#1592 Kort rapport från ett träningsläger

Hur kan man förbereda sig inför ett KM med bara en vecka kvar? Antingen kan man korka upp minst åtta flaskor och filosofera på egen hand utan att bli det minsta klokare eller så kan man delta i AuZones träningsläger och utbyta väldigt värdefulla erfarenheter.

Johan T sonderade önskemål, preferenser, tankar och idéer bland deltagarna inför vininköp och ställde sedan KM-mässigt upp två omgångar; en vit och en röd med ett lika KM-mässigt protokoll att fylla i. För enkelhetens skull tillämpade vi poängsättning från KM 2018; druva 8 p, land, 4 p, distrikt 4 p, årgång 2 p, deldistrikt/odlare 2 p, totalt max 20 p per vin samt möjlighet till gardering för halva poängen. Rättning efter eget samvete. Det viktiga var inte poängen utan den efterföljande diskussionen.

Vi provade först igenom de vita vinerna och därefter kom den synnerligen värdefulla genomgången av vinerna vin för vin; vad tror vi att det är för druva och vad är det som gör att vi tror det och lika viktigt varför är det inte den druva som jag tror att det är? Finns det några bra markörer som man kan ta till sig från andra provare? Efter varje diskussion följde en del ”ahhaa, det var en bra poäng och dessutom helt logisk”. Vi behövde heller inte vänta till slutet på facit, utan fick direkt efter diskussionen reda på om vi hade några rätt, vilket trevligt nog var påfallande ofta, eller helt fel, vilket lika trevligt nog inte hände alls. Med samma upplägg betades de röda vinerna av och lite märkligt uppfattades de röda vinerna som lättare att pricka än de vita vinerna.

Johan T hade satt ihop en mycket bra uppställning av åtta ganska typiska KM-viner och den väldigt värdefulla behållningen var, tillsammans med vinerna, den lärorika och lättsamma genomgången vi hade efteråt. Stort tack ånyo för genomgången Johan, nu är det bara att med sedvanlig skräckblandad förtjusning se fram emot KM nästa vecka. På tal om KM, jag passar på att puffa för den provningen; det är helt blint och ger en utmärkt möjlighet att sas prova sig fram; finns det något vin i uppställningen som jag verkligen gillar alternativt ogillar? KM är ett bra tillfälle att ta reda på det. Man behöver heller inte känna sig det minsta orolig för att göra bort sig eller att inte räcka till; det finns erfarna provare som har kommit sist ett år för att senare vinna ett annat år.

Så hur gick det igår?

Första vita

Ljust gul, första sniff påminner om druvkärnor, hmm, det brukar tyda på Chablis och chardonnay, men fortsätter att sniffa och då tonar druvkärnorna bort lite. Klurigt, jag får återkomma…och då doftar det våt halm så då hamnar jag på chenin blanc. I munnen är vinet tydligt syrligt och ganska eldigt så Sydafrika känns logiskt. Ålder? Tja, 2016 kanske?

Facit: Chenin blanc, Frankrike, Loire, 2015, Savennières, Domaine de la Bergerie, Clos le grand Beaupréau.

Nåja, druvan var iaf rätt och med tanke på 14% i vinet kändes Sydafrika rätt. Det var möjligen inte feletiketterat..?

Andra vita

Ljust gul, full med avfyrat knallpulver, det verkar finnas lite ek involverad här…, jo, chardonnay är det utan tvivel, men vad har vinet för adress? Knappast Frankrike eftersom elegansen från Bourgogne inte finns där, knappast Australien eftersom tropiska frukterna saknas. Sydafrika? Nja. Det får bli USA, men det känns inte helt rätt då vinet inte har det där ”extra allt” i doft- och smakväg som amerikanarna ganska ofta får till. Kan det vara en 2017?

Facit: Chardonnay, Australien, Victoria, 2015, Port Phillip, Mornington Peninsula, Ocean eight, Verve Chardonnay.

Hoppla, där ser man, jo, vinet påminner lite om Vasse Felix Chardonnay från Margaret River som ligger i Western Australia, ungefär vid Perth, till skillnad Mornington som ligger vid Melbourne, bara 360 mil fel, inget att oroa sig för. Jag känner även viss likhet med vinerna från Kumeu River Winery (ungefär vid Auckland), visserligen ett helt annat land (Nya Zeeland) och bara 260 mil från Melbourne, men nästan samma breddgrad.

Tredje vita

Jaha, fruktsoda…nä, päronsoda…kanske mineraler om man ska vara snäll, väldigt slank och lite intetsägande. Hm, det här skulle kunna vara en riesling eller en grüner veltliner, men vitpepparn som brukar finnas i GV saknas. Sniffar och smakar vidare och landar i en riesing från Österrike, även om de brukar kännas lite kantigare än sina tyska dito. Känns ungt, kanske 2017? Garderar med pinot gris från Alsace som normalt är en pålitlig gissning när inga markörer stämmer, även om det saknades Nivea och champinjoner i doften.

Facit: Riseling, Tyskland, Nahe, 2017, Weingut Hermann Dönnhoff, Riseling Trocken.

Ingen petroleum. Alls. Å andra sidan, ett KM utan riesling finns inte så det var knappast någon skräll, men jag tänkte inte tanken på Dönhoffs instegsvin. Tur att vi drack vinet hemma för två veckor sedan så man inte gissade fel. Visst ja, vi provade inte vinet, utan drack det…

Fjärde vita

Efter en lite för djup sniff krävdes en stunds återhämtning från krusbärsattacken i doften. Var det möjligen inte så att en hankatt varit framme och lättat sig på nämnda krusbärsbuske? Hyperventilerar näsborrarna en kort stund och hittar lite söta toner som ger mig ek-känsla… Sauvignon blanc är jag till 90% säker på och de sista 10% tillskriver jag semillon och nu blev det lite klurigt; Nya Zeeland eller Bordeaux? Med möjlighet till gardering blir det savignon blanc från Nya Zeeland med semillon från Bordeaux som gardering och eftersom det känns som lite ålder finns kanske det är 2014?

Facit: Sauvignon blanc (90%) och semillon (10%), Frankrike, Bordeaux, 2012, Graves, Pessac-Léognan, Château la Louvière, Vignobles André Lurton.

90 SB och 10 semillon, ta-daaa! Men det var mer tur (90%?) än skicklighet (10%). Bra vin med en elegans som kröp fram efter en stund i glaset och jag blev nog lite förvillad av den påtagliga krusbärssmockan i början.

Eftersom jag har mina noteringar hemma är noteringarna lite svävande. Rapport om röda uppställningen kommer också och som en liten retare kan nämnas att jag placerade en klockren syrah från norra Rhône som en merlot från östra Bordeaux. Varför? Jo, för att det går….

Så till de röda:

Första röda

Klar, ljus, röd färg med antydan till tegelton i kanten. Sniffar lite försiktigt och känner en antydan till…skumbanan…hm, har vi en gamay från Beaujolais i glaset månntro. Sniffar vidare och skumbananen ger sig iväg och ersätts av…körsbärskärnor? Dolcetto? Näha. Det här var ju lite krångligt att placera. Sniffar igenom de andra vinerna och när jag återkommer till ettan igen kryper det fram lite örter. Väl i munnen dyker det upp välbekant kryddighet och viss smörkola; jodå, visst är det en pinot noir i glaset…eller kanske en spätburgunder från Ahr med tanke på att franska finessen inte vill infinna sig? Nya Zeeland då? Tja, en väldigt bra gardering tyckte jag själv. Kanske en 2015?

Facit: pinot noir, USA, Kalifornien, Sonoma county, 2016, Russian river valley, Black Stallion Estate Winery, 14,5%

Aha, USA! Ja, visst fanns det lite gummitoner i vinet som placerade mig i Ahr, men jag skulle knappast protestera om någon hade en annan geografisk uppfattning, särskilt med tanke på att det fanns lite mer ”extra” än i vinerna från Frankrike och Nya Zeeland.

Andra röda

Ljust röd med dragning åt ljusbrunt samt tydlig tegelton i kanten. Ett KM utan nebbiolo hör till ovanligheterna, men likaväl hör ett KM där sangiovese misstagits för nebbiolo inte till undandtagen. Nåväl, körsbärskärnorna finns i bakgrunden i doften, färgen talar för nebbiolo, men var har min spearmint gått och gömt sig? Efter ett bra tag går det att identifiera lite rosenrabatt, men fortfarande ingen spearmint. Strävt och syrligt i munnen och fantasin flödar; nebbiolo, Italien, Piemonte, Ba….rolo, 2014. En gardering? Det skulle vara barbera, Italien, Piemonte, typ. Sangiovese, Toscana och Brunello då? Nja, man kan ju inte komma ihåg allt. Särskilt inte om man tänkte på det för 5 minuter sedan.

Facit: nebbiolo, Italien, Piemonte, Barolo eller Langhe, 2014, Giacomo Borgogno, No Name, 14%

Jaja, de flesta rätt var ju skönt. Men vinet var inte helt okontroversiellt; är det en Barolo eller en Langhe? Vi debatterade och analyserade fram och tillbaka och gav i slutänden oss själva rätt för Barolo även om baksidesetiketten säger Langhe DOC. Druvorna i vinet kommer från Cannubi, Liste och Fossati, sålunda kan man med gott samvete hävda att det är en Barolo. Tydligen tyckte dock inte de italienska vinmyndigheterna att vinet var en typisk Barolo så ingen Barolo-klassning mao. Senare fick vinet dock okej till att klassas som Barolo, men Borgogno hade redan surnat till på myndigheterna och höll fast vid No Name.

Tredje röda

Klart röd, lite mörk, dragning åt lila hållet. Tvärknuten och lika talför som Ingemar Stenmark efter ett av få misslyckade åk. Finns det någonting här? Kanske en antydan till stall? Men ändå inte. Smakar och trevar mig fram och vill minnas att merlot från östra stranden i Bordeaux kan uppfattas så här platt. Vinet i sig är det definitivt inget fel på, men har man snöat, eller som i kväll regnat, in på Bordeaux känner man sig lite besviken. Ok, merlot, Frankrike, Bordeaux, S:t Emilion, 2016. Men vad ska jag gardera med? Garnacha, Spanien, Rioja, 2015 verkar ju genomtänkt; visst finns det väl någon modern Rioja som inte påminner om kräftskiva, någonstans?

Facit: syrah, Frankrike, Côtes du Rhône/norra Rhône, Crozes-Hermitage, E. Guigal, 2015, 13%.

När jag får höra ”en supertydlig norra Rhône, det finns lagerblad och björnbär och vad inte” och sitter med vinet i hand och mun undrar jag fortfarande hur jag fick det till en merlot från Bordeaux. Jaja, det är ju det här som är det roliga med helblinda provningar, att hitta rätt markörer och koppla av och på de för tillfället relevanta sinnena. Även när vi fått reda på vilket vin det var hävdade vissa (jag) att det ändå är en Saint Joseph snarare än en Crozes eftersom jag upplevde vinet som lättare och mer tillgängligt än en ”vanlig” Crozes. Av en erfaren provare fick jag lära mig att Graillot brukar ha hyacint i doften, Cornas mer tanniner och Saint Joseph är bärigare.

Fjärde röda

Mörkt röd, möjligen dragning åt lila. Efter att näsan med möda lyckats skingra doften av brinnande bakelittelefoner dyker det upp grön paprika i andra doftvågen och i munnen är det eldigt, men inte riktigt så där typiskt Sydafrika-överdrivet. Hursomhelst, Sydafrika känns ändå givet och druvan borde med gröna paprikan som fond vara cabernet sauvignon. Faktiskt ett trevligt Rauchwein att smutta på inledningsvis. Garderingen får bli cabernet franc pga paprikan, men med Sydafrikas förkärlek för field blend där det mesta verkar ingå; druvor, stjälkar, åkarbrasor, traktorer etc kan det möjligen framstå som en aning ogenomtänkt att lägga fram en ren cab franc som alternativ, men det var gröna paprikans förtjänst. Hur var det nu…syrah, finns den i Sydafrika och lyckades jag komma ihåg det…? Nä. Nåja, 2015 om det är ungt, vilket det verkar vara.

Facit: cabernet sauvignon, Sydafrika, Stellenbosch, 2015, Kleine Zalze, Familiy reserve, 14,5%

Skönt att kunna identifiera ytterligare druva och land och det var en trevlig bekantskap inledningsvis. Efter någon timme i glaset tyckte jag dock att vinet kantrat åt det syltsaftiga hållet. Nåja, med tanke på klunkabiliteten lär vinet ändå inte blir långlivat i glaset.

Men räknade ni inte några poäng? undrar kanske den nyfikne. Svaret är ”jodå, det gjorde vi, men kanske inte överdrivet noggrant” och vi kunde trevligt nog konstatera att det var hyggligt jämnt samt att vi som åttamannalag hade alla rätt. Men det kan möjligen ha lite att göra med att arrangören hade alla rätt på förhand.

/The Wall

Annonser

Ett svar till “#1592 Kort rapport från ett träningsläger

  1. Ping: KM 2019 | AuZine

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.