 kr 1401 kr 2-2

/AR

#1581 2008 Produttori del Barbaresco

Produttori del Barbaresco, världens bästa kooperativ? Ja, så brukar det ofta beskrivas och onekligen torde det inte finns så många andra kooperativ som konsekvent levererar på samma nivå. Markus, kvällens arrangör, framhöll tre faktorer som orsaker till kvalitén.

  • De gör enbart viner på nebbiolo.
  • De betalar odlarna efter kvaliteten på deras druvor (baserat på sockerhalt, färg och fenolisk mognad).
  • Odlarna måste leverera alla sina druvor till kooperativet.

Idag är 54 odlare medlemmar i kooperativet och med tillsammans 110 ha står de för närmare hälften av den odlade ytan (av nebbiolo?) i kommunen Barbaresco. en typisk årsproduktion ligger på en halv miljon flaskor vilka över åren fördelas på 50% Barbaresco, 30% vingårdsarbaresco och 20% Langhe Nebbiolo. Vinifikationen kan enklast beskrivas som traditionell med överpumpning och nedtryckt skalhatt (capello sommerso) samt hyfsat lång macerationstid om 4-5 veckor. Efter vinifikationen i ståltankar får vinet mogna i omkring tre år i stora botti om 25-75 hl. Dessa byts regelbundet ut med ett 20-årsintervall för att hålla dem hela och fräscha.

Bra år buteljerar de 9 olika vingårdar (cru) separat. Första årgången de valde att separera vingårdar var 1967, då de buteljerade fem vingårdar, nämligen Moccagatta, Pajé, Pora, Rabajà och Martinenga. Den senare förekom bara separat den årgången, medan de andra fyra fortfarande hör till de nio, tillsammans med Ovello, Montestefano, Rio Sordo, Asili och Montefico. I kväll ska vi få prova alla dessa nio cruviner från 2008, en årgång som Produttoris dynamiske direktör, Aldo Vacca, håller mycket högt. Han tycker att det är den klart bästa årgången i Barbaresco under det första decenniet på 2000-talet.

PdB glas

Alla vinerna hade klart utvecklade färger som vackert gled från rött i mitten till mer tegelfärgat mot kanten.

Vi inleder med ett vin som har en dov, köttig doft med inslag av mint, röd, sval frukt, rök, tjära och en lite metallisk ton.

Smaken är frisk med sval och slank frukt. Markerade torra tanniner ger ett kritigt intryck emedan frukten inte riktigt räcker till.
2008 Pora

Tvåan har en betydligt djupare rökig doft med röd frukt, en del mint och kakdeg. Frukten känns varmare här

Smaken är frisk med en god, sötaktig röd frukt. Bra syra och tuggbara, kritiga tanniner. Bra bredd och ett rökigt slut med bara en lätt metallton och en hel del charm.
2008 Rio Sordo

Trean har en fint utvecklad, typisk nebbiolodoft med mint, rosor, körsbär och en charmig ton av kakdeg. Där finns också en del mörk choklad och espressokaffe.

Även här får man initialt ett sötfruktigt intryck, men även en bra syra som lyfter smaken. Trots den söta attacken är ändå frukten åt det svalare hållet men koncentrationen och munkänslan är bra. Tanninerna är, som sig bör, tydliga och torrt kritiga. Bra längd på smaken, med rätt torrt slut. Ett karaktärsfullt och rätt tufft vin.
2008 Asili

Fyran är frisk och något slankare med köttiga toner, rök och tjära. En aning trött frukt som antyder att flaskan åldrats lite i förtid.

Smaken öppnar friskt med den där söta, röda frukten igen, men blir sedan köttigt utvecklad med en rätt murken frukt. Bra, tuggbara tanniner och varm, rund eftersmak som ändå är lite rustik och murken. Ett bra vin, men lagringen eller korken har inte varit helt som den ska.
2008 Ovello

Femman har en hel del av de klassiska tonerna av mint och rosor, men tyvärr finns även här en hel del oxiderade, trötta toner – än mer än i fyran.

Smaken öppnar friskt med mogen, söt frukt som tyvärr också har en trött känsla. Bra tanniner och en hel del värma, men slutet blir rätt trött och torrt med bitterhet. Återigen troligen fel på lagringen eller korken.
2008 Muncagota

Sexan är lyckligtvis ren och snygg med eleganta florala toner, nästan åt syrenhållet. Också mint och en lätt metallisk ton. Tätt och bra.

Smaken öppnar med en bra, söt, röd frukt och en bra syra. Elegant, snyggt och läckert med snygga, kritiga tanniner. Lite lätt men snyggt slut med en liten medicinal ton och en lätt, mineralisk sälta i eftersmaken.
2008 Rabajà

Sjunde vinet är en tät, närmast medicinal historia med massor av mint, rosor och hostmedicin och mörk choklad.

Smaken är frisk och tät med en aromatisk, mörkröd, söt frukt och ett riktigt bra syralyft. Finkorniga, torra tanniner som är snyggt inbäddade i den täta frukten. Kraftfullt, aningen grovt slut. Bra kombination av kraft och stil!
2008 Montestefano

Åttan är dov, tät och mustigt köttig med toner av tobak rök och tjära. Varmt, runt och murrigt med en aning köttsoppa.

Smaken är frisk och stram med murrig, torkad frukt. En riktigt bra syra lyfter ändå smaken även om frukten känns lite trött. Förvånandsvärt avrundade, tjocka tanniner. Bråkigt slut med en del beska.
2008 Pajé. Borde ha varit bättre.

Till sist det nionde cru-vinet vilket har en frisk, något sluten doft med en del metalltoner. En inte helt pigg, röd frukt, mint, kola och den klassiska målarlådan som tittar upp.

Smaken öppnar friskt och med en tät, rejält söt frukt. En läskande, god syra. Bra bredd och struktur. Tätt, men också med en hel del charm. En lätt köttighet antyder en viss utveckling, men annars känns vinet som om det inte har öppnat sig än. Eftersmaken är lång och läcker med markerade, tjocka tanniner som tar över. Behöver mer tid.
2008 Montefico

Flaskorna:

PdB butts

Listan med priser nu. Alla viner köpta 2016 från Winefinder utom Rio Sordo som köptes från Töpler 2018:

  1. 2008 Pora, 505 kr, 0-1, 13p
  2. 2008 Rio Sordo, 465 kr, 1-0, 15,5p
  3. 2008 Asili, 532 kr, 1-0, 16p
  4. 2008 Ovello, 443 kr, 0-1, 15p
  5. 2008 Muncagota, 505 kr, 1-7, 14p
  6. 2008 Rabajà, 551 kr, 3-0, 16p
  7. 2008 Montestefano, 455 kr, 4-0, 17,5p
  8. 2008 Pajé, 505 kr, 0-2, 15p
  9. 2008 Montefico, 505 kr 2-1, 17p

Fantastiskt att få prova alla 9 cru-vinerna samtidigt och från samma årgång! Tack Markus!

/Anders K

#1578 20 år i AuZone – Johan Tuvstedt

JT20Den 8 november samlades 13 taggade vinprovare för Johans provning ”20 år i Auzone”. Vi fick först avnjuta ett amerikanskt bubbel från Roederer Estate medan vi lyssnade på intressant bakgrundskuriosa och Johans odyssé i vinvärlden – från studenttiden och druvskörd på plats i Toscana till 2000-talets fördjupade nörderi i vinets ädla konst.

Som framgår av vinerna nedan är syrah en av Johans favoritdruvor och den har en dominerande position i kvällens uppställning. Vi rör oss även över 3 kontinenter och backar inte undan för lite udda inslag såsom kroatiska Plavac Mali.

Vinerna uppvisade överlag generös frukt och fin mognad och det var med viss förvåning man vid avtäckning konstaterade att huvuddelen av vinerna var från 2010 och således ganska unga.

Teorivin / Aperitif – Roederer Estate Brut Quartet N.V

60% Chardonnay, 40% Pinot Noir. Fint utvecklat bubbel från Anderson Valley i norra Kalifornien. Floral näsa med inslag av citrus, honung, ananas, kokos och lite brödiga toner. Inte överdrivet ekad men man anar vaniljtonerna i bakgrunden.

Viss fruktsötma och moderat syra i munkänslan, klart godkänd komplexitet och längd med tanke på den rimliga prislappen.

  1. 2001 Alain Graillot Crozes-Hermitage

Viss mognad anas redan vid synintrycket. Fullt utvecklad näsa med svarta vinbär, järn, damm, jord, cederträ, vitpeppar och lite fuktig källare.

Len och rund munkänsla där svarta vinbär och ceder följer med från doften. Fin syra och en lugn, välbalanserad finish.

Totalt sett ett trevligt vin med full mognad, ursprungstypiskt och hög igenkänningsfaktor i sällskapet, noteras av att det viskas Alain Graillot redan innan avtäckning.

  1. 2010 Copain Syrah Tous Ensemble, Mendocino County Kalifornien

Mörkt lila i färgen. Ung och köttig näsa med ett varmt anslag. Toner av röda bär, viol, söt frukt och vanilj.

Fräsch pärlande munkänsla, stjälkiga drag. Begynnande mognad med len känsla och fin rondör. Frisk syra, tranbär, kanske något syltig finish.

  1. 2010 Clarendon Hills Grenache Kangarilla, Australien

Mörkt röd med intensiva färger. Italieninspirerad näsa med lakrits, hallon, kaffe, mocca, choklad, viol, blåbär, mint, medicinala toner och vanilj.

Hög fruktsötma, värme och lite fatig munkänsla, drar åt hallonsafthållet. Moderata tanniner. Hade behövt lite mer uppfriskande syra och tanninstruktur för att nå högre höjder. Modern nya världenstil med brända fat och rostade toner.

  1. 2010 Gilles Robin Crozes-Hermitage 1920

Märklig butelj. Bruna toner i färgen och en näsa som för tankarna till Venetien snarare än Rhône.

Överutvecklad (skadad) näsa med kaffe, rostade toner, tomatsoppa, mörk choklad, viol, lakrits, tjära och jord. Försämras med tid i glaset.

Svalare och något fräschare i munkänslan, mognad, lena tanniner, kaffetoner, mörk frukt. Dragen av torkade druvor och medicinala toner kommer igen även i munnen, känsla av kokt frukt. Lite tunn och vattnig finish. Lagringsproblem? Borde levererat betydligt bättre.

  1. 2010 Craggy Range Sophia, Gimblett Gravels Nya Zeeland

Mörkt lila i färgen. Tydlig nya världenprofil på näsan, köttigt anslag med plommon, svarta vinbär, choklad och tydliga men snygga fattoner.

Söt och fyllig frukt med cassis och plommon. Viss fräschör som balanserar den varma frukten. Merlotdominerad bordeauxblend i modern tappning. Känsla av rostade fat utan att gå till överdrift.

  1. 2010 Ojai Syrah, Santa Barbara Kalifornien

Mörkt lila i färgen. Norra Rhôneinspirerad näsa med tät frukt där björnbär är mest framträdande. Köttig och pepprig med örtiga drag, tjära och jord, viss mognad anas.

Elegant fräsch munkänsla, bra balans med fin syra, finkorniga tanniner och läcker frukt med cassis och björnbär. Lite gröna toner klingar i bakgrunden på ett trevligt sätt. Fick min ”bäst röst” i kvällens line-up.

  1. 1990 Castell’in Villa Chianti Classico Riserva

Mörk center med brun kant. Lätt oxiderad näsa med kaffe, fat, rostade toner, låg frukt, läder och julkryddor, spiskummin och kanel. Något past peak, lite kokt känsla och drag av tomatsoppa.

Lite fadd munkänsla med låg syra, viss fräschör och grepp kvar. Fick min ”sämst röst” i kvällens uppställning.

  1. 2009 Vinarija Dingac Plavac Mali Dingac, Kroatien

Orange ton i färgen. Omedelbart uppenbart att jag aldrig provat vinet tidigare när jag stack ner näsan i glaset. Spännande näsa med grym attack av violpastiller, florala toner, Ahlgrens bilar, rabarber, vanilj och en fluorliknande kemton. För tankarna till tandläkarbesök.

Den extrema violdoften slår igenom även i munkänslan, höga tanniner, viss mognad. Mycket annorlunda vin, kanske mer intressant än bra.

Listan, utan priser, ty provningen var gratis! 🙂

  1. 2001 Alain Graillot Crozes-Hermitage, 0-1, 17p
  2. 2010 Copain Syrah Tous Ensemble, 3-0, 16,5p
  3. 2010 Clarendon Hills Grenache Kangarilla, 1-2, 16p
  4. 2010 Gilles Robin Crozes-Hermitage 1920, 0-2, 16p
  5. 2010 Craggy Range Sophia, 3-0, 17p
  6. 2010 Ojai Syrah California, 3-1, 17,5p
  7. 1990 Castell’in Villa Chianti Classico Riserva, 1-3, 15p
  8. 2009 Vinarija Dingac Plavac Mali Dingac, 2-4, 16p

/MK

#1572 Domaine Vincent Dauvissat

Domaine Vincent Dauvissat

Domaine Vincent Dauvissat är en av de mest kända adresserna i Chablis, antagligen gör de tillsammans med Raveneau de mest prestigefulla Chablis vinerna. Deras viner är väldigt svåra att få tag i och vanligtvis när systemet erbjuder någon Chablis från Dauvissat så kommer den i själva verket ifrån någon mindre mindre känd odlare med samma efternamn. Domaine Vincent Dauvissat har två Grand Cru lägen, Preuses och Les Clos samt tre Premier Cru viner: Forêt, Séchet och Vaillons. Dessutom så gör de både Chablis och Petit Chablis viner. Vinerna är ekade och utan tvekan koncentrerade. Det kan diskuteras huruvida man därtill ska lägga komplexa eller eleganta. Jag uppskattade koncentrationen och mineraltonerna, andra talade förutom dessa karaktäristiska egenskaper mycket om bakkryddor. Domaine Vincent Dauvissats viner är inte billiga.

Petit Chablis

Jag och många andra uppskattade teorivinet Jean-Paul Benôit Droin, Petit Chablis, 2014.

  1. Chablis (Village) 2005, 16p, 0-4, 50€

Jag tyckte om detta vin som hade fina dofter utav härsket smör, blommor och mineral samt fin syra och dessutom smörighet och nöttoner (mandelmassa) i smaken. Ett gott vin som vars placering jag anser återspeglades i rösterna.

  1. Chablis (Village) 2006, 14p, 0-2, 50€

Detta vin var först slutet men gav sedan ifrån sig liknande dofter (som ettan) inte minst florala. Smaken var dock klart sämre är ettans. Dels var eken störande och dels så fanns det en otrevlig besk smak.

  1. Chablis (Village) 2010, 27€

Dessvärre var detta vin enormt korkat.

  1. La Forêt (Permier Cru), 2009, 17p, 1-3, 45€

Även detta vin var först slutet men senare kom mer och mer mineral- samt citrusdofter. Jag hade först vissa problem gröna toner i smaken men svängde senare och tyckte att mineralen tillsammans med en fräsch citrus (lime) och florala toner samt en bra längd gjorde detta till ett utmärkt vin.

  1. Jean et Sebastien Dauvissat, Séchet, 2011, 16p, 2-1, 249kr

Även om provarna inte insåg det direkt så var alltså detta kvällens katt bland hermelinerna. Förutom mineral etcetera som i övriga viner så hittade jag en doft av honung, likt i vit Bourgogne, och bland smakerna fanns ek, härsket smör samt gröna toner.

  1. Séchet, 2012, 17p, 2-0, 50€

Alltså en “äkta” Séchet direkt efter den från Jean et Sebastien Dauvissat, dessutom från 2012 som ska vara ett betydligt bättre år.  I doften har den kryddiga toner samt hasselnöt, dessutom citrus och speciellt lime i smaken och en fin syra samt längd.

  1. Les Clos, 2007, 15p, 4-2, 84€

Här hittar jag härliga dofter av smörkola och fudge däremot så finner jag smaken trött och lite tråkigt ekdominerad, andra provare är mer entusiastiska, dock inte alla.

  1. Preuses, 2014, 18p, 4-1, 1490kr

Doften domineras av krut samt en koncentrerad frukt. Smaken går i linje med doften. Det finns härliga inslag av mineral, citrus, kryddighet och syra, vilka levereras med en imponerande koncentration såväl som längd. Snyggt!

Dauvissat

/JL

# 1560 Van Volxem II

Van Volxem butts

Roman Niewodniczanski, försök uttala det namnet rätt, ni… Nå, det finns ett enklare sätt att benämna den åsiktsfulle och driftige ägaren av vingodset van Volxem i Wiltingen i Saar. För enkelhets skull säger de tyska vinälskarna helt enkelt Niewo. År 2000 tog han över van Volxem och med pengar bakom sig från familjen som ligger bakom storsäljaren Bitburger Pils, producerar han och hans team rieslingviner med en ambition som ligger på högsta nivå. Att firman dessutom har tillgång till några av de högst ansedda bland Saars vingårdar, gör inte saken sämre. Större delen av Van Volxems viner ligger i en vinstil som kan beskrivas som nästan torr. En sen skörd av fullmogna viner ger en mogen frukt och en syra som, trots läget i Saar, inte alltid upplevs som fullt så framträdande som annars ofta är fallet. På den relativt korta tiden sedan Niewo tog över, har van Volxem uppnått ett anseende som en av Saars bästa producenterna av torra viner. Jo, man gör en mindre mängd söta viner också och de få jag har provat har varit sensationellt bra, men dagens provning handlar om firmans huvudsakliga vinstil från deras tre absoluta topplägen Scharzhofberger Pergentsknopf, ”P”, Altenberg Alte Reben och Gottesfuss Alte Reben. Den senare vingården med 120-åriga vinrankor på egna rötter.

Vi börjar med ett vin som har en tät och dov doft med tyngd, mogen frukt, honung och inlagda persikor.
Smaken är knappt halvtorr och har en bra, frisk syra. Tät, närmast massiv, växande smak. Tuggbart och läckert. Lång, djup, mineralisk eftersmak. Strålande!
2012 Scharzhofberger P, 17p, 1-2.

Tvåan har en läckert kryddig, mer utvecklad och tydlig rieslingdoftmed tät, rätt mogen frukt åt citrushållet, mest grapefrukt. Aromatiskt, kanske ett stick av etylacetat. Snyggt och välbyggt.
Smaken har en aning mer sötma vilket initialt ger ett något saftigt intryck, men den goda syran friskar upp smaken, som är läckert kryddig. På det hela taget mindre fullödigt och djupt än föregångaren. Slutar friskt, kryddigt och aningen mineralbeskt och sötman sticker upp lite grann igen.
2008 Scharzhofberger P. 17p, 1-1

Även trean har en mer mogen rieslingdoft. Snyggt med en hel del tyngd. Honung, rosor, aprikoser och lite citrus.
Smaken är åt det saftiga, halvtorra hållet med en mullig, mogen frukt och en god syra. Bra bredd och stilfullt. Lång, markant mineralisk, kryddig eftersmak som är något krävande med sin markerade mineralbeska.
2008 Altenberg Alte Reben, 17p, 3-0. Dagens vinnare.

Fyran känns än mer utvecklad med tydliga petroleumtoner och en aning gummi. Bra djup och täthet med mogen frukt och tyngd.
Smaken är drygt halvtorr med tydligt söt, mullig frukt. Dovt och med en känsla av värme. Lite lägre syra. Oljigt, tuggbart och något tungt. Dov eftersmak med grapefruktbeska. Maffigt, men väl beskt.
2009 Altenberg Alte Reben. (14 g/l restsötma). 15,5p, 0-2. Ett av de två minst populära vinerna i kväll.

Femman har en aningen återhållen doft med bra djup och mogen frukt. En viss ton av diesel och möjligen en aning av en volatil ton.
Halvtorr, saftig attack med en riktigt bra, uppfriskande syra som ger en pigg känsla. Växande, kryddig, ren och snygg smak, Kryddig, läckert mineralisk eftersmak med stor längd. Klass!
2010 Scharzhofberger P, 19p, 2-1.

Ungdomligt frisk och ren rieslingdoft med honung, mint och rosor. Persikor och grapefrukt. Någon mognadston.
Halvtorrt med en god, frisk, tuggbar syra. Snygg och ren frukt. Härlig intensitet och extremt lång, mineralisk eftersmak med en god grapefruktbeska. Läckert!
2012 Gottesfuss Alte Reben, 18,5p, 2-4. Öven det vinet minst populärt.

Att sjunde vinet är mer utvecklat syns redan på den djupare gyllengula färgen. Även doft är tät och utvecklad med en lätt örtig, vegetal ton. Rätt fräscht och snyggt med grapefrukt och en liten, liten aning etylacetat.
Smaken öppnar med en påtagligt sötma på grund av en lite lägre syra. Frukten är mullig och mogen med honung och torkad frukt. Tyngd och mognad. Massiv mineralitet efteråt med en lite trött frukt och en påtaglig beska. lite för åldrat för min smak.
2004 Gottesfuss Alte Reben, 14,5p, 1-2.

Sista vinet är än mer moget med sin djupa, mörkt gyllene färg och en tät, dov, utvecklad doft med Firne, honung, petroleum, grapefrukt och en lätt örtighet.
Smaken är rejält tät och söt. Tungt med mogen persikofrukt och en del ädelröta. Syran är åt det lägre hållet och slutet är dovt med grapefruktbeska. Häftigt men väl tungfotat.
2006 Gottesfuss Alte Reben, 15,5p, 3-1.

I stället för den vanliga tabellen får ni data om vinerna i form av en bild på Jacks ”lap”. Mina poäng och röstsiffrorna i texten ovan.

Van Volxem lapp

En fantastiskt spännande provning. Det var speciellt att få prova ett sådant urval av van Volxems tre torra toppviner. Bara att buga och tacka Jack för det!

/Anders K

#1557 Sherry – distriktet som börjar ta plats

Pano

Torsdagen den 24 maj träffades vi på en ny och förunderligt vacker plats för att avnjuta sherry av olika slag. I stället för att ta oss till Zonen V på Gärdet, blev vi hembjudna till kvällens provningsledare, SOJ. Högt upp i ett hus på Fredhällsklippan njöt vi av gott vin, gott tilltugg och en förunderlig utsikt över Mälaren.

De åtta viner vi provade var följande:

Glas

 

Vin 1. La Goya Manzanilla
Gyllengul med en doft av grapefrukt och persikor. Det gick också att ana toner av bränt socker, russin och pumpernickel.

Vinet var smörigt och en aning tjockt i munnen. I smaken fanns också grapefrukt, en aning bränt socker i eftersmaken och en eldig svans.

Vin 2. Colosia Fino
Ljust gyllengul till färgen. Lite sluten doft där det gick att ana toner av rabarbersaft, blommor och gräs. En aning av mandel.

Smaken drog åt örter, gräs och fläderbloms. Här fann några även en god sälta.

Kvällens förlorare tillsammans med nr.4.

Vin 3. Fino Inocento
Ljust gyllengul med en något sluten doft av mandel och marsipan. Detta vin hade en tydlig florton.

I smaken kunde man känna en ton av något bittra örter och kåda. I eftersmaken utkristalliserades en lätt smak av bränt socker. Lång, eldig eftersmak. Smakrik.

Vin 4. Fino Especial La Panesa
Gyllengul färg och en lite sluten doft, där man kunde urskilja grapefrukt, gräs och målartvätt.

I smaken en ganska tydlig ton av bittra örter, kåda, gräs och maskrosstjälkar. Lång, lite eldig eftersmak med malörtsbeska. Oerhört krävande.

Tillsammans med nr 2 kvällens förlorare.

Vin 5. Amontillado
En något mörkare gyllengul färg med en doft av karamell och gräddkola. Där fanns också ett drag av mintighet tillsammans med russin, bränd mandel och mandelmassa.

Smaken var balanserad samt kraftig och lite bränd, som av bränt socker. Där fanns också en viss örtighet som drog åt det bittra. Eftersmaken var lång och eldig.

Vin 6. Palo Cortado Antique
Färg som av rött guld. Doften söt och knäckig med toner av karamelliserat socker, grädde, mandelmassa, vanilj och även lite kaffe.

I smaken återfanns det smälta sockret, men nu ordentligt bränt, samt en aning grädde. Förutom det fanns en hel del bittra örter och gräs. Eftersmaken eldig och lite kryddig.

Vin 7. Oloroso Pata de Gallina
Brunröd och gyllene färg. Doft av karameller, kola och grädde. Lite i bakgrunden en aning av målarfärg.

Smaken var komplex med brända toner och bittra örter, men också russin och torkad frukt. Lång, eldig eftersmak.

Kvällens vinnare.

Vin 8. Noe PX Vors
Ogenomskinlig, lite grumlig, gyllene till färgen. En dominerande doft av katrinplommon, men även av russin och melass.

Den enda söta sherryn denna provning. Smaken var mycket söt med toner av torkad frukt, framför allt katrinplommon.

Butts

 

Listan

  1. Delgado Zuleta La Goya Manzanilla Palomino Fino 15% 77 kr 0-1
  2. Guitiérrez Colosia Colosia Fino Palomino Fino 15% 75 kr 0-2
  3. Valdespino Fino Inocente Palomino Fino 15% 100 kr 1-1
  4. Emilio Hidalgo Fino Especial La Panesa Palomino Fino 15% 250 kr 0-2
  5. Juan Piñero Amontillado Palomino Fino 18,5% 130 kr 1-0
  6. Fernando de Castilia Palo Cortado Antique Palomino Fino 20% 320 kr/50 cl 1-1
  7. Emilio Lustau Oloroso Pata de Gallina Palomino Fino 20% 160 kr/37,5 cl 5-0
  8. Gonzales Byass Noe PX Vors Pedro Ximenez 15% 239 kr/37,5 cl 0-1

/AR