Kategoriarkiv: Måltid

Wine Makers Lunch, Beaucastel + Tablas Creek

Enjoy Wine & Spirits bjöd in till lunchsittning med provning av viner från Château de Beaucastel och Tablas Creek (Paso Robles, USA). Den första behöver förmodligen ingen närmare presentation, men Tablas Creek var okänd för mig. Anledningen till att de framträdde tillsammans var att Tablas Creek hämtat inspiration från Château de Beaucastel där familjerna Perrin (Château de Beaucastel) och Haas (Tablas Creek) genom åren utbytt mängder av erfarenhet och intrycket är att Tablas Creek i princip försöker göra vinerna på samma sätt, med samma druvor och ”organiska” tillverkningsmetod som Château de Beaucastel, som i detta fall måste betraktas som ”originalet”. Hur väl lyckas man?

Matthieu Perrin (överst) och Jason Haas guidade oss genom en provning av 13 viner.

Jason Haas

Vita:

2015 Côtes de Tablas Blanc (26% viognier, 25% marsanne, 25% grenache blanc, 24% rousanne)

2013 Esprit de Tablas Blanc (70% rousanne, 20% grenache blanc,10% picpoul blanc)

2016 Châteuneuf-du-Pâpe Blanc (80% rousanne)

2012 Châteuneuf-du-Pâpe Blanc (80% rousanne)

Härligt med dessa vita sydfranska viner i alldeles egen stil. Lång från riesling, sauvignon blanc och chardonnay med höga syror. Här är det feta, vaxiga viner med citron och mineralitet. Rekommenderas inte som aperitif, men väl till mat, här i form av ”variation på svamp”. 2016 Châteuneuf-du-Pâpe Blanc är alldeles lysande och får av mig 18p, men även 2013 Esprit de Tablas Blanc är riktigt bra (16p+).

Röda:

2015 Côtes de Tablas Rouge (50% grenache, 30% syrah, 20% mourvèdre)

2014 Esprit de Tablas Rouge (40% mourvèdre, 35% grenache, 20% syrah, 5% counois)

2015 Coudoulet de Beaucastel red (10% cinsault, 40% grenache, 30% mourvèdre, 20% syrah)

2015 Perrin CdP ”Les Sinards” (40% grenache, 30% syrah, 30% mourvèdre)

Här blir det rött sydfranskt med mycket frukt (grenache), en del kraft (mourvèdre och syrah) och inte så mycket tanniner. Vinerna är unga, och goda redan nu, men blir garanterat bättra om 5-10 år. Här vinner 2014 Esprit de Tablas Rouge med 17p.

Sista flighten är det bara Château de Beaucastel:

2015 Clos des Tourelles Gigondas (16p+)

2015 Château de Beaucastel CdP Rouge (?, väldigt ung, svårbedömd)

2012 Château de Beaucastel CdP Rouge (17p)

2009 Château de Beaucastel CdP Rouge (18p)

2007 Château de Beaucastel CdP Rouge (18p)

Gigondas är gjord på 100% grenache, i övriga viner använde man alla de tretton tillåtna druvorna. 2009 och 2007 är fantastiska.

Stort tack till arrangören för en helgjuten upplevelse. Som sagt, kvalitén på Château de Beaucastel var ingen nyhet, men Tablas Creek var en trevlig bekantskap.

/PW

Annonser

Lunch med Ward Wines & Alberto Chiarlo

Finlunch på Taverna Brillo med Ward Wines, viner från Michele Chiarlo i Piemonte och besök av Alberto Chiarlo & Giovanno Bocchino

Vi inledde med en 2015 Gavi di Gavi, på cortesedruvan

Evernote Snapshot 20170201 124303

Mineraliskt, syradrivet, elegant, stenfrukt och lätt metalliskt.

Kraft och balans. Mineraliskt och fruktdrivet

Bra syra och lång fyllig eftersmak med snyggt avslut.

Lätt aromatisk floral karaktär. ++

 

Evernote Snapshot 20170201 124926

Till det serverades en riktigt god Vitello Tonnato!

 

Vin 2, 2014 Barbera D’Asti, Le Orme

Evernote Snapshot 20170201 130542

Djuriskt, fylligt, stall, svartfrukt. Bra kombo av blod/slån och björnbär. 

Komplex, syradriven med fruktbalans. Snygga eleganta tanniner och fyllig svans, rikt! +

Hårt gallrade barberadruvor!

 

Vin 3, 2012 Barbareco La Reyna

Evernote Snapshot 20170201 130833

Fylligt, mognadstoner, rik och med lätta lingon och slåntoner. Lite underveg. Bra frukt och läcker komplexitet.

Kraft och ung röd och läcker frukt!. Sandiga tanniner med snyggt fruktigt avslut. +++

 

Vin 4. 2012 Barolo Tortoniano

Evernote Snapshot 20170201 131049

Elegant, lätt metallisk fyllig och öppen samt lite cypress. Fyllig och rik frukt men slutet nu.

Kraftigt och läcker frukt! Med fyllig svartfrukt och tufft tanninigt med riktigt bra stoppning. +++

Tortoniano kommer fr mjuka Barolosidan vid La Morra

 

Evernote Camera Roll 20170201 132805

God kalvkind till!

 

Vin 5. 2016 Nivole Moscato D’Asti

Evernote Snapshot 20170201 134842

Aromatiskt och fruktrikt. 

Sött men bra syra och superfräscht! Bra och roligt

+

 

Evernote Snapshot 20170201 134842(1)

God sorbet!

/JT

#1394 Höstmiddag

Det drog ihop sig till traditionsenlig (alltid lördagen närmast före den 6 december) höstmiddag i AuZone och för året hade vi utlokaliserat oss till en av Stockholms västra förorter; Bromma. Jonas G och hans fru Sara upplät mycket generöst sitt hem för kvällens begivenheter och kvällens kockar fick under tillagning och finputsning avnjuta en anständig pinot noir från Tasmanien; 2004 Wineglass Bay. Klart godkänd och möjligen aningen spretig sina 10 år till trots, men fullt godkänd som föråkare.

IMG_0509

Temat för kvällen, näst intill ”som vanligt” var magnum, vilket det något decimerade antalet deltagare såg med skräckblandad förtjusning fram emot. Mätglas? Jodå, ytspänning ett minimum. Nåväl, Jan L hade ugnsrostat Serranoskinka, vispat ihop en jordärskockscheescake med dadlar samt vispat lite crème fraîche som spetsats med citronsaft och –zest samt toppats med Kalixlöjrom.

IMG_0511 IMG_0513 IMG_0512

De tre följeslagarna ackompanjerade såväl inledande som direkt efterföljande bubbel fint. Först ut var en medelgul Champagne med mogen och utvecklad smak innehållandes fin mousse och ett litet uns av apelsinzest i doften. Församlingen var av den korrekta uppfattningen att pinot noir torde ingå, vilket var fallet när vi fick veta att det var Bruno Paillard 1996 vi hade fått i glasen. 52% chardonnay, 48% pinot noir och degorgerad i januari 2006. Mycket fin och elegant Champagne. Nästa bubbel visade klart vassare syror i såväl doft som smak; det torde vara en blanc de blancs, vilket det visade sig vara. För min del fann jag lite blodgrape i eftersmaken och möjligen en aning persika/parfym i doften. Årgångsmässigt var vi lite överallt innan Tomas E tappert försökte peka oss i rätt riktning och avslöjade att det fanns -05, -06 och -07 i deras halvmagnumbuteljer. Efter att ha kört fast fick vi reda på att det var Diebolt-Vallois vi hade i glasen.

IMG_0516

 

Dags att inta det elegant uppdukade bordet; Magnus W hade tillagat en utsökt anklever au torchon som serverades med en bit brioche och mâchesallad som beskvätts med lite hasselnötsolja och balsamcio. För den som funderar på att själv tillaga nämnda maträtt kan nämnas att det är lite pyssel med att göra allt från grunden; ingen stress – det tar ungefär näst intill en vecka att få till det, men det blir onekligen väldigt gott.

IMG_0518

Vad dricker man till detta? Jo, något halmgult med mogen karaktär i såväl smak som doft, aningen söt i smaken och lätt petroleumton i doften, kan det vara en anständig tysk riesling? Jodå, det är Rüdesheimer Berg Roseneck Spätlese 2005 från Leitz som i har i glasen, vilket passar finfint till ankan.

IMG_0519

Härnäst på tur står ytterligare en rätt signerad Magnus som han säljer in med bravur; havskräftstjärtar, gröna ärtor, lite aladåbliknande gegga gjord på klorna och en slags klet till. Det visade sig vara en av Magnus perfekt kokt havskräfta med tillhörande egengjord aladåb samt en finstämd krämig sås på blomkålssoppa spetsad med fisksås och lite Fino-sherry som serverades ”vid tallriken” från såskannan.

IMG_0521

I det första av två glas hade vi ett vin som hade petroleum och mineraler. Givetvis tysk riesling, men varifrån? Hm, tyskt område för ett tag sedan fick vi till svar och det visade sig att vi hade fått Le Riesling ”Vielles Vignes” Kaefferkopf de Jean-Baptiste Adam 2008. Jaja, Alsace tillhörde ju Tyskland ett tag förr i tiden så vi var inte helt fel ute. Nästan. Jaha, över till glas två som uppvisade en finfin knallpulverduell i doften och vassa syror i munnen med viss närvaro av ek utan att bli överdriven. Meursault, eller möjligen Puligny, tyckte skribenten men det visade sig att vi hamnat i Tasmanien och fick njuta av syskonvinet till föråkaren; Wineglass Bay Chadonnay 2006.

IMG_0522 IMG_0524

De två vita vinerna fick följa med till den första varmrätten som utgjordes av fisk, tillagad av Jonas i dennes favoritköksleksak; torskrygg (tillagad sous vide med lite citron och örter) med morötter och rödbetor (båda rotfrukterna sous vide-ade) samt myntaspetsad puré på gröna ärtor och en sås på musselbuljong och de goda safterna från torskryggen. Blåmusslorna fick nöja sig med att bli kokta på vanligt sätt, men bidrog ändå till såväl buljong som ett passande tillbehör på tallriken. Mycket fina smaker och årets julklapp torde ånyo bli ett köksvarmvattenbad, för dem som inte redan införskaffat ett efter förra årets höstmiddag.

IMG_3868

Vi övergick härefter till andra varmrätten signerad Lena T som försiktigt marinerat ankbröst i lite hosinsås, brynt dem i panna och därefter låtit de gå klart i ugnen. Till detta serverades ugnsrostade palsternackor, rödlök, stekta champinjoner samt en perfekt sås på kyckling- och viltfond, fikonmarmelad, balsamico lite hosinsås, ingefära, citron och honung m m. Det var en finfin balans i såsen som passade perfekt till ankbröstet då det fanns en liten puff av asiatisk touch i bakgrunden i såsen utan att den klev fram och tog överhanden. Touché!

IMG_3869

Efter att ha funderat ut vad sous vide heter på franska övergick vi till att istället reda ut vilka viner vi serverats till maten. Det första av totalt tre röda viner var initialt knutet men efterhand kröp tydliga pinot-markörer fram och det visade sig att vi hade fått Clos des Lambrays Grand cru 2002 i glaset. Nästa vin bjöd doftmässigt på lite stekt fett kombinerat grå gymnastiksalsmatta. Trots denna lite udda kombination i doften var smaken behaglig med lite blodgrapefrukt i eftersmaken. Vi hade fått Hermitage 1998 från Domaine Bernard Chave i glaset. Det sista vinet uppvisade tydlig gräsighet och grön paprika och en svartvinbärston som höll sig i bakgrunden. Vinet var lite för opolerat, utan att vara brutalt, för att höra hemma i Bordeaux, även om det var en lyckad generika. USA och Sydafrika nämndes som alternativ utan någon direkt enighet. Själv hittade jag, trots frånvaron av brinnande bakelittelefoner, ganska tydliga paralleller med Optima (en Bx-blandning från Sydafrika). Det visade sig vara ganska rätt; Morgenhof Estate Premiere Selection 1999 (65% cabernet sauvignon, 20% merlot, 10% cabernet franc och 5% malbec), klart godkänd och förvånande att en sydafrikan av den åldern inte ståtade med alarmerande rökutveckling.

IMG_3870 IMG_3871 IMG_3879
De röda vinerna fick följa med till nästa rätt som utgjordes av tre olika ostar genom Jack Js försorg; Lingot des Causses (getost från Lachapelle Auzac i Pyrenéerna), Manchego från Spanien och Vully Rouge (framställd av opastöriserad komjölk) från Schweiz. Till ostarna serverades svartröd vinbärsgelé ”Auslese 2012” (bären handplockade på plats i september månad det aktuella året av Jack och därefter importerade från Bergslagen och därefter omvandlade till gelé av nämnda Jack), Mörsjökex, olivolja samt lite flingsalt.

IMG_3877
IMG_3876

Dags för dessert varvid undertecknad och dennes hustru hade vispat ihop crème brûlée som fick en liten dusch av rårörsocker innan mötet med brännaren. Kvällens brûlée hade dessutom fått ett litet extra teskedsskaftsudd tillskott av vaniljpulver, vilket kan ha varit pricken över i, eller kanske snarare cirkumflexet över u.

IMG_3881

Vinmässigt serverades vi ett relativt moget vin som de flesta omedelbart placerade i Bordeaux…Sauternes….Barsac… vilket så klart var helt rätt. Fina saffranstoner i doften (och även eftersmaken) och klar botrytiskänsla indikerade fin utveckling och mycket bra matchning till brûléen och det var Chateau Coutet -98 vi hade fått i glaset.

IMG_3882

Som sig bör avrundas kvällen med lite kaffe eller te samt vettig sprit och någon chokladpralin, så även denna kväll. En utsökt och sannerligen prisvärd rom, Dos Maderas PX 5+5 från Williams & Humbert fick avrunda kvällen innan det bar iväg hemåt med kvällens alla utsökta intryck samlade i smakminnet.

IMG_3883

Ett stort tack till alla inblandade som trollade fram drycken, lagade maten, hanterade logistiken på plats samt till Jonas och Sara som upplät bostaden för denna behagliga resa i gastronomins tecken där välbefinnandet som vanligt visade sig så snart man klev över tröskeln och nalkades köket för vidare färd mot bordet.

 

/JW

#1344 Höstmiddag

Höstmiddag

Av tradition avhålls föreningens höstmiddag på den lördag som infaller närmast före den 6 december, vilket i år var en blåsig 30 novemberkväll och det kändes faktiskt som senhöst snarare än den vinter kalendern normalt borde stoltsera med.

Förutsättningarna är enkla; en liten samling matlagningsglada medlemmar rör ihop en anständig middag med tillhörande drycker till de medlemmar och eventuella respektive som vill njuta av anrättningar, drycker och underhållning i form av sedvanliga kompletta felgissningar på vad vi dricker.

I samband med matlagningen halades en bubblande föråkare fram som kockarna försökte placera i både Spanien och Frankrike innan vi fick veta att det var 2007 Breuer Riesling . Kanske inte det vanligaste mousserande vinet hemmavid.

bild000

På slaget 18.15 hälsade föreningens ordförande gästerna välkomna, varefter vi kunde hugga in på synnerligen välsmakande fingermat signerad Jan L. Enkelt uttryckt var det snitt med krabbröra , en snitt med anklever och en boll chèvre.

Anklever Krabbröra Chevre

Samtliga passade rätter passade, som väntat, förträffligt till bubblet i våra glas. Det första hade en mogen och brödig ton med krispig och fin syra och kändes relativt fyllig i munnen. Mogen Champagne av något slag mumlades det om, men vilken…? Det där lilla lilla extra ville märkligt nog inte riktigt infinna sig och när Magnus frågade om det var Champagne kunde vi så småningom leta oss fram till en seriös utmanare från Italien, 2001 Giulio Ferrari Riserva del Fondatore på magnum.

Ferrari

Nästa bubblande vin hade däremot det lilla lilla extra som dyker upp när stjärnorna står rätt och jorden snurrar som den ska. Mogen doft med brödig ton och ett uns citronzest och mineral. I munnen mycket syrlig och brödig smak i synnerligen elegant kombination. Vi gissade oss så småningom fram till 1996 Henriot på magnum.

Henriot

Dags att sätta sig till bords och invänta första rätten tillagad av Johan och Lina W; pilgrimsmusslor lindade med iberico bellota, hastigt brynta på hög värme i stekpanna och serverade på en blomkålspuré spetsad med rostad vitlök tillsammans med lite finhackade pistagenötter och lite olivolja från vitlöksrostningen.

Scallops

Två viner serverades till maten; det första ljust gult till färgen med aningen tropiska toner med lite mango och Piggelin. Efter en stund kommer lite eldighet och en smak som påminner starkt om chardonnaydruvkärnor, vilket inte är så konstigt eftersom det är 2011 Puligny Montrachet från Vincent Girardin, dock på halvmagnum. Det andra vita vinet som serveras till maten har påtagligt med mineral och petroleum och inslag av nytuggad blyertspenna; det måste vara riesling, och det är det – 2009 Kellerberg Riesling Smaragd från Domän Wachau, på magnum dessutom. I mitt tycke var det detta vin som fungerade bäst till pilgrimsmusslorna.

P-M GV

Andra rätten signerad Jonas G utgjordes av en skiva ankbröst på en friterad mandelpotatisskiva och lite annat smått och gott. Enligt upphovsmannen har inspirationen till rätten hämtats från Nobu.

Ankbröst

Ett rött vin halades fram som komplement till de två vita från föregående rätt. Ur glaset strömmar lite röda bär och skogskänsla samt en viss kryddighet. I munnen finner vi syrlighet och bra elegans om än lite eldig och det känns väldigt burgundiskt men lite lätt ekigare och med mognare toner och exotiska kryddor. Är vi på andra sidan jordklotet? Jodå, i Australien och Mornington Peninsula bestämt – 2006 Prancing Horse Pinot Noir, på halvmagnum.

Prancing Horse

Varmrätten kommer in och vi får reda på att renkalvinnanlåret har tillagats med hjälp av Magnus W och dennes senaste köksleksak; en cirkulator. Två timmar i vakumförpackad plastpåse fick renen puttra i 56 grader och på tallriken fick vi mycket välsmakande köttbitar som ackompanjerades av en sedvanlig ypperlig sås, mandelpotatispuré spetsad med tryffel samt lite haricots verts, trattisar och rökt sidfläsk. Vi var en flock som snabbt enades om att en cirkulator på ingen tid alls seglade upp som förstaplatskandidat till årets julklapp, oavsett vad HUI hade för idéer.

Ren

Fick vi inte något vin till? Jodå, i det första glaset pekade många markörer på Bordeaux; ceder, lite stall, en aning grön paprika, några svartvinbärsblad. ”Det här är Bordeaux! Inget annat!” förkunnade en middagsdeltagare, men muttrade kort efteråt att ”Nu slutar jag dricka vin!” när vi fick reda på att det var 2000 Ridge Montebello (på magnum) vi hade i glasen. Nu behöver vår säkre vän på intet sätt skämmas för sig eftersom det inte var första, och med all sannolikhet inte heller den sista, gången Montebello antogs vara en Bordeaux.

Monte Bello

Nästa glas osade i första hand vitpeppar och i andra hand lite rökta charkuterier och upplevdes i munnen som lite slank, men ändå köttigt. Gissningar pekade på norra Rhône och vi var rätt ute när det visade sig vara 2004 La Landonne från Delas, på magnum. I det tredje glaset dök vitpeppar ånyo upp tillsammans med den vid det här laget bekanta rökta charkuterierna. I munnen upplevs vinet en aning slankt och det dyker upp en bekant ton av blodgrape i eftersmaken tillsammans med lite anis och en aning orientaliska örter. Jaha? Norra Rhône igen kanske? Jodå, den här gången är det 2005 Brune & Blonde från Guigal, också på magnum. Alla viner passade, föga förvånande, väldigt bra till maten, men i mitt tycke var det Ridge som drog det längsta strået.

La LandonneGuigal

Innan efterrätten var det dags för några ostar med goda tillbehör; en bit Brillo (pecorino lagrad i vin), en bit Emmentaler grottlagrad i 3 månader samt en bit grottlagrad Gruyère.

Ostar

Till ostarna serverades, lite vårdslöst uttryckt, några goda kex, en god olivolja från 2012 som jag tyvärr missade att ta namnet på samt pricken över i; beerenauslese svartvinbärsgelé ”Cognac + likör”, 2011, egenhändigt plockad, framställd och importerad från Bergslagen av Jack J .

BA SV

Vinmässigt  fick vi örter, kryddor och lite tanniner i glasen. Lite svårplacerat, men vi lyckades slutligen hamna i Tyskland innan det tog stopp. Det avslöjades att vi hade 1997 Spätburgunder trocken från Weingut Bercher Burkheim (i Baden) i glasen. Såsom inledningen på kvällen angett tonen för flaskstorlek var detta givetvis också en magnum.

Baden

Lena T hade snott ihop en mycket välsmakande äppelkompott som serverades fiffigt i ett glas.

Äppelkompott

Tomas E hade letat fram ett lämpligt vin, dock på halvmagnum, och dessutom haft vänligheten att ta med några reserver av samma vin för det fall något exemplar skulle vara korkskadat. Tur det! Första flaskan (på ena sidan av bordet) haltade illa av korkskada, men den andra flaskan kunde doftmässigt uppvisa mandel, aning björnklister, lite honung som senare övergick till flytväst. Lite toner av gravensteiner (en äpplesort för den frågande) och marsipan kom så småningom fram. Väl i munnen har vi ett aning slankt vin, om än av hög kvalitet och viss mognad. Inte alls klibbigt sött och det kan inte vara mycket annat än något från Loire som letat sig fram. Men årgång? Allt mellan 1960 och 1990 känns som relevant gissning, men det är ett vin från föreningens födelseår; 1986 Moulin Touchais (Coteaux du Layon, Loire, Frankrike).

MT

Vi avslutar den trevliga och mycket välsmakande middagen med kaffe, chokladpralin från Ferrero Rocher samt en välsmakande konjak från just Cognac; Delamain Vesper.

Ferrero Delamain

Med detta avrundar AuZines utsände för den här gången och ser fram emot nästa höstmiddag som med stor sannolikhet infaller omkring just den 6 december 2014.

Och när man går förbi står flaskorna på rad.

Buttsen

/JW