KM 2023

Den 19 oktober var det äntligen dags för en av årets vinmässiga höjdpunkter; KM, som vanligt arrangerad av närmast föregående års mästare, i det här fallet Magnus W. I likhet med tidigare år var det enkla instruktioner; rätt druva ger 8 poäng, rätt land ger 4 poäng, rätt årgång ger 2 poäng och rätt övriga detaljer såsom tex deldistrikt, odlare etc, ger 2 poäng, totalt maximalt 20 poäng per vin. Eftersom man ibland kan känna sig lite osäker tillåts ett alternativt svar som ger halva poängen av förstahandsalternativet. Det kan sålunda dyka upp en spansk nebbiolo från Oregon i röda omgången i alternativkolumnen.

Undertecknad åkte in till tävlingen med blygsam förhoppning om att förbättra förra årets placering, men nåja, vi får väl se hur det blir med den saken.

Första vita

En doft som ger lätt intryck, päron(split) och mineral finns där med en skvätt fläder efter en stund och en lite rökig ton. Eller är det mineraler? I munnen mycket syrlig och lite svårplacerad. Första känslan är muscadet, men om det inte är det, vad är det då? Ung riesling från Tyskland kanske? Nä, det får bli muscadet från Frankrike, Loire, 2022, Sèvre et Maine med riesling från Rheinhessen i Tyskland som alternativ.

Facit: Alvarinho, Portugal, Vinho Verde, 2022, Soalheiro Primeriras Vinhas

Hm, bra början…. Nåväl, strukturmässigt var jag inne på rätt spår, men jag saknade dragen av havssälta i vinet för att kunna blanda in alvarinho i leken.

Muscadet eller riesling? Ingetdera visade det sig, då det var den tredje förväxlingsdruvan.

Andra vita

Första intrycket är ”det känns italienskt”, men ändå inte. Hm. Det påminner lite om vit Rhône, men vad? Viognier är ljusare och mer aromatisk. Det är för lite vulkankänsla i doften för att de sicilianska klockorna ska ringa. Även assyrtiko passar ju in, det finns umph, syra, kropp, men inget passar riktigt. Det är först efter en bra stund när jag går igenom vinerna igen (”studion ringer och vill ha ett svar”) som en diskret doft av Nivea kombinerat med en pepprighet dyker upp; boom! Grüner veltliner från Österrike såklart! Det blir grüner veltliner, Österrike, Niederösterreich, 2021 och Wachau som svar med assyrtiko från Italien och Sicilien som alternativ.

Facit: Grüner veltliner, Österrike, Niederösterreich, Kamptal, 2021, Rabl Ried Käferberg

Ha! Skam den som ger sig, det är ju bara att invänta pepprigheten och Nivea-tonerna så kommer druvan fram.

Assyrtiko från Sicilien eller grüner veltliner? Bara att vänta och dofta.

Tredje vita

Här var det nässlor i näsan och inte mycket annat. Det finns en lite brödig ton i bakgrunden. Hm, första känslan utifrån doften är sauvignon blanc, men doften är lite för ”på” för att jag ska svära på att det är Loire. Kanske Bordeaux? Fin syrlighet i munnen och nässlorna följer med smakmässigt, mycket bra vin. Doftmässigt börjar det dra lite åt hankatt så det pekar på Nya Zeeland, men ändå inte. Ännu lite senare dyker det upp lite rökiga/brända toner och då vaknar Bordeaux-klockan, men jag fegar ur och skriver Loire, men garderar med sémillon från Nya Zeeland och Bordeaux.

Facit: Sauvignon blanc (75%), Frankrike, Bordeaux, Graves, 2021, Clos Floridene, Grands Chais de France

Japp, visst var det en Bordeaux där lite ekfat blandats med sémillon som jag var på spåret. Passade för övrigt helt perfekt till lax- och skaldjurspatén med sauce verte.

Lite rökighet i din sauvignon blanc? I så fall stor sannolikhet att avsändaren heter Bordeaux.

Fjärde vita

Lätt besk doft av….krossade druvkärnor? Hm, Chablis? Lugn och fin nu, fortsätt analysera vinet; det finns lite ”bett” i vinet och senare brödiga kex och viss umph. Hm, kan det vara chardonnay från Chablis, typ premier cru? Och varför inte Oregon och Willamette Valley som alternativ. Men alternativ druva? Äh, det får bli viognier, varför inte? Det blir helt enkelt chardonnay, Frankrike, Bourgogne, 2021, Chablis som svar med viognier, USA, Oregon och Willamette Valley som gardering.

Facit: Chardonnay, USA, Oregon, Willamette Valley, Eola-Amity Hills, 2021, Seven Springs Chardonnay, Evening Land Vineyards.

Kul! Dessutom har vi två flaskor hemma som vi inte har hunnit prova, men nu har vi fått en liten hint.

Chablis från Oregon, inte direkt varje dag det händer.

Femte vita

Färgen är mer söndag morgon/ljus bärnsten och avviker markant mot tidigare viner. Helt klart moget vin, men inga solklara markörer i näsan. I munnen då? Trevlig restsötma, viss eldighet, elegant och så småningom lite äpplen. Initialt lite bivax. I munnen fin restsötma, utan att det blir klibbigt. Hittar jag petroleumtoner? Kan det vara mogen riesling spätlese från Mosel? Eller är det Moulin Touchais, dvs chenin blanc från Loire? Riesling från Mosel i Tyskland 2000 blir förstahandsalternativet och chenin blanc från Loire och Moulin Touchais 1998 som plan B.

Facit: Chenin blanc, Frankrike, Loire, Coteaux du Layon, 1990, Moulin Touchais.

Se där, Moulin Touchais dyker upp igen, dock i en lite mer uttorkad version än brukligt, vinerna brukar ha mer eller mindre evigt liv, men det här exemplaret var på väg mot läggdags. Inget fel på vinet, men syra och smak brukar normalt var betydligt piggare.

Lite äpple och bivax samt hygglig syra, men någon riesling var det minsann inte.

Inga detaljer avslöjades i halvtid av tävlingsledningen utöver ”det är en spridning mellan 6 och 60 poäng”. Över till de röda sålunda.

Första röda

Ljust röd och en tydlig doft av jordgubbar, övriga röda bär och lite höstskog plus mineraler. Pinot noir rapporterar näsan men vad säger munnen? Lätt och elegant med ett visst eldigt instick. Pinot-känslan finns kvar, men vilket land och vilket eventuellt alternativ? Hm, kan det vara gamay? Och är det Frankrike, Tyskland eller Nya Zeeland? Hm, inget bränt gummi, Tyskland går bort. NZ brukar väl vara lite tyngre/fylligare? Hm, men USA då? Oregon och Willamette igen kanske? Det blir pinot noir från Frankrike, Bourgogne, 2020 med garderingen gamay, Tyskland, Oregon, 2021 och Willamette Valley.

Facit: pinot noir, Kalifornien, Central Coast, Santa Barbara County, 2021, Ojai Santa Barbara Pinot Noir.

Jamen se där, pinot på plats, men jag har för mig att pinot från Kalifornien normalt sett har mer ”extra allt”, men jag tänker nog på Au Bon Climat och liknande som brukar dra på lite mer med eken. Det här vinet var ju förvånansvärt elegant.

Lätt och elegant, kanske lite för elegant för att vara en vresig fransos vid närmare eftertanke.

Andra röda

Stall? Men framför allt svarta vinbär, lite grön paprika, ett uns av rökighet samt en liten skvätt mynta. I munnen beskt och ganska knutet, känns inte alkoholstint, relativt snälla tanniner. Klurigt värre. Merlot från Bordeaux? Hm, vinbären säger ju cabernet sauvignon. Frankrike då? Det känns som en Bordeaux-blend, men mer Sydafrika eller USA kanske. Australien? Nja, då brukar väl myntan komma i första hand och det blir en gissningslek vad det är för druva; här kommer myntan doft- och smakmässigt senare först när druvorna har presenterat sig och det liknar inte riktigt Australien. Eller? Ok, om det inte är cabernet sauvignon, kan det i så fall vara cabernet franc från Loire? Äh, det får bli cabernet sauvignon från Sydafrika och Stellenbosch från 2020 som förstahandsalternativ och cabernet franc från Frankrike och Bordeaux 2018 som alternativ B.

Facit: cabernet sauvignon, Australien, South Australia, Limestone Coast, Coonawarra, 2021, Wynns Coonawarra Estate.

Jamen! Ännu ett vin som finns hemma, men som vi inte har hunnit prova ännu. Kul att det var så pass bra och det börjar redan klia lite i beställningsfingret igen för påfyllning. Tidigare erfarenheter av det här vinet har varit goda, i dubbel bemärkelse, och varje år har jag ångrat att vi inte köpt fler flaskor.

Favorit i repris, men i ny årgång – i förra årets KM var årgång 2019 med, men inte hjälpte det mig i år.

Tredje röda

Här var det rökt chark en masse. Hur man än letar i doften är det rökt chark som dominerar, men när näsan väl har vant sig vankas det lite björnbär och peppar. Munmässigt hänger den rökta charken med kombinerat med viss blodgrape i eftersmaken; det är en så tydlig syrah från norra Rhône att det torde vara omöjligt att gå fel, även om det har hänt. Jag sätter 2021 som årgång och petar in Crozes-Hermitage som övrig info och sedan garderar jag upp med cabernet sauvignon från Sydafrika, Stellenbosch och 2020 som alternativ årgång.

Facit: Syrah, Frankrike, Rhône, Crozes-Hermitage, 2020, Domaine Francois Villard.

Jamen! Det här vinet har vi ju också hämtat hem nyligen, men inte hunnit prova. Kul att det presterade så bra när det vin vi valde att korkade upp istället för några veckor sedan var ett totalhaveri (2021 Paul Jaboulet Domaine de Thalabert – doft av gammalt mög och kartong, men ändå ingen tydlig TCA plus att det gick att dricka, även om det var smaklöst, men det är en annan historia).

När Nasse tillbringar för lång tid i bastun blir det så här gott.

Fjärde röda

Initialt tydliga toner av bittermandel och körbärskärnor. Hm. I munnen känns det strävt och eldig, med viss bränd ton i eftersmaken. Det känns som sangiovese, kanske från Brunello di Montalcino eftersom Chianti Classico inte brukar vara riktigt så här sträva och komplexa, men strävheten förvånar mig ändå eftersom den påminner mer om nebbiolo. Färgmässigt är det inte nebbiolo och hur jag än letar med näsan hittar jag inte någon spearmint eller nyponros, men möjligen lite bränd asfalt. Kan det vara barbera? Nja, slånbären fattas. Det är ett velande men jag landar till slut i sangiovese från Toscana, 2018 och Brunello di Montalcino. Som alternativ får det bli nebbiolo från Spanien och Piemonte, typ Barolo.

Facit: Sangiovese, Italien, Toscana, Chianti Classico, 2021, Casanuova di Nittardi Vigna Doghessa.

Men vaffan? Det här drack vi ju för två veckor sedan och då betedde det sig inte alls på det här viset. Nåja, resterande flaskor här hemma får nog vänta på att bli befriade från korken.

En sangiovese från Piemonte eller en nebbiolo från Toscana?

Femte röda

Initialt intetsägande doft, svårplacerad, kanske lite smörkola, men inte så mycket mer. Merlot från Bordeaux? Gamay från Bourgogne? Det känns snällt och publikfriande. I munnen då? Tanninrik med medelfyllig smak och för besk för merlot plus att stallkänslan saknas. Kanske en modern Rioja då? De brukar väl bete sig ungefär så här. Garnacha är ljusare till färgen så det går bort. Nä, jag fegar ur och skriver Frankrike som druva med Spanien som alternativ, men kommer på felet och ändrar till merlot, Frankrike, Bordeaux 2020 och S:t Emilion. Alternativa svaret blir Spanien, Rioja 2021 och Rioja. Dessvärre glömde jag skriva i tempranillo som druva när jag korrigerade druva/land och då blir det ju lite svårt att få poäng.

Facit: Tempranillo, Spanien, Rioja, 2021, Sela, Bodegas Roda.

Jag grämer mig fortfarande oändligt över att jag glömde skriva tempranillo som druva när jag gjorde min korrigering. Det hade visserligen ingen betydelse för resultatet och placeringen, men tävlingsledningen kan ju knappast gissa sig till vad jag har tänkt att skriva. Om jag däremot inte hade fegat ur och istället skrivit tempranillo som första alternativ hade slutresultatet blivit annorlunda, men jag är ändå väldigt nöjd med att jag till slut klurade ut att hitta alternativet ”en modern Rioja”. Intressant är att Roda I är ett helt annat vin, mycket tydligare Rioja-vibbar än Sela.

En modern Rioja, helt enkelt utifrån uteslutningsmetoden.

Under tiden som tävlingsledningen rättade våra tappra försök att få poäng försåg vi oss med synnerligen gott tilltugg och tittade sedan med stigande förtjusning på det näst intill oändliga prisbord som tävlingsledningen ställde fram; ståtligare prisbord har sällan skådats vill jag lova. Nåväl, över till resultatet; på tredje plats med finfina 112 poäng hittar vi Laurent, på en andraplats (i år igen…) undertecknad med 117 poäng och som segrare med finfina 123 poäng har vi 2023 års klubbmästare, tillika förra årets trea, Per Wendin.

Ett stort grattis till Per W (som förutom klubbmästare även är delad regerande regionmästare i Munskänkarna) och ett stort tack till Magnus W för ett bra arrangemang med trevligt urval av viner, dessutom goda, samt gott tilltugg och ett prisbord av yppersta klass. Jag ser redan fram emot nästa års KM; det är förvånansvärt kul att prova vin helt blint och försöka lära känna sina sinnen och försöka få dem att samspela, placeringen i tävlingen blir i det sammanhanget snarare sekundär.

Avgående klubbmästare Magnus W till vänster och en regerande klubbmästare Per W till höger.

/The Wall

Första träningen inför Munskänkarnas riksfinal

Även om det gick väldigt bra för oss (Per W samt undertecknad) i Munskänkarnas regionfinal kände vi att lite träning inför riksfinalen inte skulle skada. Sagt och gjort; undertecknad införskaffade ett tjugotal vita viner och fraktade hem dessa till Per W som i sin tur valde ut tretton viner som några vänner fick hälla upp åt oss. Här finns visserligen utrymme för en del metainformation; jag visste vilka viner som fanns att välja på, Per visste vilka viner som valdes ut för att hällas upp, men ingen av oss visste i vilken ordning. Metainformationen till trots försökte vi ändå fokusera på att identifiera druva och land och lämna eventuella uteslutningstankegångar därhän.

”The Dirty Thirteen” eller ”13 fördömda viner” som den svenska översättningen förmodligen skulle bli.

Först provade vi igenom vinerna var och en för sig och därefter gick vi tillsammans igenom vinerna en och en och noterade våra gissningar. Om jag inte minns helt fel inledde jag med mina intryck, vilket var en bra metod eftersom jag inte på förhand kunde veta vilka viner Per valt ut. Och hur det gick? Tja, det är bara att läsa vidare för att få reda på det. För att inte trötta ut eventuella läsare har jag bara mina noter och våra gemensamma gissningar nedan. Eller så är det för att jag är lat och inte tog Pers noter också. Dock, vi var påfallande ofta överens om våra gissningar och i de fall någon av oss famlade i druvmörkret kunde den andra stötta upp föredömligt. Generellt var vinerna ljusgula i de flesta fall, avvikelser noteras separat nedan. Vidare konstaterade vi att alla viner var unga så vi satte 2021 på i stort sett alla viner.

Första vinet

Liten citruston och mineralitet, Piggelin och och Päronsplit. I munnen är syran hög med lite Päronsplit i smaken. Kan det vara en ung riesling från Tyskland, kanske Rheinhessen? De brukar väl kunna bete sig så här Päronsplitsaktigt i unga år?

Vår gemensamma gissning går till riesling från Tyskland, Rheingau med alvarinho från Portugal som gardering. Rätt svar visade sig vara

Alvarinho, Portugal, Vinho Verde, 2022 Soalherio Alvarinho.

Hupp! Vilket klen inledning! Hur ska det egentligen gå sen?

Andra vinet

”Brödig” ton. Är det petroleum? Våt halm? Till slut landar jag i tonfisk på burk. När vi pratar om vinet konstaterar Per att det synnerligen rökigt. I munnen besk samt nästan lite oljig och stickig. Vad i hela friden är detta? En atypisk chenin blanc?

Vår gemensamma gissning går till chenin blanc från Frankrike, Loire, Saumur. Kanske årgång 2020 ändå? Rätt svar visade sig vara

Riesling, Tyskland, Pfalz, 2021 A Christmann Riesling

What? Totalt atypisk stämde ju i alla fall, men att det skulle vara Christmanns riesling kunde vi inte i vår vildaste fantasi drömma om.

Tredje vinet

Mycket ljus i färgen. Neutral i doften till en början, senare kommer lite florala toner som drar åt lite tonfisk på burk men efter en stund hittar jag kryddpeppar och julstämningen infinner sig. I munnen rund, lite besk, medel syra aningen eldighet. Vad i hela friden är detta? I brist på vettiga alternativ funderar jag på pinot blanc och pinot gris. Per är lika undrande som jag och vi resonerar fram ett svar som verkar någorlunda vettigt.

Vår gemensamma gissning går till pinot blanc från Frankrike, Alsace. Rätt svar visade sig vara

Silvaner, Tyskland, Frankrike, VDP Erste Lage, 2021 Juliusspital Würzburger Stein Silvaner

Jaha, där ser man. Och kanske inte så underligt med tanke på hur lite silvaner och pinot blanc som jag provar, dricker eller tittar på hemmavid. Bra början det här….

Fjärde vinet

Unken doft, petroleum. Smakar som det luktar i smörjgropen på en bilverkstad. Syrlig och besk, ger nästan ett ”för gammalt” intryck. ”Inte kul” noterar jag. Måste väl ändå vara riesling från Alsace? Per konstaterar att ”här är det gummislang och det kan bara betyda riesling från Alsace. Vi är rörande överens, men konstaterar att vinet förhoppningsvis vinner på sällskap av mat.

Vår gemensamma gissning går till riesling från Frankrike, Alsace. Rätt svar visade sig vara

Riesling, Frankrike, Alsace, 2021 Trimbach Riesling

Ahh, äntligen!

Femte vinet

Initialt knuten. Det kommer lite citrustoner som påminner om rengöringsmedel, senare dyker det upp päron på burk och någon julkrydda som jag så småningom kommer på är Skåne Akvavit. I munnen pepprig och lätt eldig och även i smaken finns det något som påminner om Skåne Akvavit. Viss sötma. Nä, det här var inte heller skoj. Jag vet inte var jag ska placera vinet och hummar något om silvaner. Per är däremot helt och hållet med på banan; pinot gris från Alsace, vilket jag tycker låter mycket klokt.

Vår gemensamma gissning går till pinot gris från Frankrike, Alsace. Rätt svar visade sig vara

Pinot gris, Frankrike, Alsace, 2021 Bestheim Pinot gris (halvflaska)

Sådärja, nu börjar det kanske ordna upp sig något?

Sjätte vinet

Här var det Päronsplit igen, lätt i doften, lite mineralitet, kanske vitpeppar. I munnen liten antydan till spritsighet, viss beska och aningen eldighet. Synnerligen hög syra som hänger kvar länge. Jaha? Viognier eller melon de Bourgogne? Vinet känns lite väl lätt och inte tillräckligt aromatiskt för att vara viognier. Per har hittat vitpepparn och efter några återsniffar från min sida är jag helt med på noterna; grüner veltliner.

Vår gemensamma gissning går till grüner veltliner från Österrike, Niederösterreich och Kamptal. Rätt svar visade sig vara

Grüner veltliner, Österrike, Niederösterreich, Kamptal, 2022 Leth Grüner veltliner Familien Reserve

Japp, finfint igen.

Sjunde vinet

Lätt eldigt stick med inslag av grillad citron. I munnen besk och lätt eldig. Jag anar att det här kan vara den Bourgogne som jag öppnade i lördags och som inte imponerade på mig, producenten till trots. Per är inne en kort sväng på sémillon, men när vi börjar jämföra med nionde och elfte vinet så hamnar vi på chardonnay, men från Sydafrika.

Vår gemensamma gissning går till chardonnay från Sydafrika, Coastal region, Stellenbosch. Rätt svar visade sig vara

Chardonnay, Frankrike, Bourgogne, 2021 Domaine Cordier Bourgogne Blanc Vielles vignes (öppnades för tre dagar sedan)

Hupp, det var ju den halvkapsejsade Bourgognen, men jag när jag provade den halvblint mot en sydafrikansk chardonnay förväxlade jag de båda vinerna så det var ju knappast någon skräll att det gick som det gick även denna gång. Känns otypisk för Bourgogne.

Åttonde vinet

Extremt ljus till färgen, snarare vit än gul. Här hittar vi nässlor och lite krusbärstoner med ett stick i näsan. I munnen syrlig, lätt och med en liten ton av Päronsplit. Vi är helt eniga i att det här är en sauvignon blanc från Sancerre.

Vår gemensamma gissning går till sauvignon blanc från Frankrike, Loire, Sancerre. Rätt svar visade sig vara

Sauvignon blanc, Frankrike, Loire, Sancerre, 2022 Domaine des Vieux Pruniers (halvflaska)

Ah, den här hade ju klart tydligare markörer än den Sancerre (Domaine de la Villaudière) som dök upp i regionfinalen och som vi fortfarande hävdar är en Chablis….

Nionde vinet

Mörkt gul till färgen, på gränsen till Grönstedts Punsch (nåja). Har vi möjligen även en lite rökig ton i bakgrunden. Något i doften får mig även att tänka på urinoaren på T-Centralen som den var innan flytt och renoveringen. Om jag inte minns helt fel låg den på gatuplanet i stora hallen där den stora Pressbyrån huserar idag. I munnen då? Fylligt, syrligt, grillad citron och en antydan till eldighet. Det här känns väl som en sémillon från Bordeaux? Vi resonerar en stund och enas om det efter att ha jämfört vinet med sjunde och elfte vinet.

Vår gemensamma gissning går till sémillon från Frankrike, Bordeaux och Graves med den lite svävande årgången ”19/20”.

Sémillon, Frankrike, Bordeaux, Graves, 2019 Château de Vimont Perin de Naudine

Tionde vinet

Initialt lätt med en grön/ung ton. Senare kommer en del florala toner som drar åt Maja-tvål och kulspetspenna. I munnen viss eldighet, len med en efterhängande syra. Det här är väl en viognier? Vi är helt överens om druvan och när vi omsniffar glasen någon halvtimme senare har alkoholen tittat fram ordentligt och vi har nästintill parfymerad handsprit i glaset. Nåja, kanske inte så illa, men alkoholen blev väldigt tydlig. ”Drick snabbt” får bli det något tvivelaktiga rådet till konsumenten.

Vår gemensamma gissning går till viognier från Frankrike, Rhône, Côte du Rhône med 2020 som årgångsgissning. Rätt svar visade sig vara

Viognier, Frankrike, Rhône, Côtes du Rhône, 2021 E Guigal Côtes du Rhône Blanc

Tydligen ganska tydlig druva, men något otydlig årgång.

Elfte vinet

Här har vi smörkola, citrus och lite gummitoner. I munnen något fylligt, syrligt och strävt/stramt med beska, men väldigt bra, och gott, vin. Jaha? Chenin blanc? Chardonnay? Pinot blanc? Vi jämför vinet med sjunde och nionde vinet och hamnar i Frankrike.

Vår gemensamma gissning går till chardonnay från Frankrike, Bourgogne, Pouilly Fuisse eller liknande. Rätt svar visade sig vara

Chenin blanc, Frankrike, Loire, Saumur, 2019 Domaine Langlois-Château Vielles vignes

Hoppsan! Nåja, till vårt försvar vill vi anföra att vinet har slumrat en bra stund, ett år för att vara petig, på barriquer från Bourgogne vilket uppenbarligen torkat den normalt sett våta halmen i druvan. Vinet känns inte helt representativt för chenin blanc eller för Saumur, men det är vääääldigt gott. Vi tar en tröstklunk och går vidare.

Tolfte vinet

Tydlig doft av badvatten, kan det vara havssälta? Lite rökig ton som övergår till tjära, eller rättare sagt tjärat snöre som används till söljan som håller ihop scouthalsduken. I munnen känns vinet syrligt med lite Nivea handkräm i eftersmaken. Min första tanke är alvarinho, men när jag jämför med trettonde vinet ändrar jag mig till grüner veltliner istället. Vi resonerar fram och tillbaka och eftersom vi enades om att sjätte vinet var grüner veltliner så måste det här ju vara något annat. Men vad?

Vår gemensamma gissning går till silvaner från Tyskland, Franken. Rätt svar visade sig vara

Chardonnay, Sydafrika, Western Cape, Stellenbosch, 2021 Simonsig Chardonnay (öppnades för tre dagar sedan)

Jaha, där dök den sydafrikanska chardonnay:en upp. En smula otippat och atypiskt kanske.

Trettonde vinet

Här har vi citrus och sälta, kanske vitpeppar, men en tydlig ton av arga myror i en myrstack när man råkar bli lite för närgången. Syrlig och lätt pepprig i munnen. Här var min första gissning grüner veltliner, men jag ändrade mig till alvarinho. Vi tycker båda att det finns tillräckligt med syra och havssälta för att vinet kvalificerar sig som alvarinho.

Vår gemensamma gissning går till alvarinho från Portugal, Vinho verde. Rätt svar visade sig vara

Melon de Bourgogne, Frankrike, Muscadet, 2021 Gadais Muscadet Sèvre et Maine sur lie

What? Helt otippat, den såg vi inte riktigt komma.

Hur gick det här då till slut? Tja, vi hade 7 rätt på druva, 6,5 rätt på land, 6 rätt på region/distrikt (här var vi inte så noggranna när det kom till detaljer) och 6,75 rätt (”19/20” är väl mer än 0,5 rätt men mindre än 1 rätt?) på årgång (som ju var tämligen enkelt med tanke på att vinerna var synnerligen unga och nyligen inköpta på Systembolaget. Inget superresultat att skryta med, men samtidigt inte heller något riktigt knashaveri att skämmas för.

Kan vi dra några vettiga slutsatser av resultatet, utöver ”lite mer träning kan ju knappast skada”? Ja, om vi jämför alvarinho med melon de Bourgogne så noterar vi att alvarinho är aromatisk, frisk med florala toner av Maja-tvål medan melon de Bourgogne doftar myrstack och gamla ostronskal. Vidare jämför vi (atypisk) chardonnay från Bourgogne med (atypisk) chenin blanc från Saumur med chardonnay från Sydafrika. Bourgogne har grillad citron, chenin blanc har vaniljtoner, faktiskt mer vaniljtoner än smörkolatoner och Sydafrika har lite tjära och scoutstuga i doften.

Vi samlar ihop oss och förbereder oss för en röd omgång om några dagar, men för att inte helt tappa omdömet när det gäller de vita vinerna fick vi en, i vårt tycke briljant, idé; vi kör en till omgång med vita viner, men då plockar vi bort de viner vi satte helt och hållet och fyller på men någon/några av de oöppnade flaskorna. Hur det kommer att gå riskerar att meddelas även här så småningom.

Än så länge har vi inga porträttbilder av enstaka flaskor så det får istället bli en gruppbild tillsammans med några av glasen:

Förenklad sammanfattning med fackmannamässiga termer, från vänster till höger; Päronsplit, Rökig tonfisk på burk, Kryddpeppar, Gummislang, Skåne Akvavit, Vitpeppar, Grillad citron, Nässelodling, T-centralen, Alkoholstinn Maja-tvål, Mer vanilj än smörkola, Tjärat snöre, Ilskna myror. Något som fortfarande förbryllar oss är hur det kommer sig att en ung tysk riesling från Rheinhessen befinner sig i en flaska som det står Soalheiro Alvarinho på.

/The Wall

Regionfinal i blindprovning med Munskänkarna

Det kom ut en propå via medlemsmailen om någon var intresserad att bilda lag med Per W i Munskänkarnas regionfinal och eftersom jag tidigare hade sneglat på inbjudan från Munskänkarna när den dök upp från Munskänkarna var det inte särskilt svårt att tacka ja. Per W är, utöver en mycket trevlig och sympatisk person, väldigt vinkunnig så det var inte särskilt svårt att nappa på frågan.

Sagt och gjort, vi anmälde oss raskt och infann oss så småningom den 25 mars i en skolmatsal i Häggvik. Tämligen enkla instruktioner; på 60 minuter skulle vi identifiera dominerande druva, land och region för de tre vita plus tre röda viner som hällts upp åt oss. Rätt druva ger 2 poäng, land ger 1 poäng och region ger 1 poäng. Alternativsvar i form av gardering ger halva poängen; sålunda max 24 poäng att fajtas om. Vår strategi gick ut på att vi provade igenom vinerna var för sig och noterade våra egna gissningar och jämförde därefter noterna med vidhängande dialog.

Första vinet – vitt

Ljus och klar till färgen. Doftar initialt päronsplit som kommer igen i smaken. Vad är detta? I munnen syrlig men ändå ett neutralt intryck. Hm. Finns det lite pepprighet månntro? Det letas druvor och länder över halva Europa; silvaner? Riesling? Kanske en enkel riesling från Tyskland? Men det finns en Nivea-ton i bakgrunden, kanske en grüner veltliner (GV) från Österrike? Ok, Riesling, Tyskland Rheinhessen/-gau? GV från Österrike? Vi irrar runt en stund innan vi inser att det är GV från Österrike som vi har i glaset. Men vad tusan heter regionen? Kamptal, Kremstal och Wachau är ju distrikt med vad svarar vi på regionen? Från ingenstans kommer vi på att ”Brukar det inte stå Niederösterreich på flaskorna? Det låter väl som en region?”. Lysande svar tycker vi och skriver GV från Österrike och Niederösterreich. Garderar med Riesling från Tyskland och Rheingau.

Facit: Grüner veltliner, Österrike, Niederösterreich. Forstreiter, Ried Schiefer Grüner Veltliner – nr 3036

Andra vinet – vitt

Ljus och klar till färgen, tycker mig känna lite krut i doften, men i övrigt neutral. Viss antydan till rökighet samt möjligen lite gröngräsigt, men finns det inte lite vindruvskärna i bakgrunden. I munnen syrligt och intetsägande och även lite vindruvskärna…? Min gissning går till Chablis; vinet ger inga tydliga signaler och känns…tja lite menlöst så då är det väl en Chablis, även om det inte finns några överdrivet tydliga intryck av druvkärnor i vare sig doft eller smak. Om det inte är Chablis, vad är då? Hmm, kanske chenin blanc från Loire, även om det saknas halm brukar chenin blanc ibland kunna ge ett lite utslätat intryck.Det får bli Chardonnay från Frankrike och Bourgogne som svar med chenin blanc från Sydafrika och Loire om gardering.

Facit: Sauvignon blanc, Frankrike, Loire. Domaine Vacheron, Sancerre Les Roches – nr 5514

Tredje vinet – vitt

Ljus och klar till färgen, aningen mörkare i tonen än första och andra vinet. Initialt en doft av rengöringsmedel (oklart vilket) med en grön ton. I munnen mycket syrlig och frisk. Hmm. Första tankarna går till chenin blanc eller sauvignon blanc från Loire. Eller ekad sauvignon blanc från Bordeaux? Vi sniffar, funderar och resonerar och blir inte riktigt kloka, och det är framför allt syrorna som vi inte tycker passar ihop med doften, men efter ett tag öppnar sig vinet något mer och vi hittar citrus och mineral så det måste ju vara en riesling. Förmodligen från Tyskland och eftersom vinet är så pass vasst och syrligt försvinner Mosel. Pfalz brukar ha lite mer umph, Nahe lite mer elegans och vi är kvar med Rheingau och Rheinhessen som alternativ. Näst intill hugget som stucket, men vi tycker ändå att vinet påminner om såväl Leitz som Breuer så vi hamnar i Rheingau.

Facit: Riesling, Tyskland, Rheingau. Joachim Flick, Hochheim Königin Victoriaberg Riesling Trocken – nr 20047

Fjärde vinet – rött

Klar till färgen, ljust röd. Initialt doft av lite örter och smörkola och viss PN-känsla. I munnen slank och syrlig med viss eldighet och en obekant strävhet. Känns som en atypisk pinot noir, kan det röra sig om en enkel Bourgogne? Min gissning går till pinot noir från Frankrike och Bourgogne. Min lagkamrat placerar vinet som en nebbiolo från Piemonte och jag är helt med på det, strävheten talar för det helt klart och även om min första gomkänsla var ”PN” finns det inga övertydliga PN-markörer och en nebbiolo kan ju vara lite svårväckt emellanåt. Det får bli nebbiolo från Italien och Piemonte som svar. Ju längre tiden går och när vi jämför med vinerna längre fram fattar vi ett snabbt beslut och ändrar vårt svar till pinot noir från Frankrike och Bourgogne med nebbiolo från Italien och Piemonte som gardering.

Facit: Pinot noir. Frankrike, Bourgogne. Louis Jadot, Santenay – nr 77493

Femte vinet – rött

Klar till färgen, mörkröd som drar åt lila. Doftar gröngräsigt och grön paprikastjälk. I munnen sträv och lite ”obekväm” känsla. Det här måste väl ändå var en cabernet franc från Frankrike och Loire; den där populära historien med hängande köksredskapen på etiketten (det är Domaine Grosbois ”Cuisine de ma mère” som jag fiskar efter, men kommer inte på vad det heter)? Per är inne på exakt samma spår och den stora utmaningen blir att hitta en vettig gardering. Kan det, rent hypotetiskt, vara en syrah från Sydafrika? Ibland kan även en syrah gå överstyr och misstas för något annat så vi garderar med syrah från Sydafrika och Stellenbosch.

Facit: Cabernet franc, Frankrike, Loire. Domaine Grosbois, Cuisine de ma Mere – nr 71529

Sjätte vinet – rött

Klar till färgen, mörkröd med tegelton. Doftmässigt då? Spearmint? Nyponros? Nja, inte i överflöd. Däremot dyker det upp diskreta dilltoner. I munnen då? Synnerligen sträv och kärv. Är det nebbiolo eller en mycket mogen Rioja? Färgen och strävheten talar för nebbiolo, doften som drar åt lite dill och bränt trä indikerar tempranillo. Per är inne på tempranillo och med tanke på dilltonerna tycker jag att det låter som en klok idé. Några sniffar och funderingar senare tycker vi istället att färgen och de diskreta dilltonerna talar för tempranillo, men strävheten skriker motsatsen – Rioja brukar ju vara lenare och elegantare än så här. Ok, om det är nebbiolo, då kan ju knappast vin nr fyra vara nebbiolo. Nu blir det snabbändringar; vin nr fyra ändras som tidigare nämnts till pinot och vi svarar nebbiolo från Italien och Piemonte på sjätte vinet, med tempranillo från Spanien och Rioja som gardering.

Facit: Nebbiolo, Italien, Piemonte. Massimo Rivetti, Barolo – nr 20055

Vi kollar svaren en extra gång och känner oss nöjda med vår insats och lämnar in svaren ungefär en minut innan full tid. Väl ute ur tävlingslokalen hittar vi facit och flaskor och börjar pricka av vin efter vin och inser att det kanske inte var så dumt med GV på första vinet samt rockaden på vin fyra och sex. Vi grämer oss en del över att vi inte tog sauvignon blanc på andra vinet, men vi hittade helt enkelt varken nässlor eller krusbär i doften. Visst, det var syrligare än en Chablis, men inte överdrivet mycket. Men, på plussidan, vi hade Frankrike som första alternativ på land och Loire som andra alternativ på region; 1,5 fel så att säga med 2,5 missade poäng, men hur lång kan det räcka…i hela Sverige? Oavsett hur det skulle gå kände vi oss ändå mycket nöjda med vår insats och tyckte vi gjort bra ifrån oss.

I söndags fick vi reda på att det räckte till riksfinalen i Göteborg den 7 maj och när resultatlistan publicerades på Munskänkarnas hemsida visade det sig att vi hamnade på en delad andraplats på 21,5 poäng, en poäng efter det vinnande laget så vi fick anledning att gräma oss lite (alltså Sancerre:en var ju tamejsjutton helt atypisk för en SB) och glädja oss mycket. Det var uppenbarligen en väldigt jämn toppstrid; vinnarna hade 22,5 poäng, sedan följde tre lag (varav vi är ett) med 21,5 poäng och slutligen två lag med 21 poäng.

Det var riktigt kul att delta och Per och jag passar på att tacka arrangörerna av tävlingen samt våra kursledare och medstudenter på Munskänkarnas trebetygskurs som både Per och jag gick under hösten 2022; det var mycket givande att prova många olika viner som man av gammal vana kanske inte köper eller dricker annars samt det mycket värdefulla i att diskutera och analysera vinerna under provningarna, vilket var väldigt lärorikt och kunskapsgivande.

Hur är upplägget för riksfinalen då? Jo, på 2 x 60 minuter ska man för sex vita respektive sex röda viner identifiera dominerande druvsort, land, region, appellation och årgång. Låter det lätt? Tja, eftersom även söta, förstärkta och mousserande viner kan dyka upp i uppställningen så det blir verkligen en intressant utmaning.

Och här har vi alla vinerna på rad. Alla deltagare var väldigt intresserade av hårda fakta vilket innebar att möjligheterna till fotografering av enskilda flaskor kändes väldigt avlägsen.

/The Wall

High Coast Whisky

I samband med ett vinterbesök på Höga Kusten bar det sig inte bättre än att vi råkade bo på den fantastiska Länsmansgården i Ådalen hos ingen mindre än Anders Jonasson, medgrundare till Box Whisky / High Coast Distillery.

Givetvis så får man ta seden dit man kommer och prova lokala specialiteter tillsamans med skaparen av desamma

Jag provade 5 whiskies ganska strukturerat och provade ytterligare några fler ostrukturerat och utan anteckningar.

De som är numrerade 1-4 nedan provade jag helblint och jag bad gärna om en slamkrypare..

0. High Coast Älv

Ganska ljus färgm gul men litet grönstick.

Elegant, fruktdriven, komplex lite gröntoner, tydliga och snygga fat, popcorn

Päron, kryddor och elegant avslut.

läcker och rolig. ++

1. High Coast Solera, Batch 2

Tydlig gul färg

Elegant, läcker, citrus och firner, stänk av rökighet, mineral päron och viss vanilj

Eldig och koncentrerad med gröndruvigt inslag. komplex koncentrerad och med inslag av plommon och julkryddor. stram och läcker++

2. High Coast Hav

Gulrosa färg, tät!

Godis och rödfruktig, brynt smör, vanilj och bränt socker

Ren och komplex snygg rund och fyllig

rund och fruktdriven, fikon och grape(skal), eldig och kraftig. viss bitterhet i svansen, bra fatbalans ++

3. Kilchoman Machir Bay

Elegant blekgul färg

Kraftig rök och björk, läcker torr mineralitet, bacon, torr och karaktärsfull

Rund fruktig och rökig , intensiv, äpple och lite vinös stil, torr och komplex +++

• Jag bad om en blindprovning och gärna med en slammkryparen, det var inte lätt att hitta denna, men jag röstade den bäst..

4. High Coast Timmer

Vattenklar, lätt gulton

Elegant läcker rökighet, snygg och ren, lätt estrig och bred rik ton, musselskal och krita?

Viss bitterhet, lite blåfrukt och tobaksrök. bra fyllighet men mer elegant +(+)

//JT

House of Smith

Vi tackar @handpickedsweden för en mycket väl uppstyrd kväll med viner från House of Smith!

House of Smith = vin och rock´n roll? Nästan, – addera talang för vinmakning och ett skarpt affärssinne så är det spot on. Med tanke på att Charles varit turnéledare och manager för flera rockband så är det i alla fall inte långt ifrån. Vinerna är generellt otroligt välgjorda och lite mer polerade än man kanske hade väntat sig. Flera är närmare Rhone än de är Kalifornien i sin profil, – men det är väl ingen nackdel precis. 

2019 POPUP, – mousserande på 100% chardonnay, 8 månader på jästen i ståltank. 

Frisk, lite blommig doft med en del gröna drag. Äpple, citrus men även lite tropisk frukt i smaken. Frisk!

2020 K Art den Hoed Viognier – 100% viognier, fatat men oklart hur. 

Här har vi honung, mandel , och blommor med samma plus lite tvål i smaken. Finns en liten ekbeska i eftersmaken men på det hela elegant. Kanske kan vänta något år innan öppning.

2017 Sunset SB – 100% Sauvignon Blanc som legat 9 månader på 50% cementtank och 50% neutrala fat. Försiktig doft av svartvinbär och krusbär på näsan som med lite fat. Medium syra och mer av samma i smaken. Lagom fatat och ger lite vibbar av vit Bordeaux.  

2017 Sixto Uncovered – 100% Chardonnay 17 månader på 400l ekfat varav 20% nya

Här har vi lite tropisk frukt på näsan men med mineral och sten. Klart elegant doft och med försiktiga fat. Samma i munnen och nog längre från Napa Chardonnay än det faktiska avståndet… Elegant och strukturerat även om lite tight just nu så kan behöva något år till innan öppning. 

2018 The Boy – 100% Grenache 5 månader på neutrala fat.

Härligt örtig doft med lite oliver, kryddor, viol och något försiktigt medicinalt. I munnen är det apelsin, lakrits örter och viol med en touch av ek. Riktigt gott och eget även om det såklart finns vibbar av södra Rhone.

2017 Roma – 80% Cabernet Sauvignon 20% Syrah på 50% nya och 50% gamla franska fat i 22 månader.

Roma som är en hyllning till Charles mor med samma namn har en komplex doft av mint, paprika, körsbär och björnbär. I munnen elegant, strukturerat och mycket välgjort.

2017 Ovide – 80% Cabernet Sauvignon 20% Syrah på 50% nya och 50% gamla franska fat i 22 månader.

Här har vi hyllningen till far med samma namn. Lite mer kraft än Roma och känns även lite mer utvecklat. Också mycket bra även om undertecknad föredrar Roma.

2012 B. Leighton – 100% Petit Verdot 22 månader på 50% nya och 50% franska fat.

Ett vin av Brennon Leighton som säljs genom House of Charles. Riktigt härlig och komplex doft med lite animaliska drag. Mineralitet, struktur, elegans med björnbär och körsbär. Väl integrerade tanniner och bra syra. Riktigt bra vin.

Under namnet K Vintners gör Charles och Co ett helt gäng viner på Syrah och alla är riktigt bra. Några noter på de tre enligt mig bästa;

2015 The Beautiful – 100% Syrah 20 månader på 35% nya och resten gamla franska fat.

Här har vi en otroligt härlig doft med chark, vitpeppar, salt kött, lite stjälkar och viol. I munnen elegant, bra struktur, medium till fylligt, bra syra och väl integrerade tanniner. Här tänker man direkt på Cote Rotie men i egen stil. Mycket bra. 

2016 The Hidden – 97% Syrah och 3% Viognier – 

Också en mycket härlig näsa, lite grönare och stjälkigare än ovan men på ett trevligt sätt. 

Här har vi även lite mer kraft och mörk ek men helt klart är det norra rhone som dyker upp i tanken. Kanske lite mer Hermitage än Cote Rotie om man ska dra en parallell.

2018 Cattle King –  100% Syrah 21 månader på ekfat.

Härlig syrah näsa som är köttig och örtig med vitpeppar. Mycket kraft i munnen men väl strukturerat och balanserat. Fylligt med bett i tanninerna. Björnbär, viol och mörk frukt. 

//JS

Träning inför SM

Under senare delen av januari, nåja den 22, vankas det SM i blindprovning och med anledning härav samlades AuZone-laget för ett träningstillfälle i regi av Johan och Kia J. Upplägget är liknande som i SM; 2 omgångar viner serveras helt blint; först 6 vita viner och därefter 6 röda viner. Laget har 45 minuter till sitt förfogande att komma fram till svar. Det var bara att slipa luktreceptorerna och köra igång. Jag noterade inte allas intryck och kommentarer som vi kom fram till så det är huvudsakligen mina egna som dyker upp här.

Vita omgången

Första vita

Ljus, vit, transparent till färgen. Initialt knuten doft, kanske lite citrus och mineraler som tittar fram? Senare får jag lite nässelkänsla, om än väldigt diskret. Munmässigt hög syra, men ganska neutral i smaken, lite intetsägande i eftersmaken. Hm, mina tankegångar rör sig kring sauvignon blanc från Pouilly-Fumé, men när vi pratar om vinet och ”riesling” nämns klickar det till; det här är ju givetvis en enklare/lägre prissatt riesling från…Rheingau, typ Georg Breuer och dennes Riesling Sauvage från 2021, vilket vi ödmjukt säger som svar.

Jaja, vi hade nästan rätt, riesling 2021 från Von Bühl i Pfalz. Skön inledning. Personligen brukar jag tycka att viner från Pfalz (tex Christmann) har lite mer kraft och koncentration än viner från Rheingau (tex nämnda Breuer)

2021 Von Bühl, Riesling, Tyskland, Pfalz, 139 kr

Andra vita

Ljust gul, klar till färgen. I doften vankas det smörkola, grillad citron, men initialt inget avfyrat krut. Medelhög syra, trevlig smörkola som hänger kvar länge. Jag är inne på viura (vit Rioja), men det känns inte helt rätt och tänker mig amerikansk eller sydafrikansk chardonnay som alternativ. När vi resonerar kring vinet landar vi efter en kort och samstämmig överläggning i Kalifornien och Au Bon Climat nämns (jag hade Ojai som alternativ i åtanke, men kom inte på namnet just då) så vi säger det och 2020 som årgång. Jämfört med Au Bon Climat har Ojai lite mer umph och extra allt utan att det går till överdrift.

Boom! Där satt den! Med ytterligare kontakt med luft kom vinet mer till sin rätt och det dök även upp lite Hawaiian Tropic i doften.

2020 Au Bon Climat, Chardonnay, USA, Kalifornien, Central Coast, 229 kr

Tredje vita

Klar och mellangul till färgen. Lite grön ton som drar åt Päronsplit och gula äpplen. Det dyker upp lite ”simhall utan klor” (svår att utveckla) och så småningom landar doften i den gula biten i Bassets vingummi. I munnen känns vinet lite lätt oljigt med bra (jaja, hög) syra, citrustoner, lite örtighet/kryddighet som drar svagt åt pepparhållet framförallt i eftersmaken. Jaha, vad är det här? Jag här inne på chenin blanc, men när albariño nämns trillar polletten ner, särskilt när man sniffar och smakar vidare och låter havssältan titta fram. Vi resonerar kort och effektivt kring Galicien och Rías Baixas och ungdomlig årgång.

Bam! Osis att vi inte spikade producenten helt och hållet.

2021 Bodegas La Val, Orballo Albariño, Spanien, Rías Baixas, 129 kr

Fjärde vita

Till färgen klart ljust gul. Doftmässigt dyker det upp avfyrat krut som övergår till bränt…trä? I munnen har vi medelhög syra, tallbarr i smak och framförallt eftersmaken. Känns en smula märklig. Jaha? Det känns som chardonnay, men det stämmer inte, kan det kanske vara chenin blanc utan halm, typ från Sydafrika? Tja, vi resonerar (som vanligt) snabbt och effektivt och landar i chenin blanc från Sydafrika. Årgången får blir ung och producenten Mulderbosch.

Mäh! Missade producenten igen…. 😉

2021 Allesverloren, Chenin blanc, Sydafrika, Swartland, 99 kr

Femte vita

Klar, ljust gul till färgen. Doftmässigt; Päronsplit. Punkt. Med lite tålamod dyker det upp en svag pepprighet och Nivea. Ännu längre fram kommer lite ättika fram också. I munnen har vi hög syra, lätt pepprighet med lite godistoner i eftersmaken. Jaha, här osar det grüner veltliner, eller ja, det känns spontant som GV. Under resonemanget hittar vi diskreta nässeltoner och det låter inte heller helt galet. Efter lite resonerande blir det till slut sauvignon blanc från Nya Zeeland som blir vårt svar.

Ajaj. Arrangören påminde oss att ”det finns bara en vit druva med pepprighet”. Nåja, vi var i alla fall inne en sväng på GV-spåret så vi var inte helt ute och cyklade i snöstormen.

2021 Leth, Grüner Veltliner Familien reserve, Österrike, Niederösterreich, Wagram, 129 kr

Sjätte vita

Klar och ljust gul till färgen. Doftmässigt hittar jag finrummet hos mormor och morfar som övergår till blommighet och så småningom dyker det upp lite citrus/citronte. Blommig Maja-tvål återfinns också på doftpaletten. Medel/låg syra, något eldig och även en liten whiff av ingefära i eftersmaken i munnen. Det påminner om gewürztraminer från Alsace, men det stämmer inte helt och hållet. Södra Rhône då? Viognier? Nja, Marsanne eller Rousanne kanske? Vi är i alla fall i Frankrike (Alsace) även om vi hamnar lite snett druvmässigt när vi klämmer ur oss svaret ”en ung gewürztraminer från Alsace”.

Aaaah, vi var ju och sniffade på marsanne! Rotstock ut som det heter på druvspråk.

2020 E Guigal Crozes-Hermitage, Frankrike, Rhône, Crozes-Hermitage, 229 kr (95% Marsanne, 5% rousanne)

Vid en kort summering visar det sig att vi ofta (alltid) var inne på helt rätt spår och när vi väl tvingades välja mellan två druvor så valde vi oftast rätt. Riktigt bra insats av hela laget och med längden på en kollektiv tuppkam strax under takhöjden tog vi oss an de röda.

Röda omgången

Första röda

Klar, ljust röd, transparent. Lätt doft, röda bär, skog, multna löv…pinot noir. I munnen syrlig, lätt och med viss beska. Ok, pinot noir it is, men avsändare? Vinet känns lite för tydligt och harmoniskt för att Bourgogne ska vara aktuellt. Men om det inte är Bourgogne, vad är det då? Nya Zeeland? Eftersom det dyker upp en bränd ton kommer även Ahr upp som alternativ, vilket blir vårt svar.

Paff! Just det! Au Bon Climat gör det igen; klart trevlig pinot som är ”lite mer av allt utan att vara extra allt”, dvs inte lika återhållsam som Oregon och inte lika flabbig som, tja, vanlig amerikansk pinot, om uttrycket tillåts. Ok, om det är bränt trä men inte överdrivet extra allt så är det…USA.

2020 Au Bon Climat, Pinot Noir, USA, Kalifornien, Central Coast, 239 kr

Andra röda

Klar och tydlig röd färg, relativt kompakt. Doftmässigt stall, lite svarta vinbär (väl?) och diskret eukalyptus. I munnen sträv, lätt eldig med smörkola i eftersmaken. Hm, jag är inne på amerikansk cabernet sauvignon från USA eftersom diskret eukalyptus tidigare har lett mig in på det spåret, men när vi resonerar kring vinet och tempranillo dyker upp är det ju givet – det här är en Rioja och samtidigt som en lagmedlem säger ”den där som är känd…typ Baron de Ley” tittar diskreta dilltoner fram och saken är klar.

Japp, Baron de Ley it is. De amerikanska faten har talat.

2017 Baron de Ley Reserva, Spanien, Rioja, 119 kr (tempranillo)

Tredje röda

Klar rödlila kompakt färg. Här osar det grönstjälkighet med en touch av cassis eller mosade svartvinbärsblad. I munnen har vi viss strävhet och en blåbärspaj som övergår till svartvinbärste. Kan det vara cabernet franc från Chinon kanske? Producent? ”Köksvinet” La Cuisine de ma mère kanske? Vi resonerade sedvanligt föredömligt kort och enade oss om ovanstående, dock minns jag inte på rak arm vilken producent vi svarade.

Nja, inte rätt producent, men i övrigt var vi på rätt spår.

2020 Faben Demois Chinon, Frankrike, Loire, Chinon, 119 kr (cabernet franc)

Fjärde röda

Klar, ljust röd med tydlig tegelton. Initialt lite stall i doften, men med tålamod tittade spearmint fram och senare även bittermandel och körsbärskärnor. I munnen? Sträv, fin syra, ganska elegant ändå. Det här känns som en nästan solklar nebbiolo från Piemonte. Barolo eller Barbaresco? Vi resonerar kort och hamnar i Barolo med årgång 2018.

Bam! Helt ok, även om vi inte satte producenten.

2018 Josetta Saffirio Barolo, Italien, Piemonte, Barolo, 319 kr (Nebbiolo)

Femte röda

Klar, rödlila, transparent. Lätt rökig ton, typ bränd stjälk. I munnen besk med en släng av blodgrape. Till en början lätt obehaglig och inte så kul och jag får lite pinotage-känsla med gamay som plan B. Vi resonerar runt lite grann och allteftersom vinet får både tid och luft vädras pinotage bort och det drar mer och mer åt gamay från Beaujolais. Det blir helt klart tydligare att det rör sig om en ”fransk pinot, men ändå inte”. Producent då? Foillard går bort. Undertecknad föreslår Lapierre lite från höften, även om det inte känns helt rätt eftersom hans viner brukar ha mer elegans. Ånyo har vårt förslag på producent hamnat i redaktörens minnesskugga.

Japp, gamay från Beaujolais är det.

2021 Château de Pierreux Brouilly, Frankrike, Bourgogne, Beaujolais (cru), Brouilly, 139 kr (gamay)

Sjätte röda

Kompakt, mörk lika till utseendet. Opak. Mobil1? I näsan hittar vi…eukalyptus. Och med lite försiktigt sniffande…eukalyptus. Möjligen någon aning av en hint av pepprighet, men nja. I munnen då? Tja, strävt med…lite svarta vinbär bakom myntan? Så småningom hittar jag även lite nyöppnat cigarettpaket i doften. Ni vet när plasten rivits bort, paketet öppnas och folien tagits bort. Det märkliga är att jag aldrig har rökt en cigarett men ändå har doften av nyöppnat cigarettpaket lyckats fastna. Men vad är det här? Cabernet sauvignon från Barossa känns det som. Vi resonerar en stund och syrah kommer givetvis fram som ett klokt alternativ. Pepprigheten talar för syrah, tanninerna för cabernet sauvignon och efter ytterligare vridande och vändande på glas och näsor blir det till slut cabernet som vi svarar.

Mäh! Igen. Det var Penfoldskaraktären som lyckades dominera så till den milda grad att druvkaraktären hamnade på efterstjälken som det heter på druvspråk.

2019 Penfolds Kalimna Bin 28 Shiraz, Australien, South (Eastern) Australia, 249 kr (shiraz/syrah)

När vi summerade ihop resonemang och intryck insåg vi att vi hade förmodligen inte gjort bort oss helt och hållet; de (fåtal) gånger vi inte satte druvan hade ett alternativt svar gett bra utdelning. Vi hade mycket givande resonemang, helt utan prestige, kring varje vin och på väldigt kort tid uppnåddes konsensus. Det var helt enkelt en fenomenal och mycket inspirerande laginsats. Bra jobbat!

Stort tack till Johan och Kia för arrangemanget; väldigt bra urval av viner samt en mycket god lammgryta som avslutning efteråt.

/The Wall

KM 2022

Provningsårets höjdpunkt infaller när självförtroendet står i zenit och ödmjukheten befinner sig på motsatt plats, men under tävlingens gång skiftar självförtroende och ödmjukhet raskt plats. Årets tävling var inget undantag när redaktören doppade näsan i första glaset och undrade ”vad i hela friden är detta?”.

Men vi tar det från början; regerande klubbmästare vinner förutom äran, även förmånen att få arrangera nästföljande års KM och de enkla instruktionerna som avgående klubbmästare Eric T meddelade var ”5 vita, 5 röda, 8 poäng för dominerande druva, 4 poäng för land, 4 poäng för distrikt, 2 poäng för årgång och 2 poäng för övrig info, typ deldistrikt, producent etc, max 20 p per vin. Garderingar ger halva poängen.”. Det var sålunda bara för det rekordstora antalet deltagare (16 st!! Superkul!!) att kavla upp näsborrarna och köra igång.

Första vita

Klart ljust gul till färgen. Doftmässigt lätt grönaktig ton som initialt pekar mot en samling nässlor, vidare mot den gamla urinoaren på T-centralen som sedan landar i en gödselhög. Jag tycker mig även ana en liten rökighet någonstans. I munnen då? Först medelhög syra men kort efteråt drar syran iväg mot det högre hållet. Relativt kort smak och dito eftersmak. Frisk och inte alls så tokig. Jaha, vad är nu detta? Hm, sauvignon blanc verkar som en vettig gissning, men är det Frankrike eller Nya Zeeland? Och om det är Frankrike, är det Bordeaux eller Loire? Jag klämmer till med sauvignon blanc 2019 från Bordeaux som förstaval och garderar med sémillon 2020 från Nya Zeeland som gardering.

2011 Ch La Louviere, Frankrike, Bordeaux, Pessac-Léognan, sauvignon blanc (90%, resterande 10% sémillon)

Efter att ha snurrat mellan Loire och Nya Zeeland kom jag på att det är ju ekfaten som jag känner och som dämpar nässlorna, det borde ju vara Bordeaux, men det tog sin lilla tid att flänga mellan Frankrike och Nya Zeeland. Bra början trots allt.

Första vita – gödsel och nässlor skickade redaktören mellan Frankrike och Nya Zeeland några gånger.

Andra vita

Klart ljust gul till färgen. Frisk doft, om än något neutral, men med lite toner av persika. Finns det minsann inte lite vitpeppar och nyplockade skogschampinjoner kombinerat med nyskalat potatisskal också? I munnen neutral på gränsen till intetsägande, ger mer intrycket av att vara en törstsläckare, medel syra, viss eldighet med lite beska kombinerat med Emser i eftersmaken. Jaha? Det finns inga tydliga markörer som pekar åt samma håll; neutrala intrycket skulle kunna leda in på Chablis, men persikan och viss eldighet pekar på Nya Världen, ingen tydlig citruston eller smörkola diskvalificerar chardonnay, vitpepparn pekar på grüner veltliner. Efter att ha försökt reda ut de röriga intrycken fastnar jag för 2019 viognier från Rhône med 2020 grüner veltliner från Kamptal som gardering.

2020 Diatom, Chardonnay, USA, Kalifornien, Santa Barbara, chardonnay

Eh, va? Det här var ju helt otippat och inte en stavelse eller siffra rätt. Det är bara för mig att köpa en egen flaska och prova igen. Eller så skyller jag på att provningsglaset är för litet och inte ger vinet det utrymme som det behöver. Senare under kvällen dök det upp knallpulver i glaset, men det var så dags då.

Andra vita – Santa Barbaras svar på viognier. Kanske.

Tredje vita

Klart ljust gul till färgen. Doftmässigt knuten, men jag tycker mig kunna skönja lite brödighet/jäst. Neutral i munnen med medelhög syra, viss smörighet i smak och eftersmak. Och visst känner jag söndertuggade druvkärnor i eftersmaken? Något gör att även det här vinet ger intrycket av en publikfriande törstsläckare. Det här känns helt klart som en Chablis, och med tanke på den lilla brödigheten/jästen borde det kanske vara en premier cru eller möjligen grand cru. Men om det mot förmodan inte är Chablis, vad är det då? I brist på vettiga förslag får det blir 2019 silvaner från Franken, även om det inte känns helt rätt, men det saknar ju praktisk betydelse eftersom det är en Chablis i glaset.

2019 Rall White, Sydafrika, Coastal region, chenin blanc (68%, resterande druvor är 28% verdelho och 4% viognier)

Hupp! När jag väl fastnat för att ”det känns som en lätt menlös törstsläckare, men,med lite mer umph” hade näsa och gom låst fast på tydlig Chablis-karaktär. Och visst fanns det druvkärna i smaken, men ingen tillstymmelse till våt halm? Vi har druckit det här vinet några gånger hemma och då uppskattat chenin blanc-karaktären, men det här kändes annorlunda mot tidigare. Jag skyller på att verdelho och vioginer stökar till det. Det går ju bra det här….knastur med en poäng för garderad årgång på två vita i rad.

Tredje vita – Sydafrika goes Chablis, tyckte jag.

Fjärde vita

Klart ljust gul med dragning åt vitt/transparant. I doften hittar vi….petroleum…? Ger ett lätt intryck och aning restsött intryck. Något senare dyker det upp lite Vick’s mentol halstabletter i doften (de klassiska bruna tabletterna i grön ask). I munnen hittar vi syra och en aning eldighet samt beska. Ganska slankt intryck. Ok, det här verkar vara riesling tack var petroleumtonerna, men sedan då? Tyskland? Nja, egentligen inte tillräckligt elegant och lite för klen tydlighet i restsötman. Österrike? Nja, för lite kryddighet och kropp. Hm, undrar om det ändå inte skulle kunna vara en riesling från lite biffigare område, typ Rheingau, Rheinhessen eller Nahe. Det känns inte klockrent, men det får bli 2018 riesling från Nahe med 2017 grüner veltliner från Rheinhessen (geografiska konstigheter är som bekant tillåtna i garderingarna).

2019 Trimbach Riesling Selection de Vielles Vignes, Frankrike, Alsace, riesling

Visst var det riesling och man borde kanske lärt sig att om det doftar som riesling och beter sig som riesling men ändå inte stämmer helt och hållet så är det sannolikt riesling från Alsace.

Fjärde vita – svårplacerad riesling. Eftersom jag missade att fota flaskan har jag lånat bild från Vivino.

Femte vita

Klar, men mörkt gul till färgen. Doftar smörkola i mängder kombinerat med citrus, eller närmare bestämt grillad citron. I munnen lätt eldig och ordentligt syrlig med smörkola i mängder tillsammans med nystekta champinjoner. Viss beska, men finfin eftersmak. Första intrycket pekar på vit Rioja och därmed viura. Eldigheten och syran diskvalificerar chardonnay från nya världen och då blir det bara vit Rioja kvar. Om det inte är viura, vad är det då? Kanske chenin blanc från Pouilly-Fuissé? Det får helt enkelt bli 2012 viura från Rioja med 2017 chenin blanc från Pouilly-Fuissé som gardering.

2010 Lopez de Heredia, Viña Tondonia Reserva blanco, viura

Inget vin som vi dricker särskilt ofta, eller ens någonsin, hemmavid, även om det – av förklarliga skäl – är knashyllat på alla håll och kanter, men efter att vi nyligen testade en ung vit Rioja (Viña Muriel Crianza) lyckades jag på något sätt koppla ihop intrycket från den unga Riojan med den något äldre och det var jag glad för idag.

Femte vita – eld och smörkola på högsta volym.

Det blev ingen längre paus med information mellan omgångarna så vi gick rakt på de röda.

Första röda

Klar, mörkt röd till färgen. I doften hittar vi duktigt med kakao och kaffe samt lite ceder och smörkola. I munnen tydlig strävhet, viss eldighet och ett tuggbart intryck. Vad är detta? Känns som en ung Bordeaux från högra stranden, dvs merlot även om eldigheten är lite förbryllande. Om det inte är merlot vad är det då? Napa-cab? Nja, jag hittar inga ordentliga svarta vinbärstoner i doften, eller i smaken heller för den delen. Kanske en modern Rioja? Det får bli 2019 merlot från Bordeaux som huvudspår och 2018 tempranillo från Rioja som plan B.

2018 Mullineux Schist Syrah, Sydafrika, Swartland, syrah

Nä, Syrah hade jag inte tänkt mig! Det var nästan o-Schist att ta med det vinet. Inte tänkte jag Sydafrika heller så risken att behöva arrangera nästa års KM såg betryggande avlägsen ut. Jag hittade inga tydliga syrah- eller Sydafrikamarkörer; tanninerna och avsaknaden av påtaglig rökighet ställde till det ordentligt för mig. Nåja, vinet håller både hög kvalitet och är gott så det känns svårt att gnälla på vinet.

Första röda – Inte en merlot, Schist också! Men bra och god var den.

Andra röda

Klar, mellanröd, typiskt rödvinsfärg helt enkelt. Doft av bränt trä och kakao och med lite tålamod dyker det upp den lite svårdefinierbara pinot noir-känslan upp något senare. I munnen elegant intryck, medelfyllig, det finns blyertstoner och lite mynta samt även lite hallon-/jordgubbssaft med grön paprikastjälk i smaken.Färgmässigt känns det inte riktigt PN-igt, men andra markörer pekar ju på den druvan. Bra skjuts i vinet, utan att för den skull vara amerikansk ”extra allt”. Hmm…det känns som att Nya Zeeland är ett vettigt första val, men vad är plan B? Bourgogne? Förmodligen inte, men märkliga saker har ju hänt förr. Tyskland? Ahr brukar ju ha lite toner av bränt gummi i sin pinot/spätburgunder, men nja det får nog blir Bourgogne ändå.

2018 Meyer-Näkel Spätburgunder, Tyskland, Ahr, spätburgunder/pinot noir

Den enda riktiga plumpen som jag störde mig på, särskilt när jag tittar på noterna igen ”bränt trä”; om det inte riktigt känns som Australien och USA inte passar in så är det troligen Tyskland. Eller Oregon. På tunnelbanan hem pratade jag med en annan deltagare som hade gissat på Oregon, och det var inte helt galet tycker jag och är lättad över att jag helt glömde bort Oregon i mina tankebanor på tävlingen.

Andra röda – Meyer är en Näkel på att göra bra vin.

Tredje röda

Klar, mycket ljust röd, aning dragning åt tegelton. Här känns det som att vi har vulkanisk mineralitet i glaset, svårt att sätta näsan på exakt vad det är, men har man väl hittat den känslan tenderar den att fastna. Det finns även lite blodgrapefrukt och, något svävande, ”rotfrukter” i doften och senare tittar den bekanta bittermandeln och de lika körsbärskärnorna fram. I munnen har vi syra, eld, strävhet och lite blodgrape med ordentlig beska i eftersmaken, ungefär som dåligt skalad blodgrapeklyfta där albedoen (det vita från skalet, som för övrigt är väldigt nyttigt att äta) dominerar. Det här får helt enkelt bli 2019 nerello mascalese från Sicilien som huvudspår. Plan B då? Tja 2020 frappato från Piemonte i Spanien (som sagt, garderingar ger ibland lite lustiga geografiska resultat).

2020 Terra Costantino De Aetena, Italien, Sicilien, Etna, nerello mascalese

Att vara nyfiken på viner från Sicilien i allmänhet och på druvan nerello mascalese i synnerhet verkar till min stora glädje ha betalat sig.

Tredje röda – Siciliens svar på pinot noir, med lite extra allt.

Fjärde röda

Klar, mörk rödlila, eller snarare kompakt lila. I doften hittar jag först björnbär och lite mynta kombinerat med en liten grönaktig ton och en del nyskalat potatisskal. Det här lutar på norra Rhône; syrah med en skvätt viognier i. I munnen då? Ganska anonym, kan det vara en ung Crozes eller Côte Rôtie som inte kommit igång? Fast viognier är ju å andra sidan inte tillåten i Crozes. Hm. Vi letar vidare och noterar att det finns en fin syra och tydlig strävhet plus att det börjar dyka upp lite mynta i eftersmaken. Har vi shiraz från Australien i glaset? Bäst att sniffa lite mer och nu dyker det upp lite svarta vinbärstoner i doften. Ok, de tonerna plus strävheten i kombination med mynta (inte riktigt i-ditt-nylle-eukalyptus-!!” leder mig till en 2019 cabernet sauvignon från Napa med 2020 syrah från Bordeaux i Australien (jösses….) som gardering. Med tydligare eukalyptus hade jag satt Australien som huvudspår och USA som gardering.

2019 Wynn’s Cabernet sauvignon, Australien, Coonawarra, cabernet sauvignon

Tack och lov för tålamodet med doft, smak och fundering! Eukalyptus som jag lätt förväxlar med björnbär ledde mig in på norra Rhône, men det finns lite cassis i bakgrunden och strävhet och den gröna tonen med svart vinbärste-/konencentrerad saft pekade på annan druva och annat land. Visst skulle man kunna knorra lite över förväxlingen USA/Australien, men tämligen nyligen (i tisdags för att vara exakt) provade jag en Napa-cab (Louis M Martini) som jag tyckte hade liknande diskreta mynta-toner, därav Napa som mitt förstaval.

Fjärde röda – Diskret eukalyptus kan uppenbarligen göra det lätt för redaktören att förväxla de närliggande distrikten Napa och Coonawarra.

Femte röda

Klar, mellanröd, typisk ”vin-röd” färg. I doften har vi jordkällare och lite höstkänsla. Lätt och bekant doft där det även går att hitta lite blodgrape. Senare kommer en mer utbredd doft med lätt bränd ton, Pommac samt vaniljkex (Wafers Jätten eller vad de heter från Göteborgskex). I munnen möts vi av strävhet och lite syltlikt intryck kombinerat med lätta blåbärstoner och en aning grönt intryck med beska där det sistnämnda intrycket ökar påtagligt under kvällens lopp. Okej, det här känns som pinot noir, med ”europeisk lite extra allt” utan att det går överstyr och det pekar med hela handen mot gamay, vilket även får bli mitt huvudspår; 2020 gamay från Beaujolais. Vad är plan B? Tja, ibland kan jag förväxla bättre Beaujolais cru med dolcetto så det blir 2019 dolcetto från Pelaverga (varför inte, liksom) som gardering.

2017 Foillard Morgon Côte de Py, Frankrike, Beaujolais, Morgon, gamay

Det är lite samma sak med viner från Beaujolais Cru som med viner från Etna; de är ofta bra om man undviker de mest naturfrälsta producenterna, särskilt efter några års lagring, kan vara lite mariga att få tag på om man inte är alert samt har ofta tydliga men svårdefinierade markörer.

Femte röda – det är en lätt disharmonisk pinot noir från Bourgogne, men ändå inte.

Och hur gick det här då egentligen? Jo, när bouqueten lagt sig fick vi veta att Magnus Waern som låg enastående bra till efter den vita omgången höll i bra även under den röda omgången och slutade som värdig vinnare med en poängskörd en liten bit norr om 100 stycken. På andra plats med några få poäng efter vinnaren hamnade redaktören själv, till dennes milt uttryckt stora förvåning. På tredje plats, inte heller många poäng efter, hamnade förra årets tvåa, Per W. Ytterligare några poäng längre ner landade Jack J och på femte plats Johan T. Resterande av de väl kämpande deltagarna landade i det område där redaktören själv normalt sett brukar hamna; ett lagom stort och tryggt område med känslan av en god insats kombinerat med viss revanschlust.

Ett stort tack till Eric T för ett välarrangerat KM med lagom kluriga viner och ett synnerligen stort grattis till Magnus W som får äran att arrangera KM 2023.

Avgående klubbmästare Eric T till vänster och numera regerande klubbmästare Magnus W till höger.

Det är bara att börja träna redan nu och jag kan konstatera att det är inte så dumt att regelbundet prova viner som man normalt inte köper, och dessutom prova dem mot förväxlingsbara viner. Är det bara för att försöka vinna KM? Nej! Det är för att vidga vyerna; man kan ju råka springa på ett vin som man normalt inte skulle överväga att prova, eller så får man bekräftat/blir påmind om att det finns druvor som man inte helt synkar med. Väl mött igen 2023!

/The Wall

Sortimentsprovning Divine 14 mars 2022

Divine bjöd in till sortimentsprovning på Sjöfartshuset och visade upp viner från drygt femtio producenter. Dessvärre saknades flera dragplåster mot slutet av provningsdagen, men så kan det vara när man inte hänger på låset. Fokus låg på viner som prismässigt låg i något slags mellanregister (200-600 kr inkl.moms), allt trevligt ordnat av Lasse Solum & Co.

Några vinnoteringar:

Gosset Champagne var synnerligen strama och syradrivna , i klassisk non-malo husstil. NV Brut Blans des Blancs väldigt trevlig, så även NV Grande Rosé Brut med en hel del charm ombord. Den magnum NV Extra Brut som visades kändes oerhört krävande och i avsaknad av omedelbar charm. Kanske för lagring?

Moselproducenten Sybille Kuntz gör en del spännande och helt torra riesling, Spätlese Trocken 2015 helt förträfflig, i rik stil för en Mosel. De hade också en Spätlese Trocken från 2000 som var läcker och petroleumpackad i doft. Kanske en liten aning övermogen, men till bra fisk tror jag den är kanon. Går att köpa för vettiga pengar verkar det som.

Jag brukar gilla den Barbaresco Spezie Riserva som Vite Colte gör och 2015 är ingen undantag. Drickfärdig nu tycker jag. Lite vild på något sätt. Kul att testa.

Även en del prisvärda amerikaner:

• 2018 Andrew Murray Alisos Syrah – alldeles utmärkt i rättfram stil
• 2018 Brewer-Clifton Chardonnay – charmig, lagom ek, solid leverans
• 2020 Diatom Chardonnay – bra balans för trehundra pix
• 2018 Ramey Chardonnay – bäst av allihop men kostar en femhunka

//ET

KM 2021

KM 2021

Dags för den provningsmässiga höjdpunkten; med skräckblandad förtjusning tar vi oss an en räcka med viner helblint. Det enda man kan vara säker på är att man inte är säker på något. För att citera arrangören, tillika avgående klubbmästaren:

”Så, i vanlig ordning provar vi en svit vita plus en svit röda, fem av varje med klassiskt poängsystem där rätt druva ger mest. Totalt två hundra poäng är möjliga, en bra vinnare borde landa strax över hälften i alla fall.”. Rätt på druva ger 8 poäng, rätt på land ger 4 poäng, rätt på distrikt ger 4 poäng, rätt på årgång ger 2 poäng och rätt på övriga detaljer såsom deldistrikt, odlare etc, ger 2 poäng. Dessutom finns möjlighet att halvgardera, vilket ger hälften av poängen. Bra om man är osäker på om en cabernet sauvignon kommer från Frankrike (4 p) eller USA (2 p) och det visar sig var en cab sauv från Kalifornien.

Here goes…

Första vita

Utseende         Klart ljust gul

Doft                  Citrus, mineral, lite lime, kanske petroleum? Kanske vindruvskärnor?

Smak                Initialt syrlig, lite neutral, inget direkt riv, saknar restsötman för riesling, men hm, nja, känns ändå som att det är mer vindruvskärnor. På andra varvet tappar jag bort vindruvskärnorna och det får bli riesling.

Borde vara      Vettig Chablis, typ PC eller GC, saknar petroleum i smaken, men det känns lite för syrligt och bra för att det ska vara Chablis. Riesling ändå? Andra varvet blir jag mer övertygad, en knuten riesling it is. Från Tyskland. Pfalz, 2018 kanske? Garderar ändå med Chablis GC 2017 som alternativ.

Visade sig vara riesling från Weingut Wechsler, Westhofener Kirchspiel (Grosses Gewächs), Rheinhessen, Tyskland, 2016. Nåja, Grosses Gewächs är väl att jämställa med Grand Cru…? Hyggligt rätt i alla fall.

Andra vita

Utseende         Ljust gul, på gränsen till genomskinlig

Doft                  Först lite vått hö, men sedan tydliga toner av nässlor och en skvätt krusbär

Smak                Tydliga nässeltoner, fin syra, bra smak, hänger kvar, möjligen lite ekfat och aning rökighet.

Borde vara      En bra sauvignon blanc från Loire? Pouilly Fumé? 2018? Garderar med semillon från Australien och Bordeaux 2017.

Visade sig vara sauvignon blanc från Zonnebloem, Stellenbosch, Sydafrika, 2019. Jaha, druvan var ju i alla fall rätt. Per W satte däremot allt utom möjligen årgången, vilket var mycket snyggt!

Tredje vita

Utseende         Ljust gul, aningen mörkare än vin 1

Doft                  Initialt lite instängd papplåda som övergår till mynta och liniment med en skvätt råa rotfrukter och mynta-tandkräm.

Smak                Myntan går igen i smaken, viss eldighet och aningen oljighet, men inte på typiskt chenin blanc-sätt utan ”annorlunda”.

Borde vara      Ingen aning. Spanien? Portugal? Holland? Grönland? Vi gissar på godello, Spanien, Bierzo (i brist på ”distrikt att komma ihåg…”), 2019 och garderar med grüner veltliner, Österrike, Kamptal och 2018.

Visade sig vara albariño från Bodegas Albarmar, Rias Baixas, Galicien, Spanien Sesenta e Nove Arrobas 2018. Jo, men det var ju Galicien jag tänkte på, men kunde för mitt liv inte komma på det. Nåja, Spanien och 2018 gav i alla fall några poäng. Det här vinet har vi ju druckit hemma för inte så länge sedan och det betedde sig inte alls så här hos oss. Märkligt.

Fjärde vita

Utseede           Klart gult, men lite mörkare ton.

Doft                  lite smörkola och faktiskt en aning mynta, visst avfyrat knallpulver och faktiskt lite blyertspenna (cederträ) och en skvätt floral ton.

Smak                Elegant, smörig, mkt bra smak och lite eldighet.

Borde vara      Bourgogne? Eller varför inte Felton Road, typ Block 3 eller Block 5 (men jag hade egentligen Block 2 i åtanke eftersom Block 3 och 5 är pinot.). Det får bli chardonnay från Nya Zeeland, Central Otago, 2018 med Frankrike, Bourgonge, Meursault 2017 som gardering.

Visade sig vara chardonnay från Domanie Roux, Bourgogne, Meursault, 2017. Det hade ju inte gjort ont för poängskörden om jag hade satt garderingen som förstaval istället, men jag tyckte att vinet saknade lite av den Meursaultska finessen, därav Felton Road. Varför inte USA? Tja, för lite ”extra för allt” för att härstamma från Kalifornien, men den skulle möjligen kunna ha förväxlats en Lingua Franca från Willamette Valley.

Femte vita

Utseende         Bärnsten, ger moget intryck

Doft                  Tydliga mognadstoner, lite antydan till saffran och viss sötma i doften. Smörkola?

Smak                Lätt bränt mörkt socker, sött men ändå inte särskilt sött, snarare halvtorrt, fin eftersmak med viss eldighet.

Borde vara      färgen säger 60-tal? 50-tal? 70-tal? Moulin Touchais från -64? Eller en tysk riesling Spätlese? Semillon från Bordeaux? Nä, inte riktigt den sötman. Vi satsar ändå på en Mosel Spätlese från 1967 med chenin blanc från Frankrike, Loire, 1972 och Moulin Touchais som gardering.

Visade sig vara chenin blanc från Moulin Touchais, Coteaux du Layon, Anjou, 1990. Vi har druckit många Moulain Touchais genom åren, men jag kan inte minnas att jag sett bärnstensfärgen förut på så är unga (nåja) viner. Nåja, garderingen gick ju nästan igenom helt och hållet.

I halvtid skippade vi poängställningen, men fick veta att den var ändå klart godkänd; ledaren hade 69 poäng, följd av en på 66 poäng, en på 58 poäng, någon på 51 poäng och några på 48 poäng. Bara att hålla i till röda omgången. Vad kan gå fel?

Första röda

Utseende         Klart röd, antydan till tegel i kanten.

Doft                  Finfin doft! Helt underbar! Ah, jo, multna löv, kryddighet, lite röda bär, växer och blir bättre och bättre efter hand. Lider en aning av för liten kupa (mina provningsglas är Spiegelau Authensis vitvin).

Smak                Elegant, viss örtighet och aning eldighet. Mycket fin smak, hög klass helt klart.

Borde vara       Pinot noir, men är det Felton Road eller Bourgogne? Känns nästan lite för eldig och kryddig för Bourgogne så jag drar till med 2012 Felton Road Block 5 från Bourgogne. Garderingen blir gamay från Frankrike och Central Otago 2016.

Visade sig vara pinot noir (Yes!) Tout Près by Farr från Farr Family, Victoria, Australien, 2013. Oops, inte så många rätt där inte. Jo, pinot noir. Alltid något.

Andra röda

Utseende         Mörkt röd, på gränsen till lila i kanten, men ändå inte.

Doft                  Först eldighet och aningen mynta och lite syltsaftig som drar åt björnbärstoner.

Smak                Björnbär och syra, känns ung, behöver tid.

Borde vara      Först tänker jag syrah och Norra Rhône, men på varv två ändrar jag mig till barbera istället. Vinet är för beskt, för strävt och för eldigt för att med lätthet passera som syrah från norra Rhône. Det får bli barbera från Italien (även om slånbären saknas, men jag skyller på beskan), Piemonte, 2018 med Malbec från Frankrike, Mendoza, 2016 som gardering.

Visade sig vara syrah från Crozes-Hermitage, Yann Chave, 2019. Men vaff..? Det här drack vi ju nyligen hemma och var föga imponerade av det och det var ju lustigt att när det dyker upp helt blint så missar man det, även om jag var på rätt spår i början. Får skylla på att det är helt atypisk norra Rhône.

Tredje röda

Utseende         Klart, ljust röd, på gränsen till lila i kanten

Doft                  Stall och läder. Har vi något mer? Lite vanilj? Lite rökighet ändå? Får lite grönaktig ton och känsla som att det borde vara en Bx-blend, men jag hittar inga svarta vinbär.

Smak                Relativt strävt med viss eldighet som växer fram, aningen mynta i eftersmaken.

Borde vara      Ok, Bx-blend? Eller ren merlot? Eller malbec? Det får blir Bordeaux, östra stranden, S:t Emilion 2016 med cabernet franc från Australien som gardering.

Visade sig vara malbec från Achaval Ferrer, Finca Altamira, Mendoza, Argentina, 2013. Hm, jag som funderade på malbec och argentina som alternativ men den grönaktiga tonen förledde mig in på cabernet franc, även om det inte var klockrent.

Fjärde röda

Utseende         Klart röd. Genomröd.

Doft                  mynta i första hand och krångligt nog lite för anonym bakom myntan

Smak                björnbär och pez, viss beska och grön ton.

Borde vara      något från Australien? Lite syltighet ändå i doft och smak, Giaconda Shiraz? Skulle kunna vara zinfandel, men det kom jag på nu när jag skrev sammanfattningen. Nåja. Det är dock strävt och lite grönaktigt. Kan det här vara en malbec? Eller en cabernet av något slag? Det får bli syrah från Australien, 2017 med malbec från Frankrike 2016 som gardering.

Visade sig vara cabernet sauvignon från Louis M Martini, Napa Valley, Kalifornien, 2017. Nåja, jag spikade skickligt nog i alla fall årgången. Duh!

Femte röda

Utseende         Klart röd, lite ljusaktig ton i kanten

Doft                  lite åldrad sangiovese-vibbar, lätt våt kartong, dock inte på något negativt sätt, kulspetspenna. Senare kommer det fram en örtighet som känns bekant.

Smak                Ganska eldig. Väldigt eldig. Lite svårfångad, en skvätt aceton-iskt intryck.

Borde vara      Brunello di Montalcino. Men, på andra varvet faller druvorna på plats (tror jag) och plitar ner grenache, södra Rhône, Ch9dP, 2014 (fast jag tänkte skriva 2006) med sangiovese från Australien från 2008 som gardering. Skickar in Gigondas som extra detalj för att vara på den säkra sidan.

Visade sig vara grenache (80%) mourvedre (20%) från Mas de Boislauzon, Châteauneuf-du-Pape, 2007. Boom! Där satt den äntligen! Bra att vi har druckit lite mogen Gigondas och Ch9dP på senare tid.

Hur gick det här då egentligen? Tja, min vana trogen de senaste åren hamnade jag snäppet under eliten i den anonyma massan ”oplacerad”. Inte så dumt trots allt med tanke på att jag dessvärre inte har haft möjlighet att bevista särskilt många provningar under året. Jag låg inte så dumt till efter den vita omgången innan jag körde i diket med den röda omgången. Nåja, det är ju det här som är det roliga med helblinda provningar; att försöka identifiera druvor och distrikt utan någon information att gå på.

Ett stort tack till avgående mästaren Erik H för ett mycket väl genomfört arrangemang med finfina och utmanande viner med hög kvalitet samt givetvis ett mycket stort grattis till 2021 års klubbmästare Eric Teneberg! Det var för övrigt Erics tredje seger i KM. På andra plats hamnade Per Wendin och på tredje plats Anders Källberg.

Så här ser 2021 års klubbmästare ut! Välförtjänt seger!

Sen blev det dags för lite tilltugg i form av bröd, chark, grönt, rött, oliver, olja och lite ostar:

För oss andra är det bara att lägga sig i hårdträning inför nästa års KM, då jäklar…

/The Wall

#1674 Tenuta delle Terre Nere Etna Rosso PrePhylloxera La Vigna di Don Peppino

ET bjöd in till en smått unik vertikalprovning av vinet från dessa två parceller i vingården Calderara Sottana med rotstockar som klarat sig undan vinlusen. Druvsammansättningen är 98% Nerello Mascalese och 2% Nerello Cappuccio. Vinovativa som importerar vinet till Sverige har gjort en advertorial i Livets Goda om vingårdarna och vinerna som man kan läsa här.

Provningen bestod av 8 viner men i övrigt helblint utöver metainformationen. Vinet började göras så sent som 2006 så här hade vi en chans att prova en stor andel av de gjorda årgångarna.

Vin 1. 2010 Prephylloxera Don Peppino

Blekrött, viss solkant. Lätt metallisk, mogen doft med rosor, rödfrukt och örter. Djup, läcker doft med te, lite fat, och öppen karaktär.

Fyllig tanninrik smak med elegant lätt eldighet och bra balans. Aning lakrits.

Vin 2. 2009 Prephylloxera Don Peppino

Röd färg, lätt solkant. Kraftig komplex rödfruktsdoft med cypress, och kryddor. Liten frisk och lätt syntetisk fruktdoft med drag av den karakteristiska doften av Pelle Svanslös godiskulor.

Elegant syradriven lätt saftig smak. Komplext, långt och snyggt men aningen anemiskt.

Vin 3. 2012 Prephylloxera Don Peppino

Röd färg. Mogen, komplex, elegant rödfruktig doft. Inslag av rotsaker och efterhand smultron.

Kraftig, komplex, tanninig, sprittande fruktig smak. Hallon och bär.

Vin 4. 2011 Prephylloxera Don Peppino

Mörkröd färg. Kött, tobak och rikedom. Komplex läcker intensiv doft. Blå och svart frukt, en aning grädde i svansen.

Bredaxlad syradriven fruktbomb med lite godistoner, snygga tanniner och läcker yppig frukt. Aning te.

Vin 5. 2013 Prephylloxera Don Peppino

Röd färg. Läcker öppen doft ned lite fat. Rikedom, komplex och lätt parfymerad doft. Aningen robust känsla.

Uttrycksfull komplex och kryddig frukt men ändå elegant smak. Långt och syradrivet, fina tanniner.

Vin 6. 2015 Prephylloxera Don Peppino

Mörkröd färg med lite brunkant. Initialt lite oxad doft, därefter saft och rotsaker. Sylt, kräm och rik söt frukt.

Mogen eterisk smak med massa färsk tobak & fikon. Komplext, teigt med fina tanniner.

• Kändes oxiderad men inte TCA…

Vin 7. 2014 Prephylloxera Don Peppino

Mörkröd färg med liten blåkant. Slutet ungt komplext, läckert med toner av kaffe, fat viol och blåfrukt. Signifikant tätare och inte samma rödlätta elegans som de andra vinerna. Rikedom och lyxigt!

Kraftbomb, med fruktstinn smak, lite udda i sammanhanget och aningen alkoholigt. Intensiva tanniner men ändå balanserat!

Vin 8. 2017 Etna Rosso Calderara Sottana

Ljusröd färg med liten tegelkantr. Doft av bränt gummi, lätt oxidation, uttorkad frukt. Komplex med dold rik frukt, snyggt men ointegrerat.

Eldig spretig ointegrerad rödfruktsdominerad smak med kort slut. Ungt??

• Detta var följdaktligen slamkryparen i sammanhanget.

#	Årg.	Vin	Producent	Inköpspris (datum)	Utpris
1	2010	Prephylloxera Don Peppino	Tenuta delle Terre Nere	949 (mars ’20, Bukowskis)	949
2	2009	Prephylloxera Don Peppino	Tenuta delle Terre Nere	949 (mars ’20, Bukowskis)	949
3	2012	Prephylloxera Don Peppino	Tenuta delle Terre Nere	949 (mars ’20, Bukowskis)	949
4	2011	Prephylloxera Don Peppino	Tenuta delle Terre Nere	949 (mars ’20, Bukowskis)	949
5	2013	Prephylloxera Don Peppino	Tenuta delle Terre Nere	949 (mars ’20, Bukowskis)	949
6	2015	Prephylloxera Don Peppino	Tenuta delle Terre Nere	949 (mars ’20, Bukowskis)	949
7	2014	Prephylloxera Don Peppino	Tenuta delle Terre Nere	560 (jan ’17, SB web-släpp)	728
8	2017	Etna Rosso Calderara Sottana	Girolamo Russo	417 (nov ’20, SB)	417

Omröstningsresultaten och mina poäng:

1. 2010 Prephylloxera Don Peppino, 0/0/12, 16p
2. 2009 Prephylloxera Don Peppino, 1/0/12, 17p
3. 2012 Prephylloxera Don Peppino, 2/0/12, 15.5p
4. 2011 Prephylloxera Don Peppino, 2/2/12, 18p
5. 2013 Prephylloxera Don Peppino, 2/3/12, 16.5p
6. 2015 Prephylloxera Don Peppino, 1/4/12, 16p
7. 2014 Prephylloxera Don Peppino, 3/0/12, 17,5p
8. 2017 Etna Rosso Calderara Sottana, 1/3/12, 12p

/JT