#1452 Simon Maye – röda viner

Om jag säger schweiziska viner, vad kommer ni att tänka på? De flesta skulle väl fundera en stund och sedan svara något om den vita Fendant eller kanske något blekt rött kallat Dôle eller något. Faktum är onekligen att det är få som har någon särskilt djupare erfarenhet av schweiziska viner än så. Orsaken brukar sägas vara att inte mycket av deras viner kommer ut ur landet, helt enkelt för att schweizarna dricker upp dem själva. Så kan det nog vara, men ändå läcker det ut en del rykten om större saker som skulle gå att hitta i landet. Det har skrivits om det förut här, men det tål att upprepas att det faktum att sommeliervärldsmästaren Andreas Larsson satte Simon Mayes 2001 Syrah Vieilles Vignes högst i en syrahprovning, före etablerade storheter från bl.a. Guigal, gav mer än bara en krusning på ytan i vinälskares glas världen över. Problemet för den nyfikne som vill få uppleva dessa dolda storheter själv är dock att det onekligen inte är mycket som kommer ut ur alpriket. Lyckligtvis har vi vår trägne Kurtis som numer bor en stor del av året i Verbier i kantonen Valais och har arbetat upp en god relation med bl.a. just Simon Maye. Därför får han nu köpa mer än den enda flaska han blev erbjudan att inhandla vid sitt första besök hos dem och generöst erbjuder han oss i AuZone det exklusiva nöjet att prova dessa svårfunna viner. Förra året provade vi Simon Mayes vita, en upplevelse som var kul, men inte särskilt himlastormande. Nu var det dags för de röda, på vilka förväntningarna, baserade på flaskor vi fått prova tidigare, var klart högre ställda.

chamoson-pano_3_1

Vingård i Chamoson. Bild från http://www.simonmaye.ch.

Firman Simon Maye räknar sin historia från 1948 då just Simon Maye etablerade sin vinproduktion. Idag odlar man 11,5 hektar vingårdar som ligger runt 500 m.ö.h. De viktigaste lägena ligger vid byn Chamoson på avlagringsbäddar av glaciärgrus, mest bestående av schist men det finns även en del kalkhaltigt innehåll i bergen här. Namnet Chamoson står för övrigt på alla deras etiketter, vilket fått en del källor att påstå att vinet som Andreas Larsson hyllade skulle heta just Syrah Chamoson, men det bör i stället alltså heta Syrah Vieilles Vignes. Man gör bara vin på egna druvor. Vinifikationen sker i betong- eller ståltankar och toppvinerna får sig en hygglig tid, 12 månader, i barriquer medan övriga viner verkar få vila i olika betongtankar med, som man skriver på sin webbsida, olika luftning (avec différentes aérations). Man gör ett tjugotal olika viner, vara två rosé och resten ungefär delat lika mellan de vita och de röda.

Glas,sat

Vi börjar med ett vin med en rätt dov doft med köttiga inslag som ger en känsla av någon mognad. Hyggligt tät och mogen frukt med en del värme och kryddighet som växer i glaset. En mineralisk ylleton finns också i bakgrunden. Smaken är rätt lätt, men snygg, fräsch och ren med en tydlig, god syra och en något aromatisk, lätt bärig frukt. Ringa, men torra tanniner som ger ett visst stöd i den lätta, snygga eftersmaken.
2011 Dôle

Tvåan är tätare och mer åt det örtiga hållet och med en rätt återhållen frukt. Diverse djuriska toner, till och med en del stall, växer till sig och tillsammans med en del rökiga fat och örterna får man ett lätt bordeauxaktigt intryck. Smaken är frisk och något saftig med en hygglig syra och rätt mogen frukt. En hel del tanniner finns där, men de är påtagligt mjuka och avrundade. Slutet blir rätt dammigt och torrt med en viss stjälkighet och en frukt som inte riktigt orkar hela vägen i mål.
2007 Merlot

Dov, rödfruktigt och lätt bärigt med en del värme och florala, kryddiga toner med inslag av myggmedel, vilket för min del brukar vara en indikation för syrah. Smaken öppnar friskt och aromatiskt, åter med en del av de där myggmedelstonerna. En god syra och en frisk frukt ger ett snyggt intryck. Tanninerna är rätt framträdande och är igen åt det mer kritiga hållet vilket ger ett torrt slut med en frisk, något slank frukt.
2012 Camosus (pinot noir, gamay och merlot. Ingen syrah alltså…)

Fyran ser ungdomlig ut med en tydlig lila ton. Även doften är ungdomlig med intensitet och läckra aromatiska, florala toner med höstflox,svartpeppar, mint och myggmedel. Kanske en liten rökig baconton i bakgrunden. Här måste det väl ändå handla om syrah! Smaken bekräftar i mycket doften och bjuder på kryddighet, blommor och en fräsch, djup, röd frukt. En bra syra och en hel del kritiga tanniner som ger ett torrt, distinkt tuggbart slut. Ungdomligt. Côte-Rôtielikt.
2012 Syrah

Så ett vin som till utseendet ger ett ännu ungdomligare intryck. Doften är tät och köttig med en djup, mullig, mogen röd frukt och ett mer återhållet aromatiskt uttryck. Även här följer smaken doften med den täta, mulliga, närmast söta, ungdomliga, mustiga frukten. Tanninerna är här mer inbäddade i den tätare frukten och ger en mer strukturerad känsla. Slutet är tätt, dovt och lite stumt och jordigt. I tunneln?
2014 Syrah

Med sexan är vi tillbaka till skolbokssyrah igen. Ordentligt tätt, med kryddiga myggmedelstoner, chark, kött, blod och en del blommor. Aromatiska toner som ger en tydligt doft av Earl Grey-te. En liten, rökig fatton finns där också. Smaken är distinkt tät med kött, chark, baconfett, svartpeppar och flox. En god syra och en hel del tuggbara, tjocka tanniner. Lång, tuggbar smak med aromatiska inslag och en viss jordighet på slutet. Om fyran var lik en Côte-Rôtie, så är det här mer åt Hermitagehållet.
2012 Syrah Vieilles Vignes

Sjuan är markant köttigt och dovt med bra djup. Mustigt och med lite aromatiska toner. En bra, djup, mörk, mogen frukt . Kanske lite grovhugget. Smaken är frisk, tät och mörkfruktig. Kryddig och med bra intensitet. Tydligt avrundade tanniner och ett tjockt, mörkfruktigt slut med inslag av choklad.
2009 Syrah Vieilles Vignes

Sista vinet har en tydligt annan stil med en rätt dammig, mineralisk doft och en blåröd frukt som mest håller sig bakom de dova mineraltonerna. Där finns också en del kött och blod, fast på ett mer metalliskt vis än de blod/slaktbänksassociationer man kan få från syrahviner. Smaken är markant torr och frisk med en blåröd frukt som drar åt slånbär. En hel del torra tanniner och ett torrt, friskt, läskande slut. Jag får en känsla som liknar den jag får av viner på dolcetto.
2014 Humagne Rouge.

Butts

  1. 2011 Dôle, CHF 15, 0-6, 14p
  2. 2007 Merlot, CHF 26, 0-3, 13p
  3. 2012 Camosus, CHF 18, 0-1, 14,5p
  4. 2012 Syrah, CHF 22, 0-0, 16,5p
  5. 2014 Syrah, CHF 23, 0-0, 15,5p
  6. 2012 Syrah Vieilles Vignes, CHF 36, 9-0, 17,5p
  7. 2009 Syrah Vieilles Vignes,  CHF 36, 3-1, 16p
  8. 2014 Humagne Rouge, CHF 23, 0-1, 15p

Alkoholen låg i samtliga fall i närheten av 13 %.

En fantastiskt givande provning med riktigt bra viner från en av Schweiz mest hyllade vinmakare. Tack Kurtis!

/Anders K

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s