Author Archives: yquemisno1

#1525 Route de vin rouge – Bourgogne

Låt säga att man bestämmer sig för att åka till Frankrike för att plugga franska. Om man dessutom är vinälskare, finns väl knappas något lämpligare ställe att göra det än i Beaune, i hjärtat av Bourgogne. Dessutom kan man ju ta bilen ned och då passa på att åka vägen genom de berömda vingårdarna och stanna till hos ett urval producenter för att prova och köpa vin. Det låter väl som en alldeles utmärkt idé? År 2007 gjorde kvällens arrangör MA just detta och ett antal av de flaskor som så småningom fick plats i bilen när han vände kosan hemåt igen, fick vi i AuZone förmånen att avnjuta i kväll.

Vin nr 1 har en utvecklad doft med djuriska, köttiga toner med värme. en klassisk skit-pinot med lite vedrök och en aning kryddpeppar. Rätt lätt och klassiskt i stilen.
Smaken är frisk med en lätt söt, röd frukt. Syran är påtaglig och minst sagt läskande. Rätt slankt men charmigt. Lätt snål, rökig eftersmak. Doften bättre än smaken.
2007 Santenay-Beauregard 1er Cru, Dom. Roger Belland

Lätt metallisk, friskt rödfruktig doft med lingon och röda vinbär. Liten skitighet och en del rotfrukter.
Tät, mörk frukt och lite fat i smaken som har en bra syra och tät, mörk, mustig frukt. Intensivt och aningen grovhugget med rätt torra tanniner som tar över i eftersmaken. Viss stil ändå.
2007 Pommard 1er Cru ”Les Rugiens”, Aleth Girardin

Trean har en fint utvecklad doft med bra, mogen frukt, en del vedrök och köttiga, djuriska toner tillsammans med kolatoner. Bra djup.
Frisk, rökig, god smak med bra syra och snygg, ljusröd frukt. Pyrande vedbrasa hela vägen. Måttliga, rätt avrundade tanniner. Charmig, rökig, något torr eftersmak. Riktigt trevligt vin!
2007 Vosne-Romanée, Robert Sirugue

Djup, fyllig doft med en del rostade fat, tät bra frukt, kanel och vedrök. Känns snyggt, påkostat och välgjort.
Smaken öppnar tätt med mörk, söt frukt. Mustigt och mulligt, med något lägre syra. Utstrålar värme och mogen frukt. Tanninerna är snyggt inbäddade i frukten och ger en tjock, tuggbar, något eldig eftersmak med bra pinosity. Utmärkt vin, men med aningen alkoholtyngd.
2007 Vosne-Romanée 1er Cru ”Les Petits Monts”, Robert Sirugue

Femman har en stram, frisk, något återhållen doft med en kryddig, körsbärsaktig frukt och en lätt grön, örtig ton.
Smaken är rejält frisk och rödfruktig. Lite lingonaktigt, men också röda vinbär och rabarber. En del kritiga tanniner. Frisk, torr, rätt syrlig eftersmak.
2008 Vosne-Romanée 1er Cru ”La Croix Rameau”

Sexan är tät och koncentrerad med vaniljiga fattoner och mörk frukt som paras med mörk choklad och massor av mint. Nästan Aussielikt! Smaken är frisk och tät med en tuggbar söt frukt. En mer aromatisk pinotfrukt växer till sig och ger en känsla av mogna, mörka körsbär. En hel del tuggbara, finkorniga tanniner är snyggt inbäddade i den täta frukten. Lång, tät, mörkfruktig eftersmak med klass.
2006 Volnay 1er Cru ”Brouillardes”, Roblet-Monnot Père et Fils

Sista vinet är tätt och djupt med läckra djuriska toner och en mörk, mogen frukt. Ävenså en del vedrök och lite skit. Känns högklassigt.
Smaken är överraskande frisk och stram men med en bra, snygg, frukt och en tjock, tuggbar känsla. Tätt och intensivt, men också med stil. Ursnygg fatbehandling! Snyggt integrerade, finkorniga tanniner och en lång, rökig, tuggbar eftersmak. Bör lagras mer och kan bli riktigt stort!
2006 Volnay 1er Cru ”Taillepieds”, Roblet-Monnot Père et Fils

Route du vin de Bourgogne

Tack MA för en riktigt givande provning, med några viner som verkligen sjöng. Kul också med lite mer okända odlare att lägga på minnet i Bourgogne.

Tabellen med inköpspriser 2010:

  • 2007 Santenay-Beauregard 1er Cru, Dom. Roger Belland, 17 euro, 0-0, 15p
  • 2007 Pommard 1er Cru ”Les Rugiens”, Aleth Girardin, 20 euro, 0-6, 13p
  • 2007 Vosne-Romanée, Robert Sirugue, 45 euro, 1-0, 17p
  • 2007 Vosne-Romanée 1er Cru ”Les Petits Monts”, Robert Sirugue, 45 euro, 7-0, 16p
  • 2008 Vosne-Romanée 1er Cru ”La Croix Rameau”, 45 euro, 0-4, 14p
  • 2006 Volnay 1er Cru ”Brouillardes”, Roblet-Monnot Père et Fils, 45 euro, 3-1, 16,5p
  • 2006 Volnay 1er Cru ”Taillepieds”, Roblet-Monnot Père et Fils, 50 euro, 1-1, 18p

/Anders K

Annonser

#1522 Minoriteten regerar?

Minoriteten regerar, ja, ibland gör den ju det, åtminstone i den politiska världen. Men hur det är i vinvärlden var det meningen att vi skulle reda ut denna kväll med AuZone. Tanken var vi skulle prova ett antal viner, blint förstås, och ange vilken dominerande druvkaraktär vi fann i dem. Sedan skulle vi jämföra med facit, så fick vi se vilken av de ingående druvorna som dominerade. Det lät ju som ett fungerande koncept. Vi får se hur det gick, först lite noter om vinerna.

Vi börjar med två vita. Det första har en dov, lätt rostad ton med gul frukt och en del mandelmassa, stekt banan och lite bränd bakelit eller bränd koppling. Även en lite trött ton av gammal ost finns i bakgrunden.
Smaken öppnar bättre med en god syra och söt, tuggbar frukt. Det har ett hyggligt, kryddigt mittparti, men frukten håller inte igenom smaken utan lämnar ett trött frukt och en vass syra som slutintryck. Inte så kul. Borde ha varit bättre. En hel del gissningar på chenin blanc hördes, men jag tror också att sauvignon blanc nämndes.
Château Larrivet Haut-Brion 2014

Andra vita har en frisk, kryddig doft med en kanske lätt oren mandelton.tutti-fruttigodis och lite stendamm.
Mycket frisk och torr smak med citrus och äpple. Friskt, torrt och gott, men med ringa djup.
Riesling fanns i tankarna här och nämndes även bland gissningarna. Svårt dock att hitta nascetta, även om jag har råkat på den en del under mina vistelser i Novello, dvs. den kommun i Barolo som satsat på nascetta som sin egen druva. Sedan var det ju lite svårt att definiera vad som var minoriteten i den här druvblandningen…
Marin Langhe Bianco 2013, Fontanafredda

Första röda hade en tät, mörk, lätt bläckig doft med inslag av svarta vinbär och en kaffe doft från rostade fat. Kraftfullt och eldigt.
Smaken är torrsträv och rätt bråkig men med en god syra. Markerade tanniner som växer i munnen. Tät, bra frukt och en del mint. Torrt efteråt, men med bra, lätt aromatisk frukt. Barbera fanns inte i mina tankar, och inte någon annans heller. Snarare cabernet, men det var ju helt fel.
Bosco Bracco Le Serre 2013

Frisk, närmast bärig doft med både svarta och röda vinbär och hallon. Rätt snyggt med ringa fatton, lite blyerts, mint och en aning myggmedel.
Frisk, rödfruktig smak med god syra.Elegant och snyggt med en del finkorniga tanniner.Snyggt slut, om än lite ungt och bråkigt. Välgjort. Druva? Cabernet franc, tänkte jag, men myggmedelstonen borde väl ha lett mig till Rhônedalen.
Domaine Santa Duc 2015

Tredje röda är blekt rödorange och har en lätt och frisk doft med toner av kåda, apelsinskal, örter och lite gummi, samt även ost och grillad kyckling(sic!).
Smaken är även den frisk och lätt med en del gummitoner. Bra syra men gles frukt och torra, kritiga tanniner. En något besk eftersmak där den slanka frukten inte alls räcker till. Något lätt, rött från Jura, tänkte jag mig, men det var i stället Korsika. Får skylla på att jag dricker väldigt lite korsikanska viner…
Domaine San Micheli 2013

Nästa vin har en dov, köttig doft med en sotig fatton. Mint, mörk choklad och riktigt mörk frukt.
Smaken öppnar friskt och något metalliskt. Syran är bra och smaken fyllig med mint och svarta vinbär. Markerade, något finkorniga tanniner.Intensivt och rätt eldigt med torrsträvt, slut. Lite ungt och bråkigt, men välgjort. När jag läser mina noter nu, tycker jag att jag borde insett att detta var en Bordeaux, men av någon anledning tyckte jag att syrah var den dominerande druvan här.
Château Petit Figeac 2012

Frisk, snygg, aromatisk doft med mint och röd frukt. Bra djup, med en del ljus choklad och kött.
Smaken är frisk, snygg, mintig och har en läskande syra. Söt, nästan saftig frukt och läckra, finkorniga tanniner. Ungt, snyggt, mintigt och lite torrt efter. Trevligt vin. Bordeaux fanns med i mina tankar tillsammans med nebbiolo. Lite rätt, i alla fall.
Château Pedesclaux 2014

Så till sist ett vin med en lite lustig, aromatisk doft med blåbär, kåda, kola och en viss oxidationston. Mustigt, med en viss portvinskänsla.
Frisk och tät smak med en viss utveckling. Bredd, charm och smörkola. En del mjuka tanniner. Rätt murket slut. Carignan/grenache-blandning här. Möjligen tyckte jag att jag hittade grenache.
Ferrer Bobet Priorat Vinyes Velles 2010

Hur gick det här då? Tja, tanken var nog god – att vi skulle kunnat gissa minoritetdruvorna, i alla fall i några av vinerna, men något tydligt utfall fick vi egentligen inte. Därtill var gissningarna allt för spretiga. Antingen var det inte bara jag som var förvirrad och i dålig form den här kvällen, eller så var urvalet av vinerna inte det bästa för den här övningen. Det borde ha varit roligare än det var, så kanske kunde det vara värt att göra om den vid ett senare tillfälle, och med andra viner.

Minoriteten 170914

Tabellen. Alla viner utom det sista var nyligen inköpta.

  1. Château Larrivet Haut-Brion 2014, 80% sauvignon blanc och 20% sémillon, 368kr, 0-4, 12p
  2. Marin Langhe Bianco 2013,  50% riesling, 50% nascetta, 129kr, 0-0, 13p
  3. Bosco Bracco Le Serre 2013, 95% barbera, 5% dolcetto, 220kr, 1-1, 13,5p
  4. Domaine Santa Duc 2015, 70% grenache, 15% syrah, 10% mourvedre samt 5% carignan, cinsault och clairette, 135kr, 2-0, 14,5p
  5. Domaine San Micheli 2013, 65% sciacarellu (mammolo) och 35% niellucciu (sangiovese), 159 kr, 1-5, 11p
  6. Château Petit Figeac 2012, 50% cabernet franc, 30 % cabernet sauvignon, 20% merlot, 398 kr, 5-0, 13p
  7. Château Pedesclaux 2014, 48 % merlot, 47 % cabernet sauvignon, 3% petit verdot, 2% cabernet franc, 399 kr, 2-0, 15p
  8. Ferrer Bobet Priorat Vinyes Velles 2010, 70% carignan, 30% grenache noir, 411 kr, 0-1, 13,5p

Anders K

#1526 Feminist, javisst!

Feminist – javisst!

Den 12 oktober höll LT en provning där kvinnan var i centrum. De viner vi avnjöt var producerade av kvinnor, något vin hade ett namn som anspelade på kvinnor, några viner kom från vingårdar ägda av kvinnor och slutligen, av oss som deltog på provningen var 50% kvinnor. Inte så vanligt på AuZones provningar.
Vi fick möta ett brett spektrum av goda viner, tre vita och fem röda. LT hade en kort introduktion, sedan startade själva provningen av följande viner:

Vin 1. NV Femme de Champagne

Fem1 Ljust gul, bubblande. Doft av vetebröd, honung, gula vinteräpplen och efter ett tag toner av grapefrukt. Fruktig och komplex ansåg någon.

Smaken var fruktig och syradriven med toner av rostat bröd, honung och citrus. Vinet upplevdes som gräddigt och det hade en mycket kraftig svans. Balanserat.

En intressant detalj med detta vin är att ägaren är kvinna och så även vinmakaren. Man anställer helst kvinnor och har en överrepresentation av kvinnor i hela företaget.

Vin 2. 2011 Chablis Les Preuses

Fem2 Ljust gul. En mestadels frisk, fruktig och rund doft av vinteräpple i källare blandat med en viss citrussyrlighet.

Smaken var inte så kraftig initialt, men där fanns toner av grapefrukt, gräs och örter och en ganska lång eftersmak av något bittra örter och grape.

Vin 3. 2015 Guru

Fem3 Ljust gyllengul. En komplex doft. Det var petroleum, nästan med dragning åt motorolja, till en början, sedan steg dofter av krusbär, basilika och rökiga fat fram.

Smaken lång och komplex. Toner av rökt korv och kåda kunde anas.

Kvällens förlorare.

Vin 4. 2014 Il Frappato

Fem4 Klarröd, transparent. Doft av mörk röd frukt. Tydliga toner av lingon. Där fanns även toner av godis som geléhallon och svarta vingummin.

Smaken dominerades av mycket torra tanniner och en viss stjälkighet. Bittra örter och kåda kunde anas i eftersmaken.

Vin 5. 2004 Chianti Classico Riserva

Fem5 Röd med en dragning åt brunt. Doft av kåda, tallbarr och vitpeppar. Flera upplevde tydlig doft av björnklister, men inte så mycket frukt.

Smaken lite pepprig med en aning kåda och bittra örter i eftersmaken. Tanninrik.

Vin 6. 2007 C9P Réserve Auguste Favier

Fem6 Mörkröd. En kryddig doft där man kunde ana både tobak, läder, torv och lakrits. Där fanns också drag av mörk frukt och lite fikon.

Smaken var kraftig, komplex och lång. Nästan lite eldig. Här fanns även toner av lakrits och en viss sötma.

Vin 7. 2005 La Villa, Elio Altare

Fem7 Mörkröd. En doftbukett av lakrits, svartvinbärssaft, vanilj och körsbär. Det fanns även mycket kryddiga toner, kanske främst av kardemumma.

Doften av kardemumma och svarta vinbär gick också igen i smaken. Vinet var något strävt i munnen med toner av örter och kåda. Lång, ganska pepprig eftersmak.

Kvällens vinnare 

Vin 8 2011 Serradenari

Fem8 Röd, med en liten orange nyans. Doft av tobak, läder, en aning mynta och lakrisal. Det fanns också viss fruktighet där hallon, jordgubbar och röda vinbär kunde anas. I bakgrunden en liten doft av matkällare.

En komplex och välbalanserad smak med röd frukt och örter och en lätt mineralighet.

Listan

Vin 1. NV Femme de Champagne
Duval-Leroy/Frankrike/Champagne/599kr/Sandrine Logrette/80% chardonnay 20% pinot noir

Vin 2. 2011 Chablis Les Preuses
Clotilde Davenne/Frankrike/ Bourgogne/589 kr/Clotilde Davenne/chardonnay

Vin 3. 2015 Guru
Wine & Soul/Portugal/Duoro/259 kr/Sandra Tavares da Silva och Jorge Serôdio Borges /gouveio,viosinho, rabigato, códega

Vin 4. 2014 Il Frappato
Arianna Occhipinti/Italien/Sicilien/220 kr/Arianna Occhipinti/frappato

Vin 5. 2004 Chianti Classico Riserva
Castell in Villa/Italien/Toscana/275 kr/Princess Coralia Pignatelli della Leonessa/sangiovese

Vin 6. 2007 C9P Réserve Auguste Favier
Domaine Saint Préfert/Frankrike/Rhone/399 kr/Isabel Ferrando/80% grenache 20% cinsault

Vin 7. 2005 La Villa
Elio Altare/Italien/Piemonte/599 kr/Silvia Altare/60% barbera, 40% nebbiolo

Vin 8. 2011 Serradenari
Giulia Negri/Italien/Piemonte/379 kr/Giulia Negri/nebbiolo

 

Fem9

Hela samlingen

/AR

#1518 Fuller’s Vintage Ale 1999 – 2009 – Seven shades of amber

img_8802.jpg

I samband med Per J:s Brunello 2004-provning bjöd han även in till en extraprovning av Fuller’s Vintage Ale. Fuller’s är välkända för deras prisbelönta ale, t.ex. London Pride och ESB. Sedan 1997 producerar det välrenommerade bryggeriet årligen även en Vintage Ale i limiterad upplaga. Genom att välja de för tillfället allra bästa ingredienserna skapas ett nytt recept för en komplex öl som utvecklas väl av ett antal års lagring. Varje flaska är numrerad och genom det ökade intresset för ”finöl” i världen har de äldre årgångarna blivit mycket eftertraktade. De kan många gånger betinga ett pris väl i klass med flera av världens mer eftersökta viner.

På Pers provning fanns sju av Fuller’s olika årgångar mellan 1999 – 2009 representerade samt deras Imperial Stout. Samtliga ale var bärnstensfärgade. Det fanns en gemensam grundton i smaken samtidigt som det fanns tydliga och intressanta skillnader mellan årgångarna. Generellt sett ökade sötman i takt med stigande ålder.

  1. Vintage Ale 2009

En kraftig ale med toner av rostad malt, äpple, kola och knäck. Ölet är det yngsta i provningen vilket avslöjas genom att det uppleves som att smakerna ännu inte har integrerats till full harmoni.

  1. Vintage Ale 2008

I denna årgång har två av bryggeriets favoritsorter av engelsk humle (Northdown och Challenger) använts. Kombinationen ger tillsammans med malten ett fruktigt öl med bröd, jäst och oxidativa toner av röda vinteräpplen samt apelsin som avrundas med en angenäm smak av grädde och choklad likt Cloettas klassiska Mums-Mums.

  1. Vintage Ale 2007

För att fira tioårsjubileet av Fuller’s Vintage Ale samt för att skapa en ”classic edition” har endast den finaste humle från Fuggles, Target och Super Styrian använts. Detta skapar en stor, söt och ”humlig” smak med aromer av mogna äpplen och örter.

  1. Vintage Ale 2006

2006 producerades 100 000 buteljer av årgången för att celebrera det tionde året i serien. Endast Super Styrian humle användes vilket skapade ett öl med en kombination av beska och sötma. Koncentrationen och komplexiteten är dock något lägre jämfört med andra årgångar.

  1. Vintage Ale 2005

Fuggles humle skapar i 2005:an ett tämligen balanserat öl med maltig smak av kex och sötlakrits.

  1. Vintage Ale 2004

Årgången är baserad på ett traditionellt recept med Goldings humle. Resulterar i distingerad ale med apelsinkrokant, kola, körsbär och ett långt nyanserat slut.

  1. Vintage Ale 1999

Provningens äldsta ale har en mogen, komplex och rik sötma. Toner av apelsinchoklad, fudge och mynta. Mycket bra längd.

Imperial Stout

En kraftig, mycket god, komplex och matig stout. Smak av kavring, choklad och bränt bröd
(ej med i omröstningen).

img_8812.jpg

Listan (bäst-sämst)

  1. Fuller’s Vintage Ale 2009, 0-1
  2. Fuller’s Vintage Ale 2008, 1-0
  3. Fuller’s Vintage Ale 2007, 0-1
  4. Fuller’s Vintage Ale 2006, 1-2
  5. Fuller’s Vintage Ale 2005, 0-2
  6. Fuller’s Vintage Ale 2004, 1-0
  7. Fuller’s Vintage Ale 1999, 3-0

Fuller’s Imperial Stout, N/A

/ v00alex

Provning med Giulia Negri, vinmakare i La Morra

Img_9859,cr,usm.jpgDet är dags att sluta att skriva om och tänka på Giulia Negri som den där unga tjejen som gör vin i La Morra. Hon är nu helt enkelt en av alla de duktiga kvinnliga vinmakare som allt mer gör avtryck i Piemontes vinvärld. Erfarenhet har hon också hunnit skaffa sig vid det här laget. 2017 blir hennes tionde årgång. Som 17-åring tog hon ansvaret för de pinot noir- och chardonnayrankor som hennes pappa hade planterat i en del av vingården Serradenari, som också är namnet på familjens vineri. Pappan tänkte riva upp rankorna, men Giulia ville ha dem kvar och fick då ta hand om dem. Detta var alltså 2008 och nu gör hon viner under sitt egna namn, La Tartufaia, som hon tagit från namnet på den tryffelskog som gränsar till vingården. Hon har nu också nebbiolorankor och gör i huvudsak två olika Barolo, La Tartufaia, som är en blandning av druvor från Serradenari och en liten del av Brunate som hon har, samt Serradenari, från den högsta delen av vingården, där det är mest kalk i jorden. 2011 var första årgången hon gjorde Barolo Serradenari. Vingården är den högst belägna i hela Barolo, där den ligger uppe på åsen som går från La Morra mot Barolo. Högsta punkten ligger 525 meter över havet. Vissa, bra år gör hon också en Barolo som hon kallar La Delizia på druvor från en speciell, amfiteaterformad del av Serradenari – ett vin som jag tyvärr (ännu) inte fått prova.

Giulias vinmakning är tämligen traditionell. Hon jäser i fyra tini, dvs. stora, stående trätunnor som är öppna upptill. Nebbiolo får dra med skalen i 20-35 dagar och ligger sedan och mognar i en mix av 500-liters tonneaux och stora botti. Hon använder en del barriquer för chardonnay och pinot noir, men låter dem inte få en alltför framträdande roll i vinernas karaktär. Produktionen ligger för närvarande på runt 15000 flaskor per år.

Img_9868.cr.usm.jpgTerrific Wines hade tagit hit Giulia och vi fick förmånen att träffa henne och prova hennes viner på vinbaren Folii.

2015 La Tartufaia Chardonnay har en snygg, lätt kryddig doft med gulaktig frukt. En lite dov, men snygg fatton finns där, men stör inte alls. Smaken är markant kryddig och har en bra syra. Den är rätt stram, men också stilren och charmig. En mineraldriven, stram och torr eftersmak lämnar munnen med en ren känsla. Klart bra! Har fått ligga 30 månader på begagnade barriquer.

2012 La Tartufaia Langhe Pinot Nero har en lätt ton av vedrök och en varm pinotfrukt som drar åt jordgubbshållet. Smaken öppnar friskt och kryddigt med en bra, läskande syra. Vinet är rätt lätt och elegant, men har en bra, växande intensitet. Där finns också en del kritiga tanniner som ger en torr, tuggbar eftersmak. Kul vin. Från 2014 har Giulia börjat inkludera en 30-procentig andel hela klasar vid vinifikationen. Från 2015 säger hon att hon tycker det ger ett gott resultat.

2012 Barolo La Tartufaia har en snygg, ren, kryddig nebbiolodoft med aromatiskt blommiga toner av rosor, massor av frisk mint och en röd körsbärsfrukt. Öppet och inbjudande. Smaken startar rent och friskt med en bra syra och en mumsig, snygg nebbiolofrukt. Läskande aromatiskt med torra, tuggbara tanniner. Snyggt och klart drickbart redan nu.

2010 Barolo La Tartufaia är en helt annan historia, med en tät, djup körsbärsfrukt, massor av mint, rosor och en del rök och mörk choklad. Smaken är tät och tuggbar med fantastiska tanniner som tar befälet redan från början. God syra, läcker djup frukt, välbyggt och rejält strukturerat. Fantastiska, tuggbara tanniner, som leder vägen till en rik och tät eftersmak med varm, mogen frukt. Strålande vin och väldigt typiskt för denna fantastiska årgång.

2012 Barolo Serradenari är friskt och rätt svalt med en snygg, röd frukt. Fräscht, öppet och floralt med en frisk mintighet, lite skogiga toner och en del rökt kött. Även smaken är frisk och med sval med en ren, läskande frukt som är mogen, men inte sötaktig. Snygga, finkorniga, integrerade tanniner och en eftersmak med bra intensitet, men alkoholen sticker upp en liten aning. Förhoppningsvis går det hela ihop med tiden. Klart drickbart på sin ungdom redan nu, men lagra gärna några år.

2011 Barolo Serradenari. Första årgången av detta vin har en snygg, floral, läcker doft med mint och rosor och en öppen, inbjudande, yppig körsbärsfrukt. Smaken öppnar friskt och kryddigt med en läcker, snygg frukt. Kanske lite måttlig syra och avrundade, tjocka tanniner samt en tjock, tuggbar eftersmak. Ett klart varmare intryck än förra vinet, men ändå inte så påtagligt präglat av den varma årgången som många andra 2011-or kan vara.

Img_9852,cr,bc,usm.jpg

Det känns som om Giulia börjar få bra koll på sin vintillverkning. Jag har provat en del av hennes viner tidigare och de har inte haft samma renhet och fina struktur som de vi provade nu. När vi diskuterade med henne märkte vi också hur nyfiken och vetgirig hon är och att hon redan vet rätt väl vad hon håller på med, och varför, även om hon rimligen bara är i början av sin förhoppningsvis långa och framgångsrika karriär som vinproducent i Barolo. En diskussion kring beskärning blev rätt detaljerad. I teckningen nedan förklarade hon hur hon har ändrat beskärningen av sina rankor för att minska risken för att snitten orsakar s.k. nekros, dvs. att en del av veden dör innanför snitten. Det kan nog behövas ett besök med henne i vingården för att ordentligt förstå den tekniken 🙂IMAG2493-20170713-132228938.jpg

Anders K

Hos Elio Sandri, Piemonteloggen del 17

Mot SerralungaI det allra nordligaste hörnet av Monforte, nedanför den gamla borgen i Castiglione Falletto, hittar vi med lite möda till Elio Sandris vineri. En liten slingrig väg leder upp från den större vägen mot Monforte som går i dalen mellan Serralunga och Perno. Ingen skylt pekar ut att det är dit vi ska, men Masnaghettis karta är tydlig och vi tar av från vägen och klättrar upp på höjden där vineriet alltså ligger. Ett par män jobbar ute på planen framför huset och vi frågar efter Fabrizo som vi har stämt träff med. Nej, han är inte där utan i Alba, meddelar de lite undrande. Efter lite diskussion ringer de upp honom åt oss och då jag får tala med honom står det klart att han helt enkelt har glömt bort att vi skulle komma. Nå, Alba är ju inte så långt borta, så han meddelar att han är hos oss om 20 minuter, om vi kan vänta. Visst kan vi det. Det är en strålande höstdag, om än en sval sådan, vilket känns om man är i skuggan. Med solen i ansiktet promenerar vi tillbaka en bit längs vägen nedåt dalen. Vingårdarna i Serralunga reser sig framför oss och vi identifierar Massolinos terrass där vi för bara några timmar sedan stod och tittade på de vingårdar där vi just nu befinner oss. På bägge sidor om Serralungas slott breder vingårdarna ut sig, så här i början november klädda i sprakande höstfärger i alla möjliga nyanser från grönt, över gult och till rött. Vi diskuterar bakom vilken ås Vigna Rionda ligger och kommer fram till att det är den med ett litet hus, en ciabot, som man kallar dem här, i ena ändan.

Fabrizio på vespaVi spanar nedåt vägen när de tjugo minuterna har gått och ser så småningom en liten man som kommer puttrande på en vespa. Det är något målmedvetet över honom, hur det nu kan vara det över en man på en vespa, men vi får intrycket att han är på väg till oss. Mycket riktigt svänger han av från huvudvägen, upp på den slingriga vägen vi tidigare tog. Snart är Fabrizio, för det är alltså han, uppe hos oss och vårt besök kan börja. Han har pigga, plirande ögon, en spetsig näsa och en allmänt nyfiken uppsyn, vilket får Eric att raskt döpa honom till Klas Klättermus.

FabrizioInnan det sedvanliga besöket i källaren får vi vet att Fabrizio är Elios svåger och han hjälper till med lite av varje, bl.a. marknadsföring. Elios pappa köpte vingården i början av 60-talet. Från början såldes det mesta av druvorna och en del säljer de fortfarande men de gör också själva runt 20000 flaskor per år. Elio är utbildad vinmakare i den renommerade skolan i Alba och, som vi ska erfara då vi på kvällen träffar honom till middagen i La Morra, så har han bestämda åsikter om det mesta inom vinmakning.

BottiI källaren provar vi ett gäng viner från fat av varierande storlekar, från barriquer till stora botti. Först en 2015 Barbera Superiore som de tänker buteljera i februari-mars 2017. Det har en djup, tät, dov, rätt djurisk doft med en viss jästton. Frukten är mörk, tät och ren. I munnen intensivt och pepprigt med en snygg syra och en del finkorniga tanniner. Tufft och mineraliskt, men läckert och pepprigt efter. Riktigt bra. Till vår glädje ser vi på en lapp på fatet att Bristly har beställt 100 lådor av detta vin.

Fabrizio o Barbera 2015Fatet bredvid ser spännande ut, emedan det innehåller en 2010 Barbera d’Alba, så det ber vi att få prova. Visst, tycker Fabrizio och vinet visar sig vara tätt och snyggt med fräscha, aromatiska, blommiga toner av röd hallonlik frukt. Även i munnen är det friskt, tätt, rent och snyggt med en läskande syra. Blommorna och hallonfrukten kommer igen. Finkorniga tanniner och en intensiv, lång, fantastiskt läcker smak. Nästan svårt att förstå att detta fräscha vin har legat på fat i sex år. Kunde inte Gabriel på Bristly ta hem ett gäng flaskor av detta vin också? Jag är övertygat om att de skulle ta slut i ett nafs när ryktet om dem börjar gå. Så provar vi ur botti det vin som ska bli Barolo 2014. Det har en lite lustig rostad doft och en fräsch, djup, mörk frukt. Påtagliga, torra, tuggbara tanniner som lämnar tungan rejält torr efteråt. Inget snack om att det är i Monforte vi befinner oss, om vi nu glömt det.

Här berättar Fabrizio att de år då de gör Riserva, så släpper de den vanliga Barolo samtidigt. Det är alltså ingen skillnad i lagringstid på de två. Elio gör varje år ett urval av vin från de bästa druvorna och de kan komma från olika delar av vingården från år till år. Han kallar detta urval för ”The virtual vineyard” och det är alltså de utvalda druvorna som används till riservan.

Vi provar ett bottivin till. Det här ska bli 2011 Barolo. Det har en tät, rätt varm, körsbärsfrukt och toner av mint, rosor och cacao. Smaken är maffig med en tät, söt frukt och en god syra. Bra kraft och växande, torra tanniner. Torr, lång eftersmak med goda mineraltoner. Riktigt bra för årgången.

Tidigare gick vi förbi en ensam barrique som var märkt ”10 Atto a Barolo”, alltså ämnad att bli Barolo 2010. Det visar sig onekligen vara ett kvarvarande obuteljerat fat med 2010 Barolo. Doften är ren och snygg och dominerad av de där klingande rena rosorna parade med friska minttoner som nebbiolo i sina bästa stunder uppvisar. Bra frukt och en liten gödselton. Även smaken är frisk, tät och fylld av rosor och mint. Fantastiskt ren och snygg! Så tar de massiva 2010-tanninerna över. Härligt strukturerade, tuggbara och dominanta. Verkligen ”tannini importanti”, som italienarna beskriver dem.

CementEfter denna imponerande upplevelse är det nästan svårt att gå vidare med provandet, men vi ger oss i alla fall på två exempel från 2012, ett prov från cementtank och ett från botti. Cementprovet är rejält mintigt, som en nyöppnad rulle av Strong. Lite slutet och med en reduktiv ton. Intensivt och mörkfruktigt med en läskande syra och bra, finkorniga, tuggbara tanniner. Bottiprovet har en härligt öppen, mer klassisk nebbiolodoft där rosorna dominerar över minten. Det är friskt och läskande med en öppen, aromatisk frukt.

ButtsAvslutningsvis provar vi även två butlejerade vienr. 2008 Barolo Riserva visar, förstås en del mognad, men har ändå en hel del tid kvar tills det bör drickas. Doftar mustiga körsbär, en aning målarfärg, lite kalops och balsamico. Smaken är frisk och tät, med tuggbara, tanniner som börjar rundas av, men fortfarande lämnar sitt torra, typiska Monforteavtryck i eftersmaken. 2004 Barolo är fint utvecklad med läckra nebbiolorosor, tjära, stall och lite trä. Det har en frisk, tät, kryddig, tuggbar smak. Frukten är söt och mogen och det finns toner av tjära och vinteräpplen. Tanninerna är fortfarande framträdande, men också hyggligt avrundade. Lång eftersmak med kraft och bra stil.

Vi rundar av vårt besök och tackar vår vän Klättermusen, alltså Fabrizio, för ett mycket givande besök och kommer överens om att även träffa Elio Sandri till kvällen, då han är tillbaka.

Mötet med Elio under en god middag på utmärkta More e Macine i La Morra blir minnesvärt. Mannen är en veritabel guldgruva av djupa kunskaper om hur man gör vin och han delar gärna med sig av dem. Jag skulle gärna delge er allt han sade, men tyvärr pratade han oavbrutet, på italienska, och jag fick koncentrera mig hårt för att hänga med. När sedan Fabrizio skulle översätta vad han sagt för de andra, fortsatte Elio i mitt andra öra. Det blev helt enkelt information overload, så tyvärr kan jag inte återge vad han berättade. I bästa fall kan någon av mina medresenärer kommentera med lite minnesbilder från kvällen, då vi också fick prova ytterligare några årgångar. Förhoppningsvis får jag träffa Elio igen och då kanske jag också får tid till att anteckna. Hur som helst är det helt klart en man som vet vad han håller på med och har ordentligt på fötterna varför han gör. Jag tycker också vinerna låter en förstå detta, med all den struktur och karaktär som de innehåller. Kul att Bristly hittat denna spännande producent.

/Anders K

#1506 Champagne 2008

2008 är hyllad som en stor årgång i Champagne. JT tyckte vi skulle undersöka hur det ligger till med den saken och ställde upp några 08-or mot ett urval av andra årgångar, som vanligt allt blint, förstås.

IMAG2334~2-20170628-214354991

Första vinet har en finstämd doft med lite jäst, bröd och humle. Känns ungt och har också en lite lustig, frän ton. Smaken är frisk och stram med bra mousse och kanske en något oren biton. en del brödighet och en bra, växande mineralton i eftersmaken. Hygglig längd, men lite enkelt.
2004 Vilmart, Coeur de Cuvée Inte fullt så ungt som jag tyckte. Borde ha presterat bättre.

Andra glaset bjuder på en dov och tät, rätt åldrad doft med sherrytoner/oxidation. Lätt brända toner och svamp och kola. Smaken öppnar friskt, rikt och krämigt. God syra och tjockt i munnen. Utvecklat, med rätt trött frukt. tuggbar, lite besk eftersmak. Bra tryck, men måttligt med charm.
2002 Pol Roger  Märkligt åldrat. Skadad flaska? På en Pol Roger-vertikal som Ward Wines ordnade Var 02-an klart bättre, men fortfarande var den ordentligt utvecklad och lita av sherrytonen fanns där igen. Inget att ligga länge på, skulle jag tro.

Ung, druvig och kryddig doft med bra djup. Inslag av kåda, guava, päron, parfym och krossad flinta. Frisk och krämig attack med en del rondör och bra mousse. Rätt kraftfull smak med bra syra, kanske aningen grovhugget. Lång, brödig eftersmak med hygglig mineralitet. Bör nog lagras något år till.
2006 Deutz Brut Millésimé

Ung, kryddig, frisk och fräsch doft med en viss svavelton. Stramt med toner av rök, humle och tändsticksplån. Frisk, stram, ren smak med bra mousse. Frisk syra och snyggt, men utan alltför mycket djup. God, kryddig eftersmak med en del mineralitet och en liten, god grapefruktbeska. Gott, men lagra gärna något år.
Charles Heidsieck NV (2009/2010) En alldeles utmärkt standardcuvée, som dessutom blev kvällens vinnare!

Ung, aromatisk, druvig doft med päron, citrusskal, tutti frutti och en liten dammighet. Bra mousse och bra, frisk syra. Bra intensitet och markerade, växande, tuggbara mineraler. Torr, stram och något krävande eftersmak. Gott och min favorit i kväll, men bör lagras.
2008 Pol Roger

Rätt fyllig och öppen doft med gul frukt, banan och en viss dammighet. Frisk, rätt snygg och ren attack. Kryddigt med markerad mineralbeska och lite låg frukt. Torr, mineralisk, rätt dammig eftersmak. Ointressant, på något vis.
2008 Deutz Brut Millésimé Hm, jag som trodde jag gillade Deutz stil. Kanske är den för ung, helt enkelt.

Kryddig doft, lite enkel och snål doft med kåda, lite kött, hyacint och aningen åldrade äpplen. Något frän attack, men bra mousse och god syra. Hyfsat djup och bra, växande mineralitet, som dock blir väl besk mot slutet. Tuggbar men lite enkel eftersmak med bra längd.
2008 Vilmart, Coeur de Cuvée Klart roligare än 04-an, men kändes rätt spretig nu. Åter ett lagringsobjekt.

Läckert öppen och yppig doft med rostade toner, gul frukt, lite målarfärg och apelsinmarmelad i en oxidativ stil, fast på ett mer positivt och, förmodligen, avsiktlig stil än pol Rogers 02-a. Frisk, krämig, dov attack. Bra syra och utvecklad, kanske något trött, bränd frukt. Bred, tuggbar, mineralstinn smak, men framträdande beska efteråt.
2008 David Leclapart, Premier Cru L’Apôtre Något av en vattendelare, där somliga i församlingen älskade den oxidativa stilen, medan andra tyckte den var för trött.

Tabellen. Priserna är utpriser.

  1. 2004 Vilmart, Coeur de Cuvée, 970 kr, 1-3, 14p
  2. 2002 Pol Roger, 627 kr, 0-3, 16p
  3. 2006 Deutz Brut Millésimé, 552 kr, 1-2, 15 p
  4. Charles Heidsieck NV (2009/2010), 457 kr, 5-1, 16,5p
  5. 2008 Pol Roger, 549 kr, 2-0, 17,5p
  6. 2008 Deutz Brut Millésimé, 599 kr, 0-2, 14,5p
  7. 2008 Vilmart, Coeur de Cuvée, 923 kr, 3-1, 15,5p
  8. 2008 David Leclapart, Premier Cru L’Apôtre, 1146 kr, 2-2, 16,5p

Kul att få en överblick över 08-orna och särskilt med jämförelserna med lite äldre årgångar. Tack Johan!

/Anders K