Kategoriarkiv: Bordeaux

Bordeaux

#1628 – Ch Pichon-Longueville Comtesse de Lalande 00’s Part I

Pauillacvinernas stramhet och kraft blandat med harmoni och komplexitet! Alexander spände bågen högt när han bjöd in till del 1 av en Comtesse de Lalandeprovning (tanken är att han skall återkomma med en del 2 om ett antal år).
Den relativt höga andelen Merlot (35 %) kan vara en förklaring till komplexitet/harmoni liksom jäsningen av olika lotter i vingården separat. Dessa blandas sedan och förs över till 225 liters ekfat (lätt rostade fat med 50 % ny ek och resten ekfat som använts ett år) där de lagras 18 månader.
Det blir intressant att se hur den minskning av andelen Merlot och ökningen av Cabernet Sauvignon (från 45 % till 60 % eller 75 % som i 2010) som nu sker kommer att påverka framtida årgångar.
20191121_192851

Vin nr 0. (teorivin under Alexanders inledning). Réserve de la Comtesse 2015.
Blåröd färg med doft av körsbär och cassis. Smaken röddriven frukt med viss utveckling.

Vin nr 1. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2005.
Färgen röd, doften innehöll fat, röda och mörka bär, ngt mineral/sten och vanilj/kokos. Sträv smak med mörka bär, viss syra, fat och torr eftersmak. Ungdomlig, god men enkel och lena tanniner var några av de allmänna kommentarerna.

Vin nr 2. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2015.
Mörkröd färg, cassis, blåröda bär/bärsylt, kött och fat i doften. Mörka bär, sv vinbär, fat, syra och silkiga tanniner i smaken. Allmänna kommentarer som ”kommer att utvecklas”, ung/oförlöst, bra syror och lovande hördes runt bordet.

Vin nr 3. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2004.
Röd med rödbruna toner, doft av vanilj, varm sylt av mörka bär, cederträ och något fat/gummi, mörka bär, sv vinbär, syra, tanniner i den torra smaken. Andra fick upplevelse av viol, punsch, varm karaktär och ett eldigt slut.

Vin nr 4. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2003.
Röd färg med doft av mörka bär, svamp, fat och gröna toner. Smaken torr, sträv med mörka bär och svamp. Komplext, väldigt klassiskt, Cordier-doft tyckte några.

Vin nr 5. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2002.
Röd, något mörkrödbrun färg. Doften innehöll cassis, sylt, körsbärsgodis, hallon och lite fat/vanilj. Sv vinbär, alkohol, lite körsbär och vaniljfat i smaken. En del hittade raspiga tanniner, lavendel/örtighet och syra/beska.

Vin nr 6. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2001.
Färgen rödbrun med doft av mörka bär, mognad och lite drottningsylt. Smaken torr, sträv, med mörka bär och fat. Välutvecklad, djurisk, lite brettig var några kommentarer.

Vin nr 7. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2000.
Röd med mörkröda färgtoner, doften lite grön med rostade fat, cigarr, paprika och mörka bär. Fat, grön paprika och rostade fat i smaken. Här hördes synpunkter som svalt år, gröna toner, paprika och sent åttital.

Vin nr 8. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 1990.
Färg ljust rödbrun, fat, lite läder, cederträ och mörka bär i den mogna doften. Smak bjöd på fat, mörka bär, tanniner och mognad. Några hittade markerad syra och koncentration i smaken. Gissningarna gick mot 90-tal/sent åttiotal avseende årgång.

20191121_195725
Vackra rödbruna nyanser!

Sammantaget en mycket intressant provning som visade skillnaderna i årgångarna (vi gissade inte många rätt) och som verkligen lockar till deltagande i del 2!

20191121_203225.jpg

0. Réserve de la Comtesse 2015, 13,5%, 595:-, (deltog ej i omröstningen).
1. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2005, 13%, 1565:-, 0/1/14, 16p.
2. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2015, 13,5%, 1666:-, 0/3/14, 15p.
3. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2004, 13%, 1565:-, 2/0/14, 16p.
4. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2003, 13%, 1565:-, 4/1/14, 16p.
5. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2002, 13%, 1565:-, 0/3/14, 13,5p.
6. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2001, 13%, 1565:-, 2/3/14, 14p.
7. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 2000, 13%, 1565:-, 1/1/14, 17p.
8. Château Pichon Longueville Comtesse de Lalande 1990, 12,5%, 1450:-, 5/2/14, 16p.

//TB

 

#1584 Bordeaux – 1985 Super seconds

Vinvärlden förändras och vi med den. Trender kommer och går och vi förändras med alla viner vi dricker. Men ändå finns alltid klassikerna där bakom och bildar den stabila grund vi står på. I alla fall gäller det mig, som började prova vin i början av 80-talet. Och även om det är givande att göra nya bekantskaper, så känns det också bra att emellanåt återvända till ursprunget och, i bästa fall, finna att klassikerna fortfarande finns där, stilen funkar än och vinerna levererar, även efter flera decennier.

När AM kallade till en provning av Bordeaux 1985, främst de andra-cruer som gick under benämningen ”super seconds”, var det inte svårt att anmäla sig och förhoppningen var förstås att  få uppleva att den klassiska stilen som man älskade under den första tiden av sitt vinprovande fortfarande funkade.

BX-85 glass

Vackert utvecklade viner

Provningen öppnar med ett härligt klassiskt vin, fullmatat med stall, gödsel, blyertspenna och en örtig stjälkighet – precis vad jag hoppats på av de här vinerna!

I munnen friskt och rätt tätt med örter och stall. Ännu en del torra, finkorniga tanniner. Bra intensitet. Lång, lite stjälkig och besk eftersmak, men god och, som sagt, väldigt klassiskt.
1985 Ch Haut-Bailly, Graves

Tvåan har en varmare och rundare karaktär med massor av stall, nästan brettig skitig. Måttligt örtig.

Smaken öppnar friskt och nästan sötfruktigt med en hel del cabbig stjälkighet. God syra och massor av stall. Rätt avrundade tanniner och mogen frukt ger rondör och charm till den långa eftersmaken. Alldeles utmärkt!
1985 Ch Léoville Barton, St Julien

Trean inte bara ser mest utvecklad ut med sin breda orangea kant –  den doftar också ordentligt moget med köttsoppa, varm korv och tobak. Rejält djuriskt också.

Smaken är rejält frisk med en rätt slank munkänsla och en hel del torra tanniner. Saknar stoppning, helt enkelt. Friskt och slankt, men läskande avslutning. I en något brantare utförsbacke är de andra vinerna i kväll.
1985 Ch Léoville Poyferré, St Julien

Mörkast av alla vinerna och även ungdomligast till karaktären är fyran med sin friska, rejält gräsiga doft med toner av grön paprika, asfalt, kaffe, mint och en del stall i bakgrunden. Kraftfullt.

Smaken är tät och kraftfull med en sotig rökighet, en varm, mogen frukt och en hygglig syra. Dovt, jordigt och kraftfullt med en hel del tjocka tanniner. Bråkig och rätt charmlös eftersmak.
1985 Ch Léoville-Las Cases, St Julien

Femman har en rätt mysko grönörtig doft som till och med drar åt grönmögelost (sic!). Påtagligt gräsigt och med toner av fänis eller ankål.

Frisk attack med en viss sötma i frukten. God syra och påtagligt stjälkigt. Rätt avrundade, finkorniga, torra tanniner som ger ett torrt slut med en kul rökighet. Rätt kul, ändå. Håller bra i glaset.
1985 Ch Lynch Bages, Pauillac

Sexan har en tät, dov och djup doft med en god, rökig fatighet och varm, mogen frukt. Bra bredd.

Även smaken är dov, tät, mullig och rökig med hyfsad syra som ger ett visst lyft till den varma, mogna frukten. En hel del tjocka tanniner och en lång, avrundad eftersmak. Mycket bra, men blir aningen tungt och saknar lite sting.
1985 Ch Cos d’Estournel, St Estèphe

De två sista vinerna avviker i stil från de sex första. De är ljusare i färgen och är mer präglade av torkad frukt och utveckling. I sjuan finns också en lite lustig ton av gamla skaldjur samt popcorn och dill.

Smaken är varm och rätt åldrad med en något ettrig syra. Ändå med rondör och en hel del charm i den torkade frukten. Avrundade, torra tanniner. Torr, bred eftersmak med tuggbara tanniner och varm frukt. Åldrat men kul.
1985 Ch Figeac, St Emilion

Sista vinet har mer av stallighet med den söta frukten som drar åt carambole. En del kola, svamp och medicin finns där också.

Smaken är frisk med en tydlig stjälkighet. Slank mitt och lite snål, trött frukt samt torra tanniner. Hygglig längd med stjälkar och katrinplommon i en lustig blandning. Speciellt, men rätt kul ändå.
1985 Ch La Conseillante, Pomerol

En provning med viner som i alla fall uppfyllde mina förväntningar på att få uppleva klassiska bordeauxer. En hel del gräsiga, örtiga toner, som sig bör. Det var en karaktär som jag minns från 85-orna redan när de var unga. De flesta av dem har väl passerat sin utvecklingstopp, men som ET sade, så lutar den utförsbacke de befinner sig i väldigt långsamt. Inget att lagra mycket längre alltså, möjligen som vanligt med undantag för Las Cases, men alltför mycket kommer heller inte att hända på något år till. Tack AM för en kul provning!

Listan:

  1. 1985 Ch Haut-Bailly, Graves, EUR 110, 0-2, 16,5p
  2. 1985 Ch Léoville Barton, St Julien, 1531 kr, 2-0, 17,5p
  3. 1985 Ch Léoville Poyferré, St Julien, EUR 95, 1-2, 14,5p
  4. 1985 Ch Léoville-Las Cases, St Julien, EUR 145, 3-2, 15,5p
  5. 1985 Ch Lynch Bages, Pauillac, 1500 kr, 2-1, 16p
  6. 1985 Ch Cos d’Estournel, St Estèphe, 1800 kr, 3-1, 16,5p
  7. 1985 Ch Figeac, St Emilion, EUR 121, 1-4, 16p
  8. 1985 Ch La Conseillante, Pomerol, EUR 185, 1-1, 14p

De flesta vinerna var inköpta rätt nyligen, med undantag för nr 5 och 6, vilka kom från två medlemmars privata källare. Alkoholhalterna, i den mån de var angivna på etiketterna, låg mellan 12,5 och 13%.

IMAG6496~2-20181219-084256960

Anders K

#1548 Bordeaux 2000

IMAG6457

Förra torsdagen var det dags igen för en Bergs Larsprovning, denna gång i vår nya lokal på Gärdet. Som vanligt när Bergs Lars öppnar sin vinkällare för oss väntar något spännande och gott! Denna gång Bordeaux 2000 inköpta en primeur på bolaget i Ljusdal och via brittiska handlare.

När Bergs Lars leder provningarna är en betydande del av nöjet de historier han delar med sig. Denna gång fick vi höra om intresset för Bordeaux som började med årgångarna 82, 83 och 86. Det ledde även till smugglandet av vinlådor i barnvagn på Danmarksfärjan och andra pikanta detaljer men det är preskriberat nu! Över till vinerna:

Vin nr 1. 2000 Château Beychevelle, St-Julien, (CS 60%, Mer 28%, CFr 7%, PV 5%). Ljust scharlakansröd. Rostade fat, blyerts, paprika och mörka bär i doften. Smaken medsyra, fat, paprika och lite syltiga mörka bär. Allmänna kommentarer var god, fat, slank, charmig och Cabernet Franc-toner.
IMAG6471

Vin nr 2. 2000 Château Leoville-Poyferré, St-Julien, (CS 65%, Mer 25%, CFr 2%, PV 8%).
Blåröd, doften lite knuten med mörka bär (blåbär). Jag hittade tuggbara mörka bär, syra, strävhet och lite fat i smaken. Kaffe, kaka, cassisrussin, klassisk, lite outvecklad och modern var några av de allmänna synpunkterna.
IMAG6472

Vin nr 3. 2000 Château Ducru-Beaucaillou, St-Julien, (CS 65%, Mer 25%, CFr 5%, PV 5%).
Färgen blåbrunröd, doften stram, ngt fat, dov, grön/mynta och mörka bär och smaken tjock med mörka bär, stram med fina tanniner. Kollegorna hittade merlot-känsla, angenäm utveckling i glaset med elegant och mycket frukt. Ett elegant vin!
IMAG6473

Vin nr 4. 2000 Château Gruaud Larose, St-Julien, (CS 57%, Mer 30%, CFr 7%, PV 4%, Malbec 2%).
Mörkt brunröd färg, sylt av mörka bär, söt frukt, fat, rostat kaffe och stall i doften. Syra, tanniner, massiv smak med mörka bär, kaffe och lång eftersmak. Medlemmarna fann vinet svulstigt, bilhandlardoft av rostade fat, gödselstack, Cordierstil, mörk choklad och struktur med tuggbarhet. Ett stort vin!
IMAG6474

Vin nr 5. 2000 Château Giscours, Margaux, (CS 51%, Mer 32%, CFr och PV 17% tillsammans).
Tråkigt nog korkskadad (men det fanns något stort bakom den blöta kartongen).
IMAG6475

Vin nr 6. 2000 Château Pontet-Canet, Pauillac, (CS 62%, Mer 32%, CFr 6%).
Scharlakansröd. Blå-/björnbär, stram, fat i doft. Smaken bjöd på syra, tanniner, sylt, strävhet och fat. Andra fann vinet komplext, med bredd, dyr doft och lagringsbehov.
IMAG6476

Vin nr 7. 2000 Château de Malleret, Haut-Médoc, (CS 60%, Mer 30%, CFr 10%)??
Aj, aj, aj, kork även i denna flaska.
IMAG6477

Vin nr 8. 2000 Château Rauzan-Gassies, Margaux, (CS 65%, Mer 25%, CFr 10%).
Färgen mörkt scharlakansröd. Lite sluten doft med mörka bär, mylta och frukt. Massiv smak med mörka bär, ngt fat, syra/tanniner och nästan tjock munkänsla. Andra synpunkter var lite lingon, cassis, varm frukt, struktur och kraft. Vinet behöver tid.
IMAG6479

Sammanfattningsvis en fantastisk provning som visade viner med tydlig struktur, drickbara nu men flera av dom med en lång framtid!
IMAG6483

  1. Château Beychevelle 2000, 366:- (2003) 1/4/13, 16,5p
  2. Château Leoville Poyferré 2000, 465:- (2003) 1/4/13, 17p
  3. Château Ducru-Beaucaillou 2000, 863:- (2003) 1/0/13, 16,5p
  4. Château Gruaud Larose 2000, 526:- (2003) 3/2/13, 18p
  5. Château Giscours 2000, 308:- (2003) -/-/-, -p
  6. Château Pontet-Canet 2000, 411:- (2003) 4/2/13, 16,5p
  7. Château de Malleret 2000, 92:- (2003) -/-/-, -p
  8. Château Rauzan-Gassies 2000, 300:- (2003) 3/1/13, 16,5p
    //TB

#1527–Det glada 70-talet i Bordeaux

Glas 70-tal

Klassiskt mogna färger på klassiska viner

PA höll med benäget stöd från PH denna provning av viner – “så som de var förr”.

8 viner från 4 slott, 2 årgångar vardera var utlovat.

1975  Chateau de Pez

Mörkröd med tydlig tegelkant. Mogen doft med en del stall, läder och ceder. Komplex med peppriga apelsinskal och viss pepprighet.

Syradriven smak med sandiga tanniner. Elegant avslut med lite uttorkad frukt.

1970 Chateau Leoville Poyferre

Mörkröd färg. Övermogen doft med rotsaker, burktomater och gammal metallisk buljong. Ledsen

Cedrig obalanserad övermogen smak med syrligt pepprigt slut. OTH!

1978 Chateau de Camensac

Mörkröd med markerad tegelkant. Stallig, läcker, fatig doft med massa cassis, röda vinbär och skogshallon. Ceder, skvattram och tobak.

Syradriven komplex intensiv fruktdriven smak med ceder och röda vinbär. Tanninstint och lite uttorkat.

1970 Chateau de Pez

Mörkröd färg. Stram gräsig doft med mineral och torr cassis. Efterhand smör och fett i doften. Bättre  balans efterhand..

Prominent syra, lite eldig smak, röd frukt och viss komplexitet. Snälla, sandiga tanniner

1971 Chateau Lagrange

Mörkröd färg med tegelkant. Doft av målarlåda, läcker rund, komplex, fruktdriven doft med lite inslag av bakelit. Bra frukt!

Syradriven smak med komplexitet. Stall, ceder, mynta och slånbär. Lång doft och koncentrerad frukt.

1970 Chateau de Camensac

Mörkröd färg med liten tegelkant. Läcker doft med en massa stall, cassis och cypress. Skitiga toner med läder och fat. Lång och komplex med inslag av citronmeliss och parfym, viol och syrén.

Komplex fruktpackad mogen smak med bra fyllighet. Intensiv syra som ger balans och snälla, sandiga tanniner. Ceder och cassis.

1975 Chateau Leoville Poyferre

Mörkröd färg, tegelkant. Initialt en whiff av TCA, stum, sluten och trött. Efterhand mer och mer kaffe och mindre TCA!. Lite mörka hallon och ceder. Konstigt, kanske inte TCA i alla fall..

Fruktdriven, tanninstinn och lite brännande syra. Komplexitet och sotig frukt. Skumt, troligen off på nåt sätt..

1970 Chateau Lagrange

Mörkröd färg. Komplex, fruktdriven, murrig doft med lite kött, slån blod och mineral. Lite målarlåda och efterhand alltmer snart kaffe.

Syradriven lite bitter cassissmak. Fruktfattig och lite uttorkade röda vinbär på slutet.

Butts 70-talDagens siffror

  1. 1975  – Chateau de Pez, 0-0/12, 14,5p
  2. 1970 Chateau Leoville Poyferre, 1-5/12, 9p
  3. 1978 Chateau de Camensac, 4-0/12, 18p
  4. 1970 Chateau de Pez, 1-0/12, 16p
  5. 1971 Chateau Lagrange, 1-2/12, 16,5p
  6. 1970 Chateau de Camensac, 4-0/12, 19p
  7. 1975 Chateau Leoville Poyferre, 1-0, 11p
  8. 1970 Chateau Lagrange, 0-5/12, 14p

Efter den ordinarie genomgången serverade PA ett extravin:

1983 Chateau de Pez

Genomrött, lite tegelkant. Rikt, fett, rödfruktigt och elegant med kryddiga inslag.

Kork 70-tal

Det är inte så lätt vara kork i mer än 40 år

/JT

#1484 Jubileumsprovning Bordeaux 1986

buttsrs2AuZone fyller 30 i år, vilket naturligtvis ska firas ordentligt. Den 4 december brukar anges som föreningens födelsedatum och ett flertal jubileumsprovningar samt en festmiddag runt det datumet står på schemat. Den huvudsakliga jubileumsprovningen går inte av för hackor. Tack vare Per J:s intensiva vinsamlande genom åren, kan vi genomföra en provning av Bordeaux 1986, alltså från föreningens födelseår. Dessutom är det viner som fått mellan 90 och 100 poäng av den där kände amerikanske vingurun. Man må tycka vad man vill om honom och hans omdömen, men man måste säga att Bordeaux är ett område han har koll på, så höga poäng från honom borde borga för bra viner.

1986 var en speciell årgång. Enligt Per har varken förr eller senare så höga tanninnivåer uppmätts, så en viss oro att vinerna aldrig riktigt skulle mogna kunde vara befogad. Vi som har varit med ett tag minns även årgången 1975, som ju också var en tanninpräglad årgång, där i många fall frukten avlidit långt innan strävheten gett med sig. ”Left on the tannic shore” var ett uttryck om dessa viner vilket cirkulerade på 90-talet och som i många fall befanns vara träffande. 1986 var emellertid frukten på en helt annan nivå, så chansen att de skulle visa sig tåla den förlängda mognadstid som tanninerna krävde kunde, förhoppningsvis, visa sig vara befogad. 1986 var ett exempel på att en stor skörd också kan ge bra viner. Sommaren var lång och het. En del regn kom i september och hjälpte till att få rankorna att må bra. Ett rejält regnoväder kom den 22 september, men i huvudsak skonades Médoc. Skörden var mycket sen, uppemot ett par veckor in i oktober. Så nu, 30 år efter skörden, har vi alltså möjligheten att få utvärdera vad detta lett fram till, genom att prova sex av de bättre vinerna från denna högt rankade årgång.

Vi provar två flaskor av varje vin, vid två bord och med en flaska per bord. Detta för att få en uppfattning om variationen mellan flaskorna. Och olyckligtvis är flaskan vi får vid vårt bord av det första vinet korkat, grr!! Den andra flaskan är lyckligtvis i ordning, så vi delar upp den mellan oss, så att alla i alla fall får en skvätt av vinet att prova. Det är ordentligt moget med stall, knäck och skogstoner. Lite rostade kaffetoner finns där också. Smaken är frisk och rätt stram, bjuder inte riktigt på sig. Syran är markerad och tanninerna kritiga. Frukten känns sval och lite slank. Eftersmaken är eldig och rätt torr med en känsla av lingon och slånbär. Lite ogint och en rätt typisk St-Émilion, kan man nog säga, särskilt som jag gissade på det. 🙂
Ch. l’Arrosée, St.-Émilion

Nästa vin har alla de klassiska doftmarkörerna för en mogen Bordeaux – mörk frukt, nyvässad blyertspenna, en gräsig örtighet och massor av skitiga stalltoner. ”Brett” hörs från mer än en provare. Ett vin med stil och ännu en del ungdomlighet bakom stalligheten. I munnen är det frisk och torrt med en tydlig stjälkighet. Bra mognad och generös frukt. Markerade men avrundade och tuggbara tanniner. Lång, lite gräsig eftersmak med sträva tanniner.
Ch. Rauzan-Ségla, Margaux, Médoc

Bra, varm och djup doft med mogen frukt. Rejält djuriskt och med en liten limton. Frisk smak med sötaktig, mullig frukt. En hel del tämligen lurviga tanniner som är inbäddade i den varma frukten. Eldig, tuggbar, något trött eftersmak.
Ch. Pichon-Longueville, Comtesse de Lalande, Pauillac, Médoc

Riktigt djup och snygg doft  med varm, mogen frukt med inslag av körsbär, mint, tobak, cigarrlåda och djur. Faktiskt lite nebbiololikt (!). Smaken öppnar med en tät, sötaktig, mumsig frukt. Munnen fylls upp av värme, charm och bredd. En god syra gör vinet allmänt läckert och tanninerna är avrundade och väl strukturerade. Smaken leder ut i en lång, varm, god, tuggbar eftersmak. På topp nu och alldeles strålande!
Ch. Margaux, Margaux, Médoc

Till att börja med en rätt stum och svårfunnen doft. Lite skitig och toner av limpa. Så småningom kommer mer dofter fram i form av en mörk frukt, kaffe, rotfrukter, rök och köttsoppa. I munnen är vinet frisk och lite snålt. En god, nästan frisk syra och markerade, kritiga tanniner. Frukten räcker inte riktigt och vinet slutar rätt torrt och snålt. Det känns som om ambitionerna finns där, men man har inte nått ända fram, i alla fall inte med den här flaskan.
Ch. Lafite-Rothschild, Pauillac, Médoc En hundrapoängare från Parker, så det borde väl ha varit bättre. Dock hade fem av provarna det som bäst, så det kanske var jag som inte riktigt förstod mig på vinet.

Sista vinet är tätt och mörkrött med endast en smal, något rödorange kant. Ser klart ungdomligast ut i sällskapet. Doften är makalöst tät med en mörk och djup, ännu ungdomlig svartvinbärsfrukt och riktigt snygga, dyra fat. Där finns också de klassiska markörerna nyvässad blyertspenna och massor av stall. Hela vinet andas klass. Smaken öppnar friskt, rent och läskande med mörk, snygg frukt, knäck och kaffetoner från faten, vilka är så snyggt integrerade att de inte alls stör, utan snarare bidrar till känslan av stil och klass. Tanninerna är finkorniga, tuggbara och snyggt inbäddade i frukten. Lång, intensiv, ungdomligt mörkfruktig eftersmak. Detta kan inte vara något annat än ännu en 100-poängare, nämligen
Ch. Mouton-Rothschild, Pauillac, Médoc

Vilken jubileumsprovning! Och vilken tur att föreningen bildades ett sådant stort år. Tur också för oss att vi har Per J, som så välvilligt ställer upp med dessa dyrgripar ur sin välförsedda källare! Tack Per! De angivna priserna nedan är inköpspriserna, i de flesta fall från 1993, i ett par fall något eller några år tidigare.

  1. Ch. l’Arrosée, St.-Émilion, 212 kr, 2-9, 15p
  2. Ch. Rauzan-Ségla, Margaux, Médoc, 230 kr, 5-2, 17p
  3. Ch. Pichon-Longueville, Comtesse de Lalande, Pauillac, Médoc, 304 kr, 2-11, 16,5p
  4. Ch. Margaux, Margaux, Médoc, 676 kr, 4-1, 19p
  5. Ch. Lafite-Rothschild, Pauillac, Médoc, 687 kr, 5-3, 16p
  6. Ch. Mouton-Rothschild, Pauillac, Médoc, 741 kr, 10-1, 18,5p

Ja, detta var verkligen inte illa! Nu är det bara att se fram emot nästa jubileum om fem år, liksom alla spännande ”vanliga” torsdagsprovningar på vägen dit, förstås. Tur att de finns!

/Anders K

Bordeaux 2015

Det har väl redan skrivits spaltmeter om denna årgång – upphaussad som få. Man jämför redan med 2009, som ju slog prisrekord. Priserna på vinerna ger en också intrycket av att slottsägarna fortfarande har ett fast grepp om marknaden, i vart fall med så här bra och fruktrika viner.

Här noterar jag som gammal Bordeaux-fantast de viner som vi kunde prova på Winefinders Bordeauxprovning på Solliden från några månader sedan. Tyvärr fanns inga första cru-viner att prova, så dem har jag ännu ingen uppfattning om.

2015 års viner var ju fortfarande kärva, naturligtvis, och det är ju alltid svårt att prova så pass unga viner, som ju ändå ska ha en framtid även om 20 eller 30 år. Varje slott hade, förutom sin 2015, ett vin av en annan årgång att erbjuda, och även dessa provade jag.

Bland de 2015-viner som renderade en positiv notering i min bok fanns:

  • Beauregard
  • Branaire-Ducru (jag noterade lagringspotentialen här som stor)
  • Cantemerle
  • Clinet
  • Ferrière
  • Giscours
  • Haut-Bages-Liberal
  • Haut-Bailly
  • Lafon-Rochet
  • Lascombes
  • Latour Martillac (vit)
  • Malartic-Lagrvière (röd och vit)
  • Domaine de Chevalier (röd och vit)

Och så till listan över ”must buys” för 2015, d v s de viner som man nog har mest att vinna på att köpa:

  • Coutet
  • Léoville-Poyferré
  • Pichon-Longueville-Baron
  • Suduiraut
  • Talbot
  • Tertre

Bland övriga årgångar provade jag dessa viner som befanns vara köpvärda:

  • 2011 Branaire-Ducru
  • 2011 Brane-Cantenac
  • 2011 Canon-la-Gaffelière
  • 2009 Cantemerle
  • 2007 Clinet
  • 2009 Coutet
  • 2003 Giscours
  • 2009 Larrivet-Haut-Brion (röd)
  • 2012 Léoville-Barton
  • 2010 Pichon-Longeville-Baron
  • 2009 Suduiraut

/OW

#1433 Paris tasting 80-tal – rött

Paris glas

Det är en vid det här laget klassisk provning, som nog får sägas ha gjort sitt för att förändra vinvärlden. Året var 1976 och Frankrike var fortfarande ohotad kung av prestigevinernas rike när Steven Spurrier fick för sig att ordna en provning med ett bra urval av det bästa som Frankrike och USA kunde erbjuda. På röda sidan blev det Bordeaux som fick möta Napas cabernetbaserade viner. USA:s pinot noir-viner hade ännu inte riktigt börjat vakna till liv ännu. På vita sidan möttes Bourgogner och chardonnayer från Kalifornien. Resultatet av provningen är ju s.m.s. historia. Det var visserligen inte så att de amerikanska vinerna sopade banan med de franska, men vinnarvinet, både bland de vita och de röda, var amerikanskt, vilket knappast någon hade väntat sig. Att provningen har blivit så legendarisk, visar hur oväntat det ändå var att de amerikanska vinerna överhuvudtaget skulle kunna hävda sig mot de franska. Som man kan tänka sig, förklarade frankofiler världen runt resultatet med att de amerikanska vinerna var gjorda för att drickas unga, medan bordeauxvinerna inte kom till sin rätt för de var för unga. Men provningen har upprepats ett antal gånger, och alltid med likartat resultat. Framför allt gjordes provningen av de röda om 30 år efteråt och då sopade faktiskt USA-vinerna banan med fransoserna. Så argumentet om att amerikanerna bara var gjorda för att vara goda som unga pulvriserades även det.

Provningstemat är kul och tål verkligen att upprepas. Vi har kört det i AuZone en gång förut och nu var det alltså dags igen. Laguppställningarna den här kvällen kom från 80-talet, så de hade likartad ålder som vinerna vid provningen 2006, 30 år efter den första.

Paris butts

Första vinet har en vackert mogen röd färg som glider mot en orange kant.
Doften är även den fint mogen med en klassisk stallig Bordeauxdoft som innehåller det den ska med gödsel, blyerts och en del rondör och värme. Ett varmt år?
Smaken öppnar friskt med en nästan lite rå syra. Stramt och kryddigt med en aningen uttunnad frukt. Tanninerna är avrundade, men ändå torra. De ger en tuggbar känsla i eftersmaken som är rätt trevlig, även om vinet saknar charm. Doftar mer lovande än vad smaken levererar.
1989 Château Giscours

Tvåan är tämligen mörkt rött och har en frisk, örtig, lätt metallisk doft med blyerts, svarta vinbär, något stall och och en rostad kaffepräglad fatton. Känns cabernetdominerat.
Smaken är frisk, läskande, ren och snygg med en hel del torra tanniner. Metallkänslan växer lite och tar över eftersmaken som ändå ger en snygg och välgjord känsla.
1988 Dominus

Trean utstrålar varm, mullig frukt som nästan drar åt körsbärshållet och har en rätt skitig doft, kanske med ett inslag av Brett.
Även i munnen bjuds man på en rund, generös smak med en mullig och mogen frukt och en något låg syra. Tanninerna är avrundad och lurviga. Den skitiga känslan växer till sig tillsammans med en liten kryddighet. Eftersmaken är ändå ren och snygg med bra längd. Torde vara perfekt moget just nu.
1989 Château Pichon Lalande

Fyran är oren, muggig med en jordig smak av rotfrukter och källare. Troligen korkskada. Utgår.
1989 Chateau Montelena (korkad, igen!)

Femman har en fyllig, sötaktig, mörk körsbärsfrukt och ett litet inslag av kokta rotfrukter. Där finns också en del djuriska toner av kött och stall samt lite ljus choklad och en lätt metallisk ton i bakgrunden.
Smaken är tät, stilren och snygg med en rätt bra syra. Charmig och avrundad med en fin mognad och en varm, rund, lätt rökig eftersmak.
1989 Dominus

Nr. 6 är ett läckert klassiskt moget cabernetbaserat vin med stall och en tydlig mintton samt en knäckig fatton samt en del kanel och kakao.
Smaken öppnar friskt och läskande med en något söt, saftig frukt. En bra syra, kola/knäckiga fattoner och ordentligt avrundade tanniner ger en allmänt mustig och god smak. Lång, moget, aningen köttigt och sötfruktigt i eftersmaken.
1987 Opus One

Sjuan har en läckert mogen, stallig Bordeauxaktig doft med en del värme och rondör. Där finns också stall, gödsel, rostade fat och en liten ton av linolja. Läckert.
Smaken öppnar friskt med en bra, något söt, ljus frukt samt en ordentlig stallighet. Både snyggt och skitigt på samma gång. Avrundat och moget med en lång, knäckig och charmig eftersmak.
1985 Château Mouton-Rothschild

Till sist ett tätt, mörkrött vin med en doft som också är tät och med en mörk fruktighet. En del stall och djur finns också där tillsammans med mint och julkryddor.
Smaken är frisk, stram och ren med en tydlig, bra syra och med markerade, tuggbara tanniner. Torrt, snyggt och stramt efteråt och med behov av mer tid i flaskan. Mindre fruktdrivet än de andra vinerna, som i stor utsträckning hade en mer sötaktig fruktkänsla.
1989 Château Montrose

Som sagt, ett kul tema, som gott tål att upprepas. Vår omröstning var den här gången utökad. Förutom den sedvanliga om bäst/sämst rankade vi även alla vinerna samt gav poäng på dem enligt 20-poängsskalan. De olika röstningarna utföll, inte helt oväntat, något olika, men inte så mycket att det störde, egentligen. I tabellen nedan är angivet vin, bäst-sämst, medelpoäng/placering, ranking(medelvärde)/placering, min egen poäng

  1. 1989 Château Giscours. 3-7, 15,57p/6, 5,29/6, 16p
  2. 1988 Dominus, 0-4, 15,30p/7, 5,86/7, 14p
  3. 1989 Château Pichon Lalande, 4-0, 16,91p/1, 3,07/3, 16p
  4. 1989 Chateau Montelena –
  5. 1989 Dominus, 0-1, 16,25p/5, 4,14/5, 17p
  6. 1987 Opus One, 2-0, 16,86p/2, 3,00/2, 17p
  7. 1985 Château Mouton-Rothschild, 5-1, 16,73p/3, 2,79/1, 18p
  8. 1989 Château Montrose, 0-1, 16,36p/4, 3,86/4, 17p

Summerar man poängen resp. medelrankingen (Montelena ej medräknad) så blir resultatet i båda fallen att fransoserna vann den här provningen, om än något knappt. Framför allt för att de båda vinerna från Dominus hamnade på den undre halvan. Dock var det så pass tight att om ett annat vin än Montelena hade varit med, och högpresterat, så hade resultatet kunnat bli omvänt. Vi kan konstatera att det var en genomgående hög kvalitet på alla de felfria vinerna och att vi ser fram emot nästa upprepning på temat. Tack Olle, JEP och Jack!

/Anders K