Tag Archives: Grand cru

#1334 Bourgogne Grand Cru

T hade valt nio viner för att demonstrera olika lägen och stilar i Bourgogne. Vinerna kom i två åldersgrupper, 2002 och 2009-2010, för att undvika viner i tunneln däremellan. Det är dock rent ut av sagt svårt att gissa ålder på bourgogner och de två grupperna framträdde inte tydligt så tydligt för oss som  satt där med vinerna. Själv tyckte jag bäst om de mognare vinerna, med ett strålande undantag, men gruppen i övrigt föredrog snarast de unga. Alla vinerna höll god klass, kanske med undantag för det sista som inte alls var som det borde vara. Jag gnäller visserligen en del längre ned, men jag uppskattade alla viner!

Bg Grand Cru 130926

2002 Corton, Louis Latour hade slån i doft och smak – som jag brukar förknippa med Vosne – samt bra syra, och goda fat.

2002 Corton Cuvée Charlotte Dumay, Hospice de Beaune var en bourgogne i gammal stil med ogod bitter fatkaraktär och syltig frukt. Tills den dag Hospicets strålande vingårdar får en varsam behandling så kommer jag att se deras etikett som en varningssignal.

2002 Corton Clos Du Roi, Pousse d’Or var väl moget med tjära och korv, slån och höstskog, väl bra syra, frisk och lång. Detta vin blev jag mycket imponerad av är det kom, modernt med massiv frukt och generöst med ek. Nu har det utvecklats mycket snabbare än jag trodde då, och även om det är bra har det inte heller nått så högt som jag hoppades. Den en en gång oroväckande dominanta eken har dock integrerats bra.

2010 Corton Clos du Roi, Pousse d’Or var inte så imponerande idag, och således helt annan stil än 2002 var en gång. Istället var det syltigt och tunt, påminnande om lingondricka. Det tog sig dock i slutet, bland annat med riktigt goda fat. Bränd av det föregående vinet ska jag inte sia om framtiden här…

2010 Clos-Vougeot Le Grand Maupertui, Anne Gros, var också mycket ungt och obalanserat och gav initialt ett tunt intryck med smörkola och jordgubbssaft. Även detta blev dock klart bättre efterhand och vinet har tveklöst hög kvalitet.

2010 Clos des Lambrays, Domaine des Lambrays var valt för att demonstrera traditionell vinmakning med tidig skörd. Vinet var jordgubbsbärigt med lite fat samt  elegant och lång smak,  dock med ett grönt och lite stjälkigt anslag.

2009 Echezeaux, Roche de Bellene (Nicolas Potel) var det minst imponerande av de unga vinerna med hallon och en lång intensiv syra. En 2009-a borde allt vara godare!

2009 Clos de la Roche från Boisset visade däremot hur fantastiskt goda bourgogner från 2009 kan vara! I doften var alla högklassiga pinot-markörer på plats, vilt, jordgubb och skog, bra fruktmognad i smaken som var lång och med bra tanniner. De som såg filmen Mondovino kommer säkert ihåg hur Boisset framställdes som Bourgognes svar på Sauron, men den bilden behöver uppenbarligen nyanseras. Vidare trodde jag också att Boisset var lite tunga på faten men så var det inte alls här. Tidigare har jag också skrivit om en annan jämngammal Boisset jag gillade, 2009 La Dominode.

1995 Charmes-Chambertin från Drouhin hade en ytterst oaptitlig brungrumlig färg men en spännande doft (många tyckte inte som jag här) med initialt aprikos, lite senare torkad svamp men slutligen kollaps. Den som vågade smaka på vinet blev glatt överraskad av en lång god mogen bourgognesmak som dock blev surbesk efter ett tag. Något måste ha hänt med vinet, Drouhins viner utvecklar sig normalt mycket långsamt och detta borde snarast ha varit i yngsta laget.

Vin, röstsiffror bäst-sämst, pris idag, min poäng på vinet nu
2002 Corton, Louis Latour, 0-3, 298 kr, 16 p
2002 Corton Cuvée Ch Dumay, Hospice de Beaune, 3-1, 489 kr, 13 p
2002 Corton Clos Du Roi, Pousse d’Or, 0-0, 511 kr, 15 p
2010 Corton Clos du Roi, Pousse d’Or, 2-1, 508 kr, 13 p
2010 Clos-Vougeot Le Grand Maupertui, Anne Gros, 0-0, 988 kr, 15 p
2010 Clos des Lambrays, Domaine des Lambrays, 1-1, 886 kr, 14 p
2009 Echezeaux, Roche de Bellene, 1-2, 607 kr, 13 p
2009 Clos de la Roche, Boisset, 7-0, 899 kr, 18 p
1995 Charmes-Chambertin, Drouhin, 0-6, 728 kr, 11 p

PS. Två veckor efter provningen öppnade jag 1995 Charmes-Chambertin från Drouhin hemma och den var precis som den borde vara! Briljant klarröd färg, aromatisk bärig doft (som har jag känt förut i 1995-or), samt mycket lång syradriven smak. Vinet är elegant och fortfarande klart ungdomligt men har börjat öppna sig, 17-18 p. Alltså ingen likhet med den bruna soppan på provningen!

ASi

Annonser